destinationsutveckling i ett världsarv1077251/fulltext01.pdf · områdets landhöjning betydligt...
TRANSCRIPT
-
Kandidatuppsats
Destinationsutveckling i ett
världsarv En studie av världsarvet Kvarkens skärgård som
destination
Författare: Rebecca Grönvik
Handledare: Per Pettersson-
Löfquist
Examinator: Hans Wessblad
Termin: HT16
Ämne: Turismvetenskap
Nivå: Kandidat
Kurskod: 16HT-2TR42E
-
i
Abstrakt
Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka principer en destination med
världsarvsstatus tillämpar för att utveckla området samt vilka strategier destinationen
har när det kommer till utveckling av området för turism. Studien är en kvalitativ
fallstudie och har gjorts över Kvarkens världsarvsområde som är beläget i västra
Finland. Studiens empiri har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer med fyra
olika respondenter som alla jobbar med världsarvsområdet samt genom analys av
sekundära dokument såsom Kvarkens förvaltnings och utvecklingsplan och
naturturismplanen för området.
Det resultat som kan urskiljas är att destinationen Kvarken med hjälp utav den
naturturismplan som gjorts upp försöker främja en hållbar turism. Området tillämpar
strategier såsom att styra besökarna i området till specifika besöksplatser, användningen
av områdets servicestruktur försöker styras så att det medför så liten olägenhet som
möjligt för naturen. Stigar och utmärkta leder och ett utkikstorn har byggts samt att
aktiviteter ordnas exempelvis båtturer så att man vet var och hur besökarna i området
rör sig och således kan minska trycket på naturen.
Området har en vision rörande vad de till år 2020 skulle vilja ha uppnått och ett antal
målsättningar och strategier finns för att uppnå detta. Det området har som
målsättningar är bland annat att besökarna som besöker platsen skall stanna längre och
spendera mer pengar inom områdets gränser. Således behövs fler
övernattningsmöjligheter än vad som i nuläget finns samt mer service och aktiviteter
som man betalar för.
Gällande planerings och utvecklingarbetet av området har ett antal svårigheter
uppkommit såsom att samarbetet inte alltid fungerar eftersom det inom området finns
ett brokigt fält av aktörer som alla har olika viljor gällande vad som skall uppnås. Det
råder en resursbrist och det är därför svårt att få till stånd större satsningar. När det
kommer till att främja en hållbarhet på destinationen är endel företagare inte
samarbetsvilliga och vill jobba utefter de premisser som de alltid har gjort.
Slutsatsen är att Kvarkens världsarvsområde är på god väg rörande hållbarheten. De har
ännu inte uppnått och fått allt att fungera enligt de principer som finns för en hållbar
destination. De har ett antal strategier för att försöka förbättra utvecklingen och
planeringen av destinationen. I Kvarkens fall såsom Müller (2007) även reflekterar över
är en förbättring av produktutbudet nödvändigt för att en kvantitativ ökning av
besökstalen för området skall kunna ske.
Nyckelord Världsarv, destinationsutveckling, hållbar turism
-
ii
Tack
Jag vill rikta ett stort tack till Kenth Nedergård på Världsarvet i Kvarken R.F, Kari
Hallantie på Forststyrelsen, Marianne Sjöström Kvarkenrådet samt Peter Källberg på
VASEK Vasaregionens utvecklings bolag för att de tagit sig tiden att ställa upp på
intervjuer.
Jag vill även rikta ett tack till Per Pettersson-Löfquist som fungerat som handledare
under uppsatsprocessens gång.
-
iii
Innehållsförteckning
1.Inledning ........................................................................................................................ 1
1.1 Bakgrund ................................................................................................................. 2
1.1.1 UNESCOS syn på världsarv...………………………………………………………2
1.1.2 Världsarvsvarumärket……………………………………………………………… 4
1.1.3 Kvarken som destination, resa, bo, äta & göra ………………………………....5
1.2 Problemformulering ................................................................................................. 7
1.3 Frågeställning ........................................................................................................... 7
1.4 Syfte ......................................................................................................................... 7
1.5 Avgränsning ............................................................................................................ 7
2.Metod ............................................................................................................................. 8
2.1 Undersökningsstrategi .............................................................................................. 8
2.1.1 Kvalitativ metod ...……………………………………………………………………8
2.1.2 Vetenskapligt synsätt samt angreppssätt...………………………………………..8
2.1.3 Fallstudie ……….……………………………………………………………………9
2.2 Materialinsamling .................................................................................................. 10
2.2.1 Primär och sekundärdata………………………………………………………….10
2.2.2 Urval.………..… …………………………………………………………………… 10
2.2.3 Intervjumetoden……………………………………………………………………..11
2.3 Metodkritik ............................................................................................................ 12
3.Teoretisk referensram ................................................................................................ 14
3.1 Vad är en destination? ........................................................................................... 14
3.2 Destinationsutveckling ........................................................................................... 17
3.3 Strategier för destinationsutveckling ..................................................................... 18
3.3.1 Ekonomisk planering……………………………………………………………….19
3.3.2 Fysisk planering…………………………………………………………………….19
3.3.3 Samhällsplanering …………………………………………………………………20
3.3.4 Image och platsmarknadsföring som hjälp till destinationsutveckling………21
3.4 Hållbar turismutveckling……………………………………………………… ..22
3.4.1 Strategisk planering & samarbete för en hållbar turismutveckling………….24
3.4.2 Världsarv och hållbar turismutveckling…………………………………………25
4.Undersökning av Kvarken ......................................................................................... 26
4.1 Presentation av respondenter samt deras organisation……………………………26
4.2 Förvaltning av området………………………………………….…………..........27
4.2.1.Kommunerna, lokalbefolkningen och företagens roll i förvaltningen och
utvecklingen av området………………………………………………………………….29
4.3 Strategier för utveckling av området ....................................................................... 30
-
iv
4.3.1.Mål och hur dessa mål planeras att uppnås……………………………………..31
4.3.2.Problem och utmaningar för området……………………………………………33
4.3.3.Marknadsföring, branding och image i världsarvet Kvarken…………………35
4.4 Hur Kvarken tillämpar en hållbar turismutveckling ……………………………...38
4.4.1 Hur världsarvet skyddas…………………………………………………..……….40
4.4.2 Hur UNESCO påverkar utvecklingen och planeringen i världsarvet..………40
5.Slutdiskussion………………………………………………………………………..42
5.1 Reflektion över de strategier Kvarken använder för planering och utveckling av
området……………………………………………………………………….………...42
5.2 Reflektion kring världsarvs varumärket, Kvarkens image samt marknadsföring...42
5.3 Hur väl Kvarkens skärgård lyckas med hållbarhets principen …………………...44
5.4 Avslutande reflektioner………………. …………..……………………………...45
Källförteckning……………………………………………………………………….46
Bilagor…………………………………………………………………………………51
Intervjufrågor………………………………………………………………………….51
-
1
1 Inledning
I detta kapitel kommer först en kort inledning, varpå en bakgrund följer som
presenterar och ger en bild över det valda studieobjektet för denna uppsats Kvarkens
skärgård. Därefter följer problemformulering, frågeställning, syfte samt avgränsningar.
En destination är platsen eller trakten vi reser till. En del resor kan innefatta besök på
flertalet destinationer men varje enskild destination har ändå sin egen utveckling att
hantera. Att utveckla och planera en destination kan vara svårt och många hinder stöts
ofta på vid utvecklingen av platsen. En destination måste exempelvis ta hänsyn till
turisternas behov, de turismrelaterade företagens behov men även behoven för de
boende, lokala företagen och industrierna i området (Howie 2003). Med
destinationsutveckling försöker man skapa ett attraktivt och väl fungerande resmål. Nya
besöksmål på destinationen skapas samtidigt som man försöker förbättra de attraktioner
som redan existerar på platsen. De fyra faktorerna resa, bo, äta och göra försöker man
med destinationsutveckling att utveckla och förbättra samt att skapa nya (Bohlin & Elbe
2012).
På UNESCO:s världsarvslista finns många av jordens vackraste natur- och
kulturområden inskrivna. Tanken bakom ett UNESCO världsarv är att kunna säkerställa
skydd, identifiering, bevarande, och presentation av världsarvet så att kommande
generationer även kan ta del av och uppleva det. För att kunna inkluderas på UNESCOS
prestigefyllda lista över världsarv måste en plats möta åtminstone ett utav tio
urvalskriterier som UNESCO upprättat. För att bli ett världsarv måste en plats vara
såsom UNESCO citerar ” of outstanding universal value” (UNESCO 2016).
Man kan se på ett världsarv som en första rangens turistiska besöksmål. Det ska vara
världsunikt även om det kanske inte alltid är vare sig helt fysiskt eller intellektuellt
lättillgängligt. Genom att en destination blir tilldelad världsarvsstatus uppstår en hel del
möjligheter, men också fler saker att ta i beaktande vid planering och utveckling. Ett
världsarv är ett naturminne eller kulturminne som är så pass värdefullt att det är utav
vikt att bevara inför kommande generationer. Ett världsarv kan vara ett objekt, en plats
eller miljö (UNESCO 2016).
Att en plats har fått en världsarvstitel innebär att platsen måste värnas och tas omhand
och även visas upp för allmänheten. Dessa är kriterier enligt UNESCO, världsarvet
-
2
måste också följa reglerna för hållbar turism. Om UNESCO anser att detta inte efterföljs
för platsen kan konventionen utföra olika sanktioner och i värsta fall kan området
exkluderas från listan. Enligt UNESCO finns det tre olika kategorier utav världsarv.
Dessa är kulturarv, naturarv och världsarv som är en blandning utav både kulturarv och
naturarv (UNESCO 2016). Kvarkens skärgård som undersöks i denna uppsats är ett
naturarv och har ett antal världsunika särdrag som uppkommit från istiden (Kvarken
2016).
