Ken Wilbersintegralahelhetsfilosofi.

Ken Wilbers intergrala helhetsfilosofi - Uppsats 5p under B-kurs HumanekologiAv Björn Magalhaes cyberecology@webaid.se 2003

1

Innehållsförteckning

Syfte 3

Metod 3

Ken Wilber 3

Varats stora kedja 3

Holoner 4

Plattlandet 5

De kvadranterna; Wilbers filosofiska plattform 6

Den kulturella utvecklingshistorien 7

Individens utveckling 10

Inåtblickandets epistemologi och metodik 10

Den integrala filosofin och den gröna rörelsens världsbild, en jämförande diskussion 12-14

Referenslitteratur 15

Noter 16

Diagram och tabeller 17

2

Syfte

Eftersom humanekologin alltigenom är tvärvetenskaplig så tycker jag att känns värdefullt attse vad den integrala filosofin kan tillföra, då de båda perspektiven har detta gemensamt. Enstor del av den gröna rörelsen har rötter inom vad som i en del litteratur kallas “new age” menofta är filosofiska perspektiv på systemteori eller modern fysik. Wilber är mycket kritisk tillmycket av denna new age, trots att hans filosofi vilar på ett genuint andligt fundament, ochhans kritik är därför intressant att följa. Hans kritik av den gröna rörelsen är på sina ställenmycket irriterande men ofta välgrundad, något som jag tyvärr bara kan behandla i begränsadutsträckning då redovisningen av den filosofiska modellen tar stort utrymme. På flera sätt kanhans filosofi ses som en riktig otrevlig bomb eftersom den ordentligt skakar om flera avhumanekologins grundfundament; biocentrismen, anti-hierarkiska strukturer och kritiken motutvecklingstanken. Att då och då ifrågasätta sina grundfundament tror jag dock är hälsosamtså att man kan påminna sig varför man tror på dessa, så att de inte i tysthet förvandlas tillheliga dogmer.

Metod

Eftersom materialet använt för denna text är så omfattande då det dels täcker många olikaämnesområden (många fält inom naturvetenskap, samhälle, humaniora) och också storttextutrymme (Ca 1500 sidor utöver kursmaterialet), så har jag valt att inte använda näst intillnågon kurslitteratur förrän i den avslutande sista delen. Detta därför att (1.) inte behövaavbryta varje resonemang med ytterligare perspektiv, vilket skulle vara förödande för denpedagogiska framställningen (vilket varit det mest krävande under skrivandet), men även föratt (2.) slutligen kunna diskutera kritik och frågeställningar utifrån de perspektiv som Wilbersmodell bjuder, eller saknar, vilket förstås är omöjligt om den inte först har presenterats.Utöver källmaterial har jag använt mig av Internetmaterial från bokförlaget och en ovärderliguppsats över den första, och hittils enda boken i Wilbers Kosmos-triologi svit, skickligtsammanfattad av Erland Lagerroth och publicerad i Lundasocietetens årsbok1 Inte minstöversättningen av vissa av Wilbers nyckelbegrepp har här varit till hjälp.

Ken Wilber

Ken Wilber har med sin integrativa helhetsfilosofi försökt med att på en ojämförbarttvärvetenskaplig basis sammanfoga flera paradoxer; förmodern, modernt, postmodernt,antropocentriskt-biocentriskt, ande-materia, österländsk mystik-västerlänsk vetenskap, ochsamtidigt gjort originella idéhistoriska omtolkningar. Karaktäristiskt för honom är att hansframställningar är extremt pedantiska och visar prov på nästan obehaglig skärpa då det ärmöjligt men annars är fria och resonerande då mera spekulativa filosofiska eventualiteterdiskuteras. Kanske kan det verka kontroversiellt att han faktiskt ytterst beskriver universumutifrån andliga grundprinciper. Oavsett hur man ställer sig till det, så är sättet han gör det påstår ganska långt från en del av det ljusrosa visdomssvärmeri man finner inom den nyandligarörelsen, då hans idéer är krävande men intelligenta och tankeväckande. Ofta integrerasdiscipliner som många gånger är diametrala motsatser, t ex idealism och materialism och dettainte är genomförbart utan kompromissande vilket brukar göra honom impopulär i samtligaläger. Detta försök till en helhetsfilosofi är inget ämne som lätt låter sig fångas i ett kortpaper, då en har växt fram under 18 böcker sedan hans första bok The Spectrum ofConsciousness som han författade som 22 åring,(då han utbildade sig till biokemist) och den

3

kom totalt att förändra den transpersonella psykologin från grunden och framåt. Den användsfaktiskt fortfarande som lärobok i transpersonell psykologi än idag. Nu är han 53 år gammaloch hans böcker har getts ut i en serie som samlade verk. Lovorden är många om dennetänkare, de mest entusiastiska har hyllat honom som en ”Einstein of Consciousness” ochtillskrivit hans nyckelverk och största bok (ca 800 sidor vilken utgör den första delen i hanskommande Kosmos trilogi) ”en av människosläktets största bedrifter”. Detta kan definitivtifrågasättas, men säkert är i alla fall att kunskaperna han integrerar är av ett helt enormtomfång.2

Wilber beskriver dels världens och dels medvetandets evolution genom att varieraanalyseringsförfarande, då dessa tänkta motsatser ses som en helhet. Istället för att endastkonstatera att allt är förbundet med allt, så ger han sig i kast med detta genom att skapa ochsyntetisera ett flertal diskurser, i syfte att ge en skarpare och mer nyanserad bild av den helhethan tror kosmos vara. Wilber har sitt starkaste fundament dels inom samtliga grenar avmedvetadeforskningen men också inom västerländsk filosofi och idéhistoria samt kanske allrafrämst inom de österländska kontemplativa traditionernas område. Likheter mellan detsistnämnda och rön inom kvantfysiken har han undersökt i flera böcker utan att lättvindigteller omdömeslöst blanda ihop dessa likheter, vilket är något som tänkare som Bl.a. FritjofCapra och Gary Zukav från flera håll blivit anklagade för.3 Utan att lämna de ontologiskafrågorna bakom sig har Wilber under de senaste tio åren breddat sin gigantiska evolutionärakosmologi med djupdykningar inom sociolologi, stadsvetenskap och vetenskapsteori. ErlandLagerroth som under de senaste tjugo åren med minutiös uppmärksamhet följt den holistiskavetenskapens utveckling menar att Wilber är den kanske allra största vetenskapliga begåvninghan någonsin stött på.4

Varats stora kedja.

