De kuvade kvinnorna

En studie av Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb 1939-1945

The subdued women A Study of Karlstads and Trollhättans Social Democratic Women´s club 1939-1945

Elin Augustsson

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Historia med didaktisk inriktning 3

C, 15 hp

Handledare Ramona Ivener

Examinator Mikael Svanberg

2016-02

 

Abstract

The Second World War contributed to the demand of women on the labor market and this resulted in that women could get admission to the labor market that primarily where dominated by men and could advance their positions in the politic and social sectors. The women´s movement submitted their own post-war planning that was more long term than the SAP:s post-war planning, this to make sure that the women should be able to retain their newfound position in the society even after the war. In the front of the women´s movement were the highly educated women with higher positions and the intension with my paper is to examine the situation on a local level, if the women of two Social Democratic women´s clubs were equally keen to advance their positions in the labor market and increase their influence in the politic area.

The purpose is to examine how the work of Karlstads Social Democratic women´s club and Trollhättans Central Social Democratic women´s clubs were done and what they were thinking about employment and education. Together with how the clubs view their role in the preparation for war and the reserve labor. The intension is also to se how the current gender order was visible and reflected in the work, the discussions and the opinions of the clubs.

The study consists of a text analysis of the women´s clubs meeting protocols and I have chosen to account for the survey thematically and to examine the clubs parallel in order to give a clear picture of the study. The examination showed that the work, the discussions and the opinions of the women´s clubs were relatively similar. A prominent picture of the clubs was that they were stuck in the gender contract and the traditional social structures and thus had a limited interest in reserve labor, education and politics compared to the women´s covenant. The women in the clubs were mostly interested in typical women questions and thought their duty in the society were to be mothers and raise their children. The study though showed a slight shift in the gender contract during the Second World War and that the women´s clubs dared to push the limits of the contract to some extent and this on the appeal of the women´s covenant.

 

Sammanfattning

Andra världskriget bidrog till att kvinnor blev efterfrågade på arbetsmarknaden och detta medförde att kvinnorna kunde ta sig in på mansdominerande områden och flytta fram sina positioner inom den politiska och sociala arenan. Kvinnorörelsen lade fram en egen efterkrigsplanering, som var mer långsiktig än SAP:s efterkrigsprogram, för att se till att kvinnorna skulle få behålla sina nyvunna positioner i samhället även efter kriget. Längst fram i kampen stod oftast mer bildade och högre uppsatta kvinnor och avsikten med min uppsats är att undersöka hur det såg ut på lokal nivå, om kvinnorna inom två socialdemokratiska kvinnoklubbar var lika måna om att ta sig in på arbetsmarknaden och skapa sig inflytande inom politiken. Syftet är att utforska hur Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb och Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubbs arbete såg ut och hur de såg på arbete och utbildning. Samt hur klubbarna såg på sin roll i beredskapstider och på det kvinnliga beredskapsarbetet. Intentionen är även att studera hur den rådande genusordningen speglas i klubbarnas arbete, diskussioner och åsikter kring arbete och utbildning. Avsikten är likaledes att parallelläsa de två klubbarna för att få en bredare kvalitativ analys. Undersökningen består av en textanalys av kvinnoklubbarnas mötesprotokoll och jag har valt att redogöra för undersökningen tematiskt, samt klubbarna parallellt för att ge en så tydlig bild som möjligt av undersökningen. Resultatet visade på att kvinnoklubbarnas arbete, diskussioner och åsikter såg relativt lika ut. En framträdande bild som ges av båda klubbarna är att de var fast inom genuskontraktet och de traditionella samhällsstrukturerna och därmed hade ett begränsat intresse för beredskapsarbete, bildning och politik, jämfört med kvinnoförbundet. Kvinnorna inom klubbarna intresserade sig i första hand för kvinnofrågor och engagerade sig främst inom ”typiska” kvinnointressen och såg på sin roll i samhället som mödrar och uppfostrare. Dock visade undersökningen på att en viss förskjutning i genuskontraktet skedde under andra världskriget och att kvinnoklubbarna, med uppmaning från kvinnoförbundet, vågade tänja på kontraktets gränser till viss del.

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING  ..................................................................................................................................  3  

1.1 Introduktion  .............................................................................................................................  3  

1.1.1 Två städer  ............................................................................................................................................  4  

1.2 Syfte och forskningsfrågor  ....................................................................................................  5  

1.3 Avgränsningar  .........................................................................................................................  6  

1.4 Tidigare forskning  ..................................................................................................................  7  

1.5 Teori  ........................................................................................................................................  11  

1.6 Metod och material  ..............................................................................................................  13  

2. UNDERSÖKNINGSDEL  .........................................................................................................  15  

2.1 Bakgrund  ...............................................................................................................................  15  

2.2 Undersökning  ........................................................................................................................  17  

2.2.1 Arbete  ................................................................................................................................................  17  

2.2.2 Bildning  ............................................................................................................................................  24  

2.2.3 Engagemang  ....................................................................................................................................  29  

3. SLUTSATSER OCH DISKUSSION  .....................................................................................  37  

Käll- och litteraturförteckning

Bilaga

 

3  

1. INLEDNING

1.1 Introduktion

För cirka 85 år sedan var inte gifta kvinnor välkomna på arbetsmarknaden och kvinnor generellt fick hålla sig till kvinnodominerande näringar, exempelvis inom textilindustrin, servering och jordbruket.1 Men när en dörr in till arbetsmarknaden och de mansdominerande yrkena öppnades, stod kvinnan vid ett vägskäl. Det var inget enkelt val, skulle hon våga gå emot de gamla strukturerna och tänja på genuskontraktet2, eller skulle hon vara lojal och stanna i hemmet, som hon så länge socialiserats in i.3

Under mellankrigstiden pågick en het debatt om gifta kvinnors rätt till arbete och den ökande arbetslösheten bidrog till ytterligare motstånd till gifta kvinnors förvärvsarbete. Vissa menade att den gifta kvinnan hotade mannens arbete och även hans roll som familjeförsörjare. När andra världskriget bröt ut år 1939, behövdes dock männen inom försvaret och de inkallade männen kom att lämna sina arbeten, som i sin tur bidrog till en stor arbetskraftsbrist i Sverige. Detta medförde att gifta kvinnor blev efterfrågade och accepterade på arbetsmarknaden under krigsåren och kunde ta sig in inom tidigare mansdominerande områden.4 Flera kvinnor kom att utnyttja situationen och ta arbeten inom mansdominerande yrken, medan vissa kvinnor, främst husmödrar, inte var lika entusiastiska och valde att stanna inom hemmet.5

Kvinnorörelsen var viktig för kvinnans kamp för jämställdhet och lika värde i samhället och kvinnornas samarbete hade tidigare i historien bidragit till bland annat rösträtt för kvinnor under 1920-talet och fullt medborgarskap för kvinnor under 1930-talet. Under 1940-talet kämpade kvinnorörelsen för att kvinnorna skulle få behålla sina nya positioner inom arbetsmarknaden även efter kriget, således ville de undvika att ta ett steg tillbaka och lämna den nyvunna marken.6 Dock var inte samarbetet mellan kvinnorna alltid så enkelt, vissa forskare menar att det var ett önsketänkande från kvinnorörelsen att alla kvinnor strävade efter samma mål, men så var inte alltid fallet. Kvinnorna kom från olika klasser, yrken och generationer och kvinnorörelsen kantades av olika ideologier och detta bidrog till splittringar inom densamma.7 Men den starka längtan hos kvinnorna att bli accepterade, bidrog likväl till att kvinnor från vitt skilda sociala

                                                                                                                         1  Frangeur, Renée, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna?: striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige, 1998, 63f.  2  Hirdman, Yvonne, Genus: om det stabilas föränderliga former, 2., [rev.] uppl., 2003.  3  Florin, Christina, Sommestad, Lena & Wikander, Ulla (red.), Kvinnor mot kvinnor: om systerskapets svårigheter, 1999, s. 10.  4    Overud, Johanna, I beredskap med Fru Lojal: behovet av kvinnlig arbetskraft i Sverige under andra världskriget, 2005, s.  11.  5Almgren, Nina, Kvinnorörelsen och efterkrigsplaneringen: statsfeminism i svensk arbetsmarknadspolitik under och kort efter andra världskriget, 2006, s. 46f. 6  Almgren, N,. 2006, s. 202.  7 Florin, C. Sommestad, L & Wikander, U. 1999, s. 7f.

 

4  

och politiska grupper, med olika ideologiska åsikter, kom att samarbeta under krigsåren för att ta sig in på den politiska och sociala arenan.8

Bildning var en viktig del i kvinnornas kamp för att ta sig in på den politiska och sociala arenan och inom Socialdemokratiska kvinnoförbundet kämpade man med att få kvinnorna i klubbarna intresserade och förstå vikten av att utbilda sig. Brist på kunskap orsakade nämligen kvinnoförbundet problem, främst genom att de manliga partikamraterna inte såg kvinnoförbundet som lämpliga inom den politiska arenan, på grund av deras brist på kunskap och föreningsvana. Därav satsade kvinnoförbundet fullt ut på studieverksamhet, ett arbete som på sikt skulle ge resultat, då kvinnoklubbisternas intressen främst var att sy och sticka. På grund av klubbarnas ovana inom den politiska kulturen uppstod ofta konflikter, både mellan olika politiska organisationer, men även mellan klubbarna och förbundet.9 Förbundet, med Hulda Flood i ledningen, lade således ned mycket kraft och tid på bildning och i ett tal i samband med en studiekonferens år 1942 underströk Hulda Flood vikten av studier, att bildning leder till självständighet och hjälper kvinnorna att mer intensivt delta i organisationsarbetet.10

Kvinnan var ”samhällets problembarn nummer ett” menade Alva Myrdal, socialdemokratisk politiker, diplomat och författare. Hon syftade på hemmakvinnorna som inte hade behov av att lämna sina roller som husmödrar och därmed blev de ett hinder för sig själva i demokratiseringsprocessen. Framförallt blev det tydligt under efterkrigsåren, då efterkrigsplaneringens mål var den demokratiska människan och ett jämställt samhälle. Större delen av kvinnobefolkningen hade arbetat inom hemmet och haft det som sin huvudsakliga uppgift under historien och därmed blivit fast inom husets fyra väggar.11 Det var således inte lätt för kvinnorna, som blivit socialiserade in i att deras plats var i hemmet, att bryta sig loss från de gamla strukturerna. Kvinnorna hade vuxit upp med att deras uppgift var att ta hand om barnen, hushållet och de äldre.12 Detta har bidragit till att jag blivit intresserad av att undersöka hur kvinnorna inom två socialdemokratiska kvinnoklubbar, i Karlstad och Trollhättan, såg på utbildning och arbete, således hur de såg på sin roll i samhället under andra världskriget. Men likaså hur klubbisterna såg på beredskapsarbete och reservarbetskraft som efterfrågades under andra världskriget.

1.1.1 Två städer

Karlstad som tidigare gått under namnet Tingvalla, var redan på vikingatiden en stor knytpunkt mellan Vänern och Klarälven. Staden fick stadsrättigheter 1584 och det var Karl IX som kom att namnge staden. Under 1500-1600-talet var det bergsbruk och järnhantering som dominerade i Karlstad, men under 1800-1900-talet kom skogsbruket att vara den ledande näringen. Länet Värmland bildades år 1779 och Karlstad

                                                                                                                         8  Florin, C. Sommerstad, L. & Wikander, U. 1999, s. 43.  9  Karlsson, Gunnel, Från broderskap till systerskap: det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt i SAP, 1996, s. 107f.  10 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, E1:1, 10-11 oktober 1942. 11  Hirdman, Yvonne, Att lägga livet tillrätta: studier i svensk folkhemspolitik, 1989, s. 192.  12  Florin, C. Sommerstad, L. & Wikander, U. 1999, s. 10.  

 

5  

blev därefter residensstad.13 Karlstad har alltid varit ett viktigt administrativt och ekonomiskt centrum för Värmland, då Karlstad bland annat hade lasarett, lärdomsskolan, biliotek, teater och restauranger och även var ett viktigt handelscentrum. Därmed åkte både yngre och äldre in från grannkommunerna till Karlstad för att göra affärer, ärenden och för att roa sig.14

Trollhättan i sin tur tillhörde det område som inledningsvis kallades Stora Edet, men sedan fick namnet Trollhättan, av den anledningen att det sades att det fanns troll i fallen och att öarna var trollens hättor. Trollhättan blev en egen församling år 1857, men det kom att dröja fram till år 1916 innan staden fick stadsrättigheter. En kanal kom att byggas genom Trollhättan för att underlätta handeln mellan västerhavet och Vänern och den första slussleden kom att stå färdig under 1800-talet i Trollhättan. De första trollhätteborna var bönder, sedan blev även sågare vanligt, i och med sågverken längst Göta älv, samt mjölnare, efter att Göteborg grundades år 1621 och timmer blev efterfrågat. Trollhättan kom sedan att bli en modernare industristad i och med slussleden år 1844 och industrier som Nohab, Strindberg & Biörck, Volvo Aero Corporation och Saab bildas och sätter Trollhättan på kartan.15

Kvinnorna gick från att inte ha varit välkomna på arbetsmarknaden, till att bli efterfrågade och viktiga på arbetsmarknaden under krigsåren och inte minst inom de mansdominerande yrkena. Kvinnorörelsen var en viktig del i kvinnornas kamp mot jämställdhet och lika värde. Men samarbetet var inte alltid lätt som nämnts, då kvinnor med olika ideologier skulle samarbeta över klassgränserna. Detta är intressant ur den synvinkeln att det inte var okomplicerat för alla kvinnor att ta chansen när den väl gavs till dem, då de så länge socialiserats in i att deras plats var inom hemmet och inte som familjeförsörjare. De högre uppsatta och utbildade kvinnorna, som strävade efter att flytta fram kvinnans roll i samhället, drog inte alltid jämt med andra kvinnor, exempelvis husmödrar, som var lojala hemmet och familjen. Tanken är därmed att undersöka hur kvinnorna i två socialdemokratiska kvinnoklubbar påverkades av kriget, hur deras tankegångar gick och vad de diskuterade. Det är intressant att undersöka hur de ställde sig till det kvinnliga beredskapsarbetet och hur deras arbete såg ut och vad de bidrog med under dessa krigsår. Var klubbisterna fast i de gamla strukturerna och genuskontraktet eller hade kontraktet börjar lösas upp?

 

1.2 Syfte och forskningsfrågor

Jag har tidigare skrivit en B-uppsats om Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubbs arbete under åren 1940-1945 och denna studie kan ses som en pilotstudie till detta större arbete. Min C-uppsats har syftet att undersöka hur kvinnorna inom Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb ställde sig till det kvinnliga beredskapsarbetet, som efterfrågades då det blev brist på manlig arbetskraft under andra världskriget. Intentionen blir således att undersöka vilka tankar som florerade inom de båda klubbarna angående kriget och den kvinnliga arbetskraften. Det är här även av intresse att undersöka om SAP:s

                                                                                                                         13 Karlstad.com, Karlstads historia. http://www.karlstad.com/information/karlstads-historia/ 14 Moberg, Ove (red.), Karlstads historia. D. 4, Karlstad under fyra sekler: sammanfattning av delarna I-III: utvecklingen efter 1950, 1983, s. 349. 15 Trollhattan.se, Trollhättans historia. http://www.trollhattan.se/startsida/kommun-och-politik/kommunfakta/trollhattans-historia/.

 

6  

efterkrigsprogram och även kvinnorörelsens egen efterkrigsplanering kommer på tal inom klubbarna och hur kvinnorna i så fall ställde sig till denna. Detta är relevant i den bemärkelsen då det kan visa på hur politiskt intresserade kvinnorna i klubbarna var, samt visa hur de såg på sin roll i samhället efter kriget. Huvudfokus kommer således ligga på hur kvinnorna såg på arbete, men fokus kommer även ligga på hur klubbarna såg på utbildning. Detta är relevant då bildning var en viktig del i kvinnans kamp för ökat inflytande inom den sociala och politiska arenan.

Jag har som nämnt valt att undersöka två socialdemokratiska kvinnoklubbar, då det blir möjligt att göra en parallelläsning kring hur kvinnorna i respektive klubb ställde sig till kvinnans roll i krigstider och vilka åsikter och diskussioner som fördes inom klubbarna. Detta gör att undersökningen får en större bredd och det blir möjligt att se om de olika klubbarnas åsikter och arbeten ter sig olika, eller om de följer samma linje.

Jag kommer i min uppsats att utgå ifrån historikern Yvonne Hirdmans teori om ”genuskontraktet”.16 Hirdmans begrepp ”genuskontrakt” är användbart i detta sammanhang för att försöka urskilja om den rådande genusordningen i samhället under 1940-talet är synlig i kvinnornas åsikter och diskussioner om kvinnans roll i krigstider. Samt om det går att tyda ett kontrakt utifrån kvinnornas åsikter och tankar kring arbete och utbildning, inom de båda kvinnoklubbarna. Utifrån dessa målsättningar är de två första frågeställningarna empiriskt inriktade, medan den tredje frågeställningen avser att uppfylla uppsatsens teoretiska ambition.

• Hur såg Karlstads respektive Trollhättans kvinnoklubbs arbete ut och vilka diskussioner och åsikter fördes kring arbete och utbildning? • Hur såg klubbarna på kvinnans roll i krigs- och beredskapstider och på det kvinnliga beredskapsarbetet? • Hur speglas den rådande genusordningen i kvinnornas arbete, diskussioner och åsikter kring arbete och utbildning?

1.3 Avgränsningar

Avgränsningen har gjorts till två socialdemokratiska kvinnoklubbar, Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb, på grund av att jag bor och studerar i Karlstad och därmed har tillgång till arkivmaterialet rörande Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb. Jag undersökte även Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb i min B-uppsats och är därmed insatt i delar av klubbens material. Valet av Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb gjorde jag delvis på grund av att jag är uppvuxen i Vänersborg, en grannkommun till Trollhättan. Men eftersom Vänersborg är en gammal residensstad, liksom Karlstad, och Trollhättan är en arbetarstad, där socialdemokratin länge verkat, ansåg jag att det vore intressant att parallelläsa Trollhättan Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb med Karlstad Socialdemokratiska kvinnoklubb. Detta för att bredda undersökningen, samt se om kvinnornas intressen och syn på kvinnans roll i krigstider såg olika ut.

