barnets bÄsta och synnerligen Ömmande …530346/fulltext02.pdf · 2013. 4. 25. · 2 1....
Post on 23-Jan-2021
4 Views
Preview:
TRANSCRIPT
1
C- uppsats rättsvetenskap
Örebro Universitet vt.12
Handledare: Amie Dahlqvist
Författare: Sara Ferdinandsson
Mobil: 0703535201
Mail: Saragirlpowerathotmail.com
BARNETS BÄSTA OCH SYNNERLIGEN ÖMMANDE OMSTÄNDIGHETER
Hur samspelar dessa två lagrum i UtlL?
2
1. Sammanfattning
Uppsatsen behandlar, frågan hur barnets bästa samspelar med bedömningen av om det
finns synnerligen ömmande omständigheter enl. UtlL, i ett barns fall. Detta arbete inleds
med en kort inledning där ett antal uppmärksammade fall som rör synnerligen ömmande
omständigheter redovisas kortfattat. Det sistnämnda i syfte att väcka intresse för uppsats
ämnet hos läsaren. Syftet med föreliggande uppsats är att fastställa gällande rätt i
förhållande till ovanstående frågeställning. Som delsyfte behandlas också frågan vilket
genomslag principen om barnets bästa var tänkt att få i detta sammanhang och vilket
genomslag den har fått. För att genomföra undersökningen har de traditionella
rättskällorna studerats samt relevant internationellt material ang. material se nedan.
Lagtolkningsprinciper och värderingsmodeller har använts i undersökningen ang. dessa
begrepps innebörd se nedan. Framställningen har avgränsats till bedömningen av
huruvida det finns synnerligen ömmande omständigheter i ett barns fall. I
bakgrundsavsnittet ges bl.a. en kortare historik över 5:6 och 1:10 UtlL de för denna
uppsats centrala lagrummen. Barnets bästa sägs ha en särskild betydelse vid bedömningar
enl. 5:6 UtlL. Nilsson hävdar i sin avhandling att barnets bästa är tänkt som en allmän
tolkningsregel att användas vid tolkning av övriga bestämmelser i lagen. Vad gäller den
vikt som barnets bästa var tänkt att få i detta sammanhang har jag funnit följande
ställningstagande. Principen om barnets bästa bedömdes få en kraftfull innebörd trots att
barnets bästa inte allmänt kan tillåtas gå före samhällets intressen. Nyssnämnda princip
skall beaktas vid alla beslut som rör barn alltså även i utlänningsärenden. Domstolar och
myndigheter följer regelmässigt uttalanden i förarbeten till 1:10 UtlL vid tillämpning av
barnets bästa. Schiratzki har kategoriserat barnets bästa inom UtlL som ett slutet begrepp.
Det saknas vidare en definition av vad principen om barnets bästa innebär. Det har dock
gjorts gällande i doktrinen att principen inte bör ha ett klart och fast innehåll. Mc Adam
hävdar att beslut som rör barn alltid skall ta hänsyn till deras bästa. Det skall vara fråga
om ett noggrant beaktande av barnets bästa och inte ett symboliskt sådant. Avgöranden
om uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL innebär en avvägning mellan olika intressen där
barnets bästa är ett av dem. Ett sätt att säkerställa barnets bästa sägs vara att medge
uppehållstillstånd med stöd av 5:6 UtlL. Vidare sägs det i doktrinen att mildare
bedömningar kan göras i barnärenden enl. 5:6 UtlL. Sistnämnda lagrum erbjuder en
möjlighet att meddela uppehållstillstånd till personer på grund av deras hälsa, situationen
i hemlandet och acklimatisering till Sverige. Synnerligen ömmande omständigheter är en
undantagsgrund för uppehållstillstånd som kan bli aktuell om övriga grunder inte går att
tillämpa. Det framgår av 5:6 UtlL att en samlad bedömning av förhållandena i
utlänningens fall skall göras vid tillämpning av lagrummet. Avgörande vid tillämpning av
detta lagrum i barnärenden skall vara huruvida barnet kan lida bestående skada på sin
utveckling av att återvända till hemlandet. De skäl som accepteras som grund för tillstånd
enl. 5:6 UtlL är normalt skäl av personlig art men det finns ett visst utrymme för
beaktande av skäl som rör andra än sökanden. Följande intressanta ställningstaganden kan
nämnas ur redovisad praxis som rör 5:6 och 1:10 UtlL. Det krävs en längre vistelsetid för
att denna skall kunna grunda uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL 3 års vistelse ansågs vara en
kort tid även i fråga om en barnfamilj. Vidare sades i samma fall att barns acklimatisering
3
till Sverige inte kan bli ensamt avgörande vid bedömningen. Migrationsöverdomstolen har
konstaterat att även i barnärenden måste anförda omständigheter vara synnerligen ömmande.
