calamnius nytt 1-2 2011

www.calamnius.fi

Calamnius Nytt 2011 - 1

Igen närmar sig ett år sitt slut, såsom alltid. 2011 har varit ett intressant och givande år på många sätt, jag har igen fått träffa många nya människor i många sammanhang. Det största evenemanget för mig har varit Släktforskardagarna i Björneborg, där jag hade tillfället att träffa många som verkar inom släktforskningen. Att skapa kontaktnätverk är viktigt idag. Efter de ovanstående Släktforskardagarna hamnade jag att övertaga ordförandeskapet av Genealogiska Samfundet i Finland pga. att vår ordförande avsade sig uppdraget pga. personliga skäl. Detta har så klart inverkat både positivt och negativt på hur jag kan planera min kalender. Under sommaren har jag varit närvarande på några släktträffar och berättat om Calamnius-släkten och vår förening, efter dessa har vi alltid fått några nya medlemmar. I början av hösten beslöt vi att deltaga i Vanda-föreningens släktforskardagar ”Hör du till släkten”. Dessa släktforskardagar är de största i Finland, med runt 1500 besökare varje år. Vår avdelning fick mycket beröm av andra utställare och gäster. För detta kan vi tacka vår sekreterare Anneli som planerade det hela.

Kära släktingar

Anneli och Suvi gjorde ett utmärkt jobb på vår avdelning under dagarna, själva var jag upptagen med att uppehålla och skapa nya kontakter i egenskap av GSF ordförandeskapet. Vi planerar att vara med på liknande tillställningar inom Finland de närmaste åren, allt för att göra vår förening känd samt få nya medlemmar. I Vanda skall vi vara varje år, samt på de riksomfattande dagarna alltid när de är på en ort som är intressant ur vår släkts synvinkel. Riksomfattande dagarna är 2012 i Kuopio, 2013 i Karleby, 2015 i Salo och 2017 i Helsingfors, 2017 är också Genealogiska Samfundets 100 års jubileumsår. Calamnius-släktförening är också medlem i Genealogiska Samfundet i Finland. Sist men inte minst, vår släktförening behöver översättare av vår tidning till både svenska och engelska. Vi vill ju betjäna våra medlemmar på deras eget språk. Pga. att jag själv för tillfället sitter i styrelsen för tre olika föreningar, och samtidigt också är i arbetslivet, så vill inte min tid räcka till för allt. God Jul och ett Gott Nytt År 2012

Lasse

I detta nummer…

Ordförandens spalt

Utflykten till Borgå

Hör du till släkten

Medlemsuppgifter

Fest i Ungern

Loppmarknadens lockelse

Surströmming

Kusinträff

Lundahl släktträff

Tändstickor

Marjatta 90 år

Jag hör till släkten

Sekreterarens spalt

Julhälsning

Wallin-släktens möte

Evenemang i Syd-Österbotten

Sida 2 2011 ’ Årgång 2 * Nummer 1

Sivu 1

Kevät 2011 ’ Vuosikerta 2 * Numero 1

Glass och skugga lockade denna varma dag

Gröna salen på restaurang Timbaali Rundvandringen börjar Dagen avslutades med kaffe

Föreningens utflykt till Borgå 30.07.2011

Vi samlades på rådhustorget

Morgonen var varm och vacker när 16 av föreningens medlemmar samlades på rådhustorget i gamla Borgå kl. 10:00 för vår sommar- utflykt. Med oss var också några nya medlemmar. Vi började med en museirunda. Först var gamla rådhuset i tur, rådhuset blev färdigt år 1764. Här bekantade vi oss med Borgå historia från istid till nutid och såg många bevarade föremål, samt utställda verk av Albert Edelfeldt. Sedan fortsatte vi över torget till Holmska huset. I det 1762-63 byggda huset bekantade vi oss med hur en välboren handelsmannasläkt levde under andra hälften av 1700-talet. Efter musérna och före lunchen var det tid över för lite shopping, även om jag inte hittade något att köpa, så var det intressant att besöka de små butikerna längs stadens smala stenbelagda gränder. Lunchen intog vi i restaurang Timbaali, som också befinner sig i en byggnad från 1700-talet. Den är känd över hela landet för sina sniglar, men vi njöt av deras skärgårdsbords delikatesser.