1.1 Bakgrund
Ett världsarv är naturens eller människans arv från det förflutna, vad vi lever med idag
och vad vi förmedlar till kommande generationer. De kultur- och naturarv som finns i
världen är oersättliga källor till inspiration och liv (UNESCO 2016).
1.1.1 UNESCOS syn på världsarv
Att bli inskriven på UNESCOS världsarvslista är den högsta statusen ett skyddat
område kan få (Shackley, 1998). Världsarvskonventionen som är en överenskommelse
på en internationell nivå om att bevara platser, naturmiljöer och byggnader som är unika
skapades år 1972 av UNESCO. Det var organet Förenta Nationerna som gick in som
samordnande part för att uppmuntra länder att värna om sina natur- och kulturskatter. I
dagens läge är det 192 stater som skrivit under att de följer världsarvskonventionen
(UNESCO 2016). Detta innebär att de har ett ansvar att skydda samt bevara sitt lands
världsarv. De har även ansvaret att förmedla informationen vidare till sina medborgare
om konventionen och vad den står för. Har man skrivit under att man följer
världsarvskonventionen regler är en skyldighet även att verka för bevarandet av
världsarv i övriga världen materiellt och ekonomiskt. Kunskap om hur man bäst värnar
om det unika skall även bistås med (Kvarkenrådet r.f 2014).
Världsarvskonventionens text samt de operativa riktlinjerna för genomförande av
Världsarvskonventionen är de huvudsakliga arbetsredskapen för världsarv. I de
operativa riktlinjerna för världsarv har Världsarvskommitten vilket är det huvudsakliga
organet som ansvarar för genomförandet av världsarvskonventionens riktlinjer, tagit
fram noggranna kriterier för inskrivningen av en plats på världsarvslistan (UNESCO
2016).
-
3
Enligt UNESCO skall ett världsarv ha ett ”särskilt stort universellt värde” eller
outstanding universal value som det heter på engelska som består av tre olika delar:
världsarvskriterier, skyddsåtgärder och integritet (Kvarken 2016).
Som även nämnt i inledningen måste en plats möta åtminstone ett av de tio olika
urvalskriterierna för världsarv som tagits fram av UNESCO för att kunna inkluderas på
listan. Kvarkens skärgård är inkluderat eftersom området möter kriteriet viii vilket
enligt UNESCO är att ett område uppvisar betydelsefulla exempel på världens historia,
hur vår värld har formats och utvecklats genom tiderna. Även signifikanta pågående
geologiska processer som ger upphov till nya landformer eller betydande
geomorfologiska eller naturgeografiska former är inkluderat i kriteriet (UNESCO 2016).
I Kvarkens fall är området av exceptionellt geologiskt värde av två huvudsakliga skäl.
Det ena skälet är att områdets landhöjning är en utav de högsta i världen. Detta innebär
att land fortfarande upphöjs. Områdets geologiska historia sträcker sig ca 2 miljarder år
tillbaka i tiden. Olika skeden kan exempelvis urskiljas i berggrundens utveckling som
bidragit till uppkomsten av områdets slättlandskap. Under istiden trycktes jordytan i
Kvarken ner ca 1 km under den upp till 3 km tjocka isens tyngd. När isens tryck började
lätta steg marken. Från första början steg marken med över en meter i året men idag är
områdets landhöjning betydligt långsammare (Kvarkens skärgård broschyr 2015). Det
andra skälet varför området är inkluderat som ett världsarv är att området med sina 5600
öar och omgivande hav besitter en rad distinktiva istida formationer, såsom De Geer
moräner exempelvis. Området är ett utmärkt exempel på en plats där den moräna
skärgården kan studeras bland annat (Kvarken 2016).
Innan en specifik plats kan få en världsarvsstatus av UNESCO krävs det att ett land
garanterar att alla nödvändiga skyddsåtgärder som krävs är i sin ordning genom
lagstiftning, förvaltning och information (Kvarken 2016). Världsarvet måste även vara
väl skött, utvecklingen av området skall vara hållbar samt att området måste vara
tillräckligt stort för att både visa upp och bevara de unika värdena för att väldsarvets
integritet skall vara betryggad. De centrala värdena i Kvarkens skärgård är de
geologiska värdena men både fauna, flora och kulturlandskapet är en betydelsefull del
av världsarvets integritet (Kvarken 2016).
-
4
1.1.2 Världsarvsvarumärket
Det varumärke som en skyddad egendom har kan enligt Fredman et al (2007) ha
potentialen att öka besökarmängden till platsen betydligt. I dagens läge är världsarv väl
igenkänt som ett internationellt varumärke (Buckley 2002). Världsarvsvarumärket
förmedlas genom dess namn Världsarv (World Heritage) och dess världsarvs logotyp
Världsarvsemblemet. Det som världsarvsemblemet skall upplysa betraktaren om och
den information som skall överföras är bland annat att emblemet symboliserar
Världsarvskonventionen, det är en symbol för skydd, de statliga parterna visar
tillgivenhet till Konventionen. Det representerar Konventionens trovärdighet och
prestige och de universella värden som Konventionen står för (UNESCO World
Heritage Centre, 2013). Den officiella världsarvsloggan från UNESCO får dock endast
användas i officiella och icke-kommersiella sammanhang. Att världsarvsloggan används
rätt övervakas av Världsarvsdelegationen. Eftersom UNESCOS världsarvslogga endast
får användas i icke-kommersiella sammanhang har Kvarken tagit fram sin egna logga
och grafiska profil. Detta för att både kommersiellt och icke kommersiellt marknadsföra
och synliggöra området (Kvarken 2016).
Kvarkens egna logga framhäver det unika med områdets skärgård. Den lyfter fram det
unika landskapet som landhöjningen skapat med grunda vikar och flyttblock, glosjöar
och flador. För att få tillstånd att använda loggan måste världsarvets samarbetspartners
och företagen verksamma i området göra en särskild ansökan (Kvarken 2016).
UNESCOS Världsarvsemblem Kvarkens egna logga för området
som endast får användas med (Kvarken 2016)
tillstånd från UNESCOS världsarvscenter
(UNESCO 2016)
-
5
1.1.3 Kvarken som destination, resa, bo, äta & göra
Kvarkens skärgård är Finlands enda naturarv. Området är 194 400 hektar stort, varav 85
% utav området är hav. I området finns det 5600 öar och fem olika kommuner kan
inkluderas i området. Kvarkens skärgård är beläget i västra Finland mellan Vasa och
Umeå i Sverige. Det är ett gränsöverskridande världsarv tillsammans med Höga Kusten
som är beläget på motsatt sida av Bottniska viken i Sverige. Dessa två världsarvs
områden är tillsammans en enastående geologisk helhet. Med Kvarkens flacka och låga
kust och Höga Kustens branta stränder är de dock varandras topografiska motsatser och
de är båda unika exempel på platser var landhöjning präglar och har präglat landskapet
(Kvarken 2016). Årligen växer skärgården i Kvarkens skärgård med 1 kvadrat kilometer
och området är den plats på jorden där landhöjningsfenomenet bäst kan urskiljas
(Kvarkens Skärgård broschyr 2015).
Det landskap som idag kan bevittnas i Kvarken är till stora delar ett resultat av den
senaste istiden. Det som kännetecknar Kvarken och gör det till en så pass unik plats är
de imponerande De Geer moränerna eller ”tvättbrädesmoränerna” som de även kan
benämnas som. De Geer moränerna visar den gradvisa avsmältningen av inlandsisen
och de är välformade och representativa. De förekommer i svärmar i Kvarkenområdet.
På endel områden i världsarvet kan man även se de långsmala moränerna med jämna
mellanrum dyka upp ur vattnet. De ter sig som långsträckta paralella ryggar. Att färdas
med båt i detta område kan sannerligen vara ett äventyr (Kvarkens skärgård broschyr
2015).
Resa
Endel platser i Kvarkenområdet kan man nå med bil. Busstrafik går även till de större
öarna som ligger nära fastlandet från Vasa. Under hela Julimånad samt även början utav
Augusti månad går en världsarvsbuss på helgerna ut till området från Vasa (Kvarkens
skärgård broschyr 2015). Det går ingen regelbunden turbåtstrafik i området (Utinaturen
2016) men kryssningsturer finns att bokas under sommarhalvåret samt beställning utav
taxibåt av områdets båtföretagare (Kvarken skärgård broschyr 2015). En bra
utgångspunkt är att starta sin resa till Kvarkens skärgård från Vasa. Till Vasa kan man ta
sig med flyg, tåg, buss och även med färja från Umeå.
-
6
Bo
I de olika världsarvskommunerna som hör till området finns det boende av olika slag.
Närmare Vasa kan man hitta motell- och hotellrum medan det i de övriga kommunerna
finns ett antal stugbyar eller campingar (Kvarken 2016).
Äta
Området har ett antal restauranger, flera utav dem har specialiserat sig på olika fisk samt
skaldjursrätter. Endast fåtalet restauranger eller caféer i området är dock öppna årligen.
Många är öppna endast under sommarsäsongen eller tills början av Oktober. Flera utav
restaurangerna är även beställningsrestauranger vilket innebär att de endast är öppna för
bokningar av grupper som vill komma och äta eller för konferenser (Kvarken 2016).
Göra
Kvarken har ett unikt landskap med idylliska skärgårdsbyar och tusentals öar. I området
finns många möjligheter till mångsidiga utflykter. Naturen i Kvarken kan upplevas
genom att vandra på de flera olika naturstigarna som finns i området, åka båt, paddla,
plocka bär, fiska eller genom fågel - eller sälskådning (Kvarken skärgård broschyr
2015) Det finns flertalet olika aktörer som erbjuder paddling med eller utan guide i
området. Många aktörer erbjuder även fisketurer både sommar och vintertid. Eftersom
området har flera grunda vikar samt grunda vatten är området rikt på fisk vilket lämpar
sig utmärkt för fisketurism. Ridturer erbjuds även i området. På vintern kan man skida
eller åka hundspann i området (Kvarken 2016).
