den reflekterande ingenjören 2009

Den reflekteranDe ingenjören 2009

Ansvarig utgivare: Alexander OlssonRedaktion: Projektgruppen 2009Text: Alexander Olsson Bernhard Lovén Ebba Kierkegaard Emelie Holmström Frida Danielsson Hélène Littke Jasmina Aleksic Karin Söderberg Kristofer Dreiman Lan Wang Leif Handberg Madeleine Holst Malin Jonell Sara Gustavsson Viktor GärdeIllustration: Elsa Wifstrand, sid: 38,46,48,66 Emelie Osbeck, sid: 7 Jasmina Aleksic, sid: 16, 33, 65Foto: Sai-kit CheungAD bok: Jasmina Aleksicwebb: http://www.denreflekterandeingenjören.se

Den reflekterande ingenjören är ett samarbete mellan Ingenjörer och Naturvetare Utan Gränser (INUG), Sustainable Engineering Everywhere a KTH student organisation (SEEK), Designföreningen och finansieras av Sida via Forum Syd.

Den reflekterande ingenjören - vad menas med det? All problemlösning kräver väl ett visst mått av reflektion?

8 | Den reflekteranDe ingenjören

inledninginledningReflektion handlar för mig om att öppna ögon och se. När Niclas Ihrén, en av föredragshållarna under vårens Den reflekterande ingenjören, bestämde sig för att lämna ett konsultföretag som jobbade med att outsourca olika verksamheter till låglöneländer, var det för att han hade öppnat ögonen och börjat se. Jag tar inte ställning till om outsourcing är bra eller dåligt, men för Niclas kändes det inte rätt att bidra till att människor fick sparken, han hade börjat reflektera över ef-fekterna av sitt handlande.

Reflektion handlar för mig även om att bejaka möjligheter och inte låta sig förblindas av prob-lem. När en ingenjör börjar reflektera över sitt handlande uppkommer ofta en rad olika problem som kan kännas tunga att ta tag i. Alla de utmaningar mänskligheten har framför sig är förknip-pade med olika problem, vare sig det gäller miljö, sociala faktorer eller ekonomi. Vi kan diskutera detta i all oändlighet och uppröras tills vi spricker av ilska! Lösningarna kommer ändå inte att komma flygande som en skänk från ovan. Svaren kommer inte för än vi ändrar förhållningssätt och börjar se möjligheter.

Den reflekterande ingenjören har under våren sått frön i KTH-teknologernas huvuden. Hela idén med seminarierna och den casetävling vi genomfört är att utsätta teknologer för problem som de inte konfronteras med under sin utbildning. Genom detta väcks intres-set för de frågor vi som ingenjörer kommer möta i vår yrkesroll och tankeverksamheten kring hur problemen kan lösas sätts igång, genom detta skapar vi reflekterande ingenjörer!

Att skapa reflekterande ingenjörer

Den reflekteranDe ingenjören | 9

inledninginledning Projektledare 2009 | Alexander Olsson, ordf SEEK


prologprologDu känner säkert igen känslan av upprymdhet när polletten trillat ner. Det kan vara att en föreläsare sätter ord på de tankar du klurar på. Bitarna faller på plats. Ibland är det tvärt om, man lämnar salen med fler frågor än man hade innan. Man känner sug efter mer kunskap. Man vill göra något åt saken! Redaktionens mål är att behålla den här inspirerande känslan från semi-narierna. Och att de som inte var där ändå kan få en inblick.

För att sprida Den reflekterande ingenjörens visioner publicerar vi projektberättelsen elektroni-skt och väljer att trycka en sammanfattande idolaffisch. För idoler är de, våra föreläsare. De har alla engagerats av orättvisor eller missförhållanden och själva drivit på utvecklingen. Visat civilkurage och ledarskap. Och en vilja att dela med sig av sina kunskaper.

Hur kan tekniken och ingenjörens kunnande bäst komma till nytta? En affärsinspirerad tanke är att det inte bara finns en gråtande kund, det finns gråtande världsdelar. Reflektion är vik-tigt. Driftighet är en naturlig följd. Teori och praktik. Snack och verkstad. Därför anordnades en casetävling parallellt med seminarieserien där studenterna kunde prova på innebörden och tillämpningen av hållbar affärsutveckling.

Redaktionen har svävat ut. Vi har involverat externa skribenter för att bredda och höja student-ernas röster. Vi har arbetat på konferenser och mässor. Det är en ny era nu när klimatkrisen och världens fattigdom ska bekämpas med kunskapsöverföring och rättvis handel. Det talas om lön-samma klimatinvesteringar med mycket “bang for the bucks” och “social return on investment”. Inspirerande. En ny era av grön teknik och reflekterande ingenjörer tar vid!

“Galet bra!”-engagemang smittar


prologprolog Redaktör 2009 | Ebba Kierkegaard


Lektor Leifs Lathundför lyckad högre utbildning

Kunskaper erfarenheter Reflektioner attityder

Insikter

Högre utbildning handlar om att utvecklas – intellektuellt genom

studier, socialt genom engagemang, och det gäller att hitta en

egen bra balans mellan dessa.

Vad tycker du är viktigast i högre studier?

Kunskaper är naturligtvis viktiga att bygga som del i högre

studier. Ibland är det dock inte kunskaperna i sig som är det

viktiga utan processen som leder fram till kunskaperna. Under

processen skapas erfarenheter som är värdefulla. Problemet med

erfarenheter är dock att man inte alltid vet att man får dem.

För att riktigt kunna dra nytta av sina erfarenheter måste man

få insikt om dem. Insikt kan komma spontant men framför allt som

resultat av medveten reflektion.

Viktigast är således att man utvecklar attityder till sitt

lärande som bygger på reflektion.

Alltså. Börja med att utveckla bra attityder, jobba med medve-

ten reflektion, dokumentera och reflektera över din lärprocess och

vilka erfarenheter det ger (inte bara om innehåll utan även av

form och genomförande), på vägen mot kunskap som ibland är viktig

i sig, och ibland är mera av en målflagga att kämpa mot.

Kom ihåg att för lyckade högre studier krävs eget hårt arbete,

något som inte alltid står i lärosätenas kataloger!

Lyft blicken,se helheten,sträva framåt,ha roligt,lycka till!!!

Leif Handberg

Tidigare naiv student M-81, nu universitetslektor i Medieteknik

på KTH


Kunskaper erfarenheter Reflektioner attityder

programprogram18 | Den reflekteranDe ingenjören

Våren 2009

Den reflekterande ingenjören är ett säkert vårtecken på KTH. Genom

att vara ett debattforum med seminarier och en casetävling vill vi bidra

till att alla ingenjörsstudenter under sin studietid aktivt deltar i diskus-

sioner om ingenjörens roll och hur ingenjören kan bidra till ett hållbart

samhälle. Denna roll kan inte överskattas! Ingenjörer har redskapen att

lösa energikrisen, vi besitter kunskapen om hur transporter kan ske på

ett effektivt sätt och det är ingenjörer som kommer att lösa avfallsprob-

lemen i världen.

De problem vi står inför kräver reflekterande ingenjörer!

programprogramDen reflekteranDe ingenjören | 19

Tisdagen den 17 mars

Lunchföreläsning med Isabella Lövin

kl. 12:15 - 13:00, D2

Tordagen den 19 mars

Kvällsföreläsning med Growyn

kl. 18:30 - 19:30, Salongen KTHB

Tordagen den 26 mars

Kvällsföreläsning med Niclas Ihrén

kl. 17:30 - 18:30, Nymble


Lunchföreläsning med Svante Axelsson

kl. 12:15 - 13:00, D2

Tordagen den 2 april

Lunchföreläsning med Brian Palmer

kl. 12:15 - 13:00, D2


Kvällsföreläsning med Gapminder


Måndagen den 27 april

Debatt: “Hur påverkar persontransports-politiken den framtida staden?”


Seminarieserie /Svante Axelsson/Seminarieserie

/Growyn/Seminarieserie /Brian Palmer/Seminarieserie /Isabella

Lövin/Seminarieserie /Vagga till Vagga/Seminarieserie /Niclas Ihrén/

Seminarieserie /Gapminder/Seminarieserie /Svante Axelsson/Semi-

narieserie /Growyn/Seminarieserie /Brian Palmer/Seminarieserie /

Isabella Lövin/Seminarieserie /Vagga till Vagga/Seminarieserie /Niclas

Ihrén/Seminarieserie /Gapminder/Seminarieserie /Svante Axelsson/

Seminarieserie /Growyn/Seminarieserie /Brian Palmer/Seminariese-

rie /Isabella Lövin/Seminarieserie /Vagga till Vagga/Seminarieserie

/Niclas Ihrén/Seminarieserie /Gapminder/Seminarieserie /Svante

Axelsson/Seminarieserie /Growyn/Seminarieserie /Brian Palmer/

Seminarieserie /Isabella Lövin/Seminarieserie /Vagga till Vagga/Sem-

inarieserie /Niclas Ihrén/Seminarieserie /Gapminder/Seminarieserie /

Svante Axelsson/Seminarieserie /Growyn/Seminarieserie /Brian Palm-

er/Seminarieserie /Isabella Lövin/Seminarieserie /Vagga till Vagga/

Seminarieserie /Niclas Ihrén/Seminarieserie /Gapminder/Seminari-

eserie /Svante Axelsson/Seminarieserie /Growyn/Seminarieserie /Bri-

an Palmer/Seminarieserie /Isabella Lövin/Seminarieserie /Vagga till

Vagga/Seminarieserie /Niclas Ihrén/Seminarieserie /Gapminder/Sem-

inarieserie /Svante Axelsson/Seminarieserie /Growyn/Seminarieserie

/Brian Palmer/Seminarieserie /Isabella Lövin/Seminarieserie /Vagga

till Vagga/Seminarieserie /Niclas Ihrén/Seminarieserie /Gapminder/

Seminarieserie /Svante Axelsson/Seminarieserie /Growyn/Seminari-

eserie /Brian Palmer/Seminarieserie /Isabella Lövin/Seminarieserie /

Vagga till Vagga/Seminarieserie /Niclas Ihrén/Seminarieserie /Gap-

minder/Seminarieserie /Niclas Ihrén/

Seminarieserien är ryggraden i Den reflekterande ingen-jören och den består av tre komponenter; lunchföreläsningar, kvällsseminarier och en avslutande debatt.

Tanken med lunchföreläsningarna är att de ska vara lättill-gängliga. Man ska kunna gå dit, få en macka i dörren, sätta sig ner utan någon form av förberedelser och ha 45 intres-santa minuter med någon av Sveriges bästa föreläsare inom hållbar utveckling.

Kvällsföreläsningar kräver inte heller några förberedelser eller erfarenheter, men idén är att föreläsarna ska kunna få vara lite mer djuplodande. Debatten är av klassiskt slag, med ett nytt tema varje år.

Seminarium



I seminariegruppen har vi varit sex personer som arbetat för att finna in-tressanta och lärorika föreläsare som kan inspirera den inbitna miljönis-sen och samtidigt få upp ögonen på den i hållbarhetsfrågor oinvigda studenten. Vi sökte på internet, letade i tidningar och fick in en rad tips från våra medmänniskor.

Till slut kunde vi presentera vår fina seminarieserie med lunchföreläsn-ingar, inspirerande kvällar och till sist en debatt där flera välkända namn kunde bidra med sina åsikter. Under dessa veckor deltog både välkän-da miljöförespråkare med stort inflytande i miljödebatten, till lite mer okända entreprenörer på stark uppgång.

Att vara seminariesamordnare för det mest hållbara och inspirerande projektet på KTH har varit mycket roligt med alla trevliga och duktiga medarbetare och samtidigt mycket lärorikt då jag fått arbeta med nya människor med massor av intressanta idéer och vitt skilda kunskaper i bagaget.

Jag vill verkligen tacka alla som ställde upp och bidrog till att denna sem-inarieserie blev av. Tack till alla duktiga föreläsare som delade med sig av sina erfarenheter och kunskaper och inte minst tackar jag för ett mycket bra arbete och starkt engagemang i seminariegruppen.

Tack till KRAV för goda lunchmackor och Stockholm vatten för Kranvat-tenflaskor.

Emelie Holmström

Tankar om seminarieserien


“Ta vara på era egna funderingar, egna in-novativa eller intuitiva kunskaper om det framtida samhället. Jag tror man ska söka kunskap utifrån sin egen övertygelse” Utbildad agronom samt miljöekonom och har även studerat teologi. Idag är han Naturskyddsföreningens generalsekreterare och det var tidigare han som kom med idén att Naturskyddsföreningen skulle sälja så kallade utsläppsrätter. Svante Axelsson berättade om våra möjligheter att påver-ka utvecklingen och vad som krävs för en hållbar värld. Är det möjligt att vrida tillbaka klockan?

Svante Axelsson

Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte


Svante Axelsson har utsetts till en av Sveriges miljömäktigaste personer, och som gener-

alsekreterare för Naturskyddsförenin-gen och som aktiv debattör i media gör han verkligen sitt till för att öka kunskaperna om miljöfrågor i allmän-het och klimatfrågan i synnerhet. För det är på klimatfrågan han fokuserar när han talar till oss blivande ingen-jörer på KTH under rubriken “är en annan värld möjlig?” tisdagen den 24 mars.

