Distriktssköterskor erfarenhet av att

motivera personer med diabetes typ 2 till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk

aktivitet

Susanne Öman Marklund

Specialistsjuksköterska, Distriktssköterska

2019

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet

District Nurses experience in motivating people with diabetes type 2 to change lifestyle

regarding diet and physical activity

Susanne Öman Marklund

Kurs: O7036H, Examensarbete inom distriktsvård

Specialistsjuksköterskeprogrammet

med inriktning mot distriktsvård 75 hp

Handledare: Anna Nygren Zotterman

1

Distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet

Susanne Öman Marklund

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Bakgrund: Diabetes typ 2 är stadigt ökande i Sverige och befolkningen världen över.

Sjukdomen kan ge allvarliga komplikationer som påverkar människors hälsa och

samhällsekonomi. Det innebär att en central del i distriktssköterskors arbete inom

diabetesvården är att motivera personer med typ 2 diabetes till livsstilsförändring

gällande kost och fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva

distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Metod: I studien har sju

distriktssköterskor med diabetesutbildning deltagit och intervjuats med individuella

intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet

visade att distriktssköterskornas erfarenhet var varierande. Fyra kategorier framkom; Att

främja en god vårdrelation, Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser, Att skapa

delaktighet ökade motivationen till livsstilsförändring och Att skapa samarbete med

andra yrkesprofessioner. Slutsats: Slutsatsen visade på varierande erfarenheter av att

motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk

aktivitet och det var till stor del beroende av personernas individuella egenskaper. En

viktig del var att främja en god vårdrelation genom att ha ett förtroendeingivande

förhållningssätt som resulterade i en individanpassad omvårdnad. Faktorer som

personernas förståelse för sjukdomens konsekvenser, personerna och dess anhörigas

delaktighet och samarbete med andra yrkesprofessioner var avgörande för att kunna

göra en livsstilsförändring. Områden som behöver utvecklas var nytänkande

behandlingar via webbaserade program för att kunna öka motivationen till

livsstilsförändring. Författaren anser ny forskning behövs genom att ny teknik behövs i

den framtida diabetesvården.

Nyckelord: diabetes typ 2, distriktsköterska, omvårdnad, livsstilsförändring, kost,

fysisk aktivitet.

2

District Nurses experience in motivating people with diabetes type 2to change lifestyle

regarding diet and physical activity

Susanne Öman Marklund

Luleå University of Technology

Department of Health Sciences

Department of Nursing

Abstract

Background: diabetes type 2 is steadily increasing in Sweden and among the

population around the world. The disease can cause serious complications that affect the

human health and national economy. A central part of the district nurse's diabetes care

was to motivate people with diabetes type 2 to change their lifestyle and physical

activity. Purpose: The purpose of the study was to describe the district nurse's

experience of motivating people with diabetes type 2 to change lifestyle and physical

activity. Method: In the study, seven district nurses with education in diabetes care

participated in individual interviews. Data was analyzed with qualitative content

analysis. Results: The results showed that the district nurse's experience of motivating

people with diabetes type 2 was varied. Four categories emerged; Promoting a good care

relationship, creating an understanding of the consequences of the disease, creating

participation increases motivation for lifestyle change and Creating collaboration with

other professionals within the profession. Conclusion: The conclusion showed different

experiences of motivating people with diabetes type 2 to change lifestyle and physical

activity and it was mainly dependent on the individual characteristics of the person. An

important part was to promote a good healthcare relationship by having a confidence-

enhancing approach that resulted in a personalized care. Factors such as the

understanding of the consequences of the disease, the persons and their relative's

participation and cooperation with other occupational professions were crucial for

making a lifestyle change. The areas that need to be developed were innovative thinking

through web-based programs to increase motivation for lifestyle change. The author

believes that new technologies are needed in future diabetes care.

Keyword: Diabetes type 2, district nurses, nursing, lifestyle change, diet, physical

activity

3

Innehåll

Distriktssköterskans motiverande arbete till livsstilsförändring .. Fel! Bokmärket är inte definierat.

Empowerment – Att motivera personerna med typ 2 diabetes till livsstilsförändring gällande kost

och fysisk aktivitet ........................................................................ Fel! Bokmärket är inte definierat.

Rational ............................................................................................................................................. 6

Syfte ................................................................................................................................................... 7

METOD ................................................................................................................................................ 7

Design Författaren till denna studie valde en kvalitativ studiedesign, då den ansågs lämplig att

använda för att få en djupare förståelse för distriktssköterskors erfarenheter. Enligt Polit och Beck

(2017, s.33, 247) kan författaren få kunskap om de intervjuades erfarenheter genom att använda sig

av en kvalitativ studiedesign. ............................................................................................................. 7

Deltagare ........................................................................................................................................... 7

Procedur ............................................................................................................................................ 8

Datainsamling .................................................................................................................................... 8

Forskningsetiska övervägande ........................................................................................................... 9

Datanalys ........................................................................................................................................... 9

RESULTAT ........................................................................................................................................ 10

Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer .......................................... 10

Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser............................................................................ 12

Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring ....................................................... 14

Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner .......................................................................... 15

DISKUSSION ..................................................................................................................................... 16

Resultatdiskussion ............................................................................................................................ 16

Metoddiskussion ............................................................................................................................... 19

Slutsats ............................................................................................................................................. 21

Förslag till fortsatt forskning ........................................................................................................... 21

REFERENSER ................................................................................................................................... 23

Bilaga 1 ............................................................................................................................................ 30

Bilaga 2 ............................................................................................................................................ 31

4

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som drastiskt ökat i antal de senaste åren både globalt

och i Sverige (International Diabetes Federation [IDF], 2017; Socialstyrelsen,2017). Nära

350,000 personer lider av diabetes i Sverige av vilka 85–90% har diabetes typ 2

(Socialstyrelsen, 2017). Den stigande prevalensen av diabetes typ 2 i världen är relaterad till

övervikt, bristande kostvanor och fysisk inaktivitet (Alvarsson et al. 2013). Diabetes typ 2

utgör en stor börda för samhället, både genom människors lidande och hälsoutgifter. Diabetes

är en vanlig och kostsam sjukdom som förväntas fortsätta att växa i prevalens och

hälsoutgifter över de kommande decennierna. En hälsosam livsstil kan förebygga sjukdomen

eller fördröja utvecklingen av den. Även hos redan sjuka kan förbättrade livsstilsvanor snabbt

ge stora hälsovinster (Schulze &Hu. 2005). Det är möjligt att fördröja utvecklingen av

diabetes typ 2 och sjukdomskomplikationer genom att göra livsstilsförändring gällande kost

och fysisk aktivitet (Hellgren et al., 2016).

Hälsa och sund livsstil är enligt Andersson och Johrén (2012) inte något som betraktas som ett

statiskt tillstånd, att vara antingen sjuk eller frisk. Hälsa är istället ett kontinuum vilket

innebär att hälsa är en dynamisk process, där en person kan vara i olika faser från en tid till en

annan, från att till exempel må dåligt och vara frisk, till att må bra och vara sjuk. Att ha en

god hälsa utifrån sin egen förmåga innebär att det fysiska, psykiska och sociala fungerar väl,

där personen kan uppnå och lyckas med sina personliga mål i vardagen och genom livet. Shay

et al. (2009) beskriver att en livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet innebär att

personen vill skapa nya och bättre levnadsvanor. För att kunna göra varaktiga

livsstilsförändringar är det viktigt att ta reda på hur viktigt det är för denne, samt vilken

målsättning som finns. Det framkom även vikten av att arbeta med målbilder, motivation och

att hitta verktyg som vägleder personer till livsstilsförändring (ibid.).

Diabetes typ 2 medför att personer dagligen behöver göra flera hälsoval som rör kost och

fysisk aktivitet (Kneck et al., 2016). För goda behandlingsresultat krävs att personerna med

diabetes typ 2 är väl insatta i, och tar stort eget ansvar för sin egenvård (Wichit et al., 2016).

För den enskilda personen innebär sjukdomen ett heltidsarbete, dygnet runt, året om. Med

regelbundna kontroller hos distriktssköterskan kan eventuella förändringar av

blodsockernivån upptäckas i tid och åtgärder sättas in (Klintberg et al., 2013).

Inom diabetesvården är det primärvården som har det övergripande ansvaret för utredning,

behandling och uppföljning (Wahlström, Palmer &Hansson. 2018). Jutterström, et al. (2016)

menar att distriktssköterskor som arbetar med personer som har diabetes typ 2 har en

betydelsefull roll, speciellt det som rör hälsofrämjande livsstilsförändringar med fokus på

5

goda kostvanor och fysisk aktivitet. I deras studie förespråkar de att om distriktssköterskor

utför personcentrerad vård kan det sänka långtidsblodsockret HbA1c hos personer med

diabetes typ 2.

