Björklinge Ramsjö

Arkeologisk utredning, etapp 2

Ramsjö 3:3, Björklinge socken, Uppsala kommun, Uppland

SAU rapport 2010:26

Anneli Sundkvist

2

SAU rapporter 2010:26 ISSN 1404-8493 ©SAU 2010 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica Upsaliensis Kyrkogårdsgatan 8A, 753 12 Uppsala post@sau.se www.sau.se

TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd: 431-4304-

10, 2010-11-19

SAU:s projektbeteckning: 1113 Uppdragsgivare: Belägenhet

LANDSKAP Uppland LÄN Uppsala KOMMUN Uppsala SOCKEN Björklinge FASTIGHET Ramsjö 3:3 KOORDINATER X 6658674 Y 641534 m ö h 39

Undersökningen

TYP AV UNDERSÖKNING: Utredning

UTFÖRANDETID I FÄLT: 2010-11-24 MASKINTID: 8 h UNDERSÖKT YTA: 444 m2

KOORDINATSYSTEM: SWEREF 99 TM HÖJDSYSTEM: RH 2000 INMÄTNINGSSYSTEM: RTK-GPS

Personal: Anneli Sundkvist (Projektledare), Michel

Guinard Grävmaskinist: Patrik Broberg, Björklinge Fynd arkivmaterial förvaras: Inga fynd framkom.

Arkivmaterial förvaras på ATA.

OMSLAGSBILD: Utsikt över Jarlahögarna från undersökningsområdet. Foto: Anneli Sundkvist, SAU

ALLMÄNT KARTMATERIAL: ©Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080

DIGITALA PLANER: Jonas Svensson Hennius, SAU

LEKTÖR OCH LAYOUT: Åsa M Larsson

TRYCK: Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala

3

Innehåll

Sammanfattning 4

Inledning 5

Undersökningen 5

Antikvarisk bakgrund 5

Topografi och fornlämningsmiljö 5

Analys av historiskt kartmaterial 7

Undersökningen 8

Metod och genomförande 8

Undersökningsresultat 10

Utvärdering 10

Referenser 10

Bilagor 11

4

Sammanfattning Med planerad småhusbebyggelse inom fastigheten Ramsjö 3:3, Björklinge socken, Uppland genomförde SAU en arkeologisk särskild utredning etapp 2 (fig 1). Undersökningsområdet omfattade ca 8200 m2, varav 444 m2 öppnades med 18 sökschakt. Sammanlagt fyra möjliga anläggningar framkom, av dessa var en diffus, en befanns vara ett sorkhål och de två övriga var härdar. Största delen av undersökningsområdet var i olika omfattning påverkat av sentida aktiviteter, odling och verksamheten vid det sågverk som funnits på fastigheten sedan 1940-talet. Trots det mycket intressanta läget, i direkt anslutning till ett antal kända fornlämningar, visade sig undersökningsområdet således inte ha bärighet för fortsatt antikvariska åtgärder.

Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat. ©Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.

5

Inledning På fastigheten Ramsjö 3:3 i Björklinge socken, Uppsala län, har tidigare funnits ett sågverk. Marken, som omfattar ca 11000 m2, styckades av inför sågens byggnad, vilket skedde under 1940-talet. Sågen var i bruk ca sjuttio år, ända till sommaren 2007, då den brändes ner. Brottet är fortfarande ouppklarat. Markägaren Peter Gustafsson ämnar nu stycka av tomten och uppföra småhus.

Undersökningen

Det slutgiltiga undersökningsområdet kom att omfatta ca 8200 m2, då de övriga ytorna som vätter ut mot åkermarken skall användas som en form av allmänning. Då platsen är kulturhistoriskt mycket intressant beslutade Länsstyrelsen i Uppsala län att en arkeologisk fördjupad utredning skulle utföras innan byggnationen kunde påbörjas. Societas Archaeologica Upsaliensis fick i uppdrag att utföra utredningen. Fältarbetet utfördes 2010-11-24. Projektledare var Anneli Sundkvist med Michel Guinard som övrig arkeologisk personal. Digital bearbetning av planer utfördes av Jonas Svensson Hennius. För den historiska kartanlaysen ansvarade Marja Eriksson, Upplandsmuseet.