Wilbers utgår från mystikernas väldigt starka argument att liv utvecklas enligt kedjan, “matter- life - mind”, vilket ju även vetenskapen kommit på det klara med. Den sufiske 1200-talsmystikern Djalal al-Din Rumi utrycker det mycket exakt; Från början var du stoft. Från attha varit mineral blev du till växt. Från att ha varit växt blev du ett djur och från djur blev dumänniska5 Den berömda “varats stora kedja” som Lovejoy beskriver utifrån flera olika tideroch samhälle har enligt Pepper gemensamt med ekologin att den tecknar ettsammanhängande, enhetligt universum vars skiktade ordning är hierarkisk, men byggd på ettfullkomligt ömsesidigt beroendeförhållande mellan varje länk hela vägen upp och hela vägenner.6 Wilber menar att om det någonsin funnits en enhetlig multikulturell kosmologi så är det iså fall den som mystiker i olika traditioner och tider beskrivit och fortsätter beskriva. I sinomfattande modell över medvetandet som sträcker sig från undermedvetet till medvetet tillövermedvetet, från Freud till Buddha, integrerar han över hundra psykologiskamodeller/skolor förtydligat av lika många tabeller.7 I en grovt förenklad men mycket tydligmodell skissas utvecklingen från materia och framåt,(FIG1) och en mera sofistikerad version iform av en jämförelse mellan Plotinus och Aurobindos utvecklingslära (TAB1) vilket ger enbild av samma utveckling som Theilard de Chardin beskrev. Han skrev om den fysiskaverkligheten som fysiosfär om den biologiska som biosfär och den mentala som noosfär.Wilber är rasande över kosmos blivit reducerat till att endast beskriva studiet av fysiosfärenoch skiljer därför på det engelska ordet “cosmos” och grekiskans “Kosmos”(vilket är denstavning han själv använder) som rymmer samtliga av de tre sfärerna.8 Som ett exempel kanman tänka sig följande: Om man vill undersöka Dostojevskijs Idioten hjälper det varken attundersöka verkets atomära eller kemiska sammansättning lika lite som läsarensneurotransmitorer eftersom texten, trots att den är lagrad både i fysiosfären och biosfären (iboken och hjärnan) inte finns någon annanstans än i noosfären i form av just kognitiv och

4

emotionellt upplevd erfarenhet. När fysiken talar om att beskriva hela universum menar denmed andra ord den lägsta och allra enklaste nivån, fysiosfären, som ligger inuti biosfären ochnoosfären. Likväl är fysiosfären mest grundläggande. Exempel: förstörs alla universumsmolekyler försvinner biosfär och noosfär men fysiosfären med atomer och elementpartiklarfinns kvar, förstörs t ex alla däggdjur finns fortfarande alla mikroorganismer och celler(biosfär) kvar som i sin tur bär alla molekyler och atomer inom sig(fysiosfär).9 Det mentalalivet är i detta hänseende mera betydelsefullt (men alltså inte i betydelsen grundläggande)eftersom det bär både den biologiska och den fysiska världen inom sig.

Holoner

Ett av Wilbers fundament i hans teoribygge är holonen, vilket på intet sätt är unikt menlikaledes ändå briljant eftersom t.o.m. kvantfysiken kan konstatera att det inte finns någonmateriell yttersta urgrund, utan att allt är relationer i relation till relationer. Istället för att letafunktionssätt genom relationer har Wilber använt sig av rön från systemteorin och söktgenerella systemegenskaper. Den skiktade ordning som holonen, i detta fall sett som fysik ochbiologi, kan beskrivas i kedjor som t.ex.: atom, molekyl, cell. I just denna ordning har ocksåmateria, biologi och medvetande utvecklats och vad som är intressant i sammanhanget är attdet tidigare aldrig innehåller det senare men att det senare alltid innehåller det tidigare.10

Molekyler innehåller alltid atomer, men aldrig celler, celler innehåller alltid atomer ochmolekyler men aldrig människor etc. etc. Just detta att det aldrig är tvärtom, konstituerarsåledes en irreversibel hierarki i tidens evolutionära riktning.

Då en holon alltid är både en del i både ett yttre och ett inre system har det alltid dubbla roller,dels som helhet med internerade delar inom sig men själv också som del som ensubkomponent i något större än sig själv. Ur ett markroperspektiv kan vi exemplifiera medcellen som har alla sina evolutionära föregångare inom sig och ur denna aspekt agerar helhet,men som har men alla evolutionära holarkiska nykomlingar utanför sig, för vilket den barakan vara en del och subkomponent, inte helhet. Holonens förmåga att hålla ihop sin egenstruktur kallar Wilber för dess “makt”(agency) och förmågan att anpassa sig till yttre strukturdess “gemenskap“ (communion).11 Denna dubbla balans och dynamik existerar mellan allaholonnivåer och överdrifter åt antingen för stark ihopdragning(isolering) eller utbredning(splittring) förstör holonen som enhet. Holoner som t ex samhällen eller(introverta/extroverta) individer följer samma mönster. Wilber stöder sig på Erich Jantsch´snästan legendariska ”The self-organizing universe”(1980)12 då han skiljer på individuella ochkollektiva holoner. Då atomer var de mest komplexa individuella holonerna i kosmos så vargalaxer de mest komplicerade kollektiva strukturerna; precis som molekyler är för planeter,encelligt liv för Gaiasystem, och med det limbiska systemet som kom med däggdjuren är förgrupper, familjer och så vidare. Intressant är att de individuella holonerna genom evolutionengenerellt blir större(eftersom de ju innehåller men överskrider sina föregångare) och attkollektiva holoner ständigt blir mindre(planeter är mindre än galaxer etc., etc.). Detta därföratt de individuella holonerna är mer komplexa då de har ett större djup(i interneradeholonnivåer) och antalet holoner med större djup alltid är färre, varvid kollektiven ständigtkrymper (det kommer alltid att finnas färre molekyler än atomer, och därför kommer alltidmolekylernas kollektiv – planeterna, vara flera än atomernas kollektiv- D v s galaxerna)13. (Sefig. 1 och 2 )