Distriktssköterskor har en central roll i behandlingen av personer med diabetes typ 2 genom

att undervisa, stödja och handleda dem till att klara sin egenvård på bästa sätt. Det stödjande

och undervisande omvårdnadssystemet bör användas inom diabetesvården för att stärka

personens egna resurser till livsstilsförändring (Hörnsten et al., 2011). I en studie av Isaksson

et al. (2014), utförd i norra Sverige, framkom att ett väl fungerande samarbete mellan

distriktssköterska och personer med diabetes typ 2 kunde öka personens självmedvetenhet och

livskvalitet, samt minska samhällskostnaderna. Det finns ett brett vetenskapligt stöd för att

distriktssköterskan utbildar personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring som syftar till

att öka personens förståelse för livsstilens inverkan på blodsockret, samt ge ökade

förutsättningar till en väl fungerande egenvård som kan ge positiva resultat över tid (Bohanny

et al., 2013; Wichit et al., 2016).

Att förändra kosten och den fysiska aktiviteten är en stor del av personens livsstilsförändring

vid diabetes typ 2. Det är helt avgörande att personerna har goda kunskaper om kostens

betydelse. Studier visar att mat är starkt kopplat till grundläggande behov såsom njutning och

att tillfredsställa hunger. Vanor, traditioner, tillgänglighet, tid, ekonomi och matens

symbolvärde påverkar också vad personen väljer att äta. Dessa behov kan komma i konflikt

med behovet av att reglera blodsockernivån och det är denna konflikt som gör kostrådgivning

både svårt och utmanande. För distriktssköterskor kan det vara ett problem att ge råd om sund

kost utan att det blir på bekostnad av personens önskemål och grundläggande behov (Marlett

et al., 2002; Aas et al., 2005).

Fysisk aktivitet är en viktig egenvårdsåtgärd för att reducera det metaboliska syndromet hos

personer med diabetes typ 2 (Zanuso et al., 2009). Oavsett om den fysiska aktiviteten är

måttlig, intensiv, instruktörsledd eller utgörs av vardagsmotion är dödligheten lägre än hos de

personer som är inaktiva (Hu et al., 2004). I en studie av Korkiakangas et al. (2011) framkom

det att personer som får dela med sig av sina upplevelser av träning samt att träna i grupp med

andra motiverade dem att fortsatta med deras nya motionsvanor (ibid.). Fysisk aktivitet som

även inkluderar dagliga promenader påverkar vikten positivt samt att kroppens känslighet för

insulin ökar (Schulze & Hu, 2005).

Att få diagnosen diabetes typ 2 innebär en stor omställning för den enskilda personen. Det

finns stora möjligheter för distriktssköterskan att motivera dem till livsstilsförändringar

6

(Klintberg et al., 2013). I en studie av Rosmawati och Rohana (2013) beskrivs att

distriktssköterskans hälsofrämjande arbeta möjliggör för människor att öka kontrollen över

sin egen hälsa. Det hälsofrämjande arbetet bör göras kontinuerligt för att säkerställa personens

utveckling av den egna förmågan. I Sverige har Socialstyrelsen (2010) som målsättning att

distriktssköterskors arbete inom diabetesvården ska motivera personen att ta kontroll över

dennes livssituation. Kommunikation anses vara en viktig förutsättning för att personen skall

känna delaktighet i vård och behandling. Detta kräver att personens kunskap om sjukdomen

diabetes typ 2 tas i beaktande för att en god och individualiserad vård skall vara möjlig (ibid.

). Tidigare forskning visar att distriktsköterskors förståelse för personen som individ och för

de insatser en livsstilsförändring (gällande vikt och kost) medför, resulterar i en bättre vård

och ett ökat resultat (Whittmore et al., 2002).

I en studie av Melba et al. (2012) beskrivs bristande motivation till egenvård som en viktig

orsak till nedsatt följsamhet hos personer med diabetes typ 2. Att distriktssköterskor

informerar dem att de själva bör ta en ledande roll i behandlingen är av vikt. Liknande resultat

återfinns i studien av Falk (2001) där de beskriver att vägen till en förändrad livsstil sker

genom att distriktssköterskan motiverar och stödjer personerna med diabetes typ 2 att ta

kontroll över deras egenvård. Castillo et al. (2010) menar att empowerment inom

diabetesvården innebär att distriktssköterskan bör stötta personer med typ 2 diabetes genom

insatser som syftar till att förbättra deras självkänsla och självständighet. Detta kan i slutändan

förbättra egenvården för personerna.

Därför har distriktssköterskorna en central roll i att motivera personerna med diabetes typ 2

för att själva kunna hantera sin sjukdom, uppnå sina behandlingsmål och i slutändan erhålla

en livsstilsförändring.

Rational

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom och för den enskilda personen innebär detta att en

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet är av största vikt. Detta för att minska

lidande och vidare komplikationer. Socialstyrelsen (2017, s.45) behandlar hälso- och

sjukvårdens möjligheter till sekundärprevention hos personer med diabetes typ 2.

Rekommendationerna är att se över hälsokomplikationer genom påverkan av levnadsvanor

och råd till förändrad kost och ökad fysisk aktivitet. I en studie av Jallinoja et al. (2007)

framkom att ett av de vanligaste hindren inom diabetesvården är personers ovilja till

förändring. Detta kunde bero på personens otillräckliga kunskaper om hälsoriskerna vid

sjukdomstillståndet. Ett flertal distriktssköterskor upplevde att deras hjälp, stöttning och

7

motivering till livsstilsförändringar tillhörde deras arbetsuppgifter men bara drygt hälften

ansåg sig ha tillräckliga kunskaper för ändamålet. Endast några få distriktssköterskor hade

erfarenhet av att de lyckats hjälpa personer till en hälsosammare livsstil.

Författaren sammanfattar tidigare studier med att distriktssköterskors motiverande arbete,

med livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2, är utmanande att hantera och att

lyckas med. Därför är forskning rörande distriktssköterskors erfarenhet av att motivera

personer med typ 2 diabetes till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet av största

vikt.

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av att motivera

personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet.

METOD

Design

Författaren till denna studie valde en kvalitativ studiedesign, då den ansågs lämplig att

använda för att få en djupare förståelse för distriktssköterskors erfarenheter. Enligt Polit och

Beck (2017, s.33, 247) kan författaren få kunskap om de intervjuades erfarenheter genom att

använda sig av en kvalitativ studiedesign.

Deltagare

Distriktssköterskorna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval för att få en bredare

beskrivning av distriktssköterskornas erfarenhet. Distriktssköterskor vid tre hälsocentraler i

Region Norrbotten ingick i studien. Tre distriktssköterskor vid en hälsocentral och två

distriktssköterskor vardera vid de två andra hälsocentralerna tillfrågades och samtliga tackade

ja. En av distriktssköterskorna var författaren bekant med, de 6 övriga distriktssköterskor hade

författaren endast haft som kollegor. Kvale och Brinkman (2014, s.128–129) beskriver att vid

användning av specifikt utvalda personer, så genererar det att insamlad data kommer närmare

studiens syfte (ibid.). Inklusionskriterier till studien var legitimerade distriktssköterskor med

vidareutbildning inom diabetesvård. För att få delta i studien krävdes även att de hade varit

verksamma inom diabetesvården i minst 12 månader. Samtliga distriktssköterskor som deltog

i studien var kvinnor och de hade totalt 30 års erfarenhet (m=4 år) av diabetesvård. Åldern på

distriktssköterskorna var mellan 39 och 63 år (m=49 år). Den totala erfarenheten av att arbeta

som distriktssköterska var 59 år (m=8år).

8

Procedur

När etikansökan var godkänd vid Institutionen för Hälsovetenskap vid Luleå tekniska

Universitet, kontaktade författaren de tre verksamhetschefer vid hälsocentralerna via telefon

för att muntligt och skriftligt informera om den planerade studien och dess syfte,

distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Författaren valde att exkludera

livsstilsförändringar som stress, tobak, alkohol, då flera studier enligt Gastaldelli (2008) visad

att den viktigaste livsstilsförändringen vid diabetes typ 2 var kost och fysisk aktivitet.

Verksamhetscheferna informerade all personal om studiens syfte. Efter muntligt godkännande

av verksamhetscheferna skickades informationsbrev ut gällande syfte till

verksamhetscheferna (bilaga 1). När författaren fått skriftligt godkännande av berörda

verksamhetschefer att få tillåtelse att intervjua dess personal, fick verksamhetschefen

vidarebefordra informationsbreven till sju berörda distriktsköterskor som passade in på

studiens inklusionskriterier. Efter skriftligt samtycke tog författaren personlig kontakt med

varje distriktssköterska för att komma överens om tid och plats för intervjun. För enkelhetens

skull utfördes intervjuerna vid deras arbetsplats när författaren besökte de tre olika

hälsocentralerna.