                                                                                                                         16  En vidare beskrivning av genuskontraktet kommer i teoriavsnittet.    

 

7  

Den huvudsakliga anledningen till den tidsmässiga avgränsningen: 1939-1945, är att andra världskriget utspelar sig under dessa år, en period då kvinnor blir en efterfrågad arbetskraft på grund av brist på manliga arbetare. Men samtidigt en period där de gamla strukturerna ersätts av de nya och detta utgör grunden för denna uppsats syfte: att undersöka hur kvinnorna i klubbarna såg på kvinnans roll under krigstider och deras syn på arbete och utbildning.  

 

1.4 Tidigare forskning

Flera tidigare forskare har undersökt beredskapstidens inverkan på genuskontraktet och kvinnornas möjlighet att flytta fram sina positioner inom den politiska och sociala arenan. Det har även forskats om hur den kvinnliga arbetskraften mottogs under krigsåren. Samt hur arbetarrörelsens efterkrigsprogram kom att påverka kvinnans roll och i vilken utsträckning kvinnor lyckades påverka densamma. Det finns även flera avhandlingar som utreder socialdemokraternas historia och hur Socialdemokratiska kvinnoförbundet länge kämpade för att få inflytande i partiet. Dock saknas det forskning som berör enskilda socialdemokratiska kvinnoklubbars syn på kvinnans roll under krigstider och hur klubbarna såg på arbete och utbildning under dessa tider.

Historikern Renée Frangeur har undersökt debatten om den gifta kvinnans roll i samhället under mellankrigstiden, i avhandlingen Yrkeskvinna eller makens tjänarinna? Frangeurs avhandling berör inte samma år som min uppsats, men är relevant då den berör kvinnans förvärvsarbete och olika syn på densamma. Frangeur undersöker debatten om den gifta kvinnans rätt till lönearbete fram till år 1940, samt kvinnans kamp för att nå denna rättighet. Frangeur använder sig av Yvonne Hirdmans genusteori ”genuskontraktet” i sin analys av undersökningen. Hon väljer dock att använda begreppet ”genusordning” i sin avhandling istället, då hon menar att det lika väl kunde vara en könskamp och inte nödvändigtvis ett kontrakt mellan mannen och kvinnan.17 Jag kommer i likhet med Frangeur tillämpa Hirdmans teori ”genuskontraktet”, men jag har valt att använda begreppet genuskontrakt och kommer således göra analysen utifrån att det finns ett osynligt genuskontrakt mellan mannen och kvinnan.18

Frangeurs resultat visar på att det fanns tre typer av manlighet inom debatten om gifta kvinnors rätt till arbete. Den första var ”familjeförsörjarmanligheten”, som syftar till de män som ställde sig emot behörighetslagen, lagen som gav gifta kvinnor rätt till statlig tjänst, och förändringen inom familjeförsörjningsrollen. Dessa män menade att kvinnans ”naturliga” roll var inom hemmet och inte som familjeförsörjare. Den andra manligheten var ”medelvägsmanlighet”, där mannen tog båda sidorna i debatten. Männen förespråkade en jämställd arbetsmarknad, men samtidigt underströk de att kvinnans naturliga roll var inom hemmet. Den tredje och sista typen av manlighet, som Frangeur såg i analysen, var ”likställighetsmanligheten”. Dock var denna grupp av män väldigt liten och argumenterade försiktigt för

                                                                                                                         17  Frangeur, R., 1998, s. 14.  18 Hänvisar till diskussionen inom teoridelen.

 

8  

likställighet mellan könen.19 Om några av dessa typer av manlighet kan synas i de socialdemokratiska kvinnoklubbarnas mötesprotokoll, ska bli intressant att se.

Frangeur redogör även i sin avhandling för en splittring bland kvinnorna under 1920-talet. Hon menar att husmodersorganisationen valde att inte lägga fram sin åsikt i debatten och de socialdemokratiska kvinnorna hyllade moderskap framför arbete.20 Dock kom motsättningarna mellan yrkeskvinnor och hemmakvinnor att avta under 1930-talet och kvinnorna kom istället att bilda en gemenskap, med undantag för vissa socialdemokratiska kvinnor, för att driva kampen om den gifta kvinnans rättigheter på arbetsmarknaden.21 Det är intressant att se om min undersökning av Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb under 1940-talet visar på ett engagemang från kvinnornas håll för att öka kvinnas roll på arbetsmarknaden, som Frangeur menar ökade redan under 1930-talet. Jag ställer mig dock kritisk till detta då min b-uppsats pekade på att kvinnorna i Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb i början av 1940-talet var föga intresserade av beredskapsarbete och förvärvsarbete. Min undersökning visade bland annat att både kvinnodistriktet och kvinnoförbundet ett flertal gånger under krigsåren uppmanade kvinnorna inom klubben att anmäla sig till beredskapsarbete och reservarbetskraft. Denna kontinuerliga uppmaning kan tolkas som att kvinnorna tidigare inte anmält sig och därmed fortsatte förbundet och distriktet att uppmana kvinnorna att göra sin plikt gentemot samhället.22

Frangeur undersökte även hur genusordningen kom att påverkas av debatten och resultatet hon fick fram av analysen var att genusordningen rör sig på olika nivåer och dessa påverkades på olika sätt. På det övergripande och mer symboliska planet, det så kallade metafysiska planet, var synen på kvinnan oförändrad, således var kvinnan fortfarande kopplad till omsorg och barnafödande under 1940-talet. På doktrinnivå, ett plan där bland annat politiska och religiösa normer skapas, skedde det dock förändringar, främst inom de politiska och sociala planen. Då kvinnan i slutet av 1930-talet kom att erkännas lönearbete oberoende av vilket civilstånd hon hade. Familjeförsörjningsidealet kom även att förändras och tvåförsörjarfamiljen blev erkänd både politiskt och juridiskt. Frangeur menar att välfärdsstaten stöttade modern och arbetskvinnan genom att kvinnorepresentanter valdes in i statliga utskott, som arbetade med kvinnofrågor och befolkningsfrågan. Inom den sista nivån, institutionell politisk och facklig nivå, skedde en successiv och mer långsam förändring. Kvinnorna skapade sig successivt inflytande inom politiska organisationer, men lyckades inte med att integrera sig inom fackföreningarna och de högsta arbetarorganisationerna. De gifta kvinnorna på arbetsmarknaden kom att öka i antal under 1930-talet och ännu mer i början av 1940-talet, särdeles skedde en successiv förändring inom detta område.23 Detta är relevant, då det är intressant att se om jag kan tyda vilket politiskt inflytande klubbarna hade och hur stort intresset för förvärvsarbete som fanns, eller om kvinnorna fortfarande var starkt kopplade till omsorg och barnafödande.

Johanna Overud, historiker och författare, har även hon undersökt genuskontraktet mellan mannen och kvinnan i sin avhandling Beredskap med fru lojal. Dock fokuserade hon på att synliggöra genusrelationen

                                                                                                                         19  Frangeur, R,. 1999, s. 345ff. 20 Frangeur, R,. 1999, s. 348f. 21 Frangeur, R,. 1999, s. 354.  22Augustsson, Elin, Den röda rosens kvinnor. En studie av Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb 1940-1945, 2015,  s. 26.  23  Frangeur, R,. 1999, s. 364.

 

9  

och villkoren för genuskontraktet under beredskapsåren.24 Medan Frangeurs resultat visade att välfärdsstaten under 1930-talet bidrog till ett skifte mellan tradition och modernitet vid slutet av 30-talet. Samt att gifta och ogifta kvinnor sågs som viktiga och som en tillgång på arbetsmarknaden,25 visade Overuds resultat att staten fortfarande under 1940-talet hade traditionella idéer om kvinnas roll. Overuds analys, som även den utgår ifrån Hirdmans genusteori om genuskontraktet, visar att staten genom sin propagandafilm om ”Fru lojal”, hade en strategi att förvärva gifta kvinnor med myndiga barn, som var lojala sina familjer. Därmed var de villiga att lämnad sina arbeten för sina män när kriget var slut. Tanken var således inte att kvinnan skulle bli en permanent arbetare, utan ”Fru” syftade till att peka på vart kvinnan egentligen hörde hemma. Overud menar att vi kan se ”Fru lojal” som en lösning mot den hotande genusordningen.26 Frangeur och Overud är eniga i att krigsutbrottet bidrog till att gifta kvinnor erkändes på arbetsmarknaden och att de kom att efterfrågas i hög grad, då det fanns ett stort behov av dem. Således kom de fram till att krigsutbrottet bidrog till en viss förskjutning i genusordningen. Dock menar Overud att motståndet mot kvinnan på arbetsmarknaden fanns kvar och även de gamla samhällsstrukturerna, medan Frangeurs resultat visar på en förändring hos statens och arbetsmarknadens attityd mot den gifta kvinnan på arbetsmarknaden.27

Overuds avhandling är relevant i detta sammanhang då den behandlar de åren jag valt att undersöka i min uppsats och likt mig studerar Overud kvinnor under beredskapstiden. Dock kommer mitt fokus ligga på kvinnorna inom två socialdemokratiska kvinnoklubbar och deras syn på kvinnans roll under krigs- och beredskapstider, medan Overud istället undersöker synen på kvinnornas arbete ur statens, arbetsgivarnas och fackets perspektiv. Overud menar vidare att hon kan tyda en början på ett kontraktsbrott i och med kvinnans nya position i samhället.28 Detta är av intresse för mig, då jag har i syfte att undersöka om genuskontraktet är synligt hos Karlstads och Trollhättans socialdemokratiska kvinnors åsikter, således om samhällets genusordning speglas genom kvinnornas åsikter om deras roll under beredskapstider. Eller om jag likt Overud kommer att urskilja att kontraktet börjat urholkas i mitten av 1940-talet.

Historikern Nina Almgrens avhandlingen Kvinnorörelsen och efterkrigsplaneringen, är relevant i det avseendet att den berör samma år som jag, det vill säga åren under andra världskriget, däremot lägger hon även fokus på perioden efter kriget, fram till år 1947 och jag undersöker endast en kort period efter kriget, år 1939 till och med år 1945. Nina behandlar efterkrigsplaneringen i sin avhandling, som är relevant för min uppsats, då det är intressant att se om SAP:s efterkrigsprogram lyfts och diskuteras inom klubbarna. En annan relevant del som berörs i Almgrens avhandling är kvinnorörelsen och kvinnornas egen efterkrigsplanering. Nina Almgrens huvudsyfte med avhandlingen är att undersöka relationen mellan kvinnorörelse, stat och arbetsmarknad under andra världskriget och till och med år 1947, samt att undersöka kvinnans strategier för att påverka efterkrigsplaneringen. Almgren använder begreppet ”statsfeminism” som teori för att analysera förhållandet mellan kvinnan och staten.29 Ett resultat som Almgren fick fram var att olika sätt att se på den kvinnliga arbetskraften, samt olika strategier för att utnyttja densamma, orsakade splittringar mellan stat och kvinnorörelse, men även inom kvinnorörelsen. Dock visar resultatet på att kvinnorörelsen gemensamt strävade efter och krävde staten på en långsiktig

                                                                                                                         24 Overud, J,. 2005, s. 25. 25 Frangeur, R,. 1998, s. 359. 26 Overud, J,. 2005, s. 174f.    27 Overud, J,. 2005, s. 66. Frangeur, R,. 1998, s. 359. 28 Overud, J,. 2005, s. 225. 29 Almgren, N,. 2006, s. 3. 10f.  

 

10  

och mer aktiv plan för kvinnans fortsatta roll på arbetsmarknaden.30 Jag har förhoppningar om att min undersökning kommer visa hur kvinnorna i klubbarna ställde sig i frågan om kvinnans roll under beredskapstiden och om de intresserade sig för kvinnans framåtskridande inom arbetsmarknaden och de mansdominerade yrkena, samt om efterkrigsprogrammet diskuterades.

Även Gunnel Karlsson, historiker och chef över nationella sekretariatet för genusforskning, har redovisat för en splittring mellan socialdemokratiska kvinnoförbundet och kvinnoklubben i sin avhandling Från broderskap till systerskap. Karlssons avhandling undersöker socialdemokratiska kvinnoförbundets historia från 1908-1978 och deras kamp för inflytande i partiet. Karlsson använder Hirdmans genusteori om genuskontraktet för att analysera relationen mellan Socialdemokratiska kvinnoförbundet och SAP.31 Karlsson menar att 1930-talet kan ses som en genombrottstid för kvinnoförbundet, då de erkändes som sidoorganisation till partiet och även fick en roll som politisk aktör. Dock kom kvinnoförbundet fortfarande ha svårt att nå ut till kvinnorna runt om i landet under 1930-1940-talet. De hade även svårt att få ett fungerande samarbete mellan kvinnoförbundet och kvinnoklubbarna, då de inte alltid drog jämt, speciellt i frågan om kvinnans roll i samhället.32 Karlsson menar att det fanns ett avstånd mellan husmodern och de högre uppsatta i förbundet, exempelvis ansåg vissa klubbmedlemmar att de i förbundet satt på sina höga löner och förkastade vikten av hemmet, familjen och gud.33

Karlssons resultat visade på att det fanns två olika strategier för att skapa sig inflytande inom partiet, antingen skulle de använda sig av ”kvinnolinjen” eller ”partilinjen” och i slutänden kom det att bli ”kvinnolinjen” som vann. Detta innebar att de tog en kvinno- och särroll i form av en sidoorganisation till partiet, istället för att integrera sig i partiet. Kvinnoförbundet skulle som sidoorganisation ta hand om kvinnorna och kvinnofrågorna och detta menar Karlsson kan ses som en början på ett överenskommet genus- och husmoderskontrakt.34 Dock menar Karlsson att fördelen med en sidoorganisation var att kvinnorna fick en garanterad plats inom partiet, som annars skulle varit svårt då det fortfarande fanns så starkt motstånd från partimännen.35 Teoretiskt förklarar således Karlsson relationen mellan förbundet och partiet som ett osynligt genuskontrakt. Utåt var alla partimedlemmar jämställda och hade lika rättigheter, men i verkligheten var kvinnan underställd mannen på grund av sitt kön. Kvinnornas intresse, exempelvis gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete, semester för husmödrar och höjt barnbidrag, sågs inte som berättigade. Inom de frågor där mannens och kvinnans intressen skiljde sig åt, sågs de mer som ett hot mot partiet. Kvinnans intresse skulle således gå i samma linje med mannens intresse. Partimännen såg inte detta som makt eller över- och underordnad, utan som kvinnoproblem, då de menade att kvinnorna saknade politisk erfarenhet och var för påverkade av sina kvinnoklubbar.36 Karlssons avhandling är intressant för min undersökning i det avseendet att hon likt mig inriktat sig på Socialdemokratiska partiet. Hon behandlar dock både partiet och förbundet, men även till viss del kvinnoklubbarna, som min uppsats inriktar sig på. Hon redogör för ett osynligt genuskontrakt mellan förbundet och partiet och även för splittringar inom förbundet, men också splittringar mellan förbundet och klubbarna, som är relevant för min undersökning. Det är intressant att se om detta visar sig i min undersökning, hur vida klubbens

                                                                                                                         30 Almgren, N,. 2006, s. 232. 31 Karlsson, G., 1996, s. 30f. 32 Karlsson, G,. 1996, s, 68. 33 Karlsson, G,. 1996, s. 110. 34 Karlsson, G,. 1996, s. 120. 35 Karlsson, G,. 1996, s. 327.  36 Karlsson, G,. 1996, s. 13, 125f.

 

11  

kvinnor drog jämt med kvinnoförbundets åsikter om arbete och utbildning, samt klubbarnas bidrag under beredskapstider och om det fanns meningsskiljaktigheter även inom klubben.

På internationell nivå har Penny Summerfield, professor i modern historia, skrivit om brittiska kvinnors arbete under andra världskriget i artikeln: ”´They didn´t want women back in that job!´: the second world war and the construction of gendered work histories”. Artikeln är intervjubaserad och bygger på individuella arbetarhistorier från 42 kvinnor, födda omkring 1922, runt om i Storbritannien.37 Summerfield beskriver att behovet av kvinnlig arbetskraft i Storbritannien i mitten av 1940-talet bidrog till en tillfällig förändring, när de kom till kvinnas roll på arbetsmarknaden. Likt Sverige, propagerade Storbritannien för att kvinnans patriotiska skyldighet var att avlösa mannen från hans arbete, tills han var tillbaka från krigstjänstgöringen. Således sågs kvinnans arbete inom de mansdominerande yrkena, som tillfälliga och behövliga enbart i krissituationer.38 Hon menar vidare att det fanns de kvinnor som var mindre entusiastiska till förvärvsarbete och självmant ville dra sig tillbaka när männen återvände efter kriget, men också de kvinnor som blev frustrerade när de märkte att de arbeten de lyckas erövra i och med kriget gick mot sitt slut. Det fanns även de kvinnor som hade chans att fortsätta med arbetet inom det mansdominerande yrket, men som hyste förakt mot det och därmed valde att inte fortsätta.39 Summerfields artikel är relevant för min studie, då det är intressant att se om dessa olika sorters kvinnor kan tydas fram redan under kriget inom klubbarna, eller om det är en sorts kvinna som är överrepresenterad.

Utifrån min redogörelse ovan av tidigare forskning inom mitt område, kan jag sammanfattningsvis konstatera att mycket har skrivit inom området. Tidigare forskning, som är relevant för min uppsats, har behandlat dels den gifta kvinnans roll i samhället och rätt till förvärvsarbete. Dels behovet av kvinnlig arbetskraft i Sverige under andra världskriget och synen på densamma ur statens, fackets och arbetsgivarens perspektiv. Dels har relationen mellan kvinnorörelsen, staten och arbetsmarknaden undersökts, samt SAP:s efterkrigsprogram och kvinnorörelsens egen efterkrigsplanering, som syftade till att behålla kvinnornas nyvunna plats på arbetsmarknaden. Dels har tidigare forskning redogjort för Socialdemokratiska kvinnoförbundets historia och förbundets kamp för inflytande inom partiet. Dock saknas det forskning rörande lokala socialdemokratiska kvinnoklubbar och deras arbete och syn på bildning och kvinnans roll under kristider. Därmed anser jag att min uppsats kommer att bidra med ny kunskap inom området och hjälpa till att fylla ut det tomrum i forskningen som jag bedömer finns i dagsläget.

 

1.5 Teori

Den teoretiska utgångspunkten i min uppsats utgörs som nämnts av Yvonne Hirdmans teori om genuskontraktet. Jag kommer använda mig av denna när jag ska analysera Karlstads och Trollhättans

                                                                                                                         37 Summerfield, Penny. They didn´t want women back in that job!: the second World war and the construction of gendered work histories, Labour History Review, Vol. 63, No. 1, 1998, s. 83. 38 Summerfield, P,. 1998, s. 86f. 39 Summerfield, P,. 1998, s. 99f.  