2011 ’ Årgång 2 * Nummer 1 Sida 3

Fisksoppa bjöds det också på. Enligt traditionen / historien så var det fisksoppan som var orsaken till storbranden i Borgå 1760, branden skall ha fått sin början tidigt på morgonen när Maria Bergman f. Holm (1684 – 1770) kokade soppa

åt arbetarna. Klockan 14 startade vi en guidad rundvandring i gamla stan, runt gator och gränder. Vi fick höra många intressanta historier ur stadens historia, samt berättelser om många intressanta personer som bott eller besökt staden. Dagen avslutades med kaffe på Porvoon Paahtimo (Borgå rosteri), restaurangen finns i ett gammalt fyravånings tegel- magasin från 1902, magasinet byggdes av handelssläkten Simolin. Sist tog vi gruppfoto innan alla tog avsked av varandra och hemfärden startade.

Hjärtligt tack till alla, dagen blev oförglömlig!

Anneli

.

Foto: Jouko Hiltunen

Hör du till släkten 8-9.10.2011, Vanda


Alla hade vi så roligt.. Här ställer vi i ordning vår avdelning tidigt på lördag morgon kl. 8.

Lö 10-17 och Sö 10- 16 var det en oavbruten jämn ström med besökare på vår avdelning. Båda datorerna användes flitigt för att söka släktuppgifter.

Vår avdelning fick beröm för sin dekoration med vass och stenar. Många hade också frågat arrangörerna om saken, dom hade berättat att det symboliserar en havsstrand vid Kalajoki.

I förgrunden källmaterial, Sursillianan bläddrades flitigt under dagarna.

Släktforskardagarna ”Hör du till släkten” i Vanda, är Finlands största händelse av denna typ. I år besöktes dagarna av runt 1500 personer med släktforskarintresse. Många olika aktörer och släkt föreningar var med på utställningen över 80 utställare. Den 61-åriga Calamnius-släktföreningen var med för första gången på en dylik händelse. Veckoslutet i Vanda var mycket givande. Det var otroligt intressant att träffa så många personer som vi under årens gång samarbetat med inom vår släktforskning. Många kom till vår avdelning som gamla bekanta för att träffa oss, vi kände ju redan varandra från våra e-mails. Många nya kontakter skapades också under dagarna, vi väntar med intresse på hur dessa kan hjälpa oss i vår släktforskning.

Många av våra besökare blev positivt överraskade när det visade sig att också de hörde till vår stora släkt. Kanske vi får nya medlemmar i framtiden. Själv blev jag mycket överraskad av hur mycket positivt feedback vi fick för vår släktforskning och för vår avdelning. Vi hann nästan inte ens gå och äta på grund av att vi hade en jämn ström av besökare nästan hela tiden, ibland till och med kö.

Väggdekorationen och bordduken var gjorda av Anneli med textiltusch. Allt vårt material följde samma Look & Feel för att vara enhetligt, detta fick vi många positiva kommentarer om. Allt var så lyckat att i fortsättningen kommer föreningen att vara med på liknande utställningar.

Anneli

Riga på 1600-talet

Nya medlemmar 2011

Medlem Släktgren

Ala-Heikkilä Antti Sara D5 Ala-Heikkilä Minna Sara D5 Idman Edvard Gabriel B1+ Kaikkonen Maria Sara A1+ Kess David (Kanada) Carl C1 Korkala Maija Gabriel B2 Küttner Peter Gabriel B1+ Lehtimäki Anneli Sara D5 Lehtonen Jaakko Sara D1 Lehtonen Pekka Sara D1 Pisilä Jarmo Car C 1 Ryhänen Juha Gabriel B1 Seväkivi Pertti Sara A2

Stadius Ritva Gabriel B2+

Vi önskar våra nya medlemmar hjärtligt välkomna till

Calamnius släktföreningen!


Namn Datum Släktgren Ålder Antikainen Synnöve 02.10. Gabriel B1 70 Asplund Roger 23.07. Gabriel B1+ 75 Bonekamp Gunnevi 20.04. Gabriel B1 80 Idman Edvard 24.03. Gabriel B1+ 75 Kaasila Annikki 02.04. Susanna A1 80 Kajava Anna-Kaisa 24.02. Susanna A1 80 Kalajoki Hannu 06.07. Gabriel B1+ 70 Kianto Ursula 05.10. Gabriel B1+ 70 Küttner Peter 22.11. Gabriel B2+ 80 Lehto Marja 20.02. Gabriel B2+ 90 Lehtonen Pekka 08.06. Sara D1 75 Rajaniemi Arvo 27.07. Carl C1 85

