Kvinnor trotsar våldet i Colombia

Doris Suárez har fått nog

Dela meDen tidning från diaKonia nummer 4 2012

Kvinnor går i spetsendet finns platser i världen där livet hänger på en väldigt skör tråd. Barrancabermeja i Colombia är ett sådant ställe. I decennier har människorna där levt i kläm mellan olika väpnade grupper. Alla med tunga vapen. Alla med makt att döda.

Jag var i Barrancabermeja för några år sedan. Hörde om våldet, såg rädslan i människors ögon. Jag visste hur invecklad den colombi-anska konflikten är och jag kände ett hugg av hopplöshet – tills jag träffade kvinnorna i Diakonias samarbetsorganisation OFP, Organización Feminina Popular.

Man kan tänka att det normala om man bor i ett område där människor dödas, torteras och kidnappas skulle vara att hålla sig undan; göra så lite väsen av sig som möjligt; försöka att inte synas alls.

Men det finns de som gör tvärtom. De som står upp och skriker för full hals. Som kräver rättvisa och slut på blodbadet. Som utma-nar makten – för de vet, att tillsammans är de starka.

Just sådana är kvinnorna i OFP. De vägrar ge upp. Dagligen riske-rar de livet i kampen för sina medmänniskor.

colombia är ett av världens farligaste länder för människorätts-försvarare. Bara under förra året mördades 49 människorättsförsva-rare i Colombia. Att veta det, och att ändå våga trotsa; det är mod.

Tyvärr får inte dessa modiga människor den uppmärksamhet de förtjänar. För att göra dem mer synliga har Diakonia och nätverket Dial tillsammans med EU instiftat ett människorättspris. Det dela-des ut för första gången i september i år. Genomslaget i landets medier blev stort.

En av de tre pristagarna är OFP-kvinnan Jackeline Rojas. Hon har jobbat för mänskliga rättigheter i Barrancabermeja i 25 år och hon har själv förlorat tre av sina närmaste i konflikten.

Jag höll ett tal under prisutdelningen. Och trots att vi hade sam-lats för något väldigt positivt – att prisa modiga människor – så kände jag ett stråk av sorg. Jag tänkte på alla de värdiga vinnare som kunde ha varit med oss där och då. Men som inte längre finns i livet.

i det här numret av Dela med kan du läsa om kvinnorna i OFP och deras fantastiska kamp. Och tänk då på att det ofta är kvinnorna som bär den tyngsta bördan när livet är tufft. De tar ansvar för bar-nen och för familjens försörjning, men också för sina grannar och för att vardagslivet ska vara drägligt. De står upp för mänskliga rättighe-ter och mänsklig värdighet, med livet som insats.

De är starka, och ändå behöver de vårt stöd. De behöver veta att det finns människor i världen som bryr sig. Tillsammans är vi ännu starkare.

Konflikten i Colombia har pågått i ett halvt sekel. När det här skrivs ska fredssamtal just inledas mellan regeringen och den största gerillan, Farc. Det är bra. Viktigt. Många med mig har noterat att inte en enda kvinna finns i den colombianska regeringens förhand-lingsdelegation. Men vi ska också minnas att den verkliga, varaktiga förändringen, den når man inte på internationella möten. Den kom-mer när människor kommer samman. När det finns tro, hopp och en vision om att freden är möjlig. Och där spelar kvinnorna en avgörande roll. Se vad som hände i Tunisien och i Egypten – där var det de unga kvin-norna som bar fram den arabiska våren. Se vad som händer i Burma – där går kvinnoorganisationerna i brä-schen för förändringarna. Och se på kvinnorna i OFP i Colombia.

bo forsberg, generalsekreterare

innehållkvinnor mot våldet i Colombia ... 3

elin ek har ordet ............................ 9

notiser och insamling ................ 10

information och nyheter från

redaktör Viktoria myrén Projektledare rebecka björndahl

ansvarig utgivare bo forsberg adress box 140 38, 167 14 bromma

gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR) telefon 08-453 69 00

telefax 08-453 69 29

e-post diakonia@diakonia.se Webbplats diakonia.se

Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och

arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig

förändring för de mest utsatta människorna i världen.

tryck edita Västra aros, på miljövänligt papper

Layout blue media dela med utkommer under 2012

med fyra nummer och distribueras till Diakonias

understödjare.

iSSn-nr 0281-4404 första sidan Doris suárez i sitt hus, i barrancaber-

meja. foto gustav arvidsson

numm

er 4 2012

Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar m m. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva.