 

12  

Socialdemokratiska kvinnoklubbs syn på kvinnans roll under krigs- och beredskapstider, samt synen på arbete och utbildning.

Hirdman diskuterar, i boken Genus: om det stabilas föränderliga former, manligt och kvinnligt och samhällsstrukturen som styr över mannen och kvinnan, som kan ses som ett genuskontrakt mellan dem. Hirdman vill med sin teori visa hur en man formas till en man och hur en kvinna formas till en kvinna och hur dessa sedan bildar samhällets bärande väggar. Hirdman menar att vi tidigare inte sett detta och att vi nu med detta begrepp ska kunna se det vi tidigare inte såg.40 Hirdman har valt att använda begreppet genus, istället för kön, då hon anser att kön har en mer laddad och sexuell koppling. Genus i sin tur, menar Hirdman, ger diskussionen mer distans och är även nödvändig att använda i diskussionen om kön, för att inte bli missförstådd. Begreppet kön är även mer sammankopplat till kroppen, medan begreppet genus är kopplat till fler saker, exempelvis vad som är manligt, respektive kvinnligt inom politik, mat och kläder etcetera.41

Begreppet genuskontrakt syftar i sin tur till ett kulturellt nedärvt kontrakt mellan mannen och kvinnan, där överenskommelsen styr mannen och kvinnas olika förpliktelser, rättigheter och skyldigheter i samhället. Hirdman menar att begreppet genuskontrakt ringar in den bestämda strukturen som finns i samhället, som styr mannen och kvinnan, men samtidigt syftar ordet kontrakt till att det finns utrymme till förhandling.42 Begreppet genuskontrakt blir en slags grund för att systematisera utifrån, utan att det finns risk att det förändras över tid. Genuskontrakt menar Hirdman syftar till att fastställa den orörliga uppfattningen över mannen och kvinnans villkor i historien.43

Genuskontraktet har funnits i alla tider och inom alla samhällen, menar Hirdman, och är relativt konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska vara mot varandra på olika nivåer i samhället. Genuskontraktet hjälper oss att förstå kvinnans begränsade möjligheter och se mellanrummet mellan manligt och kvinnligt. Genuskontraktet reglerar således relationen mellan könen, men det befintliga kontraktet kan inte motverka konflikter, menar Hirdman. Konflikterna växer fram i de så kallade gråzonerna, när mannen och kvinnan testar hur långt kontraktets gränser går att tänja.44 Således tänja på de stereotypiska uppfattningarna att mannen är försörjaren, beskyddaren och den med ansvar, medan kvinnans roll är att föda barn, uppfostra och ta hand om hushållet.45 Det som följaktligen blir aktuellt för min studie är att se hur teorin om genuskontraktet kan förklara kvinnornas syn på sin egen roll under krigs- och beredskapstider, samt synen på arbete och utbildning. Om den rådande genusordningen i samhället påverkade kvinnornas syn, eller om de försökte tänja på kontraktets gränser.

 

                                                                                                                         40 Hirdman, Y., 2003, s. 11. 41 Hirdman, Y,. 2003, s. 15f. 42 Hirdman, Y,. 2003, s. 84. 43 Hirdman, Y,. 2003, s. 88. 44 Hirdman, Yvonne, Gösta och genusordningen: feministiska betraktelser, 2007, s. 216ff. 45 Hirdman, Y,. 2003, s. 88.  

 

13  

1.6 Metod och material

Jag har valt att använda mig av kvalitativ metod i min studie, då jag vill undersöka hur kvinnorna i Karlstad och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb såg på kvinnans roll under krigs- och beredskapstider, samt hur deras syn på arbete och utbildning såg ut. Karin Widerberg, norsk sociolog och genusforskare, förklarar att kvalitativ metod används när forskaren vill undersöka ett fenomens karaktär eller mening, medan kvantitativ metod i sin tur syftar till att undersöka fenomenets frekvens, således fastställa mängd.46 Kvalitativ metod ger även möjlighet till en mer djupgående analys och kunskap inom outforskade och forskade områden, som inte kvalitativ metod kan bidra med, menar Bengt Starrin, professor i socialt arbete och socialpolitik, och Per-Gunnar Svensson, professor i hälso- och sjukvårdens inre organisation.47 Om vi förhåller oss till beskrivningen ovan faller min studie av Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb således under kvalitativ metod, då min studie syftar till att fastställa ett fenomens karaktär. Tanken är även att mer djupgående undersöka ett till synes outforskat område och därmed inte ett fenomens frekvens under de givna åren. I och med den kvalitativa metoden har jag möjlighet att mer ingående undersöka två socialdemokratiska kvinnoklubbars mötesprotokoll under andra världskriget. Detta bidrar i sin tur till att jag mer djupgående kan undersöka hur kvinnornas tankegångar kring arbete såg ut, samt deras inställning till utbildning, då detta är syftet med uppsatsen. Det jag hoppas på att få se i protokollen är hur kvinnornas diskussioner och åsikter kring arbete och bildning såg ut, samt hur de ställde sig till reservarbetskraft och beredskapsarbete, således om de var måna om att ta sig in på den mansdominerade arbetsmarknaden. Min förhoppning med den kvalitativa analysen är att således att kunna undersöka om eller vilka frågor som lyftes inom dessa områden, men även att få en inblick i hur många kvinnor i klubbarna som anmälde sig till reservarbetskraft och beredskapsarbete.

Den kvalitativa analysen är hermeneutisk till sin form, då jag undersöker handlingar och människor utifrån dess sammanhang och hur tid och rum påverkar människans handlande. Således kommer jag utgå ifrån hur förhållandena såg ut under den givna tiden och hur det påverkade kvinnornas åsikter och synpunkter.48 Widerberg menar att hermeneutik är tolkningslära, som syftar till att tolka, förtydliga och klargöra ett fenomen. Hon menar även att det finns vissa grundläggande antaganden i analysmetoden, som utgör dess ryggrad. De olika antagandena är att de olika delarna är beroende av varandra, mening skapas och förstås i ett sammanhang, en viss förförståelse krävs för att förstå och tolkningen sker utifrån forskarens förväntningar.49

Jag kommer även att till viss del använda mig av en komparativ metod, då jag har som syfte att parallelläsa Karlstad och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb. Tanken är att parallellt redogöra för två städer med olika bakgrund, Karlstad som är en gammal residensstad och Trollhättan som är en industristad. Detta för att bredda undersökningen, samt för att se om kvinnorna inom de två olika

                                                                                                                         46 Widerberg, Karin, Kvalitativ forskning i praktiken, Studentlitteratur, Lund, 2002, s. 15. 47 Starrin, Bengt & Svensson, Per-Gunnar (red.), Kvalitativ metod och vetenskapsteori, 1994, s. 157. 48 Starrin, B. & Svensson, P-G,. 1994, s. 73. 49 Widerberg, K,. 2002, s. 25f.

 

14  

klubbarna hade liknande åsikter och syn på kvinnornas roll under krigs- och beredskapstider och om synen på arbete och utbildning såg lika ut i de två klubbarna eller om de ter sig olika.50

Källmaterialet jag valt att undersöka är främst protokollsböcker från Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubbs möten under åren 1939-1945. Mötesprotokollen är handskrivna av mötets sekreterare, och vem som var sekreteraren kunde variera mellan olika medlemmar från gång till gång. Klubbmötena hölls vanligtvis en gång i månaden, med undantag av inställda möten, främst under sommaren, eller extrainsatta möten. Protokollen innehåller i regel cirkulär, skrivelser, motioner och nya frågor, det var även vanligt att en talare bjudits in för att hålla föredrag om ett aktuellt ämne. Dessa föredrag var alltsomoftast uppskattade hos medlemmarna och följdes normalt av en diskussion.

Jag har även tittat på klubbarnas kvartalsrapporter, som de skickade in till kvinnoförbundet varje kvartal för att dels redogöra för antal medlemmar klubben hade, dels hur många som hade avgått och tillkommit och dels antalet sjuka, arbetslösa, fyllda 65 år och resterande medlemmar som hade blivit befriade från kontingent. Detta valde jag att titta på för att kunna sammanställa klubbarnas medlemsantal, för att sedan kunna få en inblick i hur många medlemmar som anmälde sig till olika cirklar, närvarade vid möten, samt anmälde sig till beredskapsarbete och reservarbetskraft, i jämförelse med hur många medlemmar de egentligen var i klubben.

Arkivmaterialet har funktionen som kvarleva, då materialet är lämningar från Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubbs möten under andra världskriget. Materialet får funktionen av en kvarleva, då jag valt att undersöka vilken syn kvinnorna hade på arbete och utbildning, samt deras syn på sin roll i samhället under kristider. Därmed blir det inte en berättande källa, då jag inte undersöker vad som hände i klubbarna under andra världskriget.51 Kvarlevors äkthet är för det mesta hög, men det finns ändå anledning att vara källkritisk. Dels måste jag titta på källans sanningshalt och om den är tendentiös, således om någon i klubben har velat utelämna något i protokollet eller lägga till något med avsikt. Dock ser jag det som högst otroligt att någon i klubben skulle haft någon anledning att lägga till eller utelämna något i protokollen, då det inte var några privata ärenden eller känsliga områden som togs upp på mötena. De ändringar som gjordes i protokollen var oväsentliga, i den mening att det endast gällde rättelse av småfel. Närhetsfaktorn är en annan relevant aspekt att titta närmare på, dock anser jag att trovärdigheten är hög i detta fall, då protokollen skrevs under mötets gång och därmed fanns ingen risk för att det gått för lång tid mellan att mötet ägt rum och att protokollet nedtecknades. Med undantag att vissa ändringar gjordes i protokollen vid senare tillfälle, dock var dessa ändringar, som nämnts ovan, endast mindre ändringar av småfel och dylikt.52 En viss källkritik måste även riktas mot mig själv när det kommer till textanalysen och att tyda skriv- och handstilen i mötesprotokollen. Vissa feltolkningar kan ha gjorts på grund av att vissa ord och meningar varit svårtolkade på grund av skrivstilen, men främst på grund av den personliga handstilen och att protokollen skrivits ned mycket snabbt under mötets gång.

 

                                                                                                                         50 Florén, Anders & Ågren, Henrik, Historiska undersökningar: grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, 2., [uppdaterade] uppl., 2006, s. 33.  51 Thurén, Torsten, Källkritik, 3., [rev. och omarb.] uppl., 2013, s. 94. 52 Florén, A & Ågren, H., 2006, s. 65ff.

 

15  

2. UNDERSÖKNINGSDEL

2.1 Bakgrund

Sverige var under andra världskriget neutralt, men kriget kom ändå att påverka Sverige i hög grad. Den allt mer ökande andelen inkallade män, särskilt efter år 1940 då Tyskland gick in i Norge och Danmark, påverkade arbetsmarknaden avsevärt. Efter Tysklands intåg i Norge och Danmark lade Sverige alla resurser på krigsberedskap och flertalet stridsdugliga män mottog en inkallelse till beredskapsarmén. Detta bidrog således till ett stort behov av arbetskraft, inte minst inom de mansdominerande yrkena. Den accelererande krigsberedskapen bidrog även till att trycket på industrierna steg och behovet av arbetskraft ökade därmed ytterligare. Detta kom att leda till att kvinnor började efterfrågas på arbetsmarknaden och då främst inom industrierna, vilket innebar att kvinnorna kunde ta sig in på mansdominerande områden. Flera kvinnor lämnade sina tidigare lågavlönande arbeten inom textilindustrin och jordbruket och flyttade in till städerna för att arbeta inom de mansdominerande yrkena, som var mer högavlönade. Flera män kände sig dock hotade av kvinnornas intåg på arbetsmarknaden och var oroliga för att de skulle behöva konkurrera om jobb med kvinnorna efter krigets slut, de var således oroliga över att kvinnornas reservarbetskraft skulle vara permanent.53

Samtidigt som kvinnor gjorde framsteg och tog plats inom den politiska och sociala arenan i samhället under krigsåren, samt arbetade för att ta bort den rådande genusordningen, menar vissa att kvinnorna inte utnyttjade situationen som rådde fullt ut och inte tog den chans som gavs. Trots att de olika kvinnoorganisationerna i hög grad lyckades att samarbeta under krigsåren, fanns det dock splittringar inom kvinnorörelsen. Kvinnor kom från olika klasser, yrkesgrupper och hade olika ideologier och därmed såg de på politik och könsordningen i samhället på olika sätt. Den största skillnaden låg mellan husmodern och yrkeskvinnan. Flera kvinnor, främst husmödrar, ansåg att det inte gick att både vara fru och moder, således att ta hand om barnen och hushållet, och samtidigt förvärvsarbeta. Detta var ett problem som kvinnoorganisationerna var tvungna att förhålla sig till och försöka få att fungera.54 Dessa splittringar såg jag även mellan Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb i min b-uppsats, där jag undersökte Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb under åren 1940-1945. Kvinnoförbundet uppmanade vid flera tillfällen, främst mellan åren 1942-1944, att kvinnorna i klubben skulle ställa sig till förfogande för beredskapsarbete och förvärvsarbete, men då de flesta kvinnorna i klubben var husmödrar fick uppmaningarna inget vidare gehör.55

Att dessa kvinnor, från olika klasser och yrkesgrupper, med olika ideologier ändå kunde samarbeta, visar på kvinnornas starka vilja och längtan att ta sig in på den politiska och sociala arenan, som de så länge

                                                                                                                         53  Almgren, N., 2005, s. 12f.  54 Almgren, N., 2006. s, 1, 165f. 55  Augustsson, E., 2015, s. 26.  

 

16  

hade varit utestängda ifrån. Detta kvinnliga nätverk kom att visa sig betydelsefullt för kvinnans ökande roll i samhället.56

1944 kom regeringen att tillsätta en planeringskommission, som skulle lägga fram en plan för den kommande freden, de skulle således planera Sveriges ekonomiska politik inför efterkrigstiden. De kom även att tillsätta en utredning som skulle undersöka det sociala området och lägga fram en plan för den sociala politiken och dessa två kom att generera i arbetarrörelsens efterkrigsprogram, även kallat ”27-punktsprogrammet”. Huvuddragen i efterkrigsprogrammet var ”full sysselsättning i ett fritt samhälle”. Samtidigt arbetade kvinnoorganisationerna med att lägga fram ett eget efterkrigsprogram, då de ville se en långsiktig plan, istället för regeringens kortsiktiga plan. Kvinnorna var rädda att de efter kriget skulle tvingas att lämna de nyvunna arbetena för de återvändande männen och därmed förlora nyvunnen mark, således ta ett steg tillbaka. Kvinnorna argumenterade bland annat för att kvinnorna behövdes för att Sverige skulle nå full sysselsättning och för att nå en högre levnadsstandard i samhället krävdes det att kvinnor fick rätt till lönearbete, menade de.57 Det ges lätt en bild av att kvinnorna ville komma in i de mansdominerade områdena och kämpande för att ta plats inom de politiska och sociala arenorna, men så var inte alltid fallet, exempelvis har det visats att bland annat husmödrar inte alltid ställde sig positiva i denna fråga.58

Socialdemokratiska partiet bildades år 1889 och de har stegvis under historien ändrat Sverige från att ha varit ett klass- och fattigsamhälle till ett välfärdssamhälle, där grundpelarna har varit jämlikhet och solidaritet.59 Kvinnoförbundet i sin tur bildades 1920 och blev erkända som sidoorganisation till partiet under 1930-talet och fick därmed en garanterad plats inom partiet, dock kom de att få kämpa i motvind ett tag till. Under kvinnoförbundet finns det kvinnodistrikt, som har som uppgift att sköta kommunikationen mellan förbundet och kvinnoklubbar runt om i Sverige. En sådan klubb är Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, som bildades år 1908 och kom att vara fram till år 1986, med undantag att klubben lades ned samma år den startade, men återupptogs igen år 1915. År 1986 kom klubben att delas i två olika klubbar, Karlstads Östra och Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb.60 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb bildades i sin tur några år senare, år 1919, då arbetarkommunen tog initiativet att starta en kvinnoklubb. Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb kom att ansluta sig till Trollhättans arbetarkommun omgående och kom sedan att ansluta sig till Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund när den startades år 1920 och kort där efter även till Västgöta-Dals kvinnodistrikt.61 Jag anser att det är intressant att undersöka hur kvinnorna i Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb ställde sig i frågan om kvinnans roll i beredskapstider och hur de såg på arbete och utbildning. Även om klubbarnas åsikter och diskussioner följde samma linje eller om de skiljer de sig åt är intressant att titta på.

                                                                                                                         56 Östberg, Kjell, 'Krig och fred i svensk kvinnorörelse', Kvinnor mot kvinnor/ redaktion: Christina Florin, Lena Sommestad, Ulla Wikander., 1999, s. 16-44. 57  Almgren, N,. 2006. s. 63f, 201f, 214.  58 Almgren, N,. 2006. s. 46f. 59  Socialdemokraterna.se, http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Var-historia/.  60 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5. 61 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Ämnesordnade handlingar 1907-1964, Historik, F: 1.

 

17  

2.2 Undersökning  

Syftet med min uppsats är som nämnts att undersöka hur Karlstads och Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubbs arbete såg ut under andra världskriget och vilka diskussioner och åsikter som fördes kring arbete och utbildning i de båda klubbarna. Syftet är även att undersöka hur kvinnoklubbarna såg på sin roll under krigs- och beredskapstider, samt hur de ställde sig till det kvinnliga beredskapsarbetet. Jag har även intentionen att undersöka om den rådande genusordningen är synlig i kvinnornas arbete, diskussioner och åsikter kring arbete och bildning. Jag kommer därmed i detta kapitel redogöra för min undersökning av Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb och Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb och min analys av klubbarnas mötesprotokollsböcker. Jag har valt att dela in undersökningen tematiskt och i varje tema redogöra för båda kvinnoklubbarna parallellt, således göra en parallelläsning av de två klubbarna, för att ge en sådan tydlig bild av undersökningen som möjligt. Jag har valt att dela in undersökningen i tre olika huvudrubriker: ”Arbete”, ”bildning” och ”Engagemang”. Den första rubriken ”Arbete” har jag valt att dela in i underrubrikerna ”Reservarbetskraft och beredskapsarbete” och ”Socialt arbete”. Det andra temat har jag döpt till ”Bildning”, med underrubrikerna ”Studiecirklar”, ”Kurser” och ”Föreläsningar”. Det sista temat är ”Engagemang”, där jag redogör för kvinnoklubbarnas intresse och engagemang, som i sin tur delas in i underrubrikerna ”Politiskt engagemang” och ”Övriga frågor”.  