Redan när jag anmäler mig till seminariet börjar jag fundera över frågeställningen. Vad menar han? Vill vi att en annan värld ska vara möjlig? Är det inte denna värld som är den enda tänkbara och därför otroligt viktig att bevara och hantera på bästa sätt? Det framgår senare att det han är ute efter är ett annat sätt att se på saker. Inte att vi ska sträva bakåt, som jag först var rädd att han menade, utan att vi ska ställa om våra tankar

på att begära något annat av världen än vad vi gör idag.

“Vi har ett rikt klot som ger oss ser-vice”, påpekar han och visar med några exempel vad han menar. Na-turen sköter många tjänster åt oss, tjänster som vi är beroende av och som vi tar för givet. Men vad händer när vi rubbar den naturliga balansen, när vi genom miljöförstöring utplå-nar funktioner vi tidigare inte ens har tänkt på att de fanns? Han visar bilder från Kina, där fruktträdens pollinering utförs manuellt eftersom de bin som brukar sköta det har trän-gts undan, och konstaterar att det blir dyrt att ersätta naturens tjänster med mänsklig arbetskraft.

Och kostnader och lönsamhet är verkligen en central fråga i debat-ten. Axelsson påpekar att vi står ju egentligen inte inför någon energi-brist – solen, vinden och havsvågorna ger mer än tillräckligt med outsinlig

“Är en annan värld möjlig?”

Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte


energi för att försörja hela världens energiförbrukning – frågan är bara hur mycket vi är villiga att betala. Och vem som ska göra vad – frågan som kommer att bli en av de stora ut-maningarna inför klimatkonferensen som kommer att hållas i Köpenhamn i höst.

Idag präglas världen av två syn-sätt; att det är en kostnadsfråga att genomföra de förändringar som krävs – eller att man har en konkurrensmässig fördel av att gå före i utvecklingen och ligga i fram-kant. Detta kallar Axelsson för själva nyckelfrågan inför Köpenhamnskon-ferensen. Var han själv står i frågan kan jag nog ana.

För att begränsa den globala up-pvärmningen till högst två grader bör mängden koldioxidekvivalenter i atmosfären inte överstiga 400 ppm. Redan nu är halten 430 ppm, och vi måste därför ”backa bandet”, inom de närmsta tio åren måste ökningen av utsläppen vändas till en minskning. För att komma till rätta med klimat-krisen krävs en mobilisering, liknande en krigsmobilisering, av ny teknik i utvecklande länder. De behöver vår hjälp för att implementera modern, hållbar teknik. Och även i vår del av världen kommer vi att se förändrin-gar, mer smart, lokalt producerad energi är redan nu på intågande men behöver politiskt stöd för att bli lön-sam. Och framför allt behövs en om-

ställning av våra värderingar. Lycka är inte att konsumera varor, konstaterar Axelsson, och visar resultatet av en undersökning av vad folk uppskattar – och i topp ligger, föga förvånande, aktiviteter som inte producerar någon koldioxid alls. Vi behöver få till en förändring i vår livsstil och ställa om till att konsumera tjänster i större utsträckning och varor i mindre, men för det krävs en skatteväxling som premierar tjänstesektorn.

På ett sätt, menar han, är det bra när flera kriser kommer samtidigt. Vissa oroar sig för att finanskrisen skulle ta fokus och uppmärksamhet från kli-matfrågan, men Axelsson menar att ekonomikrisen faktiskt kan vara till hjälp och styra i rätt riktning när det gäller miljöpolitiken. Det låter sunt, tycker jag. För vi strävar väl ändå efter att ha en hållbar miljöstrategi, och då också en ekonomiskt håll-bar? Miljöpolitiken kan inte stå och falla med bra tider utan ska vara det ekonomiskt mest lönsamma i det långa loppet, annars tror jag att vi kämpar förgäves. För vi har inte råd att ersätta naturen.

Sara Gustavsson

“Är en annan värld möjlig?”

Intervju med Svante


Vilket budskap skulle du vilja ge alla blivande ingenjörer på KTH?

“Att de bär på lösningen. Vi har ett behov av ett extremt teknikskifte. Det finns redan mogen teknik men det be-hövs ännu smartare teknik för att klara av klimatutmaningen. Jag ser framför mig en slags tillväxtboom då vi ställer om vårt samhälle men samtidigt gör en extremt stor satsning av kapital på de fattiga länderna för att ställa om transporter, bostäder, jordbruk, etc.”

Tycker du att ingenjörerna har ett större ansvar än andra i den prob-lematiken vi står inför?

“Ingenjörerna är en pusselbit, men samtidigt behövs också duktiga stads-vetare. Man kan säga att den förhan-dlig som pågår är en politisk kris, hur vi ska klara av att hitta ett beslut, ett protokoll som alla länder skriver på. Ekonomerna är också viktiga för att ta fram kalkyler som visar att vi tän-ker långsiktigt. Ingenjörerna är jät-teviktiga men det finns många andra som också behövs i den här paletten av kompetens.”

”Det är viktigt att ingenjörerna inte landar i, som jag ibland har känt, att ju krångligare desto bättre. Kärnkraft och CCS är intellektuella utmaningar, jag kan förstå att det är intellektuellt

spännande, men energieffektivisering är ju absolut smartast, enklast och bil-ligast. Det är inte lika prestigefyllt att hålla på med de enkla tekniska lösnin-garna, som kanske är bättre för män-skligheten.”

Vi som fortfarande är studenter, hur tycker du vi ska tänka medan vi fortfarande är kvar i utbildnin-gen?

”Tänk inte som lärarna tänker! Inte som universitetet tänker! Studenterna bär på framtidens frågeställningar. Så upplevde jag själv när jag läste. Jag hade tankar om miljöekonomi som inte alls fanns representerade bland den lärarkår jag mötte. Jag själv var övertygad om att miljöekonomi skulle bli framtidens ämne, och så har det blivit. Ta vara på era egna funderingar, egna innovativa eller intuitiva kun-skaper om det framtida samhället. Jag tror man ska söka kunskap utifrån sin egen övertygelse. Studenterna själva är oftast bäst på att veta vad som be-hövs om 10 år, ligg i framkant, för jag tror tyvärr inte att universiteten hinner med i den förändringen vi står inför. Lita på er själva och håll er egen stil. För det är ni som personer som är in-tressanta, inte bara den kunskap ni tar in, era personligheter betyder jättemy-cket när ni kommer ut i arbetslivet.”

Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Axe

lsso

n/Sem

inar

iese

rie

/Sva

nte

Intervju med Svante


Svante fortsätter med en tankeövn-ing.

”Vi ska minska utsläppen med kanske 90 procent. Hur kul är det? Jag tror många människor överdriver ånges-ten i förändringen. Förändring är ofta ångestfylld per definition. Men om man ser på vad vi längtar efter, om vi tog vår längtan på allvar, skulle vi bete oss ännu mer klimatsmart. Vi håller på med en konsumtion som vi inte njuter av fullt ut. Därför tror jag man kan se klimatutmaningen som en välfärds-fråga, vilket samhälle vill vi ha till slut? Då tror jag vi både kommer ta fram ny teknik och nya exportmöjligheter, men också en annan typ av konsum-tionsmönster. Framför allt är skiftet från varukonsumtion till tjänstekon-sumtion jätteviktigt. Idag är skatt på arbete så extremt högt. Pröva tanken på att vi kan få en bättre värld, även med de värderingar vi har idag, när vi minskar utsläppen av koldioxid. Man kan ha roligare än att släppa ut koldioxid. I alla fall den fossila.”

Under föreläsningen hade Svante visat ett lista på att de mänskliga aktiviteter som bevisligen gör oss lyckligast också är de mest kli-matsmarta.

”Varukonsumtionen är så märklig, vi har prylar på vinden, i sommarstugan, i källaren och överallt, men kanske ändå inte känner sig till freds. Jag tror det är många andra delar i livet man längtar till som man inte prioriterar.

Dem kommer man få hjälp med när det blir dyrt att släppa ut koldioxid. Det som är tricket är att göra utland-sresorna, som jag ändå tror kommer vara intressant att se andra kulturer, är lösningen att man är ute längre tid. Man flackar inte fram och tillbaka som vi gör idag. Man kanske reser ett år, eller ett halvår, reser mer sällan. Då är det en annan typ av turism som växer fram, när det blir mycket dyrare att flyga, på sikt.”

Hur känner du själv att du lever som du lär?

”Jag är nog ganska normal, men lite miljönörd. Vet man vilken skada ett beteende gör, är det ingen uppoffring att avstå det. Om jag slår dig i magen och vet att det gör ont är det klart att jag inte vill slå dig. Men om man inte är medveten om vilken skada man gör kanske man inte fattar varför man ska byta beteende, så det handlar om in-sikt också. Jag vill inte vara överdrivet miljömuppig, för då skrämmer man människor. Jag vill visa på att det livet jag förordar är ett okej liv, som alla människor kan dela. Därför tror jag det är viktigt att visa att man är män-sklig i all den förändringen.”

Sara Gustavsson


”Vi jobbar med animering och visualise-ring av global statistik. För att man både ska ge statistik till människor som behöver den, men också för att den ska bli lättare att förstå”Gapminder är en stiftelse som presenterar all världens statistik på ett lättillgängligt sätt. Det visuella verktyget ger en ny, dynamisk bild av världen och av vad vi traditionellt delar in som utvecklade eller utveck-lingsländer. Gapminder vill medverka till kunskapsspridning för att FN:s milleniemål ska uppfyllas.

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

ie

Gapminder


Det sista av de tre kvällstill-fällena hade vi Gapminder genom Klara Johansson på

besök. Gapminder har utvecklat ett helt fantastiskt verktyg för att visua-lisera statistik. Verktyget kan använ-das på alla typer av information och olika samband blir så uppenbara att det riktigt spritter i kroppen. Statistik som brukar vara grått, trist och svårt att ta till sig, förvandlas till fartfylld, färgrann action, barnsligt enkel att förstå.

Det blir enkelt att förstå att välden har blivit en väldigt mycket bät-tre plats att leva på senaste åren. År 1800 var ”Life expectancy at birth” i Storbritannien 40 år, idag är det bara

ett land i världen som ligger på den nivån, i alla andra länder i världen har ett barn som föds en predikterad livs-längd som är längre än den var i ett av världens mest utvecklade länder år 1800. Världen har blivit bättre.

Gapminder provocerar med statistik. Statistik är problematiskt och inte alltid helt självklart att tolka, men när Klara Johansson sätter fokus på statistiska sanningar och får dessa att överskugga historiska sanningar är det många som får sig en aha-upplev-else. HIV-kurvorna pekar inte dystert rakt upp, trenden med ständigt fler smittade i främst de afrikanska län-derna är bruten! Nyhetsmedierna rap-porterar givetvis inte detta då det inte

Reflektion om

visualisering och

kunskap

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

/Gap

min

der/

Sem

inar

iese

rie

Reflektion om

visualisering och

kunskap

är en tragisk nyhet och det är mer eller mindre en uppgiven sanning att alla pengar vi satsat på att motverka spridningen av HIV är bortkastade. En annan sak vi satsat enorma resurs-er på är bekämpning av malariamyg-gor. Ingen tycks dock reflektera över att många fler dör i diarré, något som är betydligt mycket lättare att bota.

Andra samband som blir tydliga är vad en aktiv politik betyder för HIV-bekämpningen. Uganda som öppet förbundit sig att bekämpa viruset jämfört med Sydafrika som ignore-rat faktumet att fler och fler i landet drabbas. Kurvorna, eller bollarna, ta-lar sitt tydliga språk.


Ibland kommer jag på mig själv med att tänka ”vad som driver Gapmind-er?”. Är det illustrationerna i sig som är ändamålet? Det kan nästan kännas så ibland under Klaras föreläsning. Jag viftar snabbt bort tanken och kommer på att Gapminder startades av Hans Rosling, professor i interna-tionell hälsa. Då blir det genast klart vad drivet kommer ifrån. Och det är klart Gapminder har rätt att vara lite malliga över sitt verktyg, det ÄR fan-tastiskt.

Och det bästa, det är att allt finns tillgängligt, gratis, på nätet.

Alexander Olsson

Growyn - för ett ekologiskt internet


”Vi gör det för att vi kan och för att vi vill skapa en bättre framtid”

I takt med att medvetenheten om människans påverkan på miljön, både lokalt och globalt, ökat så har en marknad skapats för miljövänliga pro-dukter. Dessa innefattar allt ifrån bensinsnåla småbilar via oblekt pap-per till ekologiskt odlade morötter. Growyn.com är en sökmotor, men till skillnad från de nuvarande aktörerna på marknaden så donerar Growyn all sin vinst till organisationer som aktivt arbetar för att förbättra miljön och förebygga klimathotets negativa påverkan på jorden.

Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/ Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn


D avid Johansson och Kurdi Rad är två unga entre-prenörer med ett starkt

miljöengagemang. De ville underlätta för alla att på ett enkelt sätt bidra till en hållbar utveckling. Därför star-tade de Growyn - en sökmotor där de vinster som genereras fördelas till miljöprojekt i Sverige och resten av världen. Utan att någon ytterligare ansträngning krävs från användarens sida.