Telefonen är bemannad vardagar kl 9–15 (Dag före helgdagkl 9–12). Du kan också skicka in din minnes- eller högtidsgåva

på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se.

diakonias givarservice

2 • Dela meD

Inbördeskriget i Colombia har pågått i ett halvt sekel. Vanligt folk lever farligt, klämda mellan de väpnade grupperna. Elisabet Rodriguez har förlorat en son. Paramilitären tog hans liv.I Elisabet Rodriguez kvarter har paramilitärerna makten.

text: lena Hansson foto: gustaV arViDsson

Här styr paramilitärerna

elisabet rodriguez med sitt barnbarn Carina Duran 6 år och ofP:s gloria amparo suarez.

Dela meD • 3

Elisabet rodriguez tar ner fotot av sin son, Luis Albeiro, från väggen. Han var 23 år när det togs – bara några veckor innan han

mördades.Luis Albeiro körde motorcykeltaxi.– Jag tyckte inte om att han jobbade på

kvällarna men han sa alltid: ”Mamma, var inte orolig. Jag har inget otalt med någon. Jag har inget att frukta.”

Men en kväll kom han inte hem. Elisabet anade genast vad som hänt, men polisen ville inte ta emot hennes anmälan. De sa att hon skulle vänta minst tre dagar och se om han

dök upp. I desperation gick Elisabet själv ut och letade efter sin son. Hon tog med sin lilla dotter – hon kunde inte lämna henne ensam. Dag och natt gick de planlöst omkring och letade. Polisen gjorde ingenting.

– Det var fruktansvärt. Jag kan inte beskriva smärtan, säger hon och kniper ihop ögonen medan ångesten drar över hennes ansikte.

Ensamheten, oron, utsattheten. I kroppen känner Elisabet fortfarande precis hur det kän-des de där första dagarna utan Luis Albeiro.

efter en vecka fick Diakonias partner, kvinnoorganisationen OFP (Organización

Feminina Popular) reda på vad som hänt.– Elisabet var inte med i OFP då, men hen-

nes grannar var det, så vi hjälpte förstås till, säger Gloria Amparo Suárez på OFP.

Ett hundratal kvinnor, alla klädda i svart, gick ut och knackade dörr. Var och en med ett foto på Luis Albeiro i handen.

– När vi knackade på hos en del blev de helt tysta och sänkte huvudet. Vi såg att de visste, men att de var rädda. Några sa: ”leta i floden, där kommer ni att hitta fler lik”.

I ett hus öppnade en ung kille dörren och sa: ”Han har nog kommit fram till Puerto Wilches nu” (en by en timmes båtfärd utmed floden). Det visade sig att han hade rätt.

4 • Dela meD

Civilförsvaret hade varit där dagen innan och dragit upp ett annat lik, men låtit Luis Albeiro ligga kvar.

– Det var ju inte det liket vi letade efter. Vi kan ju inte ta upp varenda lik vi ser, sa de cyniskt till Gloria.

luis albeiros kropp var torterad och stympad. Flera kroppsdelar saknades. Det var Gloria som fick försöka identifiera honom.

– Jag hade ju aldrig träffat Luis Albeiro, men jag visste att hans mor inte skulle stå ut med att se hans kropp.

Så Elisabet berättade om varje liten detalj som kunde identifiera Luis Albeiro; tatue-

ringen på armen, märket på hans kalsonger och färgen på strumporna.

– Jag har identifierat så många lik att jag har tappat räknigen för länge sedan, säger Gloria och biter sig lite i underläppen. Ibland flera i veckan. Kriget är fruktansvärt.

När Luis Albeiro kropp hade begravts bör-jade en svår tid för Elisabet.

– Polisen och myndigheterna var inte intresserade av att reda upp mordet. Men jag gav mig inte och tack vare OFP:s juridiska hjälp och enorma stöd segrade rättvisan.

De skyldiga dömdes. En av mördarna var han som hade pratat om Puerto Wilches när kvinnorna knackade dörr. Paramilitär.

– Jag känner stor sorg, men inget hat , säger Elisabet.

enligt gloria finns det ett par saker om hjälper den som har förlorat en nära släkting att bearbeta sorgen; att man hittar kroppen så att de anhöriga får möjlighet att sörja färdigt, och att de skyldiga döms.