 

2.2.1 Arbete  

Under detta tema kommer jag redogöra för Karlstads och Trollhättans kvinnoklubbs arbete under de undersökta åren, samt medlemmarnas inställning till arbete. Jag har delat in rubriken ”Arbete” i två underrubriker, dels ”Reservarbetskraft och beredskapsarbete”, där jag redogör för och analyserar frågan kring reservarbetskraft och beredskapsarbete, som lyftes ett antal gånger i båda klubbarna under de undersökta åren, samt hur klubbarnas medlemmar såg på sin roll på arbetsmarknaden. Dels har jag valt underrubriken ”Socialt arbete”, där jag beskriver och analyserar klubbarnas sociala arbete under andra världskriget.

 

2.2.1.1 Reservarbetskraft och beredskapsarbete  

2.2.1.1.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Inte förrän år 1942 lyftes frågan om behovet av kvinnlig arbetskraft på Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubbs möte, således cirka tre år efter att andra världskriget brutit ut. Det är en skrivelse från förbundet, där de redogjorde för läget i Sverige och att det behövdes arbetskraft och personal för att säkra Sveriges försvar, samt folkförsörjning. De påpekade att det inte fanns någon manlig arbetskraft kvar och att ungdomarnas beredskapsarbete redan var organiserat och att det nu var kvinnornas tur att göra sin insats. Förbundet informerade om att det behövdes arbetskraft inom jordbruket, torvmossarna och

 

18  

skogarna, samt arbetskraft inom luftbevakningen och reservarbetskraft inom krigsindustrin.62 Detta menar jag tyder på att det fanns ett genuskontrakt mellan mannen och kvinnan, då kvinnan kommer på tredje plats efter att ingen manlig arbetskraft fanns att få tag i och efter att staten hade organiserat ungdomarnas beredskapsarbete.63 Det nästa alternativet blev därefter kvinnlig arbetskraft och jag anser därmed att det går att tyda en viss motvilja hos staten och arbetsgivarna att använda sig av kvinnlig arbetskraft. Här går det även att tyda ”medelvägsmanligheten”, som Frangeur redogör för. Då mannen tar båda sidorna, genom att de uppmanade kvinnorna att anmäla sig till beredskapsarbete och reservarbetskraft, men ändå visade på en motvilja att ta in kvinnor på de mansdominerande områdena.64

Även Overuds analys pekade på att motståndet mot kvinnan på arbetsmarknaden låg kvar, fast att förändringar skedde och kvinnan blev eftertraktat på arbetsmarknaden under kriget. Dock menar Frangeur motsatsen, att hennes resultat visade på förändring hos staten och arbetsgivarnas attityd gentemot kvinnan på arbetsmarknaden.65 Hirdman beskriver genuskontraktet, som nämnts tidigare, som ett nedärvt kulturellt kontrakt mellan mannen och kvinnan, som dels styr vilka skyldigheter och förpliktelser kvinnan har i samhället. Dessa skyldigheter anser jag går att se då förbundet understryker vikten av att även kvinnan nu gör sin insats för landet.66 Det Summerfield redogör för, att Storbritannien propagerade för att kvinnans politiska skyldighet var att avlösa mannen, går således även att se i Karlstads kvinnoklubb, då staten främst utnyttjade kvinnornas lojalitet gentemot sin man och samhället.67 Förbundet upplyste även klubbens medlemmar att de främst vände sig till husmödrar som har myndiga barn, men även hemmadöttrar som hade möjlighet att frigöra sig från hemarbetet, arbetslösa, studenter, eller yrkeskvinnor som var lediga under sommaren.68 Detta går att koppla samman med Overuds resultat att staten använde sig av en strategi, där de främst skulle förvärva gifta kvinnor med myndiga barn, som var lojala sina män och familjer och därmed skulle lämna sina beredskapsarbeten när männen kom tillbaka. Därmed minskade de hotet mot genusordningen i samhället.69

Andra gången beredskapsarbete och reservarbetskraft lyftes på klubbens möte var år 1943, då ett anförande hölls kring svårigheten att skaffa arbetskraft inom jordbruket, industrier, samt i privata hem och anstalter. Kvinnoklubbens medlemmar blev uppmanade att inställa sig i arbetet omedelbart, så de skulle vara beredda om kriget kom. År 1944 lyftes frågan igen och då genom att Länsarbetsnämnden hade skickat en skrivelse till klubben. I skrivelsen vädjade dem till kvinnorna i klubben att ställa sig till förfogade för olika arbeten, antingen reservarbetskraft eller beredskapsarbete. Tillsammans med skrivelsen följde även blanketter med, som medlemmarna skulle fylla i om de ville anmäla sig. Dock redovisades det inte i protokollet hur många eller om någon medlem anmält sig. Emellertid kan detta tyda

                                                                                                                         62 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5. 63 Hirdman, Y,. 2003, s. 88. 64 Frangeur, R., 1998, s. 345f. 65 Overud, J,. 2005, s. 66. Frangeur, R,. 1998, s. 359. 66 Hirdman, Y,. 2003, s. 88.  67 Summerfield, P., 1998, s. 86f. 68  Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5. 69 Overud, J,. 2005, s. 174f.

 

19  

på att tidigare uppmaningar inte gett något gensvar hos kvinnorna, då frågan lyftes igen och ytterligare uppmaning skedde, att kvinnorna skulle anmäla sig till reservarbetskraft eller beredskapsarbete.70

Samma år kom även klubben själva lyfta frågan, då de ville protestera mot en uppmaning som hade varit synlig i en tidning, kring att arbetarkvinnor skulle ställa sig till förfogade för gratis hjälp eller lågavlönat arbete i hemmen. Klubben kom gemensamt besluta i frågan att skicka en skrivelse till den kvinnliga beredskapskommittén, där de skulle framföra sin protest. Svaret från K.B.K innehöll ett förslag att klubben skulle återkalla skrivelsen, men detta avslogs av klubben och detta bidrog i sin tur till att klubbens ordförande avsade sig uppdraget som ledamot i K.B.K.71 Detta visar på de olika strategierna, som orsakade splittringar inom kvinnorörelsen, enligt Almgren. Att kvinnorna inte alltid drog jämt, främst i frågan kring kvinnans roll i samhället, som vi ser prov på även här.72 Men det visar även på att kvinnorna inom Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb vågade gå emot det rådande genuskontraktet och dess bestämda strukturer till viss del. Hirdman nämner att det finns tillfällen där mannen och kvinnan testar hur långt kontraktets gränser går att tänja och jag menar att detta är ett exempel på det. Hirdman menar även att genuskontrakt syftar till förhandling och detta anser jag kunna tyda, då kvinnorna inte vill gå med på gratis eller lågavlönat arbete i hemmen, som de förväntades göra.73

2.2.1.1.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Redan år 1939 uppmanades Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubbs kvinnor att ansluta sig till beredskapsarbete inom luftskyddet. Nästa fråga kring kvinnlig reservarbetskraft och beredskapsarbete lyftes inte på något klubbmöte förrän år 1942, likt hos Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb. Det var förbundet som uppmanade och underströk att klubbens medlemmar skulle göra sitt bästa för Sveriges försvar. Kvinnorna skulle således utifrån sitt egna och landets intresse medverka för att behålla Sveriges frihet och fred. Likt hos Karlstads kvinnoklubb, kan jag även i Trollhättans kvinnoklubb se prov på den propaganda som Summerfield beskrev att Storbritannien drev under kriget, då man utnyttjade kvinnornas lojalitet genom att trycka på att de skulle hjälpa till för eget och landets intresse.74 Förbundet redogjorde för att det behövdes arbetskraft inom jordbruket, luftbevakningen, samt reservarbetskraft inom krigsindustrin.75 Även här kan jag se en koppling till Overuds resultat över statens och arbetsgivarnas strategi att förvärva ”fru lojal”, för att motverka hotet mot det rådande genuskontraktet, i och med att kvinnorna behövdes på arbetsmarknaden. Förbundet utnyttjade den lojala kvinnan, genom att understryka att kvinnorna skulle ställa sig till förfogande i eget, men även i landets intresse för att undvika svält och elände och detta visar även på att förbundet var bundet till

                                                                                                                         70 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:6. 71 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:6. 72 Almgren, N., 2006, s. 232. 73 Hirdman, Y,. 2003, s. 84, 88.  74 Summerfield, P., 1998, s. 86f. 75 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:6.

 

20  

genuskontraktet, då de använder sig av statens strategi.76 År 1944 lyftes frågan igen på klubbens möte och det talades om den kvinnliga reservarbetskraften, att den var nödvändig för att hålla industrierna igång, när ingen manlig arbetskraft fanns att få tag i. Talaren hoppades på att Sveriges kvinnor inte skulle vara sämre än Finlands och Englands kvinnor, som hade varit enastående. Talaren redogjorde även för de industrier som i händelse av mobilisering, tog emot kvinnor. Enligt protokollet skulle flera medlemmar anmält sig frivilligt, men efter några månader kom det upp på ett klubbmöte att de listor där kvinnorna skulle ha tecknat sig för frivilligt arbete, inte hade några namn på sig. En förklaring gjordes, att flera av medlemmarna redan hade tecknat sig till arbete inom sjukvården och luftskyddet.77 Här anser jag att genuskontraktet är tydligt, då det underströks att det var kvinnornas skyldighet att ställa upp för deras män och staten när männen blev inkallade och det blev brist på arbetskraft. Jag anser mig även kunna urskilja en kvinnotyp, som Summerfield redogör för i sin artikel och det är den mindre entusiastiska kvinnotypen. Fast att Summerfield utgår ifrån efterkrigstiden, så anser jag mig ändå kunna se att kvinnorna inom Trollhättans kvinnoklubb inte var särdeles entusiastiska i beredskapsarbete och att flytta fram sin position på arbetsmarknaden.78 Jag finner att samhällets bestämda strukturer blev tydliga i detta fall. Även det att Sveriges kvinnor inte skulle vara sämre än andra länders kvinnor, visade på tydliga strukturer och kvinnors skyldigheter och förpliktelser i samhället, som genuskontraktet står för. De motsättningar som kom från arbetsgivare och stat mot kvinnor på arbetsmarknaden, som Overuds undersökning visade på, kan även tydas i undersökningen av Trollhättans kvinnoklubb. Då vissa industrier i händelse av mobilisering tog emot kvinnor, men om man läser mellan raderna, inte annars tog emot kvinnor, således var kvinnorna välkomna endast vid krissituation.79 Likaså att inga namn fanns på teckningslistan kan vara ett tecken på ett rådande genuskontrakt, att kvinnorna så länge socialiserats in i att deras plats inte är inom dessa områden och därmed valde kvinnorna att inte teckna sig, utan anmälde sig istället till de mer kvinnliga yrkena, bland annat inom sjukvården och luftskyddet. Frangeur talar även om och menar att det metafysiska planet, det övergripande planet, var oförändrat och det anser jag även att min undersökning visar på, då kvinnorna fortfarande är starkt kopplade till kvinnosysslor, som omsorg och barnafödande. Men att en successiv förändring började ske på den institutionella politiska nivån under den undersökta perioden och att antal kvinnor ökade under 1940-talet, i och med behovet av kvinnlig arbetskraft.80

2.2.1.2 Socialt arbete

2.2.1.2.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Under år 1939 arbetade kvinnorna i Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb med dels insamling till                                                                                                                          76 Overud, J,. 2003, s. 174f.  77 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:7. 78 Summerfield, P., 1998, s. 99f. 79 Overud, J,. 2003, s. 66. 80 Frangeur, R., 1998, s. 364.

 

21  

Världssamlingen för fred, genom att rekvirera och sälja tryckta märken och dels samlade de in pengar till Finland. Beredskapskommittén efterfrågade även frivilliga medlemmar som kunde hjälpa till vid registrering av kvinnorna i staden. Nästa år, år 1940, kom klubbens sociala arbete i from av krigsbidrag igång ordentligt. De samlade in pengar till spanienbarnen, samt till finlandsinsamlingen, men även till semesterhemsfonden, genom att sälja lotter. De samlade även in möbler och ljus till Norge och bidrog med pengar till luftvärnet. En kontinuerlig uppmaning skedde under året till klubben att de skulle sticka strumpor och vantar till neutralitetsvakten och klubben beslutade att göra det i den mån de kunde och hann. En annan fråga lyftes, där det efterfrågades om klubben kunde hjälpa till med en insamling till ett jaktplan. Klubben beslutade dock att de först och främst skulle tänka på insamlingen till en tvättambulans i Finland, som förbundet hade uttalat sig om.81 Detta anser jag faller in i den stereotypa uppfattningen av kvinnors arbete och de nedärvda kulturella strukturerna, att kvinnorna i klubben är bundna till kontraktet och inte själva vill bryta det heller i detta fall. Då de främst är intresserade av det sociala arbetet, framför reservarbetskraft och beredskapsarbete. Även det att klubben anser att en tvättambulans är viktigare än ett jaktplan styrker även denna hypotes.82 Under år 1941 bidrog klubben med pengar till distriktets fadderbarn, gammalt linne till förbandsartiklar, samt kom klubben väva en matta för att kunna sälja och samla in pengar till distriktets studiecirkel. Under år 1942 valde klubben att avslå vädjan från Världssamlingen för fred om ytterligare bidrag, dock kom de ge bidrag till Norgehjälpen och fältjulklappen till Sveriges försvar och även samla in pengar till Ellen Keys minne. Under år 1943 fortsatte uppmaningen till klubben att sticka till neutralitetsvakten och klubben gjorde sitt bästa för att bidra. Klubben bidrog även med gamla kläder till Norgehjälpen och även detta år gav klubben bidrag till fältjulklappen, samt bidrag till Ellen Keys minnesstaty. Klubben kom under år 1944 fortsätta att bidra till distriktets fadderbarn och kom även lämna bidrag till Leningrads barn. Klubben samlade även in och sydde babykläder till Norges barn, samt bidrog med 25 öre per månad under 6 månader till barnbespisning åt Norges barn. Klubben kom dock avslå ytterligare uppmaningar att sticka till neutralitetsvakten, då inte tillräckligt många medlemmar anmält sig.83 Under år 1945 fortsatte det sociala arbetet, dock kom klubben åter igen avslå att sticka till neutralitetsvakten. Istället för att klubben bidrog, kom dock klubben att uppmana de medlemmar som var villiga att bidra att göra det, till bland annat Norgehjälpen och Rädda barnen. Klubben kom dock vara med när övriga kvinnoorganisationer gick ihop för att stödja Rädda barnen, då klubbens namn inte borde saknas. De kom även att bidra med kläder, skor, garn och stickor till Herrhagsskolans beredskapssjukhus.84 Undersökningen tyder på att kvinnoklubben i helhet fokuserade och ansåg att deras roll var att samla in pengar, kläder, samt sy och sticka till olika behövande organisationer. Även insamlingen till Ellen Key pekar på vilken ideologisk grund klubben vilade på. Det kan ytterligare visa på att Karlstads socialdemokratiska kvinnor inte var de kvinnor som stod längst fram i kampen för kvinnans

                                                                                                                         81 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5. 82 Hirdman, Y,. 2003, s. 88. 83 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5. 84 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.

 

22  

ökade roll på arbetsmarknaden, som Frangeur redovisar för i sin avhandling.85 Karlstads socialdemokratiska kvinnor var således bundna till det osynliga genuskontraktet, då de begränsade sig själva till främst ”kvinnogöra” istället för att utnyttja det stora behovet av kvinnlig arbetskraft. Karlsson nämner även i sin avhandling att klubbisternas intresse främst låg på att sy och sticka, istället för att intressera sig för studier och politik och detta kan jag finna fog för även i min undersökning.86

2.2.1.2.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubbs sociala arbete och bidrag under krigsåren hade kommit igång ordentligt redan år 1939. Klubben bidrog till ”Kajsas mjölkfond för spanska barn”, spanska barns underhåll, samt till ett svenskt barnhem i Frankrike. Klubben skänkte även sängkläder och kökskärl till beredskapskommittén och tecknade 10 kr till Finlandshjälpen. Utöver krigsrelaterade bidrag, så skänkte klubben bidrag till ungdomsklubben ”Unga örnar”. År 1940 låg mycket fokus på att sticka strumpor, vantar, muddar och ansiktsskydd till neutralitetsvakten, då flera uppmaningar skedde under året. Klubben bidrog även med mycket till Finlandshjälpen, bland annat genom att skicka underkläder och sanitetsbindor till kvinnorna, samt genom ekonomiskt bidrag. Förbundet vädjade till klubben att hjälpa till att införskaffa en tvättambulans till Finland och klubben beslöt att göra så gott de kunde. En lista till förmån för de inkallades familjer skickades även runt i klubben och klubben kom även att bidra med 100 kr till försvarslånet.87 Arbetet under år 1941 handlade främst om att sticka strumpor till neutralitetsvakten, men även hjälpa till att färdigställa barnkläder till Trollhättans beredskapsnämnds barn, samt bidrog klubben med 15 kr till beredskapskommittén. Året där på, år 1942, fortskred uppmaningen att klubben skulle fortsätta sitt arbete till neutralitetsvakten. Klubben bidrog även med kläder till fattiga finska barn, som kom till Sverige, samt en bössinsamling till Norgehjälpen. Utöver detta skänkte klubben bidrag till Ellen Keys minne.88 Likt Karlstads socialdemokratiska kvinnor, intresserade sig och arbetade Trollhättans socialdemokratiska kvinnor för att hjälpa behövande barn och kvinnor i grannländerna, samt sy och sticka till Sveriges neutralitetsvakt och ge bidrag till olika organisationer. Allt inom genuskontraktets väggar, där kvinnorna följde de stereotypiska kvinnliga förpliktelserna och skyldigheterna i samhället.89 Under år 1942 låg fokus på att hjälpa och ge bidrag till Norska fadderhjälpen, men klubben gav även bidrag till Världssamlingen för fred, samt sålde klubben pappersmärken till förmån för Rädda barnen. Det gavs även bidrag till en julgåva till de inkallade. En insamling till Leningrads barn startades under år 1944 och klubben både skänkte pengar och sydde kläder. Bidrag till Norska fadderhjälpen fortsatte under år 1944, men när förbundet vädjade till klubben om hjälp till 300 norska barns bespisning, som de åtagit sig, avslog klubben denna begäran. På den grund att klubben redan åtagit sig tre norska fadderbarns

                                                                                                                         85 Frangeur, R,. 1998, s. 352 86 Karlsson, G., 1996, s. 107f. 87 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6. 88 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6. 89 Hirdman, Y,. 2003, s. 88.

