arkeologen nr 2 1996 - gupea: home...arkeologen nr. 2. april 1996 3 från redaktionen här kommer nu...

Arkeologen Nr. 2. April 1996

1

ArkeologenNyhetsbrev från Institutionen för arkeologi

Göteborgs Universitet

Årg. 2 Nr. 2 April 1996

Ur innehållet:They "gotta" be kidding!

UV-arkeologi vid museerna i Jönköpings resp Älvsborgs länArkeologiska ursprungsmyter


2

Arkeologen Innehåll Nr. 2/96

Nyhetsbrevet Arkeologen utges av Insti-tutionen för arkeologi vid Göteborgs Uni-versitet. Arkeologen utkommer med sexnummer per år (3 nr. per termin) och harsom uppgift att spegla den västsvenskaarkeologiska verksamheten. Prenumera-tionspris är 50:- per år. Närmare anvis-ningar för prenumeration lämnas på sistasidan!

Postadress:Göteborgs UniversitetInstitutionen för arkeologiS-412 98 GöteborgTel: 031/7734614Fax: 031/7735290ISSN 1400-4879

Gatuadress: Olof Wijksgatan 6

Ansvarig utgivare:Kristian Kristiansen

Redaktör detta nummer:Staffan Anberg

Manusstopp:Nr. 3/96. 25/5 Utgivning 5/6Nr. 4/96. 30/8 Utgivning 15/9Nr. 5/96. 15/10 Utgivning 30/10Nr. 6/96. 30/11 Utgivning 15/12

Omslagsbilden är en detalj av en bildhämtad ur Olaus Magnus Historia om denordiska folken

Från redaktionen...3

They "gotta" be kidding! Av Lou Schmitt...4

Den arkeologiska verksamheten i Jön-köpings län. Av Ann-Marie Nordmann...7

Forsknings- och uppdragsverksamhet påLödöse museum. Av Peter Nissen...11

En beskrivning av Arkeologiska ursprungs-myter eller Historier om arkeologins histo-ria. Av Ola W Jensen ...12

Dessutom: Konferenser och symposier...29,Stipendier...30, Gästföreläsare...31, Kalen-darium doktorandseminariet...32, Ventila-tion av licentiat-uppsats...32, Meddelan-den...33, Adresser till personal på institu-tionen för arkeologi...34, Anvisningar förprenumeration...37


3

Från redaktionenHär kommer nu äntligen nr 2 1996. Vi får idetta nummer en inblick i sk trädgård-arkeologi, ett i Sverige föga utforskat forsk-ningsfält. Vidare presenterar länsmuseernai Jönköpings resp Älvsborgs län sin fält-arkeologiska verksamhet. I en längre upp-sats behandlas arkeologihistoria, ett flitigtdebatterat ämne, inte minst på senare år.Sedvanlig information följer på slutet. På-pekas bör dock att full ajourhållning av sti-pendier, symposier etc inte är möjlig, då

hade tidsskriften behövt komma ut minst engång per månad. Även ändringar idoktorandseminariet liksom inplanering avgästföreläsare sker ibland med kort varsel.Bidrag till nästkommande nummer skickaspå diskett, helst Word 6.0 för PC eller tidi-gare version. Bifoga också en utskrift. Ob-servera att manusstopp för nr 3 är framflyt-tat.


4

They "gotta" be kidding!

Lou Schmitt

During a term of temporary employmentat Mölndals Museum, the present authorwas asked to conduct an archaeologicalexcavation in the old kitchen garden ofGunnebo manor. I immediately ascertainedthat they had asked the wrong individual;they just had to be kidding! How can aprehistorian possibly be interested inanything that took place 200 years ago?

Putting aside my scepticism, I soonlearned, that garden archaeology was a”new” concept in Sweden, but an ”old”tradition in England. This being the case,prompted me to reconsider the archaeo-logical aspects of the project; in short, ifwe already knew, why would we need todig? Since we knew very little about thekitchen garden at Gunnebo, we decided todig.

Background and purposeAlthough Gunnebo dates back to the 14thcentury, it is only the end of the 18thcentury that was the focus of our in-vestigation. The manor at Gunnebo wascompleted in 1796, and was the summerresidence of Mr.& Mrs. John Hall. Boththe manor and ”other” auxiliary buildingson the grounds of the manor, were desig-ned by Carlberg, a prominent architectfrom Göteborg.

In conjunction with an ongoingrestorations project, our job was to locate,and define, ”other auxiliary buildings” inthe old kitchen garden. Some of these

buildings were known to have existed;others were uncertain due to discrepancieswithin 18/19th century sources ofdocumentation. In short, we were to prove,or disprove, the validity of formerdrawings in order to substantiate thecreditability of newly designed buildings(a café and greenhouse).

Digging in the gardenSince the entire area of interest exceeds4,000 sq.m., three work areas weredesignated; ”A”, ”B” & ”C”(fig.1). Withinthese three areas, 13 trenches and 26 me-ter squares were implemented and accountfor 5% of the total area. All in all, 120 cubicmeters of topsoil, sand and clayey sandwere removed. In terms of cultural debris(artifacts), this removal produced c. 10,000items with a total weight of c. 80 kg. Ingeneral, stratigraphical sequences wereonly seen in one particular area (area ”A”where a house once stood), otherwise, theentire area had been leveled off withsecondary ”fill material”. Indeed, this ob-servation is supported by the recovery of20th century artifacts such as a com-memorative plate from 1915 , which wasfound at a considerable depth in the oldgreenhouse. Artifacts from the house, thathas already been mentioned, are of a some-what older ”vintage” and include itemssuch as clay pipe fragments and a 18thcentury toothbrush, made of either horn orbone. Area ”C” is where the north wing


5

once stood; evidence of a major fire is pre-sent in the form of melted bottles andvarious pieces of glass. In addition, asignificant deposition of intentionallybroken East Indian porcelain was found inthe cellar of this building (5,600 pieces at18.5 kg; dating to c. 1750).

Results of the investigation1,700 man hours, provided for by 11individuals, during a six month period, isa significant labour input. Consequently,garden archaeology seems to be a timeconsuming enterprise. Naturally, such astatement must be juxtaposed with thevalue of the information that was gained.This information can be compiled asfollows:1. Carlberg´s plans, pertaining to thekitchen garden area, were not realized;instead, older buildings, that were alreadypresent, were utilized.2. Construction features in area ”A”,represent the cellar foundation and

drainage system of Carl Coopmans housefrom 1765.3. An extensive fire did occur in the northwing (this has been suggested in the littera-ture).4. The greenhouse, on an artificial terraceto the east of the kitchen garden , was builtsometime between 1787 and 1809, andremained in use until the first half of the20th century.5. During a late phase of the greenhouse(20th C.), four rooms may have been pre-sent.6. From the Carlberg phase of thegreenhouse (19th C.), only the outer wallsand the smoke channel remain in place.7. The greenhouse had a subterraneanfloor.8. The original greenhouse was 5.50x15.0m.

It is difficult to assess the intrinsicvalue of our eight observations; it dependsupon how one evaluates the goals of theentire project.

Fig. 1. Areas ofinvestigation (A, B,C) mentioned in thetext. 1 representsGunnebo manor.After H. Liedin1786


6

Garden archaeology - from an anthropo-logical point of viewWhen considering the ”value” of gardenarchaeology, one must ask WHO isestablishing the value, and WHY.Archaeologists, as ”ghost writers”, usuallyconcern themselves with prehistory; thatis to say, before people wrote down whatthey thought they actually did. In thisregard, our writings are simply moderninterpretations of past human behaviourand, at times, even thought. The ”value”of our interpretations remain within anintellectual framework; in brief, ”value”is relative to the academic utility of theinterpretation.This is not the case inregards to garden archaeology.

Questions, pertaining to 19th centurygardens, derive from historical facts - ”thewritten word” - sort of speak. Thearchaeologists job is simply to prove, or

disprove, known facts. ”Value”, in thiscase, is relative to actual- and very real-goals. Putting it bluntly, it´s not academic;it is business as usual.

Accordingly, garden archaeologydiffers from archaeology that addressesprehistory; the difference, however, isstrictly academic. For example, what havewe learned- about human behaviour and/or thought- from the 18.5 kg. of East In-dian porcelain mentioned earlier? Mostcertainly, these are questions that meritintellectual ponderations; the size of thegreenhouse, does not. However, this is notas to say,that garden archaeology shouldnot be taken seriously. Quite to the con-trary, it has an important role to play inregards to local ethnology; indeed, it canbe seen as a local variant of ethno-archaeology.


7

Den arkeologiska verksamheten iJönköpings länAnn-Marie Nordman

Lite historikJönköpings län har en synnerligen rik anti-kvarisk topografisk litteratur. Ett av deäldsta materialen härrör från 1600-taletsbörjan då J Bureus avbildade ett flertalrunstenar från länet. De äldsta kända ar-keologiska utgrävningsiakttagelserna frånlänet är från 1810-talet. På 1870-talet ini-tierades den arkeologiska utgrävnings-verksamheten av amatörarkeologer, bl apastor Palmgren från Nässjö, som under-sökte ett trettiotal högar och rösen medhällkistor inom loppet av några få år. Vidsekelskiftet grundades Norra SmålandsFornminnesförening av bl a ingenjör AlgotFriberg som sedermera tog initiativ till ettmuseum vars efterföljare länsmuseet är.

Under 1900-talet fortsatte den arkeo-logiska undersökningsverksamheten bådeunder amatörers och yrkesarkeologers led-ning. Under åren 1903-1914 undersöktekonduktören och fornforskaren F J E Ene-ström ca 160 högar i länets södra och syd-västra delar, ofta handlade det om rädd-ningsgrävningar på uppdrag av riksantik-varien. Algot Friberg genomförde flera un-dersökningar på Visingsö mellan 1895 och1920-talet.

Så småningom började yrkesarkeo-logerna etablera sig i länet. Knut Kjellmarkgrävde ut flera rösen med hällkistor på1920-talet. Under 30-talet kom läns-museets utgrävningsverksamhet igång och

landsantikvarie Egil Lönnberg genomfördeett stort antal undersökningar på 1930 och-40-talen. I början av 1950-talet fick läns-museet en fast amanuenstjänst och den för-sta innehavaren av tjänsten var fil. dr StigStenström som även genomförde enstakaarkeologiska undersökningar i länet undersin tjänsteperiod. Under 1960-talet ökadeantalet undersökningar i länet (både läns-museets och Riksantikvarieämbetets) suc-cessivt. På 1970-talet genomfördes en avde mera sensationella undersökningarna ilänet när Anders Whilborg leddeutgrävningarna av Sagaholmshögen på ettindustriområde i Jönköping - en brons-åldershög där den yttre kantkedjan bestodav snedställda flata stenhällar varav en delbar ristningar. Under 1980-talet prägladesverksamheten av stadsgrävningar i länetstvå medeltida städer; Jönköping och Eksjö.Först mot slutet av årtiondet började manåter gräva på landsbygden i större skala; bla vid Jönköpings flygplats där sammanlagt150 000 m² totalavbanades 1987-1990 isamband med undersökningar av järn-framställningslokaler.