– Tyvärr är inte myndigheterna särskilt behjälpliga, så vi försöker göra vad vi kan för att stödja kvinnorna och deras familjer, säger Gloria.

Elisabet och hennes grannar ringer aldrig polisen när något händer. De ringer OFP, som i sin tur ringer polisen.

”Jag känner stor sorg, men inget hat.”

ElisabEt RodRiguEz

gloria amparo suárez samtalar med några kvinnor i barrancabermeja.

elisabet rodriguez med ett foto av sin mördade son luis albeiro.

Dela meD • 5

6 • Dela meD

– Polisen bryr sig sällan när en vanlig, maktlös kvinna ringer. Men de lyssnar på OFP, för de vet att vi står på oss tills de gör sitt jobb. Vi känner till våra rättigheter och deras skyldigheter. Därför är det svårt för dem att ignorera oss. Vi ställer till med skandal, säger Gloria och flinar lite.

Men de litar inte bara på polisen. De rycker också in själva. Som när de räddade livet på Filomenas 16–årige son.

– En granne ringde oss och sa att paramili-tärerna var inne hos Filomena för att ta hen-nes son, som var ensam hemma.

Gloria larmade alla OFP–kvinnor i områ-det, som utan att tveka kastade sig iväg dit.

– I vanliga fall stänger folk dörren och låt-sas att de inte ser. Rädslan är så stark, säger Gloria.

Men nu rusade alla kvinnor ut på gatan och började skrika så högt de kunde. Paramilitä-rer na, som just skulle bege sig iväg med den tvångsrekryterade ynglingen, blev så förbluf-fade att de slängde honom av motorcykeln och åkte iväg.

– Tillsammans är vi starka, säger Gloria och lägger armen om Elisabet.

granne med elisabet bor Doris Suárez. Huset har hon byggt med OFP:s hjälp.

– Förut bodde vi i ett träruckel. Jag brukade kalla det för min tändsticksask, säger hon och skrattar lite.

Det spelar ingen roll vem man hälsar på i

de här kvarteren. Bakom varje dörr finns hem-ska historier om krigets grymhet.

Doris pappa dödades när hon var liten och familjen tvingades fly. När hon var 16 år och gravid kom en soldat hem till henne på nat-ten. Han hotade henne och tvingade henne att klä av sig. Han höll sitt vapen i ena handen och en ficklampa i den andra.

– Han tog på mig och sa åt mig att sära på benen. Han lyste med ficklampan mellan mina ben. Han slog mig så hårt att jag ram-lade omkull. Jag var livrädd.

Efteråt skämdes hon, men försökte intala sig att inget hade hänt; våldtäkten fullborda-des ju aldrig. Först många år senare, på OFP:s workshop om sexuellt utnyttjande, vågade hon prata om vad hon varit med om.

Enligt Gloria har många kvinnor utnyttjats sexuellt av de väpnade grupperna, men få vågar någonsin prata om det. Istället bär de själva på smärtan och skulden.

Doris har tre tonårssöner. – Jag är ständigt orolig för mina barn. Rädd

för att någon armé ska rekrytera dem, rädd för att de ska börja umgås med fel människor, eller att de helt enkelt ska råka se något som de inte borde se.

gloria berättar om en väninna som var hos frisören och klippte sig när hon råkade se att en paramilitär gick fram till fri-sörens kopiator och drog 500 kopior av en lista med ett tiotal namn på. Det var en

”Jag är ständigt orolig för mina barn. Rädd för att någon armé ska rekrytera dem, eller att de ska börja umgås med fel människor”

Doris suárez

t v: Donelia mercado Pimienta i sitt hem i san Pablo, bolivar.

mitten: utanför kvinnornas hus – Casa de las mujeres i san Pablo.

t h: Doris suárez hus i barrancabermeja.

utanför kvinnornas hus – Casa de las mujeres i san Pablo.

Dela meD • 7

faKta om KonfLiKteninbördeskriget i Colombia har rasat i ett halvt sekel. bland de väpnade grupperna finns gerillarörelser, paramilitärer, knark-maffior och den statliga armén.

1997 samlades flera olagliga arméer i den paramilitära paraplyorganisationen auC.2001 tog paramilitärerna makten i barrancabermeja och körde ut gerillan.2003–2006 avväpnades över 30 000 paramilitärer och officiellt upphörde paramilitärerna att existera. men i prakti-

ken finns de kvar. ofta är det till och med samma personer som tidigare. regeringen kallar dem illegala gäng, men för folk i allmänhet är de fortfarande paramilitärer.

i oktober 2012 träffades Colombias regering och farc–gerillan i oslo för att inleda fredssamtal.

dödslista, ett papper med namn på personer som ska mördas. Paramilitärerna brukar stoppa in dem under dörren hos folk.

