Student

Vårterminen 2017

Examensarbete, 15 hp Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, 60hp

Att börja sin yrkeskarriär med att vårda sjuka barn

- En intervjustudie med grundutbildade sjuksköterskor

Li Engman & Wictoria Grundberg

Abstrakt

Att börja sin yrkeskarriär med att vårda sjuka barn – en intervjustudie med

grundutbildade sjuksköterskor

Syfte: Syftet med studien var att beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av

att börja sin yrkeskarriär på en pediatrisk avdelning.

Bakgrund: Sjukvården i Sverige ställer högre krav på kompetens samtidigt som

bristen på sjuksköterskor ökar. Detta leder till att nyutbildade sjuksköterskor anställs

på pediatriska avdelningar utan adekvat förberedelse.

Design: En kvalitativ design valdes för att besvara studiens syfte.

Metod: Tio grundutbildade sjuksköterskor som inte jobbat mer än två år på en

pediatrisk avdelning intervjuades under våren 2017. Intervjuerna analyserades med

hjälp av innehållsanalys.

Resultat: Studiens resultat delades in i fyra kategorier: Överväldigad i början,

känsla av trygghet, otrygg av dåliga förutsättningar samt personlig och yrkesmässig

utveckling. Resultatet som framkom visar att den första tiden efter examen var en

känslomässig berg- och dalbana. Det var svårt med bemötandet och omvårdnaden av

barn och familjer. Det behövdes ett stödjande arbetsklimat för att nyutbildade

sjuksköterskor skulle känna sig trygga och uppnå en yrkesmässig utveckling.

Bristande stöd samt luckor i grundutbildningen bidrog till en otrygg introduktion. De

praktiska moment som finns inom pediatrisk vård tog tid att lära sig, men med

praktisk övning kom klinisk färdighet.

Slutsats: Resultatet som framkom visade att de nyutbildade sjuksköterskorna som

deltog i studien efterlyser mer förberedande kunskap om barn i grundutbildningen

och ett väl fungerande mentorskap. Detta för att kunna ta hand om sjuka barn på ett

säkert sätt samt uppnå trygghet i sin yrkesmässiga utveckling.

Nyckelord Grundutbildade sjuksköterskor, barn, pediatrisk omvårdnad,

erfarenheter, kvalitativ, innehållsanalys

Abstract

Starting your career caring for sick children – an interview study with newly

graduated nurses

Aims: The aim of this study was to describe newly graduated nurses’ experiences of

starting their career at a pediatric ward.

Background: The medical care in Sweden demands higher competence at the same

time as the lack of nurses increases. This leads to the fact that newly graduated nurses

are hired at pediatric wards without adequate preparation.

Design: A qualitative study design was chosen.

Findings: The result of this study was divided into four categories: Overwhelmed in

the beginning, a sense of security, unsecure due to lacking conditions and a personal

and professional development. The result that appeared shows that the first period

after graduation is like an emotional rollercoaster. The response and nursing of

children and families was also difficult. A supportive work environment is needed so

that the newly graduated nurse can feel secure and achieve a professional

development. Lack of support and gaps in undergraduate education contributed to an

unsecure introduction. The practical skills in pediatric care took time to learn but

with practice came clinical proficiency.

Conclusion: The result that emerged showed that the newly graduated nurses who

participated in the study wanted more preparatory knowledge about children in

undergraduate education and a well-functioning mentorship. This in order to care for

ill children in a safe way and to achieve safety in their professional development.

Keywords: Newly eduacted nurses, children, pediatric nursing, experiences,

qualitative content analysis

Sammanfattande beskrivning

Varför behövs denna studie?

• Grundutbildade sjuksköterskor som börjar arbeta på en pediatrisk avdelning

direkt efter examen beskriver en svår och stressig första tid och behöver en

bättre utbildning och introduktion inom pediatrisk omvårdnad.

• Det finns få studier som beskriver grundutbildade sjuksköterskors

erfarenheter av att vårda sjuka barn direkt efter examen.

• Det är viktigt att skapa en förståelse och få en insikt i nyutbildade

sjuksköterskors erfarenheter, för att arbetsplatsen ska kunna ge dem ett

välfungerande stöd.

Vad visar resultatet?

• Att komma som nyutexaminerad sjuksköterska till en pediatrisk avdelning är

omtumlande. Luckor i grundutbildningen bidrar till en osäkerhet i omvårdnad

av barn och familjer.

• En bra introduktion och mycket stöd från kollegor och chef är viktigt för att

sjuksköterskorna ska känna sig trygga i sitt arbete, annars kan detta hämma

den nyutbildade sjuksköterskans utveckling.

• Att börja jobba med sjuka barn bidrar till både en personlig och professionell

utveckling.

Hur ska resultatet användas for att påverka

politiken/praktiken/forskning och utbildning?

• Genom förbättringsarbeten såsom utvecklat mentorskap kan grundutbildade

sjuksköterskor bli mer trygga i att vårda sjuka barn och det kan bidra till att de

stannar kvar på arbetsplatsen.

• Grundutbildningen för sjuksköterskor bör innehålla mer omvårdnad och

praktisk träning riktad mot barn och ungdomar.

Innehållsförteckning

Inledning .......................................................................................................................... 1

Bakgrund .......................................................................................................................... 1

Pediatrisk omvårdnad .................................................................................................. 1

Professionell utveckling .............................................................................................. 3

Problemformulering .................................................................................................... 4

Metod .............................................................................................................................. 5

Syfte ............................................................................................................................. 5

Design .......................................................................................................................... 5

Procedur ...................................................................................................................... 5

Urval/Deltagare ........................................................................................................... 5

Datainsamling ............................................................................................................. 6

Etisk reflektion ............................................................................................................ 6

Dataanalys ................................................................................................................... 7

Trovärdighet ................................................................................................................ 7

Resultat ........................................................................................................................... 8

Överväldigad i början .................................................................................................. 8

Allt upplevs som nytt ............................................................................................... 9

Känslorna tar över ................................................................................................. 10

Känsla av trygghet ...................................................................................................... 11

Stödjande arbetsklimat ........................................................................................... 11

Kompetenta förebilder ............................................................................................ 12

Otrygg av dåliga förutsättningar ................................................................................ 14

Luckor i grundutbildning........................................................................................ 14

Bristande stöd på arbetsplatsen ............................................................................. 15

Personlig och yrkesmässig utveckling .......................................................................16

En läroprocess att bemöta sjuka barn ....................................................................16

Bra inskolning underlättar utvecklingen ................................................................ 17

Praktisk övning ger klinisk färdighet .................................................................... 18

Diskussion ......................................................................................................................19

Resultatdiskussion .....................................................................................................19

Metoddiskussion ....................................................................................................... 24

Slutsats .......................................................................................................................... 26

Kliniska implikationer .................................................................................................. 27

Tack! .............................................................................................................................. 27

Referenslista ................................................................................................................. 28

Bilaga 1. Brev till verksamhetschef

Bilaga 2. Information- och samtyckesformulär

Bilaga 3. Intervjuguide

Inledning

Den Europeiska kommissionen uppskattar att det år 2020 kommer saknas 970 000

hälso- och sjukvårdsarbetare i Europa. Av dessa kommer det främst saknas

specialistläkare och sjuksköterskor. Denna förväntade brist skulle då innebära att

15% av den vård som bedrivs idag inte kommer kunna tillgodoses (Sermeus &

Bruyneel, 2010). Socialstyrelsen (2017) bekräftar att det i Sverige uppskattas att

tillgången till sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor kommer att minska med

8% fram till 2030 (ibid.). Att lösa bristen på sjuksköterskor kommer inte enbart att

ordnas genom att utbilda fler människor. Vården kräver kompetent personal där

forskning visar att det bedrivs en bättre vård på de avdelningar med högre andel

specialistutbildad personal (Benner, Tanner, & Chesla, 2009).

Övergången mellan att vara student till färdig sjuksköterska är ett uttalat

stressmoment. Att börja sin karriär på en specialiserad avdelning har visat sig öka

pressen ytterligare och forskning tyder på att många nyutbildade sjuksköterskor var

dåligt förberedda för att klara av den vård som bedrivs idag (Jackson, 2005;

Monaghan, 2015; Wangensteen, Johansson, Björkström, & Nordström, 2012;

Yousefy, Yazdannik, & Mohammadi, 2015).

Bakgrund

Pediatrisk omvårdnad

I Sverige vårdas ungefär 95 000 barn och ungdomar varje år på sjukhus runt om i

landet. Den största gruppen på närmare 40 000 patienter är barn mellan 0 - 4 år.

Pediatrisk omvårdnad är en krävande uppgift där aktuell kunskap om barnets

utveckling, sjukdomar, skador och behandlingar är nödvändig för att ge en god

omvårdnad, både till barnet och dess familj (Hallström & Lindberg, 2015; Jackson,

2005).

Efterfrågan på specialistutbildade sjuksköterskor inom barn- och ungdomsvård har

ökat i större takt än tillgången. Detta har skapat problem då den medicinska

utvecklingen har ökat kraven på specifik omvårdnadskompetens. Bristen på

specialistutbildade sjuksköterskor har gjort det nödvändigt att anställa nyutbildade

sjuksköterskor till specialiserade avdelningar, därmed sänks kompetensen

2

(Ballard, Mead, Richardson, & Lotz, 2012; Halfer, Graf, & Sullivan, 2008; Johnson &

Copnell, 2002). Resultatet av många nyutbildade sjuksköterskor på samma

arbetsplats ger en högre andel oerfaren personal som vårdar patienter. Detta kan vara

både traumatiskt för den nya sjuksköterskan men det kan även innebära en

patientfara (Santucci, 2004).

Grundutbildningen för sjuksköterskor i Sverige har generellt en svag inriktning mot

barnets utveckling och de vanligaste barnsjukdomarna. Det ger därmed dåliga

förutsättningar att jobba på en pediatrisk avdelning efter examen. De studenter som

haft möjlighet att ha verksamhetsförlagd utbildning på en pediatrisk avdelning visade

sig vara mer förberedda att börja arbeta inom pediatrisk vård. Forskning har visat att

inskolning på pediatriska avdelningar haft stora brister på grund av vårdens

komplexitet avseende de olika specialiteterna dessa avdelningar riktar sig mot. En

individanpassad längd på inskolningen, en bra och närvarande ledning, en bra

grundbemanning och ett fåtal handledare som gärna var stabila och erfarna krävdes

för att en inskolning skulle upplevas som bra. En bra inskolning bidrog till en ökad

känsla av trygghet och utökad kompetens hos den nyutbildade sjuksköterskan

(Friberg, Jansson, Westergren, & Lindberg, 2016).