Flertalet kryssningar för att uppleva världsarvet ordnas också. Även båtturer till de olika
fyrarna i området ordnas. För att uppleva skärgårdskulturen kan man besöka de olika
byarnas fiskehamnar eller verksamma hembygdsmuseer. Många evenemang och olika
tävlingar ordnas också i området mestadels sommartid dock. Några exempel på
evenemang och tävlingar som ordnas är den årliga postrodden som har sitt ursprung från
den tid då Sverige styrde över Finland. Invånarna i Kvarkenområdet var då tvungna att
leverera post över Kvarken till Sverige med båt. Ännu idag använder man de
traditionella båtarna för evenemanget som då långt tillbaka användes för att ro över
Kvarken. Olika fisketävlingar ordnas även med jämna mellanrum i området både för
sportfiskare samt amatörfiskare (Kvarken 2016)
-
7
1.2 Problemformulering
Syftet med destinationsutveckling är att stärka en destinations konkurrenskraft för att
locka fler besökare till platsen. Turismen är en viktig aktivitet för en regions utveckling
eftersom den bidrar till nya sysselsättningsmöjligheter, fler intäkter till regionen samt
även indirekta effekter (European Union 1998). En ökad turism är dock inte bara
positivt utan innebär även konsekvenser som kan vara sociala, ekonomiska och
ekologiska för det samhälle och den fysiska miljö som besöks (Bohlin & Elbe 2012).
Att en plats fått en världsarvsstatus innebär ett antal olika möjligheter men även ett antal
restriktioner som måste tas i beaktande. Kvarkens skärgård som är ett naturarv har en
unik och ömtålig natur resurs. Jag vill med denna uppsats ta reda på hur utveckling och
planering sker på en destination med världsarvsstatus och jag har då valt att inrikta mig
på Kvarkens skärgård. Jag vill få en bild av hur destinationen ifråga går till väga
gällande planering och utveckling av området. Vad måste destinationen exempelvis ta
hänsyn till så att inte den unika naturen förstörs och är det mer komplicerat att utveckla
en plats efter att den fått världsarvsstatus.
1.2 Frågeställning
Hur sker destinationsutveckling i ett världsarvsområde?
1.3 Syfte
Syftet med studien är att ta reda på vilka principer en destination med världsarvsstatus
tillämpar för att utveckla området samt vilka strategier destinationen har när det
kommer till utveckling av området för turism. I detta fall kommer världsarvsområdet
Kvarkens skärgård att undersökas.
1.5 Avgränsning
Studien har avgränsats till att enbart behandla den finländska sidan av Kvarken,
Kvarkens skärgård som är världsarvsområde.
-
8
2. Metod
I metoddelen kommer de val jag gjort gällande genomförandet av min studie att
behandlas. Kapitlet är uppdelat i undersökningsstrategi och materialinsamling med
tillhörande underkategorier samt ett metodkritik avsnitt.
2.1 Undersökningsstrategi
2.1.1 Kvalitativ metod
För denna uppsats har jag valt att använda mig av metoder som många forskare
klassificerar som kvalitativa. Detta eftersom de frågor jag för min studie ville ha svar på
kan fås genom en kvalitativ studie. Kvalitativa studier kan bland annat ge svar på frågor
rörande hur människor upplever olika saker eller deras syn på verkligheten. Vid en
kvalitativ studie beskriver, förklarar och tolkar man och man utgår från att verkligheten
uppfattas på flertalet sätt (Ahrne 2011). Vid kvalitativa studier ligger tonvikten vid
insamling och analys av data oftare på ord än på kvantifiering. Bryman och Bell (2013)
menar på att vid en kvalitativ studie använder man sig av ord vid presentationen av sina
analyser av samhället medan vid den kvantitativa studien tillämpas siffermässiga
mätmetoder.
Eftersom jag i min studie riktar in mig på ett specifikt världsarvsområde och hur
destinationsutveckling sker i detta område kan min studie kategoriseras som kvalitativ.
Enligt Olsson & Sörensen (2011) gäller kvalitativ forskning specifika miljöer,
omständigheter och tidpunkter så att säga specifika kontexter.
Kvalitativa metoder var för mig bättre lämpade eftersom att en kvalitativ metod bland
annat kännetecknas av en närhet till forskningsobjektet och leder till en ökad förståelse
av den verklighet som studeras (Holme och Solvang 1997). Jag behövde för min studie
komma så nära som möjligt mitt undersökningsobjekt för att kunna skapa mig en ökad
förståelse för hur destinationsutveckling sker i ett världsarv. Den kvalitativa metoden
gjorde det även möjligt att genom de intervjuer som utfördes åstadkomma en närhet till
forskningsobjektet.
-
9
2.1.2 Vetenskapligt synsätt samt angreppssätt
Genom vetenskap fås en förståelse och kunskap om verkligheten vi lever i. När
verkligheten skall förklaras, förstås och undersökas är det en nödvändighet att göra
antaganden om hur verkligheten ter sig (Arbnor & Bjerke 1994). De antaganden som
görs ger sedan upphov till olika synsätt. Det finns två vetenskapliga huvudinriktningar
enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (2014) vilka är positivism och hermeneutik.
Denna studie har en hermeneutisk ansats eftersom det resultat som kommits fram till är
en tolkning av verkligheten. Ordet hermeneutik kan översättas som tolkningslära och i
studier som är hermeneutiska eftersöks en helhetsförståelse, en insikt (Eriksson &
Wiedersheim-Paul 2014).
För denna studie har jag haft ett deduktivt angreppssätt vilket innebär att jag först läst in
mig på ämnet och börjat med att skriva den teoretiska delen för att därefter ta itu med
den empiriska. Det deduktiva angreppsättet är bevisandets väg och innebär således att
forskningen går från teori till empiri (Eriksson & Wiedersheim-Paul 2014).
2.1.3 Fallstudie
Eftersom jag riktade in mig på endast ett fall Kvarkens världsarvsområde och hur
planering och destinationsutveckling sker i det området ansågs en fallstudie vara
lämpligast. I en fallstudie gör man en ingående och detaljerad analys av ett enda fall
(ibland avser man med termen även studiet av ett fåtal fall i jämförande syfte).
Fallstudien kan vara över en individ, organisation, plats eller situation (Bryman & Bell
2013).
Det finns flertalet olika typer av fallstudier och de kan klassificieras på en mängd olika
sätt. Enligt det klassifikations system som Smith (2010) anser beskriva olika fallstudier
på ett enkelt och användbart sätt hör min studie till ”ett enda enhetligt fall”. Den
enhetliga fallstudie designen undersöker ett särskilt fenomen, händelse eller historia
vilket jag gör i min studie eftersom jag undersöker hur destinationsutveckling sker i
världsarvsområdet Kvarken (Smith 2010).
Jag ville få en ökad förståelse för mitt problemområde vilket fallstudien kan bidra till.
Fallstudien görs även i närhet eller tillsammans med undersökningsobjektet (Bryman &
-
10
Bell 2013). Informationen i fallstudien samlas ofta in genom intervjuer och det material
som sedan fåtts fram tolkas snarare än testas mot en hypotes (Merriam 1994).
2.2 Materialinsamling
Sökningar efter relevant material att inkludera i den teoretiska delen gjordes i
Linnéuniversitetets databas OneSearch där litteratur och vetenskapliga artiklar lätt kan
hittas. För att kunna få fram det material som var mest relevant användes ett antal
nyckelord såsom världsarv, destinationsutveckling, hållbar turism.
2.2.1 Primär och sekundärdata
Primär datainsamling är insamlat material som är forskarens egna. Det är ny fakta som
behövs för undersökningen och är anpassad till studien (Bryman & Bell 2013). För min
studie var detta intervjuer.
Sekundärdata är data som tagits fram utav någon annan och sammanställts i ett annat
syfte och kan exempelvis vara rapporter och redovisningar (Bryman & Bell 2013). I
min uppsats utgörs detta av de rapporter Forststyrelsen sammanställt för Kvarken såsom
Förvaltnings- och utvecklingsplanen för området och Naturturismplanen. Även de
broschyrer och tidningar om Kvarken som jag gått igenom är sekundärt material.
2.2.2 Urval
När man gör sitt urval är det viktigt att utgå utifrån vad som är meningsfullt och
relevant för teorin och forskningsfrågan. Urvalet skall göras så att de teoretiska idéerna
kan prövas (Bryman & Bell 2013).
För att få en så noggrann beskrivning som möjligt över hur destinationsutveckling sker i
Kvarken valde jag att kontakta personer som jag ansåg ha mycket kunskap och
information om Kvarkens världsarv. Dessa personer skulle således ha mycket att berätta
om Kvarken. De fyra personerna jag kontaktade är alla involverade inom olika
organisationer som på ett eller annat sätt jobbar med världsarvet Kvarken. Dessa var
Kenth Nedergård som är verksamhetsledare och jobbar på Kvarkens kundtjänst
Världsarvet i Kvarken R.F och Kari Hallantie som är världsarvskoordinator på
Forststyrelsen Österbottens Naturtjänster. Även Marianne Sjöström på Kvarkenrådet
som är projektansvarig för ett samarbetsprojekt mellan Kvarken och Höga Kusten och
-
11
Peter Källberg som jobbar som projektchef inom turism för VASEK Vasaregionens
Utvecklingsbolag.