Nu är det ju absolut inte så att Wilber försöker tolka hela verkligheten genom att kartläggaegenskaper i fysikaliska och biologiska system; tvärtom, svidande, omfattande ochvälgrundad kritik avlossas mot många sådana försök, då Wilbers filosofiska ambition är att

5

öka det tvärvetenskapliga spektrets bredd för att sedan syntetisera detta utan att för den skullmarginalisera ett kunskapsfält på bekostnad av ett annat. En kedja av holoner kan till exempellika gärna vara immateriell som i fallet med bokstäver som formar ord som är subsystem imeningar som i sig är delar av stycken och kapitel. Oavsett vilka holoner vi tittar på så har deyttre holonerna egenskaper som saknas i de inre. Ord fungerar som indikatorer för attåterspegla symboler, och bli ett led i vad Saussure kallade “Sign” och “Signified” enegenskap som enskilda bokstäver eller slumpmässigt sammansatta bokstävssekvenser inte bär,precis som ensamma ord inte, till skillnad från meningar, formar språkliga satser. Holonen bäralltså inte bara sina föregångare inom sig, utan uppvisar egenskaper på de högre nivåerna sominte existerar på de lägre. Denna evolutionens metod att inkludera de tidigare nivåerna ochlägga till egenskaper som inte tidigare fanns där kallas emergens och holoner som utvecklasevolutionärt uppvisar också självbevarande, självanpassning, självupplösning samtsjälvöverskridade. Dessa principer och flera, “de tjugo principerna” utgör en grundstomme ihans filosofi då de är applicerbara inom alla system, men han tillägger att just därför att de ärmest fundamentala är de också minst intressanta eller sägande, då livet och tillvaron, “som detär” inte kan reduceras till simpla principer. Han skriver “The robin, the deer and the amoeba, Ipresume, are as insulted by this as I”14. Universum utvecklas alltså, och inte av slump, mengenom inneboende emergenta egenskaper som ständigt vidareutvecklar förhållanden lämpligaför fortsatt tilltagande komplexitet.

Plattlandet

Wilbers främsta kritik av den moderna vetenskapen, den ekologiska världsbilden och de nyaholistiska vetenskaperna är ofta utifrån en gemensam grund. Djupekologer och förespråkareför nya paradigm tenderar att se en stor orsak till världselände i den reduktionistiska,atomistiska eller positivistiska vetenskap som uppstod i efterdyningarna av 1600-talsvetenskaperna. Genom att verkligheten fragmenterades ned i kvantifierbara delar splittradessjälva livets helhet. Namn som Bacon, Descartes, Newton, och La Mettrie säger allt om detta.De grönt orienterade samt företrädare för ett nytt vetenskapligt paradigm menar att man måsteåterväva de ekologiska sammanhangen som vår värld består av, se tillvaron som ett odelathelt där allt hänger samman med allt. Wilber anklagar häftigt de förenklingar som denna synrymmer och kallar det för subtil reduktionism till skillnad från 1600-tals vetenskaperna somhan kallar för grov reduktionism.15 Varför det? Jo, genom att uteslutande istället se tillvaronsom ett system av intrikata interrelationsband skapat genom evolution, som ett självreglerandesystem och som Gaiaprocess så menar han att vi endast skaffat ännu ett sätt att fortsätta severkligheten som ett nätverk av döda tomma utsidor, av objekt, av behavioristiska enheter isamverkan och därför totalt gå miste om naturens upplevande insidor, subjektens myllrandesamspel med varandra som aktörer med responderande inre verklighet. Från atom tillmänniska, hela vägen endast flata ytor, istället för celler som upplever irrabilitet, växter somförnimmer, reptiler som utvecklar iakttagelseförmåga, däggdjur med starka inreföreställningar, primater med symboler och människor med abstrakta begrepp. Precis som vårhjärna ser ut som en stor grå skrynklig klump, så upplever vi oss själva inte alls som sådana,och likaledes har ju den gröna naturen en reagerande insida som inte visar sig genom varkenmikroskop eller röntgen. Den inre verkligheten genomgick alltså en förkrossandelegitimitetskris då den kollapsade och raskt ersattes av vägda och mätta ytliga utsidor.16

Världen reducerades därmed till vad Wilber kallar för plattlandet. Han citerar A.N.Whiteheads verklighetsbeskrivning; “a dull affair, soundless, scentless, colorless; merely thehurrying of material, endlessly, meaninglessly”.17 Weber kallade det för “entzauberung aufder welt”, Habermas, “vetenskapens koloniserande av värdesfärerna”, T.S Eliott, “dawn ofthe wasteland”, Marcuse såg därmed födelsen för den “endimensionella människan”ochMumford “det diskvalifierade universat”.18 Samtidigt varnar Wilber för animisternas,

6

panteisternas och vitalisternas benägenhet att begå vad han kallar för ett antropomorfisktfelslut genom att läsa in mänskliga medvetandeegenskaper i växter, celler eller materia.19 Därdet inte finns någon komplex hjärnbark finns det antagligen inte heller någonavsiktsorienterad symbolisk logik, där det inte finns något limbiskt system, som det gör hosdäggdjuren, finns antagligen inte heller speciellt tydligt diffentierade känslor, etc. Wilber ärdärför försiktig då han talar om t ex atomernas insida men menar att deras yttre förmåga att“gripa tag” i varandra vid molekylbildning, också har en egen partikulär inre process som alltannat oavsett graden eller arten av perception man tillmäter det.20

De fyra kvadranterna; Wilbers filosofiska plattform.