Att det blev en sökmotor förklaras förutom av möjligheten att låta an-vändaren bidra utan att det kostar varken tid eller pengar, av att sök-motorer har ett stort antal besökare och att de omsätter pengar. Mycket pengar. Bara i Sverige är siffran en miljard om året och branschen växer sju gånger snabbare än traditionell marknadsföring. Samtidigt har öp-penheten för och efterfrågan på ekologiska alternativ ökat på hela marknaden; det finns gröna alternativ av mat, kläder, tidningar och fordon.

Men vad händer på internet? Det vi inte ser är det svårt att greppa. Och att en sökning på Google motsvarar den energi som förbrukas när vatten kokas till en halv tekopp är svårt att föreställa sig. Men så är det. Genom Growyn är det alltså möjligt att kli-matkompensera med detsamma. Som David Johansson uttrycker det: ”Vi måste andas miljö”.

”Vi gör det för vi vill och kan”

David och Kurdi, en civilingenjör från KTH Data och en ekonom från Stockholms Universitet. Båda bär de med sig erfarenheter från tidigare start-ups, men här har de ställts för nya utmaningar. Processen har varit långt ifrån lätt, men behållningen har bland annat varit möjligheterna att ar-beta med nya spännande människor, delvis genom kontakten med spon-sorer. Men sponsring ställer samtidigt krav på att resultatet blir det som utlovats; företag är gärna med och stöder en bra sak - men det gäller att vara tydlig från början: ”ska du tjäna pengar vill alla tjäna pengar”

Idag drivs Growyn som en ideell förening, där all vinst oavkortat går till de projekt de samarbetar med. Bland dessa finns bland andra Barn-ens regnskog, som Davids lågstadie-klass var med och startade. Viktiga mål för organisationen är att tydligt redovisa vart pengarna går, samt att förmedla en positiv bild och att kontinuerligt uppvisa resultat på hemsidan. I förlängningen önskar de att sökmotorn bidrar till en ökad kun-skap om miljö och hållbar utveckling.

Varför ska du använda Growyn? Det är som sagt ett enkelt sätt att bidra utan att ansträngning! Sökningen ger lika bra resultat som alla andra stora sökmotorer och själva tycker de des-sutom att de har den snyggaste hem-sidan. Alltså: grow!

Hélène Littke och Karin Söderberg

Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

/ Sem

inar

iese

rie

/Gro

wyn

Hållbarhet genom politisk konsumtion

Intervju med Henric Barkman


Eskimåer har 14 ord för snö. Det lär man sig redan på da-gis. Vi som bor på sydligare

breddgrader får nog aldrig anledning att använda dem men istället så kö-per vi mängder av mat, vi shoppar kläder, handlar nya möbler, vi för-värvar fastigheter och tjackar en ny bil. Vi konsumerar. I massor. Hela tiden. Och har massor av ord för det. Samtidigt händer det saker med vårt klimat, med miljön, med människors hälsa. I vardagens hets kan maktens korridorer kännas avlägsna, så hur ska individer kunna påverka vad som händer med världen? Kan vi kanske konsumera oss till en bättre värld?

Henric Barkman är doktorand vid Stockholms Universitet och jobbar inom forskningsprojektet. Det Håll-bara Medborgarskapet. Tillsammans

med professor Michel Micheletti och Daniel Berlin vid Göteborgs univer-sitet ska de undersöka konsumenters makt att påverka samhället. Vilka bar-riärer och möjligheter har konsum-tionen som medel för att få individer till politiska aktörer? Inom projektet undersöks mat-, kläd- och leksaks-konsumtion i ljuset av olika typer av hållbarhetsperspektiv såsom ekologi, fattigdomsbekämpning, könsroller osv.

Enligt Henric är politisk konsumtion idag det tredje vanligaste sättet att engagera sig och Sverige har en stor andel politiska konsumenter. Det är i vardagens små beslut som vi kan göra skillnad. Det finns även ett genusper-spektiv i frågan, statistiskt är det fler kvinnor än män som konsumerar po-litiskt, i andra typer av politiskt enga-

Hållbarhet genom politisk konsumtion

Intervju med Henric Barkman


gemang är situationen den omvända.

Henric, som tidigare jobbade för Rättvisemärkt, visar på skillnaden internationellt för vilka politiska mål konsumenter vill uppnå med sin kon-sumtion. I Sverige är det miljöfrågan som idag är viktigast. I Storbritannien ligger fokus ofta på fair trade. Kanske en större medvetenhet av omvärlden med den koloniala historien?

Men vad kommer hända nu i finans-kris- och lågkonjunkturstider? Har vi fortfarande råd att handla ekologiskt? Att man väljer att köpa ekologiskt tror Henric snarare än pengamässigt beror på motivation, vilken informa-tion man har och det förtroende man har för märkningen i fråga. Visst har pengar viss betydelse, men är bara en liten bit i ett stort pussel. Viktigare kan faktorer såsom var man bor vara. Andra förespråkare för den ekolo-giska och rättvisemärkta maten såsom Jan Gustavsson, marknadschef på Saltå Kvarn intervjuad i magasinet Camino, menar att mat överlag är för billig. Kostar den lite mer behandlar vi den bättre och slänger mindre. Far-hågan att försäljningen av ekologiska produkter skulle sjunka dramatiskt i rådande konjunkturläge har visat sig vara obefogad. Vi fortsätter vara poli-tiska konsumenter.

När det gäller valet att köpa märkta produkter måste man tänka på både de direkta och indirekta effekterna. Ett ekologiskt jordbruk har positiva

miljöeffekter men att som konsument välja en sån produkt skickar man även en signal att det här är viktiga frågor. Genom att handla ekologiskt sätts miljöfrågan på agendan.

En sak är i alla fall säker. En hållbar utveckling kräver medborgerligt del-tagande. Dagens miljö och klimatpro-blem är globala i många fall. Frågorna är komplexa och omöjliga för en nation att lösa. Även internationella forum har begränsningar med lång-sam byråkrati och kompromisser. Här är individens politiska deltagande en stöttesten för att få till en förändring. Efterfrågan påverkar utbudet. En ekonomisk grundlag.

Ekologiska produkter har gått en lång väg från miljöflum till ekolyx. Nästa steg är till varje Svenssons köksbord. Då snackar vi stora förändringar i världens produktion. Det är möjligt. Och vi kan få det att hända nästa gång vi går in i affären.

Hélène Littke

Brian Palmer


”Civilingenjörer som har så viktiga kun-skaper har extra möjligheter att hjälpa till i många situationer runt om i Sverige och världen” F.d. Harvardlektor, debattör och skicklig forskare med starkt engage-mang för solidaritetsfrågor. Under sin tid vid Harvard University var hans kurser otroligt populära och år 2002 blev han också framröstad av studenterna som Harvards bästa lärare. Han är nu verksam i Sverige vid Uppsala universitet och har nyligen varit innehavare av gästprofessuren till Torgny Segerstedts Minne vid Göteborgs Universitet.

Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/


Rekordmånga hade föranmält sig till Brian Palmers lunch-föreläsning och salen var

alldeles fullsatt. Det andades förvän-tning när Brian Palmer började tala, ödmjukt, trevande och med en mjuk röst på förvånansvärt bra svenska. Brian Palmer skulle ha en helt annan karaktär än de tidigare föreläsarna. Han talar varken om politiska eller tekniska lösningar, utan går rakt in i djupet av den mänskliga förmågan till empati, mod och människokärlek. Brain Palmer pratar om civilkurage, om modet att utsätta sig själv för risker för främmande människor utanför familj- och vänskapskrets. Vid Harvard hade han blivit alltmer populär och hade till slut över 600 studenter, något alldeles exceptionellt då en genomsnittskurs hade 11 kurs-deltagare. Till slut hade han blivit så omtyckt att han blev framröstad som Harvards bästa lärare år 2002.

Brian börjar med att berätta om Vol-taire som år 1755 vid den stora Liss-abon-jordbävningen inte kunde låta bli att reflektera: ”Lisbon lies in ruin, and here in Paris we dance.” En en-kel mening som sätter fingret på vår mänskliga oförmåga att ta till sig våra samtida medmänniskors öden, men som kanske också säger något om vår fascination inför hur samtidigheten ger oss möjligheten att ingripa.

Han berättar sedan om otaliga mo-diga människoöden. Han berättar om whistleblowern, Karen Silkwood, som i sina försök att avslöja faran för härdsmälta vid kärnkraftverk dog ”i olycka” på väg till ett möte med tidn-ingsjournalist. Han tar upp ett flertal svenska exempel, bland annat om Es-kilstunaflickorna som stod på sig och vägrade att lussa för vapenföretag trots förebråelse och kvarsittning från lärare.

Om civilkurage och “mjuka värderingar”

Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/Sem

inar

iese

rie

/Brian

Pal

mer

/


Brian berättar också om Tommie Smith som gjorde Black Power häl-sningen under sin prisutdelningscer-emoni vid OS och fick otaliga prob-lem i livet som följde. Han berättar om Ben Linder, ingenjören som åkte till Nicaragua för att återbygga landet efter krigets förstörelser och blev mördad.

Till slut berättar Brian om den min-dre olyckdrabbade Wesley Autrey som riskerade sitt liv för att rädda en främmande människa i New Yorks tunnelbanespår, men som fick många tackkort, bland annat med tackord som: ”Thank you for restoring our faith in humanity”.

Seminariedeltagarna hade tre kom-mentarer eller frågor till Brian. Den första frågeställaren undrade: ”Var människor mer benägna till goda handlingar förr?” Brian tvekade en kort stund och berättar sedan om ett socialt experiment där människor i sin vardagliga situation ställdes inför möjligheten att hjälpa någon. Av dem som valde att ignorera de behövande, uppgavs tidsbrist eller stress som främsta orsak.

Om vi anser oss ha för lite tid nuförtiden var vi kanske mer benägna till civilkurage tidigare? En annan seminariedeltagare kommen-terar att de exempel som Brian har gett oftast kräver en radikal livsstils-förändring och en idealism utöver det vanliga.

Kan man inte resonera att man kan göra mer gott för världen genom att hålla sig vid liv och göra goda gärnin-gar hela livet? Brian förnekar det inte. Jag kunde egentligen känna samma undran själv. Är det mest moraliskt maximerade att vara aktivist? Att åka till Gaza som fredsdemonstrant? Eller är det moraliskt effektivt också att leva ett Svenssonliv, med inslag av medveten konsumtion, insändar-skrivande och organiserande av pro-jekt som Den Reflekterande ingen-jören?

Det går faktiskt inte ens att räkna på ens med de mest komplicerade matematiska algoritmer som finns, (eller?). Huruvida det än förhåller sig är det nog lätt att önska sig att den senare varianten fungerar minst lika bra… En tredje deltagare frågade om hur det är möjligt att riskera sitt liv för en främmande människa när man har sina nära anhöriga att svara för? Vem ska vara vår fokus för vår män-niskokärlek?

Inte heller det kunde Brian ge ett klart svar för. Det är alltid du själv som avgör.

Jag tänker att det är som ett kinesiskt talesätt säger: ”Det är svårt att vara människa, men det är ännu svårare att vara en god människa.”

Lan Wang

Isabella Lövin


”Vi håller på att göra oss av med en viktig livsmedeltillgång och förnyelsebar natur-resurs. Detta sker genom oförstånd, inte genom förnuftiga överväganden”Isabella Lövin är journalist och författare. För sin bok Tyst Hav - jakten på den sista matfisken fick hon utmärkelsen Årets Miljöjournalist samt Stora Journalistpriset för Årets Berättare 2007. Under våren kandiderar hon till EU-parlamentet för miljöpartiets räkning. Isabella Lövin lunch-föreläste för Den reflekterande ingenjören tisdagen den 17:e mars.

Sem

inar

iese

rie

/Isa

bella

Löv

in/S

emin

arie

serie

/Is

abel

la L

övin

/Sem

inar

iese

rie

/Isa

bella

Löv

in/S

emin

arie

serie

/Is

abel

la L

övi


Dryga fyrtio år efter Rachel Carsons väckarklocka Tyst vår var det dags för nästa:

Isabella Lövins Tyst hav. Samtidsver-sionen har lämnat pesticiderna, flyt-tat under havsytan och beskriver det många vet men få ser: fiskbestånden krymper i en alarmerande hög takt i världshaven. Några bestånd har kollapsat, fler ligger på gränsen till att göra det. Och de som har makt att göra något åt det på systemnivå verkar vara överens om den kritiska situationen: forskare, EU, enskilda stater. Men mot viljan att agera verkar andra starka röster: lobbyister drivna av starka vinstintressen, avtal och missriktade EU-bidrag. Och som Isa-bella påpekar: havet har ingen röst att höja. Det förblir tyst. Och tystare blir det.

Fisken är en generös naturresurs som varken behöver odlas eller produceras och därtill en livsnödvändig pro-teinkälla för en stor del av världens befolkning. Dess tragedi är att den är allas och ingens – det inte jag fiskar upp, tar någon annan. Alltså fiskar jag. Resultatet har blivit allt mer ef-fektiva fartyg och metoder som bot-tentrålning. På diskbänksnivå gör sig fiskeindustrins kapprustning påmind genom den frysta vardagstorskens förvandling från vardagsmat till exk-lusiv produkt. Tillgång och efterfrå-gan. Den som gapar efter mycket.