Mot slutet av 1980-talet ökade väg-byggandet i länet markant och under för-sta hälften av 1990-talet var Vägverket denstörsta enskilda uppdragsgivaren för ar-keologiska uppdrag. Samtidigt medökande vägbyggandet började man til-


8

lämpa den nya kulturminneslagen och vibörjade göra arkeologiska utredningar in-för större exploateringsprojekt. På senareår har ytterligare en ny uppdragsform, kul-turhistorisk förstudie, blivit aktuell. Förstu-dien är inte reglerad i lagen om kulturmin-nen utan det är en för exploatören frivilligform av utredning som görs innan denegentliga arkeologiska utredningen för attvisa ett områdes kulturvärden. 1994 ut-gjorde antalet utredningar och kulturhis-toriska förstudier 60 % av våra uppdrag.

Om museets organisationLänsmuseets organisation är uppdelad ifyra avdelningar; Media, Dokumentation,Kulturmiljövård och Administration.Arkeologerna finns inom kulturmiljövård-savdelningen tillsammans med byggnads-vårdarna. Idag består den arkeologiskaenheten av fyra arkeologer och en kultur-geograf. Alla är uppdragsfinansierade vil-ket medför bl a att våra möjligheter att deltai museets övriga verksamhet är begrän-sade. Samma gäller möjligheterna att be-driva forskning inom tjänsten.

På uppdrag ordnar vi sommarkurseri samarbete med Visingsö Folkhögskolaunder temat “Att läsa kulturlandskapet”.Bland lärare finns en arkeolog, en kultur-geograf och en byggnadsvårdare frånkulturmiljöavdelningen. I vår ska vi ävenordna en arkeologikurs med inriktning påJönköpingsområdets historia från forntidtill nutid i samarbete med Medborgar-skolan.

Forskning och andra specialprojektMänniska och miljö på det småländskahöglandet under 6 000 år

1991 påbörjades ett forskningsprojekt isamarbete med Kvartärgeologiska Institu-tionen i Lund med syfte att belysa kultur-landskapets förändring i ett långt perspek-tiv på det småländska höglandet. Utgångs-punkten har varit museets exploaterings-grävningar av fossil åkermark i sambandmed om- och nybyggnation av rv 31 mel-lan Jönköping och Nässjö. Man har jäm-fört en marginalbygd på den småländskahöjdplatån med ett centralbygd i Vättern-bygdens gränsområde. Ett antal prov-tagningar och utgrävningar har genom-förts, artiklar har skrivits och en doktors-avhandling har lagts fram under våren avPer Lagerås, Kvartärgeologiska institutio-nen: “Vegetation and land-use in the Små-land Uplands, southern Sweden, during thelast 6000 years”( Lund 1996). Projektetkommer att avslutas i år.

Bronsålder i södra VätterbygdenEtt nytt forskningsprojekt planeras medutgångspunkt i fornlämningarna i Vätternsbotten utanför Huskvarna. Under 1995 hit-tade dykare ett svärd och en bronshalsringpå 4-5 meters djup. I samma område hademan redan på 60-talet påträffat ett svärdoch en holkyxa samt torvlager, trä-konstruktioner etc. Dessa fynd aktualise-rade i första hand frågan om R-markeringav Huskvarnaviken. Nu planerar vi tillsam-mans med marinarkeologer från UV-Mittkartering av hela viken. Syftet är, förutomatt primärt avgränsa fornlämningsområdet,även att belysa förutsättningarna för etteventuellt forskningsprojekt kring Hus-kvarnaviken, som en del i ett större pro-jekt om bebyggelseutvecklingen i Jön-köpingstrakten.


9

Stenålder i Anderstorp, GislavedUnder åren 1990-1994 genomfördes enräddningsgrävning av en mesolitisk bo-plats söder om Anderstorps motorbana.Boplatsen upptäcktes av hembygds-föreningens ordförande i samband med envårutflykt med familjen. Fem trindyxoroch flera flintavslag påträffades i en sand-täkt. Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbe-tet och Gislaveds kommun bekostade un-dersökningen som leddes av en arkeologfrån länsmuseet och arbetstyrkan bestod avfrivilliga.

Bland övriga projekt som berör länetkan nämnas Sydöstra Götalands sten- ochbronsålder, ett gammalt 70-talsprojekt somhåller på att väckas till liv igen samt ettpågående projekt som handlar om järn-framställningens historia i Småland.

Om kontaktnätLänsmuseets arkeologer har regelbundnakontakter med övriga småländska läns-museer; Kalmar och Smålands museum iVäxjö. Varje år ordnas minst en träff därvi diskuterar gemensamma frågor. Just nupågår en 5 poängs universitetskurs i arkeo-logisk metod och teori där lärarna kom-mer från Arkeologiska institutionen iLund. Kursen är specialkomponerad föross fältarkeologer som hållit på ett antalår och kanske tappat kontakten med uni-versiteten och framförallt dom senaste rö-nen inom arkeologisk teori och metod.

Om uppdragsverksamheten och fram-tidenUnder de senaste två åren har vi märkt enminskning av exploateringar i länet. Nya

vägprojekt har inte tillkommit under desenaste åren och flera gamla ligger på is.Senaste nyheten är att rv 40 mot Göteborginte skulle byggas om till motorväg iJönköpings län. Där har vi annars räknatmed fortsatta utredningsschaktningar un-der sommaren. Men Vägverket i Jönköpinghar inte gett upp hoppet ännu, så vi fort-sätter att planera för schaktningar åtmins-tone längs etappen närmast Jönköping. Isamband med rv 40-projektet började visamarbetet med UV-Väst där vi har haftgemensamma samrådsmöten.

Den arkeologiska verksamheten harändrat karaktär under 90-talet från att i hu-vudsak ha sysslat med undersökningar, en-staka besiktningar, föreläsningar och kur-ser till att medverka i allt större grad vidförarbete inför exploateringar. Förstudie-rna och utredningarna har blivit en allt vik-tigare del av den arkeologiska verksam-heten i länet. Idag krävs en helhetssyn avkulturmiljön. Det räcker inte längre medatt ha ett antal arkeologer resp byggnads-vårdare på ett länsmuseum utan idag måstealla vara kulturmiljövårdare i ett bredareperspektiv. För att informera beslutsfatta-rna inom kommunerna om kulturmiljö-avdelningens arbete ordnade vi i slutet avfebruari informationsdagar för länets allakommuner. Inbjunda var medlemmar i bla byggnads-, miljö- och kulturnämnder.Syftet var att informera om kulturmiljö-avdelningens verksamhet i stort, och attsälja vårt kunnande i synnerhet. Ett avprogrampunkterna handlade om förstudie-instrumentets fördelar i samhällsplane-ringen. Mötet har redan resulterat i beställ-ningar av kulturhistoriska förstudier.

I dagens prestationsfixerade samhälle


10

ställs allt högre krav på den enskilde tjäns-temannen. Detta gäller även oss arkeolo-ger. Vi ska ha ett helhetssyn som omfattarhela kulturlandskapet samtidigt som vimåste vara forskningsinriktade i detalj. Detställs helt andra krav på oss nu än på 70-och 80-talen då flertalet av oss studerade

arkeologi. Denna snedsits är svår att rätatill inom exploateringsgrävningarnassnäva ekonomiska ramar. Då är det mycketvärdefullt att kunna delta i olika kontakt-nät som tex Arkeologi i Västsverige,RÅDA-träffarna, Smålandsarkeologernaetc.


11

Forsknings- och uppdragsverksamhetpå Lödöse museum

Peter Nissen

Lödöse museum är Älvsborgs länmuseiavdelning för arkeologi

Akuella större projekt är under 1996Vitteneprojektet som löper planenligtmed avsökning med metalldetektorer påplatsen. Projektbeskrivning utarbetas ochmedel till det hela söks i en rad fonder. UlfViking, Lödöse museum är projekt-ansvarig. Projektet genomförs i samarbetemed Göteborgs universitet, Riks-antikvarieämbeetet och Statens Historiskamuseum.

Äskekärrsprojektet fortsätter. Projektbe-skrivning utarbetas till hösten -96. Medelsöks sedan ur externa fonder. Leif Johans-son, Lödöse museum är projektledare. Pro-jektet genomförs i samarbete med Göte-borgs universitet, Västsvenska konser-vatorsateljén och Göteborgs stadsmuseum.

Uppdragsarkeologin vid Lödöse museumgenomförs i samarbete med UV-väst. Min-dre uppdrag genomförs dessutom i Lödösesamhälle.

Övrig uppdragsverksamhet består av “all-män fornvård”, kulturlandskapsanalyser,skyltning av fornlämningar (ett specielltskyltprojekt), kyrkoarkeologi och mur-verksdokumentationer.

Konsultverksamhet genomförs då detgäller kulturmiljövård, gentemot kommu-ner, Vägverket och Banverket.

Allmän service ges åt kommuner och läns-styrelsen. Detta arbete kan resultera i upp-drag.


12

En beskrivning av Arkeologiskaursprungsmyter ellerHistorier om arkeologins historiaOla W. Jensen

INLEDNING

”Vetenskapsteori utan vetenskapshistoriaär tom; vetenskapshistoria utan veten-skapsteori är blind” (Lakatos 1974, urNilson 1984: 105).

Intresset för arkeologins historia har sedanbörjan på 80-talet fått ett massivt uppsving,vilket inte minst märks i det ökade antaletartiklar och böcker om ämnet. Förkla-ringen på denna expansion läggs inte alltför sällan på den postmoderna (-strukturalistiska) influensen inom arkeo-login. Men, vilket Trigger mycket riktigtpåpekar, detta är långt ifrån hela sanningeneftersom arkeologisk historiografi fannsredan innan det postmoderna tänkandetetablerades (1994:114). Dessutom ärlångtifrån all historiografi som skrivs idagav postmodern karaktär. Vad beror dådenna expansion på, och vad har den haftför roll (-er) under årens lopp? Det är frå-gor som dessa som ligger till grund fördenna artikel. Jag tänkte emellertid intenöja mig med en deskriptiv studie utanäven försökt att höja abstraktionsnivånnågot i denna metahistoriografiska diskus-sion*. Det är nämligen min fullständiga

övertygelse att arkeologihistoria i grund ochbotten inte handlar om arkeologins historiaper se utan snarare om dagens arkeologi.Eller som den italienske historiefilosofenCroce en gång skrev nämligen att all histo-rieskrivning grundar sig i att belysa aktu-ella problem vilket naturligtvis innebär attden enbart kan betraktas som en samtids-produkt och att den därmed endast belysersamtida värderingar (Nordin 1981:69). En-ligt min bedömning handlar skrivandet påytan om författarens egen explicita förkla-ring på ämnets förflutna. Under denna harjag funnit olika kunskapsintressen som säl-lan eller aldrig poängteras. På en tredje ni-vån återfinns historiografins fundamentalaförutsättning - dess identitetsskapande ochlegitimerande roll.