Andersson, Cederfjäll och Klang (2005) beskrev hur nyutbildade sjuksköterskor var

väl medvetna om de generella förpliktelser och krav som följde med

sjuksköterskerollen och vad som krävdes av dem för att göra ett bra jobb. Resultatet

visade inte hur sjuksköterskorna upplevde dessa förpliktelser eller vilka hjälpmedel

som fungerat i utvecklingen av deras yrkesroll. Friberg et al. (2016) har visat att

nyutbildade sjuksköterskor hade svårare att klara av den familjecentrerade vård som

sker på en pediatrisk avdelning och tenderade att enbart fokusera på den uppgift de

skulle utföra, exempelvis blodprovstagning.

Ur barns perspektiv har en bra sjuksköterska egenskaper som tålamod, lugn, humor

och lyhördhet. De bör även besitta en god kunskap om olika sjukdomstillstånd och

vetat hur man bedömer ett barns hälsotillstånd för att ett barn ska få ett förtroende

för sjuksköterskan (Brady, 2009; Randall, Brook, & Stammers, 2008). Empatiska

egenskaper hos en sjuksköterska har klassats högt hos barn och en bra sjuksköterska

var organiserad i sitt arbete och besatt goda praktiska egenskaper. Ur barns

3

perspektiv gjorde en bra sjuksköterska sitt bästa för att minska lidandet, exempelvis

genom att ha lärt sig att sätta en perifer venkateter korrekt och snabbt. Det var även

viktigt att ha god kunskap om vilka mediciner som var smärtsamma att få intravenöst

och därför gett medicinen långsamt och informerat barnet om detta (Brady, 2009).

Sammanfattningsvis ställer sjukvården i Sverige högre och högre krav på kompetens i

samma takt som bristen på sjuksköterskor ökar. På grund av den rådande bristen på

specialistutbildade sjuksköterskor anställs nyutbildade sjuksköterskor som inte fått

de rätta förutsättningarna för att klara av den komplexa vård som pediatrisk

omvårdnad innebär.

Professionell utveckling

Forskning har visat att bra handledare vid inskolning samt mentorskap är av

betydelse för sjuksköterskans professionella utveckling. När man talar om handledare

och mentorskap är det viktigt att förstå att det finns en skillnad mellan dessa två.

Handledare är något en nyutbildad sjuksköterska har under sin inskolningsperiod.

Den lär ut och handleder den nya sjuksköterskan i kliniska sammanhang, alltså en

kortvarig form av stöd. Mentorskap ska betraktas som ett långvarigt stöd, där

mentorn guidar, handleder och stöttar sjuksköterskan i sin yrkesmässiga utveckling

över tid. Det finns en likhet mellan dessa två, det är att båda kan fungera som

förebilder för den nyutbildade sjuksköterskan (Firtko, Stewart, & Knox, 2005).

Professionell utveckling inom sjuksköterskeyrket har främst beskrivits av Patricia

Benner, där modellen för novis till expert inom omvårdnad publicerades 1982. Den

grundar sig i Dreyfusmodellen för förvärvande av färdigheter vilket innebär att

personer som utvecklar en ny färdighet passerar fem stadier; novis, avancerad

nybörjare, kompetent, skicklig och expert (Benner, 1982). En nyutbildad

sjuksköterska (novis) saknar erfarenhet kring de situationer de förväntas prestera i

och den avancerade nybörjaren kan nätt och jämt uppvisa godtagbara prestationer.

Det krävs ungefär två års yrkeserfarenhet innan en sjuksköterska uppnår en stabil

kompetensnivå i sin yrkesroll (Benner et al., 2009). Patricia Benner (1984) menade

att ny personal behövde stöd i kliniska sammanhang och de hade ofta svårt att

4

prioritera rätt i sitt arbete och behövde därmed stöd från mer erfarna kollegor. Att

utse en erfaren sjuksköterska till mentor som kunde vägleda och guida en nyutbildad

sjuksköterska i dennes yrkesutveckling visade sig vara till stor hjälp (Komaratat &

Oumtanee, 2009; Zhang, Qian, Wu, Wen, & Zhang, 2016). För att ett mentorskap

skulle fungera var det av stor vikt att personkemin stämde mellan mentor och novis.

Mentorn skulle också ha genomgått en utbildning i ändamålet och tid för

regelbundna träffar var viktigt (Zhang et al., 2016).

För att kunna utvecklas till en bra sjuksköterska har forskning visat att ett bra stöd

från kollegor och handledare under inskolningen har varit viktigt. Ett bra stöd bidrog

till positiva erfarenheter kring inskolningen där de nyutbildade sjuksköterskorna i

större utsträckning stannat kvar på arbetsplatsen jämfört med de sjuksköterskor som

inte fått en bra inskolning. Fortsättningsvis visar forskning att bekräftelse från sin

handledare och uppmuntran till att jobba och tänka självständigt i sitt dagliga arbete

var saker som bidrog till en positiv start på yrkeslivet. Nyutbildade sjuksköterskor

kände sig nöjda med sina handledare när de var rättvisa och kunniga samt agerade

som förebilder. Vid en bra inskolning kände sjuksköterskorna ett utökat

självförtroende i att arbeta självständigt och en ökad kompetens i att överföra

teoretisk kunskap i praktiken och därigenom göra övergången från att vara student

till färdig sjuksköterska till en positiv upplevelse (Pasila, Elo, & Kaariainen, 2017).

Problemformulering

Steget från nyutbildad sjuksköterska till erfaren sjuksköterska är stort, särskilt vid

arbete med barn på en specialistinriktad avdelning (Friberg et al., 2016). Andersson,

Cederfjäll, Jylli, Nilsson Kajermo och Klang (2007) menar att vidare forskning är

nödvändig för att kunna beskriva stödet och erfarenheten av detta stora steg.

Vidare väckte det ett intresse hos författarna att undersöka nyutbildade

sjuksköterskors erfarenheter av att börja arbeta på en barnavdelning. Vilket stöd

behövs för att de ska känna sig trygga? Hur kan inskolningen optimeras så

kompetensen på pediatriska avdelningar ökar? Vad kan sjukvården göra för att locka

fler nyutbildade sjuksköterskor till pediatrisk vård då det i nuläget råder brist på

5

specialistkompetenser? Kan mentorskap vara en form av stöd för den nyutbildade

sjuksköterskan?

Metod

Syfte

Syftet med studien var att beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av att

börja sin yrkeskarriär på en pediatrisk avdelning.

Design

För att besvara studiens syfte genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer

med sjuksköterskor (Polit & Beck, 2013). Materialet analyserades därefter med

kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004).

Procedur

Denna studie genomfördes på en barnklinik i norra Sverige där författarna till

studien arbetar. Verksamhetschefen medgav att deltagare rekryterades till studien

(bilaga 1). En kontaktperson på kliniken ordnade en lista på de sjuksköterskor som

uppfyllde studiens kriterier. Därefter togs kontakt med berörda sjuksköterskor och

ett informations- och samtyckesformulär delades ut och skrevs under innan

intervjutillfälle bokades (bilaga 2).

Urval/Deltagare

Genom ett strategiskt urval inkluderades 10 grundutbildade sjuksköterskor som

jobbat max 2 år efter examen i studien. Enligt Benner et al. (2009) ansågs

sjuksköterskor som ny under de två första åren innan de utvecklat en stabil

kompetensnivå i sin yrkesroll. Deltagarna skulle ha avslutat sin inskolning och för

närvarande jobba på en pediatrisk avdelning. Deltagare som arbetat som

sjuksköterska på en annan arbetsplats innan de fick anställning på en pediatrisk

avdelning exkluderades.

6

Datainsamling

Intervjuerna hölls på en plats som deltagarna själva valt. Alla deltagare valde att bli

intervjuade i anslutning till sitt arbetspass, därför hölls intervjuerna i ett grupprum

utanför deltagarnas arbetsplatser. Båda författarna deltog i alla intervjuer då två

samspelta personer oftast genomför bättre intervjuer än en ensam person (Trost,

2010). En intervjuguide som utvecklats av författarna användes (bilaga 3).

Datainsamlingen började med att en pilotintervju genomfördes, den bedömdes vara

av så pass bra kvalitet att den inkluderas i studiens resultat (Trost, 2010).

Intervjuerna genomfördes under februari och mars 2017 och varade mellan 12 och 28

minuter med ett genomsnitt på 17 minuter per intervju. Intervjuerna spelades in

elektroniskt då författarna ville koncentrera sig på deltagaren och ämnet (Kvale &

Brinkmann, 2014). Deltagarna fick vid intervjutillfället uppge demografiska data som

presenteras i tabell 1.

Tabell 1. Demografisk data över deltagarna (n=10) i studien

Man

Kvinna

1 (10%)

9 (90%)

Ålder

Medelålder (variationsvidd)

25,8 (21-39)

Yrkesverksamma år som sjuksköterska på en pediatrisk avdelning

Medelvärde yrkesverksamma år (variationsvidd)

1,3 (0,1-1,9)

Tidigare yrkeslivserfarenheter (antal år) i arbete med friska barn

Medelvärde (variationsvidd)

1,6 (0-10)

Etisk reflektion

Enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS, 2003:460)

förelåg inget behov av etisk prövning då denna studie genomfördes inom ramen för

högskoleutbildning på avancerad nivå.

Enligt Kvale och Brinkmann (2014) brukar informerat samtycke, konfidentialitet,

konsekvenser och forskarens roll diskuteras i de etiska riktlinjerna för forskare.

7

Tillstånd att genomföra studien gavs av verksamhetschefen. Samtyckesformulär med

kort information om studiens syfte och bakgrund gavs till informanterna. Studiens

tillvägagångssätt beskrevs samt att deltagandet i studien var frivilligt och kunde när

som helst avbrytas utan förklaring (ibid.). Deltagarna fick både skriftlig och muntlig

information kring hur materialet skulle behandlas och presenteras utan att deras

identitet avslöjades (Kvale & Brinkmann, 2014; Trost, 2010). Alla deltagare fick

skriva under ett samtyckesformulär innan intervjuerna genomfördes (Bilaga 2).

Dataanalys

Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys där inspiration hämtats

från Graneheim och Lundman (2004). Intervjuerna transkriberades ordagrant.

Texten lästes därefter igenom flera gånger av båda författarna för att få en överblick

av den insamlade datan. De transkriberade texterna analyserades sedan och

meningsenheter som motsvarade studiens syfte togs ut. Därefter kondenserades

meningsenheterna, där de kortades ner utan att förlora själva kärnan i innehållet. De

kondenserade meningsenheterna som berörde samma ämne tilldelades en kod, en så

kallad etikett på det berörda ämnet (Graneheim & Lundman, 2004). Varje intervju

fick ett nummer och en färg tilldelad innan meningsenheterna och de tillhörande

koderna klipptes ut och sorterades. Detta för att avidentifiera deltagarna men

samtidigt kunna ta ut citat tillhörande rätt intervju.