Antikvarisk bakgrund

Topografi och fornlämningsmiljö

Fastigheten Ramsjö 3:3 är belägen i en högintressant kulturhistorisk miljö (fig 2). Från senneolitikum är lösfynd av yxor kända, närmast från Snugga direkt norr om undersökningsområdet (Björck & Guinard 2003). Ett stort antal lösfynd kommer från Sandbros (4 km sydöst om undersökningsområdet) ägor och ett par från Närlinge (knappt 2 km nordväst om undersökningsområdet, fornlämning 135:1). Med hänsyn till landskapet är det snarare mer förvånande att vi ännu inte känner till några neolitiska boplatser runt åsen mellan Björklinge och Läby, än vad det vore att hitta en.

De daterbara fornlämningarna i direkt anslutning till undersökningsområdet är koncentrerade till bronsålder och mellersta till yngre järnålder. Ramsjö är också en del i det till Sandbroätten knutna godskomplex som under medeltiden växer fram vid Långsjön (Almgren et al 2007 med anförd litteratur). Flera av de angränsande eller närbelägna större gårdarna har medeltida belägg. Vidare vittnar de historiska kartorna om det strategiska läge som Ramsjö hade genom sin närhet till den gamla färdvägen mellan Uppsala och Gävle. En knapp km NÖ om undersökningsområdet finns t ex Skommarbo krog på 1758 års karta.

Indikation på bronsåldersboplats är skärvstenshögarna fornlämning 50:1 och 170 (undersökt och borttagen). Flera skålgropsförekomster har noterats (fornlämning 49:1, 49:2, 54:1 och 54:2). Även om skålgropar som fenomen har en vidare datering, pekar kombinationen med skärvstenshögarna här på att de kan vara del av en bronsåldersmiljö.

6

Flera gravar och osäkra gravar finns i området: Björklinge 45:1 (stensättning?), 51:1 (stensättningsliknande lämning), 51:2 (stensättning, synlig kantkedja), 168:1 (hög?), 168:2 (stensättningsliknande lämning?), 169:1 och 169:2 (båda osäkra högar).

Fornlämning 42:1 var en skadad hög som togs bort i samband med ett villabygge på 1970-talet. Bland fynden märks en agraffknapp och björnfalanger, vilket gör att graven kan tidsfästas till folkvandringstid och den gravlagde individen könsbedömas som man. Endast 50 m från undersökningsområdet ligger gravgruppen ”Jarlahögarna” (fornlämning 44:1). De tio högarna är rester av ett helt gravfält som har odlats bort under historiskt tid. Gravfältet har vid flera tillfällen varit föremål för arkeologiska undersökningar, bl a år 1915 då T.J. Arne ledde utgrävningarna (Arne 1919) och under 1920-talet då det dåvarande arkeologiska seminariet vid Uppsala Universitet undersökte ett tjugotal gravar under ledning av Gunnar Ekholm. Arnes undersökningar (SHM 15488) resulterade i åtminstone två vendeltida kvinnogravar (600-tal) med bl a pärlor och en vikingatida mansgrav med viktlod i brons (John Ljungkvist, muntlig uppgift). Fynden från Ekholms undersökningar är inte rapporterade.

Ca 300 m norr om undersökningsområdet finns ytterligare yngre järnålderslämningar i form av en hög (fornlämning 4:1) som kallas ”Kungshögen” och runstenen ”Kungsstenen” (fornlämning 5:1; U1056). Runstenen står enligt uppgift (Söderberg 2010) vid en nu bortodlad väg. Förmodligen är det vägen som på Laga skifteskartan från 1868 sträcker sig österut från Ramsjö by. Genom åkermarken är den markerad som en väg, för att där betesmarken tar vid streckas som stig. Vägen sluter an till färdvägen mellan Uppsala och Gävle, strax öster om undersökningsområdet och väster om det nuvarande samhället.