Datainsamling

Datainsamlingen kom att ske genom sju individuella intervjuer. Intervjuerna utgick utifrån en

intervjuguide med frågeområden utifrån studiens syfte (bilaga 2). Innan samtliga intervjuer

påbörjades genomförde författaren en pilotintervju med en av distriktssköterskorna som var

väl känd av författaren. Detta för att i enlighet med Polit och Beck (2017) som menade att en

pilotintervju var till för att utvärdera om frågorna var relevanta avseende studiens syfte, samt

om de var lättförståeliga för deltagarna och för att se om det fanns behov av eventuella

ändringar (ibid). Resultatet av pilotintervjun hade betydelse genom att författaren kunde

justera frågornas utformning i intervjuguiden. Författaren valde att ta med pilotintervjun i

resultat då den gav tillräckligt med information till studien.

Innan de resterande intervjuerna påbörjades informerade författaren om att deltagandet var

frivilligt och att de när som helst fick avbryta. Intervjuerna utfördes enligt överenskommelse

med deltagarnas i ett ostört rum på deras arbetsplats för att de skulle känna sig bekväma i sin

välkända miljö. Enligt Kvale och Brinkman (2014, s.170) gäller det att få intervjupersonen att

känna sig trygg för att våga prata fritt om sina personliga erfarenheter

9

Vid intervjuerna använde sig författaren av en diktafon då det var en fördel enligt Kvale och

Brinkmann (2014, s.218) att använda ljudbandspelare vid intervjuerna, eftersom att

intervjuaren då helt och hållet kunde fokusera på ämnet och vad som sades i intervjun.

Intervjuerna varade mellan 20–35 minuter per deltagare. De öppna frågeställningarna

tillsammans med följdfrågorna fick distriktsköterskorna att beskriva sina erfarenheter om det

valda ämnet. Enligt Polit och Beck (2017, s.510) ger öppna frågeställningar möjlighet att fritt

kunna samtala om syftets ämne och där man som författare inte kunde förutspå vad svaren

blir. I enlighet med Polit och Beck (2017, s.516) sammanställde författaren insamlad data i

direkt anslutning efter intervjuerna då det gav en försäkran om hög pålitlighet och minskat

informationsbortfall. Därefter var materialet inlåst i ett kassaskåp hos författaren och

redovisningen av resultatet kom att ske så att ingen person eller arbetsplats kunde identifieras.

När examensarbetet är godkänt kommer allt material att förstöras. Redovisningen av resultatet

kommer att ske så att ingen person eller arbetsplats kan identifieras.

Forskningsetiska övervägande

Det är viktigt som författare att ha ett etiskt förhållningssätt som innebär en känslighet och

engagemang för moraliska frågor (Polit & Beck. 2017. s. 139). Innan studiens påbörjande

utfördes en etikansökan som sedan godkändes av forskningshuvudman i etiska gruppen vid

Institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska Universitet. Enligt Polit och Beck (2017,

s.157–158) skall individer skyddas så långt som det är möjligt i forskningssammanhang. Det

menas att all forskning på människor ska varje utvald deltagare få information om syfte,

metod, forskarens institutionella tillhörighet, förväntade fördelar och möjliga risker samt det

obehag som studien kan medföra. Individerna skall även informeras om sin rätt att avstå från

att delta i studien samt om att hen när som helst kan avbryta sitt deltagande utan att drabbas

av repressalier. För att värna om anonymiteten för deltagarna i denna studie kodade

författaren varje intervju med: A, B, C, D, E och F. När författaren hade försäkrat sig om att

deltagarna förstått informationen lämnade de frivilligt skriftligt samtycke.

Dataanalys

Enligt Granheim och Lundman (2004) är en kvalitativ innehållsanalys en

undersökningsmetod som används inom Hälso- och sjukvårdsforskning. Nedan beskriver

författaren analysen av intervjumaterialet. Författaren analyserade forskningsmaterialet med

en manifest ansats som innebar att den transkriberade texten bearbetades textnära för att inte

10

tolka texten i egna syften och meningar. Författaren läste igenom analysenheten upprepade

gånger för att få en helhetssyn av intervjumaterialet. Därefter plockades 135 meningsbärande

enheter ut som svarade mot studiens syfte. Sedan kondenserades de meningsbärande

enheterna i 56 återkommande koder i syfte att korta ned texten utan att förlora kärnan i

innehållet. Kodernas giltighet kontrollerades genom att jämföras mot de kondenserade

meningsenheterna för att säkerställa att ingen väsentlig information skulle gått förlorad.

Därefter sorterades koderna in i underkategorier som sedan fördes samman till kategorier.

Författarens arbete med analysenheten har varit en fram- och tillbakaprocess precis som

Granheim och Lundman (2004) beskriver att man som författare sällan går rakt igenom

processen från början till slut, utan snarare fram och tillbaka mellan de olika stegen.

Författaren till studien kom fram till fyra kategorier som var varandra uteslutande efter

likheter/olikheter som fanns i underkategorierna.

RESULTAT

Resultatet av innehållsanalysen visade på fyra kategorier (tabell 1) De presenteras nedan i

brödtext och med citat från intervjuerna.

Tabell 1: Kategorier (n=4).

Kategorier

Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer

Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser

Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring

Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner

Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer

Distriktssköterskors erfarenhet av att främja en god vårdrelation med personer med diabetes

typ 2 ansågs vara viktigt. Distriktssköterskor menade att främja en god relation innebar att

bygga förtroende med personen och det tar lång tid. Utan förtroende mellan

distriktssköterskor och personer var det svårt att kunna motivera dem till livsstilsförändring.

För att optimera omvårdnaden kring personer med diabetes typ 2 hade distriktssköterskor

erfarenhet av att utgå från vilka behov och mål de hade och därefter bygga upp en plan

tillsammans, beroende på vilket stöd som var nödvändigt. De menade att diabetesvården

11

måste individanpassas och utgå från personens behov och önskan att förändra sin livsstil.

Distriktssköterskor beskrev vikten av att bemöta personer i dess situation samt att ha

förståelse för vad de klarade av att förändra. Samtliga hade även erfarenhet av att vara ärlig

mot dem och informera om risker för följdsjukdomar. För dessa personer var risker och

följdsjukdomar största motivationen till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet.

”Det är viktigt att man får en bra relation till personen. För då blir de trygg i vår relation

och det underlättar tror jag att de tar emot sig budskapet och gör någonting av det”

(Deltagare G).

Distriktssköterskors stöd och uppmuntran vid fysisk aktivitet stärkte motivationen till

livsstilsförändring. När personer med diabetes typ 2 var motiverad till fysisk aktivitet

resulterade det oftast till bättre kondition, funktionsförmåga och mental hälsa i livet vilket gav

livskvalitet och välbefinnande. Vidare beskrev distriktssköterskor erfarenheten av att vara

uppmuntrande och ge positiv förstärkning både när de hade misslyckats och när de hade

lyckats med att förändra sin livsstil. Det var betydelsefullt i mötet med dessa personer att

fokusera på de positiva förändringarna som de genomförde. Att ge positiv feedback till dem

vid besöken, att de fick ta del av både positiva och negativa provresultat, resulterade att de

fick insikt i vad de kunde förändra i sin livsstil. För många personer, speciellt de äldre, var

mjölmat, potatis, ris och pasta basen i kosten. Distriktssköterskor beskrev att de inte förbjöd

någon kost, de uppmuntrade istället att dra ner på mjöl, potatis, ris och pasta. De uppmuntrade

även dem att göra förändringen i små steg istället för att göra en stor förändring på en gång.

De analysera nuläget och vad personer med diabetes typ 2 kunde förändra. De uppmuntrade

dem till delmål som kunde innebära att öka den fysiska aktiviteten med en promenad och/eller

att förändra kosten. Genom att minska kolhydraterna succesivt där varje steg innebar att ett

delmål uppnås eller då målet var viktnedgång kunde varje kilo vara ett delmål som kunde

resultera till ett realistiskt mål.

”Målen ska vara uppnåbara. För först då är det genomförbart” (deltagare C)

Distriktssköterskor beskrev att de inte gav skuldkänslor till personer om inte provresultaten

var bra. De menade dock att de behövde få kännedom om vad som hänt och utifrån det gav

distriktssköterskor individanpassade råd för att de skulle klara av en livsstilsförändring. När

personer med diabetes typ 2 upplevde skuldkänslor för det försämrade resultatet hade

12

distriktssköterskor erfarenhet av att de kunde resignera och tappa motivationen för att uppnå

bättre resultat. Det var viktigt att de insåg att båda arbetade mot samma mål, för att hen skulle

må bra trots sin sjukdom.