OLIKA ARKEOLOGIHISTORIERHur man presenterar arkeologins historiaär naturligtvis beroende av varför man villskriva den. Inom den arkeologiskahistoriografin kan man därför isolera trestycken olika former (se Olsen & Svestad1994, Gillberg 1995:20). Jag har låtit kalladem för traditionell-, kritisk- och epistemisk


13

historiografi, där den kritiska representerasav två stycken underavdelningar. Faran viden sådan etikettering är naturligtvis att mantill varje pris vill hitta en underliggandemening i texten för att på så vis kunna pressain dem i något utav facken. Fördelen bliremellertid att de blir lättare att hantera föratt därmed kunna hitta eventuella tenden-ser inom ämnet. Väl medveten om dessarisker kastar jag mig nu in i historiografinsfascinerande värld!

Traditionell - internalistisk historiografiDet kanske mest traditionella och vanli-gaste sättet att presentera arkeologins his-toria på har varit att redovisa enskilda in-divider och deras prestationer**. Dennasubjektcentrerade historiografi poängterartre fenomen som varit viktiga för disciplin-ens framväxt, nämligen; genier, kunskaps-evolution och kontinuitet (Brattli &Svestad 1991:107). Betoningen av dessatre karaktärsdrag varierar naturligtvis av-sevärt mellan olika författare. Vad som ärmest frekvent är emellertid fixeringen vidsubjektet men även kontinuiteten idisciplinens tillblivelse. Det är emellertidblindheten för arkeologins intima förhål-lande med det övriga, ”externa” samhäl-let och deras epicentriska syn som kanskemest förenar dem. Deras framställnings-form är dessutom oftast deskriptiv i ettförsök att framstå som värderingsfria ochobjektiva. Skillnader i ämnesval och in-fallsvinklar är naturligtvis mycket stor,vilket gör denna grupp till en högst nyan-serad och mycket brokig skara. Det finnsdem som betonar teoretiska förändringar på

ett nationellt/regionalt plan (se ex. Bulkin,m.fl.. 1982, Moberg 1981, Myhre 1991,Klindt-Jensen 1975, 1981, Klejnstrup-Jen-sen 1978, Malmer 1993), eller inom ett spe-cifikt arkeologiskt forskarområde (ex. Hel-liksen 1993, Storli 1993, Prescott 1994).Andra har som mål att studera olika meto-der och deras framväxt som Gräslund (1981,1987), när han tar sig an kronologins histo-ria samtidigt som ytterligare andra väljer attta ett helhetsgrepp på arkeologin. En godrepresentant för det senare är G. Daniel(1975, 1981a,b), som man skulle kunnakalla för ”the Grand Old Man” inom dessasammanhang.

För att återgå till de tre faktorer somanses som viktiga för arkeologins utveck-ling och framväxt kan vi konstatera att dearkeologer man väljer att presentera oftablir framställda som personer med en osed-vanlig stor begåvning vars arbeten banatvägen för en arkeologisk ”mognadspro-cess”. Dessa ”geniers” fynd och upptäck-ter framställs som milstolpar inom arkeo-logins historia och tjänar ofta som nyckel-symboler innanför det arkeologiska med-vetandet. Den epistemologiska koden är attkunskap ackumulerar (kunskapsevolution-ism) och att arbetet med att tämja förhis-torien utvecklat arkeologin till vad denidag har blivit via en sammanhängande ochuppåtgående process. Tillsammans meddet faktum att det empiriska materialet ökathar vi därför allt mer närmat oss den stora”sanningen” bakom förhistorien. Det varalltså de ”rätta” idéerna av de likaledes”rätta” personerna som segrade, eller somChippindale uttrycker det; ”The history of


14

archaeology is the history of the ideas thathave prevailed, the ideas that have beenright in the long term,...” (1989:33). Menäven ”misstagen” som har begåtts ansesvara viktiga att ta hänsyn till. Glyn Danielmenar att ”...without an historicalperspective we can at the present day for-get, at our peril, or even repeat, pasterrors” (1981:10), och att arkeologin intebara skall ses som en promenadseger påsanningens väg, utan att den även kantasav ”...false assumptions and forgery...”(ibid.:13). Vad denna sedelärande historie-syn har att lära är att det är av arkeologinsframgångar vi har formats, men för attundvika framtida misstag måste vi lära avhistoriska dito!

Utifrån detta kunskapsackumulerandeperspektiv ser man ofta till olika stadierav utveckling. Stiebling delar i sin bok inden arkeologiska utvecklingen i fyra sta-dier (1993:22ff.). Lika många kan ävenWilley & Sabloff utläsa för amerikansktvidkommande (1974:17ff.), medan Sklenarför tjeckisk del har funnit hela fem stycken(1981). Emellertid är synen på arkeologinsutveckling mer nyanserad än vad jag kan-ske gjort gällande. Vissa ser det som enjämn evolutionär process där kunskapenhela tiden växer. Andra betonar ett mer re-volutionärt förhållande, ofta påverkade avT. Kuhns tankegångar som Binford &Sabloff (1982), där gamla teorier förkas-tas till förmån för nya (se mer utförligtTrigger 1989:4ff.). Vissa vill även betonaskillnader av arkeologins utveckling mel-lan olika regioner och länder (ibid.).

Något förenklat kan man alltså sam-

manfatta detta traditionella synsätt påarkeologin som en linjär utveckling utifrånsin inre kraft med briljanta hjärnor somdrivmotor. Främst intresserar man sig för”stora” arkeologer och deras upptäckteroch tolkar oproblematiskt utifrån vår egentids vetande och kunskapsplattform.Forskarsamhället är utifrån detta perspek-tiv autonomt, rationellt och utan någonstörre påverkan av sin samhälleliga kon-text. Detta tolkningsperspektiv kallas förinternalism (se Nilson 1984:110). Ävenfast inte alla helt förbiser det aktuellasociopolitiska och ideologiska klimatet sådet är ändå individerna, kunskaps-evolutionismen och kontinuiteten sompoängteras, och naturligtvis ligger den all-männa idén om mänsklig utveckling ochdess förnuft som grund. Samma förkla-ringsgrund som till arkeologins framväxtmöter vi även som förklaring tilletablerandet av historiografin. Man menarhelt enkelt att disciplinen inte förrän nublivit ”mogen” att söka sina rötter (seMcVicar 1984:2), vilket innebär att disciplin-historia betraktas som en myndighetsprocessfrån ett juvenalt till ett moget stadie. Läggmärke till att arkeologin framställs som enkropp, en individ, som växer och mognarmed åren. Med denna metafor utgör destora arkeologerna och deras bedrifter såatt säga frukten och bevisen för den arkeo-logiska metamorfosen mot en allt mognareålder. Man kan undra när den blir gammaloch senil?

Kritisk historiografiFrån och med 80-talet och framåt har ett


15

nytt historiografiskt synsätt på arkeologinväxt fram. Eftersom även denna traditionär en ganska heterogen har jag valt att an-vända paraplybegreppet ”kritisk historio-grafi” ***, som avser ”...to study that´past´ as an element within the total con-text of time — social, economic, politicaland intellectual — and to discover why ittook on its particular form.” (McVicar1984:4). Denna tradition kan reduceras nedtill två grupper med lite olika infallsvink-lar. Dels de som betonar en extern sam-hällelig påverkan på arkeologin och denpolitiska och ideologiska användningen avförhistorien och således arkeologi. Dennagrupp har jag valt att kalla för kritiskexternalistisk historiografi. Dels finns detdem som mer ser till epistemologiska ochdiskursiva faktorer och dialektiska förhål-landen mellan individ/forskare, disciplinoch samhälle. Jag har valt att kalla dettaperspektiv för kritisk kontextuell historio-grafi. Gemensamt för dem båda är attarkeologin sätts i ett större sociopolitisktsammanhang, men även att man inte längrevill förstå arkeologin utifrån några enstakaglorifierade storheter och deras verk, ellersom Mahler m.fl.. uttrycker det; ”Utovernogle mer eller mindre morsomme anek-doter af måske tvivlsom oprindelse opnårman kun ringe forståelse af arkæologiensudvikling, hvis man ser den som et resul-tat af enkelteindividers genialetilstedevaerelse i det rette øjeblik. Derförvil vi gripe fat i hovetendenserne iarkæologien og deres baggrund i den alm-ene samfundsmæssige udvilking.”(1983:18). Fortfarande är det emellertid så

att man i stor utsträckning nyttjar sammamaterial, dvs. personer, fynd etc. som denföregående traditionen för att presenterasina idéer (Gillberg 1995:20).

Kritisk - externalistik historiografiAtt betrakta arkeologins idéer som utfor-made och främst ett resultat av det all-männa samhällsklimatet kallas förexternalism (se Nilson 1984:106f).Forskarvärlden betraktas därför mer somett resultat av och i grunden byggande påallmänna samhälleliga värderingar ochsociala och politiska förhållanden. Förarkeologiskt vidkommande finns det demsom mest betonar de sociala aspekternasom Nordbladh (1986) och Hudson (1984),dels dem som lägger mer vikt vid samti-dens politiska förhållandena och dess på-verkan på arkeologin (som ex. Kristian-sen 1981 och Trigger 1989). Exempelvisså poängterar Kristiansen den agrara re-formen, nationalismens framväxt ochutvecklingsfilosofin som triggare för dendanska arkeologins framväxt (1981:20f.).Dessutom kan man konstatera att arkeo-login främst var ett ämne som sysselsattede högre ekonomiska skikten inom sam-hället. Enligt den traditionella tolkningenvar ju arkeologin i huvudsak en inter-disciplinär angelägenhet, vilket samtidigtlegitimerade en neutral, opolitisk och vär-deringsfri forskning. Utifrån ett externa-listiskt perspektiv kan naturligtvis intedetta var fallet varför många betraktar denförhistoriska användningen, och därmedarkeologins ursprung, som ett borgarklass-ens hjälpmedel för att legitimera och repro-


16

ducera sin ideologi (McGuire 1992:55,Gilman 1989:69, Kehoe 1989:102, 1992).Åsikter av denna typ framförs naturligtvisfrämst av marxistiskt influerade arkeolo-ger som Trigger (1981,1984, 1989) ochKristiansen (1989, 1993). Trigger (1984)hävdar dessutom att arkeologin världenöver kan reduceras ned till tre olika for-mer, nationalistisk, kolonialistisk och im-perialistisk. Olika nationer har under årenslopp begagnat sig av en eller flera av dessaformer.