De fyra kvadranterna utgör något av ett nav, ett axis mundi, i Wilbers filosofi. Som modellenvisar(FIG och framsidan) belyser den fyra olika dimensioner av samma holarkinivå i en linjenumrerat från ett till tretton. För varje uppåtgående steg bäddas samtliga föregående steg in iholonen. Egentligen borde de numrerade linjerna egentligen mera vara tänkta som träd än somstegar, eftersom många olika grenar växt ut, stöttat varandra eller fallit bort under växandetsgång. Han tillägger också att detaljerna eller antal steg inte är helt statiska och inte bör sessom karvade i sten, utan istället bör ses som orienterande generaliseringar, vilka visar“where the important forests are located, even if we can´t agree on how many trees theycontain”.21

Den övre högra kvadranten (ÖH) beskriver det yttre (objektiva) individuella, det som ärobserverbart genom att det har fysisk form. Från steg 5 sker studiet främst genom neurologin,innan dess genom fysik, kemi och biologi22 Den övre vänstra kvadranten (ÖV) Täcker de inre (subjektiva) aspekterna av det individuella,av perception, så som det är studerat bl.a. inom utvecklingspsykologin, lingvistiken m.m.23

Den nedre högra kvadranten (NH) täcker de yttre (objektiva) kollektiva aspekterna. Inom detmänskligt, såsom det studeras inom de grenar inom sociologin som “objektivt” försöker draslutsatser genom att studera beteende och funktionalitet.24

Den nedre vänstra kvadranten (NV) täcker de inre (subjektiva) kollektiva aspekterna avmänskligt medvetandet, såsom det studeras inom kulturvetenskaperna, kulturpsykologi ochantropologi. Denna kvadrant innehåller det gemensamma kulturella världsrum som allaparallella holoner på samma nivå lever och upplever inom25 (oavsett om det nu skulle varaceller, ugglor eller människor det handlar om).

Eller mera kortfattat: De två övre kvadranterna återspeglar det individuella, de två undre detkollektiva, de två högra kvadranterna det yttre rummet, de två vänstra beskriver det inre. Dehögra kvadranterna har alltså alltid en plats i det fysiska, i det yttre rummet, de vänstra finns idet inre rummet.(FIG) När neurologer menar att man har funnit orsaken för T.ex. svartsjukagenom studiet av cholesysokininets utsöndrade från hypotalamus i hjärnan (ÖH), så innebärdet inte att de funnit fenomenet så som känsloupplevelse och tankekonstruktion(ÖV), somockså skapats genom individernas kollektiva beteenden och samspel(NH) och gemensammakollektiva värderingar(NV), utan endast det fysiska korrelatet för detta. Deras fjärdedel avsanningen är en absolut nödvändig och avgörande del (precis som de andra tre), men också enoundvikligt partiell sådan. Intressant nog bjuder modellen på en syn där medvetandet inte ärsituerat i organismen (ÖH) utan i alla kvadranterna samtidigt som dess position i tidensutvecklingslinje bibehållits. Olika vetenskapers tendens att utropa sin specifika

7

favoritkvadrant, till den ytterst giltiga, den främst adekvata eller väsentliga, skapar såledesockså en tämligen partiell och fragmenterad verklighetsbeskrivning.

Wilber använder sig omväxlande av de fyra kvadranterna eller vad han kallar De tre stora,nämligen JAG(ÖV), VI(NV) och DET(NH+ÖH). Popper kallade dessa subjektivt, kulturellt,objektivt. Wilber använder sig av Habermas tre validitetsanspråk “subjective sincerity,intersubjective justness, objective truth som följer samma linje som Platons det vackra, detgoda och det sanna, samt Buddismens Buddha, Dharma och Sangha vilka är ytterliggarevarianter på de tre pronomen.26 Då de högra kvadrantera beskrivs i “det”-språk genomrationell-empirisk epistemologi, så undersöks de vänstra tolkande, hermeneutisk. Behaviorismkontra psykoanalys är en sådan klyfta i studiet av individen. Om vi t ex undersöker Hopi-indianernas regndans så frågar NV “Vad gör detta?” och ser till hur det påverkar socialainteraktionsmönster, samhällsfunktioner, och NH “Vad betyder det?” och ser till deladenätverk av kulturella handlingar, omedveten bakgrund genom lingvistiskt (och för-lingvistskt), strukturerade utbyten som skapar en gemensam livsvärld. Det förra sökerförklaringar, det senare förståelse och båda behövs. I studiet av ÖV använder sig Wilber avFreud, Jung, Adler, Piaget, St. John av korset, St. Teresa av Àvila, Eckhart, Emerson,Aurobindo, Shankara, Chih-i, Buddha och Plotinus. Företrädare för ÖH är bland annat B.FSkinner, John Watson, John Locke M.fl. Den undre vänstra kvadranten företräds av B.laThomas Kuhn, Wilhelm Dilthley, Martin Heidegger, Mary Douglas, Peter Berger, JeanGebster, Max Weber och Hans-Georg Gadamer och den högra av en rad systemteoretikersamt Talkott Parson, Auguste Comte, Gerhard Lenski, Karl Marx och Niklas Luhmann..27

Analyserna, eller snarare synteserna blir med nödvändighet stundom grunda men mycketomfångsrika även om Wilber tenderar att ge större utrymme åt egna rön än andras.

Den kulturella utvecklingshistorien. Låt oss titta närmre på några detaljer i de fyra kvadranterna. Sjuan innebär reptilernasuppkomst, vilket (ÖH) kvadranten avslöjar, (ÖV) visar det mentala korrelatet sommedvetandeegenskap, nämligen instinkt, reptilstadiets kollektiva inre livsvärld kallas“uroboriskt” (NH) och grupper, familjer börjar skapas. Med däggdjuren (8) har det limbiskasystemet utvecklats (ÖH) och känslolivet (ÖV) uppstått vilket får stora konsekvenser fördjurens samspel (NV) och (NH) beteenden. Med utvecklingen av storhjärnan (och i viss måndärmed hjärnbarken), (ÖH) så uppstår förmågan att tänka i symboler(ÖV) något som primateroch förtidsmänniskor(9) utvecklar vilket sparkar igång vår kulturella historia.28

Wilber beskriver mänsklighetens utveckling, och då kanske främst genom Habermas, somhan anser vara världens största, nu levande filosof. Han utgår alltså från idéen om “tämjandetav testosteronet” då mannen går in i rollen som fader och familjen först bildas. Genom desociala effekterna av de biologiska skillnaderna i styrka och havandeskap behövde ingetförtryck ske. När noosfären kraftigt differentierade sig från biosfären under 1500 och 1600-talet blev fysisk styrka inte det allra främst avgörande och kvinnorörelsen uppstår inte bara pågrund av missförhållanden utan främst genom noosfären växande. Detta utgör dock barapreludiet till ryggraden i den evolutionära kulturutveckling som Wilber följer genommedvetandets utveckling, från magiskt-animistiskt tänkande till mytologiskt och mytiskt-rationellt till rationellt och vidare. Jag bör kanske här nämna att varje steg (som i sig upptarenormt utrymme), har ett övergångssteg före och efter sig något som jag i denna kortaöversikt av utrymmesskäl bortser från. Till hans stora fördel så är han väldigt noggrann attnämna både de positiva och negativa sidorna i varje samhällssteg, vilket är något som faktisktär ett tydligt genomgående drag för hela hans filosofi och som ger större trovärdighet och enbalanserad argumentation som många samhällsteoretiker tydligt saknar.(Speciellt de som är