Trovärdighet

Forskare måste sträva efter trovärdighet i sina studier, där frågan hur deltagarnas

erfarenheter kan presenteras på ett trovärdigt sätt bör ställas innan processen inleds

(Polit & Beck, 2013). Innan intervjuerna påbörjades gjordes en pilotintervju. Den

utföll väl där inga förändringar i frågeguiden var nödvändiga vilket medförde att den

kunde inkluderas i studien. Innehållsanalys av samtliga intervjuer genomfördes

gemensamt av författarna, vilket gav ett likvärdigt inflytande och kännedom om

materialet vilket styrker studiens tillförlitlighet. Författarna förde en öppen dialog

mellan varandra under hela forskningsprocessen och utmanade varandras

förförståelse. Under forskningsprocessens gång fördes en diskussion samt feedback

mellan författarna, handledaren och ytterligare en forskningsgrupp vilket styrker

forskningsresultatet (Granskär & Höglund-Nielsen, 2012). Under analysprocessen

8

omvärderades materialet flertalet gånger för att slutligen presenteras som ett färdigt

resultat. Ingen information som svarade mot syftet har exkluderats från studien. Citat

användes för att styrka och förtydliga resultatets trovärdighet (Graneheim &

Lundman, 2004). För att underlätta för läsaren att förstå och tolka studiens resultat

är deltagare, urval, datainsamling och analysmetod grundligt beskriven. Enligt (Polit

& Beck, 2010) ökas därigenom möjligheten att överföra studien.

Resultat

Resultatet som framkom visade att deltagarna kände sig överväldigad i början av sin

sjuksköterskekarriär. Att känna sig trygg var viktigt för deltagarna. En otrygg känsla

gjorde förutsättningarna för en personlig och yrkesmässig utveckling svårare.

Resultatet som framkom ur intervjuerna delades in i kategorier och subkategorier

under analysprocessen. De fyra kategorier och nio subkategorier presenteras i tabell

2.

Tabell 2. Tabell över kategorier och subkategorier

Kategorier Subkategorier

Överväldigad i början Allt upplevs som nytt

Känslorna tar över

Känsla av trygghet Stödjande arbetsklimat

Kompetenta förebilder

Otrygg av dåliga förutsättningar Luckor i grundutbildningen

Bristande stöd på arbetsplatsen

Personlig och yrkesmässig utveckling En läroprocess att bemöta sjuka barn

Bra inskolning underlättar utvecklingen

Praktisk övning ger klinisk färdighet

Överväldigad i början

Många olika erfarenheter och känslor dök upp när deltagarna beskrev sin allra första

tid i yrket. Alla praktiska moment kändes nya och svåra. Det nya ansvaret som kom

med att vara färdig sjuksköterska frambringade känslostormar.

9

Allt upplevs som nytt

Att börja jobba på en pediatrisk avdelning upplevdes som pirrigt med många nya

intryck, men alla hade en positiv erfarenhet av sin första tid som sjuksköterska. Dock

uttryckte alla deltagare att det var svårt att lära sig att planera sin arbetsdag. Om

något inte gick som de tänkt sig föll den planering de satt upp för sig själva i början

på arbetspasset och allt blev försenat.

“Det är väl just det här att man inte riktigt alltid kan planera. Alltså man kan ju

planera, men det blir ju inte riktigt som man tänkt sig. ” Deltagare 1

Alla rutiner på en avdelning var nya och dessa tog tid att lära sig samt att de flesta

moment tog längre tid att genomföra. En deltagare uttryckte att alla moment var

svåra. Att prioritera utifrån vad som var viktigast för stunden var inte något som föll

sig naturligt i början, inte heller samordning med andra avdelningar och sjukhus.

“Ibland blir det som att...eh... att jag låter föräldrarna prioritera min dag utifrån

vilka som skriker högst.” Deltagare 2

Det var många praktiska moment som var svåra i början. Att sätta perifer venkateter

och venportsnål på barn var något nytt som ingen deltagare utfört tidigare och det var

både svårt och nervöst att genomföra. Även typiska sjukdomar hos barn och

inhalationer av barn samt dess tekniska apparatur var inledningsvis nytt och svårt.

Att veta hur en saturationsmätare för barn fungerar samt åldersspecifika

referensvärden var en utmaning, därför hade många ett kort i fickan med

referensvärden för att på så sätt veta vad som räknas till normalt. Annan teknisk

apparatur såsom droppräknare var också något som beskrevs som nytt och otäckt.

“Ja, men hur man inhalerar ett barn typ. Ja, men saturationsmätare har jag

aldrig… det har jag aldrig kommit i kontakt med, hur mäter man saturationen

på just de mindre barnen?” Deltagare 7

10

När det kom till mediciner var det svårt att gå från vuxendoser under utbildningen till

barndoser på arbetsplatsen samt att förstå vad som var mycket eller lite i förhållande

till barnet. Det bidrog till en nervositet och rädsla. På grund av detta skapade de sig

mer jobb genom att dubbelkolla sig själva flera gånger.

“Och såklart, ja, man har ju varit lite nervös när man har... ja men ska dela

mediciner och blanda antibiotika och sånt. Så det har blivit många

dubbelräkningar” Deltagare 9

Det tekniska arbetet med datorer, SITHS-kort och legitimation kändes nytt och

krångligt. När det inte fungerade bidrog det till en irritation då det innebar att de inte

kunde vara så självständiga som de önskade.

Känslorna tar över

Att komma som ny sjuksköterska på en pediatrisk avdelning upplevdes som en

stressig tid och en känslomässig berg-och-dalbana. Känslan av att vara ny beskrevs

med rädsla och osäkerhet kring att klara av vad arbetet med sjuka barn innebar.

Många dagar kändes den uppgiften för svår att klara av. Att vara ny kunde leda till

självkritik, ett bristande självförtroende och erfarenheten av att ta med sig jobbet

hem. Känslan av att de inte kunde eller förstod någonting i kombination med att de

hade stor press på sig själva att prestera och vara bäst gjorde allt svårt. Att få

tunnelsyn var inte ovanligt. Generellt fanns en rädsla att göra misstag, där de

framförallt inte ville göra fel när det gäller barn. Om ett misstag inträffade så tog det

hårt.

“Det är ju hemskt att säga men just när det gäller barn och så, så vill man ju som

fokusera på att inte göra misstag” Deltagare 3

När deltagarna tänkte tillbaka på sin första tid var det många som reflekterade över

att de var konstant trötta. Denna trötthet höll i sig under en längre tid och berodde

till stor del på all ny information som skulle tas in och ett tufft schema som inte gav

tid för vila och reflektion mellan arbetspassen.

11

“Ja, man var ju konstant trött hela tiden. För man matas ju med information. Så

när man satt i personalrummet, eller i alla fall jag, så orkade jag inte ens prata

med de andra. Jag satt typ med min telefon, kunde svara på tilltal och när jag

kom hem somnade jag direkt” Deltagare 8

Det beskrevs en osäkerhet gällande yrkesrollen och vad den innebar där en deltagare

kände sig väldigt liten och dålig. För att hantera sin osäkerhet jämförde deltagarna

sig med och tog efter mer erfarna sjuksköterskors beteenden och låtsades vara någon

annan. Detta bidrog till en överväldigande känsla av att de lurade patienter och

familjer. Känslan av att utge sig för att vara sjuksköterska fastän de inte kände sig

som det var vanligt förekommande. En deltagare berättade att hen brukar hålla upp

en fasad inför föräldrarna för att inte avslöja för dem att hen var rädd.

“Det kändes som att jag bara lurade familjerna att de skulle lita på mig, fast det

egentligen skulle gå åt helvete” Deltagare 2

Känsla av trygghet

De sjuksköterskor som deltog i studien beskrev olika positiva erfarenheter kring

arbetsklimatet på sin nya arbetsplats. Att få ett bra stöd från sina kollegor var en

bidragande faktor till att känna sig trygg. En särskild typ av förebild var mentorskap.

Stödjande arbetsklimat

Majoriteten av deltagarna beskrev att de upplevt ett bra bemötande från personal

samt från chefer. På arbetsplatserna beskrevs ett arbetsklimat där alla hjälps åt och

jobbar mot samma mål. Det var roligt att komma till jobbet varje dag, de kände sig

behövda och som en i gänget. Uppskattning från föräldrar och barn var roligt och det

motiverade deltagarna.

“Ja… eh... dels har jag fått väldigt, så här, positivt bemötande och alla… alltså de

flesta uppmuntrar mig och säger: Åh vad kul att du kommer och vad bra! Och

12

alltså sånt gör ju jättemycket, att man får liksom... jätte... alla säger: Hej

godmorgon!” Deltagare 5

En trygg personalgrupp bidrog till möjligheten att alltid våga ställa frågor, även

upprepade gånger om det behövdes. Att ha bra kollegor som var villiga att svara på

frågor ansågs vara en viktig del i att känna sig trygg. En öppen kommunikation

mellan alla yrkeskategorier klassades högt.

Alla deltagare pratade varmt om det stöd de fått på arbetsplatsen under sin första tid

som sjuksköterska och hur det bidrog till en känsla av trygghet. Stöd från sin chef var

också en viktig bekräftelse som bidrog till att känna sig trygg. Merparten av

kollegorna var bra på att stötta upp och medförde att deltagarna vågade vara ärliga

och berätta hur de mådde då alla i personalgruppen tog väl hand om dem. En

deltagare beskrev att trots hög arbetsbelastning stöttade kollegorna upp när hen hade

en patient som var väldigt sjuk. Det var bra att få ta hand om de sjukaste barnen för

att få möjlighet att utvecklas. Det var då viktigt att få stöd av en erfaren kollega som

bidrog med trygghet i den situationen. Stödet från kollegor fanns även där när något

gått mindre bra.

“Men den grupp av människor som, många har ju jobbat där i många år… eh…

vilket man känner och det bidrar till en trygghet tycker jag” Deltagare 3

Trygghet på arbetsplatsen kunde delvis uppnås genom att få jobba i team med

erfaren personal samt att ha ett bra samarbete inom det teamet. En deltagare beskrev

att hen fått möjligheten att vara ny tillsammans med en annan sjuksköterska. Detta

gjorde att de båda kunde finna stöd hos varandra, vilket ansågs som väldigt positivt.

Positiv feedback, konstruktiv kritik och beröm medförde att deltagarna växte i sin

roll.

Kompetenta förebilder

På en av avdelningarna var mentorskap en etablerad form av stöd för den

nyutbildade sjuksköterskan, vilket bidrog till en ökad känsla av trygghet. Det innebar

13

att varje deltagare tilldelades en enskild mentor med träffar en gång i månaden där

de fick möjlighet att samtala, reflektera och bearbeta saker de hade på hjärtat. Denna

form av stöd beskrevs som positiv. Det var bra att få en utvald och erfaren

sjuksköterska att vända sig till samt se upp till.