 

23  

underhållning. Klubben kom dock besluta att en kollekt skulle upptagas på varje klubbmöte, till förmån för de 300 norska barnen. Klubben kom också att skänka babykläder och hushållsartiklar till Norge, då det var stor brist på detta. Röda korset vädjade även till klubben att bidra till deras verksamhet, med ett uppmaningstal om att målet är att hjälp och rädda och att alla skulle vara bröder.90 Under år 1945 började klubbens sociala arbete rörande kriget att avta, bland annat uppmanade Hollandshjälpen medlemmarna att sy kläder, men klubben valde att bordlägga frågan och samma gällde ungdomsklubbens vädjan om ekonomisk hjälp till norska ungdomsflyktingar, där klubben sköt fram ett beslut i frågan. Klubben kom dock att ge ett ekonomiskt bidrag till både Norgehjälpen och Finlandshjälpen, samt försätta bidra till Röda korset en tid framöver under år 1945.91 Valet av att använda ordet ”bröder” anser jag syftar till att stärka det rådande genuskontraktet och poängtera kvinnornas och männens roll i samhället, att mannen är överordnad kvinnan. Under år 1939 betonar förbundet vikten av de egentliga arbetsuppgifter som tillhör en politisk organisation, jämfört med en social verksamhet.92 Detta tolkar jag som att kvinnorna inom Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb hade svårt att ta sig ur gamla mönster och att tänja på genuskontraktets gränser. Kvinnoklubbarna skulle ta hand om kvinnofrågorna och lämna de ”riktiga” frågorna till partiet, som Karlsson redogör för i sin avhandling. Därav la klubben stor vikt vid det sociala arbetet.93 Detta pekar även på den splittring som fanns mellan förbundet och klubbarna, där de olika parterna hade olika syn på kvinnans roll i samhället. Enligt Karlsson fanns det ett avstånd mellan husmödrarna i klubben och de högre uppsatta och bildade kvinnorna i förbundet, som jag även kan tyda av undersökning av Trollhättans kvinnoklubb. 94

2.2.1.3 Sammanfattning  

I Karlstads socialdemokratiska kvinnoklubb lyftes frågan kring kvinnlig reservarbetskraft, samt beredskapsarbete tre gånger under de sju undersökta åren. Jag kan tyda en viss ovilja hos arbetsgivare och stat då de i tredje hand valde att efterfråga kvinnlig arbetskraft, efter att inga män fanns att få tag i, samt efter att ungdomarnas beredskapsarbete organiserats. Jag kan även se statens strategi ”Fröken lojal”, som Overud redogjorde för i sin avhandling, då de främst vände sig till husmödrar med myndiga barn. Sista gången frågan lyftes var när klubben protesterade mot gratis eller lågavlönat kvinnligt arbete i hemmen. Här kan jag se ett försök från klubben att gå emot det rådande genuskontraktet, att kvinnorna tänjde på kontraktets gränser, genom att protestera mot det som förväntades av dem. I Trollhättans Socialdemokratiska kvinnoklubb lyftes frågan redan år 1939, som sedan följdes av uppmaningar under åren, likt hos Karlstads kvinnoklubb. Även i Trollhättans kvinnoklubb kan jag tyda ett tydligt genuskontrakt och även strategin ”Fru lojal”, då det påpekades att kvinnan skulle vara lojal mot sig själv och staten och se till att Sverige kunde behålla sin fred. Det gavs även en förhoppning om att Sveriges

                                                                                                                         90 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 91 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:6, 7. 92 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6. 93 Karlsson, G,. 1996, s. 13, 125f. 94 Karlsson, G., 1996, s. 68, 110.

 

24  

kvinnor skulle vara lika lojala och handelskraftiga som Finlands och Englands frivilliga kvinnor hade varit så långt i kriget. Detta visar i sin tur på att samma propaganda som Summerfield menar att Storbritannien använde sig av under kriget, även fanns i Sverige, där staten utnyttjar kvinnornas lojalitet och politiska plikt gentemot samhället. I Karlstads kvinnoklubb kom det sociala arbetet rörande kriget igång ordentligt under år 1940, jämfört med Trollhättans kvinnoklubb, som hade kommit igång redan år 1939. Trollhättans kvinnoklubb bidrog mycket till Spanienbarnen, i jämförelse med Karlstads kvinnoklubb, bland annat genom ”Kajsas mjölkfond”, som var till förmån för Spaniens barn, under år 1939. Båda klubbarna bidrog under åren 1939-1945 med ekonomiska bidrag, samt sydde kläder till Norgehjälpen och Finlandshjälpen. Båda klubbarna bidrog även till en tvättambulans i Finland och de stickade även flera gånger strumpor och dylikt till Sveriges neutralitetsvakt under åren. Bidragen till olika behövande organisationer kom dock avta under år 1945 i båda klubbarna, bland annat på grund av dålig ekonomi, och klubbarna uppmanade istället medlemmarna att individuellt bidra om det kunde. Utöver krigsrelaterade bidrag, bidrog Karlstads kvinnoklubb till distriktets semesterhemsfond, samt till studiecirkelfonden. Trollhättans kvinnoklubb gav ekonomiskt bidrag till ungdomsklubben ”Unga örnar”, samt bidrog till Ellen Keys minnesfond, som även Karlstads kvinnoklubb gjorde. Ett tydligt genuskontrakt går att se utifrån klubbarnas sociala arbete under åren, då de stereotypiska nedärvda kulturella strukturerna är tydliga. Klubbarna lade mycket tid på bidrag till barn och mödrar, samt stickade och sydde kläder och samlade in pengar till behövande organisationer. Därmed kan vi tydligt se, likt det Karlsson redogör för, att klubbisterna främst intresserade sig för stickning och att sy kläder, framför bildning, politik, reservarbetskraft och beredskapsarbete.

2.2.2 Bildning  

Temat ”Bildning” redogör för kvinnoklubbarna intresse för bilning och medlemmarnas engagemang och syn på densamma. Båda klubbarna la stor vikt vid bildning, med stark påverkan och uppmaning från kvinnoförbundet och kvinnodistriktet. Jag har valt att dela in ”Bildning” i tre underrubriker: ”Studiecirklar”, ”Kurser” och ”Föreläsningar”, då dessa tre former gav klubbarnas medlemmar chans till bildning under de undersökta åren.

2.2.2.1 Studiecirklar

2.2.2.1.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Under åren 1939-1945 lyftes flera frågor kring studiecirklar, främst i form av uppmaning att medlemmarna skulle medverka i studiearbetet, men även upplysningar om vilka olika studiecirklar som var aktiva. Aktiva cirklar under åren som jag undersökte var dels sycirkel, handarbetscirkel, cirkel kring ämnet ”Demokrati, fred och Diktatur”, cirkel om ”Kvinnan på arbetsmarknaden”. Dels cirklar inom kommunalkunskap, kvinnan i samhället, kvinnorna och folkstyret, litteratur och föreningsskap,

 

25  

uppfostringsfrågor och föräldrafrågor. Studiecirklar om ”kvinnornas ställning till det politiska livet”, samt litteraturcirkel var även cirklar som gick under de undersökta åren.95

Vissa studiecirklar berörde typiska ”kvinnofrågor”, exempelvis uppfostring och föräldrafrågor, samt sycirkeln och handarbetscirkel. Men det är även tydligt att flera cirklar var påverkade av den rådande situationen, således det pågående kriget. Detta kan tolkas som en början på ett kontraktsbrott, som Overud menar att hon kunde tyda utifrån hennes resultat. Att den rådande situationen och behovet av kvinnlig arbetskraft speglar av sig i studiecirklarna, där kvinnorna ska skolas in i den nya rollen i samhället.96 Dock redogörs det inte för antalet aktiva medlemmar i de olika studiecirklarna, då protokollet inte redovisar detta. Den bild som ges är att det pågår en kontinuerlig uppmaning från förbundet och klubbens ordförande om att medlemmarna mer aktivt skulle medverka i studiearbetet och vikten av detsamma.97 Detta antagliga ointresse från medlemmarna kan visa på en splittring mellan förbundet och klubben, som Karlsson talar om i sin avhandling. Karlsson menar att kvinnorna i förbundet var mer utbildade och hade andra åsikter om kvinnans roll i samhället, medan kvinnorna i klubben fortfarande hade den mer traditionella synen, således var de mer bundna till genuskontraktet och därmed inte engagerade och intresserade av vissa cirklar och bildning generellt.98

2.2.2.1.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

I Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb fanns det ett flertal studiecirklar igång under åren 1939-1945, som kvinnorna informerades om och uppmanades att gå med i. Det var bland annat sy-, sång- och läscirklar, samt cirkel inom kommunalkunskap och ”Lär känna din stad”. Under de undersökta åren uppmanades medlemmarna att anmäla sig till sångcirkeln, då cirkeln hade svårt att få ihop tillräckligt med deltagare. År 1942 redovisar protokollet för att endast 10 medlemmar tecknat sig, av totalt 13399 medlemmar och detta pekar på att det fanns ett svalt intresse för sång i klubben. Andra studiecirklar var gymnastikcirkeln, diskussionscirkeln, lyssnargruppscirkeln och kooperationscirkeln. Även en cirkel inom sexualkunskap var aktiv under några år, samt studiecirklar inom organisationskunskap, kommunal idépolitik, socialism och ”kvinnor på arbetsmarknaden”.100 Liknande mönster går följaktligen att finna i Trollhättans kvinnoklubb, som jag såg hos Karlstads kvinnoklubb, att det fanns några studiecirklar som är ”typiska” kvinnocirklar och som följer genuskontraktet, exempelvis sy-, och läscirkeln.

I slutet av den undersökta perioden kan jag dock tyda, utifrån studiecirklarnas namn, att den rådande situationen även i Trollhättan påverkade studiecirklarnas ämne, då det kom upp cirklar inom kommunal idépolitik, socialism och ”kvinnor på arbetsmarknaden”. Likt i Karlstads kvinnoklubb, sker det många uppmaningar till medlemmarna under åren att de skulle delta i de olika studiecirklarna. Under år 1939

                                                                                                                         95 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 96 Overud, J,. 2005, s. 225. 97 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 98 Karlsson, G,. 1996, s. 174f, 107f.  99 Hänvisar till bilaga 100 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.

 

26  

beslutade klubben att olika studieämnen skulle hållas under klubbens möten, då det var fullt i studiecirklarna.101 Detta tolkar jag som att klubbens medlemmar inte var delaktiga i de olika cirklarna, eftersom klubben valde att behandla studiecirklarnas ämne på klubbens möten istället. Även under år 1942 betonade distriktets studieledare att studiearbetet var igång och vikten av att husmödrar, trots kristider och hög belastning, skulle delta i studiecirklarna.102 Jag anser att detta visar på att kvinnorna befann sig inom ett osynligt genuskontrakt, då deras fokus ligger på arbetet i hemmet och på familjen, således inte på bildning. Som Karlsson nämner i sin avhandling, så var många kvinnor inom klubbarna fortfarande kvar inom det gamla synsättet på kvinnas roll i samhället och inte vidare intresserade av bildning, utan intresset låg i typiska ”kvinnosysslor”, bland annat att sy kläder och sticka.103

2.2.2.2 Kurser  

2.2.2.2.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Medlemmarna inom Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb fick även erbjudanden om att vara med i olika kurser. Under de åren jag har undersökt fick antingen flera medlemmar eller ett par, till en medlem delta i olika kurser. Vissa kurser var gratis och vissa kostade mer pengar, då exempelvis kursen var på en annan ort och pengar för transport, mat och boende tillkom. Dessa kurser brukade bekostas dels genom stipendier från förbundet eller arbetarkommunen eller dels genom att klubben själv samlade in pengar till den medlem som hade blivit framröstad att delta i kursen. Kurser som lyftes under klubbmötena under åren var samaritkurs, beredskapskurs inom sjukvård, instruktionskurs, valledarkurs, sykurs och studiekurser inom ”Kristidens folkförsörjningsproblem”, ”Demokratins och diktaturens olika vägar till fred” och ”Enskild och allmän hushållning”. Andra kurser som lyftes under klubbmötena berörde ämnen som: ”Ungdomen och en bättre värld”, ”Bygg en bättre värld”, samt uppfostran, teoretisk husdjursskötsel och bakning.104 Även här kan jag tyda att situationen i Sverige och resten av Europa påverkade vilka kurser som startades, då flera kurser berörde kristiden, exempelvis samaritkurs, beredskapskurs inom sjukvård och kurser inom kristidens försörjningsproblem, samt inom demokrati och diktatur.105

Sedan fanns det även de kurser som följde ”kvinnointressena”, bland annat ”Enskild och allmän hushållning”, ”Ungdomen och en bättre värld” och kurser inom uppfostran och bakning. Kurserna där endast en eller två medlemmar fick delta, redogjordes det för vem av medlemmarna som fick åka. Men

                                                                                                                         101 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 102 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 103 Karlsson, G,. 1996, s. 68, 107f.  104 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 105 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.  

 

27  

för de kurser som var gratis redogjordes det inte för hur många medlemmar som valde att medverka och jag kan därmed inte se hur många medlemmar som engagerade sig och deltog inom de olika kurserna.106

2.2.2.2.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

I Trollhättans centrala socialdemokratiska kvinnoklubb informerades det om flera olika kurser med stor spridning, under de undersökta åren. Det var kurser inom arbetsskyddslagen, nykterhet, valledning, semester, matlagning och konservering, samt inom klädvård och skolköket. Men även kurser för studiecirkelledare och föreläsare inom aktuella krisfrågor, samt kurser inom efterkrigsproblem och aktuella bostad- och befolkningsfrågor. En annan kurs som skiljde sig från de andra var en kurs inom stenografi. Likt Karlstad kan vi se spår av kriget och kristiden i de aktuella kurserna, samt kurser inom ”typiska” kvinnointressen. Liknande som hos Karlstads mötesprotokoll, fanns det ingen större redogörelse i Trollhättans mötesprotokoll över hur många klubbmedlemmar som valde att delta, dock nämndes det en gång i mötesprotokollet att det var 50 medlemmar anmälda i kursen för studiecirkelledare och endast fem av dessa var kvinnor.107 Jag kan bara anta att det fanns ett tydligt genuskontrakt inom vissa andra kurser också, främst inom de kurser som inte hör till ”kvinnointressena”, då detta exempel tydligt visar att kvinnorna var underrepresenterade i vissa fall. Det kan även visa på det ointresse Karlsson menar att klubbisterna hade för bildning och att det av den orsaken inte anmälde sig fler kvinnor för att bli studiecirkelledere.108

2.2.2.3 Föreläsningar

2.2.2.3.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Föreläsningar var även vanligt förekommande på klubbens möten, oftast i form av att en gäst hade bjudits in för att hålla ett anförande om ett aktuellt ämne och för att få medlemmarna engagerade och intresserade inom detsamma. Men det kunde även vara i form av att en medlem höll tal inom ett specifikt område eller att medlemmarna var inbjudna till föreläsning på en annan plats, utanför klubbmötet. Medlemmarna var bland annat inbjudna av ABF till en föreläsning om socialpolitik och ABF framförde att de hoppades på stor tillslutning. Klubbmötena besöktes av olika talare som höll föredrag om dels trädgårdsskötsel, vitaminrika frukter och bär, inomhusväxter och klädvård. Dels hölls anföranden om den socialdemokratiska pressen och Värmlands folkblad, arbetarrörelsen och utbildandet av reservarbetskraft. Dels talade andra besökare om landstingets hälsovårdsuppgifter, hemsysterverksamheten, barnuppfostran,

                                                                                                                         106. Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.  107 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 108 Karlsson, G., 1996, s. 107f.

 

28  

samt ungdomen förr och nu och dels om kooperation och klubbens aktivering.109 Ser jag till spridningen i ämnena som föredragen belyser kan jag, likt Overud och Frangeur, tyda en viss förskjutning i genusordningen, då ämnen som socialpolitik, kvinnlig reservarbetskraft, arbetsrörelsen och kooperation berördes. Men som Overud antyder, finns dock de gamla samhällsstrukturerna kvar, då det var vanligt att besökare talade om hushållsarbete, uppfostran och sjukvård, som följer genuskontraktet, således inom kvinnans domäner.110

 

2.2.2.3.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Under de undersökta åren hölls flera olika föredrag i olika ämnen i Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, dels om mor och barn inom alla länder, mödrahjälpen, de kvinnliga organisationernas sociala arbete, samt om samarbete och föreningsanda. Dels hölls föredrag om arbetsskyddslagen, arbetarpartiet och kvinnoförbundet under den gångna tiden, hur stadens styrs, neutralitetskommitténs arbete och konsument-kooperation. Det talades även om maskinella tvättstugor och om olika slags tvättmedel. Andra föreläsningsämnen var kopplade till läget ute i Europa, bland annat om Norges läge just nu, läget ute i världen just nu, landets prövningar just nu och att Sverige tack vare socialdemokratin lyckts hålla sig ifrån krigets hemskheter. Tal om sparklubbsverksamheten, landstingets arbete och omfattning, skolsköterskans arbete, samt om sjukkasserörelsen och mödrarnas fördelar att vara med i densamma hölls även under olika möten. Även anföranden rörande kristiden hölls och det talades bland annat om världen inför en ny fred, arbetsmarknaden under kriget, efterkrigsproblemen och arbetarpressen och kvinnorna. Även ämnen som rörde politiken förkom under de undersökta åren, bland annat talades det om partiprogrammet och tendenser i modern socialpolitik, samt hölls det föredrag rörande kvinnan och samhället, exempelvis talar man om ”Kvinnans samhällssyn- folkets framtid” och ”Kvinnan kan bryta seden”.111 Protokollen redogör inte för diskussionen kring de olika föreläsningarna och därmed får jag inte reda på medlemmarnas åsikter inom de olika ämnena. Men likt Karlstad, kan jag tyda att ett visst kontraktsbrott höll på att ske under den undersökta perioden, då ämnena som politik, arbetskraft, krisfrågor och kvinnans samhällssyn växlas mellan ämnen rörande mödrar, hushåll och sjukvård. Därmed slits klubbens kvinnor mellan modernare strukturer och de gamla nedärvda kulturella strukturerna.112 Fast att efterkrigsproblemen belystes och diskuterades, redogörs det inte för någon vidare diskussion om SAP:s efterkrigsprogram, eller kvinnorörelsen efterkrigsplanering. Som Almgren menar att kvinnorörelsen kämpade med att driva igenom.113

                                                                                                                         109 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 110 Overud, J,. 2005, s. 66. Frangeur, R,. 1998, s. 359. 111 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 112 Overud, J., 2005, s. 225. 113 Almgren, N., 2006, s. 10f.  