Om de externalister som hitintills pre-senterats utgår ifrån ett mer omedvetet för-hållande mellan och användande av arkeo-logi, så finns det andra som ser till den mermedveten användningen. Bland annat be-tonar man hur arkeologin använts vid et-niska konflikter och hur man vid interna-tionella dispyter med hjälp av arkeologisktmaterial hävdat territoriella rättigheter. Ettofta återkommande exempel är nazismensanvändande och manipulerande av arkeo-logiska resultat under 2:a Världskriget (seex. Keller 1978, Hagen 1986, Arnold1990). Detta för att hävda ”den german-ska rasens storhet” och dess territoriellautbredning. Ett annat tydligt historiskt ex-empel är det forna Sovjetunionens integra-tion av sin arkeologi inom de forna Öst-staterna, men även tiden efter Sovjetunio-nens upplösning (Bökönyi 1993, Miraj &Zeqo 1993, Schild 1993, Neustupn´y 1993,Gringmuth-Dallmer 1993, Dolukhanov1993).

Kritisk - kontextuell historiografiOm den traditionellt internalistiska tradi-

tionen i de flesta fall glömt den externavärldens påverkan på disciplinen så sak-nar många externalister perspektiv på deninterna dynamiken. Ett sätt att komma ifråndessa snäva perspektiv är naturligtvis attbörja snegla åt båda hållen, som exempel-vis Stig-Sørensen (1984), som menar attman i för stor utsträckning koncentrerat sigantingen på samhällets determinering avforskningen (externalism) eller pådisciplinens interna logik och dynamik(internalism), Hon vill därför att vi iställetväger in båda dessa aspekter när vi försö-ker uttolka den arkeologiska diskursensutformning (sid.39). Ett sätt kan vara attse på arkeologin i relation till den övrigaakademiska världen som Vasicek och Mal-ina gör i sin bok (1990), medan andra tarsteget längre både vad gäller det externaberoendet och den epistemologiska ut-formningen.

Bland den kritik som riktas mot dettraditionella perspektivet nämns bl a attman där för ensidigt koncentrerar sig påde ”framgångsrika” forskarna och derasresultat och särskiljer dessa från de sombetraktas som ”mindre lyckade”. Vad manistället vill hävda är att det inte finns nå-gon naturlig anledning till att vissa tolk-ningar skulle ha företräde till förmån förandra*****. Dessutom vill man förståbåde de accepterade tolkningarna och de-ras motsatser och sambandet däremellanpå deras egna villkor inom den specifikahistoriska kontexten (McVicar 1984:2).Fahnestock, som i sin artikel (1984) bl. a.tar upp Kuhn´s paradigmteori, menar att;”On Kuhn´s account it is necessary to


17

consider how a body of knowledge appearsat a particular time, not in terms of anabsolute and inherently determineddevelopment progression, but in relationto its total contemporary historicalcontext.” (sid. 11). Hon kritiserar samti-digt tidigare användning av Kuhn´sparadigmteori som förklaring på teoretiskförändring som Binford & Sabloff (1982)vilka fortsätter att se ”den sanna vägenstriumf” genom en kumulativ kunskapssyn.Hon menar därför att man bör se det rå-dande paradigmet endast som en kandidatav flera möjliga. Det är alltså nödvändigtatt se till den historiska och socialakontexten för att försöka förstå vad somstyr den disciplinära utformningen, dvs.vem och vilka tolkningar som fick före-träde respektive blev bortdömda (sid.12f).

Det kan i sammanhanget nämnas attden kontextuellt inriktade historiografintroligen har starka influenser från forsk-ningsprogrammet ‘Det Starka Program-met‘, utarbetad vid Science Studies Unit iEdingurgh (se Rigné 1991:200-204). Dessfrämsta företrädare är David Bloor som isin bok Knowledge and Social Imagery(1991:3-23) bl a poängterar just vetenska-pens sociala och kulturella karaktär(kontextberoende) och att man måste se tillbåde den accepterade och den icke accep-terade forskningen och dess vetande, föratt förstå hur kunskap bildas och varförvissa teorier faller i bättre jord än andra.

Epistemisk historiografiDen tredje och sista historiografiska fram-ställningen av arkeologin som kan sägas

vara 90-talets bidrag bygger nästan uteslu-tande på Michel Foucaults idéhistoriskaperspektiv. Främst är det den norska trionB, Olsen, A, Svestad och T, Brattli (1991,1993, 1993, 1994) som representerar dettasynsätt. Men även den franska arkeologenAllain Schnapp kan även han även sägaspassa in i denna idétradition trots att haninte uttryckligen utgår ifrån Foucault idéer(se Gillberg 1995). Vad man tar avståndifrån är den subjekt centrerade ochkunskapsevolutionerande framställningensom vi så ofta möter. Trots detta så är detfortfarande de stora männen som Thomsen,Montelius och dess likar som presenteras.Men nu är det inte dessa ”Great Men” sompersoner som är intressanta utan när för-historien etablerades som kunskapsobjekt(Gillberg 1995:21).

Foucault såg i sin studie (1990) hurbegreppssystem och kunskapsfält föränd-rades över tid och bildade vad han kallarför epistem (därav min benämning pådenna inriktning). Inom varje epistem kanman bara tänka och förstå på vissa sätt vil-ket också gör kunskap och förståelse tillnågot unikt för varje epistem vilket inne-bär, ”...at det till ulike tider berre har varemulig å seie visse ting om visse objekt.”(Svestad 1993:46). Uppbyggnaden avdessa epistem är inte så beroende av denenskilde individen vilket har lett till attFoucault i strukturalistisk anda i mångt ochmycket bortsett ifrån subjektet som han sersom en skapelse från tidigt 1800-tal, i ochmed det moderna epistemet. Det är inomdetta epistem, som vi för övrigt fortfarandelever i, som arkeologi som disciplin upp-


18

stod. Mellan de olika epistemen råder detheller ingen kontinuitet utan de åtskiljs avbrott vilka leder till epistemskiften. Kun-skap är därför enligt Foucault ingen kon-tinuerlig eller rationell utveckling utan dis-kontinuerlig varför man inom denna his-toriografi tar avstånd ifrån det kunskaps-ackumulerande och -evolutionistiska syn-sättet. Utifrån Foucaults kunskapsarkeo-logi ser man därför till de villkor som fannsför vad som kunde betraktas som kunskapinom det aktuella epistemet och som där-med bildade den arkeologiska diskursen.

HISTORIOGRAFISKA KUNSKAP-SINTRESSENAtt beskriva ett fenomens historia brukarofta ses som ett sätt att bekräfta och stötta/legitimera en åsikt. Bakom kunskaps-produktionen finns alltså olika kunskap-sintressen och jag vill i det här samman-hanget reducera ned de tre presenteradehistoriografierna till likaledes tre sådanakunskapsintressen vilka jag bygger på J.Habermas idéer.

Forskarsamhället har en triol avkunskapsintressen teknisk, praktisk, ochemancipatorisk (se Kalleberg 1972). Dessatre representeras i tur och ordning avkunskapsdisciplinerna naturvetenskap,humaniora och kritisk samhällsvetenskap.Målet för den senare är att frigöra sig frånförtryckande samhällsförhållanden genomatt visa på orättvisor och erbjuda alterna-tiva vägar. Motivet för den naturvetenskap-liga är att förklara, kontrollera, förutsägaoch behärska med hjälp av naturlags-principer, medan humaniora har som

kunskapsintresse att förstå människan ochsamhället och dess interaktioner via histo-riskt-hermeneutiska metoder (Månson1993:294). Alla dessa tre kunskapsintres-sen och metoder finns, vågar jag påstå,representerade inom arkeologin. Med dettamenar jag att det finns olika betraktelse-sätt och därmed målsättningar som mansom arkeolog kan utgå ifrån i studiet avförhistorien och dess plats i vårt samhälle.Dessa motiv finns därför även inom denhistoriografiska framställningen av arkeo-login. Om vi börjar med att titta på dentraditionella - internalistiska traditionen,som ofta representeras av arkeologiska”storheter”, kunskapsevolutionism ochkontinuitet, så är dess mål att presenteraarkeologins historia som ett kontrollerbartoch problemfritt projekt. Stora män ochhändelser har utifrån i princip samma måloch premisser skapat en rak och homogenarkeologisk utveckling. Att se på den ar-keologiska historien på detta vis stämmerbåde epistemologiskt och metodologisktöverens med ett naturvetenskapligtkunskapsideal och intresse.

När man så fr o m 80-talet allt merbörjade se till arkeologins förhållande tillsociala och politiska strukturer avslöjadesatt ämnet inte längre var neutralt, opolitisktoch värderingsfritt. Att ett av syftena meddenna självkritik var att skärpa uppmärk-samheten på arkeologins politiska ochideologiska användning och utnyttjanderåder det väl knappast något tvivel om.Målet med detta kritiska samhälls-perspektiv är att så långt som möjligt be-fria arkeologin och dess utnyttjande i sam-


19

hället från påtagliga politiska bojor genomatt lära av historiska snedsteg och förtryck.Kunskapsintresset bakom denna historio-grafiska användning är m.a.o. emancipa-toriskt och finns enligt min bedömningföreträdd bland många av dem som begag-nar sig av ett kritiskt externalistiskt per-spektiv. Det tredje och sista exemplet påHabermas kunskapsintresse var huma-niora, med en hermeneutisk utgångspunktdär man så långt som möjligt vill försökaförstå sina objekt på dess egna villkor.Detta stämmer väl överens med den kri-tiskt kontextuella och epistemiska historio-grafin som har som ambition att på olikasätt förstå arkeologin utifrån den samtidasamhällskontexten. För att bättre försökaförstå dessa kunskapsintressen har jag vigtden resterande texten åt att belysahistoriografins egna historia genom attsätta in den i en samtida samhällelig kon-text.

