Detta veckobrev skrivs till sjöss under övningen SWENEX slutfas och det känns

fantastiskt att från en sjömans rätta element få chans att adressera er alla. Av naturliga

skäl kommer denna veckas budskap att fokusera på vår stora marina övning, men det

kommer att finnas inslag av andra ämnen också.

Veterandagen firades i tisdags och det är en fin tradition som varje år högtidlighålls på

olika platser i landet. Det officiella firandet sker vid veteranmonumentet på Gärdet, där

representanter från alla förband deltager i en stor ceremoni med närvaro från olika delar

av det svenska samhället. I år representerades Stolta Fjärde av dess stabschef och då jag

är till sjöss men det viktiga är att förbandet är på plats som en påminnelse om de insatser

som förbandets personal gör och har gjort för Sverige. Jag vill därför rikta en särskild

hälsning till de individer som idag läser detta veckobrev till sjöss eller i insatsområden

långt ifrån Sverige - ni gör ett bra jobb och vi är stolta över er!

Från och med den 1 juni är Mikael Pihl förbandets facklige förtroendeman

representerandes Officersförbundet. Vår flottilj är förunnat att ha en personal-

representant på heltid som tidigt kan deltaga i olika typer av beredningar i syfte att föra

fram arbetstagarnas synpunkter på resultatet innan beslut tas. Detta är något mycket

positivt och jag har stor nytta av detta i den dagliga driften av förbandet.

Försvarsförbundet och SACO har också representanter som även de deltager i förbandets

verksamhet men dessa är inte anställda för detta på 100 %.

Mikael lämnar i och med detta sin tjänst som sektionschef vid N6 och i den rollen

efterträds han av Fv Karl Sidenblad. Som Mikael själv skrev till mig så har han varit

CN6 sedan flottiljen bildades 2004 men innan dessa var han Ledningssystemchef vid

4.minkrigsflottiljen i 5 år, så det är hög tid att lämna över till någon annan som får driva

våra centrala ledningssystemfrågor.

De senaste veckornas högsommarvärme och avsaknad av vind har i många stycken

varit en fantastisk upplevelse efter en vinter med nedisningsbekymmer. Jag vill dock

höja ett varningens finger då vädret under ett år brukar jämna ut sig, dvs. kopplat till

vårens fantastiska inramning kommer vi troligen att få en höst med dimma, regn och

våghöjder av rent biblisk art. Skämt åsido, det som vanliga människor uppfattar som

fantastiskt väder är sällan att betrakta som bra förutsättningar för oss örlogsmän. Stiltje

och högtryck ger en situation där ytspaning av andra fartyg blir lättare men tyvärr är

detta svärd dubbeleggat. Under den senaste veckan har våra radarräckvidder varit

fantastiska, men så har också varit fallet för våra spelade motståndare. Helst skulle jag

vilja ha lite våghöjd, låg molnbas och en temperatur på 12 grader för att skapa en

situation som ger en mer rättvisande övningsmiljö men man kan inte få allt här i

världen.

Övningen SWENEX är den största årliga marina övningen vi genomför på nationell

basis och under dessa veckor skapar vi en miljö för att utveckla våra sjöstridförmågor

på fartygs- Task Group- och Task Forcenivån. Under dessa veckor utvecklar vi de

metoder som vi avser använda i händelse av ofred och drar erfarenheter för årets

kommande taktikutveckling inom hela det marina systemet. Övningen planeras av

Sjöstridsskolan med dess chef Magnus Jönsson i spetsen med stöd från respektive

förband och de olika deltagarna har stor möjlighet att påverka innehållet i övningen

genom att definiera delmål för genomförandet. Jag som flottiljchef har haft möjligheten

att påverka vad som skall övas och till vilken grad genom det deltagande flottiljen har

skickat till planeringsgruppen. För vår del har i år Jesper Stolpe från N5 varit mitt

bidrag till övningens planeringsgrupp och han förtjänar verkligen ett stort tack för sina

insatser då jag vet att han har lagt många och långa timmar på att få saker och ting på

plats. Under övningen sker övningsledning via EXCON, som kontinuerligt följer

utvecklingen och är beredd att finjustera genomförandet när så behövs.

Övningsledningens känselspröt är de så kallade förbandsinstruktörerna som är

placerade på olika nivåer i organisationen, vars uppgift är att på plats fånga upp

signaler om friktioner eller önskemål om nya eller förändrade övningsmoment.

För vår del startade övningen redan i vecka 20 när vår stab samlades i Karlskrona för att

genomföra förberedelser inför övningen och under dessa dagar genomfördes ett

bedömmandearbete och utveckling av en plan för de olika deltagande förbanden. För

vår del innebar det att jag som CTG deltog via min TG-stab, vilka utvecklade högre

chefs plan till en detaljerad order för vår TG.

I år gavs vi också möjligheter att spela på planen, dvs. pröva planen mot olika typer av

händelser i syfte att fördjupa och förbättra den relativt en tänkt motståndares åtgärder.

När vi åkte hem på torsdagen bar vi med oss en plan med ett tillhörande orderverk som

gav en bra grund för de kommande två veckornas sjöfas.