 

29  

2.2.2.4 Sammanfattning  

Det låg mycket fokus på bildning inom både Karlstads och Trollhättans kvinnoklubb. Kvinnorna i klubbarna fick chans att bilda sig genom dels olika studiecirklar som gick under åren, dels endags- eller flerdagskurser inom olika ämnen och dels genom olika föreläsningar på mötena och utanför mötena. Studiearbetet såg väldigt lika ut i båda klubbarna och det skedde en kontinuerlig uppmaning till medlemmarna i båda klubbarna, att de mer aktivt skulle delta i de olika cirklarna, som jag anser tyder på ett visst ointresse hos kvinnorna. Även den splittring Karlsson beskriver i sin avhandling anser jag kunna tyda i båda klubbarna, då kvinnorna i klubbarna verkade ha ett annat intresse och syn på sin roll i samhället, än vad kvinnorna i förbundet hade, som försökte uppmana medlemmarna att utbilda sig och engagera sig i olika cirklar.

Krissituationen i Sverige och runt om i Europa visade sig ha stor påverkan på kursämnena i både klubbarna under den undersökta perioden. Men även kurser inom typiska kvinnoområden var vanliga. I klubbarnas mötesprotokoll fanns det ingen redogörelse över hur många medlemmar som deltog i de olika kurserna, förutom de kurser där en eller två medlemmar valdes ut för att delta. I Trollhättans kvinnoklubbs protokoll nämndes det dock en gång att 50 personer deltog i en kurs för studiecirkel-ledare och att endast fem av dessa var kvinnor. Detta tyder på att det fanns ett genuskontrakt mellan mannen och kvinnan, eftersom detta antyder att kvinnor var underrepresenterade i de kurser som inte tillhörde ”kvinnointressen”.

Även inom föreläsningsämnena var det en vid spridning mellan ämnena, det talades bland annat om socialpolitik, arbetskraft, uppfostran, klädvård, växter och frukter. Mötesprotokollen redogör tyvärr inte för diskussionen och medlemmarnas åsikter kring ämnena, men jag kan dock tyda, utifrån de aktuella ämnena, att det skedde ett kontraktsbrott under de undersökta åren, då kvinnorna slets mellan moderna strukturer och de gamla nedärvda kulturella strukturerna. Fast att frågor kring efterkrigsproblemen lyftes, saknades dock diskussioner kring SAP:s efterkrigsprogram, samt kvinnorörelsen egna efterkrigsplanering, som Almgren menade var viktig inom kvinnorörelsen, för att kvinnorna skulle lyckas hålla fast vid de nyvunna positionerna på arbetsmarknaden.

2.2.3 Engagemang

Under detta tema redogör jag för kvinnoklubbarnas engagemang under andra världskriget och jag har valt att dela in temat i två undergrupper, dels ”politiskt engagemang”, som var klubbarnas primära uppgift, då de var en politisk organisation, men som dessvärre inte alltid sågs som klubbarnas primära uppgift i praktiken. Dels undergruppen ”Övriga frågor”, där jag redogör för vad klubbarna i övrigt engagerade sig i och diskuterade under klubbmötena.

 

30  

2.2.3.1 Politiskt engagemang  

2.2.3.1.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Under åren 1939-1945 skedde det en fortlöpande uppmaning från kvinnoförbundet, kvinnodistriktet, partiet och klubbens ordförande att medlemmarna skulle engagera sig politiskt. Under år 1940 hade endast 25 stycken av 93114 medlemmar deltagit på provvalet inför höstens andra kammarval. En uppmaning skedde att medlemmarna mer aktivt skulle delta i välrörelsen. Även kvinnoförbundet uppmanade medlemmarna att inte försumma höstens val, utan göra sin plikt. Förbundet påpekade att kvinnorna inte får saknas i höstens val, då kvinnorna behövs mer än någonsin på olika områden för att övervinna alla svårigheter som mötte dem i valet. Även en uppmaning att medlemmarna skulle anmäla sig till agitation i olika områden sker och i slutet av år 1940 tackades kvinnoklubbisterna för att de bidragit till valsegern. Förbundet påpekade även att klubbarna genom sakliga och värdefulla diskussioner kring aktuella problem skulle befästa och utvidga kvinnornas möjligheter.115

Under år 1942 underströk kvinnodistriktet vikten av samarbetet mellan olika arbetarorganisationer och hoppades att arbetarkommunen insett att kvinnorna mer allmän anslöt sig till partiet. Detta tolkar jag som att arbetarkommunen inte tidigare velat inse att kvinnorna fått en större roll inom politiken och det visar även på att det funnits ett genuskontrakt och fortfarande fanns (när protokollet skrevs), men att det börjat urholkas i och med kvinnornas intåg i politiken. Distriktet påpekade även att det närmade sig ett nytt landsting- och kommunalval och att alla måste se till att rätt man och rätt kvinna kom på rätt plats och att uppdragen fördelas, så både man och kvinna kunde delta i besluten. Dock påpekade distriktet att de inte vill att några dugliga män skulle gå undan för en kvinna, utan där det fanns en ledig plats, skulle det undersökas om det fanns en lämplig kvinna för den lediga platsen.116 Det som redogjorts för ovan visar på att det finns en förskjutning i genusordningen i samhället och ett visst kontraktsbrott går att tyda, likt det kontraktsbrott Overud redogör för i sin avhandling, då kvinnoförbundet och kvinnodistriktet kämpar med att få kvinnorna i klubbarna engagerade i politiken och ta plats inom densamma.117 Dock visar uttalandet om att ingen man ska gå undan för en kvinna, att genuskontraktet fortfarande är starkt inom partiet, mellan männen och kvinnorna.

Kvinnoklubbens ordförande riktade kritik mot medlemmarnas dåliga deltagande på kommunmötet under år 1942 och under år 1944 sker flera uppmaningar och påminnelser, bland annat att klubben skulle flytta fram en medlems namn vid provvalet på första plats och även att det kommer att bli lediga platser inom byggnadsnämnden, hälsovårdsnämnden och fattigvårdsnämnden under året. Samt att medlemmarna skulle bevaka sina intressen och försöka få ledamöter i nämnder och styrelser. Partistyrelsen påpekade även vikten av medlemsvärvning och att få in kvinnor i arbetarkommunerna och kvinnoklubbarna.118

                                                                                                                         114 Hänvisar till bilaga 115 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 116 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 117 Overud, J., 2005, s. 225. 118 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.

 

31  

Medlemmarnas dåliga deltagande på kommunmötena och provvalen under åren och den ständiga uppmaningen från kvinnoförbundet och kvinnodistriktet tyder jag som att medlemmarna i klubbarna inte var särdeles intresserade av politik. Likt de splittringar som Karlsson redogör för, att förbundet och klubbarna hade delade meningar om vad som var kvinnans roll i samhället. Samt att ett visst avstånd mellan husmödrar och de högre uppsatta kvinnorna i förbundet fanns, går att koppla till de ständiga uppmaningarna och svala engagemang från medlemmarnas håll. 119

 

2.2.3.1.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Under år 1939 underströk förbundet vikten av de egentliga arbetsuppgifterna som följer en politisk organisation, jämfört med en social verksamhet. Detta tolkar jag som att klubben engagerar sig mer i det sociala arbete, än i det politiska, då förbundet underströk vad klubbens primära arbetsuppgift var. Under samma år redogör dock Trollhättans mötesprotokoll för att kvinnoklubbarna gemensamt lämnat in en motion till distriktsstyrelsen om en önskan att få en talrikare kvinnlig representation i landsting och riksdag. Mötesprotokollet redogör även för svaret på motionen, där distriktsstyrelsen ansåg att motionen var beaktansvärd, men inte ansåg sig ha befogenhet att besluta i frågan. Att klubben önskade detta känns dock föga paradoxalt, då klubbens ordförande uppmanade medlemmarna att delta på arbetarkommunens möten och även rapporter från arbetarkommunens möte visade på att endast tre av 123120 medlemmar närvarade vid mötet. Som i sin tur tyder på dåligt engagemang från klubbens medlemmar.121 Det kan emellertid vara så att kvinnorna i klubben ville engagera sig i teorin, men inte i praktiken.

Under år 1940 fortsatte uppmaningen att kvinnorna mer aktivt skulle delta på arbetarkommunens möten och en rapport från densamma visade på att endast fyra medlemmar av 130 stycken hade deltagit på förra mötet. Samma år uttryckte även statsministern sin glädje över kvinnoförbundets resultat och kvinnornas hjälp i försvaret, samt glädjen över valsegern. Kvinnoförbundet tackade även alla kvinnor som gjort ett fantastiskt arbete och hoppades på 17 socialdemokratiska kvinnor vid riksdagen på ordinarie tid. De resterande åren följdes av uppmaningar, dels att klubben bör föra fram sina kandidater och försöka bli representerade genom kommunerna i valkonferensen. Dels påpekade partistyrelsen att höstens val kommer att ställa stora krav på dem alla och att alla måste göra sin insats i agitationen, så att partiet får en lycklig utgång. Dels skedde ytterligare uppmaning att medlemmarna skulle besöka arbetarkommunens möte flitigare.122

Klubben beslutade även att två medlemmar skulle tillvarata klubbens intressen vid tillrättandet av lediga platser i kommunala styrelser och nämnder. Klubbens ordförande talade även om den ökande kvinnorepresentationen i samhället och att detta även gällde kvinnorna i klubben och uppmanade därefter

                                                                                                                         119 Karlsson, G,. 1996, s. 68, 110. 120 Hänvisar till bilaga 121 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 122 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.

 

32  

medlemmarna att tillvarata alla tillfällen som gavs och att göra deras insats i arbetet.123 Även Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll visar på försök att tänja på kontraktets gränser, genom att de försöker engagerar sig politiskt och i viss mån även själva tar initiativ att flytta fram kvinnor och sina egna medlemmar inom den politiska arenan, dock med hjälp och stöttning från förbundet. Samtidigt visar den kontinuerliga uppmaningen och de få deltagande medlemmarna på arbetarkommunens möten, att det fanns ett genuskontrakt som hindrade kvinnorna att engagera sig och delta fullt ut. Således anser jag kunna tyda en viss ovilja hos klubbens medlemmar att ta plats inom de mansdominerade områdena och ett ointresse för politik, likt det Karlsson redogör för, att förbundet och klubbisterna hade olika syn på kvinnans plats och roll i samhället.124 Frangeur talar även om en förändring inom doktrinnivån, där bland annat politiska normer skapas, och denna förändring inom genuskontraktet kan jag även tyda utifrån min undersökning av Trollhättans kvinnoklubb, samt Karlstads kvinnoklubb, då kvinnorna allt mer involverar sin i politiken, dock med stark uppbackning från kvinnoförbundet.125

2.2.3.2 Övriga frågor

2.2.3.2.1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Övriga frågor som lyftes och diskuterades under klubbmötena under de undersökta åren var dels en egen hemsyster i Karlstad under år 1939, dels om det var möjligt att anordna en bar vid lasarettet, dels vilken ställning klubben borde ta till Lottarörelsen och dels vad som krävdes av kvinnorna i arbetstider under år 1940. Under år 1941 diskuterades och lyftes frågor som: Fler lustgasapparater till BB-avdelningarna. Bör socialdemokratiska kvinnor inta en mer positiv ställning gentemot Lottarörelsen. Om medlemmar som hade sina män utkallade i beredskapstjänst skulle bli befriad kontingent. Om inte kvinnor i ett demokratiskt land skulle reagera mot att barnen redan i skolålder inövades i militären. Även frågor kring mödra- och barnavård, behovet av barnträdgårdar och barnkrubbor i staden, lunchrast i butikerna och uppstartandet av en folkrestaurang lyftes under år 1941.126 Frågan kring vilken ställning klubben skulle ta till Lottarörelsen, samt om inte kvinnorna skulle protestera mot att barn militärövades, anser jag tyder på att kvinnorna hade en pacifistisk inställning, men nu i kristider blev osäkra på vilken ställning de skulle ta i frågan, främst gällande dem själva och landets barn.

Under år 1942 lyftes frågor om bidragsförskott till de äldre, om en mor som har sin son utkallad till militärtjänst kan få rätt till familjebidrag, samt diskuteras en fråga kring ett billighetsbad. Frågan om ett billighetsbad, som klubben hade skickat in som en motion, avslogs, men klubben valde att skicka in en ny motion inom samma ärende. Under samma år diskuterades även hemindustriellt arbete, ransonering och rabatter, samt skolfrukost till barnen. Under året därpå, år 1943, berörde flera frågor skolan, bland annat

                                                                                                                         123 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  124 Karlsson, G., 1996, s. 68, 107f. 125 Frangeur, R., 1998, s. 364. 126 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6..

 

33  

lyftes frågan om färre elever i klasserna, klubben ansåg att ett rimligt antal elever var 20-25 elever i varje klass. Klubben lyfte även frågan kring att barnen skulle få lagad mat istället för välling till skolfrukostarna.127

Andra frågor som lyftes under året är det allt mer tilltagande ungdomssuperiet och vad kvinnorna kunde göra mot det, samt hur de skulle få ungdomsklubbens kvinnliga medlemmar till kvinnoklubbarna. En rapport redogjorde även för två nya hemsystrar i staden, som visar på att klubbens motion under år 1939 hade gått igenom. Under år 1944 diskuterade klubben frågor rörande kommunerna och bostadsfrågan, men beslutade att försöka besvara frågorna tillsammans med arbetarkommunen.128 Jag anser att klubben diskuterade, tog ställning och drev typiska ”kvinnofrågor”, exempelvis billighetsbad och barn- och skolfrågor, men undviker att ta ställning i frågor som inte går under ”kvinnofrågor”, exempelvis frågor rörande kommunen och bostadsfrågan. Istället för att ta ställning i frågan väljer klubben att tillsammans med arbetarkommunen ta beslut inom densamma. Detta menar jag pekar på ett befintligt genuskontrakt, som Karlsson menar skapades genom att förbundet blev en sidoorganisation till partiet, då kvinnorna inte själva vågade ta ställning till frågor som inte hörde till typiska ”kvinnofrågor”, utan de satt fast inom de gamla strukturerna och överenskommelsen att kvinnorna skulle ta hand om kvinnofrågorna.129

Under sista undersökta året, år 1945, väcktes en fråga kring skolbespisningen igen. Klubben framförde sin åsikt, att det var olämpligt att barnen fick äta smörgåsar och mjölk, istället för lagad mat. Klubben beslutade att skicka in en skrivelse angående detsamma. Senare samma år redogörs det i mötesprotokollet att skrivelsen om skolbespisningen var under behandling.130 Klubben drev flera frågor rörande barn och ungdomar och inte minst frågor rörande skolan och detta anser jag visar på ett stort engagemang från kvinnorna att driva typiska ”kvinnofrågor”, således frågor rörande barn, ungdomar, äldre och familjen. Likt det Karlsson redogör för, att kvinnoförbundet blev godkända som sidoorganisation till partiet och att detta innebar att förbundet och dess klubbar skulle ta hand om ”kvinnofrågorna”, anser jag således kunna tyda utifrån klubbens mötesprotokoll.131

2.2.3.2.2 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb  

Under år 1939 lyfte klubben frågan angående bildandet av en hembiträdes-fackförening och ett vårdhem för blivande mödrar. Frågan kring bildandet av en hembiträdes-fackförening besvarades samma år, dock ansågs frågan vara ett känsligt ämne och att tiden inte var inne. Då hembiträden står i nära kontakt med husmödrarna nästan hela dygnet. Även frågor kring inrättandet av en tvättstuga i staden och sänkning av pensionsålder från 67 till 60 diskuterades. Vissa klubbmedlemmar ansåg dock att en sänkning av

                                                                                                                         127 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 128 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 129 Karlsson, G., 1996, s. 120. 130 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 131 Karlsson, G,. 1996, s. 120.

 

34  

pensionsåldern var för tidigt att göra, då den nya pensionslagen nyss hade trätt i kraft. Klubben diskuterade även frågor rörande mödrahjälpen och hur en evakuering av skolbarnen skulle gå till.132

Under år 1940 lyftes en fråga kring en extra brödrast för skolbarnen. Under år 1941 diskuterade klubben en motion från förbundet kring värntjänsteutbildning för skolungdom och klubben beslöt gemensamt i frågan att som mödrar och uppfostrare bestämt avvisa detta, likt Karlstads kvinnoklubb gjorde. Klubben diskuterade även mödra- och barnavård och att skollunchbidraget borde utökas, samt att varje barn behövde regelbunden läkarkontroll i skolan. Frågan om behovet av barnkrubba i staden behandlades, samt diskuterade klubben befolkningsfrågan och till skillnad från Karlstads kvinnoklubb valde Trollhättans kvinnoklubb att själva behandla frågan.133 Liknande i Karlstads kvinnoklubb lyfte och diskuterade Trollhättans kvinnoklubb flera skolfrågor, samt värntjänsteutbildningen för skolungdomen, som båda klubbarna starkt avvisade, då de ansåg att detta skulle ske utanför skolans ramar. Till skillnad från Karlstads kvinnoklubb drev och lyfte Trollhättans kvinnoklubb fler politiska frågor, exempelvis bildandet av en hembiträdes-fackförening och ändring av pensionsålder. Trollhättans kvinnoklubb vågade även ta ställning i bostadsfrågan, utan att höra arbetarkommunens åsikt i frågan. Detta anser jag tyder på att Trollhättans kvinnoklubb vågade tänja på genuskontraktets gränser, mer än vad Karlstads kvinnoklubb vågade göra.

År 1942 diskuterade klubben ransoneringen och de stegrande priserna, samt skolmåltiderna för barn. Nästa år, år 1943, lyftes och diskuterades flera frågor rörande barn, bland annat diskuterade klubben frågor rörande barnkrubba, barnhem och spädbarnsavdelning i staden, samt anordnandet av en barnkrubba nära semesterhemmet, sådan att mödrarna skulle kunna vara nära sina barn. Även en fråga kring anordnandet av en bytescentral för kläder och skor diskuterades under året. Under år 1944 lyftes och diskuterades frågan om att undervisningen skulle vara oberoende av föräldrarnas ekonomi och att skolan och demokrati går hand i hand. Klubben diskuterade även frågan kring en bar på lasarettet och önskade att varje lasarett skulle ha en barservering.134

Klubben diskuterade likaså frågan om läkarmottagningens tider inom barnavården och lade fram sin åsikt, att det var svårt för husmödrar att hinna få undan allt nödvändigt på morgonen och sedan hinna till barnavården innan mottagningen stängde. Klubben beslutade därmed att skicka en skrivelse angående önskemål om ändrad tid. Senare redogör mötesprotokollet för att skrivelsen godkänts och att läkarmottagningens tid hade ändrats. Under sista undersökta året, år 1945, diskuterade klubben en fråga från SAP:s årsmöte, om att språk i större utsträckning borde läras ut de sista läsåren. Ingen vidare redogörelse för diskussionen kring frågan gjordes och jag kan därmed inte veta hur klubben ställde sig i frågan.135 Men även i Trollhättans kvinnoklubb fanns det ett befintligt genuskontrakt, fast att vissa lyfta frågor tyder på att klubben försökte tänja på kontraktets gränser, då klubben främst lyfte och diskuterade

                                                                                                                         132 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 133 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 134 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 135 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.