Vi firar följande medlemmars bemärkelsedagar 2012

2012 blir det 350 år sedan Petter Gabrielsson Calamnius föddes i Riga Lättland 1662. Om Petter Calamnius vet vi följande: Petter Calamnius blev student vid Åbo Akademi 1680. Han funktionerade som präst i Lochteå 1689, 1690 blev han vald till kaplan i Kalajoki och 1716 utnämndes han till kyrkoherde därstädes. Han säges ha haft många goda egenskaper, bl.a. gott uppförande, god lärdom och erfarenhet. Under kriget på hans tid flydde och gömde sig många Kalajokibor undan de rövande och härjande fienderna. Från Åbo stift flydde 168 kyrkoherdar och kaplaner till Sverige, men Petter Calamnius stannade och skötte sin församling. Detta ansågs som stor fosterlandskärlek och kallblodigt mod. (Enligt studentmatrikeln skulle han ha flytt till Sverige 1715, vi vet inte vilka dokument som stämmer.) Petter Calamnius är stamfader till Vasa-grenen enligt de gamla grenbeteckningarna. Enligt nuvarande grenbeteckningar är han Gabriel-B2 grenens

stamfader.

Bortgångna medlemmar 2010-2011

Namn Datum Mirja Kalajoki 06.12.2010 Heino Rajaniemi 06.03.2011 Pentti Rahkola 15.04.2011

Anni Kivimaa (f. Rajaniemi) 25.05.2011

Vi hedrar deras minne Calamnius Släktförening rf.

Medlemsuppgifter


Fest i Ungern

Livet efter släktmötet 2010 börjar bli normalt igen, och själv har jag till och med haft möjlighet att hålla en kort semester under våren, under sommaren är det inte möjligt på grund av min kundkrets. Denna gång semestrade vi i ett av våra favoritland, Ungern, och speciellt i södra Ungern. Tre dagar i Pécs med omnejd. Vi körde runt bland de södra vinområden, samt besökte operan för att se stycket Rudolfo som berättar om Ungerns historia från Ottoman-tiden fram till nutid ur en familjs synvinkel. Pécs operahus är otroligt vackert både inne och ute, operahuset är byggt i slutet av 1800-talet. Resten av semestern parkerade vi på Tihany halvön mitt i Balaton sjön, varifrån vi gjorde utfärder till många intressanta platser runt Balaton. I Tihany firade vi också min 25-års födelsedagfest, (Ok, det var bara 36:e gången ), med goda vänner som var med på resan. Tihany halvöns historia är intressant, men jag berättar inte den här. Ett mål vi dock ville se var grottorna där munkarna bodde runt 1050 e.kr. så vi gjorde två halvdags vandringar i omnejden och hittade grottorna. Det är helt otroligt att de kunde leva i så asketiska förhållanden. Det har funnits många grottor, men de flesta har rasat för 30-40 år sedan. Nu finns endast tre kvar, dessa har blivit stöttade för att förhindra att de också rasar ihop. Klostret och katedralen finns kvar i Tihany, och ligger på en väldigt vacker plats med en underbar utsikt över Balaton sjön. Balaton är Europas största insjö, och ungrarna kallar sjön för ”Ungerns hav”. Lasse

På udden vid Tihany bodde munkarna i dessa grottor runt år 1050.Grottorna har varit många, men alla utom tre har rasat, dessa tre har blivit stödda för att bevaras för efterkommande generationer.

Andra dagen gjorde vi en vandring under eftermiddagen på andra sidan av den lilla insjön på udden. Där fanns utmärkta stigar runt de små höjderna. Fotot visar Tihany med klosterkatedralen.

.

Loppmarknadens lockelse


1

Reni Hildeen löste fotogåtan

Många går ej på loppmarknader, eller kör med begangnad bil. Sedan finns det de som gör båda. Text: Reni Hildeen

Själv hör jag till de senare, jag köper andras genomlästa böcker och kör med en gammal begagnad bil. Här vid Spaniens solkust kan man tillfredställa sina behov av gammalt och begagnat.

Loppmarknad En lördag våren 2011 gick jag igen till loppmarknaden vid Feria torget. Där finns allt mellan himmel och jord, men i mina ögon fastnade ett inramat fotografi. Fotot var utan tvivel gammalt, en gammal dam sitter omgiven av blommor, det var säkert taget på hennes födelsedag. Vänder på fotografiet och läser, ”Överstinna Hilda Tawaststjerna f. Tawaststjerna 1817 – 1901 på sin 80 årsdag ”. Hon hade sålunda blivit fotograferad 1897, ram och glas var intakt. Förmodligen var hon av svensk eller finsk börd, hur har det hamnat hit går tankarna i mitt huvud? Försäljaren ville ha 5 euro, men jag prutade och vi kom överens om 3 euro, och båda var nöjda.