Skillnaden mellan barns och vuxnas ärenden är att barn skall ha lättare att nå upp till
synnerligen ömmande omständigheter. Till sist skall i detta sammanhang nämnas att om
barnet har yttrat önskan om att ta sitt liv och detta bottnar i grav psykisk ohälsa så skall detta
tillmätas stor betydelse vid bedömning enl 5:6 UtlL. Hur man gjort den avvägning som skall
göras mellan barnets bästa och andra intressen har inte redovisats i behandlad praxis. Detta är
enligt min mening förvånande då det torde vara svårt att göra en korrekt bedömning av
barnets bästa utan en grundlig utredning. Författarens uppfattning är att hänsynen till barnets
bästa bör redovisas bättre i praxis ur rättsäkerhetssynpunkt, men också för att mer vägledning
skall kunna hämtas ur domarna. Det har anförts att generösare bedömningar kan göras i
barnärenden enl 5:6 UtlL, dock måste barn många gånger ha svårare att nå upp till
synnerligen ömmande omständigheter. Det sistnämnda gäller särskilt då barnets bästa vägs
mot samhällets intressen. Denna uppfattning stöds av det faktum att det är övervikt mot avslag
i redovisade fall. Detta kan ha en naturlig grund i 5:6 UtlL karaktär som undantagsregel.
Följande slutsatser tycker jag mig kunna dra av redovisat material. Domstolarna drar sig för
att utförligt diskutera barnets bästa i enskilda fall. Dock tycker jag mig kunna dra slutsatsen
att principen haft ett genomslag i praxis. Denna slutsats grundar jag på det faktum att
majoriteten av de presenterade fallen tar upp barnets bästa om ej inte så utförligt. Jag har inte
kunnat bilda mig en klar uppfattning om hur barnets bästa samspelar med 5:6 UtlL.
Lagstiftarens avsikt var att barnets bästa skulle samspela med 5:6 UtlL genom att legitimera
mildare bedömningar av barnärenden. Denna avsikt avspeglas inte så tydligt i redovisad
praxis. Det framgår tydligare hur lagrummen var/är tänkta att samspela än hur de faktiskt
samspelar i praktiken.
4
Innehållsförteckning:
1. Sammanfattning……………………………………………………………….Sid 1
2. Inledning………………………………………………………………………Sid 4
3. Syfte …………………………………………………………………………..Sid 4
4. Frågeställning………………………………………………………………….Sid 4
5. Metod och Material……………………………………………………………Sid 4
6. Avgränsning……………………………………………………………………Sid 5
7. Bakgrund………………………………………………………………………..Sid 5
8. Genomgång av för uppsatsen relevanta lagrum……………………………….. Sid 6
8.1 Barnets bästa 1:10 UtlL……………………………………………………. Sid 6
8.2 Barnkonventionen och dess betydelse, för tillämpningen av Svensk rätt….Sid 8
8.3 Beaktande av barnets bästa och barnperspektivet…………………………. Sid 9
8.4 Synnerligen ömmande omständigheter 5:6 UtlL…………………………… Sid 11
8.4.1 Faktorer som kan/skall beaktas vid en bedömning enl. 5:6 UtlL…….. Sid 12
8.4.2 Särskilt om sjukdom som skäl för tillstånd…………………………… Sid 13
8.4.3 Särskilt om sökandens acklimatisering till Sverige………………….... Sid 15
8.4.4. Lite kort om verkställighetshinder……………………………………. Sid 15
8.4.5 Bevisbörda och syn på bevis………………………………………….. Sid 16
9. Särskilt om ensamkommande barn………………………………………………. Sid 16
9.1 Ensamkommande barn och 5:6 UtlL………………………………………… Sid 16
9.2 Mottagning och rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn…………. Sid 16
9.3 Ensamkommande barn och barnets bästa……………………………………. Sid 17
9.4 Hållbara och godtagbara lösningar för dessa barn…………………………… Sid 17
9.4.1 Återföreningsfrågor………………................................................. Sid 18
9.5 Åldersfrågor……………………………………………………………….... Sid 18
10. Tillämpning i praxis av 5:6 UtlL……………………………………………… Sid 19
10.1 Referat av MIG 2007:25………………………………………………….. Sid 19
10.2 Referat av MIG 2008:3…………………………………………………… Sid 20
10.3 Referat av MIG 2010:6…………………………………………………… Sid 21
10.4 Referat av MIG 2009:31………………………………………………….. Sid 23
10.5 Referat av UM 28607-10 från migrationsdomstolen…………………….. Sid 24
10.6 Referat av MIG 2009:9…………………………………………………… Sid 25
10.7 Referat av MIG 2009:8…………………………………………………… Sid 26
11. Analys………………………………………………………………………… Sid 28
12. Slutsats…………………………………………………………………………Sid 30
Källförteckning……………………………………………………………………. Sid 32
5
2. Inledning
Det finns ett antal omskrivna fall i media som handlar om synnerligen ömmande
omständigheter. Bland dessa kan bl.a. nämnas följande fall. Ett syskonpar den ena 13 år
led av mental ohälsa och beviljades uppehållstillstånd då de var likgiltiga och
sängliggande.1 I ett annat uppmärksammat fall kan man läsa om att migrationsverket
beslutat att utvisa en allvarligt sjuk pojke och dennes familj, polismyndigheten vägrade
verkställa verkets beslut då de inte hämtar svårt ”sjuka barn”.2 Vidare kan nämnas att ett
syskonpar som hittats övergivna hotats av utvisning till Italien utan föräldrar eller
nödvändiga språkkunskaper, ett av barnen hade autism och epilepsi, de fick stanna efter
att migrationsverket ändrat sin bedömning.3 Ett sista fall kan nämnas som media
uppmärksammat, i detta fall utvisade migrationsverket en flicka på 11 år ensam till
hemlandet, flickan hade blivit våldtagen och misshandlad.4 De fall som nu beskrivits är
alla förhållandevis färska och visar att synnerligen ömmande omständigheter som grund
för uppehållstillstånd är ett aktuellt ämne som väcker uppmärksamhet.