“Sen fick jag en mentor när jag började som man får ha samtal med en gång i

månaden… eh… och prata om vad man vill med. Det tyckte jag också var väldigt

bra och hon ser jag mycket upp till också” Deltagare 10

Att vara ny sjuksköterska innebar en stor skillnad i kompetens jämfört med mer

erfarna kollegor. Deltagarna kände att de saknade kunskap om sjukdomstillstånd hos

barn och hur de skulle kunna veta när det var allvar. De erfarna kollegorna var bättre

på praktiska moment och att kunna strukturera upp sin dag samt delegera

arbetsuppgifter. De erfarna kollegorna beskrevs även vara mer självklara i sin roll

som sjuksköterska, de hade den kliniska blicken. Många deltagare uttryckte att det

var en lång väg kvar innan de uppnått en kompetent nivå.

“Min kompetens är ju bara en liten promille av deras. Men… för alltså, hela den

här blicken och… att man har den kliniska blicken på barnet och är van vid det,

med sjuka barn, det är ju inte jag” Deltagare 5

Vid nya moment uppkom en osäkerhet och stress, vilket kunde lindras av att få jobba

tillsammans med en erfaren kollega och på så sätt få en ny inskolning. De

sjuksköterskekollegor med mer erfarenhet och kompetens beskrevs som förebilder

och en källa för att inhämta inspiration. Inspiration kunde även hämtas från andra

yrkeskategorier. Deltagarna beskrev att de plockade ihop egenskaper från andra

baserat på hur de själva ville vara som sjuksköterska.

“Ja men gud vad jag önskade att jag var 56 år, snart kan gå i pension och kan

allt!” Deltagare 8

14

Det var inte bara mer erfarna sjuksköterskekollegor deltagarna såg upp till utan alla

nämnde att barnsköterskorna på avdelningen var personer de såg som förebilder. De

var väldigt kunniga, var bra på att förklara och fanns alltid där.

“Och sen var det en jättebra barnsköterska också som inskolade mig så att...så då

kände jag mig...efter den veckan kände jag mig väldigt trygg och så...och veta att

jag kan alltid fråga barnsköterskorna och de finns alltid där” Deltagare 5

Otrygg av dåliga förutsättningar

Det framkom att luckor i grundutbildningen, ett uteblivet mentorskap och ett

bristande stöd från kollegor var faktorer som bidrog till en otrygg introduktion till

yrkeslivet.

Luckor i grundutbildning

Denna subkategori berör de luckor i grundutbildningen som medförde att deltagarna

inte kände sig förberedda att börja jobba på en pediatrisk avdelning.

Grundutbildningen var inriktad på vuxenpatienter och den verksamhetsförlagda

utbildningen genomfördes på vuxenavdelningar. Detta medförde att deltagarna inte

fick erfarenheten av att vårda en hel familj. Det var svårt att ta igen all den kunskapen

då det var nog mycket att bara vara ny på en arbetsplats. Att vårda barn kändes mer

kliniskt oförutsägbart än att vårda vuxna. En bristande kunskap kring barn, barnets

utveckling och olika sjukdomar som är vanliga hos barn medförde att några tvekade

att söka sig till pediatriska avdelningar efter grundutbildningen. Bristen på kunskap

om barn gav en känsla av osäkerhet under första tiden som sjuksköterska. Det

framkom under intervjuerna en önskan om mer familjefokuserad omvårdnad, mer

pediatrik och praktisk träning riktad mot barn under grundutbildningen.

” Alltså, det skulle ju inte skada om man fick läsa lite mer om det [barn] på

grundutbildningen. För det är ju typ hur lite som helst. Det är typ lite magsjuka

man läser om eller något sånt där” Deltagare 1

15

Bristande stöd på arbetsplatsen

Trots att de flesta upplevde ett bra stöd från kollegor på arbetsplatsen fanns det vissa

tillfällen när stödet uteblev vilket påverkade erfarenheten negativt. Det var mycket i

arbetet med barn som var tungt och jobbigt men det pratades inte om det på

avdelningen. Vid hög arbetsbelastning fick deltagarna inte alltid det stöd de behövde.

Uteblivet stöd infann sig också om ny personal skulle jobba i team med annan ny

personal utan att ha någon erfaren att luta sig emot. Då teamarbetet inte var optimalt

var det svårt att få grepp om saker. Det var svårt att bilda sig egna rutiner, framförallt

utan en förtroendefull person att vända sig till. Att inte få stöd eller återkoppling på

rätt sätt, utan få kritik från chefer bidrog till en osäkerhet och gjorde den första tiden

som ny väldigt svår. Fortsättningsvis beskrevs brister kring kontakten med chefer, att

cheferna inte fanns tillgängliga och inte hade tid för dem. Den osäkerheten och

svårigheten hade kunnat undvikas om de hade haft mer stöd från cheferna,

exempelvis genom inplanerade samtal och inte bara ett snabbt “hur går det” i

fikarummet.

“Men hade jag fått uppbackning på ett helt annat sätt så hade jag liksom tänkt på

det på ett helt annat sätt. Nu fick jag det som kritik från min chef och sådär och

då blir jag ju jätteosäker… och det gjorde de första månaderna ganska jobbiga”

Deltagare 4

Det uttrycktes en önskan om mentorskap på de avdelningar där det inte var

färdigutvecklat eller saknades. Att mentorskapet skulle fungera i praktiken var också

avgörande. Det hade varit skönt att bli tilldelad en mentor som deltagarna kunde

vända sig till och få stöd av genom regelbundna samtal. Det var en besvikelse där

mentorskap inte fanns eller inte fungerande. Istället blev sökandet efter en egen

mentor en viktig uppgift. Det antyddes att ett fungerande mentorskap kanske hade

kunnat bidra till en tryggare första tid som sjuksköterska.

“Ja men typ att man kanske träffas någon gång ibland och typ såhär om man

funderar på nåt, ja. Bara få prata om sin tid, alltså sin första tid. Att få ventilera

lite” Deltagare 1

16

Personlig och yrkesmässig utveckling

I denna kategori beskrivs den process som bidrog till både en personlig och

yrkesmässig utveckling. Det var även en läroprocess att bemöta sjuka barn. En bra

inskolning hade betydelse för utvecklingen hos den nya sjuksköterskan. De praktiska

moment som finns inom pediatrisk vård tog tid att lära sig, men med praktisk övning

kom klinisk färdighet.

En läroprocess att bemöta sjuka barn

Bemötandet av barn beskrevs som en stor utmaning i början och det var en svårighet

att få till en naturlig kontakt med familjen. Att tänka om från vuxenvården och lära

sig bemöta barn på ett åldersanpassat sätt var svårt. Att därefter anpassa sig själv

efter barnet tog tid att lära sig. Att ge stöd åt en hel familj var något som beskrevs

som viktigt. Samtidigt kunde det vara väldigt svårt då vissa föräldrar var väldigt sköra

och svårhanterliga i den situation de befann sig i. Dock var känslan av att lyckas

vinna ett barns förtroende roligt och motiverande. Erfarenheten deltagarna hade

inom pediatrisk omvårdnad var att det alltid fanns fler patienter per patient och det

var något de var tvungna att lära sig. Deltagarna var tvungna att lära sig hantera det

sjuka med barnet och det sociala med föräldrarna för att känna sig trygga i sin roll

som familjens sjuksköterska. Det tog även tid att våga besvara frågor från familjerna

och känna sig trygga i det. Bemötandet av barn och familjer blev enklare med tiden

och deltagarna insåg hur kul det faktiskt var att arbeta med barn.

“För det medicinska, eller ja, blanda dropp och så vidare, det står ju på papperet

hur man gör. Men att hantera familjer och annat är svårare och går inte att läsa

sig till” Deltagare 6

De som hade tidigare erfarenhet av barn ansåg att den erfarenheten hjälpte, då det

innebar en ökad lyhördhet samt att bemötandet av barn blev lättare. Andra deltagare

som inte hade tidigare erfarenheter ansåg inte att det behövdes, bara viljan fanns

kunde man lära sig det mesta.

17

“Ja men jag tror att.. .ja men tycker man det är kul att jobba med barn så kan

man nog... lära sig det mesta, men bara man har rätt inställning” Deltagare 10

Det som beskrevs vara viktigast inom pediatrisk vård var rätt personlighet och viljan

att jobba med barn. Utan en social förmåga eller en förmåga att vara anpassningsbar

kunde det bli svårt. Att ha huvudet på rätt plats med ett inre lugn och trygghet istället

för att vara osäker beskrevs som en fördel vid mötet med familjerna.

“Kanske vara ganska trygg i sig själv för att det kan vara väldigt upp och ner för

de [föräldrarna]. Så tror jag att det är en fördel om man är trygg i sig själv. Och

inte så osäker. Också för föräldrarna” Deltagare 6

Att ha jobbat som undersköterska på en pediatrisk avdelning på somrarna under

grundutbildningen var positivt och medförde en ökad trygghet. Genom att personen

redan sett lokalerna, lärt sig rutinerna och bemött familjer kunde fokus ligga på

enbart det medicinska under inskolningen.

Bra inskolning underlättar utvecklingen

Alla tyckte inledningsvis att de fått en bra inskolning med bra grundkunskap. Det var

tryggt med lång inskolning men en önskan om ännu längre inskolning fanns för att

bli mer trygg och kunna utveckla sitt praktiska handhavande. Dock fanns en oro att

en alldeles för lång inskolning riskerade att istället bli som en lång praktik. De som

inskolats under sommaren upplevde en sämre inskolning än de som börjat under en

annan del av året. På sommaren blev det svårare med den yrkesmässiga utvecklingen

efter inskolningen då ordinarie personal inte längre fanns där som stöd då de gått på

semester.

Ett informationshäfte som beskrev specifika sjukdomar som barn kunde drabbas av

fanns på vissa avdelningar. Detta häfte bidrog både till en bättre förkunskap och en

större möjlighet till en snabbare utveckling i sin yrkesroll. De deltagare som inte fått

ta del av ett sådant informationshäfte uttryckte en önskan om ett sådant, då det hade

kunnat hjälpa dem att inhämta mer kunskap och få lite mer kött på benen under

18

deras första tid. En deltagare uttryckte även att små informationsträffar om de

vanligaste barnsjukdomarna hade varit utvecklande.

“Sådana här små utbildningar för nya. Alltså det skulle ju vara bra i början. Ja,

lite olika informationsträffar om de vanligaste sjukdomarna och hur man

behandlar dom här och så vidare” Deltagare 1

Få handledare under inskolningen beskrevs som bra för den yrkesmässiga

utvecklingen. Att gå med många olika handledare gjorde det svårt, då all information

blev olika och inget stämde överens. Det bidrog till en förvirring och osäkerhet. När

ny personal inskolade ny personal försvann viktig information som endast de erfarna

kunde lära ut. Vikten av att få gå med erfaren personal bidrog till en positiv

utveckling.