Detektivarbetet börjar Hemma började eftersökningen, vem är Hilda? Google till hjälp, och efter en stund hittade jag Anneli Kotisaaris web-sidor. Lite skrämmande först, sidorna innehåller tusentals namn, huh huh, tänkte jag, men där hittade jag Hilda Maria Tawaststjerna, vars födelse och dödsdatum stämde. Jag ansåg att fotot skulle skänkas någon nuvarande släkting, varför jag tog kontakt med Anneli, som enligt min mening borde få en förtjänstmedalj för hennes otroligt vida släktforskning. Jag berättade om min ide att tilställa fotot åt någon av Hildas ättlingar, Anneli tog fram uppgifter om Hildas ättlingar. Hilda Maria Tawaststjerna föddes 1817 i Stockholm. Hennes far var major i Svenska armén, Jakob Johan Tawaststjerna, som var född i Maaninka och modern var Magdalena f. Cairenius från Masku. Hilda Marias man var hennes kusin Carl Johan Tawaststjerna, överste i ryska armén, och född i Leppävirta. Paret bodde i Finland och i Ryssland, Hildas man var Helsingfors polischef.Hilda dog i Helsingfors 1901.

Hilda M. Tawastsjernas förfäder:

Petrus Michaelis Arctophilacius

Margaretha Arctophilacius Beata Pictorius

Jakob Pontus Tawaststjerna Erik Wilhelm Tawaststjerna Jakob Pontus Tawaststjerna Jakob Johan Tawaststjerna Hilda Maria Tawaststjerna

Calamnius sukuseuran haaratunnus on

Margareta D3

Barnen Hilda fick 8 barn varav 6 blev fullvuxna. På fotots baksida fanns också texten ´min m(akes?) mor…´ så vi måste hitta någon av pojkarna vars fru hade skrivit texten. Hilda hade 3 söner, varav en dog vid 9-månaders ålder. Onni Rikard Mauritz hade enligt Anneli levt och dött i Voronez, Ryssland. Kvar blev endast yngsta sonen Henrik Johan August, född 1856 i Helsingfors och dog där 1935. Henrik gifte sig med norskfödde Ingeborg Elise, född Christensen. De hade 3 barn, två döttrar och en son. Av döttrarna provar vi med i Tromsa 1903 födda Ingeborg Maria Theresia. Hon hade återvänt till sina fäders land och gifte sig 1924 i Leppävirta med Kenneth Alexander Wrede, född 1898. Paret skilde sig 1942, men hon fick 2 söner, Carl Henrik Kenneth och Casper Gustaf

Kenneth.

Är detta lösningen? Låt oss se vad Annelis uppgifter berättar om sönerna. Om Casper säges det att han var bl.a. filmregissör, i vars filmer t.ex, Sean Connery har medverkat. Om Carl berättas att han varit flygkapten. Därför frågade jag mina flygkaptenvänner vid solkusten om någon kände honom. En av dessa berättade att Carl bott som granne med honom i Fuengirola. Slutsatsen är att Carl ärvt fotot efter sin mor, och det hade följt med honom till hans spanska hem. Carl har redan somnat bort, därav hade fotot hamnat på loppmarknaden. Fotot har senaste sommar överlåtits till Hilda Marias levande ättlingar i Finland.

(http://www.kalajokilehti.fi)

Kalajoki prästgård i Jokela


Surströmming

Eldsvåda skadade värdebyggnad i Kalajoki En våldsam eldsvåda förstörde delvis Jokela prästgårds huvudbyggnad i Kalajoki på första påskdagens kväll. Eldsvådan kunde begränsas till enbart prästgårdens huvudbyggnad. Vid branden fanns inga människor i byggnaden. I släckningsarbetet deltog 45 brandmän ur många brandenheter. Jokela prästgård är ur kulturhistorisk synvinkel en värdefull byggnad, som blivit

Då jag nu officiellt blivit antagen i Sursillklanen (Calamnius´s släktråds beslut 12.2.2011) önskar jag berätta en liten upplevelse i Ångermanland. Jag seglade med familjen sommaren 1996 från Enskärs fyrö (Isokari på finska) utanför Nystad till Höga Kusten i Ångermanland, ett naturskönt område mellan Härnösand och Örnsköldsvik. Vi besökte bland annat Ulvö, därifrån vi fortsatte till Mjältön, Östersjöns högsta ö och förtöjde i den skyddade Baggviken. Vi gjorde en kvällspromenad till