3. Syfte
Syftet med uppsatsen är att fastställa vad som är gällande rätt, i förhållande till
paragrafen/principen om ”barnets bästa” i UtlL och detta lagrums inverkan på
bedömningar enl. 5:6 UtlL. Vidare kommer jag undersöka hur dessa två lagrum
samspelar. Uppsatsen kommer också behandla frågan vilket genomslag principen om
barnets bästa var tänkt att få i detta sammanhang och vilket genomslag den har fått.
4. Frågeställning
Hur samspelar ”principen om barnets bästa, med bedömningen av om det finns
”synnerligen ömmande omständigheter” enligt UtlL , i ett barns fall?
5. Metod och Material
Jag kommer att studera de traditionella rättskällorna, för att fastställa gällande rätt.
Dessa är lagar, förarbeten, praxis och doktrin, samt relevant internationellt material.
Följande internationellt material kommer användas. Handbok om barnkonventionen,
Guidelines on policies and procedures in dealing with Unaccompanied Children
Seeking Asylum, General comment no.6/2005 fr. The committee for the rights of the
child, UNHCR guidelines on Determining the Best Interests of the Child, Action Plan
on Unaccompanied Minors, Vienna Convention on the law of treaties,
Barnkonventionen. Vid studiet av rättskällorna kommer jag att använda mig av
lagtolkningsprinciper bl.a. Begreppet lagtolkningsprinciper syftar på angreppssätt som
används vid tolkning av lagtext, dessa är: den extensiva tolkningen, den restriktiva,
motsatsslutet samt analogislutet och bokstavstolkningen.
1 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14200624.ab, publicerad 120112 författare, Joachim Kerpner.
2 Joachim Kerpner a.a.
3 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14201713.ab, publicerad 120112 författare, Josefin Karlsson.
4 Joachim Kerpner a.a.
6
Vidare kommer jag att använda mig av värderingsmodeller, för att bedöma värdet på
vägledande domar från migrationsöverdomstolen. Begreppet värderingsmodell syftar på olika
faktorer som används för att bedöma värdet på domar från prejudikatinstansen. Följande
faktorer kan nämnas som exempel på sådant som kan ingå i en värderingsmodell. Finns det
skiljaktiga åsikter i rättsfrågan? Är domskälen välmotiverade och tydliga? Ligger utgången i
linje med tidigare praxis? Kan domen erbjuda vägledning för framtida lagtillämpning?
Alternativet är att situationen i den undersökta domen är så unik att ingen vägledning kan
hämtas ur den.
6. Avgränsning
Jag har valt att avgränsa min framställning, till bedömningen av om det finns ”synnerligen
ömmande omständigheter”, i ett barns fall. Slutsatser kommer att dras, från de fall jag hittat,
som berör barn i familj och ensamkommande barn, samt från övrigt material, som behandlas i
enlighet med min avgränsning.
7. Bakgrund
I den allmänna diskussionen har olika åsikter uttalats huruvida utlänningslagen och dennas
tillämpning i olika hänseenden är förenlig med de krav barnkonventionen ställer.5
Diskussionen gäller främst tre frågor dessa är: Ges art.3 i barnkonventionen tillräcklig
inverkan vid värderingen av utlänningsärenden? Är svensk lag och dess tillämpning
förenlig med konventionens artiklar? Finns det ett behov av att utöka UtlL med nya
bestämmelser? 6
Enligt statistik över Migrationsverkets beslut från år 2010, fick 70 % av de
ensamkommande barn, som erhöll uppehållstillstånd i Sverige det året detta tillstånd på
basis av läget i hemlandet.7 Den näst vanligaste orsaken, till att uppehållstillstånd gavs det
året, var av hänsyn till en samlad prövning av förhållandena i barnets fall (15 %).8
Observera dock att åberopad statistik, inte klart redovisar om samtliga meddelade beslut
2010 tagits i beaktande.
Bestämmelsen om ”synnerligen ömmande omständigheter” som den nu lyder, infördes i
utlänningslagen 5:6, när den nya lagen trädde i kraft den 31/3-06.9 Det fanns tidigare en
bestämmelse om ”humanitära skäl” i utlänningslagen från 1989 och dagens bestämmelse är
avsedd, att vara en utveckling av denna paragraf, som i den gamla lagen återfanns i 2:4
första stycket pt.5.10
Regeringen ansåg att det tidigare uttrycket ”humanitära skäl” är ett
otydligt begrepp och att det med hänsyn till detta borde bytas ut mot ”synnerligen