“Och det kändes viktigt att få gå [inskolning] med de som är mer rutinerade

också och inte bara med de som bara jobbat kanske 1 eller 2 år längre än en

själv” Deltagare 6

En bra handledare beskrevs som någon som kollar av hur det går, utmanar en inför

nya moment och hjälper en att strukturera upp sin dag. Merparten av deltagarna gick

de första dagarna med barnsköterska. Att få den möjligheten bidrog till trygghet och

ökad kunskap om rutinerna på avdelningen.

Praktisk övning ger klinisk färdighet

Denna subkategori handlar om deltagarnas utveckling att vårda barn men även det

praktiska handhavandet de fick lära sig över tid. Som tidigare nämnt fanns det många

svåra stunder med att komma som nyutbildad sjuksköterska till en pediatrisk

avdelning. Alla deltagare var eniga om att de lärt sig jättemycket om pediatrisk vård

under sin första tid på avdelning. Många moment som inledningsvis var svåra blev

med tiden enklare desto mer deltagarna fick öva, såsom att fatta beslut och ha många

bollar i luften. De frågor som fanns inledningsvis behövdes inte ställas igen. De

vågade ta mer plats, både som sjuksköterska och som person. Det tog ungefär sex

19

månader innan de kände sig varma i kläderna för att kunna hantera de snabba

ändringar som kan ske hos ett sjukt barn. Erfarenhet byggdes genom att träffa nya

patienter med sjukdomar de inte tidigare stött på. Det var viktigt att aldrig ge upp, att

öva på alla moment tills de satt. Det bidrog till mer säkerhet i sin roll som

sjuksköterska. Oavsett hur lång arbetslivserfarenhet de haft som sjuksköterska

uttrycktes en utveckling i sin roll, att gå från att inte kunna något alls om pediatrisk

vård till att med tiden samla på sig mer erfarenhet och bli tryggare.

“Ja, jag har fått utvecklas så otroligt mycket. Både som sjuksköterska och som

individ helt enkelt. Alltså, personligt” Deltagare 4

Diskussion

Den första tiden som sjuksköterska på en pediatrisk avdelning beskrevs som

överväldigande. Allt var nytt och känslor som självkritik, trötthet, stress, osäkerhet

och rädsla inför att klara av arbetet beskrevs. För att underlätta dessa känslor

byggdes en fasad upp inför familjerna där de låtsades vara en mer erfaren

sjuksköterska. När ett stödjande arbetsklimat fanns uppstod en trygghet som

motiverade deltagarnas utveckling. Dock var det svårt att känna sig trygg när det

stödet uteblev, både genom luckor i grundutbildningen samt bristande stöd från

kollegor och chefer. Att börja som sjuksköterska på en pediatrisk avdelning beskrevs

som både en personlig såväl som en yrkesmässig utveckling. Inledningsvis beskrevs

det som komplicerat att vårda sjuka barn men en bra inskolning hade stor betydelse

för att underlätta det komplexa. Alla deltagare, oavsett hur lång tid de arbetat,

upplevde att praktisk övning gav klinisk färdighet.

Resultatdiskussion

Studiens resultat visade att det kan vara överväldigande att börja jobba som

sjuksköterska på en pediatrisk avdelning. Den första tiden beskrevs som en

känslomässig berg och dalbana samt en svår och stressig period med mycket nytt

ansvar som vilade på deltagarnas axlar. Detta bekräftas i en studie av Duchscher

(2008) som menar att den första tiden som sjuksköterska kan vara svår och väldigt

känslomässigt fluktuerande. Deltagarna i Duchschers’ studie var oförberedda på den

20

tunga arbetsbelastningen och det ansvar som yrket innebar (ibid.). Studier visar även

att de första månaderna som sjuksköterska kan medföra överväldigande känslor som

osäkerhet, rädsla och ångest, vilket kan resultera i en ökad känsla av stress (Delaney,

2003; Ostini & Bonner, 2012; Parker, Giles, Lantry, & McMillan, 2014; Yeh & Yu,

2009). Inskolningen kan ses som ett ypperligt tillfälle för samtal kring dessa vanligt

förekommande känslor och möjligen underlätta för nya sjuksköterskor att hantera

den första överväldigande tiden.

Några deltagare i vår studie beskrev att de inte kände sig som sjuksköterska trots att

de hade sin legitimation. De upplevde att de inte kunde något, att deras

sjuksköterskelegitimation var en bluff och de hade ofta känslan av att de ljög för

föräldrar och barn i omvårdnadssituationer. Dessa känslor kan vara ett tecken på ett

fenomen som myntades 1978 och har beskrivits i litteraturen som “Impostor

syndrome” eller “Impostor phenomenon”. Personer som drabbas av detta är oftast

högpresterande i sin yrkesroll, men har samtidigt en underliggande känsla av att de

är en bluff. Personer som upplever impostor syndrome kan ha perfektionistiska drag

och en viss grad av ångest i grunden. Att de nått sin framgång baserat på tur snarare

än kunskapsgrundande är vanliga tankegångar (Clance & Imes, 1978; Kets de Vries,

2005). Vanligast är att denna känsla uppstår efter avslutad examen och i början av

ens yrkeskarriär. Detta på grund av att ångest, osäkerhet och en känsla av att man

måste bevisa något kan finnas närvarande (Kets de Vries, 2005). Aubeeluck, Stacey

och Stupple (2016) anser att dessa känslor kan vara en naturlig och övergående

process i början av ens yrkeskarriär och inte något permanent. Impostor syndrome

kan vara övergående, men det kan också finnas ett samband mellan att lättare

drabbas av impostor syndrome om ångest, dålig självkänsla och depression finns

närvarande (Bernard, Dollinger, & Ramaniah, 2002; Clance & Imes, 1978). Detta kan

därför vara en anledning till varför mentorskap bör vara en utvecklad form av stöd på

arbetsplatsen. Mentorerna kan då fånga upp sjuksköterskor som upplever dessa

känslor i tid och hjälpa dem att bearbeta dem. Hur sjukvården bäst kan hjälpa

sjuksköterskor som upplever impostor syndrome alternativt förebygga uppkomsten

av det, kan vara ett ämne för vidare forskning.

21

Alla deltagare i vår studie beskrev att de fått ett bra stöd från kollegor och att detta

hjälpt dem under deras första tid som sjuksköterska och inneburit att de känt sig

trygga på sin arbetsplats. Vikten av ett bra stöd från arbetsplatsen bekräftas i flertal

studier runt om i världen (Delaney, 2003; Glynn & Silva, 2013; Gregg, Shigematsu T

Fau - Hayashi, Hayashi C Fau - Kono, Kono M Fau - Yoshida, & Yoshida, 2011; Spiva

et al., 2013; Tastan, Unver, & Hatipoglu, 2013). Bristande stöd på arbetsplatsen kan

även leda till en ökad risk att utveckla impostor syndrome (Vergauwe, Wille, Feys, De

Fruyt, & Anseel, 2015). Forskning visar när stödet från arbetsplatsen var dåligt eller

otillräckligt fanns en signifikant ökning av nyutbildade sjuksköterskors missnöje över

sitt yrkesval, vilket bidrog till att sjuksköterskor sa upp sig under sitt första

yrkesverksamma år (Bowles & Candela, 2005; Scott, Engelke, & Swanson, 2008).

Även bristande ledarskap på arbetsplatsen var en bidragande faktor till att

sjuksköterskor sa upp sig (Bowles & Candela, 2005). Ett bristande ledarskap,

specifikt från chefer, var även en faktor som beskrevs i vår studie vilket hade en

negativ påverkan på deltagarnas erfarenhet av sin första tid som sjuksköterska. Det är

av stor vikt för nyutbildade sjuksköterskors självförtroende att arbetsplatsen är

stöttande så trygghet kan uppnås och därigenom utöka möjligheten att bedriva

säkrare vård (Fagerberg, 2004). I vår studie var det ingen deltagare som uttryckte

tankar om att säga upp sig, men erfarenheten av dåligt stöd och bristande ledarskap

fanns. Detta skulle i sig kunna innebära en risk för uppsägningar. Vidare forskning

och utveckling av stöd bör göras för att minimera risken att nyutbildade

sjuksköterskor säger upp sig på grund av bristande stöd på arbetsplatsen.

Resultatet i vår studie visar att merparten av deltagarna kände sig oförberedda att

börja jobba inom pediatrisk vård då grundutbildningen inte försett dem med

tillräcklig kunskap. Erfarenheten av att det är svårt att gå från teori i skolan till

praktiken på arbetsplatsen styrks av ett flertal studier där övergången beskrevs som

en verklighetchock (Al Awaisi, Cooke, & Pryjmachuk, 2015; Delaney, 2003; Hu et al.,

2017; Ostini & Bonner, 2012). Kvaliteten på grundutbildningen kan behöva höjas för

att klara av att tillfredsställa det behov som vården kräver (Benner et al., 2009).

Varför sjuksköterskor inte är förberedda på vad yrket innebär kan bero på att det

finns luckor i grundutbildningen som inte förbereder dem på ett korrekt sätt. Genom

att implementera mer omvårdnad riktad mot barn och familjer kan nyutbildade

sjuksköterskor få en bredare kunskap och en bättre grund att stå på i sitt arbete på en

22

pediatrisk avdelning. Även informationsträffar med utbildningsinslag på avdelningen

skulle också kunna vara ett bra sätt att hjälpa den nya sjuksköterskan i början. Vidare

forskning bör göras för att se om detta i sin tur kan möjligtvis påverka känslan av ett

bra stöd och öka tryggheten hos den nyutbildade sjuksköterskan.

En bra inskolning kan enligt forskning summeras i behovet av en bra handledare.

Denne ska vara både stöttande, hjälpa nya sjuksköterskor att våga utvecklas och vara

villig att lära ut både sjuksköterskeuppgifter samt hur man tar hand om sig själv i

början av sin yrkesverksamma karriär (Glynn & Silva, 2013; Spiva et al. 2013). När

handledare är oerfarna, flera i antalet eller inkonsekventa kan första tiden som

sjuksköterska bli en negativ erfarenhet (Delaney, 2003; Spiva et al. 2013). Dessa fynd

beskrevs även i vår studie där deltagarna som haft flera handledare beskrev en

förvirrande första tid och de som haft ett fåtal handledare var mer nöjda med sin

inskolning. Vårt resultat visar att nyutbildade sjuksköterskor vill inskolas av erfarna

kollegor så kunskap och lärdom som kommer med erfarenhet kan hjälpa den nya

sjuksköterskan i sin personliga och yrkesmässiga utveckling.