2.2.3 Intervjumetoden
Det bästa sättet för mig att uppnå ett så bra resultat som möjligt var att använda mig av
semistrukturerade intervjuer. Det karaktäristiska för en semistrukturerad intervju är att
intervjun inleds med öppna frågor som sedan successivt blir mer avsmalnande och mer
detaljerade (Patel & Davidson 2011). Man skall tänka på att de frågor som ställs skall
lämna utrymme för forskaren att vara flexibel under intervjun. Är frågorna för specifikt
utformade går det inte att anpassa dem efter situationen (Patel & Davidson 2011).
Jag inledde mina intervjuer med lite mer generella frågor. På så vis enligt Patel &
Davidson (2011) kan den intervjuade känna sig mindre utsatt och mer bekväm. Den
förda dialogen blir således mer naturlig. För intervjuerna hade jag gjort upp en
intervjuguide med ett antal specificerade frågor vilken jag utgick från vid mina
intervjuer. Jag anpassade även mina frågor utefter respondenten och ställde inte exakt
likadana frågor till varje respondent detta eftersom de alla jobbar i olika organisationer
med olika uppgifter. Flertalet frågor jag ställde var dock likadana till varje respondent
detta då jag ville ha varje respondents tankar och åsikter kring ett specifikt ämne. Om
frågorna anpassats efter olika faktorer kan de modifieras och utvecklas (Patel &
Davidson 2011). Nya frågor kan ställas som en uppföljning av det som
intervjupersonerna svarat (Bryman & Bell 2013). Således blir intervjuerna inte identiska
med varandra utan är beroende av användaren och dess situation (Patel & Davidson
2011).
Fördelen med intervjuer i allmänhet är att man kan föra en bättre dialog med den
intervjuade personen ifråga och svaren blir även mer detaljerade. Om den intervjuade
inte förstår frågan finns även möjligheten att förklara det som är otydligt och man har
även chansen att ställa följdfrågor om det så behövs (Patel & Davidson 2011).
Personliga intervjuer är dock tidskrävande och kan ta flera timmar och flera sessioner
med en enda person och är inte lämpligt om man har ett stort urval utav respondenter.
Eftersom jag bara hade ett fåtal personer att intervjua var metoden med semi
strukturerade intervjuer lämplig för mig.
-
12
Den semi-strukturerade intervjumetoden passade för mig bättre än den strukturerade
intervjumetoden där man oftast inte avviker från manus, inte ens för att ställa
följdfrågor. Eftersom den semi strukturerade intervjun är mer fritt utformad och utifrån
vilka svar respondenten ger kan man ställa följdfrågor. Jag valde även att använda den
semistrukturerade intervjun eftersom den samtidigt ska följa ett antal riktlinjer och inte
är helt ostrukturerad och har ett antal förutbestämda frågor. Detta för att jag hade ett
antal förutbestämda frågor jag ville ha svar på. Jag ville även att respondenten om denne
hade annat att tilläga skulle få göra detta eftersom det även kunde vara av vikt för mitt
arbete.
Respondenterna fick före intervjun mail med frågorna jag tänkt ställa under intervjun så
att de skulle kunna förbereda sig. Vid varje intervjutillfälle frågade jag även om det var
okej att jag spelade in vad som sades under intervjun vilket alla respondenterna gav sitt
samtycke till. Detta gjorde jag eftersom det sedan underlättar mycket när intervjuerna
skall transkibreras. Jag transkriberade de inspelade intervjuerna i sin helhet vilket bidrar
till att tolkandegraden av materialet minskar. Det möjliggör även för en noggrann analys
av vad intervjupersonerna sagt samt bidrar till att bibehålla intervjupersonernas
uttryckssätt och ordval (Bryman & Bell 2013).
2.3 Metodkritik
Före jag genomförde mina intervjuer granskade jag kritiskt frågorna i min intervjuguide
vilket är av största vikt att göra enligt Bell (2000) för att skapa validitet och giltighet.
Nackdelen med intervjuer är att om inte rätt frågor ställs kan resultatet bli missvisande.
De svar man får vid intervjun påverkas också av hur duktig den som intervjuar är. Hur
bra man interagerar med personen som blir intervjuad exempelvis, hur mycket
erfarenhet från tidigare man har när det kommer till att göra intervjuer (Smith 2010).
Ibland kan det hända att en del av svaren inte är trovärdiga eftersom respondenten kan
ha påverkats utav intervjupersonen och hurudan denne är. Exempelvis hur frågan till
respondenten ställs, med vilket sorts tonfall kan påverka vilket svar som erhålls (Bell
2000).
Andra potentiella fel när det kommer till att göra intervjuer är att man på förhand bildat
sig en uppfattning av vad man vill höra. Även att man svävar iväg från sin intervju
guide och ställer frågor som inte har en direkt koppling till ämnet eller problemområdet.
-
13
Man skall även akta sig för att ge opassande feedback under intervjun vilket kan leda till
att respondenten formulerar svaren efter att tillfredsställa den som gör intervjun. Andra
fel är att, att ställa för komplicerade frågor eller att bli för känslomässigt involverad med
respondentens svar vilket ökar risken för att du tappar förmågan att lyssna objektivt till
vad som sägs (Smith 2010).
När jag utförde mina intervjuer tog jag hänsyn till dessa punkter och försökte tänka på
kriterierna för hur man gör en bra intervju. Jag skickade mina frågor till respondenterna
innan intervjutillfället så att dessa skulle kunna förbereda sig eftersom ett antal utav
mina frågeställningar var mer komplicerade och krävde mer utförliga och igenomtänkta
svar. Bryman & Bell (2013) anser dock att det kan vara en nackdel att skicka frågor i
förväg eftersom svaren kanske inte besvaras av själva respondenten utan denne
förmedlar svar som någon annan konstruerat. Svaren blir heller inte spontana. Dock
ansåg jag för att få ut det bästa möjliga material av mina respondenter det lämpligt att
skicka frågor på förhand. Detta även för att några respondenter hade begränsat med tid
och därför var det av vikt att de kunde se över frågorna på förhand.
-
14
3. Teoretisk referensram
I detta kapitel tas relevant teori för studien upp. Kapitlet är indelat i olika kategorier
och underkategorier. Kapitlet kommer att behandla vad en destination är och de olika
sätt en destination kan ses på, vad destinationsutveckling är och vilka strategier det
finns för destinationsutveckling. Kapitlet berör även hållbar turismutveckling och hur
strategisk planering & samarbete kan främja en hållbar turismutveckling samt hur ett
världsarv kan tillämpa en hållbar utveckling.
3.1 Vad är en destination
En destination kan definieras på flertalet olika sätt. En destination kan vara den
geografiska platsen till vilken en person reser (Metelka, 1990). Vukonic (1997) belyser
att en destination är likställt med en `resort´. Gunn (1994) beskriver destinationen som
en ”travel market area”. Enligt honom är en destination en geografisk plats där
utveckling som tillfredsställer resenärens behov sker.
Destinationen är starkt förknippad med ett besöksområde som innehåller en struktur för
mottagande av besökare (Bohlin & Elbe, 2012). En destination kan vara ett land, en
region, stad eller något annat område som besöks utav turister (Medlik, 1993). Enligt
Davidson och Maitland (1997) är en destination ett enskilt distrikt, stad eller ett tydligt
definierad rural, kust eller bergslandskap. Dessa områden har alla några karaktäristiska
drag såsom:
1. En komplex och multidimensionell turism produkt som baserar sig på ett antal olika
produkter, tillgångar, tjänster och olika typer av ägande.
2. Andra ekonomiska och sociala aktiviteter, som kan vara kompletterande till eller i
konflikt med de olika aspekterna utav turism
3.ett värdsamhällle
4. offentliga myndigheter och/ eller en vald styrelse som har ansvar för planering och
förvaltning
5. En aktiv privatsektor
Davidson och Maitlands synsätt gentemot turism destinationer är användbart eftersom
det betonar komplexiteten utav destinationer. En destination är mer än bara en
”produkt” även fast flertalet som jobbar inom turismbranschen (speciellt
-
15
marknadsförare, promoters och folk som jobbar med planering och utveckling av en
destination) hävdar annat. En destination är även en plats där folk bor, arbetar och lever
sitt dagliga liv och de kan ha ett starkt band till platsen ifråga (Hall, 2005).
Det finns en svårighet med att identifiera en destination eftersom denna har olika
betydelser beroende på om man betraktar konceptet från ett konsumptions eller
produktions perspektiv. Ur konsumentens synvinkel är destinationen en abstrakt plats
var konsumption utav turismprodukten sker. Ur turism produktions synvinkeln kan en
destination ses som en särskild plats dit konsumenten har flyttat och stannat, om än
temporärt (Hall, 2005).
Ser man på en destination ur en ekonomisk synvinkel är destinationen en plats för
turistens konsumption. Turisterna även betraktade som konsumenter tillfredsställer sin
efterfrågan genom destinationens utbud. En destinations utbud och innehåll påverkas
delvis av turisterna (ofta även betraktade som marknadssegment) och deras speciella
intressen. Man stannar på destinationen för en tid, spenderar pengar och
förhoppningsvis görs en övernattning vilket leder till att mer pengar spenderas (Framke,
2002).
Framke (2002) anser även han såsom Hall att begreppet destination är problematiskt.
Enligt Framke finns det olika dimensioner i begreppet och den geografiska
avgränsningen är oklar. Destination kan användas dynamiskt där resan eller rörelsen är
motivet. Begreppet kan även användas i statisk bemärkelse för platsen där turisten
befinner sig under en viss tid (Framke, 2002).
Betraktar man destinationen ur ett sociologiskt perspektiv är en destination en plats där
turism inträffar. Turismens platser är dynamiska och de utvecklas kontinuerligt. I
skapandet av platsen medverkar alla aktörer men speciellt fokuseras turistens
medverkan i denna process. Turisterna skapar i sitt förhållande till attraktionerna en
image som förmedlas vidare till nya turister (Framke, 2002).
