Jältsten

FISKEPROFILEN:

– fiskeguide & fiskegalning

Han jobbar med TV, syns ofta i »rutan« och är dessutom en av Sveriges mest meriterade fiskeguider. Bakom skrattet och 08-dialekten döljer sig en driven entreprenöroch en mycket skicklig sportfiskare. Möt Jean Jältsten, fiskeguide sedan 13 år tillbaka. Text: John Zafaradl Foto: Jean Jältsten och Thomas Søbirk

29

tt decennium har gått sedan jaggjorde bort mig i den statliga televi-sionen – Vildmark Fiske – och lätmig förnedras av en Stockholmaremed mössan utanpå kepsen. Nåväl,riktigt så illa var det inte, vi haderiktigt kul och så vitt jag vet var detförsta gången jerkfiske filmades iSverige. Faktum är att jag har settfram emot att ännu en gång få fiska

tillsammans med Jean Jältsten. Nu med något mer erfarenhet ibagaget och fler än sju jerkbeten i min betesbox.

Vad jag vill minnas så hade vi ett riktigt skitväder sist vi sågsoch varför tumma på traditionen? Väl på bryggan stirrar vi utöver en upprorisk skärgårdsvik och regnet är precis så kallt,påträngande och vasst som det bara blir i hård vind. Jag skruvarpå mig och tänker den förbjudna tanken »det här kommer att blitufft«. Tankarna skingras dock när den välbekanta dialekten ochett ljudligt skratt bryter tystnaden:

– Schysst, nu kör vi! Jean garvar, startar motorn, sätter spöna i hållarna på pulpeten

och tuffar ut från bryggan. Det är inte bara ett välbekant skratt,frågan är om han inte har samma jävla mössa utanpå kepsen?Vissa saker förändras aldrig…

omöjligt uppdrag. Jeans positiva sinnelag smittar som vanligtav sig, men jag är sliten efter en utdragen gäddsatsning på hem-maplan och gör mitt yttersta för att trycka ner humöret på fiske-

galningen genom att banna vädret och gnälla i allmänhet. Efteren stund kniper jag käft. När »Big Boss« sitter i samma skuta –Thomas Søbirk, fiske-febers ägare och min högste chef, finns ibåten tillsammans med vår filmare Peter Christensen – bör mankanske ha lite bättre inställning. Jag börjar se över min nogautvalda betesarsenal.

Medan vi gungar oss över fjärden pekar Jean på några intres-santa platser, berättar historier om grisgäddor och storgösar. Närett tiotal havs- och kungsörnar plötsligt cirklar över oss vaknar jagså sakteliga upp ur fiskekoman. Fukten och kylan glöms bort.Egentligen älskar man det, ibland vill man bara inte erkänna detför sig själv: naturen, fåglarna, lukten av storgädda och ljudet avvågorna – fiskelivet. Jag börjar så smått att förstå varför Jean i alladessa år har orkat kombinera familjeliv och ett jobb som inspel-ningsledare i TV med guideyrket.

Några tunga timmar senare har naturromantikern i mig lång-samt kuvats och åter lämnat plats åt bitterheten och dess beskaeftersmak. Vi har hamrat ett flertal platser och inte haft så mycketsom en stöt. Jag dammsuger bottnen med mina favoritjiggar ochtailar, medan Jean rycker träbitar lite högre upp i vattnet. Jagtycker faktiskt synd om honom, kan man ha sämre förutsättning-ar? Jag tjatar oförtrutet på om skitväder och otur. Danskarnafotar, äter mandelkubb och putsar kameralinser, men guidensjälv har ett orubbligt självförtroende:

– Jag har ett ställe vi borde testa i den här vinden, det är en bitatt åka, men vattnet är nog lite varmare där, säger han.

Jag undrar direkt om det handlar om traditionellt peptalk.Kan det verkligen vara bättre just där? Nej, vi är fan körda!

E30

FISKEPROFILENMen framsidan

är naturligtvis större än baksidan

och Jean lyfter gång på gång

fram glädjen medsitt yrke, tillfreds-tällelsen när man

lyckas bra.

Familjefar, inspelningsledare på TV och fiskeguide. I mer än tio år har Jean Jältsten

kombinerat de olika rollerna.

»Den randiga krigaren«ligger Jean varmt om hjärtat

och allt fler kunder efterfrågarett bra abborrfiske.