 

35  

”kvinnofrågor”, som enligt Karlsson var kvinnoförbundets uppgift som sidoorganisation till partiet och ett överenskommet genuskontrakt mellan partiet och förbundet.136

2.2.3.3 Sammanfattning  

Det politiska engagemanget var relativt svalt hos Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb under de undersökta åren. Ständiga uppmaningar och påminnelser från förbundet och distriktet att medlemmarna skulle vara mer aktiva, engagerade och ta chansen när den gavs att flytta fram medlemmar och kvinnor inom den politiska arenan skedde. Exempelvis redogjorde mötesprotokollet för att endast tre medlemmar av 93 varit aktiva under provvalet år 1940. Fast att förbundet uppmanade medlemmarna att engagera sig politiskt och utnyttja chanserna som gavs, som i sig visar på ett försök att tänja på kontraktets gränser, var ändå förbundet knutna till genuskontraktet då de underströk att ingen duglig man skulle gå undan för en kvinna.

I Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb verkade det politiska engagemanget till viss del vara starkare, då mötesprotokollet redogjorde för att klubben lagt fram en motion om en önskan om en talrikare kvinnlig representation i Landstinget och riksdagen. Dock sker en uppmaning under år 1939 att klubben skulle engagera sig mer åt den politiska organisationens egentliga arbetsuppgift, än på det sociala arbetet. Mötesprotokollet redogjorde även för att endast tre av 123 medlemmar deltagit på arbetarkommunens möte. Detta anser jag visar på att klubben i teorin ville engagera sig, men inte i praktiken. Således försökte Trollhättans kvinnoklubb till viss del tänja på kontraktets gränser, men medlemmarnas dåliga deltagande tyder ändå på en viss ovilja och att klubben var fast inom genuskontraktets väggar. Båda klubbarna visar på det Karlsson beskriver i sin avhandling, att det fanns en splittring mellan förbundet och klubbarna, då jag anser mig kunna tyda att klubbmedlemmarna hade en annan syn på kvinnans roll i samhället, jämfört med den syn de högre uppsatta och bildade kvinnorna i förbundet hade. Då förbundet och distriktet uppmanade och kämpade med att få klubbmedlemmarna mer engagerade och aktiva inom politiken.

Övriga frågor som lyftes och diskuterades i Karlstads kvinnoklubb var främst typiska ”kvinnofrågor” rörande mödravård, skolan, barnavård, äldre och familjen och detta tyder på att det fanns ett befintligt genuskontrakt mellan partiet och förbundet och dess klubbar. Ytterligare en faktor som pekar på ett befintligt genuskontrakt är att Karlstads kvinnoklubb inte ville ta ställning till frågor rörande kommunen och bostadsfrågan, utan ville gemensamt med arbetarkommunen besluta i frågan. Frågor rörande kriget visade även på att klubbens medlemmar hade en pacifistisk ställning, då de var osäkra på vilken ställning de skulle ta till Lottarörelsen och avvisade starkt förbundets förslag att skolungdomen skulle inövas i militären.

Trollhättans kvinnoklubb drev också främst typiska ”kvinnofrågor” och likt Karlstads kvinnoklubb motsade sig Trollhättans kvinnoklubb att skolungdomen skulle få värntjänsteutbildning. Dock lyftes fler politiska frågor i Trollhättans kvinnoklubb och de vågade besluta i bostadsfrågan, utan att höra arbetarkommunens åsikt i frågan. Detta visar på att Trollhättans kvinnoklubb vågade tänja mer på

                                                                                                                         136 Karlsson, G,. 1996, s. 120.

 

36  

kontraktets gränser och de gamla strukturerna, än vad Karlstads kvinnoklubb vågade. Men även i Trollhättans kvinnoklubb kunde jag tyda ett genuskontrakt, då de främst diskuterade och behandlade typiska ”kvinnofrågor”. Båda klubbarna följer således det Karlsson redogör för, att förbundets uppgift som sidoorganisation till partiet var att ta hand om ”kvinnofrågorna”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

37  

3. SLUTSATSER OCH DISKUSSION

Hur såg Karlstads respektive Trollhättans kvinnoklubbs arbete ut och vilka diskussioner och åsikter fördes kring arbete och utbildning?

Karlstads och Trollhättans kvinnoklubbs arbete bestod främst av socialt arbete under andra världskriget och då främst insamlingar rörande kriget och den krissituation som rådde i Europa, men även insamlingar till ett semesterhem för mödrar, studiecirkelfonden och Ellen Keys minne.137 Detta tyder på att kvinnorna engagerade sig och intresserade sig för typiska ”kvinnointressen” och intresset för Ellen Key visar på vilken ideologi klubbarna vilade på, då Keys förespråkade husmodersidealet och moderskapet.138 Detta visar i sin tur på att klubbarna var bundna till genuskontraktet, då Hirdman menar att enligt genuskontraktet var kvinnans förpliktelser gentemot samhället barnafödande, uppfostring och hushållet.139

Båda klubbarna la mycket tid och engagemang för att samla in kläder, möbler och pengar, samt sticka och sy kläder till olika hjälporganisationer, främst organisationer som samlade in till förmån för Norge och Finland. Båda klubbarnas sociala arbete såg mycket lika ut, dels på grund av att klubbarna fick direktiv och uppmaning uppifrån, från kvinnoförbundet och dels att det kan antas att de olika hjälporganisationerna skickade förfrågan till alla tänkbara organisationer. Enligt undersökningen kom Trollhättans kvinnoklubb igång tidigare med insamling till olika hjälporganisationer, än vad Karlstads kvinnoklubb gjorde, som inte kom igång ordentligt förrän år 1940. Trollhättans kvinnoklubb började redan år 1939 att ge bidrag till bland annat ”Kajsas mjölkfond”, som var till förmån för Spaniens barn och till ett svenskt barnhem i Frankrike. Båda klubbarna bidrog mycket till Sveriges neutralitetsvakt, Rädda barnen, Röda korset, Finlandshjälpen och Norgehjälpen under de sju undersökta åren. Ett tydligt tecken på ett rådande genuskontraktet var när kvinnoförbundet år 1939 betonade vikten, för Trollhättans kvinnoklubb, av de egentliga arbetsuppgifterna som tillhörde en politisk organisation, jämfört med en social verksamhet.140 Detta anser jag pekar på att Trollhättans kvinnoklubb, men även Karlstads kvinnoklubb, främst intresserade sig av socialt arbete istället för det politiska arbetet, som egentligen var den primära arbetsuppgiften för en politisk organisation. Kvinnorna var fast inom genuskontraktets gränser och likt det Karlsson beskriver, att kvinnorna inom klubbarna främst intresserade sig av stickning och sy kläder, går likaledes att se i undersökningen av Karlstads och Trollhättans kvinnoklubb.141

Jag kunde även tyda att Karlstads och Trollhättans kvinnoklubbar i grund och botten hade en pacifistisk arbetshållning, dels redogjorde mötesprotokollen att båda klubbarna tog starkt avstånd till och motsade sig att skolungdomarna skulle inövas i militären. Dels hade kvinnoklubbarna, främst Karlstads kvinnoklubb, svårt att välja vilken ställning de skulle inta till Lottarörelsen, som var en kvinnlig armé, på

                                                                                                                         137, Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 138 Frangeur, R., 1998, s. 132. 139 Hirdman, Y., 2003, s. 88. 140 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 141 Karlsson, G., 1996, s. 107.

 

38  

grund av krissituationen som rådde, där alla organisationer förväntades samarbeta. Båda klubbarna bidrog även till en tvättambulans i Finland och Karlstads kvinnoklubb argumenterade för, när de fick en förfrågan om att bidra till ett jaktplan, att de först och främst skulle se till att samla in pengar till tvättambulansen i Finland.142 Även detta följer genuskontraktets överenskommelse och de nedärvda kulturella strukturerna, att kvinnorna hjälpte mödrar, barn och bidrog till praktiska saker, så som en tvättambulans, före vapen och dylikt.

Karlstads och Trollhättans kvinnoklubbs arbete bestod även av ett politiskt arbete och engagemang, som dock var relativt svagt i båda klubbarna och kom i andra hand efter det sociala arbetet. Under de undersökta åren skedde ständiga uppmaningar från kvinnoförbundet, kvinnodistriktet och partidistriktet att medlemmarna inom kvinnoklubbarna skulle engagera sig och mer aktivt delta i det politiska arbetet. Utifrån Karlstads kvinnoklubbs mötesprotokoll kan jag tyda att klubbmedlemmarna var föga intresserade av politiken, då det redogjordes att endast tre medlemmar av 93143 stycken deltog under provvalet år 1940. Även i Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll kunde jag se att endast tre medlemmar av 123144 stycken hade deltagit på arbetarkommunens möte år 1939 och endast fyra av 130145 medlemmar år 1940.146 Detta visar på att båda klubbarna befann sig inom genuskontraktet, men även att det fanns ett avstånd, en splittring, mellan kvinnoförbundet och klubbarna, som jag kan finna fog för i Karlsson avhandling. Där hon menar att klubbarna och förbundet hade olika syn på vad kvinnans roll i samhället var. Karlsson menar att kvinnoklubbarna var kvar inom den traditionella kvinnosynen, medan de högre uppsatta och bildade kvinnorna i förbundet hade en mer modern kvinnosyn.147 Dock visade Karlstads kvinnoklubbs mötesprotokoll att även förbundet var bunden till genuskontraktet och att det fanns en överenskommelse mellan partiet och kvinnoförbundet. Kvinnoförbundet uppmanade medlemmarna att utnyttja och ta chansen att ta sig in eller flytta fram sina positioner när en plats blev ledig i samtliga nämnder eller styrelser, men betonade även att ingen duglig man skulle behöva gå undan för en kvinna.148 Overud och Frangeur menade att en viss förskjutning i genuskontraktet skedde under kriget och detta anser jag mig kunna se i och med att kvinnoförbundet vågade tänja på kontraktets gränser genom att de uppmanade medlemmarna att avancera inom den politiska arenan, men likväl, som ovan nämnt, befann sig förbundet fortfarande inom kontraktets gränser.149

Undersökningen visade även att Trollhättans kvinnoklubb hade ett starkare politiskt engagemang och att de vågade tänja mer på genuskontraktets gränser, än vad Karlstads kvinnoklubb gjorde. Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll redogjorde bland annat för att klubben lyfte frågor rörande en hembiträdesfackförening och sänkning av pensionsåldern. De hade även lagt fram en motion, där de

                                                                                                                         142Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 143 Hänvisar till bilaga. 144 Hänvisar till bilaga.  145  Hänvisar till bilaga.  146Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  147 Karlsson, G., 1996, s. 68, 110. 148 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 149 Overud, J., 2005, s. 66. Frangeur, R., 1998, s. 359.

 

39  

önskade en talrikare kvinnlig representation i Landstinget och Riskdagen, samt tog de ställning till frågor rörande kommunen och bostadsfrågan, som inte Karlstads kvinnoklubb gjorde. Då Karlstads kvinnoklubb ville besluta i frågan tillsammans med arbetarkommunen. Dock finner jag det paradoxalt, då Trollhättans kvinnoklubbs medlemmar blev uppmanade att mer aktivt delta i politiska sammankomster och på arbetarkommunens möten. Protokollen visar tydligt det dåliga engagemanget, då protokollet redogör för att endast tre av 123150 medlemmar deltog på arbetarkommunens möte år 1939 och endast fyra medlemmar av 130151 stycken deltog år 1940.152 Jag tolkar det som att båda klubbarna vågade tänja på kontraktets gränser till viss del, dock främst Trollhättans kvinnoklubb, men att de främst sker i teorin och inte i praktiken. Kvinnoklubbarna vågar främst driva och besluta i frågor som gick inom ramen för ”kvinnofrågor”, exempelvis diskuterade medlemmarna frågor rörande mödrar, barn, ungdomar, familjen och fattiga, som tydligt går samman med det Karlsson menar hör till kvinnoförbundets uppgift, som sidoorganisation till partiet. Att kvinnoförbundet som sidoorganisation skulle ta hand om kvinnorna och kvinnofrågorna.153

Diskussioner, uppmaningar och upplysningar om olika studiecirklar, kurser och föreläsningar var vanligt inom båda kvinnoklubbarnas möten. Utbildning var viktigt och hade en central roll inom kvinnoklubbarna, men utifrån min undersökning kunde jag tyda att kvinnorna var mer eller mindre intresserade av vissa studiecirklar och kurser, jag kunde även generellt tyda ett ointresse hos kvinnorna inför bildning. Då kontinuerlig uppmaning skedde att medlemmarna mer aktivt skulle anmäla sig och delta i de olika studiecirklarna.154 Under år 1942 redogörs det för, i Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll, att distriktets studieledare underströk vikten av att husmödrar, trots kristider och hög belastning, skulle delta i studiecirklarna.155 Som jag anser tyder på ett befintligt genuskontrakt, då husmödrarna lade fokus på hemmet och familjen, som följer kontraktets ramar och de nedärvda kulturella strukturerna.156 Ett annat exempel på medlemmarnas ointresse var att sångcirkeln, enligt Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll, hade svårt att få deltagare och att endast tio medlemmar av 133 hade anmält sig. Det redogörs även för att av 50 deltagare i en kurs för studiecirkel-ledare, var endast fem av dessa kvinnor.157 Detta går i linje med Karlsson resultat, att kvinnornas motto i klubbarna var att sy och sticka och att kvinnoförbundet kämpade med studieverksamheten, som de menade på sikt skulle ge resultat. Mitt resultat visar även på den splittring Karlsson beskrev fanns mellan kvinnoförbundet och kvinnoklubbarna, då de hade olika syn på deras roll i samhället.158

                                                                                                                         150  Hänvisar till bilaga.  151  Hänvisar till bilaga.  152Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  153 Karlsson, G., 1996, s. 120. 154Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  155 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 156 Hirdman, Y., 2003, s. 88. 157  Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  158 Karlsson, G., 1996, s. 107, 68.

 

40  

Ett befintligt genuskontrakt går att uttyda ur undersökningen, då flera studiecirklar, kurser och föreläsningar berörde ”typiska” kvinnointressen, bland annat klädvård, barnuppfostran, hemsysterverksamhet, hushållning, bakning, samt sycirkel. Även att endast fem av 50 deltagare var kvinnor i en kurs för studiecirkel-ledare, pekar på att kvinnorna var underrepresenterade i mer mansdominerande utbildningsområden och att det fanns ett genuskontrakt som styrde över kvinnorna. Dock kan jag tyda den förskjutning i genuskontraktet som Overud och Frangeur menade skedde under kriget, då flera cirklar, kurser och föreläsningar berörde kriget och politik, exempelvis: kommunal idépolitik, socialism, kvinnor på arbetsmarknaden, efterkrigsproblemen och demokrati och diktatur.159 Det visar på att både Karlstads och Trollhättans kvinnoklubb började tänja på kontraktets gränser under 1940-talet, men att de gamla samhällsstrukturerna dock fanns kvar, i enighet med Overuds resultat.160

Almgren menar att kvinnorörelsen fruktade för att de skulle vara tvungna att lämna sina nyvunna positioner inom den social och politiska arenan, på grund av SAP:s efterkrigsprogram, som endast var en kortsiktig plan och att kvinnorörelsen själva kom upp med en mer långsiktig efterkrigsplanering.161 Detta visade sig dock inte i min undersökning av Karlstads och Trollhättans kvinnoklubb och jag kan endast anta att det beror på att kvinnorna inom klubbarna fortfarande var starkt bundna till genuskontraktet, som de så länge hade socialiserats in i, och att de därmed inte var engagerade i partiets planer för kvinnorna efter kriget.

Slutsatsen blir således att klubbarnas arbete såg relativt lika ut, då klubbarna styrdes med tydliga direktiv från kvinnoförbundet. Dock visade undersökningen att Trollhättans kvinnoklubb hade kommit längre i processen, när det kommer till det politiska arbetet, och vågade tänja på kontraktets gränser mer, än Karlstads kvinnoklubb. Bilden som ges är även att klubbarna engagerade sig främst i det sociala arbetet och lusten för bildning var relativt sval, då kriget och genuskontraktet bidrog till att de fokuserade på sitt arbete i hemmen.

Hur såg klubbarna på kvinnans roll i krigs- och beredskapstider och på det kvinnliga beredskapsarbetet?