En annan logik för vad en destination är och hur den kan betraktas är exempelvis att de
olika aktörerna och organisationerna involverade i en destination alla ser den på olika
sätt, ur sina egna perspektiv. Ur turistens synvinkel är en destination någonting annat än
-
16
vad den är för företagen verksamma på destinationen. Med en enkel illustration kan man
visualisera detta problem (Beritelli et al. 2013).
Modellen Three logics and the destination management failure cycle (Beritelli et. al 2013)
Tre olika ramverk med olika logiker kan urskiljas i modellen (territoriell logik, affärs
logik och upplevelse logik). I den territoriella logiken ingår alla aktörer (även besökare)
och denna logik fungerar för aktörerna som den objektiva referensramen. Emedan den
territoriella logiken är den dominanta referensramen för den lokala befolkningen och de
offentliga institutionerna och deras aktioner och behov, utvidgar turismföretagen i
affärslogiken sin omfattning till ett bredare nätverk av operatörer inom turismbranschen
både inom och utanför en särskild region. Slutligen uppfattar turisten i upplevelse
logiken sin reseupplevelse i ett ännu grumligare antal områden var konkreta tjänster,
attraktioner, aktiviteter och möten förenas med kulturella sammanhang och abstrakta
landskap. För att leda och planera en destination på bästa sätt krävs således en effektiv
koordination av dessa tre logiker (Beritelli et al. 2013).
Dock är det så att de offentliga institutionerna ofta misslyckas med att ha ett effektivt
deltagande i affärslogiken, de privata företagen misslyckas med att effektivt återge sina
behov i den privata sektorns territoriella logik eller anpassa sig till de krav turisten i
upplevelse logiken har. Emellan dessa tre logiker måste destinations organisationen
-
17
(DMO) hitta ett sätt som underlättar processerna och ökar konkurrenskraften i de olikt
definierade områdena. Förhoppningsvis kan detta även bidra till en mer hållbar
utveckling (Beritelli et al. 2013). Denna uppgift kan tyckas verka omöjlig i synnerhet
för destinations organisationen men man måste ha i åtanke att institutioner och
organisationer består av aktörer som har förmågan att förstå multipel logik. Den
territoriella logiken och affärs logiken är formella konstruktioner drivna utav
organisationer och instutioner. En aktör kan även ha multipla roller exempelvis en
hotelldirektör i komunfullmäktige. Deras synsätt kan då förändras beroende på den
situation de konfronteras med. Positivt är att en destination är en subjektiv mental
konstruktion och genom att växla sina perspektiv kan aktörerna variera sina tolkningar
och anpassa sina handlingar och roller ( Beritelli et al. 2013).
3.2 Destinationsutveckling
Uttrycket turismutveckling är ett ofta använt uttryck men dock ett utav de minst
förstådda enligt Hall (2005). När någonting skall utvecklas på en destination måste det
reflekteras över att infrastruktur, faciliteter, arbetskraft och tjänster tillfredsställer
turisternas behov (Hall 2005).
Jämför man dagens strategier gällande planering och utveckling av en destination med
1970-talets strategier och planering har mycket förändrats. Turismens roll i den
regionala utvecklingen har förändrats i en rasande takt. Förändringar har bland annat
berört globaliserings och lokaliserings processer samt att det konkurrenskraftiga
tänkandet kring destinationen har ökat (Hall 2005).
Turismutveckling kan betraktas som ett sätt att vända negativa utvecklingstrender
speciellt i glesbygdsområden samt att det kan ses som en möjlighet att skapa nya
arbetstillfällen (Hall & Jenkins 1998). Turismutveckling är en viktig strategi för att
attrahera turister och således även stärka det lokala näringslivet (Page & Hall 2003). När
man genomför en destinationsutveckling är målsättningen ofta en kvalitativ förbättring
av produktutbudet samt en kvantitativ ökning av besökstalen ( Müller 2007).
En destinationsutveckling på regional nivå etableras inte bara genom en plats
konstgjorda kapital (exempelvis bostäder, infrastruktur, produktionen utav varor) men
även utav platsens naturkapital (nationalparker, naturtillgångar, vildmark, värdefulla
-
18
arter). Det humana kapitalet såsom professionella färdigheter, träning, utbildning och en
individuell kunskap bidrar även till utveckling av destinationen samt det sociala
kapitalet vilket är personers förmåga att koordinera sina egna handlingar och val apropå
gemensamma mål (Ostrom 1990). En plats anses vara rik om den har gott om human
och social kapital eftersom dessa ger upphov till andra former av kapital. De
destinationer som saknar någondera utav dessa kapital stöter ofta på svårigheter när det
kommer till utveckling och planering av destinationen (Hall & Boyd 2005). Potentialen
för turism att bidra till en regional utveckling är beroende av ett antal sociala,
ekonomiska och politiska faktorer inklusive graden av kontakt de olika sektorerna
emellan inom den regionala ekonomin. Även besökarnas utgiftsmönster påverkar
utvecklingen av turism (Hall 2005).
En effektiv förvaltning av en destination kan man säga sker så tidigt som en destinations
ursprung det vill säga besökaren. Destinationen kan anses som en konstruktion driven
av turisten (Murphy, Pritchard & Smith 2000). Att kunna ta hand om turisterna och
framförallt de olika aktörerna verksamma i en region innebär att man måste kunna
hantera en skiftande efterfrågan. Destinationer borde således ändra sin business modell
allt eftersom deras marknad förändras (Beritelli et al. 2013).
3.3 Strategier för destinations utveckling
Det finns många idéer om hur utveckling och planering av en destination borde ske.
Offentlig planering för turism på en destination sker i ett antal olika former (exempelvis
utveckling, infrastruktur, mark och resursanvändning, reklam och marknadsföring) och
genom institutioner (exempelvis olika statliga organisationer) och skalor (nationell,
regional, lokal) (Hall 2000). När planeringen för vad som borde utvecklas på en
destination inleds görs först en nulägesanalys, hur ser situationen ut i dagens läge
exempelvis. Vid detta första skede identifieras de problem som ger en anledning till att
utföra planeringsinsatser. När problemen blivit identifierade bestäms utvecklingsmål
och sedan handlingar och aktiviteter som skall förverkliga dessa målsättningar (Müller
2007).
För att åstadkomma en så framgångsrik destinationsplanering som möjligt borde
intressenter såsom näringslivet, den offentliga sektorn, lokalbefolkningen och turisterna
integreras i processen. Turisterna berörs dock ofta endast indirekt genom att man med
-
19
hjälp av kundundersökningar och marknadsundersökningar försöker kartlägga deras
tillfredställelse med turistprodukten (Murphy & Murphy 2004). Dock kan det vara
problematiskt att få de olika intressenterna övertygade om att delta i
planeringsprocessen. Detta på grund utav att många småföretagare exempelvis saknar
möjligheter och visioner att engagera sig i processen men även genom att flertalet
företagare har svårt att samarbeta med andra företag som de ser som eventuella
konkurrenter ( Müller 2007).
En utav de mest användbara typologierna inom fältet för turism planering tillhandahålls
av Getz (1987) som har identifierat fyra generella traditioner av turismplanering, vilka
är ”boosterism”, en ekonomisk; industri orienterad metod, fysisk metod samt en
samhälls orienterad metod som betonar den roll värden spelar i turismupplevelsen.
3.3.1 Ekonomisk/ Industri orienterad planering
Inom denna planeringsstrategi betraktas turism som en industri som bland annat kan
utvecklas för att bidra till en regional utveckling. Målsättningen för ekonomisk
planering är samhällsekonomisk tillväxt.Tonvikten för planeringen läggs på turismens
ekonomiska effekter och hur man utefter detta på bästa sätt skapar inkomst förmåner för
regioner eller samhällen samt hur man ökar den regionala sysselsättningen (Hall 2005).
De positiva utvecklingsmöjligheter turismen ger upphov till på en destination försöker
man att maximera ( Müller 2007).
I den ekonomiska planeringsstrategin bedrivs planeringen främst av den offentliga
sektorn som har samhällsekonomiska mål. Inom den ekonomiska planeringen är
planeraren expert och med hjälp av statistiskt underlag gör hen bedömningar av olika
satsningar för framtiden och vilka positiva eller negativa effekter de kan ge upphov till
(Müller 2007).
3.3.2 Fysisk planering
Vid en fysisk planering av destinationen är turismens volym av central betydelse. Man
beaktar om bärförmågan på destinationen är nådd eller om fler turister kan tillåtas
besöka området utan att miljön tar skada. Målet med en fysisk planering är att optimera
resursförbrukningen och utveckla turism på ett sätt som inte sliter på miljön (Müller
2007).
-
20
För att åstadkomma de mål den fysiska planeringsstrategin har behöver turismen
dimensioneras och styras så att effekterna på miljön minimeras. För att nå målen är det
viktigt att de som jobbar inom besöksnäringen leder turisterna till de ställen som är
utpekade just för turism (Hall 2005). Nya turismsatsningar behöver även analyseras för
att se till så att de inte ger upphov till stora miljökonsekvenser (Müller 2007).
Med fysisk planering försöker man att exempelvis zonera turistområden och skapa nya
rekreationsmöjligheter så att man kan fördela besökarna eller koncentrera dem till
områden som är mindre känsliga. En modell som ibland används för detta är den så
kallade ”Recreation Opportunity Spectrum (ROS) (Clark & Stankey 1979). Idén med
denna modell är att man fokuserar på de möjligheter som finns istället för förbud. Detta
innebär att när planering genomförs ska de områden som kan erbjuda rekreation lyftas
fram och genom detta fördelas turisterna till olika områden. Detta sätt anses vara bättre
än att man försöker motverka turism genom olika regler och förbud (Clark & Stankey
1979).