– Nu är hon jätterädd. Hon vet att parami-litären såg henne och hon misstänker att han vill döda henne.

För ett par år sedan fanns en av Doris söner med på just en sådan dödslista. Hon skickade bort honom till släktingar i en annan stad ett tag, men nu är han här igen. Hon vet inte varför någon ville döda hennes son.

– Häromdagen hörde jag skott i hörnet där nere, säger hon och pekar på en korsning några meter bort. Min son hade just slagit igen dörren bakom sig.

Skräckslagen öppnade hon dörren och såg två män försvinna på en motorcykel. På mar-ken låg en ung kille. Mördad.

– Jag vågade knappt titta. Men det var tack och lov inte min son. Det var grannens. En trevlig 23–årig pojke. Mycket sorgligt.de flesta som dödas är unga killar. I sön-

dags mördades till exempel tre killar på fot-bollsplanen en liten bit bort.

Förutom våldet och skräcken lever folk här under konstant ekonomisk press. Fattigdomen är skriande. När det är riktigt illa ordnar OFP soppkök där alla får äta sig mätta.

– Vi kvinnor har också en egen bank, säger Doris stolt. Man sätter in pengar när man har några pesos över och sedan kan man låna om man t ex vill baka bröd och sälja och behöver köpa mjöl eller annat.

Varje vecka träffas kvinnorna i OFP och pratar om svårigheter och glädjeämnen. Idag hålls mötet hemma hos Doris mamma Alix. Alla får frågan om de vill gå klart grundsko-lan. OFP ska hjälpa dem som vill med gratis skolgång.

– För mig har OFP verkligen förändrat livet, säger Doris, och ler stort. Jag har fått nytt självförtroende och vet att jag har rättigheter.

Förut blev hon illa misshandlad av sin man. – En dag när han hade slagit mig ovanligt

mycket sa jag bara: ”Nej. Nu räcker det. Nu står jag inte ut mer.” Jag kastade ut min man och blev faktiskt förvånad själv.

Mannen fick sig en rejäl tankeställare och lovade att han skulle ändra sig.

– Det är helt otroligt. Idag diskar han och städar och behandlar mig med respekt. Han är faktiskt också aktiv i OFP.

Deras relation har förändrats, och nu, efter 20 år tillsammans har de gift sig.

– Tack vare OFP, säger Doris och skrattar.

”Det var tack och lov inte min son. Det var grannens. Mycket sorgligt.” doRis suáREz

gloria amparo suárez. Casa de las mujeres, san Pablo, bolivar

8 • Dela meD

VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG?

Varför väljer du att stödja Diakonia?– Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i

Diakonias julkampanj och då började jag fun-dera på vad jag kunde bidra med, vilken typ av bild och vad en Eldsjäl är för mig. Jag kände till Diakonia sedan tidigare och när jag fick lite mer information om ert arbete i värl-den så kände jag att det här är oerhört viktigt och att jag vill vara med och stödja det. Jag upplever också att det finns en stark fokus på kvinnofrågor inom Diakonia. Och det sägs att om man vill att människor ska få det bättre i världen så måste man satsa på kvin-norna i första hand, då får man också med familjerna.

elin ek, för många mest känd som karaktären grynet, är en engagerad feminist. Hennes hjärta bultar extra starkt för svenska kyrktanter och eldsjälen doris Suárez i Colombia. – Jag tycker att den typen av civilkurage som doris visar, det kan alla människor ta till för att bekämpa orättvisor, oavsett var vi bor.

Elin Ek har ordet!

elin ek är en av fyra illustratörer som tolkat begreppet eldsjäl i Diakonias julkampanj.

Diakonia beskriver eldsjälar som modiga männ-iskor som har fått nog av orättvisa. Vad betyder mod för dig?