ömmande omständigheter”, som bedömdes vara en bättre benämning på lagrummet med
5 Prop. 1996:97:25 s.246.
6 A.prop. s 246. 7 Ds 2011:14 s.152.
8 A.a. 9 Prop. 2004/05:170 s.279.
10 A.prop. s 279.
7
dess undantagskaraktär.11
Det sistnämnda syftar på att bestämmelsen i 5:6 UtlL utgör ett
undantag från huvudgrunderna för uppehållstillstånd.12
Den andra paragrafen av intresse, när det gäller ämnet för denna uppsats, är bestämmelsen
om barnets bästa. Den sistnämnda bestämmelsen finns i 1:10 UtlL.13
Detta lagrums
ordalydelse, stämmer med den lydelse, som tidigare återfanns i 1:1 st.2 sista meningen i
89-års UtlL.14
Det föreslogs från regeringens sida, att man inför en bestämmelse i 89- års
utlänningslag, där det understryks att barnets bästa, speciellt skall uppmärksammas.15
Denna paragraf har som bakomliggande orsak, Sveriges ratificering av
barnkonventionen.16
Den nyssnämnda konventionen är bindande för Sverige sedan den
2/9-90.17
8. Genomgång av för uppsatsen relevanta lagrum
8.1 Barnets bästa 1 kap 10 § UtlL
Det aktuella lagrummet 1:10 UtlL lyder som följer: ” I fall som rör ett barn skall särskilt
beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.”
Principen om barnets bästa, har en speciell betydelse när det gäller medmänskliga
överväganden, som kan leda till att uppehållstillstånd får ges.18
Bestämmelsen om barnets
bästa är tänkt att fungera, som en ”allmän tolkningsregel” vid tillämpning av de andra
bestämmelserna i lagen.19
Paragrafen om barnets bästa i UtlL, är formulerad som en
avvägningsregel, detta innebär att det är möjligt att väga motstridiga intressen mot
varandra i beslutsfattandet.20
Trots det faktum att barnets bästa, inte allmänt kan tillåtas gå
före samhällets intresse av en kontrollerad invandring, så bedömdes portalparagrafen ändå
få kraftig inverkan och en betydelsefull innebörd.21
När det gäller tillämpningsområdet för principen, så gäller att den skall beaktas i alla
beslut, som påverkar ett barns situation.22
Tillämpningen av principen om barnets bästa, är
till stor del beroende av uttalandena i förarbetena och dessa följs regelmässigt av domstolar
och myndigheter.23
Vad gäller principens omfattning, kan sägas att den omfattar barn
generellt samt enstaka barn.24
Barnets bästa i förhållande till UtlL är inget öppet begrepp.25
11
A.Prop. s 185. 12
Se citatet av 5:6 UtlL, för vidare förklaring. 13
A.Prop. s 11. 14
A.Prop. s. 269. 15
Prop. 1996/97:25 s.238. 16
Utlänningslagen med kommentarer Wikren, Gerhard & Sandesjö, Håkan, s.81. 17
SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet, s.46. 18
Wikren/Gerhard & Sandesjö/Håkan a.a. s 84. 19
Barn i rättens gränsland Nilsson/Eva s. 86. 20
Nilsson/Eva a.a s 87. 21
A.Prop. s 248. 22 Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan a.a. s 82. 23
The asylum seeking child in Europe, Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N,
Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K , Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E ,
Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R , Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L s.80. 24
UNHCR Guidelines on determining the best interests of the child s.20. 25
Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige Schiratzki/Johanna s.96.
8
I åtminstone tidigare praxis har det endast i liten utsträckning tagits hänsyn till barnets
basala behov under tolkningen av vad som är barnets bästa.26
Något annat som förtjänar att nämnas i detta sammanhang, är att det inte har formulerats en
definition av vad principen om barnets bästa innebär.27
Det har dock gjorts gällande, att
denna princip skall betraktas, som en öppen ide och att den därför inte bör ha ett klart och
fast innehåll.28
Nyssnämnda princip har också tolkats på skilda sätt och har ett ganska
obestämt innehåll.29
Vad som är barnets bästa, kan skifta från en situation till en annan.30
Som exempel på detta kan nämnas, att det inte alltid är i strid med principen om barnets
bästa att skicka tillbaka barnet till hemlandet. Det sistnämnda är naturligt då alla barn är
olika. Följande har sagts, vad gäller den vikt, som skall ges till barnets bästa. Beslut som
rör barn, skall alltid fattas med hänsyn till deras bästa.31
Principen om barnets bästa, är en
tvingande princip inom internationell rätt, som är högst viktig vid ett avgörande, i fråga om
ett barn behöver internationellt beskydd.32
Det skall vara fråga om ett noggrant beaktande
av barnets bästa, mer än ett symboliskt sådant.33
Vid argumentation för ett beslut, där barnets bästa inte blir det avgörande, så finns det en
skyldighet att visa, att det saknas andra lämpliga lösningar.34
Det sägs vidare att det inte är
tillåtet att blunda för barnets bästa.35
Avgöranden om uppehållstillstånd, innebär en vägning av olika intressen, där barnets bästa
är ett av dem.36
Ett sätt att säkerställa barnets bästa sägs vara genom att ge
uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL, samt att en generösare bedömning kan göras i
barnärenden.37
Tillåts barn ett effektivt åtnjutande av sina rättigheter, så efterlevs principen
om barnets bästa.38
Det har tydliggjorts, att barnets bästa inte får ges en så bred betydelse,
att enbart underårighet kan leda till uppehållstillstånd.39
I förarbetena, har det dock sagts,
26
Schiratzki/Johanna a.a. s. 95. 27
The best interests of the child in the Swedish Aliens Act, Schiratzki/Johanna s.206. 28
A.a. 29
Seeking asylum under the convention on the rights of the child: a case for complementary protection Mc
Adam/Jane s 255. 30 Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 75. 31
Mc Adam/Jane a.a. s 256. 32 Mc Adam/Jane a.a. s 251. 33
The best interests of the child principle in swedish asylum cases: the marginalization of childrens rights
Lundberg/Anna s.66. Se också föregående not s. 254. 34
Lundberg/Anna a.a. s 52. 35
Lundberg/Anna a.a. s 55. 36 Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 75. 37
Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 76. 38 Lundberg/Anna a.a. s 55. 39
Prop. 1996/97:25 s 247.