öns västra sida och vid återkomsten sitter vi i båtens kajuta, då den fylls av en förskräcklig stank. Två båtar ifrån oss har man öppnat en burk av traktens specialitet surströmming. I Ulvöhandeln hade vi tidigare sett jästa surströmmingsburkar runda av trycket inuti. Vi hör den svenska besättningens kommentar om hur gott det verkligen smakar. Tur nog fastnar doften inte i inredningen utan försvinner ganska snart. Kvällsteet kokar vi av källvatten från stranden. Edvard Idman

byggd i början på 1800-talet. Ingen bor i byggnaden, men där finns Kalajoki församlings kansli, ekonomiavdelningen och prästernas arbetsrum. Enligt företrädare för församlingen kan man troligtvis reparera byggnaden. (25.4.2011 Keskipohjanmaa )

Hjärtligt tack för uppmärksammandet på min 95 års dag

Solveig Kianto 95-årsfödelsedag firades 15-16.10.2011med familjen i Kerimäki.

"Stämningen var varm, vi lyssnade på gitarr- och annan musik, poesi och släkthistorier. Tillsammans sjöng och skrattade vi. Vid hennes födelse 1916 i Tervola sken solen, därav namnet Solveig. Mirakulöst! solen sken också 16.10.2011 under festen." (Kimmo Kianto)

Kortet från släktföreningen gladde Solveig mycket, det var det vackraste kortet, tyckte hon...

Torsti Ruokoski

Jaana Laasonen och Tapio Kallio Jotaarkka Pennanen


Släkten Ruokoski träffas i Vihteljärvi i Kankaanpää

SLÄKTEN LUNDAHLS SLÄKTTRÄFF 18.6.2011 I ÅBO

Maria och Frans Ruokoskis ättlingar har haft regelbundna sk. kusin-träffar redan i över 30 år. Frans och Maria anskaffade sig sitt hemman i Vihteljärvi 1902. De fick 13 barn under åren, samt 30 barnbarn, kusiner, många av dessa firade oförglömliga somrar hos far- och morföräldrarna i Vihteljärvi. Dessa somrar med kusinerna skapade dem släktbanden som i dag håller samman släkten och får dem att träffas med jämna mellanrum på sensommaren. I början träffades man runt om i Finland på olika ställen, men på senare tider har man alltid träffats på den gamla hemgården i Vihteljärvi, som ännu är i släktens ägo.

Senaste sommar var det dags igen för släktträffen, dit vi också hade bett Calamnius-föreningens ordförande Lasse Holm att berätta om Calamnius-släkten. Frans Ruokoski hör till grenen Sara-D1, dessutom är Lasse och jag också släkt via andra släkter. Efter Lasses föredrag var alla mycket överraskade av hur många kända personer i Finlands historia som de är släkt med. Några av Ruokoski grenen har till och med också anslutit sig till Calamnius-föreningen. Torsti Ruokoski

Släktföreningen Lundahl var samlad till sommarmöte den 18.6 2011. Dagen började med att besöka den belgiska släktmedlemmen Nadine Lundahls konstutställning i Åbo. Gemensam lunch intogs därefter på den stämningsfulla restauranten Hus Lindman. Den officiella delen av släktmötet hölls på samma ställe. Släktrådet kompletterades med några nya ledamöter. Senare delen av programmet försiggick på Waarniemi i St Karins där kaffet

dracks med ackompanjemang av cellisten Timo Hanhinens instrument. Teaterregissören Jotaarkka Pennanen höll ett livfullt kåseri om bl.a. sin farfar Aarne Orjatsalo och andra färgstarka gestalter i sin släktgren. Musiklärarparet Tapio Kallio och Jaana Laasonen avslutade dagen med konstnärlig musik. Knappa 40 personer deltog i släktmötet denne gång.

Suvi Kauhanen

Gåvotips till dej som läser finska: Eero Marttinen har skrivit en biografi över Ilmari Kianto, som levde 1874-1970. Boken finns att köpa i större bokhandlar i Finland. ISBN 978-951-20-7868-4

Åren 1912 – 1939 bodde författaren Ilmari Kianto vid en sjö i Suomussalmi ödemark c. 10 km från kyrkbyn, dit han sommartid kunde ta sej längs en skogsstig, på vintern på skidor eller med sin ren och släde. Om tändstickorna råkade ta slut i hemmet som hade vedeldning och stearinljus- eller oljelampsbelysning, måste han ge sej iväg till kyrkbyn. Ibland var han tvungen att räkna både tändstickorna och dagarna för att kunna reglera när han följande gång måste till byn. ”I medeltal 45 stickor” stod det på asken. Men ibland hände det, att det fanns färre stickor än uppgivet, och då kunde han bli tvungen att sent på kvällen åka skidor till byn i beckmörker och snöstorm för att köpa tändstickor. Förnärmad over mödan och besväret skrev Kianto, som rökte både pipa och cigarr, ett brev till tändsticksfabriken och klagade över de svårigheter han hamnat i bara därför att antalet stickor inte stämde och visade sej oftast vara MINDRE än ge angivna 45 stycken.