3.3.3 Samhällsplanering
I denna planering förstås turism som ett fenomen som påverkar människor i
mottagningsamhällen (Müller 2007). Således kom en granskning utav turismens sociala
effekter att ses som väsentligt och inte bara utifrån ett etiskt perspektiv att behovet för
samhällsengagemang i olika beslutsfattande processer behövs, utan även för att
tillväxten av turismutveckling eventuellt kan komma att bli svårare (Hall 2005). Ross
(1994) observerade bland annat att om trevliga och tillfredsställande upplevelser
involverar den lokala befolkningen och är viktigt för turisternas bild av destinationen
och för deras beslutsfattande process borde hänsyn tas till den lokala befolkningens
välmående och hur de känner kring turismutveckling i närregionen. De behöver ges
möjligheten att delta i planeringen utav turism i närområdet (Müller 2007).
Inom samhällsplanering är det centrala problemet för planeraren förmedlingen mellan
de olika aktörerna samt att en lösning som uppfyller lokalbefolkningens förväntningar
kan åstadkommas genom förhandling. För att åstadkomma detta behövs kunskaper om
turismens effekter på lokalsamhället samt vilka attityder lokalbefolkningen har
gentemot turism. För planeraren gäller det att försöka hitta olika sätt på hur hen kan
-
21
inkludera lokalbefolkningens olika önskemål i planen. Man kan se på destinationen som
om det skulle vara lokalbefolkningens vardagliga rum och turismutveckling bör således
innebära endast önskade och acceptabla effekter på lokalsamhället (Müller 2007).
3.3.4 Image och platsmarknadsföring som hjälp till destinationsutveckling
Kotler, Haider & Rein (1993) definierade platsens image som summan av de olika
antaganden, idéer och intryck en person innehar av platsen. Platsens image byggs upp
av ett antal associationer kopplade till olika produktionsformer, landskap, kultur och
traditioner som anses utmärkande för platsen (Chon 1991). Vilken sorts image en plats
har är viktig eftersom det påverkar individens uppfattning om platsen och leder till
beslutet om platsen är värd att besökas eller ej därför krävs det att destinationen
associeras med positiva bilder och upplevelser (Heldt Cassel 2007). De negativa eller
vaga bilder utav platsen som de nuvarande och framtida boende, besökare eller
investerare innehar måste snabbt försvinna för att bytas ut mot mer positiva bilder för
att platsen skall kunna konkurrera med andra platser i den globala ekonomin (Harvey
1987).
Innehållet i platsens image är en viktig faktor när det kommer till utveckling av platsen
till turistdestination. Platsens image bildas både av en persons erfarenhet och kunskap
samt av de olika slags åtgärder för att konstruera och skapa positiva bilder i
marknadsföringssyfte. Genom att lyfta fram de attraktiva egenskaper en destination har
när den marknadsförs kan platsens image påverkas. Dock kan inte vilka bilder eller
argument som helst användas för marknadsföring för att platsen skall framstå som unik
och vacker. Det krävs att de associationer som används som budskap i marknadsföring
för att skapa en trovärdighet är kopplade till redan etablerade idéer och bilder om
platsen. Det krävs även att dessa ideér och bilder förekommer i andra sammanhang
(Heldt Cassel 2007).
En image som är väletablerad är en stor resurs för utvecklingen av turism på en
destination. Om en plats har en smal och tydlig profil för att framstå som attraktiv måste
ett antal lokala aktörer använda sig och ge uttryck för denna image dagligen för att
konceptet skall fungera. Dock kan den smala och väletablerade imagen vara en
begränsning när företagare vill utveckla en ny produkt som inte passar in i de riktlinjer
som finns om hur platsen skall vara (Heldt Cassel 2007).
-
22
Det är viktigt att designa en plats så att den målgruppen man inriktar sig på får sina
behov tillgodosedda. Olika investeringar kan göras för att förbättra platsens attraktivitet
att bo i, investera i samt besöka (Kotler et al. 1993). För att tillgodose målgruppens
behov och för att blåsa nytt liv i en destination föreslår Kotler et al. (1993) att en plats
borde ta i bruk ”en strategisk platsmarknadsförings process”. En sådan process omfattar
fyra relaterade kärn aktiviteter:
- Utforma en rätt mix av samhällsfunktioner och tjänster
- Sätta upp attraktiva motiv för aktuella samt potentiella köpare och användare av
dess tjänster och varor
- Leverera en plats produkter och tjänster på ett effektivt och lättillgängligt sätt
- Marknadsföra platsens värden och image så att potentiella konsumenter är fullt
medvetna om dess utmärkande fördelar
3.4 Hållbar turismutveckling
För att en hållbar tursimutveckling skall uppnås kan man säga att de krav för att uppnå
ett uthålligt samhälle kan följas det vill säga att ett samhälles identitet stärks och
upprätthålls, resurser hanteras på ett sådant sätt så att de kommande generationernas
behov inte äventyras. Samt att biologiska processer och mångfald upprätthålls och att
öka människors kontroll över sina liv (Bohlin & Böhn 2007).
De flesta modeller över hållbar utveckling härstammar från två viktiga publikationer
nämligen Världskommissionen för miljö och utvecklings Brundtland Kommissionens
rapport ”Vår Gemensamma Framtid” (World Commission on Environment and
Development WCED 1987) samt Agenda 21 vilken är det internationella avtalet för
hållbar utveckling. Agenda 21 togs fram 1992 vid FN:s konferens om miljö och
utveckling eller the ”Earth Summit” som det även kan kallas (Johnson 1993).
Enligt Brundtlands Kommissionens rapport innebär en hållbar utveckling en utveckling
som tillfredsställer våra nuvarande behov utan att äventyra den kommande
generationens möjligheter att kunna tillfredsställa sina behov. Rapporten omfattar
ytterligare fyra hållbarhetsprinciper vilka är: det mänskliga arvet och biodiversiteten
måste skyddas, grundläggande ekologiska processer måste bevaras, planering skall vara
holistisk. Beslutfattande processen skall även vara strategisk och en tillväxt som kan
-
23
upprätthållas på lång sikt skall tillämpas (Brundtland Commission 1987). Dock
debatteras det i avseende till dess detaljerade tolkning och praktiska tillämpning (Hunter
1997). Denna definition av hållbar utveckling är i dagens läge fortfarande den mest
spridda (Basiago 1999). Turismnäringen ger sken av att de syftar till att uppfylla det
primära målet för en hållbar utveckling. Det argumenteras dock för att det finns flertalet
motsägelser i både konceptet för en hållbar utveckling samt i turismens natur vilket
innebär att tillämpningen utav konceptet är svårt (Hall & Lew 1998).
Om Brundtland rapporten utgick från en konceptuell definition av hållbar utveckling
föreslår Agenda 21 ett antal konkreta strategier för genomförandet utav en hållbar
utveckling. Det är nödvändigt att hålla de ekonomiska, sociala och miljömässiga
aspekterna av en hållbar utveckling i jämvikt över tiden (Bramwell & Lane 1993).
Enligt Kanh (citerat i Basiago 1999) kan detta uppnås genom att integrera och
sammanlänka varje dimension i ett globalt och dynamiskt system. Exempelvis innebär
detta att en ekonomisk hållbarhet förutsätter ett produktionssystem som tillfredsställer
de rådande konsumptionsnivåerna utan att äventyra de kommande generationernas
behov. Den sociala hållbarheten förutsätter att en ekonomisk tillväxt tar i beaktande
kraven för rättvisa, makt, kulturell identitet och stabilitet. En miljömässig hållbarhet
innebär att de resurser som krävs inte ska skördas snabbare än de kan förnyas.
Avfallsutsläpp skall inte ske fortare än vad det kan assimileras av miljön utan att skada
biodiversiteten och ekosystemets integritet (Basiago 1999). Att uppnå en balans mellan
dessa tre Agenda 21 dimensioner är dock en utmaning (Hunter 1997). När kritiska
beslut fattas skall de göras i förhållande till vilka kompromisser som är acceptabla för
vem och vilka kriterier det är som skall mätas och på vilket sätt (Richards & Hall 2000).
Hållbarhets strategierna i Agenda 21 har tillämpats sparsamt detta på grund av
komplexiteten att uppnå ett system som är helt ekonomiskt, socialt och miljömässigt
(Basiago 1999).
För att olika hållbarhetsprinciper skall fungera har bland annat Hall och Lew (1998)
identifierat ett antal ”lektioner” gällande hållbar turism som planerare borde förstå.
Detta är att förverkligandet utav en hållbar turismutveckling kräver åtgärder som är
både utav skala samt sammanhangsspecifika. På en lokal nivå kräver en hållbar turism
att resurser kontrolleras lokalt. En hållbar turismutveckling kräver även flit, tålamod och
ett långsiktigt engagemang (Hall & Lew 1998).
-
24
3.4.1 Strategisk planering & samarbete för en hållbar turismutveckling
Som nämnt är det något utav en utmaning att uppnå en balans mellan de tre olika
dimensionerna (ekonomisk, social och miljömässig) men även att enas om hur en balans
mellan dessa tre borde uppnås. Ett strategiskt tillvägagångssätt har på senare tid ökat i
acceptans och kan på ett positivt sätt bidra till en hållbar utveckling, beslutsfattande
samt planeringsprocess (Hall, Jenkins & Kearsley 2000). Strategisk planering beskrivs
bland annat som ett sätt för att lotsa resursfördelningen för att kunna förbättra den
långsiktiga organisatoriska prestationsförmågan (Viljoen & Dann 2000). Detta innebär
en målinriktad utveckling som drivs av hänsyn till flertalet situationsspecifika aspekter,
intressenternas attityder och att de långsiktiga effekterna av ett beslut tas i beaktande.