8

100 % emot något oavsett vad det nu gäller). Som allt annat gäller här att varje samhällsstegöverskrider och inkluderar de tidigare. Det magisk-animistiska medvetandet ses som en effektav att ingen differentiering mellan biosfär och noosfär skett och helheten är därför obruten,genom “bodymind” fusionen.29 Wilber ser den ekologiska visdomen i dessa samhällen som ettresultat av att unionen ännu var ofrånkomlig, det gick alltså inte att tänka bortom detta plan,(precis som djuren inte heller kan tänka bortom sitt plan och vars ekologiska visdom inte kanbetvivlas) samtidigt som kapaciteten till storskalig förstörning ännu ej var möjlig.30

Wilber menar att genom moderniteten har biosfären och noosfären nu gått från differentieradtill olyckligt splittrad, dissocierad och att åtgärden inte ska vara regression, (vilket de gröna,romantikerna och new-age anhängarna förebrås för) utan integration av de båda sfärerna,parallellt med att en ny individuell och kollektiv medvetandesfär tilltar. Medeltidens europa ärdet klassiska exemplet på ett samhälle som inte differentierat “De tre stora”. Konsten,rättsväsendet och vetenskapen var då Ett, vilket t ex gav kyrkan befogenheter att dömamänniskor för både kätteri och landsförräderi trots att dessa brott är av helt olika natur.31

Då stamsamhällena övergick till större samhällen krävdes ett tänkande som negerade ochbevarade stamintressena i en vidare gemenskap. Mytologi var lösningen till överskridandetsom stärkte den sociala integrationen och gav ny kulturell mening varvid stammar som intevar förenade i blod kunde integreras. Imperier som med våld spred sin makt, sina myter ochsamhällsformer framväxer från Babylonien till Rom till De kristna rikena.32

Mytologierna stötte i ökad grad på en växande rationalitet. Svaret på hur det kom sig attMoses kunde dela på röda havet, som var, “-därför att det står i bibeln”, börjar ifrågasättas pågrunder som innan inte hade legitimitet. Att inte bara kunna tänka, utan att kunna tänka omtänkandet (formal operational, se ÖV-12), förändrar verkligheten på gott och ont.Inåtblickandet når nya dimensioner som i fallet med Humes, Lockes, Descartes och Kantsintrospektioner, samtidigt som patologier uppstår; tidigare holonnivåer t ex känslor, stöts bortistället för att överskridas och bevaras. Då den mytiska religionen plockas bort skrubbasuniversum samtidigt rent på allt vad mening och syftesförklaringar heter.33

Individens utveckling.

Då individen ses som ett korrelat av samhällsutvecklingen så följer hon som holon en parallellförändringsprocess från barndomen och framåt. Han utgår bland annat från Jean Piagetsutvecklingspsykologiska sekvens; sensimotorisk (0-2 år), barnet kan då ännu inte skilja på sigsjälv och omvärlden. Föroperationell (“preop” 2-7 år), kan inte övervinna sin föreställning attvärlden finns bara för barnets egen skull. Konkret operationell (“conop” 7-11 år), barnetsförmåga att kognitivt förstå andra “subjektivitet” utvecklas. Formell operationell (“formop”från 11 år) barnet kan forma avancerade logiska framtidsföreställningar och jämföra medresultatet från praktisk tillämpning och sedan utvärdera om det finns behov av korrigering.34

Piagets teori har fördelen att vara rigoröst utvärderad bland otroligt många kulturer (Storaantal barn från bl. a Nigeria Zambia, Iran, Algeriet, Nepal, Amazonas och hos Aboriginernaför att ge ett axplock), bl.a. i H.Gardiners et.al. “Lives across Cultures - Cross CulturalHuman Developement”.35 Nackdelen är Piaget täcker en ganska smal del av just den kognitivamänskliga utvecklingen. Till Wilbers verkligt imponerande bedrifter hör den skickligaargumentation han ger prov på då han lyckas sammanlänka den individuella utvecklingenmed den kollektiva/kulturella världsbilden; dvs preop-magisk, conop-mytisk, formop-rationelletc.36 Återigen handlar det inte om matematisk precision utan om välbalanseradeapproximativa uppskattningar, tillräckligt skarpa för att teckna en relativt sannolik

9

utvecklingsbeskrivning. Viktigt att nämna är att förmoderniserade kulturer inte ses som“sämre” även om de ses som yngre, vilket är något som i sig ändå kanske är nog såproblematiskt, då det innebär att det finns en given riktning.

Inåtblickandets epistemologi och metodik.