Jean är orolig för det stagnerande gäddfisket iSkärgården, fisketrycket är hårt på många platser, men han ser ändå ljust på framtiden.

Erfarenhet och lokalkännedom är A och O om du ska lyckas som guide. Dagens sista vikbjöd på något varmare vatten, vilket blev helt avgörande för slutresultatet.

vägen till guideyrket. Som finnig tonåring började Jean ochhans fyra år äldre bror att jaga Utö runt i hopp om att fånga blankahavsöringar. Snart hade de unga entusiasterna blommat ut till full-fjädrade öringfanatiker, de fiskade hela tiden och bisysslor somflugbindning, planering av fiskeresor och ett konstant sökande efternya platser, upptog allt mer av brödraparets tid. Men det tog ändåmånga år innan man övervägde att ta steget ut i sportfiskebran-schen. 80-tal hann bli 90-tal, men 1996 bestämde de sig för att satsapå fiskeguidning och då främst efter havsöring i hemmavattnen.

Entreprenörskapet tilltalade Jean, han tog kontakt med UtöVärdshus och presenterade en idé som skulle gynna båda parter.De tände på alla cylindrar och 1997 sjösattes Utö Skärgårdsguide,som fokuserade på företagsgrupper, i mångt och mycket delegera-de av värdshuset. I mars samma år införskaffades två nya båtar ochi slutet av samma månad tog man hand om sina första kunder.

– Vår ambition var från första början att bli stora. Fokus låghela tiden på att kunna leva upp till kundens önskemål och leve-rera en upplevelse av hög kvalitet. Företagsgrupperna var storaoch att samla ihop ett team av skickliga fiskare som kunde guidaåt oss var en naturlig, men väntad del av utvecklingen, säger Jean.

I början var det som Jean uttrycker det »lite High Chaparral«,men med tiden gick det upp för honom att guidningen var såmycket mer än ett bra fiskepass. Redan efter några säsonger blevutbildning och marknadsföring två viktiga och primära delar avguideyrket. I början av 2000-talet tog han fartygsbefälsutbildningklass 8 och allt mer tid spenderades på kundrelationer, att byggaupp en bred kundbas. Nöjda gäster återkom, ibland flera gånger

per säsong, och nya kunder tillkom, varav en hel del internatio-nella. Deras produkt finslipades och utbudet breddades: flugfis-ke, trolling, flytringsfiske och jerkfiske tillkom. Det hade tagit tid,men de hade fått snurr på verksamheten.

ingen dans på rosor. Hur är det då att vara fiskeguide, är detlika glassigt och glamouröst som en del vill påskina, eller finnsdet baksidor?

– Det är ett riktigt tufft jobb, att gå upp tidigt, alltid vara trev-lig, ha roligt med kunden och samtidigt bjuda på en kanonupple-velse. Men jag gnäller fan inte, för jag älskar fisket, det är denandra biten som är mest krävande…

Jean berättar om att ragga kunder och om marknadsföring.Det tog honom fem år att få ihop en stabil kundkrets och justmarknadsföringsbiten är nästan ett heltidsjobb än idag.

– Numera finns det en hel del guider, men hur många arbe-tar ens på deltidsnivå? säger Jean med allvarlig röst.

För honom är guideyrket en deltidssysselsättning på heltidsni-vå, han jobbar även som inspelningsledare på TV och medger atthan varit ute på djupt vatten några gånger, mest för att han brin-ner så mycket för fisket och entreprenörskapet.

– Jag är guide och har varit det länge, men jag kan på rak armsäga att jag jobbar 100 % enbart med kundkontakt och marknads-föring, då är inte själva guidefisket eller mitt andra jobb inräknat.Ett tag hade jag även ägandeförhållanden i två olika fiskecampersamtidigt, då blev det kaos. Den biten har jag avsagt mig idag,berättar han.

32 33

FISKEPROFILEN

I början var det som Jean uttrycker

det »lite HighChaparral«, men

med tiden gick detupp för honom att

guidningen var så mycket mer änett bra fiskepass.