Ilmari Kiantos tändsticksask

Julklappstips! Ödemarksförfattarens liv inom pärmar.

Julen 1936 fick han till sin stora förvåning ett paket från fabriken innehållande 1000 tändsticksaskar med etikett med hans namn och titlar. Det var fabrikens direktör som på detta sätt bad om ursäkt! Glad och belåten delade Kianto frihändigt ut dessa askar åt vänner och bekanta. Somliga samlare har fortfarande kvar både av den gröna och den röda versionen. Men snart tog askarna slut, och på en av de sista skrev Kianto efter vinterkriget egenhändigt, att han inte säljer denna ask för småpengar! År 2008 har Ilmari Kianto – sällskapet och Turjanlinna Oy/Ab låtit göra nya askar enligt samma modell, nu i storlek av brasstickor. Dessa askar kan köpas t.ex. av Raija-Liisa Kianto, tel. +358-40-7320637, till ett pris av 3 euro styck. Raija-Liisa Kianto

Marjatta med vännerna Kirsti Korppi-Tommola, Yrjö Sariola samt Hannu Kiiski.

Leena Viitala


Hälsningar från Marjattas 90-års jubiléet

En av släktens äldsta medlemmar, Marjatta Ikisdotter Kianto fyllde 90 år 10.4.2011. i Jyväskylä. Jag fick vara bland de över hundra släktingar och vänner som uppvaktade henne, och njöt av det fina jubiléumet. Födelsedagsbarnet Marjatta var som vilken ungdom som helst. Hon tog personligen emot alla gratulationer och kramar. Kaffe och kaka fanns åt alla. Festen leddes av Marjattas långvariga vän Marja-Leena Leskinen. I sitt välkomsttal berättade Marjatta om ett postkort hon fått av sin far när hon var under tio år. Bilden på kortet var av ett stormande hav där det fanns ett stort kors. I korsets skydd fanns en vacker varelse som hjälpte en annan varelse till skydd upp på klippan. Som underskrift faderns varma hälsning till sin växande långbenta dotter. I samma trygga atmosfär fortsatte också vår glada födelsedagsfest. Jag vågar vara så självisk – i motsats till min anspråkslösa karaktär - att jag berättar om

festen och Marjatta med egen rimmande text. Hon är ju flickan från Karelen, därför sjöng jag tre verser från ”Luadogan meren”- melodin: ”Rääkkylän kauniill’ kankahill’ sie ylenit tyttö nuori. Siell’ sie paime’ lauluin lauloit, siuun muamo vaattehet suori. Karjalan maill’ kuldakäköset gukkuup monasterj’ yösess’ loistuab, Mummisi laulu illoin rukoukseen gutsuub kannel kaihoi toistuab.” Det fanns även god musik på festen, fast på kantele. Marjatas långvariga vänner, pianobiskopen Yrjö Sariola och cellisten Hannu Kiiski framförde både klassiska och andliga låtar samt Hannus egen bravur, svanarna och tranornas rop. Jorma Kalajoki

Jag hör till släkten Alla hör vi till en släkt, eller hur? När har du kontaktat dina släktingar senast? Tiderna har förändrats, man besöker inte släktingar så där ex temporé mera. Släktingarna träffar man bara på bröllop eller begravningar. Numera håller man kontakt via datorn och t.ex. FaceBook, men det begränsar sig inte bara till släktingar. Likfullt vore det bra att veta sina rötter, att man hör till något gemensamt, att man kan föra traditioner vidare till sina yngre släktingar. Verksamhet i en släktförening är ett utmärkt sätt att träffa släktingar. Du har också anslutit dig till en förening, en av de äldsta i Finland, Calamnius-

släktföreningen. Visst skulle det vara trevligt om också dina nära släktingar också skulle höra till samma förening? Ta kontakt, besök dina släktingar, invitera dem via FaceBook, att ansluta sig till Calamnius- släktförening. Via föreningen får man kontakt med nya släktingar, återupplivar kontakten med gamla kända, samtidigt som man känner att man hör till en grupp av likasinnade. Motivera dina släktingar att kontakta ordföranden eller sekreteraren med en medlemsansökan.