9
att principen om barnets bästa, i många fall talar för att man bör tillåta barnen att stanna i
Sverige.40
Till sist skall här nämnas att 1:11 UtlL om hörande av barn, hör ihop med bestämmelsen
om barnets bästa och är en del i processen att ta reda på, vad som är dess bästa.41
Lagrummet om hörande av barn, ligger dock i utkanten av området för denna uppsats och
kommer därför inte att behandlas så utförligt.
8.2 Barnkonventionen och dess betydelse, för tillämpningen av svensk rätt
Då paragrafen om barnets bästa, har sin förhistoria i barnkonventionens bestämmelser,
finns det skäl att här kort gå igenom denna, trots att barnkonventionen inte är svensk lag.42
Det sistnämnda innebär, att konventionen inte kan åberopas i nationell domstol. Inte heller,
kan den åberopas i internationell domstol, då behörig sådan saknas.43
Vid ratificering av
konventionen, tog Sverige på sig en internationell skyldighet att följa dess bestämmelser.44
Det faktum att konventionen är bindande för vårt land, betyder inte att den skall appliceras
av våra myndigheter.45
Dock skall konventionen tas hänsyn till, vid bruket av
lagbestämmelserna, så att dessa tyds på ett sätt, som ligger i linje med vår internationella
förpliktelse.46
De nyssnämnda uttalandena i detta avseende, överensstämmer med den
internationella principen pacta sunt servanda.47
När svensk lag tillåter, kan vägledning
hämtas från barnkonventionen.48
Kommitten för barnets rättigheter, har dock slagit fast, att
konventionen skall ha företräde vid en konflikt mellan inhemsk och internationell rätt,
detta sägs följa av art.27 VCLT.49
Den artikel som är av intresse, i detta sammanhang, är artikel 3. I denna föreskrivs, att
vissa i artikeln uppräknade subjekt t.ex. välfärdsinstitutioner, skall se till att barnets bästa
kommer främst ”vid alla åtgärder som rör barn.”50
Begreppet barnets bästa, sägs få en
speciell relevans vid omständigheter, då de mer detaljerade artiklarna i barnkonvention inte
går att använda.51
Artikel 3 i barnkonventionen har följande uppgifter:
Att agera vägvisare i beslutsfattande som berör barn.
Att tjäna som mall, vid utvärdering av lagar och policy som går utanför det
som täcks in i konventionen.
Att tjäna som medlare, vid uppkomst av en konflikt mellan rättigheter etc.
40
A.Prop. s 249. 41
Nilsson/Eva a.a. s 88. 42
Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan a.a. s. 81-82. 43
Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan a.a s 82. 44
SOU 1997:116 s. 91. 45
A.SOU s.91. 46
A.SOU s.91. 47 Vienna Convention on the law of treaties 1969, art. 26. 48
SOU 1995:75 Flyktingpolitik i ett globalt perspektiv s. 238. 49
General comment nr. 6 fr. the committee for the rights of the child s.7. 50
Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan a.a. s 82. Se också för fullständig lydelse barnkonventionen art.3. 51
Handbok om barnkonventionen s. 47.
10
Att vara en hjälp vid tolkning av övriga artiklar i barnkonventionen.52
Ur artikel 3 i barnkonventionen, kan utläsas att hänsyn, alltid skall tas till barnets bästa vid
beslutsfattandet.53
Konventionen innehåller inget krav, på att barnets bästa alltid skall vara
det avgörande, men det skall vara en tungt vägande faktor, vid beslut som rör ett barn.54
När ett eller flera andra intressen väger över, fordras att beslutsfattare visar, att en
jämkning av olika intressen gjorts i varje enskilt fall.55
Det krav som ställs i art. 3 att ta
hänsyn till barnets bästa, är alltså inte ett absolut krav.56
Den mindre absoluta
formuleringen i art. 3 i barnkonventionen, ”syftar” till att möjliggöra en flexibel
tillämpning av barnets bästa.57
Artikel 3(1) i konventionen understryker, att beslutsfattarna
måste vara säkra på, att besluten sätter barnens bästa ”i främsta rummet”.58
Ställningstaganden angående ”barnets bästa”, skall vidtas ur ett kort och ett långsiktigt
perspektiv och skall överensstämma med konventionens grundtankar.59
Nationerna får inte
tyda ”barnets bästa” på ett för kulturstyrt sätt, eller tyda detta på ett sätt, som leder till att
barn förvägras sina rättigheter enligt barnkonventionen.60
Det skall dock sägas, att art. 3 i barnkonventionen, inte ger barnen några konkreta
rättigheter, därav får ej heller staterna särskilda skyldigheter.61
Regeringen har uttalat, att
barnkonventionen skall utgöra ett verksamt instrument, som påverkar alla statliga
avgöranden angående barn.62
8.3 Beaktande av barnets bästa och barnperspektivet
Regeringen har bl.a. angett att särbehandling av barn, är berättigat i förhållande till
deras speciella behov, i linje med uttalanden av barnkommittén.63
Två frågor bör beslutfattare ställa sig, när det gäller ”principen om barnets bästa”
dessa är: ” När lagstiftningen kräver att beslut fattas utifrån barnets bästa, finns det då
kriterier för detta och stämmer de överens med konventionens principer? Görs en
barnkonsekvensanalys utifrån principen om barnets bästa när beslut fattas som rör
barn?(…)” – Handbok om barnkonventionen s.54
Utlänningslagens utformning, gör det möjligt att applicera, en rad olika barnperspektiv
på beslutsmotiveringar.64
Så långt de går, bör beslutsfattare därför försäkra sig om, att
hänsynen till ”barnets bästa” finns med i sammanvägningen och presenteras i
52
SOU 1997:116 s 69. 53
Prop. 1997/98:182 s 13. 54
A.Prop. s 13. 55
A.Prop. s 13. 56 A.SOU s. 91. 57
Mac Adam/Jane a.a. s 256. 58
Handbok om barnkonventionen s. 47. 59
A.a. s 48. 60
A.a. s 48-49. 61
Anna/Lundberg a.a. s. 53. 62
A.Prop. s 1. 63
Prop. 1996:97:25 s.246. 64 Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 74.