Distriktssköterskor hade erfarenhet av att äldre och psykiskt- och fysiskt funktionshindrade

personer var en stor utmaning att motivera. Äldre personer var oftast multisjuka och hade

svårigheter att utöva fysisk aktivitet. En distriktssköterska menade att enklast att motivera

dem var att gå långsamt framåt. Att ge tips på enkla vardagsövningar som att ta trapporna i

stället för hissen. Distriktssköterskor uttryckte att de försökte få personer med diabetes typ 2

att själva vilja komma på vad de kunde genomföra för förändring i den egna tillvaron. De

menade att det är dem som väljer sitt beteende, distriktssköterskor kan inte göra

livsstilsförändringen åt dem, men kan ge dem verktyg att förändra. Distriktssköterskor

beskrev att det måste finnas ett eget driv, en egen vilja att förändra sin livsstil och att ansvaret

inte kan ligga på distriktssköterskorna. Oftast behövdes inte så stora förändringar. Genom att

öka motionen, dra ner på socker och kolhydrater så förändrades blodsockret positivt.

Distriktssköterskor uttryckte att flera personer hade svårighet att förhålla sig till det nya sunda

livet. Att bryta mönster var inte lätt och det tog lång tid. Genom att ge tips på stegräknare där

personer enkelt kunde se hur deras fysiska aktivitet såg ut varje dag. Detta genererade att

personers motivation till livsstilsförändring ökade av att motionera mera.

Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser

Distriktssköterskor hade erfarenhet av att en livsstilsförändring kunde vara svår att genomföra

om personer saknade förståelse för sjukdomens konsekvenser. Händelser i livet som

personers psykiska hälsa och sociala situation påverkade förmågan att kunna göra en

livsstilsförändring. Detta var avgörande för att kunna förändra en livsstil. Att personer hade

självinsikt i dennes situation gällande sjukdomen diabetes typ 2, samt att de var observant på

egna behov och handlingsmönster. Distriktssköterskor menade att en del personer som inte

hade insikt eller förståelse i sjukdomen diabetes typ 2 var svåra att motivera till

livsstilsförändring.

”Många har ingen insikt i vad sjukdomen innebär” (deltagare B)

13

Distriktssköterskors erfarenhet av personer som hade kunskap och förståelse om sin sjukdom,

beskrev att de var rädda för alla följdsjukdomar som att tappa synen och förlora kroppsdelar.

Denna rädsla ökade motivationen till livsstilsförändring hos personer.

”De som verkligen tagit till sig sjukdomen, de vill förstå och förändra. Det är ju så viktigt att

de förstår att förändringen inte är för min skull utan för deras skull” (deltagare D)

Distriktssköterskor beskrev att de alltid gav information om innebörden av sjukdomen

diabetes typ 2 även om personen inte insåg vad en förändrad livsstil kunde innebära. För att

personen skulle ha möjlighet att ta in informationen kring sjukdomen, var det viktigt att prata

om det som personen ansåg vara intressant att veta, annars blev informationen endast ett

mantra och inget som personerna var intresserade att ta del utav.

Distriktssköterskor beskrev även positiva erfarenheter av att de personer som hade kunskap

om diabetes typ 2 kunde slarva med kosten om de ökade den fysiska aktiviteten. Vidare

beskrev de att det var positivt att vid varje besök gå igenom alla värden, att det resulterade i

bra och givande samtal. Det ökade kunskapen och förståelsen då de fick se vad som

påverkade blodsockret uppåt eller neråt. Distriktssköterskor menade att det fanns hela spannet

mellan personer som var ambitiösa och duktiga till de som hade bristande motivation till

livsstilsförändring.

Distriktssköterskor beskrev att det fanns en del personer som sköt upp besöken och en del

kom inte alls. När personerna med diabetes typ 2 som sköt upp besöken var orsaken oftast att

de försökte förfina sina värden innan besöken. Vidare hade distriktssköterskor erfarenhet av

att en av de svåraste personerna att motivera till livsstilsförändring var de som hade fysiska-

och psykiska funktionshinder. Distriktssköterskorna kände sig maktlösa då de inte kunde

motivera dessa personer till någon förändring. Vidare framkom positiva erfarenheter där en

del personer var väldigt duktiga på att mäta sitt blodsocker och agera utifrån det. Samt att om

personerna mätte blodsockret kontinuerligt så genererade det en ökad motivation till

livsstilsförändring. Personens blodsockerkontroll gav svar på vilken kost som gjorde att

blodsockret var högt eller lågt.

Distriktssköterskor hade erfarenhet av att för en del personer var både kosten och den fysiska

aktiviteten ett påfrestande kapitel. I perioder var personer väldigt motiverade, skaffade

14

personlig tränare och lade om kosten. Men ibland verkade det som om de förlorade

självkontrollen, de vräkte i sig godsaker och gjorde långa uppehåll med den fysiska

aktiviteten.

Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring

Distriktssköterskors samlade erfarenhet var att skapa delaktighet mellan distriktssköterska och

personer med diabetes typ 2 och det kunde öka motivationen till livsstilsförändring gällande

kost och fysisk aktivitet. Delaktighet mellan distriktssköterskor och personer med diabetes typ

2 kunde skapa livskvalitet trots deras sjukdom. En bibehållen livskvalitet och att personerna

känner förmåga att förändra sin vardag är det mest väsentliga vid livsstilsförändringar.

Distriktssköterskor försökte genom vägledning få personen delaktig och motiverad, men det

var samtidigt viktigt att de fick behålla livskvaliteten. De menade att det var påfrestande att få

en diabetesdiagnos och det var viktigt att livsglädjen behölls. Det var betydelsefullt att inte ta

bort guldkanten på livet. För att bibehålla livskvaliteten gällande kosten hade

distriktssköterskor erfarenhet av att det effektivaste sättet att förändra kosten, var att de utgick

ifrån personens egna kostvanor och se vad de kunde göra för förändringar. Vidare menade de

att det var viktigt att inte sätta upp för höga mål, utan att istället förändra kosten lite åt gången.

Fokusera på vad de åt och vad de kunde plocka bort.

”Jag anser att man aldrig ska förbjuda ”viss mat” (deltagare A)”

Gällande livskvaliteten rörande fysisk aktivitet beskrev distriktssköterskor att erfarenheten var

att utgå från personens situation och vad de var kapabla att göra.

”En som är överviktig och aldrig rört på sig, är ju förödande att gå hårt till en sån”

(deltagare A)

”Ger aldrig råd som de ej klarar av att genomföra” (deltagare E)

Vidare beskrev distriktssköterskor att anhöriga var ett viktigt stöd till att motivera personen att

komma igång med förändrade kost- och motionsvanor. Anhöriga fick ta del av tydlig

information avseende livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Distriktssköterskor

ansåg det viktigt att få med sig personen och anhöriga i förändringen. De beskrev även att de

15

brukade bjuda in närstående så att de också får information för att enklare kunna vara ett stort

stöd i vardagen.

Distriktssköterskor hade erfarenhet av att kontinuitet och uppföljning var en viktig del i att

skapa delaktighet mellan dem och personen. Distriktssköterskor beskrev delaktigheten genom

att deras relation med personen var att likna med ett långvarigt förhållande. Flera av dem hade

haft diabetes typ 2 under många år och de träffades regelbundet. Distriktssköterskorna

menade att genom att sträva efter kontinuitet och regelbunden uppföljning kunde det öka

motivationen till livsstilsförändring för personer med diabetes typ 2.

”Jag tycker det är viktigt med regelbunden uppföljning. Speciellt de som har det svårt och

med svajande blodsocker. De behöver mycket peppning” (deltagare G)

”Det är så viktigt med kontinuitet, å det är det ju för jag är ensam diabetessköterska”

(deltagare F)

Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner

Distriktssköterskor hade positiva erfarenheter av att skapa samarbete med läkare vid

inställning av medicin, samt hos personer vars andra sjukdomar hade betydelse för diabetes

typ 2.

”Jag har kontinuerlig kontakt med läkaren…du vet då vi ska ställa in medicin och så”

(deltagare E)

”Svårast och jobbigast är de psykiskt sjuka…de som har metabola syndrom av alla

mediciner. Då försöker jag samla alla …alltså personen, läkarna, dietisten och

fysioterapeuten” (deltagare G)

Distriktssköterskors erfarenhet av samarbete med dietist var att de gav enkla förslag på

förändrade kostvanor utifrån personens förutsättningar, samt skapade rimliga målsättningar.