Isabella inleder föreläsningen med en beskrivning av hur hon halkade in på ämnet via ålen och torsken, ett uppvaknande som gav insikter om hur (illa) vi sköter och förvaltar våra gemensamma resurser i ett rikt och

Tyst hav – om jakten på den sista matfisken

Sem

inar

iese

rie

/Isa

bella

Löv

in/S

emin

arie

serie

/Is

abel

la L

övin

/Sem

inar

iese

rie

/Isa

bella

Löv

in/S

emin

arie

serie

/Is

abel

la L

övi


demokratiskt land. Såhär började det: en rapport från Fiskeriverket (2003) där det konstateras att ålbeståndet har minskat med 99 procent på 20 år. NITTIONIO procent. Det är nästan hundra. Alla. Borta. Än mer förvånande var att myndigheten inte ansåg ett fiskestopp befogat eftersom ”det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt”. Inga åtgärder vidtogs. Engagemanget var fött.

Listan över hotade arter kan göras lång: bestånden av stora rovfiskar som torsk, kolja, tonfisk och hälle-flundra har minskat med 70-90 procent sedan 1950-talet. Världens största torskbestånd fanns förut i vattnen utanför New Foundland, Ka-nada - tills det kollapsade för femton år sedan. Fiskestoppet till trots har ekosystemet ännu inte återhämtat sig, eftersom andra arter tagit över.

Bland de orsaker till utfiskningen av världshaven som presenteras på föreläsningen hör att det är en från land osynlig katastrof; en utarmning som sker under ytan och dold för konsumenten. Fiske behandlas inte heller som en miljöfråga i första hand utan som en fråga om livsmedel-sproduktion. Därtill tåls allmännin-gens tragedi att åter nämnas, liksom missriktade subventioner.

Dessutom lever och förökar sig fiskar i bestånd vilka rör sig över stora geografiska ytor, vilket gör lagstift-ning och reglering särskilt komplex.

Är det då möjligt att fiska uthålligt? Och vilken är ingenjörens roll i be-varandet av havets rikedom? Ja. En utmaning är utveckling av teknik, där arter som inte avses att fiskas upp lik-som fiskar som ännu inte växt till sig lättare kan urskiljas. Därtill skulle den centralisering av fiskenäringen som sker (allt färre men större flottor) kunna vara positiv för uthålligheten, genom att kontrollering av fångsten underlättas.

Vad Isabella avslutningsvis efterlyste å fiskarnas vägnar var mer reflek-terande medborgare generellt - och inte minst global solidaritet; vår girighet måste veta sina randvillkor.

Karin Söderberg


I slutet av april i år presenterade EU sin grönbok om fiskeripo-litiken. Det var en dyster bild

som kommissionen målade upp, 88 procent av alla fiskebestånd i Europa är överfiskade, 30 procent riskerar att fiskas ut helt. Den främsta orsaken till utarmningen av fiskebestånden är överkapacitet hos fiskeflottorna. För varje år som går stoppar vi människor i oss mer och mer fisk, något som resulterat i överutnyttjade, och till och med kollapsade, fiskebestånd världen över.

Men fisk är ju nyttigt! Ja visst är fisk bra människoföda. Många män-niskor, de flesta fattiga, är beroende av fisk som proteinkälla, utan fisket inga kustsamhällen. Ett alternativ till att fiska upp den vilda fisken är ju emellertid att odla den. Vattenod-lingen som näring har under senare år fullkomligt exploderat världen över.

Enligt FAO är nära 50 % av den fisk vi äter idag odlad. Från att ha varit en sysselsättning för småskaliga bönder har vattenodlingen utvecklats till att bli en storskalig industri där innova-tioner i form av nya foder, burar och uppfödningsmetoder kan innebära stor ekonomisk vinning. Odlad fisk har klara fördelar jämfört med vild-fångad. Produktionen kan garantera avkastning året runt, produkten är lik-formig och förutsägbar och ofta eko-nomiskt lönsam. Fortfarande utgörs emellertid de allra största kvantiteter-na odlade arter globalt sätt av alger, skaldjur, karp och tilapia (växtätande fiskar) och andra organismer långt ned i näringskedjan. Denna odling sker emellertid inte i västvärlden utan i utvecklingsländer.

Globalt sätt går trenden emellertid mot allt mer storskalig vattenodling av företrädelsevis arter högt upp i

Vattenodling

– trassel eller triumf?


näringskedjan. Denna typ av intensiv-odling av fisk och skaldjur har visat sig medföra en rad problem. Maten till de stora rovfiskarna som odlas måste ju hämtas någon stans ifrån. Fiskar längre ned i näringskedjan, t.ex. sill och ansjovis, (vilka i sig är fin människoföda) dras upp från havets djup för att malas ned till fiskmjöl och vidare bli föda åt de fiskar vi odlar, t.ex. lax. Vi fiskar således ned näringskedjan i havet för att kunna odla uppåt i näringskedjan för att till-godose människors preferenser för rovfisk. Vidare associeras storskalig vattenodling med näringsläckage, problem med rymningar och därmed genetisk uppblandning med vilda kusiner (vanligt problem i laxodling), spridning av sjukdomar och för-störelse av mark och naturresurser (t.ex. skövling av mangroveskog för anläggning av dammar för jätteräks-odling).

Finns det då inga vettiga alternativ till intensivodling av fisk och skaldjur? Jo, det finns spännande alternativ! Integrerad vattenodling där arter från flera nivåer i näringskedjan odlas till-sammans har visat sig vara ett effek-tivt sätt att rena vatten och producera föda till de åtråvärda arterna i toppen av kedjan.

Genom att odla fisk, musslor och alger tillsammans i ett slutet system skapas ett ekosystem i miniatyr. Vi-dare odlas som tidigare nämnt av tradition växtätande fiskar i stora

delar av världen. En av de viktigaste aspekterna i jakten på det hållbara vattenbruket är val av arter längre ned i näringskedjan i syfte att mini-mera överfiske och minska de stora energiförlusterna.

För att uppnå ett hållbart vattenbruk i framtiden bör vi således våga välja växtätare och satsa mer på integrerad odling.

Malin Jonell

Biolog med inriktning mot sötvat-tensbiologi


Tystnad. Attityder i samhäl-let håller på att förändras...Utan att yttra ett ord står och

utrycker kläder/mat/produkter olika värderingar.

Hur påverkas världen av det du har på dig? Vad har shopping med håll-bar utveckling att göra?

Bara i Sverige görs klädköp för ca 71 miljarder per år och varje svensk slänger i genomsnitt 5-10 kg textil-sopor per år. Ekonomiskt överskott, snabba växlingar i mode och efterfrå-gan leder till att människan och mil-jön utsätts för enormt stora påfrest-ningar. Men måste vi sluta handla eller kan vi istället handla schyssta produkter? Är vi konsumenter redo för en förändring?

På Nordiska museet pågår utställ-ningen Fair Fashion, där det med-vetna modet lyfts fram och ger ut-rymme för diskussion och eftertanke. Utställningen speglar den slit- och slänghysteri som är typiskt för vår tid. Men den visar också upp en annan bild: sakta växer den etiska konsu-menten fram. En medveten shoppare som ställer krav på företagen vad gäl-ler miljö och socialt ansvarstagande (CSR). Stora ansträngningar har gjorts för att lyfta fram socialt ansvarstagande i företag och organisationer av bland annat FN. Socialt ansvar baseras

på ett frivilligt åtagande från före-tagets sida. Organisationer som vill ta sitt sociala ansvar gör det med utgångspunkt i sin egen verksam-het. I begreppet lägger man in såväl sociala som etiska och miljömässiga hänsynstaganden. I grund och botten handlar företagets samhällsansvar om att vårda relationen med dess intres-senter och att därmed verka för en långsiktigt hållbar utveckling.

Utställningen visar också fram håll-bara alternativ till den hårt bespru-tade bomullen. Traditionellt använda material som hampa, lin, ull och siden är material av hög kvalitet som åter skulle kunna tas i bruk. Andra material med hög potential är bambu, ananasfiber och soja.

Trender bestämmer modet och frå-gan är vad morgondagens konsu-menter kommer att efterfråga. Har vi fått nog av usla arbetsförhållandena i den globala modeindustrin? Kan vi göra något åt textilproduktionens baksidor? Självklart. Etiskt mode står på agendan. Textilier som är produ-cerade etiskt försvarbart och tillver-kade på ett miljöanpassat och socialt ansvarsfullt sätt är här för att stanna. Och en sak är säker: vi måste driva utvecklingen framåt! Våga ställa krav.

Länge leve konsumentmakten!

Jasmina Aleksic

Hållbart mode

Vi går från en ekonomi baserad på att konsumera massproducerade varor till

en upplevelsebaserad ekonomi. När vi konsumerar mer tjänster minskar trycket på naturresurserna, vi räddar klimatet och vi får även mer tid till det som är viktigt för oss i livet.

Hur drabbar denna industriella om-vandling produktutvecklare? Är det ens idé att plugga till civilingenjör och söka jobb inom tillverkningsin-dustrin?

Faktum är att den nya tjänstefokuser-ingen och uppkomsten av nya former av socialt företagande visar på den mångfald som finns inom svensk industri. Mångfald och integration ger nytänkande. Konst är en industri, liksom musikindustrin, liksom bil-industrin. Svensk industri utvecklas ständigt, företag lever och verkar i en dynamisk omvärld. Nya villkor gynnar vissa och missgynnar andra. Klimatutmaningen ger nya sådana spelregler. Det gäller att vara kreativ.

Se lösningar, inte bara för att överle-va, utan för att vara proaktiv och leda utvecklingen. Scania är ett exempel på ett klassiskt tillverkningsföretag. De tillverkar lastbilar, det vet nog de flesta. Deras styrka är att de är förut-seende och ständigt försöker möta nya miljökrav på tidiga stadier, så att deras produkter alltid är attraktiva på marknaden och att de undviker att fastna i en svår sits.

Vad färre kanske vet är att Scania är en föregångare vad gäller industriella tjänster. Genom att hyra ut lastbilarna har de möjligheter att säkra inkom-sterna under en längre tidsperiod, samtidigt som de har kontroll över sin produkt. De kan undersöka an-vändarnas körbeteende och produk-tens prestanda över livscykeln, vilket tas tillbaka som värdefulla lärdomar i produktutvecklingen. Produkterna kan också repareras, delar i det modu-lariserade systemet kan återvinnas, och produkten kan åter sättas i bruk.

Allt detta är smart affärsutveckling.

Eco Design


Samtidigt som det är resultatet av starkt kundfokus, producentansvar och att det ger bra miljöprestanda. Socialt ansvarstagande och miljötänk gäller inte bara för livsmedelsprodu-center eller modeföretag, tillverkn-ingsindustrin är helt klart viktiga aktörer att driva utvecklingen på detta område då de verkar på en global marknad. Den ledande nationen inom integrerade produkt- och ser-viceerbjudanden är självfallet Japan, där tankarna och metoderna för Lean Production, eller ständig förbättring, uppkom.

EcoDesign handlar i mångt och my-cket om att spara på resurserna på nya innovativa sätt. Inom begrep-pet för EcoDesign finns en mängd designmetoder. Däribland 10 Golden Rules in EcoDesign, utvecklade av Conrad Luttropp på KTH. Metoden går i stort ut på att kartlägga produk-tens livscykel – förväntad energian-vändning och miljöpåverkan – redan under planeringsfasen, för att åtgärda kritiska punkter innan varan sätts i produktion. En designfilosofi som utvecklats i Holland under senare år uppkom just som motreaktion på industrialismens överkonsumtion av produkter. Vi omsätter en mängd ma-terial som tillverkas och slängs under ett kort tidsperspektiv. Från vagga till graven på rekordfart. Hur kan våra mänskliga aktiviteter göras hållbara?

Om man ser på naturen så producer-

ar den ständigt ett överflöd av organi-skt material, som ingår i det naturliga kretsloppet. Däri ligger lösningen. Vi har tillräckligt med resurser på jorden för alla människor. Det förbehållet att vi imiterar de naturliga cyklerna. Materialen ska antingen återgå som näring till de naturliga kretsloppen eller återvinnas i de tekniska kretslop-pen. Produkterna ska alltså designas enligt principerna för vagga till vagga för att vara långsiktigt hållbara.

Det intressanta är att nya filosofier och tankesätt ger upphov till en helt ny efterfrågan på tjänster inom ma-terialåtervinning och handel mellan industriföretag. Någons restprodukt eller avfall blir en annans råvara för produktion. För konsumenter har det på samma sätt blivit populärt med vintage, helst rariteter i mint condi-tion. Nu förespråkas genuinitet, unika prylar och plagg med en historia. Vi söker upplevelser.

Ebba Kierkegaard


Sem

inar

iese

rie

/Vag

ga t

ill v

agga

/Sem

inar

iese

rie/

Vagg

a till

vagg

a/Sem

inar

iese

rie

/Vag

ga t

ill v

agga

/Sem

inar

iese

rie

/Vag

ga

Vagga till vagga

”Vagga till vagga handlar i grunden om att all avfall är näring”Designföreningen bjöd in till samtal om den nya industriella revolutio-nen - vagga till vagga.