ARKEOLOGIHISTORA SOM ENSAMTIDSPRODUKTArkeologihistoria före 80-taletMycket förenklat kan man sammanfattaarkeologisk historiografi som en spriddoch relativt ojämn verksamhet fram till 80-talets början då den historiografisk ”boom”initierades. Varför, och hur/varför harhistoriografin blivit formad som den bli-vit över tid? Som bekant så var den domi-nerade kunskapssynen inom arkeologinfram till 80-talet modernismens positivismoch empirism. Man var övertygad om att”sanningen” via olika förklaringsmodellerkunde återfinnas tack vare arkeologens

förnuft och logiskt rationella tänkande.Detta gällde även för den historiografiskauttolkningen och man bedrev en historio-grafi som man kan kalla för ”Wiggish his-toria” (Kehoe 1989:97,1992:5, Hinsley1989:80, för en mer utförlig beskrivningmen även kritik se Fahnestock 1984). Attforskningen var mer eller mindre opåver-kad av externa faktorer och att kunskaps-produktionen på det stora hela varbeskymmersfri, förenade den traditionellamed den processuella arkeologin. En grovskiljelinje dem emellan var emellertid attmedan den traditionella lade större vikt vidhistoriska förhållanden så såg den senaremer till allmänna samhälleliga processer.Många inom den processuella arkeologinignorerar dessutom i stor utsträckningarkeologiskt tänkande före 2:a Världskri-get men i vissa fall även före 60-talet(Reyman 1992:vii). Detta återspeglar äveni frekvensen skrivandet av historiografi därprocessuella skribenter nästan helt lyst medsin frånvaro, åtminstone för USAs vidkom-mande (Givens 1992:53). Denna noncha-lans innebär emellertid en paradox efter-som de menar att ämnets (evolutionära)utveckling måste ta sin utgångspunkt i teo-retisk debatt och självreflektion. Fråganblir då hur detta skall gå till om man igno-rerar tidigare teser och resonemang, dvs.ämnets historia (McVicar 1984:5)! Denprocessuella arkeologins populäritet fr om 60-talet innebar därför ett visst avbräcki den disciplinhistoriska debatten fram till80-talet (Reyman 1992:xi).

Som jag tidigare nämnde så begag-nar den traditionella historiografin sig av


20

ett internalistiskt och kunskaps-evolutionerande perspektiv. Frågan är var-för man lade såpass lite vikt på externafaktorer när det faktiskt fanns externalisti-ska strömningar långt innan 80-talet? Ettsvar kan som ovan skrevs vara att det na-turvetenskapliga kunskapsidealet stod somett dominerande paradigm. En alternativ,men även kompletterande och naturligtvismycket närstående förklaringsmodell mö-ter vi inom den vetenskapshistoriska dis-kursen. Redan under 1930-talet infann sigen kritik mot internalistisk vetenskapshis-toria som utgick ifrån tysk kunskaps-sociologi och marxistisk inriktning ochsom bl a företräddes utav den amerikan-ske sociologen Robert K. Merton (Rigné1993:188-192). Efter 2: världskriget komsom bekant det ”Kalla kriget” och en ut-bredd kommunistskräck vilket resulteradei att många tog avstånd ifrån ettexternalistiskt vetenskapshistoriskt tän-kande (Nilsson 1984:112). Under 60-taletdäremot fick externalismen ett kraftigtuppsving som hänger ihop med den poli-tiska situationen och ideologiska ström-ningar inom universitetsvärlden(ibid.:117). Kritik började då riktas emotden etablerade vetenskapen och manifrågasätte vetenskapens användning, syfteoch vem den egentligen gagnade. Ett vik-tigt fundament inom denna diskussion varFrankfurtskolan (Kritisk teori) med J.Habermas i spetsen. Tron på forskningensobjektivitet och värderingsfrihet kom där-med kraftigt av sig, varför positivismeninte längre utgjorde någon självklarepistemologisk grund att stå på. I samma

veva lanserade T. Kuhn sitt ”paradigm-teori”.

Inom vetenskapsteori och veten-skapshistoria, men även inom andra huma-niora- och samhällsvetenskaper, skeddealltså en övergång från ett internalistisk tillett externalistikt perspektiv redan på 1960-talet. Inom arkeologin kom en liknandereaktion emellertid först nästan 20 år se-nare vilket alltså inte minst återspeglar siginom den historiografiska framställningen.Vad berodde då detta på? Till att börja medtror jag att arkeologin helt enkelt lider avett samhälls- och vetenskapsteoretiskt ef-tersläp, åtminstone fram till ganska nyli-gen. De sk. ”teoretiska strömningarna”inom arkeologin befruktas till största de-len från ämnesområden utanför arkeologin.När det gäller exempelvis filosofi, socio-logi och antropologi verkar dessa varamycket känsliga för förändringar i sam-hällsklimatet och värderingar vilket snabbtresulterar i teoretiska innovationer. Förstlångt senare tas delar av dessa upp inomarkeologin. Detta kan bero på det faktumatt vi arkeologer trots allt inte jobbar medidag levande individer som objekt som ien intersubjektiv dialektik kan stimuleratill tolkning och reflektion över frågorkring människans existens och vara. Denandra delorsaken till varför externalismenkommit såpass sent till arkeologin är detfaktum att det främst verkar varamarxistpåverkade arkeologer som lanseratdetta perspektiv. Utöver G. Childe så harmarxister inom den arkeologiska discipli-nen lyst med sin frånvaro: ”It is only sincethe mid-1970s that an appreciable number


21

of Western archaeologists have stated theirinterest in Marxist theory.” (Gilman1989:63). M.a.o. så tycks det inte ha fun-nits någon riktig grund att bygga external-ism på förrän tidigast under andra hälftenav 70-talet.

Arkeologihistoria från 80-talet ochframåtMen vad är det då som har skett de senastefemton åren som gjort att arkeologins egenhistoria plötsligt blivit ett så intressantämne? Naturligtvis hänger detta ihop medde allmänna tendenser som finns inomämnet. Dels beror detta på, som jag redannämnt, att (struktur-)marxismen fått en alltstarkare ställning inom arkeologin. Dess-utom, vilket till viss del hänger ihop meddet förra påståendet, så har positivism ochobjektivism fått sig en törn bland arkeolo-ger vilket också resulterat i att det histo-riska perspektivet åter vunnit insteg inomarkeologin. Enligt Christenson så berorökningen av historiografin just på dettafaktum (1989:ix). Problematiserandet avkunskapsfrågor har dessutom funnit näringifrån de postmoderna/-stukturalistiskaströmningar som sedan 80-talet fick kon-takt med arkeologin. Vad man vände sigemot var modernismens idéer som bl.a.innebar en övertro på funktionella och ra-tionella helhetslösningar där en verklighetobjektivt kunde iakttas och mätas. Totali-tära mytliknande förklaringsmodellerdekonstruerades och istället förespråkademan bl. a. heterogenitet, tolknings-pluralism och språkets betydelse sommetaforiskt, retoriskt och uppbyggt på dis-

tinktioner istället för en avbildning avverkligheten (Alvesson & Sköldberg1994:223ff). Därmed ifrågasattes ävenforskarvärldens anspråk på auktoritet ochsom välfärdens vägvisare samtidigt somkunskapens och förståelsens subjektivitetoch konstruktiva natur bejakades. Mendetta är naturligtvis inte hela förklaringenbakom det ökade intresset för arkeologi-historia. Många av de senare bidragen be-handlar arkeologin på ett traditionelltinternalistiskt sätt utan att reflektera övervare sig sociala, politiska eller epistemo-logiska förutsättningar. Med stor sannolik-het har detta att göra med att arkeologerkänner ett behov av att legitimera sina po-sitioner och arkeologin som ämne.

Arkeologisk identitetskris och historio-grafi som terapiCroce menade ju att all historisk tolkninghar sin grund i att belysa samtida problempå olika nivåer (Nordin 1981:69), och,menar etnologen O. Löfgren; ”De frågorsom ställs på historien speglar existentiellaproblem i vårt eget samhälle, vilket ställerkrav på självreflektion: vad vill vi egentli-gen med historien?” (1983:34). Vi använ-der m.a.o. en dåtid som symbol och refe-rens för att ge mening och innehåll åt detvi söker svar på, nämligen oss själva. Manskulle kunna säga att historia i många sam-manhang används som en form av terapidär det gäller att söka, förstå och göra uppmed sitt förflutna för att ta itu med aktu-ella problem för att därmed finna stabili-tet. Men vad är det då för sorts kris somarkeologin tycks uppleva? Jag har tidigare


22

diskuterat kring denna fråga som jag trorär en av de bidragande orsakerna till detökade intresset för disciplinens historia(Jensen 1995). Arkeologin upplever idagen heterogenitet av aldrig tidigare skådatslag. I och med den postprocessuella arkeo-login har många av ämnets fundament sattsi gungning vilket bl a. lett till att tolknings-företräde och sanningsanspråk ifrågasatts,vilket i sin tur inneburit en allt mer uttaladtolkningspluralism. Ett exempel på dettaär den feministiskt och genderinriktadearkeologin som växer sig allt starkare vil-ket också har avspeglat sig inom skrivan-det av arkeologihistoria (se ex. Stig-Sørensen opubl., Reyman 1992).

Denna kritik är emellertid inte enbartkommen ifrån ett internt håll. 50-talet inne-bar en ökad utvecklingsoptimism där bådetekniska och ekonomiska framsteg låg förframtiden. Även demokratin menademånga var säkrad då när man sett dessfiende nummer ett, nazismen, slagen. Men,“Denna jordnära form av framstegstrobörjade anfrätas redan på 1960-talet ochkritiken växte lavinartat under tiden där-efter.“ (Frängsmyr 1989: 204). Detta be-rodde bl a på att tekniska innovationer intebara ledde till samhällslycka och att natu-ren svarade gentemot människans rov påett sätt som man inte räknat med. Fortsattakrig, ökad arbetslöshet och kapprustningvar även de bidragande orsaker till attframstegsoptimismen från 50-talets glans-dagar successivt minskade (ibid.). Veten-skapen, som ju var en grundläggande fak-tor för både den ökade och minskadeoptimismen, började förlora sin gloria och

auktoritet som samhällets vägröjare. Detta,vågar jag påstå, är även fallet för den ar-keologiska disciplinen. Allt fler männis-kor i vårt samhälle verkar idag på olikasätt syssla med förhistoria utan att ta hän-syn till den professionella potentialen. Detökade intresset för sk. ”pseudoveten-skaper” och användandet av förhistorieninom alla möjliga sammanhang talar fördetta. ”There are signs that groups otherthan white,...middle class intellectualswant to write their own pasts.” (Hodder1984:30). Och eftersom vårt kunskapsan-språk har kommit på glid har även våra ti-digare så fasta revir börjat fragmenteras.