– Jag blev så oerhört tagen av Doris Suárez berättelse, hur hon gick ut på gatorna och skrek och förde oväsen när det kom beväpnade grupper till kvarteret för att tvångsrekrytera unga killar. Då ringer hon och de andra kvin-norna runt till varandra och sedan går de ut och tjoar och skrämmer i väg de här männen som bär vapen. Jag tycker att det är en sådan fantastisk historia kring vad vanliga männ-iskor, utan någon politisk makt ändå kan göra i sitt närområde – hur de kan förhindra över-grepp. Det visar att man är så otroligt stark om man går samman. Jag inspireras av det modet som finns i både det stora och det lilla. Att det kan vara vem som helst, någon i gummistövlar med en broderad väska (se Elins bild, reds. anmn.) som gör skillnad, att man inte behöver vara man med kostym och sitta i FN.

Vilken orättvisa upprör dig allra mest?

– Jag känner mig väldigt illa berörd av traf-ficking, en slavhandel med framför allt kvin-nor och barn som pågår väldigt nära oss, det sexualiserade våldet. Det tycker jag är vidrigt.

Berätta om någon eldsjäl som du inspireras av! Och varför.

– Förutom Doris så är det min farmor. Hon som kyrktant var en inspiration för mig. Alla dessa kyrktanter som bidragit genom sitt handarbete, allt de har sytt och stickat och bakat som sedan har sålts och lottats ut och gett pengar till organisationer som Diakonia. Men deras arbete har osynliggjorts och margi-naliserats, man kallar kvinnors konsthantverk för ”förspilld kvinnokraft”, det tycker jag blir så absurt när man ser hur mycket de har bidragit med just genom sitt skapande och ideella arbete. Jag vill lyfta fram det, deras samhällsengagemang.

Till sist, vad önskar du dig till jul?

– Snö. Det var så bedrövligt förra året när det var plusgrader på julafton, så det önskar jag mig.

tExt: ViktoR ia MyRén

fotnot: På diakonia.se/gavoshop kan du köpa Elins gåvoblad.

Dela meD • 9

78,5 miljoner

närmare hundra svenska deltog i konferensen ”kom och se” i Jerusalem.

till Världens Barn

Till årets julkampanj bad vi artisten Caroline af Ugglas, barnboksförfattaren Sven Nordqvist, programledaren Elin Ek och teck-naren Ulf Frödin att tolka begreppet Eldsjäl. Det resulterade i fyra vackra gåvobevis som du kan ge bort i jul. Förutom att du glädjer någon

du håller kär, stödjer du också Diakonias eld-själar som modigt arbetar mot fattigdom och förtryck runt om i världen.

– Jag gör det här tillsammans med Diakonia helt enkelt för att man som människa måste hjälpa andra människor – flera gånger om året!

Även om man inte kan ge så mycket så har alla något att bidra med, säger Caroline af Ugglas.

Radiohjälpens största kampanj Världens Barn har hittills i år gett 78,5 miljoner kronor. Riks-insamlingen innebär att cirka 45 000 ideellt enga-gerade, från bland annat Diakonia, är ute och skramlar med bössa och ordnar insamlingar för Världens Barn. Ett exempel på ideellt engagerade som tillhör Diakonia är S:t Eskilskyrkans söndags-skola som ligger i Nyfors, i Eskilstuna. – Vår kyrka ligger vid ett mångkulturellt bostads-område. Till oss söker sig många flyktingar från framför allt Eritrea. Första kontakten med oss är

ofta söndagsskolan där det nu finns cirka 25 barn i åldrarna 3 till 14 år. Tillsammans bidrar vi till Världens Barns insamling genom att alltid ha med en slant att lägga i vår gemensamma sparbössa, en jordglob. Vi talar om värdet av att dela med sig till andra som behöver stöd och sjunger sånger för gudstjänstbesökarna. Som avslutning tänder vi ljus för världens alla barn, berättar söndagsskolans ansvariga Gunnel Lejdeby.

Vi vill rikta ett stort och varmt TACK till alla engagerade insamlare.

Smycke för eldsjälar

Funderar du på den perfekta jul-klappen till en person som brinner av engagemang? Guldsmeden Sofia Berg-kvist har designat ett unikt smycke för Diakonia på temat Eldsjäl. Smycket är tillverkat i återvunnet silver och kostar 1 050 kronor. Drygt hälften av inköps-priset går till Diakonias långsiktiga arbete medan resterande del täcker produktionskostnaden. Sofia Bergkvist själv har – som en sann eldsjäl – ställt upp utan ersättning.