”Vagga till vagga är så pass enkelt att man tittar på designen först. Vi har ju ärvt en design från industriella revolutionen som handlar om att materialen hamnar i gra-ven ganska snabbt” Mattias Ohlson

”Det som är viktigt att tänka på då är att man har ett ansvar som konstruktör, form-givare eller innovatör. Det behöver inte be-tyda att man behöver uppfinna hjulet på nytt hela tiden, man kan bara tänka på lite annorlunda sätt. Bara genom att föränd-ra designen och konstruktionen kan man lösa problemen med materialens stängda cykler på ett enkelt sätt” Daniel Philipson


Vagga till vagga (rakt översatt ifrån cradle to cradle) är ett begrepp som syftar mot att

designprocesser av konsumtionsva-ror, byggnadsobjekt och andra kom-mersiella produkter ska styras om i riktning från den nuvarande slit och släng-ideologin.

Genom att ändra material och pro-duktionsmetoder är tanken att den klassiska innebörden hos begrepp som skräp och avfall ska omdefinie-ras från att innebära någon onödig rest från produktionscykeln till att representera en råvara redo att brukas igen.

Skillnaden mellan vagga till vaggas sätt att se på återvinning av gamla produkter i jämförelse med det nu-varande systemet (pantburkar och konservburkar mm) är att avfal-let bör användas i något som kallas för ’upcycling’ istället för det som sker nu – ’downcycling’. ’Upcycling’ innebär i korthet att avfall kan åter-vinnas till nya produkter med större

användingsvärde i jämförelse med ursprungsprodukten. ’Downcycling’ syftar mot återvinning där kvalitén i materialen försämras, till exempel som vid återvinningen av plasten i PET-flaskor.

Konceptet är utvecklat av en tysk kemist och en amerikansk arkitekt och är tänkt att fungera som en form av ideologi för producenter av olika produkter att sluta sig till och reflek-tera sina idéer i arbetet för en håll-bar utveckling. För konsumenter är begreppet än så länge relativt okänt men fler och fler företag visar intresse för vagga till vagga och tanken är att denna produktionsidé även ska synas för konsumenten och på så vis funge-ra som en märkning som indikerar att produkten är producerad i enlighet med denna vision. För att få märka sin produktion med begreppet vagga till vagga krävs en certifiering av en instans inom organisationen.

Under en tisdagskväll i April fick KTH besök av entreprenören Mattias

Något att vaggas in i?


Sem

inar

iese

rie

/Vag

ga t

ill v

agga

/Sem

inar

iese

rie/

Vagg

a till

vagg

a/Sem

inar

iese

rie

/Vag

ga t

ill v

agga

/Sem

inar

iese

rie

/Vag

ga


Ohlsson och konstruktören Daniel Philipson som kom och presenterade idén vagga till vagga för ett antal studenter. Deras presentation be-handlade översiktligt historien bakom begreppet, materialtänket och hur situationen ser ut idag. För många är det här inte något nytt att gnugga ge-niknölarna med, eftersom det handlar om idéer som har cirkulerat ett tag i den miljömedvetna biosfären. Men precis som dessa herrar nämnde be-hövs det ofta ett smakrikt hopkok av koncept för att locka producenter såväl som konsumenter att haka på trenden. Om denna ompaketering av gamla idéer är vad om krävs för att framgångsrika företag ska attraheras av idéer som dessa, kan vagga till vagga vara en kanal till det allmänna medvetandet och utmana rådande fördomar om att miljöengagerat fö-retagande inte går att förena med en ekonomiskt gynnsam affärsidé.

Under första halvan av presentatio-nen visades ett antal diagram som vi-sade den resterande mängden av olika väsentliga resurser, som indikerade att dessa inom en väldigt snar framtid kommer att ta slut med dagens kon-sumtion. Parallellen mellan dessa dia-gram och vagga till vaggas vision var tydlig – genom att återanvända mate-rialen fullständigt behöver resurserna inte förbrukas, de kan snarare tas till vara på i en oändlig cykel. När frågan dök upp om hur det var tänkt – lite mer ingående – att återinföra resur-

serna från avfallet till återbildandet av grundresurser kunde inget konkret svar ges, något som skyldes på att de ’små detaljerna’ inte var färdigutveck-lade. Detta gav intrycket av att vagga till vagga snarare handlar om en vi-sion, en ideologi, än om något väl praktiskt utarbetat.

Ambitionen är beundransvärd och definitivt en ideologi att ta vara på i dagens alltmer alarmerande slit och slängsamhälle. Det är bara att hoppas på att detta begrepp kan spridas vi-dare och utvecklas till något som får bra gensvar – både bland människor och djur i naturen.

Frida Danielsson och Viktor Gärde


”Jag är ju ingenjör, och det händer att jag reflekterar”Niclas Ihrén arbetar för Tällberg Foundation. Han är civilingenjör med forskarexamen från KTH inom förnyelsebara energisystem. Niclas har över 15 års erfarenhet av arbete med globaliseringsfrågor, som avregle-ringar i Europa och Asien, företagsetableringar i Europa och Asien, stora sourcingprojekt i Kina, Indien och Östeuropa. Han har varit VD för Globe Forum, som är ett ledande internationellt nätverk för uthållig affärsut-veckling med fokus på affärsförbindelser mellan Europa och de snabb-växande marknaderna i det forna Östeuropa och i Asien.

Niclas Ihrén- Tällberg forum

Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

i


Då Niclas Ihrén bokades in som föredraghållare var han knuten till Globe Forum,

ett nätverk för hållbara innovationer. Inför seminariet låg förväntningarna på att få höra om svensk export av CleanTech som en potentiell källa för tillväxt, samt om internationella samarbeten som driver på en global omställning mot hållbara samhäl-len. Men tji fick man, i dessa tider gäller det att snabbt kunna tänka om. Det visade sig att Niclas precis hade påbörjat sitt nya arbete för Tällberg Foundation, en ”think tank” där 70-100 nationer årligen samlas för att diskutera globala utmaningar ur ett holistiskt perspektiv. Seminariet kom att fokusera på dagens trender; det orimliga med exponentiell tillväxt på lång sikt samt företagens upp-vaknande för etiska investeringar som gör skillnad.

Niclas började med att lista olika kriterier för hållbara aktiviteter. En av självklarheterna var att samhällen som ständigt överutnyttjar naturens resurser tids nog kommer att kollap-sa. Vi kan inte utnyttja mer resurser än vad naturen kan återreproducera. Det är ren hushållsekonomi i stor skala: man kan inte spendera mer än man tjänar. Vi kan inte heller släppa ut mer i vår miljö än vad den kan hantera. Ohållbart. Men problem

är till för att lösas. Exempelvis, vad gäller energifrågan är det positiva i sammanhanget är att vi inte har någon energibrist på jorden – solen förser oss ständigt med ett överflöd. Vi kommer säkerligen kunna produc-era vindkraft, solkraft och tids nog även vågkraft, kostnadseffektivt. Men vägen dit är komplex.

Niclas är själv för marknadsekonomi, men påpekade det ohållbara med att årligen mäta tillväxten procentuellt. Han hade sammanställt en mängd grafer som alla visade exponentiella kurvor. Några exempel: världens be-folkning beräknades till 3 miljarder år 1960 och 2008 var den 6,75 miljarder. Koncentrationen av koldioxid i at-mosfären har ökat från förindustriella värden på 270 ppm till dagens 350 ppm. Kinas ekonomi har årligen växt med 10 procent de senaste 20 åren, vilket motsvarar en dubblering åtta gånger. Niclas hejdade sig ibland och påpekade att han inte vill vara någon deppfarbror, men tyckte den genom-gående trenden med exponentiella kurvor – och dess effekter - var viktig att reflektera över.

Samtidigt finns det en enorm kraft i att använda marknadsekonomin och globaliseringen för att ställa om mot ett hållbart samhälle. Företag inser att etiska investeringar – CSR - lönar

Exponentiell tillväxt i all oändlighet?

Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

inar

iese

rie

/Nic

las

Ihré

n/Sem

i


sig för positivt värdeskapande i verk-samheten. Niclas framhöll att det har varit tre vågor av socialt ansvarsta-gande. Den första kännetecknades av att eliminera negativ screening, i den andra vågen ville företagen vara ”best in class”. Nu befinner vi oss i den tredje vågen, där CSR-frågorna blir så omfattande att man vill hjälpa andra att bli hållbara: både sina kunder och konkurrenter. På så sätt blir man ”so-lution providers” och skaffar sig ett intellektuellt övertag.

Niclas tog upp några goda exempel där företagandet gjort stor påverkan på omvärlden. Hypade svenska Dem Collective är ett litet modeföretag som reagerade på de orimligt låga priserna som kedjorna erbjuder. De ville ha kontroll över leverantörsked-jan och startade egen fabrik på Sri Lanka, där de även satt arbetarnas lönenivå efter att ha frågat arbetarna om deras behov. I kontrast till den lilla aktören står koncernen GE som sedan fem år tillbaka startat Ecomagi-nation. Konceptet bygger på att inte bara företagets verksamhet ska vara internt hållbart utan även produk-terna externt.

Om man drar blickarna till Kina finns solenergiföretaget SunTech Power som är världens största tillverkare av solceller. Ett annat företag är Nine Dragons Paper som köper returpap-per från bl.a. USA som blir råvara i deras produktion av kartonger, som återvänder till USA genom att för-packa Kinas exportprodukter. Grun-

daren miss Zhang Yin har blivit Ki-nas rikaste person på kuppen. Niclas menar att det finns en enorm poten-tial i gröna industrier. Framförallt finns det en ny öppenhet för frågor om etik och miljö. Gamla sanningar gäller inte längre. Möjligtvis termody-namikens andra lag...

Det verkar alltså vara fritt fram för att skapa det nya samhället som bygger på hållbara industrier som genererar hållbara livsstilar för oss alla. Men det krävs insikt om vikten av att sätta tekniska lösningar i perspektiv och reflektera över hållbarheten både på detalj- och systemnivå. Exemplet Nine Dragons Paper verkar hållbart på så sätt att affärsmodellen byg-ger på kretsloppstänkande, både vad gäller materialåtervinning och att fartygen slipper gå tomma tillbaka till Kina. Men produkten verkar i ett ohållbart system då kartongerna packar produkter billigt och bidrar till problemet med USA:s överkonsum-tion. Systemet går dock att påverka, exempelvis genom lobbying, det vik-tigaste är att företaget vilar på goda grunder. Det finns säkerligen fler as-pekter att diskutera.

I vilket fall kan det konstateras att företagande är ett starkt medel för påverkan. Hållbar utveckling är den självklara tillika inspirerande mål-bilden. Kreativa, reflekterande in-genjörer som kopplar samman dessa ting behövs för att skapa värde – på riktigt.

Ebba Kierkegaard

Vi lever i en värld som idag till stor del försörjer sig på resurser som förr eller

senare utarmas. Att göra medvetna val borde därmed ligga oss nära till hjärtat. Ett medvetet val kan bland annat innebära att konsumera produkter/tjänster från företag som aktivt arbetar med Corporate Social Responsibility.

CSR handlar om företagets ansvarstagande inom områdena miljö- och samhälle, ett sätt att ligga lite före när det gäller regleringar inom områdena samtidigt som det kan skapa goodwill. Vad den sociala delen av CSR innebär kan i princip vem som helst gissa sig till, men ”miljömässigt ansvar” är något mer ogripbart. Begreppet ”miljövänlig” kan definieras olika från person till person och det finns otroligt många dimensioner till vad det faktiskt står för.

För att företag ska kunna sälja på att vara exempelvis miljövänliga krävs

det att konsumenten lägger ett värde i begreppet, gör konsumenten inte det så har företaget inget mervärde att sälja. För att det ska kunna kallas ett mervärde krävs det även att köparen har en förståelse för vilka positiva effekter köpet resulterar i jämfört med ett köp av en vara som inte har mervärdet. Hur vet vi att företaget genomför vad de påstår sig göra? Och hur vet vi att de utlovade effekterna verkligen blir så positiva när det handlar om något sådan komplext som ”miljö”?

Det finns framgångshistorier när det kommer till företag som jobbar med CSR. Ett exempel är Ben & Jerrys. De tillverkar glass, otroligt god sådan, samtidigt som de ger en skälig lön till de anställda och värnar om miljön genom att exempelvis ha klimatneutral produktion av sina europeiska produkter. Glassen är allt annat än billig, men de har funnit en otroligt bra nisch på marknaden. Det är inte en vardagsprodukt utan något vi kanske suktar efter hela veckan

CSR-corporate social responsibility


CSR-corporate social responsibility


för att sedan äntligen få njuta av till helgen. Konsumenten behöver inte köpa hela konceptet; att Ben & Jerrys gör god glass och samtidigt tar socialt och miljömässigt ansvar. Produkten kan för många vara nog i sig för att konsumera, medan det för andra kan vara den sociala- och miljömässiga biten som lockar lite extra. Det jag tycker att Ben & Jerrys har lyckats med är att ta sin produkt från att vara endast en fysisk vara och skapat ett ”upplevelsepaket”.