Det arkeologiska samhälletArkeologi är en social konstruktion. Somalla andra samhällsskapelser är det viktigtatt vara på det klara med hur den skall de-finieras för att därmed avgränsa den motandra samhälleliga konstruktioner. Detmåste alltså ske en kontinuerlig förhand-lingsprocess om dess innebörd, betydelse,vad den står för, vad som är ’rätt’/’fel’, hurden skall arbeta, vilka som skall utföra ar-betet, etc., och det är detta definitionsar-bete som ytterst formar ämnets diskurs.När så dessa gränser mer påtagligt börjaranfrätas blir även arbetet med att definieradiskursen allt tydligare. Debatter kringämnets existens och retorisk pajkastningtar vid, ett arbete som inte allt för sällaninnebär ett åkallande av historiska kraftermed vars hjälp man vill återskapa ordningi leden. Jag skulle därför vilja hävda att ettväsentligt syfte med historiografi är attmarkera var ämnets sociala och disciplin-


23

ära gränser skall dras. Sociologen H.Soydan (1993) menar att den prestige endisciplin besitter (ofta liktydigt med dess”vetenskaplighet” - och därmed förmåganatt kunna presentera mätbara resultat) ärberoende av hur väldefinierat och avgrän-sat studieobjektet är och hur pass sofisti-kerade dess teorier är (sid.10). Soydan gersom exempel ämnet sociologi som ärmycket mångfacetterat och som ständigtbrottas med att sätta gränser mot andradiscipliner. Detta har även inneburit enomfattande historisk reflektion. Kanskeförhåller det sig idag på samma sätt medarkeologin, kanske har den ökadehistoriografiska användningen att göramed att vi upplever en identitetskris därgränsen för ämnet som disciplin börjat bliallt mer svårtolkade? Genom att presen-tera vissa individer och vad de stod/stårför visar man också vad för kriterier sombör finnas för att få kallas “arkeolog“ res-pektive “arkeologi“. Dikotomin ”vi/dom”är alltså avgörande för vilka som får ochinte får räknas med till den ”rätta” arkeo-login. Nämnas kan G. Daniels (1981) somvia historisk reflektion har ambitionen attavslöja vad han kallar för ”falsearchaeology”! Bland dessa falska arkeo-loger nämner han bl.a.. von Däniken somkan sägas representera sk. ”pseudoarkeologi”(sid:10f.). Det handlar alltså om att skiljaagnarna från vetet!

Denna sociala markering görs inteenbart emot det övriga samhället utan äveninom arkeologin som disciplin. Genom attdels definiera vilka som får bära titeln ”vik-tiga anfäder”, dels genom att visa på vad

för något som får räknas in under defini-tionen ”seriös” arkeologi försöker manpåvisa var gränsen skall gå. Ett av målenför de traditionella uttolkningarna avarkeologins historia kan därför ses som ettförsök att inför en både en extern och in-tern publik påvisa bilden av arkeologinsom ett framgångsrikt och utvecklandeprojekt, för att därmed ge den status som”vetenskaplig”, och därför hävda arkeo-logins självklara plats i vårt samhälle ge-nom att påvisa en hyfsat lång och ärorikhistoria!

Noter* För den som mer grundligt vill sätta sig in i den

metahistoriografiska debatten kan jag nämna att

Anders Gustafsson på Institutionen för Arkeologi

vid Göteborgs Universitet inom kort kommer att

lägga fram en licentiat uppsats med det aktuella

ämnet som tema.

** Man bör i detta sammanhang skilja mellan den

biografiska framställningen och den mer kollek-

tivt präglade presentationen. Den diakrona fram-

ställningen där genierna avlöser varandra poäng-

terar på ett mycket explicit sätt den ovan presen-

terade kunskapsevolutionismen. Den andra

subjektcentrerade framställningen lägger tyngden

på enskilda individer. Dessa biografier är kanske

den presentationsform som hängt med längst inom

den historiografiska svängen. I många fall kan man

likna de tidigare biografiska presentationer med

hyllningsskrifter där de stora arkeologernas bedrif-

ter framhölls. En av de kanske mest geniförklarade

arkeologerna är Oscar Montelius som av N. Åberg

menades tillhöra ”...de gudabenådades fåtal, som

fått skapandets kraft och vilkas gärningar bär


24

geniets prägel.” (1943: x), eller som S. Reinach

beskrev honom som ”...en mästare genom sina

idéers livgivande makt, en mästare genom sina

forskningars exemplariska noggrannhet, en mäs-

tare genom framställningens enkelhet och klar-

het.” (Reinach 1922:25, ur Brattli & Svestad

1991:106). Ett tredje exempel är Hanna Rydhs bok

”Oscar Montelius. En vägrödjare genom årtusen-

den” (1937) som ingick i serien ”Stora män och

kvinnor” vars mål var att ”...giva en skildring av

betydande män och kvinnor, vars liv och gärning

i särskilt hög grad präglats av kamp och spän-

ning och som genom sin insats fört mänsklighe-

ten framåt”. Som Brattli och Svestad skriver så

innebär dessa personcentrerade framställningar ett

lösryckande av individer från sitt sociala samman-

hang vilket leder till att de vill decentrera subjektet

(1991:107). Vad de vill göra är att såga ned den

piedestal där många arkeologihistoriker vill pla-

cera enskilda individer och dess gärningar. Att

skriva forskarbiografier nådde sin kulmen kring

sekelskiftet för att vid mitten av 1900-talet kraf-

tigt degraderas som genre (Söderqvist 1992:9).

Man började istället se forskningen som främst

en kollektiv rörelse vars utformning och föränd-

ringar inte hade så mycket med den enskilde

forskarindividen att göra. Främst var det marxis-

tiskt präglade forskare som hade detta perspektiv.

Idag ökar emellertid det biografiska skrivandet

igen, mycket beroende på att man börjar se forskar-

individen som inte längre passivt formad av sin

omgivning. Det är inte längre forskaren som geni

som man betonar utan snarare den komplexa väx-

elverkan mellan individ, kollektiv och den

sociopolitiska miljön som formar forskningen

(ibid.).

*** Benämningen ”Critical Historiography” an-

vändes under TAG konferensen 1983 (McVicar

1984:6) och av Fahnestock (1984) på ett arkeologi-

historiskt perspektiv som dels vill betona forsk-

ningens samhälleliga kontextuella beroende, och

dels problematisera ämnets kunskapsteoretiska

förutsättningar och förändringar.

**** Det bör i detta sammanhang emellertid på-

pekas att C. A. Moberg redan 1947 (1984) och

1969 insåg och diskuterade arkeologins djupt po-

litiska dimensioner.

***** Som en liten anekdot vill jag bara nämna

Nils Åberg som redan 1948 hade ett alternativt

synsätt på individuella prestationer och kunskaps-

utveckling. På frågan om det skulle vara enskilda

stora tänkare eller tiden och samhället som sådant

som skapade nya idéer menar han att det ”...är

företeelsen som sådan (som är) mera bunden i ti-

den än av enskilda forskarnamn.” (sid:276, min

par.). Och, menar han, en anledning till varför man

skall se bakåt på forskningen ”...vore dock ej en-

dast en lärdomshistorisk uppgift, utan bleve til-

lika en forskningens självrannsakan och ett prö-

vande av, om den inslagna vägen varit rätt eller

ej. ” (ibid.). Någon fullständig övertygelse om att

kunskapen evolverar och hela tiden blir bättre hade

alltså inte Åberg.

LITTERATURLISTA

Alvesson, M. & Sköldberg, K. 1994. Tolkning och

reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ

metod. Studentlitteratur.

Arnold, B. 1990. The past as propaganda: totali-

tarian archaeology in Nazi Germany. Ur

Antiquity. Vol. 64. No. 244.

Binford, L. R. & Sabloff, J. A. 1982. Paradigms,

Systematics and Archaeology. Ur Working


25

at Archaeology. Academic Press.

Bloor, D. 1991 (1976) Knowledge and Social

Imagery. University of Chicago Press.

Brattli, T. 1993. Evolusjonismen og det moderne.

Ein analyse av tilkomsten avarkeologien

som vitskapleg disiplin. Magistergrad i ar-

keologi. Universitetet i Tromsö.

Brattli, T. & Svestad, A. 1991. Forskningshistoria

og den arkeologiske praksisen. Viking. Bind

LIV.

Bulknin, V.A. mfl. 1982. Attainments and prob-

lems of Soviet archaeology. World Archaeo-

logy, Vol. 13:3.

Bökönyi, S. 1993. Recent developments in

Hungarian archaeology. Antiquity. Vol. 67.

Chippindale, C. 1989. ”Social Archaeology” in the

Nineteenth Century: Is it Right to Look for

Modern Ideas in Old Places? Ur Tracing

Archaeology’s Past. The Historiography of

Archaeology. ed. Christenson, A. L.

Christenson, A. L. 1989. The Past is Still Alive:

The Immediacy Problem and Writing the

History of Archaeology. Ur Tracing Archaeo-

logy’s Past. The Historiography of Archaeo

logy. Ed. Christenson, A. L.

Daniel, G. 1975. One Hundred and fifty Years of

Archaeology. Duckworth.

Daniel, G. 1981a. A Short History of Archaeology.

Thames and Hudson.

Daniel, G. 1981b. Introduction: The necessity for

an historical approach to Archaeology. Ur

Toward a History of Archaeology. Ed. Da-

niel, G. Thames and Hudson.

Dolukhanov, P. M. 1993. The ex USSR: post-

perestroyka problems. Antiquity. Vol.

67. No. 254.

Fahnestock, P. J. 1984. History and Theoretical

Development: The Importance of a Critical

Historiography of Archaeology.Archaeo-

logical Review from Cambridge. Vol. 3:1.

Foucault, M. 1990. The Order of Things. An Archaeo-

logy of the Human Sciences. Vintage Books.

Frängsmyr, T. 1989. Gubben som gräver. Män-

niskor och miljöer i vetenskapernas värld.

Författarförlaget.

Gillberg, Å. 1995. Anmälan av Alain Schnapps

bok ”La conquête du passé”.Arkeologen.

Årg. 1 Nr. 3. Nyhetsbrev från Institutionen

för arkeologi Göteborgs Universitet.

Gilman, A. 1989. Marxism in American archaeo-

logy. ur Archaeological thought in America.

Ed. Lamberg-Karlovsky, C.C.

Givens, D. R. 1992. The Role of biography in

Writing the History of Archaeology. Ur Re-

discovering Our Past: Essays on the His -

tory of American Archaeology. Ed. Reyman,

J. E. Worldwide Archaeology Series.

Avebury.

Gringmuth-Dallmer, E. The former Eats Germany.


Gräslund, B. 1981.The background to C. J.