I vår studie var det en avdelning som använde mentorskap som en etablerad form av

stöd för de nyutbildade sjuksköterskorna. På de andra avdelningarna var

mentorskapet bristande eller saknades. Forskning antyder att stöd från mentor eller

handledare har visat sig vara viktigt för de nyutbildade sjuksköterskornas

professionella utveckling. När mentorskapet inte fungerar uteblir stödet och

sjuksköterskor kan då se mentorskap som något negativt (Ostini & Bonner, 2012).

Enligt Benners modell från novis till expert skulle den novisa sjuksköterskan och den

avancerade nybörjaren gynnas av att ha en mentor, då stöd är nödvändigt för att

kunna utvecklas och lära sig att prioritera rätt (Benner, 1982). Detta får författarna

att fundera över vad som egentligen hänt under de senaste 35 åren. Om vetskapen

kring behovet av mentor fanns 1982, borde det enligt författarna vara rimligt med

väletablerade mentorskapsprogram överallt idag. Kanske skulle vi kunna motverka

att nyutbildade sjuksköterskor känner sig oförberedda från utbildningen genom ett

bra mentorskapsprogram och på så sätt kunna motverka kunskapsglappet och ge de

nya sjuksköterskorna kompetent personal att lära från på plats. Att implementera

evidensbaserad omvårdnad i praktiken, såsom mentorskap, är dock en process som

23

oftast inte genomförs på ett effektivt sätt. En viktig del för att underlätta en

fungerande implementering är bra riktlinjer som en bro mellan evidens och praktik.

Dock har det visat sig att enbart en guide för implementering inte nödvändigtvis

behöver leda till förändring. Personalen behöver känna att det finns tillräckligt med

resurser, en lagom arbetsbörda, ett bra ledarskap och det är viktigt att ha i åtanke att

förändring tar tid och kräver tålamod (Janssen et al., 2012; Matthew-Maich, Ploeg,

Dobbins, & Jack, 2013). Vidare forskning bör göras inom området för att försöka

arbeta fram en modell för hur mentorskap ska implementeras på ett bättre sätt

baserat på hur vården ser ut i Sverige idag.

Ett annat sätt som visat sig vara bra för att stödja sjuksköterskor i deras

professionella utveckling är traineeprogram (de Mattos, 2007; Glynn & Silva, 2013;

Missen, McKenna, & Beauchamp, 2014). Under 2001 - 2003 utfördes ett

forskningsprojekt i västra Sverige som innebar ett 1-årigt traineeprogram med

rotationstjänst på olika pediatriska avdelningar. De nyutbildade sjuksköterskorna

fick då gå med en specialistutbildad handledare. Resultatet av detta program visade

att en majoritet av sjuksköterskorna utvecklades i deras förmågor att bemöta barn

och dess familj, ökade känslan av självständighet och tryggheten i rollen som

sjuksköterska (Hinnerson & Wijk, 2008). För att förstärka sjuksköterskans både

teoretiska och praktiska färdigheter kring pediatrisk vård kan ett traineeprogram

vara av värde. Dock kan det enligt författarna finnas en risk med rotationsprogram då

den nyutbildade sjuksköterskan kan gå miste om specialiserad kunskap inom ett visst

område på grund av arbete på olika arbetsplatser. Enligt ovanstående forskning

verkar det inte vara själva utformningen på traineeprogrammen som är betydande.

Utan det är snarare det faktum att det finns ett genomtänkt stöd för utvecklingen av

den nyutbildade sjuksköterskan som är viktigt.

En personlig och professionell utveckling beskrevs hos alla deltagare i vår studie,

oavsett om de jobbat i en månad eller två år. Övning gav färdighet och vad som

beskrevs som svårt och stressigt i början blev lättare ju mer de fick arbeta och öva på

olika moment. Patricia Benner är en viktig grundpelare inom omvårdnadsforskning

där hennes modell novis till expert upplevs lika aktuell idag som den gjorde 1982

(Davis & Maisano, 2016). Att gå från novis till expert sker inte enbart av att tiden

passerar, utan den teoretiska kunskapen förfinas genom att utsätta sig för många

24

olika praktiska situationer som i sin tur adderar nyanser och skillnader till teorin

(Benner, 1982). Enligt forskning kan ett samband finnas mellan personlig och

yrkesmässig utveckling, där en ökad professionell utveckling leder till en ökad

personlig styrka (Taubman-Ben-Ari & Weintroub, 2008).

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) skall vården i Sverige tillgodose

patientens behov av trygg och säker vård, där behandling ska bedrivas så den

uppfyller kraven på en god vård. Inom sjukvården skall specialiserad vård finnas för

barn där personalen ska besitta den kompetens som är nödvändig för att möta

barnets fysiska och psykiska behov (NOBAB 2010; Ygge 2015, 117). Vår studie kom

fram till att nyutbildade sjuksköterskor initialt upplevde det svårt att bemöta barn

och familjer. Därmed finns det en risk att nyutbildade sjuksköterskor inte kan ge den

specialiserade omvård som barn behöver. Inom pediatrik idag används ofta

familjecentrerad omvårdnad, där en familj kan liknas med en barnmobil, om en del

börjar svaja påverkas alla andra (Benzein, Hagberg & Saveman, 2012). Forskning har

visat att det är svårt att implementera familjecentrerad omvårdnad i sjukvården

(Coyne, Murphy, Costello, O’Neill & Donnellan, 2013) Det finns även lite evidens för

dess effekt på barn och familjer (Shields, Zhou, Pratt, Taylor, Hunter & Pascoe, 2012).

Ett annat synsätt som kan användas inom pediatrisk omvårdnad är barncentrerad

vård där barnet har rätt att involveras i sin vård och de beslut som fattas (Coyne,

Hallström & Söderbäck, 2016). Barncentrerad vård är det som NOBAB (2010) stöder.

Oavsett vilken syn som är den “rätta” för pediatrisk omvårdnad anser författarna att

det är viktigt att grundutbildningen och pediatriska avdelningar är överens om vilken

omvårdnad som ska bedrivas i Sverige. Detta för att barns fysiska och psykiska behov

ska tillgodoses. Om grundutbildningen lägger mer fokus på pediatrisk omvårdnad

kan nyutbildade sjuksköterskor få en möjlighet att tidigt under grundutbildningen bli

bekant med det pediatriska synsättet. På så sätt kanske de kan känna sig mer trygga

med att börja sin yrkeskarriär med att vårda sjuka barn.

Metoddiskussion

Den kvalitativa forskningsansatsens huvudsakliga styrka är att kunna undersöka ett

fenomen på djupet (Carlsen & Glenton, 2011). För att svara på studien syfte var en

kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer och innehållsanalys lämplig för att

25

lyfta fram och belysa deltagarnas erfarenheter av fenomenet (Polit & Beck, 2013). En

annan metod som diskuterades i början av processen var en kvalitativ studie med

hermeneutisk fenomenologisk ansats, där analysen skulle bestå av den

hermeneutiska cirkeln (Polit & Beck, 2013). Efter att ha diskuterat med handledare

valdes innehållsanalys för att bäst möta studiens syfte och vårt intresse av att se både

skillnader och likheter i erfarenheter. En annan intervjumetod än semistrukturerade

intervjuer som inledningsvis diskuterades var fokusgruppsintervjuer. Det hade

kunnat generera i fler deltagare, men det kunde även innebära svårigheter att få fram

samma djupa innehåll som framkom i de semistrukturerade intervjuerna. Detta då

deltagarna skulle kunna uppleva svårigheter att våga samtala i grupp (Polit & Beck,

2013).

Genom strategiskt urval rekryterades 10 deltagare till studien. Genom att använda sig

av denna urvalsmetod säkrades resultatet genom att deltagarna då hade levd

erfarenhet kring fenomenet som undersöktes (Kvale & Brinkmann, 2014; Polit &

Beck, 2013). Enligt Cleary, Horsfall och Hayter (2014) är kvalitativa studier inte

inriktade på antalet deltagare utan snarare på fylligheten av de material som

inhämtats, det ska vara innehållsrikt och svara på syftet. Fler deltagare kan snarare

leda till ett ytligt resultat. De 10 intervjuerna innehöll alla innehållsrika beskrivningar

av fenomenet.

Kvinnor är enligt Socialstyrelsen (2016) överrepresenterade i sjuksköterskeyrket

vilket speglas i vår studie där 9 av 10 deltagare var kvinnor. Vi strävade även efter en

jämn spridning från alla pediatriska avdelningar på Norrlands Universitetssjukhus.

Deltagare rekryterades därmed från; onkologi, neonatologi och allmänpediatrik,

vilket bidrog till möjligheten att få en bredare variation av fenomenet som skulle

studeras. Detta i sig kan öka studiens trovärdighet (Graneheim & Lundman, 2004).

En intressant aspekt att beakta hade varit om deltagare rekryterats från andra

pediatriska avdelningar i Sverige för att på så sätt se skillnader i erfarenheterna kring

exempelvis inskolning och mentorskap. Dock var det inte skillnader i erfarenheter

mellan olika grupper vi var ute efter i denna studie. Möjligheten finns att denna

studie kan vara överförbar på alla pediatriska avdelningar runt om i landet. Det som

skulle kunna påverka överförbarheten är att det kan finnas skillnader i hur

26

grundutbildningen är upplagd på olika universitet i landet vilket kan ge olika

teoretiska och praktiska förutsättningar.

Båda författarna har arbetat tillsammans under hela projektet och deltagit i alla

intervjuer. Även om vi är novis på att hålla i intervjuer ansågs det ändå som en styrka

att båda deltog då två samspelta personer oftast genomför bättre intervjuer än en

ensam person (Trost, 2010) Längden på intervjuerna varierade mellan 12 och 28

minuter, där även den kortaste intervjun var så pass innehållsrik att det beslutades

att den skulle ingå i resultatet.

Författarna till studien är båda sjuksköterskor som arbetar på kliniken och har själva

varit nyutbildade sjuksköterskor på en pediatrisk avdelning. Därför var flertalet av

deltagarna bekanta. Det kan diskuteras som både en fördel och nackdel. Möjligheten

att vi omedvetet vridit studiens resultat efter våra egna förutfattade meningar finns,

dock vill vi poängtera att medvetenhet kring denna risk har funnits under hela

studiens gång och gjort att vi varit väldigt noggranna med att försöka hålla oss

objektiva i alla lägen. Att deltagarna var bekanta med oss har setts som en fördel då

det upplevts som att de känt sig trygga i vårt sällskap och vågat svara ärligt under

intervjuerna. Dock kan det alltid finnas en risk att en deltagare inte vågar lämna ut

sig inför en kollega, men det är inte något som vi upplevt.