När detta appliceras på turism innebär det att planeringen för utveckling konsekvent
engagerar intressenter i en process styrd av en strategisk inriktning. Emedan det finns
problem associerade med tillämpningen av processen inkluderar en strategisk planering
många principer vilka överensstämmer med de olika kriterierna för en hållbar
utveckling (Hall et. al 2000).
De flesta modeller rörande en hållbar utveckling inkluderar även samarbete intressenter
emellan. Samarbete intressenter emellan förespråkas även som ett sätt som kan hjälpa
till med att forma och anpassa den hållbara utvecklingen så att den passar ett antal
världsåskådningar och platsspecifika faktorer (Aas, Ladkin & Fletcher 2005).
Samarbete kan enligt Gray (1989) definieras som en process där beslut gällande ett
problem fattas gemensamt av intressenterna. Ett engagemang av en rad intressenter
genom hela beslutsprocessen är allmänt accepterat som centralt för att uppnå en
kollektiv känsla av ansvar för den hållbara utvecklingen av någon resurs (Milne &
Ateljevic 2001).
Eftersom turism industrin är högt fragmenterad till sin natur betonas behovet för en mer
formell koordination och ett mer vidsträckt samarbete i planeringsprocessen än vad som
är fallet idag (Aas et al, 2005). Exempelvis har de lokala intressenterna en större
förståelse för de ekonomiska, miljömässiga samt sociala behoven och resurserna för ett
specifikt samhälle. De innehar kunskapen om hur dessa kunde integreras mer i
omfattande regionala och nationella system. Således borde de lokala intressenterna
integreras mer i planeringsprocessen (Milne & Ateljevic 2001). Sedan år 1997 har även
-
25
kraven för ett formellt planerings tillvägagångssätt och att de olika intressenterna får
vara delaktiga vidareutvecklats i ” De operativa riktlinjerna för genomförandet av
Världsarvskonventionen” (UNESCO 2005). Dessa riktlinjer framtagna utav UNESCO
föreslår bland annat att ett effektivt system när det kommer till förvaltning borde
inkludera en kontinuerlig cykel av planering , implementering, uppföljning, utvärdering
och feedback. Detta skall ske genom ett aktivt engagemang tillsammans med de olika
intressenterna i planeringsprocessen (UNESCO 2005). Enligt Landorf (2009) har det
kunnats noteras genomgående i litteraturen att ett engagemang med ett brett spektrum
av aktörer är ansett som en viktig del i en hållbar utveckling.
3.4.2 Världsarv och hållbar utveckling
Om de viktiga faktorer som tillät ett område att bli ett världsarv skall upprätthållas och
kunna förbli tillgängligt för nuvarande och framtida generationer borde det vara en
prioritet att olika turismaktiviteter sköts på ett hållbart sätt (Garrod & Fyall 2000). Det
är även viktigt att ha en insyn i världsarvsturisternas beteende och motiv om deras
effekter på ett världsarv skall kunna förvaltas på ett hållbart sätt (Landorf 2009).
Fielden och Jokilehto (1998) argumenterar i sitt verk för att ett världsarv borde ges en
funktion i samhällslivet där objektiv och målsättningar skall diskuteras med lokala
myndighter samt turistbyråer. Detta eftersom behovet av en övergripande strategi för
utvecklingen av turism behövs för att upprätthålla en hållbar turismutveckling (Fielden
& Jokilehto 1998).
Potentialen finns även för att använda världsarvslogotypen för att marknadsföra
hållbarhet. Detta på grund av att världsarvs varumärket är igenkännbart för allmänheten
som en egendom som är oersättlig för mänskligheten. Allmänheten förstår därför att
dess värden måste upprätthållas intakt för all framtid så kommande generationer kan ta
del av det (King & Halpenny 2013).Världsarvsvarumärket triggar ofta ett positivt
beteende och känslor hos besökaren vilket är en väsentlig del för att ett besök i
världsarvet skall vara hållbart (Kotler & Gertner 2002). Som även med ett antal andra
internationellt erkända kommersiellt baserade ecomärkningar och certifieringar kan
världsarvsvarumärket
användas som ett hjälpmedel för främjande av mer hållbara former av turism (King &
Halpenny 2013).
-
26
4. Undersökning av Kvarken
Detta kapitel presenterar det resultat som fåtts fram från intervjuerna med de olika
respondenterna som jobbar med att utveckla Kvarken. Respondenterna samt deras
organisation kommer först att presenteras, därpå följer hur området förvaltas, vilken
roll kommunerna, företagarna och lokalbefolkningen har i förvaltningen och
utvecklingen av området. Kapitlet behandlar även strategier för utveckling av Kvarkens
skärgård, vilka mål som finns och hur de planeras att uppnås samt problem och
utmaningar för området. Slutlligen tas det upp om marknadsföring och branding av
området samt hur området tillämpar en hållbar turismutveckling och hur området
skyddas och vilken roll UNESCO har i utvecklingen av området.
4.1 Presentation av respondenter samt deras organisation
Kenth Nedergård är verksamhetsledare för Världsarvet i Kvarken R.F. vilket är
Kvarkens kundtjänst. Till Kvarken R.F kan folk vända sig om de har frågor om Kvarken
eller behöver mer information om området. Föreningen Världsarvet i Kvarken R.F
jobbar även med att tillhandahålla information om området och marknadsföring av
platsen. Föreningen är bildad av de fem världsarvskommunerna (Korsnäs, Malax,
Korsholm, Vasa och Vörå) tillsammans med Forststyrelsen Österbottens naturtjänster.
Att tillhandahålla med information är Kvarken R.F:s viktigaste bit och de har skapat ett
nätverk med olika betjäningsplatser eller kundtjänstplatser som det även kan kallas för
ute i världsarvet och i områden kring världsarvet. I varje världsarvskommun finns det
någon plats där information om världsarvet finns tillgänglig. Informationen om
världsarvet går bland annat att få från kommunkansli eller bibliotek samt särskilt
upprättade besöksplatser (Kenth Nedergård 2016-11-30).
Kari Hallantie jobbar som världsarvskoordinator för Forststyrelsen Österbottens
Naturtjänster. Forststyrelsen är en organisation vars verksamhet bygger på att genom ett
sakkunnigt och samarbetsorienterat sätt ta hand om användningen av statens vatten -och
markområden. Forststyrelsen producerar även tjänster inom naturresurser för olika
kundgrupper vilka kan vara alltifrån storföretag till enskilda privatpersoner
(Forststyrelsen 2016). Forststyrelsens naturtjänsters verksamhet omfattar tre regionala
enheter vilka är Södra Finlands Naturtjänster, Österbottens naturtjänster och Lapplands
naturtjänster (Forststyrelsen 2016).
-
27
Marianne Sjöström är projektledare för det gränsöverskridande Botnia Atlantica
projektet Spotlight High Low Coast på Kvarkenrådet. Projektets huvudsakliga mål är att
med fokus på världsarvet utveckla produktpaket med gemensamma komponenter som
riktas till besökare utifrån. Med detta hoppas man på att locka fler besökare till
Kvarkens skärgård. Kvarkenrådet är ett gränsregionalt nordiskt samarbetsforum för de
tre landskapen i Österbotten i Finland samt Västerbotten och Örnsköldsvik i Sverige.
Kvarkenrådet är ett av nordiska ministerrådets officiella gränsregionala samarbetsorgan
(Marianne Sjöström 2016-11-29 ). Peter Källberg som är projektchef inom turism på
VASEK Vasaregionens utvecklings bolag är även involverad i projektet Spotlight High
Low Coast som Kvarkenrådet bedriver. VASEK som även är kommunalt ägt är med i
destinationsutvecklingen av Kvarken på så sätt att de bedriver företagsrådgivning. De är
också med i produktutvecklingen tillsammans med VisitVasa då det gäller företag i
världsarvsområdet Kvarken (Peter Källberg 2016-11-29 ).
4.2 Förvaltning av området
Finlands Miljöministerium bär ansvaret att föreslå potentiella naturarv till
världsarvslistan. Efter att Kvarken blev ett världsarv delegerade Miljöministeriet
koordineringen av Kvarkens utveckling, förvaltning och skötsel till institutionen
Forststyrelsen Österbottens Naturtjänster (Forststyrelsen 2009). Man kan säga att
Forststyrelsen utnämnts som områdets ”site manager” av Miljöministeriet (Kari
Hallantie 2016-11-30).
För förvaltningen av området har Forststyrelsen Österbottens Naturtjänster satt ihop en
regional världsarvsdelegation som skall koordinera och initiera utvecklingen av
Kvarkens skärgård (Kari Hallantie 2016-11-30). Världsarvsdelegationen startade sin
verksamhet våren 2007 och består av 43 medlemmar inklusive suppleanter. I
världsarvsdelegationen finns både myndigheter och intressegrupper representerade
(Forststyrelsen 2009). Några som finns representerade i världsarvsdelegationen är bland
annat Västra Finlands miljöcentral, Geologiska forskningscentralen, Sjöfartsverket,
kommunerna, områdets invånare och företag, samfälligheter och övriga vatten- och
markägare samt naturskyddsorganisationer. Forststyrelsen är även inkluderad i
Världsarvsdelegationen (Forststyrelsen 2009).
-
28
Den övergripande uppgiften för Världsarvsdelegationen är att koordinera de berörda
kommunernas,organisationernas, myndigheternas, lokalbefolkningens samt
markägarnas verksamhet i frågor som tangerar presentationen och skötseln av
världsarvet. De beslut som världsarvsdelegationen fattar är rådgivande för de olika
aktörerna. Till världsarvsdelegationens uppgifter för att presentationen och skötseln av
platsen skall fungera så bra som möjligt hör att syna och godkänna den förvaltnings och
utvecklingsplan som tagits fram, därefter skall förvaltnings- och utvecklingsplanens
förverkligande följas med och främjas. Delegationen skall även upprätthålla och främja
kontakter med andra nordiska världsarv och Höga Kusten. De skall även se till så att
världsarvet framhävs regionalt, nationellt och internationellt. Den ekonomiska, sociala,
geologiska och ekologiska utvecklingen i området skall följas med och delegationen
måste se till så att avsiktsförklaringen för platsen efterlevs av invånare, företagare,
markägare och myndigheter. Inom världsarvsdelegationen skall man även komma
överens om arbetsfördelningen mellan de olika aktörerna. Detta har gjorts genom att
man tillsatt olika arbetsgrupper (Forststyrelsen 2009). Delegationen har idag flera olika
arbetsgrupper som bland annat jobbar med infrastruktur, marknadsföring,
markanvändning och samarbetet med Höga Kusten (Forststyrelsen 2016).