Om konsumenten vet att produkten de köper har en positiv påverkan på omvärlden så genererar det en upplevelse av att köparen gör något bra utan att egentligen behöva anstränga sig särskilt mycket. Mervärdet kan alltså för vissa vara en del av upplevelsen, men det kan lika gärna vara smaken eller doften som är avgörande för köpet hos en annan. På detta sätt kan ”upplevelsepaketet” tilltala fler konsumenter är enbart den fysiska produkten gör.

Dagens konsument behöver övertygas på flera nivåer att produkten är värd pengarna för att köpa den. Företag som inser detta och jobbar på många olika nivåer är de som har övertaget. Priset behöver inte i slutändan vara avgörande. Miljövänliga produkter kan inte alltid vara lika billiga som konventionella varor, men de behöver vara minst lika kvalitativa och ge en upplevelse som konsumenten är villig att betala för.

Trots att det finns många exempel på företag som inkorporerat CSR och verkligen lyckats så behöver inte alltid CSR vara lika med framgång. Uppfattas inte CSR-arbetet som seriöst av konsumenter så kan det snarare ha motsatt effekt. Seriöst socialt- och miljömässigt ansvarstagande borde i grund och botten vara standard i företag, det är ju faktisk något som alla drar nytta av.

Men vi, både konsumenter och företag, måste kanske bli bättre på att förstå och värdera dessa mjuka värden. Har vi förståelsen så skapas mervärdet. Kan vi värdera mervärdet så kanske fler inser vikten av det. Vi är nog helt enkelt inte riktigt där än, men vi är på väg.

Madeleine Holst

Magisterekonom med inriktning på naturresurser

Teknik och Tillväxt 2009”Grön teknik – hot eller möjlighet?”


Det är sloganen för årets Teknik & Tillväxt på KTH. Den får mig genast att haja

till, hur i all världen menar de att grön teknik skulle vara ett hot? Och mot vad?

Teknik & Tillväxt, som anordnas av KTH, är en konferensdag som utspelar sig i gränslandet mellan företagsutveckling, forskning och samhällsutveckling. Konferensen är främst avsedd för beslutsfattare inom näringslivet, politiker samt forskare och tanken är att ”bygga broar mellan näringslivet och akademin” med ut-gångspunkt i företagens utmaningar. Årets tema var alltså grön teknik och trots den mystiska underrubriken är det möjligheterna som står i fokus denna dag.

Förmiddagen var uppdelad i två spår: transportmedelsindustri och förnybar energi, och eftersom undertecknad är hysteriskt intresserad av energi-

frågor tillbringades förmiddagen på energikonferensen. Men några hot tyckte jag mig inte se spår av när rep-resentanter från olika utvecklingsom-råden inom förnybar energi informer-ade om sitt område. För att göra konferensen mer intressant varvades föredragen med paneldebatter.

Förmiddagens första halva behan-dlade hur man kan implementera mer förnybar energi, och då främst vindkraft, i det svenska kraftnätet. Lennart Söder, KTH, inledde med en inblick i rapporten ”Möjligheter och hinder för småskalig energiproduk-tion”, om hur man bör ändra lagstift-ningen för att underlätta för småska-liga elproducenter att komma in på elmarknaden. Därefter fick några småskaliga elproducenter – och en energijätte – ge sin syn på saken. An-dra halvan låg fokus på svensk, grön, ny teknik på export. En rad svenska företag med inriktning på förnybar energi fick komma fram och presen-


tera sina idéer och sina framgångsre-cept. Däremot måste jag säga att så mycket av debatt blev det inte direkt, snarare en tävling i vem som var mest förtjust i sina egna idéer. Som avslutning fick de sammanfatta i ett fåtal ord vad de tror är avgörande för framtida export av grön teknik, och förutom att ha en bra idé i grunden lyfte de vikten av att hitta en kund i ett tidigt stadium – dessutom är en förutsättning för bolagens utveckling att det finns kunniga ingenjörer. Så det finns fortfarande hopp om att få jobb efter examen!

Under eftermiddagen sammanfatta-des förmiddagens båda konferenser och därefter fick Energimyndigheten, VINNOVA och Näringsdeparte-mentet var och en i tur och ordning komma till tals och berätta hur de ser på utvecklingen av teknik för förny-bar energi. Därpå möttes näringslivets och beslutfattarnas representanter i en debatt, som avslutades med att deltagarna fick ange sina förväntnin-gar på Näringsdepartementet, och utbyggnad av näten, mer samverkan med universitet, en lagstiftning som möjliggör utvecklingen samt mer pengar stod högt på önskelistan.

Anders Flodström, chef för Uni-versitetsstyrelsen och KTH:s förra rektor, fick äran att knyta ihop da-gen med ett par väl valda ord. Först konstaterade han att han upplever att det har skett en generationsförän-

dring under de senaste decennierna – ”work style is life style” har blivit ”life style is work style” – där man förr eftersträvade kollektiva lösningar tänker vi idag individuella lösningar. Entreprenörskap och småskalighet är populärare än någonsin, och det gäller särskilt energibranschen. Däre-mot anser han att dagen har saknat en diskussion kring alternativen, och främst en kostnadsmässig sådan. För, påpekar han, det är inte i första hand rationella beslut som kommer att styra morgondagens energianvän-dning utan subventioner och lokala förutsättningar.

Avslutningsvis kan man konstatera att samverkan mellan näringslivet, politiken och forskningen – det som är temat för dagens konferens – ökar, forskningen blir allt mer behovsstyrd och politiken influeras allt mer av for-skningen. Men det är viktigt att hålla koll på rollerna. ”Vad som hänt är att politiker har blivit forskare och att forskare har blivit politiker. Och det gillar jag inte.” avslutar Flodström.

Sara Gustavsson


Alla var där, alla som inom vårt lands gränser vill relatera sig själva eller sitt företag till håll-

bart företagande. Runt 600 deltagarna och 34 utställare ville dela med sig och ta del av det senaste.

Årets Sustainability Day hade fram-tidens företagande som övergripande tema, med sikte på år 2020. Det späckade programmet, den gedigra talarlistan och icke att förglömma de frekventa tillfällena till mingel satte en ambitiös prägel på dagen. Här var det svårt att undvika personlig kon-takt med allt från entreprenörer till representanter från väletablerade stor-företag. Personligen trivdes jag i den-na nätverkande miljö. Det var som en mindre arbetsmarknadsdag - fast utan konkurrens från andra studenter.

Deltagarna fick i olika tappningar ta del av möjligheter, hinder och inspi-ration. Dagen inleddes med en pre-sentation av Klas Eklund, SEB. Han

pratade om incitament och hinder för att ställa om till ett hållbart sam-hälle och minska utsläppen av klimat-påverkande gaser. Som sann ekonom presenterades kurvor för i det här fallet pris på koldioxidutsläpp och ef-fekt på utsläppsnivåer. En tilltalande kurva framtonade och i teorin såg allt glasklart ut. Att sen stater, intres-sentgrupper och olika egon ska nå en överenskommelse är en annan aspekt. Klas hade åtminstone sagt sitt och många var nöjda med det.

En presentation gavs även av Thom-as Nauclér, McKinsey. För att vara konsult höll inte själva PowerPoint-presentationen måttet men i övrigt var innehållet intressant. Thomas poängterade att det finns informa-tionsbrister i systemet. Företag ag-erar i för stor utsträckning utifrån att jordens resurser är oändliga och tar samtidigt inte hänsyn till externaliteter som föroreningskostnader. Det som redovisas är med andra ord inte den

Sustainability Day 2009


verkliga påverkan. Thomas sista bus-kap var att företag som upprätthåller slösaktiga aktiviteter på sikt kommer att gå en mörk framtid till mötes.

Efter lunch presenterade fyra visionär-er sina tankar om år 2020. Varumärke-sexperten Thomas Gad från Brand-flight gav sina synpunkter om hur ”grön marknadsföring” kan påverka kunder. Även om marknadsförare ut-gör en liten del av ett företag så har de en viktig roll med hänsyn till att de-ras aktiviteter är betydligt mer synliga för gemene man. Susanne Sweet från Handelshögskolan gav även sin bild av framtiden företagande. För de som är insatta i området tillförde hennes pre-sentation inte så mycket nytt. Socialt entreprenörskap där företag startas med syfte att lösa samhällsproblem, i likhet med t.ex. GodEL, kan dock vara värt att nämna. Det är något som jag tror att vi kommer få se mer av och särskilt drivas av vår generation. Slå upp på Growyn.

Slutligen en liten parallell från dagens presentationer till min utbildning på KTH, INDEK. Hållbart företagande som ämnesområde bör i framtiden yt-terligare och bättre integreras i befint-liga KTH-kurser även om sporadiska inslag av det redan förekommer.

Under eftermiddagen skulle även årets vinnare till priset Utmärkt Miljöledar-skap koras. Fyra kandidater presen-terades. Vinnaren, Göran Lundblad från Skånetrafiken, befann sig dock på

resande fot i Frankrike, men hälsade via videolänk att han firade med öl och Jägermeister.

Dagen avslutades med mingel och mer visitkortsbyten. Sammantaget höll konferensen en hög kvalitet och andades optimism om ett område som oavsett finanskris eller skeptiker kom-mer att växa i betydelse framöver.

Kristofer Dreiman

Innovation

and technology


Den 6:e maj 2009 hölls konfe-rensen Innovation & Tech-nology på Kistamässan.

Värdar för eventet var Sveriges största tekniska universitet, KTH, och Stockholms största suppor-torganisation för nya innovativa teknikföretag, Stockholm Innovation & Growth (STING).

Mediapartner var Sveriges största teknikmagasin, NyTeknik. Inspira-tionstalare på årets evenemang var glödheta Daniel Ek, vd och grundare av Spotify.

Under dagen skulle årets mest inno-vativa startup-företag i Sverige koras och prissumman på 150 000 kronor delas ut av KTH:s rektor Peter Gud-mundsson. Mässhallarna var fulla av entreprenörer, investerare, rådgivare och intresserade teknikstudenter. Förväntningarna låg i luften.

Redaktionen för Den reflekterande ingenjören var såklart där för att un-

dersöka vilka typer av tillväxtföretag som anses mest innovativa i Sverige år 2009.

Det som särskilt intresserade oss var att ett flertal av de utvalda startup-företagen baserade sina innovationer på miljötänk och löste stora värld-sproblem.

Det var Cleantechföretaget Mantex som slutligen belönades med Inno-vation & Technology Award 2009. Mantex utvecklar produkter och teknik med att syfte att materialef-fektivisera industriella processer och på så sätt bättre utnyttja organiskt råmaterial.

Pappersbruk och värmeverk kan min-ska sina utsläpp och producera mer energi och papper från skogsråvaran. Detta leder till en stor kundnytta kombinerat med en stor miljöny-tta. Företaget uppmärksammades även under förra årets Stockholm Cleantech Venture Day, där företaget tilldelades “Cleantech of the Year


Award 2008”.

Ett annat nytänkande bolag var Re-hact som baserar sitt företagande på klimatinnovationer. Rehact har utvecklat en patentsökt ventilation-senhet som utgör ett världsunikt energikomfortsystem för byggnader. Systemet tillhandahåller lågtempere-rad vattenburen värme, kyla och ventilation i ett samverkande system. Systemet drivs till 85 % av förnyelse-bar energi och för detta har de tidigare vunnit en rad priser och ut-märkelser. Bland annat Globe Award: Best CSR Entrepreneur 2008, genom affärsnätverket Globe Forum som Niclas Ihrén tidigare var knutet till. Förra året blev Rehact även utsedda till en av 12 Klimatentreprenörer i WWF:s projekt GlobalFOCUS.

En tredje favorit var det sociala företagandet i Peepoople. De utveck-lar en påse i biologiskt nedbrytbart material som kan användas som en engångstoalett. Problemet är det att 1,2 miljarder människor saknar ordentliga sanitetslösningar, vilket får betydande hälso- och miljökon-sekvenser.

Avföring innehåller farliga och ofta dödliga patogener, och ett barn dör varje femtonde sekund av förorenat vatten. En kemisk tillsats inaktiverar farliga patogener (bakterier, virus, mag- och tarmparasiter) och det som blir kvar är näringsrikt och fungerar som gödsel. Avfall blir ny näring, för

att koppla till designfilosofin Vagga till vagga.

Med innovationen vill Peepoople medverka till att FN:s milleniemål för halverad fattigdom från år 2000 till år 2015 uppfylls.

Ebba Kierkegaard

Case /Sustania/CCase /Sustania/

Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case

/Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/

Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foun-

dation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo

Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /

Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/

Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sus-

tania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /

Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/







Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/







Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case/Akvo Foundation/

/Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/

Case /Akvo Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/



Foundation/Case /Sustania/Case /Akvo Foundation/

För första gången ordnade Den reflekterande ingenjören en casetävling. Tanken var att den som var intresserad av håll-bar utveckling, fattigdomsbekämpning, problemlösning och/eller företagande skulle kunna prova på att arbeta med verk-liga problem!

Under tre kvällar var det caseworkshop, där bakgrund till de två casen presenterades. Ett ypperligt tillfälle för vetgiriga att arbeta med verklighetsbaserade problem och utveckla sin casetävlings- och problemlösningsförmåga!