11
beslutet.65
Ett självklart sätt att säkerställa barnets bästa är att ge det en chans att yttra
sina synpunkter. I delrapporten Barnkonventionen och utlänningslagen framfördes
några basala behov, som man ansåg borde vara en del, i en värdering ”av barnets
bästa”, dessa är: barnets anspråk på omsorg och beskydd, dess behov av föräldrar och
förhållandet till dem.66
Besluten skall innehålla ”ett barnperspektiv”.67
Vad gäller
innebörden av ordet barnperspektiv har bl.a. följande förklaring av detta getts, det
betyder att en grundlig analys, av vilka konsekvenser ett beslut får för ett visst barn
görs.68
Vidare sägs det att barnkonsekvensanalyser skall vidtas, före ett statligt
avgörande görs angående ett barn. 69
Regeringen har vidare ansett, att
konsekvensanalyser bör bli en ofrånkomlig del i beslutsfattandet, då det är en viktig
uppföljningsmetod när det gäller beaktande av barnets bästa.70
Det sistnämnda ligger i
linje, med uttalanden av FN:s kommitte för barnets rättigheter.71
Enligt doktrinen finns
det en brist på kunskap, i fråga om i hur stor omfattning, myndigheter tar hänsyn till,
att barn berörs, och därför ger dem det speciella bemötande som behövs.72
Svenska
myndigheter har dock en annorlunda utfrågnings teknik och metod i barnärenden,
tekniken är barnvänligare och mer inriktad på att uppnå syftet bakom samtal med
barn.73
Beteckningen barnets bästa, skildrar barnets komfort, denna avgörs genom diverse
personliga förhållanden, som livslängd, mognad, målsmäns förekomst eller frånvaro
av sådan, barnets omvärld och kunskaper.74
Uttydning och tillämpning av ”principen
om barnets bästa”, skall ligga i linje, med konventionen om barnets rättigheter, samt
övriga internationella juridiska regler och med 2005 års ”allmänna kommentar
nummer 6”, från kommittén för barnets rättigheter.75
Barnkonventionen ger ingen klar
definition av principen, eller uttrycker gemensamma drag i vad som är ett barns bästa,
dock sägs följande.76
Vad som är det bästa för barnet, skall vara en central
omständighet, men inte enbart detta skall beaktas.77
Det finns andra intressanta juridiska dokument, som kan ha inverkan på beslut, där
principen beaktas.78
Artikel 41 i konventionen slår fast att det alltid är det dokument,
65
Prop. 1997/1998:182 s.13. 66 SOU 1996:115 Barnkonventionen och utlänningslagen, s 43-44. 67
A.Prop. s.13. 68
SOU 1997:116 s. 73. 69
A.Prop. s 1. 70
A.Prop. s 15. 71
A.SOU s 66. 72
Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s. 67. 73 Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 68. 74 UNHCR Guidelines on Determining the Best Interests of the Child s 14. 75 A.a. 76 UNHCR Guidelines on Determining the Best Interests of the Child s 15-16. 77 A.a. 78
A.a.
12
som innehåller förmånligast bestämmelser för barnet som gäller.79
Kommittén för
barnets rättigheter, har yttrat oro för bristfälligt beaktande av ”barnets bästa” i
asylärenden, Sveriges regering råddes utföra de åtgärder, som behövs för att
tillförsäkra att barnets bästa, ligger bakom beslut och handläggning av barnärenden.80
De som har det främsta ansvaret, för att principen om barnets bästa används när den är
tänkt att användas och på rätt sätt, är staterna enl. internationell rätt.81
Användbar hjälp
till staterna i detta avseende, ges i nionde bilagan till riktlinjer från flykting
kommissarien.82
8.4 Synnerligen ömmande omständigheter 5 kap 6 § UtlL
Det här aktuella lagrummet 5:6 UtlL lyder som följer: ” Om uppehållstillstånd inte
kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad
bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande
omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall
särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i
hemlandet. Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de
omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att
tillstånd skall beviljas vuxna personer.”