Samarbete med dietisten kunde vara nödvändig när personen upplevde att kosten var en svår

del vid livsstilsförändringar och efterfrågan om kostens betydelse var stor. Dietistens kunskap

gällande förändrade kostvanor var ovärderlig enligt distriktssköterskan.

Distriktssköterskans erfarenhet av att motivera psykiskt- och fysiskt funktionshindrade

personer till fysisk aktivitet var att samarbeta med fysioterapeuten som kunde ge enkla råd

som personen klarade av att utföra. Hos de personer med övervikt var distriktssköterskans

16

samarbete med fysioterapeut särskilt viktigt, då även dessa personer var svåra att motivera till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet.

DISKUSSION

Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av att motivera

personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Analysen

resulterade i fyra kategorier: Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och

personer, Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser, Att skapa delaktighet ökar

motivationen till livsstilsförändring och Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner.

Resultatdiskussion

Kunskapsvinster gällande distriktssköterskans erfarenhet av att motivera till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet är av stor betydelse. Resultatet i studien

visar att distriktssköterskan hade olika erfarenheter av att motivera personer med diabetes typ

2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Distriktssköterskan beskrev att det

fanns en del personer med diabetes typ 2 som hade hög motivation till livsstilsförändring och

en del som inte hade det. Resultatet kan förklaras genom en studie av Moser et al (2008) som

beskriver de olika steg i självhanteringsprocessen som personerna går igenom vid en

livsstilsförändring vid diabetes typ 2. De olika stegen beskrivs genom att personer med

diabetes typ 2 blir medvetna om sjukdomen och därefter utför egenvård för att sedan anpassa

sig och agera till den nya livsstilen. Moser et al (2008) beskriver de olika stegen i

självhanteringsprocessen hos där stegen är sammanvävda och att personerna går fram och

tillbaka mellan stegen.

Resultatet av studien visade att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskan och

personen innebar att understödja ett förtroendeingivande förhållningssätt. Utan förtroende och

individuell vårdrelation var det svårt att kunna motivera personer med diabetes typ 2 till

livsstilsförändring. Vid studier av Jansink. et al (2010) och Bartol (2012) framkom liknande

resultat att om distriktssköterskan eftersträvade ett förtroendeingivande förhållningssätt så

ökade motivationen till livsstilsförändring personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring.

Distriktssköterskan i denna studie menade att skapa förtroende tar lång tid för att kunna

optimera omvårdnaden kring personen. De påpekade vikten av att alltid utgå från personens

egna resurser och visa denne respekt över det. Bartol (2012) beskrev att om

distriktssköterskan fokuserade på varje individ genom att informera och hjälpa dem att förstå

behovet av och fördelarna med en förbättrad kontroll över sjukdomen så kunde det öka

17

motivationen till livsstilsförändring. Författaren anser utifrån studiens resultat och tidigare

forskning att genom att skapa en individualiserad diabetesvård främjar det förtroende och en

god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer och det i förlängningen ger ökad

livskvalitet och motivation till livsstilsförändring.

Resultatet av studien visade vikten av att personer med diabetes typ 2 hade kunskap och

förståelse för sjukdomen och det påverkade förutsättningen till livsstilsförändring. Liknande

resultat återfanns i studierna av Cho et al (2018) och Moser et al. (2018) där målet med den

långsiktiga livsstilsförändringen var att personerna blev uppmärksamma på sjukdomen, fick

kunskap och ökad förståelse, kunna fatta egna beslut och agera utifrån egna beslut samt

utvärdera dessa. Vid två andra studier beskrevs att personer som erhöll kunskap och förståelse

över sjukdomen hade en bättre blodglukoskontroll än personer som inte hade förståelse

(Grillo et al. 2016; Wichit et al. 2016). Författaren till denna studie drar slutsatsen att

distriktssköterskan inom diabetesvården har ett stort ansvar över att informera och utbilda

personer om sjukdomen och dess konsekvenser för att kunna motivera dem till

livsstilsförändring. I en fokusgruppstudie av Bartol (2012) inriktade på egenvård hos

nydiagnostiserade personer med diabetes typ 2 var huvudfyndet ett stort antal hinder vid

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Fram kom vikten av diabetesutbildning

för att personen skulle kunna förändra sin livsstil. Genom att distriktssköterskan utbildade och

hjälpte personen att förstå fördelarna med en förbättrad kontroll av sin diabetes typ 2 kunde de

motiveras att förändra sin livsstil (ibid. 2012). Vidare forskning i studierna av Barte et al

(2012) och Rosenbek Minet et al (2011) visade det att distriktssköterskan var väl medveten

om de svårigheter personen kunde möta i sin vardag, och borde därför ge dem verktyg för att

hantera sin sjukdom. Genom denna studies resultat och ovanstående nämnda forskning

framkom vikten av att distriktssköterskors hälsofrämjande arbete möjliggör att personer med

diabetes typ 2 att öka kontrollen över sin egen hälsa och förbättra den.

Studiens resultat visade att distriktssköterskan hade olika erfarenheter av personers motivation

till livsstilsförändring. I studier av Hansel et al. (2017) och Kurz et al. (2012) framkom att nya

lösningar bör utvecklas för att hjälpa personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring.

Syftet med studien var att utvärdera ett webbaserat program avseende fjärrådgivning som

utformats för att vägleda personerna att förbättra sina kostvanor och fysiska aktivitet. Personer

kopplade upp sig vid en websida inom programmet och fick där både kostråd, personliga

veckomenyer och inköpslistor. Även stegvis fysisk aktivitet rekommenderades. Resultatet

visade att personer med diabetes typ 2 erhöll förbättrade kostvanor och fysiska aktiviteter,

18

samt att fjärrådgivning var kostnadseffektivt i jämförelse med personlig rådgivning vid

diabetesmottagning. Skillnader återfanns i studien av Christiansen et al. (2011) där deltagarna

besökte webbplatsen flitigt och använde alla teoretiskt viktiga avsnitt, men att engagemang

minskade över 4 månader. Författaren i denna studie sammanfattar resultatet av att skapa

förståelse genom att distriktsköterskan har en central roll i behandlingen av personer med

diabetes typ 2 och att en viktig tidig del var att information och utbildning. Samt att

diabetesvården kan tänkas att inspireras av diabetesbehandlingen genom webbaserad

fjärrådgivning.

Resultatet av studien visade vikten av att skapa delaktighet mellan distriktssköterskan,

personen och anhöriga. Distriktssköterskan menade att det var väsentligt att göra personen

delaktiga i sjukdomen, dess konsekvenser och vikten av en förändrad livsstil. Att skapa

delaktighet innebar att distriktssköterskan involverade personen för att locka fram dess vilja

och motivation. Studiens resultat kan förklaras genom studien av Rosenbek (2011) där

distriktssköterskor beskrev att arbete till stor del gick ut på att stötta och hjälpa personen till

livsstilsförändring. Genom att göra hen delaktiga kunde det öka motivationen till

livsstilsförändring (ibid).

Studiens resultat visade vikten av att skapa delaktighet genom att ge individuella råd om kost

och fysisk aktivitet som gav positivt resultat på blodsockret. Detta stödjs av Douglas et al.

(2006) studie som beskrev distriktssköterskors erfarenhet av rätt kost och fysisk aktivitet

kunde förbättra både den fysiska och psykiska hälsan såväl som förebygga komplikationer

och följdsjukdomar (ibid). Författaren till denna studie anser att utifrån ett

distriktssköterskeperspektiv stödja personen i hens livsstilsförändring och att tillsammans

komma fram till rimliga målsättningar. Vikten av att skapa delaktighet har visats sig i

studierna av Edwall et al. (2008) och Sprague et al. (2006) som menade att om personen var

delaktig i sin egenvård genererade det självständighet.

Resultatet visade att stöd av anhöriga var en viktig faktor som förbättrade personens förmåga

till egenvård. Distriktssköterskor ansåg det viktigt att få med sig anhöriga som stöd och

uppmuntran till personens livsstilsförändring. Liknande resultat återfanns i tidigare studier av

Laranjo et al (2015) och Tulloch et al (2013) där det beskrevs att anhörigas roll var positivt då

de var ett stort stöd samt att de kunde utöva fysisk aktivitet tillsammans. Skillnader i studierna

var att det framkom nackdelar när personer inte hade stöd av anhöriga och det resulterade att

den fysiska aktiviteten minskade och/eller uteblev.

19

I studiens resultat framkom vikten av att kontinuitet och uppföljning. Resultatet visar att det

var viktigt att ha uppföljning och ge feedback till personer med diabetes typ 2 för att kunna

göra justeringar och ändringar av målen så att de efter hand blev mer långsiktiga.