Case



Tankar om DRI-caseUnder våren skapades Den reflekterande ingenjörens första casetävling. Syftet var att ge KTHs studenter en möjlighet att få en inblick i vilka praktiska problem man kan stöta på i arbetslivet som ingenjör, med avseende på hållbarhet. Att göra saker som inte har gjorts innan är spännande eftersom ingen egentligen har några krav, förväntningar eller förhoppningar. Man liksom gör lite vad man känner för. Utan några begränsningar. Sam-tidigt innebär det att i princip allt kan gå åt skogen: ingen har ju gjort det innan.

För att ro hem en casetävling (ro hem i form av att arrangera) krävs det nog en grupp som verkligen vill att allt ska fungera för alla inblandade. I årets grupp var vi totalt fyra medlemmar. Engagemanget hos dem, men också hos övriga inom Den reflekterande ingenjören var helt fenomenalt!

Tillsammans fick vi fatt i två case, ett som fokuserade på det lokala, nämligen hållbar affärsutveckling från Sustainia, och ett som fokuserade på problematik kring fattig-domsbekämpning och välgörenhet presenterat av Akvo Foundation. Två case som kom-pletterade varandra perfekt! Samarbetspartners var Miljö Aktuellt, Ekovaruhuset, Kung Markatta, Oatley, Matdistriktet och Saltå Kvarn.

Tävlingen då? Jo, under tre kvällar gavs möjligheten för studenter att arbeta med de problemställningar som sammanställts. Förhoppningen är att alla studenter som arbetat med något case kan ta med sig tankarna ut i arbetslivet och på så sätt skapa fler reflek-terande ingenjörer, yrkesverksamma sådana. Men kanske har också någon som egent-ligen inte varit så intresserad av ekologisk hållbarhet sett charmen av att faktiskt skapa något som gör att man tjänar bra med pengar SAMTIDIGT som man faktiskt lämnar en något bättre värld efter sig.

Lösningarna som lämnades in skickades till företagen för utvärdering. Kanske imple-menteras dessa lösningar i deras arbete just nu! Responsen var oavsett mycket god och företagen var mycket nöjda med de tankegångar som presenterats.

Jag skulle vilja tacka alla som på något sätt varit med och skapat 2009 års case. Vi gjorde något nytt, vi tänkte till och vi fick andra göra det också!

Tack!

Bernhard Lovén

Cas

r /A

kvo

Foun

dation

/Cas

e /S

usta

nia/

Cas

e /A

kvo

Foun

dation

/Cas

e /S

usta

nia/

Cas

e /A

kvo

Foun

dation

/Cas

e /S

usta

nia/


Case 1 Akvo foundation är en ideell stiftelse med rötter i såväl KTH som Silicon Valley. Uppdraget var att vara en länk mellan de som behöver hjälp med vatten och sanitet och de som kan erbjuda hjälp, pengar eller utrust-ning. Tillsammans med mängder av partners världen över skapar de möjlighet till rent vatten. Utmaningen var att inspireras och hjälpa dem att bli ännu bättre.

Case 2Sustainia är konsulter inom verksamhetsutveckling, baserade i Stock-holm, Göteborg och Malmö. De arbetar efter en modell där hållbarhet i många aspekter ingår och har idag en marknadsledande position inom hållbar affärsutveckling. Uppgiften gick ut på att arbeta med ett fiktivt företag och ett typisk uppdag. Varför ska man jobba efter en hållbar af-färsmodell? Vad innebär det egentligen och hur omvandlar man det till pengar?

Cas

r /A

kvo

Foun

dation

/Cas

e /S

usta

nia/

Cas

e /A

kvo

Foun

dation

/Cas

e /S

usta

nia/

Cas

e /A

kvo

Foun

dation

/Cas

e /S

usta

nia/


Efter att ha tittat på de olika problemtyperna kom vi fram till två spår som båda skulle kunna lösa flera enskilda problem på en gång. En grundtes var att Akvo på ett tidigt stadium borde söka etablerade samarbetspart-ners med erfarenhet och kontakter i de geografiska områden som Akvo siktar in sig på, MYC4 kom upp som en tänkbar kandidat. Vår andra idé går ut på att begära en kontinuerlig uppdatering av det fortskridande ar-betet ”på marken”. Det försäkrar att telefonen används där den ska och garanterar att tillräckliga åtgärder kommer tas för att förhindra stöld.

Robin Norström - en rastlös 24-åring med stort intresse för konstruk-tion. Hantverkare och nybliven teknolog, studerar Civilingenjör-Sam-hällsbyggnad.

Mikael Gillefalk - född 1982 och har hållit sig vid liv sedan dess. Musik-er som studerar Samhällsbyggnad, engageras av rättvisefrågor.

Per Nyström Ol-Ers - 25 år och är född i Stockholm men uppvuxen i Falun. Studerar Industriell ekonomi och startade tillsammans med två andra studenter THS Case på KTH. Utöver mina studier är jag ordförande för SIFE KTH och även ledamot i sektionen för industriell ekonomi.

Elis Kullberg - 20 år och är född fast inte uppvuxen i Skåne. Jag är projektledare for THS Case som jobbar med att engagera studenter i Caselösning på KTH. Utöver mina studier inom industriell ekonomi är jag engagerad i SIFE samt entreprenörskap i allmänhet.

Vinnande bidraget

Debatt: Hur påverkar person-transportpolitiken den framtida staden?


Debattörer:

Maria Wetterstrand, språkrör för Miljöpartiet

Magnus Nilsson, trafikexpert från Naturskyddsföreningen

Anna Wersäll, trafikexpert från Stockholms Handelskammaren

Jan Persson, Utredare på Till-växtverket

Moderator: Erik Nilsson, Veten-skapsrådet

Inledningtalare: Arne Kaijser, professor i teknikhistoria på KTH.

Professor i teknikhistoria Arne Kaijser inledde debatten med ett föredrag om hur tidigare infra-strukturlösningar har påverkat Stockholms stadsutveckling. Från bilen som 50-talets frihetssymbol till dagens trängselskatt. Särskilt viktigt betonad han att alla inves-teringar i trnsportinfrastruktur påverkar hur en stad utvecklas. En stads väl och ve- hänger starkt samman med dess transporter!

De externa transporter knyter sta-den till omvärlden medan de in-terna ger staden dess form.

Den viktiga frågan är: Hur vill vi att Stockholm ska se ut om 50 år?

Deb

att

/Tra

nspo

rtpo

litik

en d

en fra

mtida

sta

den?

/Deb

att

/Tra

nspo

rtpo

litik

en d

en fra

mtida

sta

den?

/Deb

att

/Tra

nspo

rtpo

litik

en


Debatten inleddes med att alla debattörer presenterade sig. Efter en liten paus hade

talarna hunnit prata ihop sig och när debatten skulle ta vid sa Maria Wet-terstrand skämtsamt att de redan kommit överrens. Debatten blev inte så hätsk som vi hoppats. De flesta i debattpanelen var eniga om att vi vill ha en stad vi kan röra oss fritt i, där transporter är en viktig del för näringslivet och där miljötekniska lös-ningar ska tillämpas för att skapa en nolltolerans mot fossila drivmedel år 2050.

Grunden till debatten ligger i det problem, att de transportsystem som finns idag skapades under decennier då det fanns en riklig tillgång på bil-lig olja. Den lagstiftning som finns idag återspeglar den gamla prisbilden. Utmaningen ligger i att vi nu ska skapa det trafiksystem som fungerar hållbart, även om 40 år. Då kommer Stockholm att ha växt med ett Göte-borg till. Förutom oljan kommer även metallerna att bli bristvaror globalt. Bilar med litiumbatterier kommer också finna sin begränsning i framti-den. Magnus påpekade vikten av att ha visioner – men det kommer ändå inte bli som vi tror. Samhället talar om vart vi vill nå genom att det sätts upp ramverk, skapat genom lagstift-ningar, skatter och forskning.

Tilltron på ingenjörer är att de löser det mesta bara de får tid och pengar.

Det debatterades självklart om Essin-geleden och Förbifart Stockholm. Es-singeleden är idag kraftigt överbelas-tad. Ungefär 175 000 fordon passerar per dygn. Leden är dimensionerad till en kapacitet på 70 000. Köerna gör att bilarna släpper ut fem gånger mer koldioxid än under normal gång. Mycket talar för att vi behöver bygga en förbifart. Dels för att avlasta Es-singeleden, för bättre framkomlighet och luftkvalitet i innerstaden, dels för att avleda tung trafik som inte har ärende i staden utan endast ska passe-ra. När det byggs nya vägar blommar angränsade områden upp, vilket på många sätt är positivt för samhället och människorna. Tanken är mycket god, men modeller visar på att nya vägar snabbt fylls, då nya möjligheter till rörelse skapats. Snabbt så står man där med trafikstockning och en öns-kan om nya vägar.

Det Maria förespråkar är istället att de enorma resurserna för bygget av kringleden istället läggs på kollektiv-trafiken. Det skulle ge en fantastiskt effektiv kollektivtrafik, ett verkligt att-raktivt alternativ till bilen. Detta skul-le avlasta vägarna och skapa bättre framkomlighet till de transporter som verkligen har behov av att utnyttja bilbanorna för sin existens.

En åsikt från publiken var att byg-get av kringleden i alla fall borde vänta, tills den nuvarande bilflottan helt blivit urfasad och ersatt av miljö-bilar. Nu när vräkighet är passé och


klimatsmart leverne är det nya idea-let, vilken utformning och design av transportmedel kommer vi nu få se?

En viktig insikt är att människor inte kommer, eller ska, sluta transportera sig. Det där drömjobbet kanske bara finns på en viss plats, detsamma gäl-ler för drömboendet. Ett långväga arbete kanske kan kompenseras med att man bara behöver vara på konto-ret ett par dagar i veckan. Det behövs flexibla tankesätt vad gäller arbete. Är det viktigt att man alltid är på plats? Det viktiga är väl att resultatet blir bra i slutändan? Det finns olika vägar att gå i processen för att nå sina mål. En jämförelse som lyftes fram var post-servicen av paket. Posten lade om sin strategi, stängde ner posthus och la ut verksamheten på befintliga kiosker. Man får helt enkelt gjort det man ska, till minskade kostnader.

Vi är fast i industrisamhällets synsätt på arbetstider – vad är det som gör att alla måste pendla samtidigt? De köer som uppstår är inte till gagn för någon, endast bensinbolagen. Rusningstrafik som fenomen borde avskaffas. Så mycket resursslöseri: vår tid och vår ekonomi. Klimatet.

Förutom en del studenter hade debat-ten samlat en mängd personer från olika intresseorganisationer. Den efterföljande frågestunden tillförde därför extra dimensioner.

En fråga som ställdes av en konsult

var varför vi behöver persontran-sporter över huvudtaget? Varför inte bygga täta städer som i New York? Svar på tal kom från en ingenjör in-volverad i byggandet av Citybanan, han hade bott i Tokyo och haft anled-ningar att flytta hem, just därför. En idé han hade var att vi kan återvinna vissa historiska tekniska lösningar – trådbussar används fortfarande på sina håll i världen. De har visat sig vara energieffektiva alternativ.

Intresseorganisationen Alternativ Stad påpekade med allvarlig stämma att bilar ska stanna utanför tullarna. Ett paradigmskifte krävs. Debat-ten fortsatte om det lönsamma i att bygga ut tunnelbanan då den ersät-ter tusentals bilar. En konstruktör från Scania talade om vikten av enkla övergångar mellan trafikslag och sam-verkan genom så kallade intermodala transporter. Inom persontrafiken ser vi detta främst genom de bilgarage som finns vid exempelvis Upplands Väsby och Skärholmen, där det är smidigt att lämna bilen och fortsätta in till staden kollektivt. Maria påpe-kade att Riksdagen underlättar det sista steget i resandet då de anställda erbjuds tjänstecyklar till och från pen-delstationen.

En röst höjdes från en professor på SU om att det borde finnas fler färjor mellan stadsdelarna. En satsning på några få färjeförbindelser skulle kun-na minska trängseln i knutpunkterna vid Slussen och Centralen.

Deb

att

/Tra

nspo

rtpo

litik

en d

en fra

mtida

sta

den?

/Deb

att

/Tra

nspo

rtpo

litik

en d

en fra

mtida

sta

den?

/Deb

att

/Tra

nspo

rtpo

litik

en


Och vem vill inte åka båt till jobbet? Maria fyllde i, att i Göteborg finns det båttrafik och fartygen drivs med biogas. Artikelförfattaren har själv er-farenheter av passagerarfärjorna Star Ferry i Hong Kong, som är effektiva och trevliga inslag i stadsbilden.

Cykelgruppen är en annan intresse-organisation som var där och talade för sin sak. Magnus kontrade med att det är synd att cykeln fått status som hobbyverktyg. Cykeln borde vara grunden i vårt resande och sedan får vi komplettera med andra färdmedel i krävande situationer. Här finns ut-rymme för fortsatt debatt. Nu finns det nämligen cyklar med små elmo-torer att växla in i uppförsbackar, fordon som på allvar kan utgöra att-raktiva färdsätt i städerna. Att staten erbjuder rabatt för elcyklar kanske kan bli nästa generations miljöbilspre-mie?