De gröna har enligt Pepper starka rötter till sin världsbild i naturvetenskapen och då främstutifrån ekologin, systemteorin och Gaiahypotesen. Detta är också Wilbers utgångspunktermen centralt är för honom är upplevelse(awareness), eller medvetande, vilket han ser somuniversums urgrund(kallad “nondual spirit” se fig3) Med hjärnans utveckling harmedvetandet ökat både förmågan till att ta in en större mängd intryck och samtidigt högrenivåer av verklighet. Precis som reptiler inte kan förstå något sådant som t ex medlidande,men däggdjur ana det, och människor bli just mänskliga av denna förmåga, så behöver dettaalltså inte betyda att det inte existerade immanent eller implicit före människan, bara att detinte fanns en hjärna(DET), ett medvetande(JAG) och en kultur(VI) utvecklad nog att änvarsebli detta. Precis som det är svårt för en krabba, eller en katt att gissa sig till varför detkan vara lugnande att lyssna på lite blues tillsammans med sin fästmö innan man skall åka påen krävande anställningsintervju, är det omöjligt för en människa att se (vilket inte skallblandas ihop med tänka eller resonera) bortom noosfären in i theosfären. Mystiker talar häromom köttets, psykets och andens öga. När man med köttets öga försöker beskriva det psykiska,som måste tolkas med förnuftet blir det som tidigare nämnt plattlands-seende(och endastpartiellt sant), omvänt skedde samma sak då kyrkan vägrade titta med köttets öga genomGalileis teleskop. Det blir alltså en fråga om förväxling av logiska kategorier. Wilber menaratt det samma är fallet då man med psykets öga försöker se det som endast kontemplationensöga kan bevittna, dvs uppleva.37 Precis som fysiska sanningar visar sig genom en vissinjunktion och metod, i detta fallet empirisk-analytiska undersökningar, så kan det psykiskaoperera medels ett hermeneutiskt, fenomenologiskt och rationellt tillvägagångssätt. Denvetenskapliga metoden att studera forsfor och Hamlet skiljer sig alltså åt. Precis som vissataoister menar att man kan skriva, tänka och tala om Tao dagarna i ända, (vilket också ärlärorikt) även om inget av detta är Tao, så kan det andliga soteriologiska eller paradoxaltdialektiska analyseringsförfarandet inte greppas kognitivt, lika lite som en koltrast kan greppainnebörden av en konstföreställning. För att verifiera vad som kan ses med andens ögaförespråkas injunktion(genom någon lämplig introspektionsmetod som tränar medvetandet),upptäckande(som ger noterbara perceptionsförändringar) och konfirmation(genom verifieringav insamlat data med andra personer som framgångsrikt nått liknande resultat genom bruk avsamma kriterier). Validitetsanspråken är sålunda helt identiska med andra fenomenologiska-mentala undersökningar. Precis som man inte kan falsifiera eller konfirmera riktigheten iMarx mervärdesteori genom att undersöka EEG utslaget i hjärnan på en person med enbestämd åsikt i frågan kan man inte heller med samma metod fullt ut undersökaperceptionsförändringen hos det mediterande subjektet, men i båda fallen kan man lokaliseraoch kvantifiera hjärnaktivitet. Den statsvetenskapligt intresserades hjärna visar på en ökadaktivitet främst i frontalloben under kämpandet, med mervärdesteorin jämfört med omdensamme tänker på t ex sin favoriträtt, och i fallet med den introspektionistiskt bevandradegör likaledes mätbara topografiska förändringar sig gällande. Wilber har själv fått sin hjärnaundersökt genom denna metod och uppvisar just de typiska resultat förknippade med personersom tillbringat åtskilliga år åt kontemplativa övningar. Under meditation visar, genommedvetna ansträngningar, EEG-instrumentet under några minuter först alfa, sedan beta ochsist tetravågor i båda hemisfärerna innan maskinens indikatorer går ner till noll, vilketfysiologiskt innebär total hjärndödhet, ett tillstånd som varar under flera minuter innanhjärnaktiviteten återkommer.38 Zenmeditationen nämns ofta i dessa sammanhang då den harrykte av att vara en av flera s.k. “no-nonsense” tekniker. Wilber menar att det västerländska

10

samhället helt enkelt inte lyckats se in i “tingen som sådana”, eller klart se världenssubjektivitet genom att metoden, tekniken för att göra detta inte utvecklats, funnits här,(eftersom det naturvetenskapliga utforskandet av den yttre, fysiska verkligheten varit såförhärskande). Meditationen ses här som ett lika värdefullt instrument för utforskandet av densubtila vekligheten, som mikroskopet eller teleskopet för den fysiska, och vetenskapensvägran att ens överväga att undersöka metodens legitimitet genom praxis jämförs historisktmed kyrkans vägran att se in i Galileis teleskop.

11

Den integrala filosofin och den gröna rörelsens världsbild, en jämförande diskussion.

Wilbers filosofi är både intressant och oroande. Därtill är den en spännande lins att se saker”tvärtom” i. Wilbers kritik av djupekologi och ekofeminism har inte passerat förbi obemärkt.En av Wilbers kritiker skrev om hans filosofi att ”this presentation, which I belive is generallytrue, is fatal to most forms of ecotheory” och den kände djupekologen Michael Zimmermanskrev om Wilbers kritik, att de flesta (inte alla) ekofilosofierna var just precis så fångade i detplattland som Wilber beskriver.39

Den integrala filosofin innehåller mycket som upprör, kanske främst eftersom den är både ärutpräglat hierarkisk, icke-biocentrisk och därtill andlig, en historiskt sett verkligt katastrofalkombination. Vid en närmre titt så behöver det dock inte se fullt så skräckinjagande ut.Ekofeminister och många djupekologer är inte så glada på Wilber eftersom de är emothierarkier. Här delar jag uppriktigt och bestämt deras åsikt, Tsarens prinsesstårta somsamhällspyramid gör sig obehagligt påmind. Om metaforen för hierarkien är pyramiden (enform bl a Naess använder som basmodell för vad han kallar för ”allt livs rätt tillsjälvförverkling”), så är metaforen för heterarkien, som många av ekofeministerna brukarbegagna sig av nätverket, så med andra ord står vertikalt kontra horisontellt. Wilbers holarkierär alltså både-och. Samtidigt undviker han båda ordningarnas patogena drag. Storhjärnanbestår t ex av reptilhjärnan som den innehåller, men aldrig tvärtom (holarki), men en generaldäremot består inte av eller innehåller soldater (hierarki). Heterarkier beskriver eftersom deinte har holarkisk djup, heller inga insidor och inte heller därför de olika enheternasegenskaper, varvid man bara kan få reda på att allt hänger ihop men aldrig hur, vilket endastleder till ett platt vertikalt nätverk. Av dessa skäl avfärdas all hierarkisk dominans ochheterarkisk upplösning.

Wilber som i likhet med den gröna rörelsen ofta är positiv till postmodernismen ochpoststrukturalismen men skiljer tydligt bort nackdelarna från fördelarna, bl.a. överdriften attse allting som konstruerat, då han konstaterar att en diamant skär glas oavsett vilka ord mananvänder för ”diamant”, ”skär” och ”glas”. Genom postmodernismens benägenhet att intesäga att något är bättre eller sämre än något annat faller den just själv i sin egen grop eftersomäven detta är ett graderande värdeomdöme i sig, som säger att just det egna värdeomdömet,värdeneutralitet, är mest adekvat, och alla andra omdömen simpla konstruktioner. Wilbersträvar efter att undkomma både modernismens tanke om att ”det inte finns några tolkningarbara fakta”, och postmodernistens idé om att det ”inte finns några fakta bara tolkningar”.Metoden för att urskilja och syntetisera detta sker genom en integral begreppsapparat, som ären del i ett omfattande epistemologiskt och hermeneutiskt teoribygge.