Distriktssköterskors regelbundna uppföljning genererade en aktiv inlärningsprocess där

personen utförde de råd som de förstod och var tillförlitliga med. I studiens resultat framkom

även att personen var mer motiverad till livsstilsförändring i anslutning till besöket hos

distriktssköterskan, men att hen hade svårt att bibehålla motivationen under en längre tid.

Detta orsakade att distriktssköterskor beskrev behovet av tätare uppföljning för att kunna ge

kontinuerlig information och råd vid genomförandet av livsstilsförändringar. I en studie av

Edwall et al. (2008) beskrevs att besökens täthet skulle anpassas efter personens förmåga att

hantera sin sjukdom. Personen önskade att få träffas oftare under perioder då hen hade

bristande förmåga att genomföra livsstilsförändringar och egenvård. Kontinuerlig och tät

uppföljning ledde till känslan av självständighet.

I Robertsons (2012) framkom att distriktssköterskor ansåg det viktigt att sätta upp rimliga

mål, att ändra lite åt gången. Personer med diabetes typ 2 kunde ha svårt att upprätthålla

målen och därför var det viktigt att ha kontinuerliga uppföljningar (2012). Vidare beskrev

Choi et al (2016) att återkoppling och kontinuitet mellan distriktssköterska och person hade

positiv effekt vid personens livsstilsförändring (2016). Distriktssköterskor i denna studie

menade att kontinuitet och uppföljning var en viktig del i att skapa delaktighet.

Distriktssköterskor beskrev delaktigheten genom att relationen med personen var att likna

med ett långvarigt förhållande. Flera av personerna hade haft diabetes typ 2 under många år

och de träffades regelbundet. Författaren i denna studie är övertygad om att genom strävan

efter kontinuitet och regelbunden uppföljning kan det öka motivationen till livsstilsförändring.

Studiens resultat visar att distriktssköterskans erfarenhet av att motivera personerna till

livsstilsförändring var vikten av att skapa samarbete med andra professioner. Vid vårdmöten

där distriktssköterskor saknade kunskap gällande kost och vilken fysisk aktivitet som var

lämplig för personer med andra sjukdomstillstånd, var samarbetet med dietist och

fysioterapeut ovärderligt. Ovanstående styrks av studier av Lidegaard et al (2016) och Laranjo

et al., (2015) där det framkom vikten av distriktssköterskans samarbete med läkare, dietist och

fysioterapeut för att kunna motivera personerna till livsstilsförändring.

Metoddiskussion

Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med

diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Författaren valde en

20

empirisk studie med kvalitativ intervjumetod då syftet var att beskriva distriktssköterskors

erfarenheter i enlighet med Polit och Beck (2017) som menar att kvalitativ intervjumetod är

lämplig för beskrivning av människors erfarenheter. För att författaren skulle kunna finna

lämpliga distriktssköterskor som skulle kunna skapa ett varierat underlag som kunde svarar

mot studiens syfte, valdes de strategiskt ut från tre olika hälsocentraler inom region

Norrbotten. Utifrån det strategiska urvalet med inklusionskriterier ökade studiens trovärdighet

då studien fick resultat från tre olika arbetsplatser. En svaghet i studien kunde vara att

samtliga distriktssköterskor var svenska kvinnor i åldern 39–63 år. Resultatet kunde ha blivit

annorlunda om distriktssköterskorna var av annan etnicitet, ålder och/eller män. En ytterligare

svaghet kan vara att de tre utvalda hälsocentralerna var i mindre samhällen med ett stort antal

nysvenskar.

Studiens giltighet ökade genom att det fanns en variation av yrkeserfarenhet bland

distriktssköterskorna. Samtliga arbetade med egna diabetesmottagningar vid tre olika

hälsocentraler inom region Norrbotten. Intervjumaterialet blev mer varierat när deltagare hade

olika lång erfarenhet och ålder. Variation avseende de olika arbetsplatserna ökade

möjligheten att belysa ämnet från olika aspekter och det förhöjde studiens giltighet.

Författaren använde sig av inklusionskriterier för att erhålla distriktssköterskor som hade

erfarenhet av det författaren hade för avsikt att studera. Detta medförde att studiens

tillförlitlighet ökade. Intervjuerna omfattade mellan 20–35 minuter vardera. Enligt Graneheim

och Lundman (2004) var det inte längden på intervjuerna som var det väsentliga utan vilken

relevans och kvalitet som intervjun innefattade. Vidare stärktes studiens tillförlitlighet genom

att författaren läste igenom intervjuerna flertalet gånger för att säkerställa att ingen

meningsenhet gick förlorad. Datainsamlingen utfördes genom en intervjuguide frågeguide

med öppna frågor och följdfrågor som fokuserades på studiens syfte. Det stärkte studiens

giltighet som enligt Polit och Beck (2017) menar att distriktssköterskorna fick berätta fritt

utifrån deras erfarenheter.

Pilotintervjun som författaren utförde innan de andra intervjuerna resulterade i att

intervjuguiden reviderades då en del av frågorna upplevdes onaturliga. Kan tilläggas att

pilotintervjun utfördes av erfaren diabetessköterska som var väl känd av författaren. Detta

resulterade i att både författaren och distriktssköterskan var bekväm vid intervjun.

Enligt Graneheima, et al. (2017) kan tillförlitligheten påverkas av författarens sätt hur data

svarar upp mot syftet. De valda textenheterna kan vara både för stora och för små och då kan

det finnas risk att det meningsbärande innehållet går förlorat i kondenseringen (ibid).

21

Författaren var student och upplevde svårigheter att utforma intervjuguide, samt

intervjumetodik för att få så rikligt data som möjligt.

Resultatet av samtliga sju intervjuer sammanställdes i resultatet. Graneheim och Lundman

(2004) beskrivning av en studies innehållsanalys med manifest ansats som innebar att den

transkriberade texten bearbetades textnära. Detta för att inte tolka texten i egna syften och

meningar. Författaren upplevde att utföra kategoriindelningen var den svåraste delen då

arbete med analysenheten har varit en fram- och tillbakaprocess. Med egen kunskap av

materialet och löpande handledning resulterade till en del revidering av materialet.

Författarens deltagande vid examinationsseminarier fick författaren även konstruktiv

feedback av lärare och studentkollegor och det uppskattades av författaren. Genom detta

tillvägagångssätt minimerades risken att viktig information försummas.

Enligt Polit och Beck (2017) visar studiens överförbarhet i vilken grad studiens resultat kan

överföras till en annan kontext. Författaren försökte ge tydlig beskrivning av urval, deltagare,

datainsamling och dataanalys under metodavsnittet. I enlighet med Graneheim och Lundman

(2004) beskrev författaren samtliga steg noggrant. I ett annat kontex avseende studier i större

landsting med fler invånare kan det finnas ett annat resultat än denna studie framkom till.

Summering av studiens resultat redovisades med användning av relevanta citat i löpande text.

Möjligheten att överföra studiens resultat till andra kontexter är upp till läsaren att avgöra.

Slutsats

Slutsatsen visade på varierande erfarenheter av att motivera personer med diabetes typ 2 till

livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet och det var till stor del beroende av

personernas individuella egenskaper. En viktig del var att främja en god vårdrelation genom

att ha ett förtroendeingivande förhållningssätt som resulterade i en individanpassad

omvårdnad. Faktorer som personernas förståelse för sjukdomens konsekvenser, personen och

anhörigas delaktighet och samarbete med andra yrkesprofessioner var avgörande för att kunna

göra en livsstilsförändring. Områdena som behöver utvecklas var nytänkande behandlingar

via webbaserade program för att kunna öka motivationen till livsstilsförändring. Författaren

anser att ny teknik behövs i den framtida diabetesvården.

Förslag till fortsatt forskning

Författaren till denna studie föreslår forskning utifrån både personperspektiv att undersöka

hur motiverade personer med diabetes typ 2 i Sverige anser sig vara till att genomföra en

livsstilsförändring, samt vilka faktorer personer anser har störst inverkan på deras grad av

22

motivation. Författaren tror att sådana studier skulle kunna öka distriktssköterskans förståelse

för att kunna bidra till utvecklingen av att motivera personen till livsstilsförändring. Likaså

kan intresse av forskning genom studier specifikt riktades mot äldre och samsjuklighet,

psykiskt- och fysiskt funktionshindrade personer, samt vid större samhällen jämförelsevis

med de mindre inlandskommuner som denna studie utfördes. Detta för att eventuellt i en

förlängning kunna få specialiserade diabetessköterskor på respektive problematikområde.