Så kom då sjöfasen, där scenariot var att ett land i vår närhet hotade ett annat

närliggande land och genom det hade säkerhetsläget i Östersjön försämrats. Sverige

hade beslutat att öka beredskapen och inom ramen för detta startade några dagars

förmågehöjande övningsverksamhet parallellt med att övervakningen av vårt

sjöterritorium intensifierades. Denna inledande fas innehöll sekventiella

övningsmoment inom de tre stridsdimensionerna men överlagrat fanns en

händelseutveckling i närområdet där säkerhetsläget gradvis försämrades. I slutet av

veckan övergick övningen till en tillämpad fas där jag som övad chef inte hade

kännedom om vad som komma skulle utan tvingades att reagera på ett antal händelser.

Scenariot utvecklades i den riktningen att alla deltagande enheter tämligen omedelbart

genomförde åtgärder kopplade till en kustförsvarsoperation. Under onsdagen besökte

ÖB övningen och han kom ombord på HMS Visby under förmiddagen för att förhöra

sig om genomförda moment, slutsatser samt mer i detalj hur samverkan har skett

mellan olika förband och försvarsgrenar. Det var inte utan stolthet jag kunde lämna av

att vi via dessa senaste tre veckor har murat upp ytterligare några stenar på den mur

som går under benämningen Tröskeleffekt och att vi idag är farligare för en eventuell

motståndare än vi var för tre veckor sedan.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det marina systemet fungerar och att

gränsytorna mot de andra vapenslagen blir alltmer friktionsfria. Utan att på något sätt

förekomma utvärderingen av denna övning kan jag konstatera att jag som CTG måste

lägga lika mycket tid på taktiserandet med sensorer och vapen som jag måste lägga på

taktiserandet inom logistiken. Just logistik är nämligen helt avgörande för mina

möjligheter att hantera en motståndare då utan påfyllning av vapen, reservdelar och

förnödenheter kommer jag att stå mig slätt efter den inledande stridskontakten. Nu

väntar övningens avslutande fas och det är då vi skall utvärdera resultatet av alla våra

ansträngningar och jag kan konstatera att dessa utvärderingar numera är betydligt mer

seriösa än de som gjordes när jag var en ung officer. Vi kommer att mäta de uppnådda

resultaten mot de övningsmålsättningar som vi definierade i planeringsfasen i syfte att

få svar på frågan om vi har övat rätt saker men vi kommer även att utvärdera

delmoment under övningen i syfte att skapa underlag för taktikutveckling.

Med koppling till denna övning men också med koppling till all annan verksamhet som

flottiljen bedriver kan jag konstatera att det finns ett stort intresse av vad vi gör. Tyvärr

är detta intresse inte alltid baserat på allmänhetens sunda nyfikenhet utan det finns

inslag av vad som kan bedömas som ett aktivt underrättelseinhämtande från andra

aktörer.

Jag vill därför uppmana er alla att vara väldigt förtänksamma med vad ni publicerar på

sociala medier och vilken information ni delger andra människor. Vår motståndare

lägger pussel med små pusselbitar uppsnappade från olika källor och vi skall göra det

så svårt för hen som möjligt. I det fall ni är osäkra så sök stöd hos er närmaste chef och

dra er inte för att rapportera eventuella händelser som ni uppfattar som möjliga försök

att få information om vår verksamhet.

Den 21 maj flög jag över till Gotland och var med när Gotlands regemente, P18,

återuppstod efter drygt tio år och det var märkbart hur stolta gotlänningarna var att få

tillbaka sitt regemente. Under dessa tio år har det dock funnits en militär närvaro via

Flygvapnet, Marinen och FMLOG men trots det så är det uppfriskande att det nu börjar

byggas en mer fast militär struktur på ön. Regementschefen Mathias Ardin har jag

arbetat med på Högkvarteret och detta är en hedersman med rötterna djupt nere i den

gotländska kalkstenen. Jag ser fram emot att få samarbeta med företrädare för

regementet under de kommande åren för att vi tillsammans skall utveckla den

operativa effekten i området.

På torsdag avser jag samla hela flottiljen för att då presentera den viljeinriktning som

Marinchefen har beslutat rörande Marinens framtid och jag är mycket nöjd när jag ser

att utvecklingen av den marina förmågan kommer att ske i galoppsprång under de

kommande åren. Jag avser att i nästa veckas veckobrev repetera de centrala avsnitten ur

Marinchefens vilja i syfte att även de av oss som inte dagligen tjänstgör vi förbandet

skall ges samma information.

För mig personligen kommer återhämtningen efter övningen ske via två varma korvar i

Mörby Centrum men det är inte på något sätt synd om mig. På torsdag efter

personalorienteringen far jag till Skåne för att tala vid ett försvarsrelaterat seminarium,

där jag förväntas att delge åhörarna det säkerhetspolitiska läget i Östersjön samt

beskriva vägen framåt för Marinen. Under fredagen blir det att fara tillbaka i tid för

genomgångar på Högkvarteret för att under lördagen på nytt packa uniformen och fara

till Skredsvik. Jag kommer att tillsammans med ÖB deltaga i Röjdykardivisionens

familjedag samt divisionens sommarbal. Jag vill på detta sätt meddela att detta år

kommer min skafthatt att bli kvar i Stockholm då dess företrädare under förra årets

middag blev stulen och nu antagligen pryder någons vardagsrum på västkusten.

Nu väntar ledighet för många av Fjärdes personal även om jag vet att delar av er

kommer att fortsätta att vara våra ögon och öron över Östersjön. Jag önskar er alla en

härlig ledighet med en förhoppning att det fina vädret skall bestå även under de

kommande veckorna.

Fredrik Palmquist

ÄVEN I STRID BEHÖVER MAN EN PAUS IBLAND