Namnet Rasmjö är belagt år 1457. Ramsjö anses ingå i det medeltida godskomplex som knyts till Sandbroätten (Almgren et al 2007). I historisk tid gränsar gården till t ex Närlinge, belagt 1423, i nordväst och Sätuna, belagt 1370, i nordöst. I söder finns Sandbro, vars tidigaste belägg dateras till 1295 (SOFI). Den gamla färdvägen från Ramsjö by till Björklinge kyrka löper på 1768 års karta igenom gravfältet Jarlahögarna. En annan intressant notering utifrån kartmaterialet är Skommarbo krog, som finns markerad på 1758 års Storskifteskarta.

7

Figur 2. Undersökningsområdet med omkringliggande fornlämningar.. ©Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.

Analys av historiskt kartmaterial

Av Marja Eriksson Byn Ramsjö omtalas tidigast i skriftliga källor år 1457 då tre gårdar upptas i Karl Knutssons jordebok. Den äldsta lantmäterikartan över Ramsjö är upprättad år 1758, i samband med att byn storskiftas. Byn bestod på 1700-talet av tre hemman, alla frälse. Gårdarna låg samlade på en bytomt, som i väster gränsade till Björklingeån. Byns marker, inägor och utmark, hade en långsträckt form i nordsydlig riktning. Inägorna låg på lermarker i väster mot Björklingeån, medan utmarken (skog, bete) låg på åsmark i den östra delen av ägorna. Inägorna upptogs av ängsmark i norr och åkermark i söder. Byns två åkergärden (tvåsäde) låg i anslutning till bytomten. Hägnaden som delade åkermarken i de två gärdena gick rakt österut från bytomten sett.

8

I det södra åkergärdets norra parti har lantmätaren markerat sex st ”ättehögar”. Det aktuella undersökningsområdet ligger i det sydöstra hörnet av det dåvarande norra åkergärdet, precis i kanten mot utmarken. Intill hägnaden som delade inägor från utmark gick en väg i nord-sydlig riktning. Ytterligare österut passerade vägen mot norrland, en landsväg med sannolikt förhistoriska anor.

Figur 3. Historiskt kartöverlägg över del av Ramsjö by. Storskifteskartan från 1758 samt utdrag ur moderna fastighetskartan med vägar (orange), bostadshus (vita) och ekonomibyggnader (grå). Kartöverlägg: Marja Eriksson, Upplandsmuseet.

Undersökningen

Metod och genomförande

I utredningen ingick kart- och arkivstudier (inklusive rektifierat kartöverlägg) samt sökschaktning.

Sökschaktningen utfördes med larvburen grävmaskin försedd med planskopa (ca 1,5 m bredd). Schakten grävdes med en skopbredd och utvidgades vid behov. I princip förlades schakten jämt över ytan. Totalt grävdes 18 schakt om sammanlagt 444 m2 (fig 4). Samtliga schakt dokumenterades med RTK-GPS (Trimble Rover). Mätdatan överfördes till Intrasis för vidare bearbetning i GIS-miljö. Schakt och anläggningar beskrevs även i löpande text (bilaga 1).

9

Figur 4. Schaktplan. De nu nedbrunna byggnaderna är markerade på kartan. ©Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.

10

Undersökningsresultat Redan i de första schakten blev det tydligt att områdets västra delar var mycket störda. På förda massor och omrörda lager syntes tydligt i schaktens profil. Det fanns gott om modernt timmer från aktiviteter knutna till sågen kvar i marken.

De östligaste delarna, vid den nu befintliga vägen, gav intryck av att inte vara lika påverkade och därför grävdes fler schakt där. Totalt framkom fyra möjliga anläggningar, varav två var relativt tydliga härdar och två diffusa i plan. Dessa undersöktes och en befanns vara ett sorkhål, medan den andra var av allmän karaktär. Två tydliga härdar framkom, den ena i en nivå där det även fanns rester från branden. Dock utmärktes härden av att den saknade inslag av modernt timmer. Av denna anledning snittades anläggningen. Inga fynd gjordes.