Om vi nu betraktar biocentrismen genom att se den ur en av dess ihärdigaste, kändaste ochmest kontroversiella förespråkares perspektiv, nämligen Edward Goldsmiths, så heter det attsamhällen, precis som biologiska organismer endast är ”units of behavior within thebiosphere”40, som cybernetiskt processerar data genom en ”model or set of instructions”41,som enligt honom borde styras genom blind tro på en därtill anpassad religion. Wilber menarockså han att vi genom naturvetenskapen kan lära oss mycket av kosmos funktionssätt, mendärmed upphör likheterna eftersom han just ser dessa funktionssätt som endast en krass halva(ÖH+NH) av hela verkligheten. Att skapa en bio-behavioristisk religion tror jag är engigantisk katastrof, och därtill en tämligen effektiv sådan, eftersom biomassan kan berättamycket om överlevnad, men samtidigt väldigt lite om hur man bör leva, då vi inte finnermycket nästakärlek, förståelse, självrannsakande, och samvete i den självreglerandelivskraftiga biomassa Goldsmith beskriver. ”Allt liv lider.” står det ju förvisso i Talmud,

12

vilket också är sant, men allt liv känner inte heller deltagande empati över dettakonstaterande, empati som blir till en källa till lidande i sig, om än ett mycket osjälviskt ochutvecklande sådant, som i fallet genom vår förmåga till reflexion över dessa tre ords,ofrånkomligt sorgliga innebörd och faktum.

Den biocentriska och djupekologiska ståndpunkten om livets egenvärde, som ettgrundläggande värde i sig motsägs inte, tvärtom. Då den tenderar att bli alltför ensidig och slåöver till att bli fanatisk, så avfärdas den dock. Detta drag kanske bäst exemplifieras genom bla Earth first! syn på träden som gudar, och människor som en form av jordisk cancer.42 Attmänniskan förstör är en bitter sanning, men när ett blad faller dött till marken så är det ändåen mindre tragedi än när ett litet barn gör det. Samtidigt ska det inte glömmas att träden ärmera grundläggande för utan träd dör vi, medan träden klara sig utmärkt utan oss, men medoss, då så dör också dikten, konsten, nästakärleken, och språken samtidigt som krigen,kapitalismen, orättvisorna och framförallt drömmarna, längtan och möjligheten om någontingbättre därbortom. Att lämna rationaliten bakom oss, glömma den objektiverade vetenskapen,och under månen dansa nakna till Gaias ära känns inte heller som den enda vägen till en bättrevärld, även om många genuint mänskliga sidor i oss förtryckts under modernitetens tidevarv.Bland kulturer som levt tillsammans med naturen har en inre upplevande förståelse byggtsupp till naturen, genom ekologin har en intellektuell, objektiv förnuftsbaserad förståelsebyggts upp till samma natur, Odums ”Spaceship earth”, är en bra metafor som kontrast till”Moder jord”. Återigen beskrivs två olika halvor av samma kvadranter. Det är ingen ovanligekoteoretisk ambition att vilja sammanfoga dessa sidor, låt oss här undersöka ettbioregionalistiskt försök.

Bioregionalismen har ambitionen att genom människans sammansmältning med naturen, fogasamman den kartesianska, sprickan mellan subjekt och objekt. I W. Donald McTaggartsartikel i The Canadian Geographer, kan vi se hur detta är tänkt att gå till; Bioregionalismen ärett annat sett att se på miljön som samhälle och natur som ett odelat helt, skapade genom ettflöde genom biofysiska, bebodda och nätverkande subsystem som ses som ”`informationprocessing systems´(though this is by no means the only function they perform)”.43 Genom attvi blir en nyttig del i det energieffektiva nätet, skulle vi alltså, vilket parentesen ovantydliggör, också kunna bli till andra funktioner utöver informationsprocessering. Vilken tur!Att upplösa subjekt-objekt dualismen genom att objektiviera båda fälten är ju också ett sätt attlösa detta på! Inflöde, massa, mogna system och kretslopp! Det är inte mycket i detta sompåminner oss om att vi delar naturens inre väsen lika mycket som dess yttre. Foucaultuttryckte i ett annat sammanhang indirekt detta sakernas tillstånd genom att konstatera att vimed ”the Age of Man” blivit till ”the object of information, never the subject ofcommunication.44

Att ohämmat gå tillbaka till det som var tidigare är därför ingen lösning, men att lära sig avdet förgångna, både av misstagen och fördelarna från alla världens mångfacetterade kulturer,och integrera detta med det bästa från de senaste århundradenas upptäckter och sedan ödmjuktvandra mot framtiden kanske skulle kunna vara det. Wilber är precis som socialekologin intenegativ till mycket av det moderniteten fört med sig, men desto mera kritisk tillförvästligandet av världen. Wilber menar att det är lika lönlöst att försöka överbygga denpsykofysiska klyftan, genom att plugga systemteori som genom frigörande dans, och menaratt den prekognitiva perception som överskrider klyftan mellan subjekt-objekt inte nås medelssyntes mellan dessa två metoder allena, utan måste kompletteras med någon valfriintrospektiv kontemplationsmetod. I en idéhistorisk överblick, som utgör ena halvan i hansnyckelverk undersöker han konflikten mellan materialism och idealism från försokraterna tillnutidens filosofer. Båda sidor får omväxlande ris och ros eftersom de bär på olika sorterssanningar och problem. Förutom de fyra kvadranterna har han ytterliggare sex dimensioner i

13

sitt begreppsliga spektrum som han kallar för ”states”, ”structures”, ”levels”, ”streams”,”lines” och ”waves” med vilka han försöker ge en bild över det inre och yttres upplösninggenom jagets gränsöverskridande i världsalltets icke dualistiska tillvarogrund.