Thomsen’s Three Age System. Cambridge

University. Press. ur Toward a History

of Archaeology. Ed. Daniel, G. Thames

and Hudson.

Gräslund, B. 1987. The Birth of Prehistoric

Chronology. Cambridge University press.

Hagen, A. 1986. Arkeologi og politikk. Ur Viking

XLIX.

Helliksen, W. 1993. Typologi - kultur - kul

tur - typologi. Belyst med utgangspunkt i

diskosjonen om ”Den arktiske stenalder i

Norge” 1909-30. VIKING. Bind LVI-1993.

Hinsley, C.M. 1989. Revising and Revisiting the

History of Archaeology: Reflections on

Region and Context. Ur Tracing Archaeo-


26

logy’s Past. The History of Archaeology.

Ed. Christenson A.C.

Hodder, I. Archaeology in 1984. Antiquity. 58.

Hudson, K. 1981. A Social History of Archaeology.

The Macmillan Press.

Jensen, O. W. 1995. På tal om vetenskaplig auk

toritet...! ur Arkeologen. Årg. 1 Nr. 4.

Nyhetsbrev från Institutionen för arkeo-

logi Göteborgs Universitet.

Kalleberg, R. 1972. En introduktion till Franfurt-

skolans vetenskapsteori. Ur Positivism,

marxism, kritisk teori. Riktningar inom

modern vetenskapsfilosofi.Kontrakurs.

Kehoe, A. B. 1989. Contextualizing Archaeo

logy. Ur Tracing Archaeology’s Past.

The Historiography of Archaeology. Ed.

Christenson, A. L.

Kehoe, A. B. 1992. The Paradigmatic Vision

of Archaeology: Archaeology as a Bourgeois

Science. Ur Rediscovering Our Past:

Essays on the History of American Archaeo-

logy. Ed. Reyman, J. E. Worldwide

Archaeology Series. Avebury.

Keller, J.C. 1978. Arkeologi -virkelighetsflukt

eller samfunnsformning. Universitets-

förlaget.

Klejnstrup-Jensen, P. 1978. Ændringer i arkæo-

logi og anthropologi. Ur Hiukin 4.

Klindt-Jensen, O. 1975.A History of Scandi-

navian Archaeology. Thames and Hud-

son.

Klindt-Jensen, O. 1981. Archaeology and Ethno-

graphy in Denmark: early studies. Ur

Toward a History of Archaeology. Ed. Da-

niel, G. Thames and Hudson.

Kristiansen, K. 1981. A social history of Danish

Archaeology (1805-1975).Ur Toward a

History of Archaeology. Ed. Daniel,G.

Thames and Hudson.

Kristiansen, K. 1989. Fortids kraft og kämpe-

styrke - Om national og politisk

brug av fortiden. Ur Brugte historier -

Ti essays om brug og misbrug av histo-

rien. Red.Hedeager L. / Schousboe K.

Kristiansen, K. 1993. The strength of the past

and its great might’; an essay on the use

of the past. Journal of European Archaeology.

Vol. 1. Spring.

Löfgren, O. 1983. Kulturbygge och kultur-

konfrontation. Ur Kultur och medvetande.

En tvärvetenkaplig analys. Red. Han

nerz, U., Liljeström, R., Löfgren, O.

Akademilitteratur Angered

Mahler, D.L., Muller-Paludan, C. & Stumman

Hansen, S. 1983. Om arkaeologi. Forsk-

ning, formidling, forvaltning - for hvem?

Hans Reitzels Forlag.

Malina, J. & Vasicek, Z. 1990. Archaeology

yesterday & today. The development of

archaeology in the sciences andhumanities.

Redwood Press.

Malmer, M. P. 1993. Från Thomsen till Bin-

ford. Om arkeologisk teori och ideologi

före 1970.Nordic TAG. Report from the

third Nordic TAG conference 1990. Ed. Pre-

scott, C. & Solberg, B. Historisk museum,

Univ. i Bergen.

McGuire, R. H. 1992. A Marxist Archaeology.

Academic Press.

McVicar, J. B. 1984. The History of Archaeology.

Archaeological Review fromCambridge.

Vol. 3:1.

Miraj, L. & Zeqo, M. 1993 Conceptual changes

in Albanian archaeology. Antiquity. Vol 67.

No. 254.

Moberg, C-A. 1969. Introduktion till Arkeologi.


27

Jämförande och nordisk fornkunskap. Na-

tur och Kultur.

Moberg, C-A. 1981. From artefacts to timetables

to maps (to mankind?): regional traditions

archaeological research in Scandinavia.

World Archaeology. Vol 67. No. 254.

Moberg, C.A. 1984. Den nyttiga fornforskningen.

En skiss till en åskådnings historia och

karakteristik. Ur Lychnos. 1984.

Myhre, B . 1991. Theory in Scandinavian archeao

logy since 1960: a view from Norway. Ur

Archaeological Theory in Europe. Ed.

Hodder, I. Routledge.

Månson, P. 1991. Båten i Parken. Rabèn & Sjö-

gren.

Neustupny’, E. 1993. Czechoslovakia: the last

three years. Antiquity. Vol 67. No. 254.

Nordin, S. 1981. Historia och vetenskap. En essä

om marxismen, historicismen och huma-

niora. Zenit Förlag.

Nordbladh, J. 1986. Tillbakablick på Fornminnes-

föreningens verksamhet. FYND. 2/86.

Nilson, I. 1984. Vetenskapshistoria. Att studera

vetenskapens förändring. Ur Forskning om

forskning eller Konsten att beskriva en

elefant. Red. Bärmark, J. Natur och Kultur.

Olsen, B & Svestad, A. 1994. Creating prehistory:

Archaeology museums and the discource of

modernism. Nordisk Museologi. 1994:1.

Prescott. C. 1994. Paradigm Gained - Paradigm

Lost? 150 Years of Norwegian Bronze Age

Research. N.A.R. Vol. 27, No. 2.

Reyman, J. E. 1992. Women in AmericanArchaeo-

logy: Some Historical Notes and Comments.

Ur Rediscovering Our Past: Essays on the

History of American Archaeology. Ed.

Reyman, J. E. Worldwide Archaeology

Series. Avebury.

Rigné, E. M. 1993 (1988). Kunskaps- och veten-

skapssociologi. Ur Moderna samhälls-

teorier. Traditioner, riktningar, teoretiker.

Red. Månsson, P. Prisma.

Rydh, H. 1937. Oscar Montelius. En vägrödjare

genom årtusenden. Åhlèns & Söners

Förlag.

Schild, R. 1993. Polish archaeology in transition.


Sklenar, K. 1981. The history of archeology in

Czechoslovakia. Ur Toward a History of

Archaeology. Ed. Daniel, G. Thames and

Hudson.

Soydan, H. 1993. Det sociala arbetets idéhisto-

ria. Studentlitteratur.

Stiebling, J. R. 1993. Uncovering the Past. A His

tory of Archaeology. Prometheus Books.

Stig-Sørensen, M. L. 1984. Changing Images of

Archaeology in South Scandinavian Archaeo-

logy 1818 to 1978. Archaeological Review

from Cambridge. Vol. 3:1.

Stig-Sørensen, M. L. (opubl.) Women in European

archaeology - the history of! Working

paper for TAG 93.

Storli, I. 1993. Fra kultur til natur. Om konstitue-

ringa av den arktiske steinalderen. VIKING.

Bind LVI-1993.

Svestad, A. 1993. Oldsakernes Orden. Ein ana-

lyse av forskarar og ”førhistorisk” kun-

skap i tida 1600-1900. Magistergradsav

handling i arkeologi. Universitetet i Tromsö.

Söderqvist, T. 1992. Att skriva interaktiv forskar-

biografi. VEST. Nr. 1.

Trigger, B. 1981. Anglo-American archaeology.

World Archaeology. Vol. 13. No. 2.

Trigger, B. 1984. Alternative archaeologies: Na-

tionalist, Colonist, Imperalist. Ur MAN

Vol. 19. Nr. 3.


28

Trigger, B. 1989 A History of Archaeological

Thought. Cambridge University press.

Trigger, B. 1994. The Coming of Age of the His-

tory of Archaeology. Ur Journal of

Archaeological Research, Vol. 2, No. 1

Willey, G. R. & Sabloff, J. A. 1974. A History of

American Archaeology. Thames and Hud

son.

Åberg, N. 1948. Modeströmningar inom nordisk

fornforskning. Fornvännen. Årg. 43.

Åberg, N. 1943. Oscar Montelius som forskare.

Till 100-årsminnet av Montelii födelse den

9 sept. 1843.


29

Konferenser och symposier

European Association of Archaeologists.Möte i Riga 25-29 sept.

Interna tionale Archäologische Kon-ferenz. Szazhalaombatta, Ungern. 3-8 okt.Bl a: Siedlungen und Gräberfelder derHallstatt-Kultur;Umweltarchäologie:archäobotanische, archäozoologische undarchäogeologische Methoden; Experi-mentelle archäologie; Archäoparken.

Medieval Europe 1997. Konferens. Ca400 - 1800 AD. Många teman. 1-4 okt.1997. Brügge. Belgien.

Detaljerad information finns på anslags-tavlan

NESAT Symposium. 6. Nordeuropeiskasymposiet om arkeologiska textilier. 8 -11 maj. Borås. Arrangerat av Lise BenderJørgensen, Göteborgs universitet, inst förarkeologi och Christina Rinaldo, Boråsuniversitet, Väfskolan.

VII Nordic Conference on theApplication of Scientific Methods inArchaeology. 7-11 sept. Savonlinna, Fin-land.

Past and Present in Andean prehistoryand Early history. Contributions byNordic Scholars in Archaeology andrelated disciplines. 16 - 17 sept. Papersskickas senast 30/6. Etnografiska museeti Göteborg. Arrangerat av Nätverket för La-tinamerikanska studier, Göteborgs univer-sitet, inst för arkeologi.


30

StipendierDetaljerad information finns på anslagstav-lan.

Kungliga Vetenskapsakademien. Anslagför projektsamarbete med forskare verk-samma i länder som ingick i fd Sovjetu-nionen. Bl a humaniora. Under perioden 1juli 1996 - 30 juni 1997 står 10 000 000:- tillförfogande.

Riksbankens jubileumsfond. Fr o m 1996gäller ett ansökningstillfälle för både denkulturvetenskapliga donationen och Riksban-kens Jubileumsdonation. 15/4, för medel fr om 1/1 1997; 5/3 1997, för medel fr o m 1/11998.

Svea orden. Främjande av historisk forsk-ning. ..vårt lands och folks historia samt kul-tur, företrädesvis under äldsta tid (före 1500-talet). ..i första hand.. ..forskarstuderande medlångt hunna avhandlingsarbeten.. Belopp ca30 000:-. 31/5.