Författaren anser även att det skulle vara intressant att utföra en studie inom region

Norrbotten om webbaserad fjärrådgivning för att se om motivationen kunde öka till

livsstilsförändring hos personer med diabetes typ 2.

23

REFERENSER

Aas, A. M., Bergstad, I. & Thorsby, P. (2005). An intensified lifestyleintervention programme

may be superior to insulin treatment in poorly controlled type 2-diabetic patients on oral

hypoglycaemic agents: results a feasibility study. Diabetic Medicine, 22 (3) 316–322

Alvarsson M., Brismar K., Viklund G., Örtqvist E. & Östenson C. (2013) Diabetes.

Karolinska institutet. Stockholm.

Andersson, G. & Johrén, A. (2012). Hälsosammare livsstil, bättre ekonomi: för individ,

organisation och samhälle. (1. uppl.) Danderyd: HPI Health Profile Institute.

Barte, J., Ter Bogt, N., Beltman, F., Van der Meer, K. & Bemelmans, W. (2012). Process

evaluation of a lifestyle intervention in primary care: Implementation issues and the

participants´ satisfaction of the GOAL study. Health Education & Behavior, 39(5), 564-73.

DOI:10.1177/1090198111422936

Bartol, T. (2012). Improving the treatment experience for patients with type 2 diabetes: Role

of the nurse practitioner. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 24(1), 270-

276.

Bohanny, W., Wu, S. F., Liu, C. Y., Yeh, S. H., Tsay, S. L. & Wang, T. J. (2013). Health

literacy, self-efficacy, and self-care behaviors in patients with type 2 diabetes mellitus.

Journal of the American Association of Nurse Practitioners, 25(9), 495-502. DOI:

10.1111/1745-7599.12017

Castillo A. Giachello A. Bates R. Concha J. Ramirez V. Sanchez C. Pinsker E. Arrom J

(2010). Community-based diabetes education for Latinos: the diabetes empowerment

education program. The Diabetes Educator. (36)586–594

Cho, K., Kim, M., & Park, K. (2018). Self-management levels of diet and metabolic risk

factors according to disease duration in patients with type 2 diabetes. Nutrition Research and

Practice, 12(1), 69-77. DOI:10.4162/nrp.2018.12.1.69

Choi, T. S., Davidson, Z. E., Walker, K. Z., Lee, J. H. & Palermo, C. (2016). Diabetes

education for Chinese adults with type 2 diabetes: A systematic review and meta-analysis of

the effect on glycemic control. Diabetes Research and Clinical Practice, (116), 218- 229.

DOI: 10.1016/j.diabres.2016.04.001

24

Christiansen, S. M., Kurz, D., King, D. K., Woolley T., Faber, A. J., Estabrooks. P. A.,

Strycker, L., Toobert., D. & Dickman, J. (2011). Engagement in a diabetes self-

management website: usage patterns and generalizability of program use. Journal of Medical

Internet Research.13(1): e9. DOI: 10.2196/jmir.1391

Douglas, F., Torrance, N., van Teijlingen, E., Meloni, S., & Kerr, A. (2006). Primary care

staff´s view and experiences related to routinely advising patients about physical activity. A

questionnaire survey. BMC Public Health, 6(138), 1-10. DOI:10.1186/1471- 2458-6-138

Edwall, L. L, Hellström, A. L., Öhrn, I. & Danielson E. (2007) The lived experience of the

diabetes nurse specialist regular check-ups, as narrated by patients with type 2 diabetes.

Journal of Clinical Nursing. DOI: 10.1111/j.1365- 2702.2007.02015.x.

Falk, R. (2001). Empowerment as a process of evolving consciousness: A model of

empowered caring. Advance Nursing Sciences. (24), 1–16.

Gastaldelli, A. (2008). Abdominal fat: Does it predict the development of type 2

diabetes? The American Journal of Clinical Nutrition (87)1118–1119.

DOI.org/10.1093/ajcn/87.5.1118

Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today,

(24),105-112. DOI: 10.1016/j.nedt.2003.10.001

Grillo, M. F. F., Neumann, C. R., Scain, S. F., Rozeno, R. F., Beloli, L., Perinetto, T., Gross,

J. l. & Leitao, C. B. (2016). Diabetes education in primary care: a randomized clinical trial.

Cadernos de Saude Publica, 32(5). DOI: 10.1590/0102-311X00097115

25

Hansel, B., Giral, P., Gambotti, L., Lafourcade, L., Peres, G., Filipecki, C., Kadouch, D.,

Hartemann, A., Oppert, J. M., Bruckert, E., Marre, M., Bruneel, A., Duchene, E. & Rousell,

R. (2017). A fully automated web-based program improves lifestyle habits and HbA1c in

patients with type 2 diabetes and abdominal obesity: Randomized trial of patient E-coaching

nutritional support. Journal of Medical Internet Research. 19(11): e360.

DOI:10.2196/jmir.7947

Hellgren, I. M., Jansson, P. A., Wedel, H. & Lindblad, U. (2016). A lifestyle intervention in

primary care prevents deterioration of insulin resistance in patients with impaired glucose

tolerance: A randomized controlled trial. Scandinavian Journal of Public Health, 4(7), 1-8.

DOI: 10.1177/1403494816663539

Hu, G., Eriksson, J., Barengo, N. C., Lakka, T. A., Valle, T. T., Nissinen, A., Jousilahti, P., &

Tuomilehto, J. (2004). Occupational, commuting, and leisure-time physical activity in relation

to total and cardiovascular mortality among Finnish subjects with type 2 diabetes.

Circulation, 110(6), 666-673.

Hörnsten, Å., Jutterström, L., Audulv, A., & Lundman, B. (2011). A model of integration of

illness and self-management in type 2 diabetes. Journal of Nursing and Healthcare of

Chronic Illness (3), 41–51.

International Diabetes Federation: IDF Diabetes Atlas Eighth Edition (2017) Hämtad 2018-

10-29. Från http://www.diabetesatlas.org/

Isaksson, U., Hajdarevic, S., Abramsson, M. G., Stenvall, J. & Hörnsten, Å. (2017). Diabetes

empowerment and needs for self‐management support among people with type 2 diabetes in a

rural inland community in northern Sweden. Scandinavian Journal of Caring

Sciences.DOI.org/10.1111/scs.12185

Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja, M., Uutela, A., & Patja, K. (2007).

The dilemma of patient responsibility for lifestyle change: Perceptions among primary care

physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25(4), 244-249.

26

Jansink, R., Braspenning, J., Van der Weijden, T., Elwyn, G., & Grol, R. (2010). Primary care

nurses struggle with lifestyle counseling in diabetes care: A qualitative analysis. BMC Family

Practice, 11, 1-7. DOI:10.1186/1471-2296-11-41

Jutterström, L., Hörnsten, Å., Sandström, H., Stenlund, H. & Isaksson, U. (2016). Nurse-led

patient-centered self-management support improves HbA1c in patients with type 2 diabetes -

A randomized study. Patient Education and Counseling, 99(11), ss. 1821–1829. DOI:

10.1016/j.pec.2016.06.016

Klintberg, B., Östenson, C. G., Björk, S., Holm, T., Westander, T., & Bojestig, M. (2013).

Framgångsfaktorer i diabetesvården. Hämtad 2018-08-10. Från

https://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7164-983-6.pdf.

Kneck, Å., Eriksson, L. E., Lundman, B. & Fagerberg, I. (2016). Encumbered by vulnerability

and temporality – the meanings of trigger situations when learning to live with diabetes. J

Clin Nurs. Oct (19-20):2874-83. DOI: 10.1111/jocn.13339.

Korkiangas, E., Taanila, A., & Keinänen Kiukaanniemi, S. (2011). Motivation to physical

activity among adults with high risk of typ 2 diabetes who participated in the oulusubstudy of

the Finnish Diabetes Prevention Study. Health & Social Care in The Community, 19(1), 15-

22. Doi:10.1111/j.1365-2524.2010.00942.x

Kurz, D., King, D., Dickman, J. M., Faber, A. J., Halterman, E., Woolley, T., Toobert, D. J.,

Strycker, L. A., Estabrocks, P. A., Osuna, D & Ritzwoller, D. (2012). Twelve-month

outcomes of an Internet-based diabetes self-management support program. Patient Educ

Couns. 87(1):81–92. DOI: 10.1016/j.pec.2011.07.024

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur

27

Laranjo, L., Neves, A. L., Costa, A., Ribeiro, R., Couto, L., & Sá, A. B. (2015). Faciliators,

barriers and expectations in the self-management of type 2 diabetes – a quality stud from

Portugal. Jun;21(2:103-101. doi: 10.3109/13814788.2014.1000855

Lorig, K, Ritter P. L, Laurent D. D, Plant K, Green M. & Jernigan V. B. (2010). Online

diabetes self-management program: a randomized study. Diabetes Care. (6):1275-1281.