Karlsson menar att kvinnoklubbarnas paroll var att sy och sticka, att de var kvar inom det traditionella synsättet på kvinnans roll i samhället och detta anser jag även att min undersökning styrker.162 Då undersökningen av de två kvinnoklubbarna visade på att de främst lade vikt vid det sociala arbetet under kriget och lade ned mycket tid och engagemang på att samla in pengar, kläder och dylikt till olika hjälporganisationer.163 Även att förbundet, enligt Trollhättans kvinnoklubbs protokoll, betonar vikten av den egentliga uppgiften som klubben hade som politisk organisation och att klubben inte är en social verksamhet, stärker detta antagande.164

                                                                                                                         159 Overud, J., 2005, s. 66. Frangeur, R., 1998, s. 359. 160 Overud, J., 2005, s. 174f. 161 Almgren, N., 2006, s. 10f. 162 Karlsson, G., 1996, s. 107. 163 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 164 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  

 

41  

Under de undersökta sju åren lyftes reservarbetskraft och beredskapsarbete i klubbarna endast ett få tal gånger och då i form av upplysning och uppmaning att medlemmarna skulle ställa sig till förfogade för beredskapsarbete och anmäla sig som reservarbetskraft.165 Karlstads kvinnoklubbs mötesprotokoll redogör år 1942 för att det behövdes arbetskraft inom jordbruket, torvmossorna och luftbevakningen och reservarbetskraft inom krigsindustrin, då det inte fanns någon manlig arbetskraft kvar och ungdomarnas beredskapsarbete redan var organiserat och de behövde nu kvinnorna.166 Även i Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll kunde jag se liknande, då de redogjorde för de industrier som i händelse av mobilisering skulle ta emot kvinnor. Således kan det tolkas som att industrierna inte i vanliga fall tog emot kvinnor.167 Detta visar på att ett genuskontrakt var befintligt och jag kan även tyda ett motstånd, likt det motstånd Overud menade fanns hos stat och arbetsgivare mot kvinnans intåg på arbetsmarknaden.168 Då de först i tredje hand vände sig till kvinnorna och påpekade att inga män fanns att få tag i och ungdomarnas arbete redan var igång, samt att vissa industrier endast vid mobilisering tog emot kvinnor. Därmed anser jag att min uppsats visar på att det inte skedde ett skifte mellan tradition och modernitet och förändrad attityd hos staten och arbetsgivarna mot kvinnan på arbetsmarknaden, som Frangeurs resultat visade på.169 Dock kan jag tyda Frangeurs ”medelvägsmanlighet”, då mannen tar både sidorna genom att uppmuntra medlemmarna till att anmäla sig, då behovet av arbetskraft var stort, men samtidigt visades en ovilja i att ta in kvinnor på mansdominerade områden.170

Uppmaningarna att medlemmarna skulle anmäla sig till beredskapsarbete och reservarbetskraft fortsatte under åren och en vanlig strategi visade sig vara att utnyttja kvinnornas lojalitet gentemot samhället och deras män. Förbundet underströk dels vikten av att kvinnan nu skulle göra sin insats för landet, dels att de utifrån sitt eget och landets intresse skulle medverka för fred i landet och dels uppgavs en förhoppning att Sveriges kvinnor inte skulle vara sämre än Finlands och Englands kvinnor, som hade varit enastående så långt i kriget. Det redogörs även för att de främst vände sig till husmödrar med myndiga barn, hemmadöttrar, arbetslösa, studenter eller yrkeskvinnor som är lediga under sommaren.171 Liknande strategier går att se i England under kriget, då Summerfield menade att staten propagerade för att kvinnans politiska skyldighet var att avlösa mannen.172 Även statens strategi och propagandafilm ”Fru lojal”, som Overud redogör för i sin avhandling, vars syfte var att värva gifta kvinnor med myndiga barn och som därmed var lojal sin familj, går att spegla i min undersökning av kvinnoklubbarna. Genom att

                                                                                                                         165 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  166 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. 167 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 168  Overud, J., 2005, s. 66.  169 Frangeur, R., 1998, s. 359. 170 Frangeur, R., 1998, s. 345f. 171 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 172 Summerfield, P., 1998, s. 86f.

 

42  

främst värva gifta kvinnor minskade man hotet mot genusordningen i samhället och säkerhetsställde att kvinnorna skulle lämna arbetet när männen kom tillbaka.173

Protokollen redogör inte för hur många eller om någon medlem anmälde sig till reservarbetskraft eller beredskapsarbete, förutom ett undantag i Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll år 1944, där det redogörs för att inga medlemmar anmält sig på listan för frivilligt arbete. En förklaring gavs dock att flera av medlemmarna redan tecknat sig till arbete inom sjukvården och luftskyddet.174 Den tomma listan, där ingen medlem av 145175 medlemmar hade tecknat sig, tillsammans med uppmaningar att medlemmarna skulle anmäla sig, anser jag tyder på att kvinnorna i klubbarna inte var intresserade av att utnyttja chansen som gavs till dem, således flytta fram och ta sig in på mansdominerande områden. Utan de var fast inom genuskontraktets gränser och hade svårt att bryta sig loss från de nedärvda kulturella strukturerna, som Hirdman menar band kvinnorna till barnafödande, uppfostran och hushållning.176 Ett tecken på detta var att kvinnorna i viss mån anmälde sig till frivillighetsarbete, men att det då var inom ramen för ”typiska” kvinnoyrken, så som sjukvård och luftskyddet. Karlstads kvinnoklubb lyfte även frågan om vad som krävdes av kvinnorna i arbetstider under år 1940 och detta menar jag tyder på att kvinnorna var osäkra på sin roll och vad som förväntades av dem.177 Summerfield beskriver även olika kvinnotyper i sin artikel och den kvinnotyp jag kan se i min undersökning är den mindre entusiastiska kvinnotypen, då det tydligt visade sig att kvinnorna i båda klubbarna var mindre entusiastiska till beredskapsarbete och reservarbetskraft inom de mansdominerade områdena.178

Karlstads kvinnoklubb kom även år 1944 att skicka en protest till den kvinnliga beredskapskommittén i och med en uppmaning som hade varit synlig i en tidning, att arbetarkvinnor skulle ställa sig till förfogande för gratis hjälp eller lågavlönat arbete i hemmen. K.B.K kom dock svara med ett förslag att klubben skulle ta tillbaka protesten och detta bidrog till att klubbens ordförande avsade sig uppdraget som ledamot i K.B.K.179 Almgren beskriver att olika strategier för den kvinnliga arbetskraften kunde splittra kvinnorörelsen och detta anser jag mig kunna tyda här, då kvinnorna i Karlstads kvinnoklubb inte var överens med K.B.K och inte ville gå med på deras uppmaning, som de förväntades att göra.180 Men det visar även på att Karlstads kvinnoklubb vågade tänja på kontraktets gränser till viss del och gå emot de bestämda strukturerna i samhället, som Hirdman menar att kontraktet är till för. Att kontraktet syftar till förhandling och att både män och kvinnor ibland testar hur långt gränserna går att tänja.181

                                                                                                                         173 Overud, J., 2005, s. 174f. 174 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 175  Hänvisar till bilaga.  176 Hirdman, Y., 2003, s. 88. 177  Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5.  178 Summerfield, P., 1998, s. 99f. 179 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.  180 Almgren, N., 2006, s. 232. 181 Hirdman, Y., 2003, s. 84, 88.

 

43  

Hur speglas den rådande genusordningen i kvinnornas arbete, diskussioner och åsikter kring arbete och utbildning?

Den rådande genusordningen kan speglas i kvinnornas arbete, då undersökningen visar på att klubbarna prioriterade det sociala arbetet framför det politiska arbetet, som egentligen var den primära arbetsuppgiften för en politisk organisation.182 Bland annat redogör Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll för att förbundet år 1939 betonade vikten av den egentliga arbetsuppgiften som tillhörde en politisk organisation och att klubben inte var en social verksamhet.183 Detta visar tydligt på att klubben ägnade för mycket tid åt det sociala arbetet och för lite tid på det politiska arbetet. Genuskontraktet är här synligt, då klubbarna är kvar inom de nedärvda kulturella strukturerna, som Hirdman menar styr kvinnornas förpliktelser och åtaganden i samhället, bland annat att sy, sticka och samla in pengar och kläder till behövande i detta fall.184 Dock kan vi se att båda klubbarna försökte att tänja på kontraktets gränser vid vissa tillfällen, som Hirdman menar är vanligt, då kontrakt syftar till förhandling.185 Båda klubbarna engagerar sig politiskt, då de deltog i olika möten och val, dock ideligen med väldigt få deltagande och med stark uppmaning från kvinnoförbundet och kvinnodistriktet.186 Trollhättans kvinnoklubbs mötesprotokoll visade på att Trollhättans kvinnoklubb vågade tänja på kontraktets gränser föga mer än var Karlstads kvinnoklubb gjorde. Det redogjordes bland annat för att Trollhättans kvinnoklubb lagt fram en motion där de önskade en talrikare kvinnlig representation i Landsting och Riksdag. Samtidigt kom det kontinuerliga uppmaningar från distriktet och förbundet att klubbarna skulle ta sig in eller flytta fram sina positioner inom olika styrelser och nämnder när chansen gavs, som visar på att kvinnorna utmanade genuskontraktet.187

Undersökningen av klubbarna visade på att de var mer bundna till genuskontraktet än vad kvinnoförbundet var och detta finner jag även fog för i Karlsson avhandling, som menar att det fanns en splittring mellan förbundet och klubbarna och att avståndet mellan husmödrar och de högre uppsatta i förbundet ibland blev för långt.188 Men undersökningen visar på att även kvinnoförbundet till viss del styrdes av genuskontraktet och överenskommelsen mellan dem och partiet. Då kvinnoförbundet, enligt Karlstads mötesprotokoll, underströk att klubben skulle engagera sig politiskt och ta chansen att flytta fram sina positioner inom politiken, men de poängterade även att ingen duglig man skulle gå undan för en kvinna.189

                                                                                                                         182. Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 183 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 184 Hirdman, Y., 2003, s. 88. 185 Hirdman, Y., 2003, s. 84. 186 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 187 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 188 Karlsson, G., 1996, s. 110. 189 Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6.

 

44  

Utifrån undersökningen av de två klubbarna verkade inte klubbarna vara särdeles intresserade av beredskapsarbete och reservarbetskraft, som det var stort behov av under kriget. Mötesprotokollen visar på att uppmaningar sker till medlemmarna att de skulle anmäla sig till frivilligt arbete, men inget vidare gensvar verkar äga rum hos medlemmarna.190 Ett exempel på ointresset hos medlemmarna var att inga medlemmar, av 145191 medlemmar, i Trollhättans kvinnoklubb år 1944 hade tecknat sig på en lista för frivilligt arbete, som medlemmarna hade uppmanas göra. Anledningen till detta var att flera medlemmar redan anmält sig till arbete inom sjukvården och luftskyddet.192 Detta anser jag tyder på att kvinnorna hindrades av genuskontraktet och de kulturella strukturerna, som de så länge socialiserats in i. Då de anmälde sig till ”typiska” kvinnoyrken, som sjukvård och luftskyddet och inte till de mer mansdominerande yrkena, så som krigsindustrin. Frangeur menar att det skedde ett skifte hos statens och arbetsgivarnas attityd mot kvinnan på arbetsmarknaden under kriget, från traditionell syn till mer modern syn.193 Men jag, likt Overud, menar att det fortfarande fanns kvar ett motstånd hos arbetsgivarna att använda sig av kvinnlig arbetskraft.194 Då de i tredje hand, efter att manlig arbetskraft inte gick att få tag i och att ungdomarnas beredskapsarbete redan var organiserad, vände sig till kvinnorna. Samt att vissa industrier i händelse av mobilisering tog emot kvinnor, tyder på att det fanns ett motstånd att ta in kvinnor inom de mansdominerade yrkena.195 Detta grundar sig i att genuskontraktet styr mannen och kvinnans förpliktelser och kvinnan skulle således hålla sig till kvinnointressena.

Bildning var en stor del inom båda klubbarna, men undersökningen av mötesprotokollen visade på ett relativt svalt intresse för studiecirklarna och kurserna, förutom cirklar och kurser rörande ”typiska” kvinnointressen, exempelvis sycirkeln och kuser inom uppfostring och hushållning. Ständiga uppmaningar från kvinnoförbundet att medlemmarna skulle delta mer aktivt visade på att intresset var svagt.196 Bland annat visar Trollhättans mötesprotokoll att endast fem av 50 deltagare i en kurs för studiecirkel-ledare var kvinnor, därmed var kvinnorna underrepresenterade i en cirkel som kan ses ligga inom den manliga domänen, enligt genuskontraktet.197 Dock kan jag tyda en viss förskjutning i genuskontraktet, då ämnen som exempelvis socialpolitik, kvinnlig arbetskraft, efterkrigsproblemen och arbetarrörelsen var aktiva under den undersökta perioden, som inte hör till de ”typiska” kvinnointressena. Utan likt Frangeur och Overud, kan jag se att kriget bidrog till en viss förskjutning i genuskontraktet, men likt Overud, visar min undersökning även på att de gamla strukturerna låg kvar, då ämnen inom

                                                                                                                         190. Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 191  Hänvisar till bilaga.  192 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 193 Frangeur, R., 1998, s. 359. 194 Overud, J., 2005, s. 174f. 195. Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 196Föreningsarkivet i Värmland, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A1a:5, 6. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.  197 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7.

 

45  

exempelvis uppfostran, hushållning och vård var vanligt.198 Genuskontraktet blir även synligt då Trollhättans mötesprotokoll redogör för att distriktets studieledare betonar vikten av att husmödrarna, trots kristider och hög belastning, skulle delta i studiecirklarna.199 Detta anser jag tyder på att kvinnorna inom klubben hade den mer traditionella synen på kvinnans roll, att de skulle sköta om hushållet och familjen, jämfört med förbundet, som menade att bildning var viktigt och skulle bidra till en förändring för kvinnan på längre sikt.200

Frangeur delade in förändringen inom genusordningen i olika nivåer och menade att det metafysiska planet, det övergripande planet, var näst intill oförändrat och detta anser jag också kunna tyda i min undersökning. Då undersökningen visar på att kvinnorna inom klubbarna fortfarande var starkt kopplade till genuskontraktet och kvinnornas förpliktelser att ta hand om familjen och hushållet. Men jag kan även, likt Frangeur, se en successiv förändring inom det institutionella politiska nivån, då kvinnorna hade börjat ta sig in på den politiska arenan och börjat avancera inom de manliga domänerna i och med kriget och behovet av kvinnlig arbetskraft. Kriget bidrog även till förändring inom doktrinnivån, då nya politiska och sociala normer skapades i och med kriget, likt Frangeurs resultat.201

Slutsatsen bli således att båda kvinnoklubbarna styrdes av genuskontraktet under andra världskriget och bilden som ges är att klubbarna inte var de som stod längst fram i kampen att flytta fram kvinnans position och ta chansen att avancera inom de manliga domänerna under kriget. Jag anser att de manliga och kvinnliga domänerna var tydliga, vad som enligt kontraktet var mannens och kvinnans förpliktelser och åtaganden gentemot samhället. Kvinnorna kan ses som kuvade under kontraktet och då inte nödvändigtvis av mannen, utan även kuvade under sig själva och de gamla strukturerna. Dock menar jag att en förskjutning i genuskontraktet går att tyda, främst i Trollhättans kvinnoklubb, då klubbarna engagerar sig inom politiken och undervisades i exempelvis socialpolitik, kvinnlig arbetskraft och efterkrigsproblemen. Även behovet av den kvinnliga arbetskraften bidrog till en förskjutning, då arbetsgivare var tvungna att ändra inställning gentemot kvinnan och ta in dem inom tidigare mansdominerande yrken, för att hålla igång industrierna. Vidare har undersökningen visat på en skillnad mellan Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubbs och Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubbs medlemsantal under de undersökta åren. Undersökningen visade på en ökning av medlemsantalet i Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb under åren, medan vi ser en viss stagnation i medlemsantalet i Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb. Vad detta beror på är intressant att undersöka närmare, men då krävs det en djupare undersökning av bland annat klubbarnas agitationsarbete, som inte ryms i denna uppsats utan hänvisas till vidare forskning inom området. För att kunna dra en slutsats av varför Trollhättans kvinnoklubb till viss del vågade tänja på genuskontraktets gränser mer än Karlstads kvinnoklubb gjorde, krävs det en djupare analys av de båda städerna, således en större miljöbeskrivning, än vad som rymdes i denna uppsats. Därav hänvisar jag även denna fråga till vidare forskning inom området.

                                                                                                                         198 Frangeur, R., 1998, s. 359. Overud, J., 2005, s. 66, 174f. 199 Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5, 6, 7. 200 Karlsson, G., 1996, s. 107. 201 Frangeur, R., 1998, s. 364f.

 

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Otryckta Källor Föreningsarkivet i Värmland, Karlstad Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A: 5 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, Medlemsmötesprotokoll, A: 6 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, Utgående rapporter, E2:1 Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, Historik arkivbildare Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb, E1:1 Trollhättans föreningsarkiv Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:5 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:6 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll, A1:7 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Rapporter, AIV:1 Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Ämnesordnande handlingar, F:1 Litteratur och tidskrifter Almgren, Nina, Kvinnorörelsen och efterkrigsplaneringen: statsfeminism i svensk arbetsmarknadspolitik under och kort efter andra världskriget, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, Diss. Umeå: Umeå universitet, 2006,Umeå, 2006

Augustsson, Elin, Den röda rosens kvinnor. En studie av Karlstads Socialdemokratiska kvinnoklubb 1940-1945, B-uppsats, Karlstads universitet, 2015

Florén, Anders & Ågren, Henrik, Historiska undersökningar: grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, 2., [uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2006

Florin, Christina, Sommestad, Lena & Wikander, Ulla (red.), Kvinnor mot kvinnor: om systerskapets svårigheter, Norstedt, Stockholm, 1999

Frangeur, Renée, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna?: striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige, Arkiv, Diss. Göteborg : Univ., 1999, Lund, 1999 Hirdman, Yvonne, Att lägga livet tillrätta: studier i svensk folkhemspolitik, Carlsson, Stockholm, 1989

Hirdman, Yvonne, Genus: om det stabilas föränderliga former, 2., [rev.] uppl., Liber, Malmö, 2003

Hirdman, Yvonne, Gösta och genusordningen: feministiska betraktelser, Ordfront, Stockholm, 2007

 

Karlsson, Gunnel, Från broderskap till systerskap: det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt i SAP, Arkiv, Diss. Göteborg: Univ.,Lund, 1996 Moberg, Ove (red.), Karlstads historia. D. 4, Karlstad under fyra sekler: sammanfattning av delarna I-III : utvecklingen efter 1950, Kommunfullmäktige, Karlstad, 1983

Overud, Johanna, I beredskap med Fru Lojal: behovet av kvinnlig arbetskraft i Sverige under andra världskriget, Almqvist & Wiksell International, Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2005,Stockholm, 2005 Summerfield, Penny. They didn´t want women back in that job!: the second World war and the construction of gendered work histories, Labour History Review, Vol. 63, No. 1, 1998 Starrin, Bengt & Svensson, Per-Gunnar (red.), Kvalitativ metod och vetenskapsteori, Studentlitteratur, Lund, 1994

Thurén, Torsten, Källkritik, 3., [rev. och omarb.] uppl., Liber, Stockholm, 2013

Widerberg, Karin, Kvalitativ forskning i praktiken, Studentlitteratur, Lund, 2002

Internetbaserade källor

karlstad.com, Karlstads historia. http://www.karlstad.com/information/karlstads-historia/ (3/12-2015)

trollhattan.se, Trollhättans historia. http://www.trollhattan.se/startsida/kommun-och-politik/kommunfakta/trollhattans-historia/ (3/12-2015)

 

100  

93   89   88   90   89   90  

123  130  

134  133  

147   145  

152  

80  

90  

100  

110  

120  

130  

140  

150  

160  

1939   1940   1941   1942   1943   1944   1945  

Antal  medlemar  under  år  1939-­‐1945  

Karlstads  kvinnoklubb  

Trollhättans  kvinnoklubb  

BILAGA

Källa: Värmlands föreningsarkiv, Karlstads Socialdemokratiska Kvinnoklubb, Utgående rapporter, E2:1. Trollhättans föreningsarkiv, Trollhättans Centrala Socialdemokratiska kvinnoklubb, Rapporter, AIV:1.

Antal  medlemmar  

År