Caroline af Ugglas med i diakonias julkampanj

KÖp smYcKET häR: diakonia.se/smycke

VARjE GåVOBlAD KOsTAR 100 :– diakonia.se/gavoshop

läs mER: diakonia.se/eldsjalsfest

s:t eskilskyrkans söndagsskoleklass – bidrar till insamlingen för Världens barn främre raden f v: Julie rönnebratt, lydia rönnebratt, nimrod solomon, saron Woldu, rose-mary stephen, noel stephen. bakre raden f v: mattias eriksson, Yousief Woldu, ellen eriksson, natanael tesfay, Diana Yemani, Danait Yousief, magdalena björk, samuel eriksson och gunnel lejdeby.

eldsjälsfest Den 19 januari bjuder Diakonia in

alla givare, aktivister, ombud och andra intresserade till en Eldsjälsfest i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Spännande seminarier om Diakonias arbete 2013, mingel och konsert med bland andra Emil Jensen och Immanuel Gospel.

10 • Dela meD

ULf frÖdin

läs mER: diakonia.se/skatteflykt

måL 2012 17,6 miLJ

inSamLat HittiLLS 14,2 miLJ

1,0 milj

8,1 milj

Fond- sparande

MInnes- oCHHÖGTIdsGÅVor

FÖrsaMLInGs- GÅVor

FÖrändrInGs- Faddrar

prIVaT- personer

2,6 milj

T.o.M. 2012-11-04

1,1 milj

0,7 milj

0,7 miljföREningaRföREtag och

Skatteflykt i blickpunkten

Diakonia har sedan 2009 arbetat med frågan om multinationella företags skatteflykt från fattiga länder. Nu börjar frågan uppmärksammas allt mer.

– Jag vill speciellt tacka Diakonia för att så förtjänstfullt lyft frågan om skat-teflykt, sa biståndsminister Gunilla Carlsson vid en presentation av biståndsbudgeten under hösten.

– När Diakonia började uppmärk-samma problemet med skatteflykt för några år sedan var vi ganska ensamma om det. Därför är det riktigt kul att regeringen nu tydligt adresserat det som ett utvecklingsproblem, säger Carl-Henrik Jacobsson, policy råd-givare på Diakonia

I en rapport från i somras till riksda-gen utlovade regeringen att ta tag i frå-gan om företags skatteflykt.

magnus Walan – inflytelserik

I tidningen Omvärldens topplista över mest inflytelserika personer i biståndsdebatten finns Diakonias Magnus Walan med på 4:e plats. Toppar listan gör biståndsminister Gunilla Carlsson, följd av professor Hans Rosling och FN-diplomaten Jan Eliasson. Diakonias arbete för att påverka svensk och europeisk politik så att den på ett bättre sätt tillvaratar fattiga människors intressen finansie-ras av PostkodLotteriet.

– När Diakonia stödjer organisa-tioner i utvecklingsländer uppmanar de oss att göra vår hemläxa i Sverige och Europa.

– Samarbetsorganisationerna vill att vi lyfter deras frågor här för att påverka politiska beslut som får effekter i deras länder. Ett exempel är klimatfrågan där rika länder måste minska sina utsläpp, betala för de skador klimatförändringarna orsakar och ge fattiga länder stöd att utveck-las på ett klimatsmart sätt, säger Magnus Walan.

magnus Walan, senior policyrådgi-vare på Diakonia, är den fjärde mest inflytelserika i biståndspolitiken.

I somras turnerade Diakonias aktivister runt i landet på olika festivaler för att samla in fotografier på personer som uppmanar finansminister Anders Borg att ta tag i frågan om företags skatteflykt från fattiga länder. I höst lämnades fotoboken över till finansministern med uppmaningen: Bli vår Robin Hood – ge tillbaka skatten till de fattiga!

aktivisternas fotobok till finansministern

Dela meD • 11

Kalender för folK i rörelseDiakonia står i en lång svensk frikyrklig tradition av samhällsförändring. Det är knappast någon överdrift att påstå att det var genom folkrörelsernas utbredda folkbildningsarbete som demokratin fick sin starka förankring i Sverige. Denna folkrörelse- och folkbild-

ningstradition bär vi med oss i biståndsarbetet ut i världen. I 2013 års almanacka vill vi gestalta människor från vårt arbete som karaktäriserar den folkrörelse som så starkt präglar vår historia. Vi är alla en del i något stort! Tillsammans förändrar vi världen.

Foto

: Mark

us M

arcetic. Kalen

dern

s form

at är 25 x

25 cm

.

Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen.

Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.

Beställ din kalender på diakonia.se eller

på 08-453 69 31

150 kr + porto