Personligen har jag inget problem med att acceptera tanken på det kan finnas fördelar med attutforska medvetandet eftersom detta ju alltid är den yttersta linsen som ligger mellan oss ochvärlden. Arne Naess har pekat på att våra känslor, trots den stora roll de har för oss, står iväldigt låg kurs som samhällelig kvalitet, och talar då samtidigt om vikten av behovet av attidentifiera oss med andra och därmed naturen. Jag tror att våra medvetanden har många andraoutnyttjade positiva egenskaper än att bara kulturellt fungera som säten för våra jag ochakademiskt utgöra kunskapsskafferier. Att forskaren är medveten om att han eller honsamtidigt ser sitt eget medvetande i lika stor grad som just det som observeras, och just därförkanske borde utforska båda dessa områden, tror jag är en tanke som inte kan vara skadlig,(såvida den inte går till överdrift, något som i nuläget inte ser ut att utgöra någon allvarligrisk.)

Problemen med den integrala filosofin är många, alltför många för att utförligt analyseras här.Den kan i alla fall inte enligt min åsikt utgöra något fundament för en världsfilosofi vilket ärdess anhängares tanke. T o m om den i sak skulle ha rätt i flera av sina grundantaganden såkommer aldrig modellen vara dynamisk nog till att lyckas kunna konstruera synteser somhåller mer än rent teoretiskt utifrån sin egen ram. Det blir t ex fullkomligt skrattretande närWilber försöker skapa en syntes mellan vänster och högerorienterad politisk teori. Även omdetta försök precis som många andra är helt hopplöst, så åstadkommer han, förutom att göra”rättroende” anhängare från olika antagonistiska disciplinära fält ursinniga, en möjlighet tilldialog, kompromiss, och i vissa fall också lyckade synteser. Många tvärvetenskapliga synteserär helt enkelt inte möjliga utan ömsesidiga kompromisser.

Wilber är naturligtvis ofta väldigt positiv till den ekologiska världsbilden eftersom hans egenofta bygger på rön från denna. Det ekologiska tänkandet som han kallar visions-logik(sommöjliggör självrefererande orsaksammanband som överskrider linjär kausalitet) och somöverskrider(och bevarar) rationaliteten (det mentala korrelatet för det moderna ochindustriella) ser han i själva verket som en ny och kraftfull världsimpuls. Kanske begår handock ett stort och allvarligt misstag då han tror att den ekologiska världsbilden skall rymmasinom hans eget filosofiska spektrum. Snarare borde det bli så att förespråkare för en ekologiskvärldsbild plockar ut det i hans system som kan vara användbart, och kastar bort sådant somär oanvändbart, istället för att låta sig integreras.

14

Referenslitteratur.

Erland Lagerroth, Lever vi i ett plattland? Världsbild, utvecklingslära och idéhistoria i KenWilbers magnum opus, vetenskapssocieteten i Lunds årsbok 1999-2000HTTP://home.swipnet/erland-lagerroth.se

Postsekulariserat interregnum, Åsak 1990.

Stefan Einhorn, En dold Gud, Bokförlaget Forum/Månpocket 2001.

Ken Wilber, The Collected Works of Ken Wilber, Volume 4, Integral Psychology,Transformations of Consciousness, Selected Essays. Shambhala 1999.

Ken Wilber, The Collected Works of Ken Wilber, Volume 6, Sex, Ecology, Spirituality – TheSpirit of Evolution, Shambhala 2000.

Ken Wilber, The Collected Works of Ken Wilber, Volume 8, The Marriage of Sense and Soul– Integrating Science and Religion, One Taste – The Journals of Ken Wilber, Shambhala2000.

Ken Wilber, A Brief History of Everything, Shambhala 1999.

Ken Wilber, (red), Det Holografiska Paradigmet, Korpen 1986.

David Pepper, Modern Environmentalism, routledge 1996.

Rosi Braidotti mfl, Woman, the Environment and Sustainable Developement 1995 ZedBooks/Instraw.

W. Donald McTaggarts, The Canadian Geographer 37 no 4, 1994.

15

1 Erland Lagerroth, Lever vi i ett plattland? Världsbild, utvecklingslära och idéhistoria i Ken Wilbersmagnum opus, vetenskapssocieteten i Lunds årsbok 1999-2000 HTTP://home.swipnet/erland-lagerroth.se2Lagerroth 1999-2000 s4-5 3 Postsekulariserat interregnum?, Åsak 1990, 147-1724 Föredrag Höör 20015 Stefan Einhorn, s.121 En dold Gud, Bokförlaget Forum/Månpocket 20016 David Pepper, Modern Environmentalism, routledge 1996 s69-737 Ken Wilber, The Collected Works of Ken Wilber, Volume 4, Integral Psychology, Transformationsof Consciousness, Selected Essays. Shambhala 19998 Ken Wilber, A Brief History of Everything, Shambhala 1999 s 23 9 Ken Wilber, The Collected Works of Ken Wilber, Volume 6, Sex, Ecology, Spirituality – The Spiritof Evolution. Shambhala 2000 s5910 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s6211 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s6612 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s9013 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s9614 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s12415 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s135-13916 Ken Wilber, The Collected Works of Ken Wilber, Volume 8, The Marriage of Sense and Soul –Integrating Science and Religion, One Taste – The Journals of Ken Wilber Shambhala 2000 s13317 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW4 s49318 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW4 s14819 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6 s15920 Ken Wilber (ed), Det Holografiska Paradigmet, Bokförlaget Korpen 1986 s 23521 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6 s5 22 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8. s14023 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8. s14224 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8. s14325 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8. s14526 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8. s146-14827 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 6. s236-23828 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 6. s139-14729 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8. s129-13230 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 6. s165-170 31 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW 8 s13232 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s176-17933 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s180-20234 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s213-24435 (H. Gardiners, J.Mutter, och Corinne Kozmitzkis Lives across Cultures) Ken Wilber, Shambhala2000, CW6. S.xv-xvi 36 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s101-26137 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW8. s116-11838 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW8. s358-35039 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. s v-vi40 David Pepper, Modern Environmentalism, routledge 1996 s23541 David Pepper, Modern Environmentalism, routledge 1996 s23542 Rosi Braidotti mfl, Woman, the Environment and Sustainable Developement 1995 ZedBooks/Instraw s 15143 W. Donald McTaggarts, The Canadian Geographer 37 no 4 (1994) s30744 Ken Wilber, Shambhala 2000, CW6. 363