NORDPLUS. Stipendier till sk fritt rörligastudenter 1996/97. Studier i annat nordisktland. 1/4, 1/2 eller1 år. Belopp: 4000 - 16000:- (DKK). 30/5.

NOS-H. Nordisk samarbeidsnemnd forhumanistisk forskning. Nordisk humanis-tisk forskning. Arktisk humanistisk forsk-ning. Samarbetsprojekt etc. (troligen stora be-lopp). 1/6.

Svea ordens systerklass. Yngre kvinnligforskare inom det kulturhistoriska området...studieresor.. ..kontakter inom eller utom lan-det, besöka museer, fornminnesplatser..Belopp: 8000:-. 15/6.


31

Gästföreläsare

Gästföreläsningarna är öppna föralla intresserade

Michal Kobusiewicz, Poznan

Tisdag 7 majkl 16.00 - 18.00, sal 307.

Ahrensburgian and Swiderian of the Polish Plain- two different cultures?

Richard Bradley, Reading

Tisdag 14 maj, sal 21916.00 - 17.30, Rock art and landscape archaeology.18.00 - 19.30, An introduction to Atlantic rock art.

Onsdag 15 maj, sal 21913.00 - 15.00, Functional and symbolic dimensions of atlantic rock art: Britain and

Ireland.18.00 - 20.00, Functional and symbolic dimensions of atlantic rock art: Spain.


32

Kalendarium doktorandseminariumSchema för VT 1996

8 maj:Yvonne Karlsson och Linda Lövkvistdiskuterar huskonstruktioner med exem-pel från Norge

15 maj:Per Persson, avhandlingsseminarium

22 maj:Karl Persson, avhandlingsseminarium

29 maj:1. Linda Olofsson, presenterar arbeten avAustin-Alcock, Nordenborg och Stiebling2. Linda Olofsson, avhandlingsseminarium

Ventilation av licentiat-uppsats

Etnicitet som problem i arkeologisk forskning

Av: Gösta Bågenholm

Oppononent: Einar Østmo, universitets oldsaksamling, Oslo

Fredag 10 maj, kl 13.00, sal 219


33

Meddelanden

Institutionen för arkeologi

DOKTORANDGRUPPERNAMesolitikum i Västsverige: Ett symposiumev under 1996, är under planläggning.Kontaktperson: Staffan Anberg. Tel.7735264

Tidig- och mellanneolitikum i Västsverige:Kontaktpersoner: Karl-Göran Sjögren ochPer Persson. Tel. 7735265.

Västsvensk metallåldersproblematik. Kon-taktperson: Jarl Nordbladh. Tel. 7734611.

Genderstudier i arkeologin: Kontaktper-son: Elisabeth Nordbladh. Tel. 7734612.

Symbolforskning i arkeologin: Kontaktper-son: Jarl Nordbladh. Tel. 7734611.

Produktion i förhistoriska och tidig-historiska samhällen: Verksamhet varan-nan onsdag.Kontaktperson: Lise Bender-Jörgensen. Tel. 7734610.

Arkeologihistoria: Verksamhet varannanonsdag. Kontaktperson: Åsa Gillberg. Tel.7735264

Bebyggelsegruppen: Exkursion i Bohus-län och Västergötland med Svend ÅgeTornbjerg m fl. Maj månad. Kontaktper-son: Lise Bender-Jörgensen. Tel. 7734610.

Nätverket för Latinamerikastudier: Under16 - 17 sept genomförs en Workshop", seseparat information ovan. Kontaktperson:Susana Sjödin. Tel. 7735264

Medeltidsgruppen. Kontaktpersoner:Claes Theliander Tel. 421476 och MagnusStibéus Tel. 425564.

GIS-gruppen. Kontaktperson: Karl-GöranSjögren. Tel. 7735265.

LANDSKAPSSEMINARIUMMichael Shanks kommer till institutionen13 - 14 juni för att tillsammans med lärareoch forskarstuderande planlägga ett land-skapseminarium i Lampeter under hösten.

GÄSTLÄRAREUnder maj gästas institutionen av Law-rence Olivier, Sorbonne I, Paris. Han kom-mer i första hand att vara verksam vidgrundutbildningen.


34

Adresser till personal på institutionenför arkeologiObservera att en del telefonnummer harändrats i samband med att institutionenhar flyttat

ExpeditionAnn Edlund. Tel: 7734614, E-mail: [email protected]. Svängrumsgatan12, 421 35 V. Frölunda, Tel: 470679

PrefektJarl Nordbladh, FD, docent Tel: 7734611,E-mail: [email protected] 27, 413 21 Göteborg, Tel:161126

StudierektorElisabeth Nordbladh, universitetsadjunkt.Tel: 7734612, E-mail: [email protected]. Kolonigatan 27, 413 21 Göte-borg. Tel: 161126

StudievägledareBirgitta Carlbom, universitetslektor

ProfessorKristian Kristiansen, mag. art. Tel: 77346-13, E-mail: [email protected]. Tullebo, Ekedal 1776, 430 63Hindås. Tel: 0301-22129

ProfessorJarl Nordbladh, docent

Forskarassistent

7734610,E-mail: [email protected]. Växelmyntsgatan 14, 414 83Göteborg. Tel:828129

UniversitetslektorJarl Nordbladh, docent.

UniversitetslektorBirgitta Carlbom, FK. Tel: 773 4616, E-mail: [email protected]. Dr.Belfrages gata 18, 413 22 Göteborg. Tel:827274

Universitetslektor (Vikariat)Eva Weiler, FD. Tel: 7735266 Smycke-gatan 71, 42651 Västra Frölunda. Tel:7094616

Universitetslektor (Vikariat)Per Cornell, FD. Tel: 7734615, E-mail:[email protected]. Väder-kvarnsgatan 6B, 417 03 Göteborg Tel:221529

UniversitetsadjunktElisabeth Nordbladh, FK, studierektor

Biträdande forskareLena Hammarberg, FK. Tel: 033-174651.Högskolan i Borås, Väfskolan, Box 874,Lise Bender-Jörgensen, dr. phil. Tel:


35

501 15 Borås. Anställd vid Göteborgs uni-versitet, institutionen för arkeologi, 1 sept1995 - 31 aug 1996. Finansierat av medelfrån HSFR till projektet "Textilernes 4.dimension". Kontaktperson: Lise BenderJørgensen, forskarassistent.

Biträdande forskareUlla Mannering, M. Phil. Tel: +45-31235664. Vesterbrogade 127A, DK-1620,Köbenhavn K, Danmark. Anställd vid Gö-teborgs universitet, institutionen för arkeo-logi, 19 feb - 19 maj 1996. Finansierat avmedel från Agnes Geijers Stiftelse förnordisk textilforskning till projektet"Textilprojekt Mons Claudianus". Kon-taktperson: Lise Bender Jørgensen, fors-karassistent.

Biträdande forskareKarl-Göran Sjögren, FL. Tel: 7735265, E-mail: [email protected] 19, 417 20 Göteborg.Tel:233183. Anställd för projektet Frånkust till kust", med medel från Riksban-kens jubileumsfond. Kontaktperson: Kris-tian Kristiansen, professor.

AmanuensEva Englund. Tel: 7735265

DoktorandtjänstStaffan Anberg, Tel: 7735264, E-mail:[email protected]. Brynje-gatan 17, 442 37 Kungälv: Tel: 0303-15636

DoktorandtjänstÅsa Gillberg. Tel: 7735264, E-mail: [email protected]. Hvitfeldtsgatan7A, 411 20 Göteborg. Tel: 132266

DoktorandtjänstAnders Gustafsson, Tel: 7735264, E-mail:[email protected]. Stala,Pl 6584, 440 80 Ellös. Tel:0304-20936

DoktorandtjänstHåkan Karlsson, Tel: 7735264, E-mail:[email protected]. 6212Ranered. 437 92 Lindome. Tel: 031-948820

DoktorandtjänstSusana Sjödin, Tel: 7735264, E-mail:[email protected]. Röset 1231,442 90 Kungälv. Tel: 0303-211398

TimlärareSusanne Axelsson, FK. Tel: 773 4615, Klare-borgsvägen 5, 414 61 Göteborg. Tel:121539

TimlärareLasse Bengtsson, FK. Tel: 7734615,Hällristningsmuseet, 457 00 Tanumshede.Tel: 0525-20950

TimlärareOla W Jensen, FK. Tel: 7734615, Hvit-feldtsgatan 7A, 411 20 Göteborg. Tel:132266

TimlärareLeif Jonsson, FK. Tel: 7734615, Asche-bergsgatan 32, 5tr, 411 33, Göteborg.Tel: 163105

TimlärareAgneta Gustafsson, FK. Tel: 7734615,Kommendörsgatan 40 B, 414 64 Göteborg.Tel: 247839


36

TimlärarePeter Matsson-Höglund, FK. Tel: 7734615,Såggatan 33 C, 414 72 Göteborg. Tel:146972

TimlärareRoger Nyqvist, FK. Tel: 7734615,Östanvindsgatan 16A, nb, 451 61 Udde-valla. Tel: 010-6788116

TimlärarePer Persson, FL. Tel: 7734615, E-mail:[email protected]. Pennygån-gen 12, 414 82 Göteborg. Tel:414771

TimlärareKarl-Göran Sjögren, biträdande forskare

TimlärareAnders Strinnholm, FK. Tel:7734615, E-mail: [email protected] 13, 412 59 Göteborg. Tel:166087

TimlärareClaes Theliander, FK. Tel:7734615, E-mail:Claes.Theliander@ archaeology.gu.se.Kjellestadsgatan 5A, 414 72 Göteborg. Tel:421476

Adresser till institutionens docenter:

DocentJan-Erik AugustssonSkaraborgs länsmuseumBox 253532 23 Skara

DocentHans BrowallRörstrandsgatan 26113 40 Stockholm

DocentCarl CullbergTorsberg 14451 00 Uddevalla

DocentJarl NordbladhAdress; se prefekt


37

Anvisningar för prenumeration

Prenumeration på arkeologenkostar endast 50 kr per år. Görså här: fyll i en vanlig postgi-roblankett. Ange samtliga upp-gifter så som framgår av förla-gan. Om Du inte är knuten tillinstitutionen, eller inte tror attDin adress är väl känd av red,var vänlig skicka ett brev mednamn och adress separat till redsom sedan stämmer av uppgif-terna mot gjorda inbetalningar(själva postgiroblanketten kanendast svårligen komma redtillhanda).

arkeologen nr 2 1996 - gupea: home...arkeologen nr. 2. april 1996 3 från redaktionen här kommer nu...

Documents