Modell över hur förvaltningen sker (Forststyrelsen 2009, egen bearbetning)
Medlemmarna i världsarvsdelegationen har alla olika roller i den regionala
administrationen och utvecklingen av världsarvet. Som sagt är det Forststyrelsens
uppgift att sammankalla Kvarkens världsarvsdelegation och samordna dess verksamhet.
Internationell nivå: UNESCO
Nationell nivå: Finlands miljöministeriet
Regional nivå: Forststyrelsen
Lokal nivå: Kvarkens världsarvsdelegation
-
29
Forststyrelsen har även som sin uppgift att bland annat bereda och föredra ärendena för
Kvarkens världsarvsdelegation och dess beredande sekretariat, de ansvarar för
kontakterna till bland annat miljöministeriet, de övriga nordiska världsarven och Höga
Kusten. De bär ansvaret för statens allmänna vattenområden och de statliga
naturskyddsområdenas skötsel och användning samt tillhörande myndighetsuppgifter.
De skall även ansvara för att guidningen och informationen i världsarvsområdet är
enhetlig, har en hög kvalitet och uppfyller de riktlinjer som satts upp av UNESCO.
Forststyrelsen ansvarar även för utvecklingen av informationspunkter och besöksmål
inom de naturskyddade områdena i världsarvet (Forststyrelsen 2009).
Några utav de andra medlemmarna inkluderade i världsarvsdelegationen såsom
exempelvis Västra Finlands miljöcentral har bland annat som sina uppgifter att ta hand
om planeringen av markanvändningen och byggnadskyddet i enlighet med
markanvändnings- och bygglagen. Västra Finlands Miljöcentral har även ansvar för de
privata naturskyddsområdenas användning och skötsel i samråd med markägarna.
Geologiska forskningscentralen som även de är med i världsarvsdelegationen har
ansvaret för de geologiska karteringarna på området och att främja
forskningsverksamheten. Aktören Sjöfartsverket ansvarar för underhållet av
sjöfartsanläggningar och farleder och naturskyddsorganisationerna som är med i
delegationen ser till så att naturen beaktas i världsarvsområdets utveckling
(Forststyrelsen 2009).
4.2.1 Kommunerna, lokalbefolkningen och företagarnas roll i förvaltningen och
utvecklingen av området
Kommunernas roll är i dagens läge väldigt stor när det kommer till förvaltning och
utveckling av området (Kari Hallantie 2016-11-30). De har en viktig roll att vara med
som finansiär (Kenth Nedergård 2016-11-30) detta eftersom turistföretagarna i området
är få och relativt små. Flertalet är enmanna företag om hotellen utesluts och dessa har
inte så mycket resurser för att utveckla. Således kommer kommunerna in och finansierar
en stor del (Kari Hallantie 2016-11-30). Skall man som enskild företagare exempelvis
bygga stugor måste man ha tillstånd från kommunen och vid större projekt såsom
utveckling av större campingplatser och byggande av hotell måste det diskuteras med
kommunen så att detta är möjligt att förverkliga (Kenth Nedergård 2016-11-30).
-
30
Kommunerna ansvarar även för infrastrukturen utanför de områden i världsarvet som
inte är naturskyddade (Forststyrelsen 2009). Kommunerna är aktivt med och påverkar
utvecklingen med sina arbetsgrupper och försöker lyfta fram sina synpunkter. För
kommunerna är utvecklingen av Kvarkenområdet viktig eftersom det är ett sätt att hålla
skärgården levande. Kommunerna är en viktig samarbetspart i hela området (Kenth
Nedergård 2016-11-30).
Lokalbefolkningens roll är att se till så att deras och de verksamma företagen i områdets
åsikter beaktas i utvecklingen av världsarvsområdet (Forststyrelsen 2009). Enligt Kenth
Nedergård (2016-11-30) har lokalbefolkningen fått vara med ända från början i
utvecklingsarbetet. Några anser att de fått vara med mer, andra mindre. Eftersom väldigt
mycket mark som finns i området är i privatägo och staten äger väldigt lite krävs det ett
samarbete och det är nödvändigt att detta samarbete fungerar bra med
lokalbefolkningen. Detta för att få någonting att ske. Lokalbefolkningen kan göra sina
röster hörda genom de representanter som de har med i världsarvsdelegationen. Olika
byar är även representerade via deras delägarlag i världsarvsdelegationen (Kari
Hallantie 2016-11-30). Kenth Nedergård (2016-11-30) fastslår att lokalbefolkningen
och den lokala kulturen är en stor del av världsarvet. Hur världsarvet ser ut idag och vad
som uträttats i området beror till stor del på lokalbefolkningen enligt honom. Speciellt
då den kulturella utvecklingen (Kenth Nedergård).
På frågan om det är svårt att få företagarna och de andra intressenterna i
Kvarkenområdet att delta i planeringen och utvecklingen av området instämmer både
Kari Hallantie, Kenth Nedergård samt Peter Källberg att det inte är svårt. Alla är väldigt
intresserade av att utveckla i området (Kari Hallantie 2016-11-30). Enligt Peter Källberg
(2016-11-29) på VASEK är lokalbefolkningen och företagarna intresserade att utveckla
eftersom de ser möjligheten i utveckling. Dock är det en resursfråga eftersom aktörerna
är små och således har begränsade resurser. De är med på de utvecklings- och
planeringsmöten som hålls dock (Peter Källberg 2016-11-29).
4.3 Strategier för utveckling av området
I förvaltnings och utvecklingsplanen för Kvarken finns visionen för vad de skulle vilja
att området nått upp till år 2020. Förvaltnings och utvecklingsplanen som tagits fram för
området är omfattande och i kraft till år 2020. En ny förvaltnings och utvecklingsplan
-
31
har redan påbörjats som skall tas i bruk efter år 2020 (Forststyrelsen 2009). I
förvaltnings och utvecklingsplanen för Kvarkens skärgård är visionen att området år
2020 skall vara ”ett välkänt världsarv med ett unikt geologiskt landskap som erbjuder en
attraktiv miljö för invånare och genuina upplevelser för besökare” (Forststyrelsen
2009).
De olika delarna visionen är uppbyggd av har alla olika målsättningar som skall vara
uppnådda till år 2020. Exempelvis innebär välkänt i visionen att invånare och andra
viktiga målgrupper skall associera området till ett världsarv och ett skärgårdsområde.
Området skall även associeras med landhöjningsfenomenet och att det är ett gemensamt
världsarv med Höga Kusten i Sverige. Detta förutsätter att förvaltningen,
marknadsföringsinsatser samt informationsinsatserna i området är goda. Ett unikt
geologiskt landskap är att de olika formationerna och de geologiska processerna som är
grundstenarna till världsarvsstatusen samt naturen i området bevaras och förvaltas i nära
samråd med mark- och vattenägare och invånare. Forskning skall även bedrivas kring
geologi och växtlighetens utveckling i området och landhöjningen. Med attraktiv miljö
skall världsarvet erbjuda en bra boendemiljö och goda utkomstmöjligheter för invånarna
i området. Djur, människor och växter skall ha utrymme att leva och utvecklas sida vid
sida. Med genuina upplevelser vill man att besökarna skall vara nöjda med sitt besök i
området samt att de lärt sig någonting om världsarvets historia och framtid genom natur
och kulturupplevelser av äkta slag. För att detta skall uppnås krävs det att världsarvet är
lättillgängligt genom att heltäckande och aktuell information ges före och under
besöket, att besöksmålen är välplanerade och intressanta och att företagarna i området är
engagerade och tjänstvilliga och erbjuder produkter som kan säljas i samklang med
världsarvsbegreppet (Forststyrelsen 2009).
4.3.1 Mål och hur dessa mål planeras att uppnås
Turismen är en viktig näring för Kvarkens skärgård för att hålla livet och samhällena
levande (Kenth Nedergård 2016-11-30). En ökad ström av besökare drar in mer pengar
till området och företagarna inom turism näringen har en chans att utvecklas. Turismen
skapar sysselsättning och arbetstillfällen för befolkningen i byarna (Peter Källberg
2016-11-29). Forststyrelsen gör årligen upp en guide över hur mycket sysselsättning
och effekter turismen bidragit med till området. Enligt den senaste uppföljningen
beräknar man med att världsarvet inbringar närmare mellan 5-6 miljoner euro till
-
32
området årligen. Ser man på hela regionen så uppskattar man att många som besöker
världsarvsområdet även besöker den intilliggande Vasaregionen eftersom det inte finns
tillräckligt med övernattningsmöjligheter i världsarvet. Många turister kommer till
världsarvet men spenderar sedan sina pengar på andra ställen i regionen (Kenth
Nedergård 2016-11-30).
Det som behöver utvecklas i världsarvsområdet är att få besökarna att stanna längre och
spendera mer inom områdets gränser men för att detta skall lyckas måste det finnas mer
service, större utbud och bättre kvalite på utbudet. Det skall finnas mer att göra som
man betalar för så att mer pengar stannar i området. Att vandra i naturen som många
besökare kommer till området för att göra inbringar inte några inkomster och således fås
inga resurser till att utveckla området (Kenth