Bredden i verksamheten och kapaciteten att ta emot allt ifrån stora företagsgrupper till denenskilda sportfiskaren är Skärgårdsguidernas styrka. Utbudet är stort: sälsafari, fiskeguidning(även från kajak), fiskeresor och tillgång till exklusiva vatten som Sibbofjärden mellan Trosaoch Nyköping, känt för stor gädda, gös och abborre. Företaget är väldigt flexibelt och kanskräddarsy arrangemang som passar alla kunder. Mer information om Skärgårdsguiderna hittar du på företagets hemsida: www.skargardsguiderna.se

Skärgårdsguiderna

Jean Jältsten är visserligen mångfacetterad i sitt yrke, men ser sig först och främst som en havsöringsguide

Jiggfiske i olika former är synnerligen effektivt och Jean fiskar både vertikal, spinn, och dropshot under årets isfria period.

Aldrig ge upp, alltid vara positiv. Efter femstendöda timmar fortsätter Jean oförtrutet att banka vatten och peppa vissa delar av fiske-febers redaktion…

34

Men framsidan är naturligtvis större än baksidan och Jean lyf-ter gång på gång fram glädjen med sitt yrke, tillfredställelsen närman lyckas bra, de nöjda kunderna och framförallt att han fårgöra det han gillar allra mest. Fast han medger att det kan varaslitsamt ute på vattnet, främst mentalt. Det gäller att vara positivhela tiden så man inte faller igenom. Han berättar om kollegor ibranschen, andra guider, som inte kunde hantera ett dåligt fiske.De har hoppat av för att de inte klarar pressen, något som händernär man har för stora krav på sig själv.

– Ta öringfisket till exempel, idag måste man acceptera passmed kanske bara en följare, eller till och med blankdagar. Dåmåste man verkligen vara »guide« och försöka hålla både sitt egetoch kundens humör uppe, säger Jean.

mörka orosmoln. Jag bor nära Vänern och relativt nära Vät-tern och har följt utvecklingen de senaste åren, hur exempelvistrollingfisket, som varit en stabil resurs för guiderna, sakta stagne-rat – och då går jag inte ens in på den ökade konkurrensen frånoseriösa svartguider. Stockholms Skärgård lider av sina egna pro-blem och jag undrar givetvis hur man som guide känner införjust de tankebanorna. Jean funderar en stund och svarar sedan:

– Jag ser redan två scenarion: ökad mobilitet och självsaner-ing. 1997 hade jag kunder som kunde landa 10-12 öringar på endag. När jag guidar samma personer idag är det svårt att förklaravarför det blivit så mycket sämre och då handlar det inte bara omöringfisket, det gäller gäddan också, berättar Jean och fortsätter:

– Först och främst, nu talar jag enbart för Stockholmsområdet,kommer det nog att sållas en del bland guiderna. Fisketrycket på

gäddan är numera så stort att vissa guider reser 20-40 mil för attstationera sig på andra platser under de hektiska perioderna, mendet stoppar inte där. Man flyttar även utomlands, se på trollingfis-ket. Idag guidar man efter lax på tyska farvatten med Bornholmsom utgångshamn. Dagens guider tvingas vara extremt mobila.

Men när det blivit tufft att guida på våra stora insjöar och iStockholms Skärgård, har Jean valt att tackla problemet på sitteget sätt, han vill helt enkelt inte resa långt för att jobba.

– Lösningen har varit att sluta avtal med privata vattenägare inärområdet och att vara flexibel. Närheten känns otroligt viktigoch kan man tillhandahålla exklusiva, privata vatten, då styr manäven över fisketryck och regler. Vi har lärt oss att förvalta tillgång-arna på rätt sätt, påpekar han.

yrke i förändring. Trots att Jean har haft en allvarlig tongenom intervjun så ser han ljust på framtiden och vill definitivtinte avråda andra från att bli fiskeguider. Det gäller att hitta ennisch som fungerar och är hållbar, som attraherar kunder. Ävenom det känns tufft att försörja sig i området kring Stockholm, ärSverige ett stort land med enorma resurser, möjligheterna äroändliga som entreprenör inom sportfisketurismen. Nya metoderoch arter, lite nytänk, går ypperligt att införliva i guideyrket. Jeanhar gjort det mesta; trollat lax, jerkat gädda, vertikalfiskat gös,flytringsfiskat havsöring, listan kan göras lång, men i dagsläget ärexempelvis abborren en given favorit:

– Abborrfiske är skitkul, det behöver inte handla om en artsom kan väga tio kilo för att det ska bli spännande. Man anpassarutrustningen och det blir riktig action – både för dig och för kun-

FISKEPROFILEN

Närheten kännsotroligt viktig och

kan man tillhanda-hålla exklusiva,

privata vatten, då styr man även

över fisketryck och regler.