Författarna har varit väldigt noggranna med informationen om konfidentialitet för

varje deltagare. Ingen av deltagarnas identiteter har avslöjats i resultatet, trots att

citat förekommit.

Slutsats

Resultatet som framkom visade att de nyutbildade sjuksköterskorna som deltog i

studien efterlyser mer förberedande kunskap om barn i grundutbildningen och ett väl

fungerande mentorskap. Detta för att kunna ta hand om sjuka barn på ett säkert sätt

samt uppnå trygghet i sin yrkesmässiga utveckling.

27

Kliniska implikationer

För att förbättra sjuksköterskors erfarenheter av att börja jobba på en pediatrisk

avdelning behövs ett större nationellt förbättringsarbete i mottagandet från

arbetsgivare samt optimering av grundutbildningen. På så sätt kan nyutbildade

sjuksköterskor i framtiden känna sig mer trygga i arbetet med sjuka barn. En trygg

och välfungerande inskolning samt ett välutvecklat mentorskap behövs för att

underlätta nyutbildade sjuksköterskors första tid inom pediatrisk vård.

Tack!

Författarna vill framför allt tacka alla sjuksköterskor som deltagit med era

erfarenheter och berättelser som vi fått ta del av i intervjuerna. Tack vare er kan vi

och alla som läser denna studie öka vår förståelse över hur det kan upplevas för

nyutbildade sjuksköterskor att börja arbeta på en pediatrisk avdelning. Det i sig kan

bidra till vidare studier och förbättringsarbeten i ämnet. Vidare vill vi tacka

verksamhetschefen för godkännandet av denna studie och vår kliniska kontaktperson

för all hjälp. Slutligen vill vi tacka vår handledare, Anders Ringnér som varit ett

enormt stöd under hela processen.

28

Referenslista

Al Awaisi, H., Cooke, H., & Pryjmachuk, S. (2015). The experiences of newly

graduated nurses during their first year of practice in the Sultanate of Oman –

a case study. International Journal of Nursing Studies, 52(11), 1723-1734.

doi:10.1016/j.ijnurstu.2015.06.009

Andersson, N., Cederfjäll, C., & Klang, B. (2005). The novice general nurse's view of

working in a paediatric setting: a Swedish experience. Nurse Education in

Practice, 5(4), 191-197. doi:10.1016/j.nepr.2004.09.002

Andersson, N., Cederfjäll, C., Jylli, L., Nilsson Kajermo, K., & Klang, B. (2007).

Professional roles and research utilization in paediatric care: newly graduated

nurses experiences. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 21(1), 91-97.

Aubeeluck, A., Stacey, G., & Stupple, E. J. N. (2016). Do graduate entry nursing

student’s experience ‘imposter phenomenon’?: An issue for debate. Nurse

Education in Practice, 19, 104-106. doi:10.1016/j.nepr.2016.06.003

Ballard, J., Mead, C., Richardson, D., & Lotz, A. (2012). Impact of disease-specific

orientation on new graduate nurse satisfaction and knowledge retention. The

Journal of Neuroscience Nursing : Journal of the American Association of

Neuroscience Nurses, 44(3), 168-174. doi:10.1097/JNN.0b013e3182527465

Benner, P. (1982). From novice to expert... the dreyfus model of skill acquisition.

American Journal of Nursing, 82, 402-407.

Benner, P. (1984). From novice to expert: excellence and power in clinical nursing

practice. Menlo Park, California: Addison-Wesley.

Benner, P. R. N. P. F., Tanner, C. A. R. N. P. F., & Chesla, C. A. R. N. D. (2009).

Expertise in nursing practice, second edition. New York, United States:

Springer Publishing Company.

Benzein, E., Hagberg, M., & Saveman, B.I. (2012). Teoretiska utgångspunkter för

familjefokuserad omvårdnad. I E. Benzein., M. Hagberg., & B.I. Saveman.

(Red.), Att möta familjer inom vård och omsorg (s. 29-45). Lund:

Studentlitteratur AB.

Bernard, N. S., Dollinger, S. J., & Ramaniah, N. V. (2002). Applying the big five

personality factors to the impostor phenomenon. Journal of Personality

Assessment, 78(2), 321-333. doi:10.1207/s15327752jpa7802_07

Bowles, C., & Candela, L. (2005). First job experiences of recent RN graduates:

improving the work environment. Nevada RNformation, 14(2), 16-19.

29

Brady, M. (2009). Hospitalized children's views of the good nurse. Nursing Ethics,

16(5), 543-560. doi:10.1177/0969733009106648

Carlsen, B., & Glenton, C. (2011). What about N? A methodological study of sample-

size reporting in focus group studies. BMC Medical Research Methodology, 11,

26. doi:10.1186/1471-2288-11-26

Clance, P. R., & Imes, S. A. (1978). The imposter phenomenon in high achieving

women: Dynamics and therapeutic intervention. Psychotherapy: Theory,

Research and Practice, 15(3), 241-247.

Cleary, M., Horsfall, J., & Hayter, M. (2014). Data collection and sampling in

qualitative research: does size matter? Journal of Advanced Nursing, 70(3),

473-475. doi:10.1111/jan.12163

Coyne, I., Murphy, M., Costello, T., O’Neill, C., & Donnellan, C. (2013). A survey of

nurses’ practices and perceptions of family-centered care in Ireland. Journal

of Family Nursing, 19(4), 469-488.

Coyne, I., Hallström, I., & Söderbäck, M. (2016). Reframing the focus from a family-

centred to a child-centred care approach for children’s healthcare. Journal of

Child Health Care, 20(4), 494-502 doi:10.1177/1367493516642744

Davis, A., & Maisano, P. (2016). Patricia Benner: Novice to expert - a concept whose

time has come (again). Oklahoma Nurse, 61(3), 13-15.

de Mattos, V. Z. (2007). Trainee Program as a professional initiation of the nurse: a

model of people management. Online Brazilian Journal of Nursing, 6(3), 14-

14.

Delaney, C. (2003). Walking a fine line: graduate nurses' transition experiences

during orientation. Journal of Nursing Education, 42(10), 437-443.

Duchscher, J. B. (2008). A process of becoming: the stages of new nursing graduate

professional role transition. Journal of Continuing Education in Nursing,

39(10), 441-450. doi:10.3928/00220124-20081001-03

Fagerberg, I. (2004). Registered nurses' work experiences: personal accounts

integrated with professional identity. Journal of Advanced Nursing, 46(3),

284-291. doi:10.1111/j.1365-2648.2004.02988.x

Firtko, A., Stewart, R., & Knox, N. (2005). Understanding mentoring and

preceptorship: Clarifying the quagmire. Contemporary Nurse, 19(1-2), 32-40.

doi:10.5172/conu.19.1-2.32

30

Friberg, S., Jansson, J., Westergren, E., & Lindberg, M. (2016). Basic trained nurses

experience to start working on a children’s ward. [Grundutbildade

sjuksköterskors upplevelse att börja arbeta på en barnavdelning]. Nordisk

Sygeplejeforskning, 6(1), 20-33.

Glynn, P., & Silva, S. (2013). Meeting the needs of new graduates in the emergency

department: A qualitative study evaluating a new graduate internship

program. JEN: Journal of Emergency Nursing, 39(2), 173-178.

doi:10.1016/j.jen.2011.10.007

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing

research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness.

Nurse Education Today, 24(2), 105-112.

Granskär, M., & Höglund-Nielsen, B. (2012). Tillämpad kvalitativ forskning inom

hälso- och sjukvård. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur AB.

Gregg, M. F., Shigematsu T Fau - Hayashi, C., Hayashi C Fau - Kono, M., Kono M Fau

- Yoshida, K., & Yoshida, K. (2011). Newly licensed nurses' experiences in

rotational training programs in Japan. The Journal of Continuing Education

in Nursing, 42(2), 89–96. doi:http://dx.doi.org/10.3928/00220124-

20101101-03

Halfer, D., Graf, E., & Sullivan, C. (2008). The organizational impact of a new

graduate pediatric nurse mentoring program. Nursing Economics, 26(4), 243-

249.

Hallström, I., & Lindberg, T. (Red.).(2015). Pediatrisk omvårdnad. 2. uppl.

Stockholm : Liber AB.

Hinnerson, K. M., & Wijk, H. (2008). The importance of a one-year trainee program

for the development of clinical skills in paediatric nursing for graduate nurses.

Nordic Journal of Nursing Research & Clinical Studies / Vård i Norden,

28(1), 41-44.

Hu, Y., Zhang, Y., Shen, N., Wu, J., Wu, J., & Malmedal, W. K. (2017). Stressors of

newly graduated nurses in Shanghai paediatric hospital: a qualitative study.

Journal of Nursing Management, 25(3), 184-193. doi:10.1111/jonm.12454

Jackson, K. (2005). The roles and responsibilities of newly qualified children's

nurses. Paediatric Nursing, 17(6), 26-30.

doi:10.7748/paed2005.07.17.6.26.c1030

31

Janssen, M. A. P., van Achterberg, T., Adriaansen, M. J. M., Kampshoff, C. S., Schalk,

D. M. J., & Mintjes-de Groot, J. (2012). Factors influencing the

implementation of the guideline triage in emergency departments: a

qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 21(3/4), 437-447.

doi:10.1111/j.1365-2702.2011.03921.x

Johnson, A., & Copnell, B. (2002). Benefits and barriers for registered nurses

undertaking post-graduate diplomas in paediatric nursing. Nurse Education

Today, 22(2), 118-127. doi:http://dx.doi.org/10.1054/nedt.2001.0672

Kets de Vries, M. F. R. (2005). The dangers of feeling like a fake. Harvard Business

Review, 83(9), 108-116.

Komaratat, S., & Oumtanee, A. (2009). Using a mentorship model to prepare newly

graduated nurses for competency. Journal of Continuing Education in

Nursing, 40(10), 475-480. doi:10.3928/00220124-20090923-02

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl.

Lund : Studentlitteratur AB.

Matthew-Maich, N., Ploeg, J., Dobbins, M., & Jack, S. (2013). Supporting the uptake

of nursing guidelines: What you really need to know to move nursing

guidelines into practice. Worldviews on Evidence-Based Nursing, 10(2), 104-

115. doi:10.1111/j.1741-6787.2012.00259.x

Missen, K., McKenna, L., & Beauchamp, A. (2014). Satisfaction of newly graduated

nurses enrolled in transition-to-practice programmes in their first year of

employment: a systematic review. Journal of Advanced Nursing, 70(11), 2419-

2433. doi:10.1111/jan.12464

Monaghan, T. (2015). A critical analysis of the literature and theoretical perspectives

on theory–practice gap amongst newly qualified nurses within the United

Kingdom. Nurse Education Today, 35(8), e1-7.

doi:10.1016/j.nedt.2015.03.006

NOBAB. (2010). NOBAB standard. Hämtad 2016-10-26, från

http//www.allmannabarhuset.se/wp-

content/uploads/2013/11/Barn_och_ungas_ratt_i_varden.pdf

Ostini, F., & Bonner, A. (2012). Australian new graduate experiences during their

transition program in a rural/regional acute care setting. Contemporary

Nurse: A Journal for the Australian Nursing Profession, 41(2), 242-252.