Utvärdering Det fina läget och de högintressanta omgivningarna till trots blev undersökningsresultatet magert. Ytan är mycket påverkad av tidigare odling, verksamheten från sågen och uppröjningen efter branden. Om någon omfattande förhistorisk aktivitet förekommit kunde man ändå förväntat sig att finna spår efter sådan, t ex i form av bränd lera, keramik, avslag, utplöjda stenar, kol mm. Inget sådant kunde observeras och slutsatsen blir att området inte utnyttjats varaktigt i förhistorisk tid. Utifrån dessa resultat finns inom undersökningsområdet således inget som hindrar fortsatt exploatering.

Trots bristen på kulturhistoriskt intressanta lämningar finns ändå potential för viss kunskapsuppbyggnad i platsen. En tilltalande tanke är att om ett bostadsområde byggs på något sätt låta de framtida boende få kunskap om och anknytning till den kulturhistoriska miljö deras hus blir en modern del av. Från den planerade allmänningen har man fri utsikt över de monumentala, men idag övervuxna Jarlahögarna. Flera andra tydliga lämningar finns inom promenadavstånd och bostadsområdet kommer att utgöra en del av vad som en gång var ägor i direkt anslutning till medeltida storgårdar. Trots bristen på resultat från utredningen har området en forntid och historia som förtjänar att synliggöras.

Referenser Almgren, E., Hennius, A. & Åberg, K., Bygd för bönder, land för stormän. I: E.

Hjärtner-Holdar, H. Ranheden & A. Seiler (reds). Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv, s. 429-463. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 4. Uppsala.

Arne, T.J., 1919. Gravar från ”Vendeltid” vid Lagerunda i Kärna socken, Östergötland. Fornvännen 14, s. 1-20.

Björck, N. & Guinard, M., 2003. Stenåldersboplatser längs den nya sträckningen för väg E4 – sträckan Uppsala – Mehedeby. Uppland; Gamla Uppsala, Tensta, Tierp, Tolfta, Vendel och Ärentuna socknar. UV GAL, Rapport 2003:1. Arkeologisk

11

utredning, etapp 1 och 2. Arkeologi E4 Uppland. Riksantikvarieämbetet i samarbete med SAU. Uppsala.

SOFI = Institutet för språk och folkminnen. Uppsala. URL: httt://www.sofi.se. Kontrollerad 2010-10-28.

Söderberg, S., 2010. Kulturmiljövärden, arkeologi inom Ramsjö 3:3 med omgivningar. Björklinge sn, Uppsala kommun. Promemoria 2010-05-06.

Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivningar. Id Djup Orientering Botten Beskrivning 1937 1,10 Ö - V lera Mycket stört av sentida verksamhet. Korsas av

stenfyllt dike (N – S). Tydliga rester av branden i de övre lagren, därunder tydligt odlingslager.

1942 0,90 Ö - V lera Mycket stört av sentida verksamhet. Tydliga rester av branden i de övre lagren. Under tydligt odlingslager.

1947 0,80 N - S lera På platsen för själva sågen. Tydligt brandlager från byggnad samt övriga till branden knutna anläggningar. Stört och omrört.

1952 0,60 N - S sand Anläggning (osäker). 1959 0,75 Ö - V sand Tydligt odlingslager. 1964 0,65 N - S sand Förefaller vara orört. En osäker anläggning.

Snittad och tolkad som sorkhål. 1975 0,60 N - S sand Spridda rester från branden, förefaller annars

vara ganska orört. 1980 0,50 N - S sand

och lera En anläggning.

1985 0,35 N - S Lera Förefaller orört. 1990 0,55 N - S lera Förefaller orört. 1995 0,50 N - S lera Stört. Pålagt grus, eventuellt rester av sågens

spårväg. 2008 0,55 N - S lera Stört. Pålagt grus, eventuellt rester av sågens

spårväg. 2013 0,65 N - S lera Stört. Pålagt grus, eventuellt rester av sågens

spårväg. 2032 0,40 N - S sand Anläggning, troligen härd. 2048 0,80 N - S sand Härd. Snittad. 2052 0,80 N - S sand Stört, brandrester. 2057 0,70 N - S lera Stört. Platsen för sågen. Omfattande

brandrester och omrörda lager. 2061 0,70 N - S lera Mycket stört. Omrörda lager.

12