DOI:10.2337/dc09-2153

Marlett, J. A., McBurney, M. I., Slavin, J. L. (2002). American Dietetic Association. Position

of the American Dietetic Association: Health implication of dietary fiber. J Am Diet Assoc;

102 (7): 993-1000

Melba, A., Hernandez Tejada, M. S., Campbell, J. A., Walker, R. J., Smalls, B. L., Davis, K.

S., & Egede, L. E. (2012). Diabetes Empowerment Medication Adherence and Self-Care

Behaviors in Adults with Typ 2 Diabetes. Diabetes Tecnology & Therapeutics. 14(7): 630-

634. DOI:10.1089/dia.2011.0287

Miller, C. K., Nagaraja, H. N. & Weinhold, K. R. (2015). Early Weight-Loss Success

Identifies Nonresponders after a Lifestyle Intervention in a Worksite Diabetes Prevention

Trial. Journal of the Academy of Nutrition and Dietetics, 115(9), ss. 1464-1471. DOI:

10.1016/j.jand.2015.04.022

Moser A., Van der Bruggen., H, Widdershoven, G., & Spreeuwenberg C. (2008).

Selfmanagement of type 2 diabetes mellitus: A qualitative investigation from the perspective

of participants in a nurse-led shared-care programme in the Netherlands. BMC Public Health

2008, 8:91. DOI:10.1186/1471-2458-8-91.

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for

nursing practice. (10th ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams &

Wilkins.

Robertson, C. (2012). The role of the nurse practitioner in the diagnosis and early

management of type 2 diabetes. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners

24(2012), 225–233. DOI: 10.1111/j.1745-7599.2012.00719.x

28

Rosenbek Minet, L. K., Lønvig, E.-M., Henriksen, J. E., & Wagner, L. (2011). The

experience of living with diabetes following a self-management program based on

motivational interviewing. Qualitative Health Research, 21(8), 1115-1126. DOI:

Rosmawati, M., & Rohana, A. J. (2013). The Evaluation of Supportive-Developmental

Nursing Program on Self-Care Practices of Persons with Type 2 diabetes at the Health Centre

in Bachok, Kelantan. Dependent-Care & Nursing. DOI: 10.1177/1049732311405066

Schulze, M. B., och Hu, F. B. (2005). Primary Prevention of Diabetes: What Can Be Done

and How Much Can Be Prevented. Public Health. 26:445-67. DOI:

10.1146/annurev.publhealth.26.021304.144532

Shay, L. E., Shobert, J. L., Seibert, D. & Thomas, L. E. (2009). Adult weight management:

Translating research and guidelines into practice. Journal of the American Association of

Nurse Pracititioners. DOI:.org/10.1111/j.1745-7599.2008.00383.x

Socialstyrelsen (2017). Nationella riktlinjer för diabetesvård. Hämtad 2018-04-11. Från

https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/2017-5-31-nr-diabetes-

vetenskapligt-underlag.pdf

Sprague M.A, Armstrong Shultz J., & Branen Laurel, J. (2006) Understanding patient

experiences with goal setting for diabetes self-management after diabetes education. Pam

Communtty Health.29(4) pp.

Stephens, M. A. P., Franks, M. M., Rooks, K. S., Lida, M., Hemphill, R. C. & Salem, J. K.

(2013). Spouses’ attempts to regulate day-to-day dietary adherence among patients with type

2 diabetes. Health and Psychology, 32, ss. 1029–1037. DOI: 10.1037/a0030018

Tulloch, H., Sweet, S. N., Fortier, M., Capstick, G., Kenny, G. P., & Sigal, R. J. (2013).

Exercise facilitators and barriers from adoption to maintenance in the diabetes aerobic and

resistance exercise trial. Canadian Journal of Diabetes. Dec;37(6): 367-374. DOI:

10.1016/j.jcjd.2013.09.002

29

Tuomilehto, M.D., Lindström, M. S., Eriksson, J. G., Timo, T, V., Hämäläinen, H., Ilanne Par

kka, Ph, D., Laakso, M., Loureanta, M. D., Ratsatas, M. S., Sslminen, V. & Aulona., S.

(2011) Prevention of Type 2 Diabetes Mellitus by Changes in Lifestyle among subjects

impaired Glucose Tolerance. National Public Health Institute. Helsinki. DOI:

10.1056/NEJM200105033441801

Zanuso, S., Jimenez, A., Pugliese, G., Corigliano, G & Balducci, S. (2010). Exercise for the

management of type 2 diabetes: a review of the evidence. Acta Diabetol. 47:15-22.DOI:

10.1007/s00592-009-0126-3

Wahlström, M., Palmer, S., och Hansson, A. (2018). Diabetes typ 2 i primärvård – Utredning

och uppföljning. Hämtad 2018-04-11. Från

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=7003

Whittmore, R., Chase, S., Mandle, C. L., och Roy, C. (2002). Lifestyle Change in Type 2

Diabetes: A process model. Nursing Research 51 (1), 18-25

Wichit, N., Mnatzaganian, G., Courtney, M., Schulz, P & Johnson, M. (2016). Randomized

controlled trial of a family-oriented self-management program to improve self-efficacy,

glycemic control and quality of life among Thai individuals with Type 2 diabetes. Diabetes

Research and Clinical Practice (123).37–48. DOI: 10.1016/11.013.

30

Bilaga 1

Diabetes typ 2 har drastiskt ökat i antal de senaste åren både globalt och i Sverige. Diabetes typ 2 ökar

på grund av en alltmer stillasittande livsstil och fetma. Sjukdomen utgör även en interaktion mellan

genetik, miljö och livsstil. Balansen mellan kost och fysisk aktivitet är bland det viktigaste

framgångsfaktorerna inom diabetesvården. Det är hälsocentralerna som har det övergripande ansvaret

för utredning, behandling och uppföljning av vuxna personer med diabetes typ 2.

Kunskap om distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av diabetesvården är viktigt för att kunna

skapa så goda möten som möjligt som på sikt genererar en förändrad livsstil. Syftet med denna studie

är att beskriva distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av att motivera individer med diabetes

typ 2 till livsstilsförändring.

Undertecknad söker sex distriktssköterskor i Norrbotten som har erfarenhet och är verksamma inom

diabetesvården. Med föregående information vill undertecknad tillfråga er om godkännande att

genomföra studien vid er hälsocentral. Samt om ni kan förmedla information och förfrågan om

deltagande till distriktssköterskor som är anställda vid er hälsocentral. Intervjuerna beräknas att ta

cirka 45-60 minuter och kommer att utföras våren/hösten 2018. Dessa kommer att spelas in på ljudfil

och efter intervjun kommer all personliga data avidentifieras och kodas så att ingen enskild individ

kan identifieras.

Undertecknads kommande studie studerar vid Luleå tekniska Universitet,

specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot distriktssköterska. Vid frågor och funderingar

kontakta gärna undertecknad eller handledare

Susanne Öman Marklund Leg. Sjuksköterska/DSK student.

susoma-0@student.ltu.se. Mobil 070-640 80 00

Handledare: Anna Nygren Zotterman. Universitetslektor i omvårdnad. . Institutionen för

hälsovetenskap.

anna.nygren.zotterman@ltu.se Tele 0920-493829

Samtycke för hälsocentralens verksamhetschef

Härmed godkänner undertecknad att ovanstående studie får genomföras vid…………………….samt

att verksamheten tar ansvar över personalen och dess deltagande i studien.

Namn:………………………………………………………………….

Befattning:…………………………………………………………......

Underskrift:…………………………………………………………….

31

Bilaga 2

Intervjuguide

Öppningsfrågor:

➢ Hur gammal är du?

➢ Hur länge har du arbetat som distriktssköterska?

➢ Hur länge har du arbetat med diabetes?

Intervjufrågor:

➢ Hur upplever du att arbeta med personer som har diabetes typ 2?

➢ Hur upplever du deras följsamhet till sjukdomen?

➢ Hur upplever du deras motivation till livsstilsförändring?

➢ Hur upplever du hur du kan påverka dem till livsstilsförändring?

➢ Vad upplever du som positivt i mötet med personer som har diabetes typ 2?

➢ Vad upplever du som negativt i mötet med personer som har diabetes typ 2?

➢ Vad har anhöriga för roll?

Avslutande frågor:

➢ Är det något du vill tillägga?

➢ Är det något du vill fråga mig om?

➢ Kan jag återkomma till dig om ytterligare frågor uppstår?