Först skall det prövas, om en person är ”flykting” eller ”skyddsbehövande i övrigt”,
innan prövning enl. 5:6 UtlL blir aktuell, detta skall gå att utläsa i lagtext sägs det i
förarbetena.83
Uppgett behov av skydd, kan inte leda till att synnerligen ömmande
omständigheter anses finnas enl. 5:6 UtlL.84
Användningen av frasen ”stanna i Sverige”, talar om att bestämmelsen är tillämplig på
personer, som redan är i Sverige och här ansöker om uppehållstillstånd på denna
grund.85
Vid prövning enl. nyss nämnda lagrum, skall enl. lagförslaget en
sammantagen värdering, vidtas av omständigheterna kring utlänningens situation.86
Det som skall vara avgörande är, i vilken mån barnet kan antas lida bestående skada i
sin psykosociala utveckling av att åka tillbaka till hemlandet, vilket skiljs från de
kortvariga påfrestningar ett återvändande kan innebära för ett barn.87
Det kan vara fråga om omständigheter, som eventuellt var för sig är otillräckliga, men
som hopslagna kan grunda uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL.88
Det skall dock nämnas,
79 A.a. 80
Handbok om barnkonventionen s.53. 81 UNHCR Guidelines on Determining the Best Interests of the Child s. 26. 82 A.a. s 97-98. 83
Prop. 2004/05:170 s 186. 84
A.Prop. s. 186.
85 Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan a.a. s 266. 86
A.Prop. s 187. 87
SOU 1995:75 s.241. 88
A.Prop. s 187.
13
att de som söker uppehållstillstånd på denna grund, inte har grundläggande rätt till
uppehållstillstånd, men de får medges tillstånd.89
Regeringen har uttalat följande, vad gäller de avvägningar som skall göras vid en
värdering av vad som är barnets bästa: ” Ofrånkomligt är, att även då hemvändandet
kan medföra stora påfrestningar måste de beslutsfattande myndigheterna göra en
avvägning mot andra intressen, såsom förutsätts i barnkonventionen. Nödvändigheten
av att upprätthålla de krav som är uppställda för bosättning i Sverige är ett sådant
intresse. Att Sverige skall fortsätta sina omfattande insatser för utsatta barn i deras
hemländer är ett annat därmed sammanhängande intresse.(…)” – Proposition
1996/97:25 s.249
8.4.1 Faktorer som kan/skall beaktas vid en bedömning enl. 5 kap 6 § UtlL.
Det kan inte fullständigt anges i lagtext, alla faktorer som får beaktas vid prövning
enligt detta lagrum.90
Bestämmelsens formulering har gjort det nödvändigt, att göra
personliga värderingar vid tillämpningen av lagrummet.91
Uppehållstillstånd kan ges
på denna grund, i vissa fall efter en allsidig bedömning av de personliga
omständigheterna.92
De skäl som accepteras som skäl för att få stanna, är skäl av
personlig art som t.ex. hälsoskäl.93
Översynsutredningen har gjort några uttalanden av
vidare natur i detta sammanhang och ansett att det kan finnas skäl, att ta med
humanitära omständigheter, som är hänförliga till någon annan än den sökande vid
bedömningen.94
Regeringen stödjer i förarbetena de uttalanden, som
översynsutredningen gjort i detta sammanhang.95
Vidare skall skälen vara relaterade till situationen här, i förhållande till dennes
situation i ursprungslandet.96
En annan tänkbar situation är att den sökande har
anpassat sig till Sverige och detta i kombination med sjukdom, kan i vissa fall vara
tillräckligt för uppehållstillstånd enl. detta lagrum.97
Ytterligare faktorer som brukar beaktas vid bedömningen är
Barns utsatthet,
ohälsa,
självmordsrisk och vårdbehov,
acklimatisering till Sverige,
allvarliga förhållanden i fosterlandet,
medmänskliga skäl som rör släkting i Sverige,
89
SOU 2004:74 Utlänningslagen i ett domstolsperspektiv s. 133. 90
Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan a.a. s 266. 91
A.a. 92
A.a. 93
Prop. 2004/05:170 s.187. 94
A.SOU s 216. 95
A.Prop. s 192. 96
A.Prop. s 187. 97 A.Prop. s 187.
14
verkställighetsproblem,
”politiskt-humanitära skäl”
samt släktingar i Sverige i kombination med allvarlig situation i
ursprungslandet.98
Av faktorer som bör beaktas, kan nämnas risk för grova trakasserier eller grav social
utstötning.99
Regeringen framför dock också vissa avgränsande anvisningar rörande
tillämpningen av 5:6 UtlL. Tillstånd på denna grund med anledning av
traumatiserande upplevelser, eller social utstötning, kan bara bli aktuellt om personens
upplevelser inte når upp till den nivå, som krävs för flyktingskap, eller
skyddsbehövande i övrigt, eller om de ligger utanför tillämpningsområdet för dessa
bestämmelser.100
Vidare har sagts i fråga om tillämpningsområdet för 5:6 UtlL att det inskränkts till
följd av lagändringar 1997, vilket betyder att de politiskt-humanitära skälen, nu
omfattas av skyddsgrunderna.101
Det är möjligt att medge uppehållstillstånd, pga.