32

Parker, V., Giles, M., Lantry, G., & McMillan, M. (2014). New graduate nurses'

experiences in their first year of practice. Nurse Education Today, 34(1), 150-

156. doi:http://doi.org/10.1016/j.nedt.2012.07.003

Pasila, K., Elo, S., & Kaariainen, M. (2017). Newly graduated nurses' orientation

experiences: A systematic review of qualitative studies. International Journal

of Nursing Studies, 71, 17-27. doi:10.1016/j.ijnurstu.2017.02.021

Polit, D. F. & Beck, C.T. (2013). Essentials of nursing research : appraising evidence

for nursing practice. 8 uppl. Philadelphia, USA : Lippincott Williams &

Wilkins.

Polit, D. F., & Beck, C. T. (2010). Generalization in quantitative and qualitative

research: Myths and strategies. International Journal of Nursing Studies,

47(11), 1451-1458. doi:10.1016/j.ijnurstu.2010.06.004

Randall, D., Brook, G., & Stammers, P. (2008). How to make good children's nurses:

children's views. Paediatric Nursing, 20(5), 22-25.

Santucci, J. (2004). Facilitating the transition into nursing practice: concepts and

strategies for mentoring new graduates. Journal for Nurses in Staff

Development (JNSD), 20(6), 274-284.

Scott, E. S., Engelke, M. K., & Swanson, M. (2008). New graduate nurse

transitioning: necessary or nice? Applied Nursing Research, 21(2), 75-83.

Sermeus, W., & Bruyneel, L. (2010). Investing in Europe's health workforce of

tomorrow: scope for innovation and collaboration. Summary report of the

three policy dialogues. Hämtad 2017-04-11, från https://www.enpam.it/wp-

content/uploads/Report- PD-Leuven-FINAL.pdf

SFS. (2003:460). Lag om etikprövning av forskning som avser människor.

Stockholm: Utbildningsdepartementet.

SFS. (2017:30). Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsen. (2016). Statistik om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal 2015.

Hämtad 2017-05-15, från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20229/2016

-6-16.pdf

Socialstyrelsen. (2017). Nationella planeringsstödet 2017 -tillgång och efterfrågan

på vissa personalgrupper inom halso- och sjukvård samt tandvård. Hämtad

2017-04-11, från

33

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20504/2017

-2-21.pdf

Shields, L., Zhou, H., Pratt, J., Taylor, M., Hunter, J., & Pascoe, E. (2012). Family-

centred care for hospitalised children aged 0-12 years. Cochrane Database

Systematic Reviews, 10, Cd004811. doi:10.1002/14651858.CD004811.pub3

Spiva, L., Hart, P. L., Pruner, L., Johnson, D., Martin, K., Brakovich, B., & Mendoza,

S. G. (2013). Hearing the voices of newly licensed RNs: the transition to

practice: a qualitative study suggests that new nurses need more guidance and

support than they're getting. The American Journal of Nursing, 113(11), 24-

32. doi:10.1097/01.naj.0000437108.76232.20

Tastan, S., Unver, V., & Hatipoglu, S. (2013). An analysis of the factors affecting the

transition period to professional roles for newly graduated nurses in Turkey.

International Nursing Review, 60(3), 405-412. doi:10.1111/inr.12026

Taubman-Ben-Ari, O., & Weintroub, A. (2008). Meaning in life and personal growth

among pediatric physicians and nurses. Death Studies, 32(7), 621-645.

Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. 4 uppl. Lund : Studentlitteratur AB.

Vergauwe, J., Wille, B., Feys, M., De Fruyt, F., & Anseel, F. (2015). Fear of being

exposed: The trait-relatedness of the impostor phenomenon and its relevance

in the work context. Journal of Business and Psychology, 30(3), 565-581.

doi:10.1007/s10869-014-9382-5

Wangensteen, S., Johansson, I. S., Björkström, M. E., & Nordström, G. (2012). Newly

graduated nurses' perception of competence and possible predictors: A cross-

sectional survey. Journal of Professional Nursing, 28(3), 170-181.

doi:10.1016/j.profnurs.2011.11.014

Yeh, M., & Yu, S. (2009). Job stress and intention to quit in newly-graduated nurses

during the first three months of work in Taiwan. Journal of Clinical Nursing,

18(24), 3450-3460. doi:10.1111/j.1365-2702.2009.02941.x

Ygge, B. M. (2015). Barn på sjukhus. I I. Hallström & T. Lindberg (Red.), Pediatrisk

omvårdnad (s. 117-128). Stockholm: Liber AB.

Yousefy, A., Yazdannik, A. r., & Mohammadi, S. (2015). Exploring the environment of

clinical baccalaureate nursing students' education in Iran; A qualitative

descriptive study. Nurse Education Today, 35(12), 1295-1300.

doi:10.1016/j.nedt.2015.07.028

34

Zhang, Y., Qian, Y., Wu, J., Wen, F., & Zhang, Y. (2016). The effectiveness and

implementation of mentoring program for newly graduated nurses: A

systematic review. Nurse Education Today, 37, 136-144.

doi:10.1016/j.nedt.2015.11.02

Bilaga 1. Brev till verksamhetschef

Till verksamhetschef Per-Erik Sandström

Ansökan om tillstånd att få genomföra en intervjustudie

Bakgrund

Steget från färdigutbildad sjuksköterska till erfaren sjuksköterska är stort, särskilt vid arbete

med barn på en specialistinriktad avdelning. Hur sjuksköterskor upplever denna övergång och

det stöd de får från ledning och medarbetare under de första två åren som sjuksköterska är

föga forskat om.

Syfte

Syftet med denna studie är att beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av att börja sin

yrkeskarriär på en pediatrisk avdelning.

Metod

Vi avser att intervjua sjuksköterskor som arbetat max två år och som startat sin yrkeskarriär

på en pediatrisk avdelning. Den kliniska kontaktperson författarna har kommer erhålla listor

av berörda avdelningschefer på de sjuksköterskor som uppfyller studiens kriterier. Dessa

tillfrågas sedan om deltagande i studien. Deltagarna får både muntlig och skriftlig information

om studiens tillvägagångssätt. Semistrukturerade intervjuer kommer att hållas med deltagarna

och senare analyseras med innehållsanalys.

Etiska bedömningar

Enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS, 2003:460) föreligger

inget behov av etisk prövning då denna vetenskapliga studie genomförs inom ramen av

högskoleutbildning på avancerad nivå. Institutionen för omvårdnad tillhandahåller

handledare.

Med vänlig hälsning

Student Li Engman Tfn x

Student Wictoria Grundberg Tfn x

Handledare Anders Ringnér Tfn x

Härmed ges tillstånd för att genomföra studien:

Umeå den………………… Namnteckning……………………………………………………

Umeå universitet, 901 87 Umeå Institution för omvårdnad Li Engman & Wictoria Grundberg Telefon: x E-post: x

2017-02-14

Bilaga 2. Informations- och samtyckesformulär

Information och samtycke till studie

Steget från färdigutbildad sjuksköterska till erfaren sjuksköterska är stort, särskilt vid arbete

med barn på en specialistinriktad avdelning. Hur sjuksköterskor upplever denna övergång och

det stöd de får från ledning och medarbetare under de första två åren som sjuksköterska är

föga forskat om.

Detta är en studie som vi författare gör under vår vidareutbildning. Syftet i denna studie är att

beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av att börja sin yrkeskarriär på en pediatrisk

avdelning.

Vi vänder oss till dig som börjat yrkeskarriären på en pediatrisk avdelning och undrar om du

vill medverka i en intervju. Vår förhoppning är att dina erfarenheter kan ligga till grund för

framtida förbättringsarbeten.

Båda författarna till studien kommer att medverka under intervjun, den beräknas ta 20-40

minuter. Intervjun kommer att spelas in för att sedan analyseras och transkriberas. Citat kan

förekomma men informationen som framkommer under din intervju kommer att behandlas

konfidentiellt. Din identitet kommer inte att framkomma i resultatet. Inga obehöriga har

tillgång till intervjuerna. Medverkan i denna studie är helt frivillig och du kan när som helst

välja att avsluta ditt deltagande utan förklaring. Efter att du tagit del av ovanstående

information får du själv avgöra om du vill medverka i studien. I så fall kommer vi kontakta

dig för att bestämma tid och du får själv välja plats för intervjun.

Denna studie kommer att presenteras som en magisteruppsats på Umeå universitet under maj

månad 2017. Du är välkommen att ta del av resultatet när studien är avslutad.

Accepterar du att delta i intervjustudien? Svar: Ja

Datum …………. Namnteckning …………………………………….

Vid övriga frågor angående studien, kontakta oss gärna.

Li Engman Wictoria Grundberg Anders Ringnér

Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska Universitetslektor

Studerande spec. barn Studerande spec. barn Handledare

Umeå Universitet Umeå Universitet Umeå Universitet

Tfn x Tfn x Tfn x

Bilaga 3. Intervjuguide

Intervjuguide

Inledning

Syftet med denna studie är att beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av att börja sin

yrkeskarriär på en pediatrisk avdelning.

Bakgrundsfrågor

Kön Ålder

Hur länge har du arbetat som sjuksköterska på en pediatrisk avdelning?

Har du tidigare yrkeslivserfarenheter där du arbetat med barn?

När bestämde du dig för att jobba med barn?

Frågor

1. (Inledning) Berätta gärna om din första tid som legitimerad sjuksköterska

2. Kan du berätta om din inskolningsperiod?

3. Hur upplever du stödet av mer erfaren personal?

4. Kan du beskriva eventuella svårigheter för oss som du erfarit under din första tid som

sjuksköterska?

5. Kan du beskriva eventuella positiva erfarenheter för oss som du upplevt under din

första tid som sjuksköterska?

6. Anser du att det behövs någon/några speciella kunskaper för att arbeta med sjuka

barn?

7. Hur hade din optimala introduktion till yrkeslivet sett ut om du fick önska fritt?

8. Hade du någon du såg upp till på avdelningen?

9. Hur skiljer sig din kompetens jämfört med någon mycket erfaren?

10. Har du några egna idéer om vad som kan förbättras?

11. Har du något mer att tillägga?

Följdfrågor

• Berätta vidare

• Hur menar du då?

• Vad innebär det?

• Vad betyder det att…?

• Nu hänger jag inte riktigt med, vill du hjälpa mig att förklara vidare?

• Hur uppfattade du situationen själv just då?