36

den. Har man tillgång till fina vatten är abborren ett tacksamtguideobjekt, lägg därtill lite fräscha metoder som dropshot- ochvertikalfiske. Sen är vanligt jiggfiske överlag en riktigt effektiv ochspännande metod, oavsett om man fiskar efter abborre, gös ellergädda.

Jean har alltid sysslat med jiggfiske, men det var inte förränhan fick en djupare inblick i olika tekniker som han uppskattadeoch till fullo insåg metodens effektivitet. På kontinenten är jigg-fisket väldigt utbrett och det är ingen slump att den som lärdehonom att bemästra gummibetena till fullo var Tomek Kryziak.De polska influenserna har satt sina spår:

– Idag jiggfiskar jag året runt, så länge det är isfritt, eftersomman kan vara så innovativ och mångfacetterad. I skuggan av ver-tikalfisket kommer förmodligen även det vanliga spinnfisket medgummibeten att ta ytterligare några steg framåt i Sverige.

Men även om Jean guidar och fiskar efter en lång rad olika fis-karter, är han noga med att klargöra en sak:

– Jag kommer alltid att räkna mig själv som havsöringsguide.Det var så det började och där finns min själ!

dagen är räddad! Dagens timmar har sakta ätits upp av väntanoch när vi försiktigt glider in i den stora viken, omgärdad av täta,gula vassbälten, är klockan redan fyra. Här har vi någorlunda läför vinden och jag håller med om att platsen känns lite het. Jeanpekar och dirigerar, ger oss instruktioner om bottenförhållanden.Enligt vår guide är området ett typiskt tillhåll för så kallade »brax-nackar«, om än ett svårfiskat sådant. Få, men välväxta gäddormed andra ord.

Plötsligt ställer sig Thomas upp, han plockar ihop kameraväs-kan, börjar riva i en av mina lådor och tar fram en Bandit i färgenskitmört. Betet apteras på ett av mina spön och han häver ur sigen dansk harang om att »jeg skal vise er«. Det oroväckande är attThomas inte är någon slipsnisse som bara sitter på sitt kontor,han kan fiska också – och har bevisligen fångat större gäddor änmig. Jag låter honom hållas.

Plötsligt krokar Jean en godkänd fisk – äntligen! Skärgårdsgäd-dorna existerar och de äter. Vi driver en bit, har ytterligare någrastötar och snart sopar chefen in ett mothugg. Ännu en respekta-bel gädda får syna insidan av båten. Min tail får sitta kvar. Jag rag-gar inte mellanfisk inne vid vassen utan kastar ut mot djuparevatten, där de stora står. Tror jag.

Något lättad, en blankdag skulle bara bli för mycket, sneglarjag mot chefen. Han fiskar visserligen fort, men med mångaspinnstopp – och plötsligt gör han ett våldsamt mothugg. En storvirvel syns tio meter från båten. Jag lägger omedelbart ner spöetoch skriker på Peter att han ska ta fram kameran. Den här kanvara riktigt bra. Jean skrattar ljudligt, medan jag är tyst. Nervosite-ten sprider sig när gäddan gör några riktigt tunga rusningar. Enåttapannors skulle rädda dagen, tänker jag. Några minuter senarelåter guiden håvnätet omsluta en magnifik storgädda.

Den smått fantastiska fisken visar sig väga hela 12,7 kilo! Vemsom är gladast är omöjligt att säga; guide, fångstman, kameramaneller en ifrånfiskad redaktör? Euforin är total. Fiskeglädje när denär som bäst. Jean ler med hela ansiktet, det »high fivas« ochgapas i mun på varandra. Han är i sitt esse. Guide till yrket, mensportfiskare i själen!

FISKEPROFILEN

Till höger: Thomas Søbirk med den förlösande krokodilen – 114 centimeter och 12,7 kilo!Den magnifika gäddan dyker upp i en av våra

framtida dvd-filmer.

Ovan: En stolt och lycklig guide väger in den stora jerkgäddan. Det berömda hugget som räddade dagen…