Slutsatsen skulle kunna vara att dis-kussionen inte handlat om trans-porterna i sig – det handlar om hur vi ska kunna uppnå målet med våra resor utan att resandet genererar de miljöeffekter vi ser idag. Vi har under ett par år haft en lyckad övergång till användandet av miljöbilar, men ytter-ligare energieffektivisering krävs.

Det är inte bara valet av teknik som har betydelse utan även våra sociala mönster. Kanske kan vetskapen om miljöeffekterna samt individens prio-ritering av tid och livskvalité i stort

eliminera behovet av vardagliga resor, radikalt ändra synen på våra arbets-villkor kontra uträttat arbete, samt skapa nya tjänsteföretag som en del i en ny sorts hållbar samhällsutveck-ling?

För att knyta an till lärdomar från Svante Axelssons föreläsning tänker jag mig att det är möjligt att skapa nya sociala mönster och klimatsmarta livsstilar om beskattningen på fossila bränslen blir hög och att konsum-tionen av tjänster premieras med skattelättnader. Det vill säga omvänd världsordning. Det nya transportsys-temet måste grunda sig på den nya prisbilden, där ett högt pris sätts på miljöförstöringen. Det ska löna sig att använda de hållbara alternativ som finns. Och det ska finnas incitament för ingenjörer att utveckla klimats-marta och etiska varor och tjänster.

För mig är inte bilen den ultimata frihetssymbolen, så som den an-sågs vara innan bilen var varje mans ägodel och bilköer var ett begrepp. Kanske är det dags att sprida inves-teringarna på fler transportslag samt friheten att växla mellan dem efter behov. Den dagen jag får många uppförsbackar på väg till jobbet vill jag gärna kunna parkera min elcykel utanför porten. Om jag har långt till jobbet vill jag kunna ta med elcykeln på pendeltåget, eller varför inte ha delat ägande genom cykelpooler?

Ebba Kierkegaard

Tankar om PR

I projektstarten av Den reflekterande ingenjören 2009 hölls en workshop på KTH med Tobias Smedberg som driver Sveriges första värderingsdrivna PR-byrå. Agen-da PR hjälper organisationer och företag att påverka politiska beslut, bilda opinion och att synas i media. En del av vinsten går till att hjälpa resurssvaga aktörer som har behov, men inte råd, att anlita en byrå. I det facket kvalade projektgruppen för Den reflekterande ingenjören in och vi är enormt tacksamma för alla de tips och råd Tobias förmedlade. Workshopen utgjorde startpunkten för PR-arbetet.

Tack till Agenda PR!

Under våren har jag ansvarat för PR-gruppen bestående av sex personer. PR-ar-betet började på projektets kickoff, då alla fick uppgiften att rita sin syn på reflek-terande ingenjören. Hur ser han/hon ut? Tillsammans med hela projektgruppen arbetade vi fram en idé om Den reflekterande ingenjören som någon man kan ta på.

Det resulterade i reklamdockor, som vi sedan tillverkade av spånskivor, och de har under våren befunnit sig på olika platser på campus. Formen av dessa dockor har även figurerat på flygers och affischer.

Vi har genomfört två härligt spännande kampanjer, CityVasan och när det var dags för seminarieserien att dra igång firade vi in våren. Vi får inte heller glömma de många mornarna med flygers vid tunnelbaneuppgången och lunchtillfällena på Kåren.

Vi hoppas att många upptäckt Den reflekterande ingenjören med hjälp av oss.

Tack!

Linda Olsson


Sem

Publ

ic R

elat

ions

/PR

/Pub

lic R

elat

ions

/PR/P

ublic

Rel

atio

ns /

PR/P

ublic

Rel

atio

ns /

PR/P

ublic

Rel

atio

ns /

PR/P

ublic

Rel

atio

ns /

Som avslutning på projektet Den reflekterande ingenjören hölls en

bokrelease med kafferep i reaktorhallen R1 på KTH. Tack till Lektor

Leif Handberg för förtroendet! Tack till våra samarbetspartners

MiljöAktuellt, Mighty Leaf, BioFood och Sjölundagård Ekogrossisten.

epilogepilogDen reflekterande ingenjören är onekligen ett namn som förpliktigar. Jag tror inte att vi reflekterar mer än andra studenter. Däremot är vi intresserade av att lyfta blicken och sätta tekniken och vår ingen-jörsroll i ett bredare perspektiv. Gränslösa samarbeten är framtidens måste – eftersom teknik, ekonomi, ekologi och politik numera enas om samåkning för en hållbar samhällsutveckling globalt.

Som redaktör har jag under våren haft den stora lyckan att snöa in mig på just ingenjörens roll för en hållbar samhällsutveckling. För det går verkligen inte att snöa in sig – man finner ständigt nya vägar då området innefattar en mångfald parametrar att laborera med. Det kan vara ur detta resonemang in-sikten om klimatproblematiken och fattigdomsbekämpningen vara komplexa utmaningar. Obestämda system kräver ändå reella lösningar, speciellt då det är jordens ekosystem som sätter randvillkoren för att kunna leverera de ekologiska tjänsterna. Det är här vårt personliga mod och civilkurage spelar in, vi behöver alla ta det gröna ledarskapet, både privat och i vår profession.

Jag tycker att vi blivande ingenjörer ska vara tacksamma över alla möjligheter vi har – alla arbetsup-pgifter vi kan hänge oss åt – i att göra människans aktiviteter på jorden långsiktigt hållbara. Detta för-behållet att vi lyfter blicken och tillför ett holistiskt perspektiv på de tekniska lösningarna. Företag är inte nöjda förrän kunden är nöjd. En självklarhet – med samma synsätt bör vi ingenjörer inte vara nöjda fullt ut förrän våra insatser bidragit till en globalt hållbar utveckling.

Låt oss därför blicka mot år 2050 – det år då befolkningsmängden stabiliserats kring 9,2 miljarder och vi lever med de tekniska och sociala system vi skapar idag för att anpassa oss till villkoren för jordens bärkraft – då vill jag kunna känna mig nöjd.


Utmaningar - om ingenjören själv får välja


epilogepilog Redaktör 2009 | Ebba Kierkegaard


projektägareprojektägare Den Reflekterande Ingenjören är i grund och botten ett samtal om hur ingenjörens roll i samhället ser ut. För INUG är det enormt viktigt att detta samtal förs eftersom det utgör grunden för organisationens existensberättigande. INUG arbetar just efter idén att ingenjören spelar en ovärdelig roll för global håll-bar samhällsutveckling. Men vi menar även att teknik och teknikkunskaper riskerar att stjälpa mer än hjälpa om de inte förenas med kunskap om miljö-, socioekonomiska- och kulturella förhållanden i det sammanhang de skall tillämpas.

Den ”breda” ingenjören som med ett holistiskt angreppsätt tar sig an utvecklingsproblem är vanlig, det finns det många exempel på. Men dessa exempel måste lyftas fram. Så länge sinnebilden av en ingenjör är att den är fyrkantig och världsfrånvänd, så kommer även samhällets förväntningar på ingenjörens insatser vara de samma.

Det behövs därför en ny berättelse om ingenjören. Den skall handla om att ingenjören är nyfiken och gränsöverskridande och därmed ser lösningar på utvecklingsproblem som inte enbart bygger på teknik utan på teknik som en delkomponent i ett holistiskt angreppssätt. Den skall handla om att ingen-jören är en hjälte och världsförbättrare som använder sina kunskaper för att främja utvecklingen av en demokratisk och hållbar världsordning. Och inte minst skall den handla om att ingenjören i sitt bidrag till samhälsutvecklingen reflekterar vad, hur och varför, så att samtalet om teknikens- och ingenjörens roll aldrig stannar upp.

Ett stort tack till bokgruppen för att ni på ett så fantastikt sätt dokumenterat årets aktiviteter och därmed bidrar till den nya berättelsen om ingenjören.

Den nya berättelsen om ingenjören


projektägareprojektägare Projektägare 2009 | Tobias Ljungkvist, ordf INUG


redaktionenredaktioner Jasmina Aleksic, läser Design och produktframtagning och avslutar sina studier i Milano nästa år. Jasmina har ett stort intresse för grafisk design och har gjort huvuddelen av bokens layout.

Ebba Kierkegaard, chefredaktör, går tredje året på Maskinteknik med inriktning mot Integrerad produktutveckling. Hon bred-dar sina studier med kurser inom entreprenör-skap genom SSES. Styrelsemedlem i SEEK.

Sai-Kit Cheung exjobbar inom Design och Produktframtagning. Sai-Kit har ett stort kunnande och intresse för redigering och fo-tografi och har tagit alla foton till boken.


redaktionenredaktionerHélène Littke, går tredje året på Sam-hällsbyggnad med inriktning mot stadsplan-ering och naturresursteknik. Hon har breddat sina studier inom kulturgeografi och ryska vid SU. Nästa år studerar hon vid Technische Uni-versität Berlin.

Karin Söderberg, går tredje året på Samhällsbyggnad med inriktning mot stad-splanering/arkitektur och miljö. Nästa år blir det studier vid ÉPFL i Lausanne, Schweiz.


projektgruppenprojektgruppenProjektägare

Tobias Ljungkvist

Projektledare

Alexander Olsson


projektgruppenprojektgruppenSeminarie

Emelie HolmströmFanny Alexandersson

Ida HedmanLan Wang

Maria EmbertsénPer-Anders Legeryd

Case

Anna BondessonBernhard LovénErika von HeijneFrida DanielssonJakob Wallsten

Terese NordströmPR

Emelie Osbeck (AD)Hanna WingeLinda Olsson

Martin Hjelm (Webb)Ronja Krische

Sanna SetterwallSiri BrolénBok

Ebba KierkegaardHélène Littke

Jasmina AleksicKarin Söderberg

Sai-Kit Cheung (Foto)

Extrahjälp

Henrik RydbergJimmy Yoler

Kushink BazazMichael Hansson

Viktor Gärde


SEEK är THS:s kårförening för hållbar utveckling. Ingenjören har med sitt tekniska kun-nande och sin problemlösningsförmåga, en nyckelroll i utvecklingen av det hållbara sam-hället. Därför arbetar SEEK för att studenter ska ges ökad kompetens och verktyg för att kunna hantera utmaningar i sitt framtida yrkesliv. Vi bygger nätverk med näringsliv och organisationer genom att gå på events samt ordnar föreläsningar. Är du intresserad av hållbar utveckling och vill bidra med ditt intresse. Välkommen som medlem!

INUG står för Ingenjörer och Naturvetare Utan Gränser och är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation. Målsättningen är att bidra till en global, hållbar världsut-veckling genom arbete och kunskapsutbyte inom tekniska och naturvetenskapliga äm-nesområden. INUG har som övergripande mål att ställa ingenjörers och naturvetares kompetens till förfogande för att bidra till en global, hållbar utveckling. INUG har funnits sedan 2001 och är en del av det globala nätverket Engineers Without Borders Interna-tional. I Sverige finns lokalföreningar i Skövde, Linköping, Uppsala, Göteborg, Lund och Stockholm.

Designföreningen är en studentförening på KTH. Designföreningen är till för att stimulera och utveckla medlemmarnas designintresse och kunnande genom aktiviteter, så som utställnings- och företagsbesök, föredrag och temadagar, allt utefter medlem-marnas egna initiativ.

Den reflekterande ingenjören är finansierad av bidrag från Sida via Forum Syd.

samarbetesamarbete


INUG

SEEKSUSTAINABLE ENGINEERING EVERYWHEREa KTH student organisation

samarbetesamarbete

sponsorersponsorer


tacktacktack

Från redaktionen vill vi tacka alla som varit med och fört alla spännande, intressanta och givande samtal med oss. Tack till föreläsarna, till projektgruppen, till sponsorer och alla andra som har bidragit i stort och smått. Tack till vår fotograf som har dokumenterat hela projektet och försett boken med fantastiska bilder.

Tack!


tacktacktacktack Från redaktionen vill vi tacka alla som varit med och fört alla spännande, intressanta och givande samtal med oss. Tack till föreläsarna, till projektgruppen,till sponsorer och alla andra som har bidragit i stort och smått. Tack till vår fotograf som hardokumenterat hela projektet och försett boken med fantastiska bilder.

Tack!


Var med och gör Den reflekterande ingenjören

nästa år!


Den reflekterande ingenjören väx-er för varje år och är det största studentdrivna projektet för hållbar utveckling på KTH.

Vi är inte tyngda av vår tradition utan projektet formas varje år av individerna i projektgruppen.

Skapa historia - var med 2010! Steg 1. Gå med i SEEK Steg 2. Bli inspirerad Steg 3. Do it yourself!

Den reflekterande ingenjören är ett ideellt studentdrivet projekt med syfte att öka ingenjörstudenters engagemang och reflektion kring håll-bar utveckling. Genom seminarier, casetävling och paneldebatt, vill vi stimulera till ökad kunskap om hur samspelet mellan teknik, miljö och samhällsutveckling ser ut, reflektion kring ingenjörsrollen och ett in-tresse att bli aktiv genom fördjupade kursval och MFS. Projektet sam-manfattas i en elektronisk bok, vilken fungerar som projektets verk-samhetsberättelse och sprider Den reflekterande ingenjörens vision.

www.denreflekterandeingenjoren.se

den reflekterande ingenjören 2009

Documents