Släkten är bäst!

Leena Viitala

Årlig medlemmsavgift för finländska medlemmar för åren 2011 – 2015 är 10 €, för svenska medlemmar är den 11 €

Föreningens bankförbindelse: NORDEA IBAN: FI5121422000160623 BIC: NDEAFIHH Föreningens hemsidor: www.calamnius.fi

Ordförandens email: lhsoft [at] gmail.com

Sekreterarens email: ea.kotisaari [at] gmail.com

Skattmästarens email: suvi.kauhanen [at] gmail.com Meddela era epost addresser till oss så vi kan sända kommande meddelanden. Gratis e-post address kan fås via understående länk:

www.gmail.com

Medlemstidningen: Calamnius Nytt

Calamnius Nytt publiceras två gånger per år i december och maj, tidningen är en medlemsförmån för föreningens medlemmar. Den svenska versionen för år 2011 utkommer som ett dubbelnummer i december pga. tidsbrist och för få översättare. Vi vill gärna få bidrag och foton av våra medlemmar för publicering i vår tidning. Material kan sändas antingen via e-post eller brev till redaktionens medlemmar. Foton och annat material returneras åt sändaren. Materialet skall vara redaktionen tillhanda senast en månad innan tidningen utkommer. Vi behöver hjälp med översättningar av artiklarna, kontakta Anneli om du kan hjälpa.

Bli medlem

Under året har föreningen fått några nya medlemmar, vi är nu 140 medlemmar. Om du känner någon släkting som kanske vill bli medlem, vänligen tipsa henne/honom och oss om det. Enligt våra stadgar kan alla Petrus Michaelis Arctophilacius ättlingar över

18 år godkännas som medlemmar i föreningen.

Utdrag ur föreningens stadgar: Föreningens ändamål är att: - Organisera möten, där medlemmarna kan träffa varandra - Samla in tillgängligt material om släkten för arkivering, gamla dokument, brev, skrifter, fotografier, videoklipp och andra trycksaker. - Samla och katalogisera minnesföremål i egna och offentliga samlingar. - Forska i släktens skeden och tillhandahålla forskningsresultaten till sina medlemmar. - Samla och bokföra alla medlemmar av släkten även om de inte är medlemmar i föreningen.

Kontaktinformation För att säkra släktföreningens verksamhet medlemmarna uppmanas att anmäla förändringar i e-post eller adress åt sekreteraren…

Familjehändelser Släktföreningens medlemmar och andra släktingar uppmanas att informera oss om förändringar i sin närkrets, bröllop, en ny baby, någon som dör eller skiljer sej eller något annat som borde dokumenteras i vår släktmatrikel. Informationen kan sändas åt Anneli Kotisaari. Via henne kan man också checka och korrigera sin egen information. Vår sekreterare Annelis e-post finner du i spalten till vänster på denna sida. För brev till Anneli använd adress: Nuottakuninkaantie 6 B 14, 02230 Esbo, Finland

Sekreterarens spalt

Den äldsta bilden vi har restaurerat från år 1865. På bilden: Carl Gabriel Calamnius (1790-1866) med familj.


http://www.calamnius.fi/

mailto:[email protected]



http://www.gmail.com/

Julklappstips! Föreningen har några stycken halssmycken som också kan användas som brosch. Pris 95 € Beställningar: Lasse: lhsoft(at)gmail.com eller Anneli: ea.kotisaari(at)gmail.com

Medlemsprodukter

till salu

DVD från festen

Calamnius frimärke

Smycken; pins,

slipsnål, bola, brosch,

halssmycke

Släkt-CD

Foto-CD I

Foto-CD II

T-skjorta

Postkort

En Calamnius fingerring

planeras

Mer uppgifter på våra

hemsidor:

www.calamnius.fi


Turjanlinna fick eget vin

Vinet tillverkas av vinhuset Newalco Oy i Kuhmo. Vinet är framtaget inför Turjanlinnas 100-års jubileum. Kianto började bygga Turjanlinna vid Kiantasjön 1911. Bygget var klart 1912, då flyttade ödemarks författaren med familj in. Vinet är framställt med författarens tanke språk, ”Vin är de visas dryck, ge det aldrig åt de dumma”, i tankarna. Vinet är gyllenegult och fruktigt, gjort av Japankvitten och äppel på traditionellt sätt. (Vd. Risto Halonen / Newalco Oy: Kotikajaani –tidningen 01.12.2010)

Fråga på Alko!

Vi vet ej om man kan köpa eller beställa vinet på Systemet i Sverige.

Ilmari och Raija-Liisa Kianto med Turjanlinna i bakgrunden, som förstördes under vinterkriget 1939

http://www.calamnius.fi/

På bilden av vårt hems anspråkslösa julkrubba syns också den gamla Bibeln, tryckt 1758.


Redaktionen: Huvudredaktör

Lars J W Holm lhsoft(at)gmail.com

Medhjälpare: Anneli Kotisaari

ea.kotisaari(at)gmail.com

Suvi Kauhanen Raija-Liisa Kianto

Översättningar: Lars J W Holm Raija-Liisa Kianto Årgång: 2 * Nr 1 dubbelnummer

Vi önskar alla våra medlemmar

En Fridfull Jul och

Ett Gott Nytt År 2012

Korsu-orkestern och den gamla Bibeln

har nu nästan ett helt år tömt vårt barndomshem, där vår far bodde hela sitt liv, och mor också hela 68 år. Tömningsprocessen innebär också en inre resa igenom att skriva upp gångna släktleds andliga arv. Det gör en ödjuk och får en att känna tacksamhet. Det mesta förblir hemligt. Men jag är övertygad om, att i min fars och mors släkt har man alltid förmedlat goda livsvärden och kristen tro till följande generationer. Så, att de har nått även oss.

På bilden av vårt hems anspråkslösa julkrubba syns också den gamla Bibeln, tryckt 1758. Den första ägaren var min farfars farfars far Gabriel Calamnius, kaplan I Pudasjärvi. Den har alltid gått I arv till följande generation, och jag är nu i turen som nummer 6. En av vår generations uppgifter är att låta det goda gå vidare och berätta för våra barn och barnbarn om livets och vårt folks grundvärden och rötter. Då förverkligas de ovannämnda bibelorden som jag citerat ur Psalm 78: Vi håller dem inte hemligt för våra barn utan berättar för kommande generationer om Guds kraft, hans verk och de under som han gjort. Det är ju det som det är fråga om i firandet av självständighetsdagen och julen.

Flyg högt, du vita fana, flyg högt, Jesu kors! Jorma Kalajoki Medlemsavgiften för 2012

Vänligen betala medlemsavgiften senast 21.01.2012 till kontot nedan. Kom ihåg att ange vem avgiften berör i meddelande fältet. Medlemsavgiften för år 2012 är 10 € för finska medlemmar, samt 11 € för svenska medlemmar som betalar via vårt ombud i Sverige, Monica Lundin.

Föreningens kontouppgifter: Finska medlemmar:

Nordea IBAN: FI51 2142 2000 1606 23 BIC: NDEAFIHH Märk IBAN kontonumrets två första märken är bokstäverna FI, alla andra är numror.

Svenska medlemmar

Konto: Swedbank, clearingnr 8327-9, konto 923 356 243-9 Innehavare: Monica Lundin Andersson, släktråd i föreningen.

Jag satt med min fru på Korsu-orkesterns farsdagskonsert. Programmet var mångsidigt och I synnerhet krigstidens sånger och Veteranens kvällsrop fick ögat att fuktas. Men bäst av allt var Lasse Heikkiläs sång vars ord löd ungefär: Varför oroas du Finland, Gud är ju vår trygghet! Sången är en del ur hans Finska Mässa, som var en ny bekantskap för många av oss. Den sista versen lyder på svenska ungefär: Flyg högt, du vita fana! Rita ett blått kors i molnen! Det är fosterlandets dyraste skatt, konungens märke, ett evigt förbund! Flyg högt, vårt hjärtas hopp! Flyg högt, Jesu kors!

Som en bekräftelse till detta påminde dagens lösenord följande morgon om fädernas och mödrarnas trogna arbete: Minnes forna tider, tänk på gångna släktleds dagar, fråga era fäder, så berättar de, fråga era åldringar, så får ni höra! (Femte Mose-boken:32) Varför uppmanas vi alltid att minnas gångna tider? Kanske släktföreningsarbetet också hakar fast sej på att rota bland gamla stofiler? Den faran är uppenbar. Men å andra sidan har någon klok yppat: Förutsättningen till att fritt kunna leva i nutiden och rikta sina krafter på att bygga en god framtid ligger i att känna sin förgångenhet.

Nå, jag är nu lite nostalgisk av praktiska skäl. Jag och mina systrar

calamnius nytt 1-2 2011

Documents