politiskt-humanitära skäl fortfarande, då det inte råder väpnad konflikt i
ursprungslandet, men situationen där ändå är sådan, att det vore omänskligt att skicka
tillbaka utlänningen dit.102
Det händer också att personer, som varit offer för grava
övergrepp medges tillstånd enl. 5:6 UtlL, då det anses att det är inhumant, att begära
att utlänningen återvänder.103
Innebörden av frasen ”humanitära skäl”, har inte klarlagts i lagtextens tidigare lydelse,
utan har där främst bestämts, genom uttalanden i praxis och förarbeten.104
Detta har
lett till, att begreppets innebörd kommit att skifta med tiden.105
Utformningen av 5:6 i
2005 års utlänningslag, har därför gjorts med lagrådets uttalande om behövligheten av
begreppsbestämning i åtanke.106
8.4.2 Särskilt om sjukdom som skäl för tillstånd
Detaljreglering i lag av frågan när ”sjukdom och vårdbehov”, kan grunda rätt till
uppehållstillstånd, leder till att denna grund framstår, som en av de centrala grunderna
för uppehållstillstånd i Sverige.107
Regeringen ansåg därför att, ett neutralt begrepp bör
användas i bestämmelsen, i detta sammanhang är hälsotillstånd ett lämpligt sådant.108
Det föreslagna begreppet gör det möjligt att ta hänsyn till hela hälsoskalan, friskhet
98
SOU 2004:74 s. 138-139. 99
A.SOU. s 188. 100
A.Prop s 192. 101
A.SOU s 124-125. 102
A.SOU s 135. 103
A.SOU s 208. 104
Barn i rättens gränsland, Nilsson/Eva, s 185. (Numera används begreppet synnerligen ömmande omständigheter istället. ) 105
Nilsson/Eva, a.a s 185. 106
Nilsson/Eva, a.a s 186. 107
Prop. 2004/05:170 s 190. 108
A.Prop. s 190.
15
mot sjukdom, samt funktionsförmåga.109
Regeringen föreslog därför att
hälsotillståndet hos den sökande, framför allt skall tas hänsyn till, vid en bedömning
enl. 5:6 UtlL.110
Uppehållstillstånd kan då bli aktuellt, om utlänningen har en sjukdom
av livshotande karaktär, eller ett gravt handikapp.111
När det gäller barns sjukdom
innebär bestämmelsen i andra stycket av 5:6 UtlL, att det i deras fall inte behöver
finnas en livshotande sjukdom, för att uppehållstillstånd skall kunna bli aktuellt.112
I
detta sammanhang skall barnets utveckling och livskvalitet, påverka bedömningen,
samt vårdmöjligheterna i hemlandet och de ekonomiska konsekvenserna bakom bifalls
beslut.113
Vad gäller barn, som har ett eller flera handikapp, torde det vara tänkbart att
i högre grad beakta dess prognos, vårdbehov och utveckling m.m.114
De faktorer som
skall tas hänsyn till, vid en bedömning av om utlänningens hälsotillstånd är så dåligt,
att uppehållstillstånd bör meddelas är följande: (ej uttömande)
Är det skäligt att vården utförs i Sverige?
De ekonomiska konsekvenserna av meddelade tillstånd skall betänkas.
Kan vård utföras i Sverige i det aktuella fallet?
Leder vården till en märkbar och bestående förbättring av personens hälsotillstånd
eller är den livsviktig?
Kan personen erhålla lämplig vård i hemlandet, eller i ett annat land dit han/hon kan
skickas?115
Vidare har det sagts att, trots att Sverige ibland kan ge en mer högkvalitativ vård än den
som erbjuds i utlänningens hemland, kan inte enbart detta grunda rätt till
uppehållstillstånd i Sverige.116
De ekonomiska konsekvenserna sammantagna, kan leda
till att uppehållstillstånd bör nekas, trots att vård finns att tillgå för aktuell sjukdom här
i landet.117
Den bedömning som skall göras, enligt lagrummet leder till att kravnivån
sänks, vad gäller hur sjuk eller hur frisk en person måste vara, för att det skall vara
skäligt att skicka denne till ett annat land.118
Uppehållstillstånd kan också meddelas,
om verkställning av beslut om avvisning, eller utvisning skulle innebära en svår fara för
utlänningens liv alternativt hälsa.119
En persons hälsotillstånd kan vara sådant, att en
resa innebär fara för dennes liv eller hälsa.120
Tidsbegränsade uppehållstillstånd kan komma i fråga, om sjukdomen eller vårdbehovet
är av tillfällig art t.ex. för att möjligöra en annars icke genomförbar operation.121
109 A.Prop. s 190. 110
A.Prop. s 190. 111
A.Prop. s 190. 112
A.Prop. s 281. 113
A.Prop s 281. 114
A.Prop s 195. 115
A.Prop. s 190. 116
A.Prop. s 190. 117
A.Prop. s 190. 118 A.Prop. s 190. 119 A.Prop. s 190. 120
A.Prop. s 191. 121
A.Prop. s 191.
16
Varaktigheten och hälsotillståndets utveckling, är det som skall avgöra hur långt ett
möjligt uppehållstillstånd skall vara.122
Desto längre varaktighet, desto mer motiverat är
det att medge personen ett permanent tillstånd.123
8.4.3 Särskilt om sökandens acklimatisering till Sverige
Den anknytning till Sverige, som den sökande kan ha skaffat sig, under längre väntan
på ett beslut i sin ansökan, kan ha en framstående betydelse för tillståndsfrågan.124
Detta gäller särskilt barnärenden.125
När det gäller barn, är den vanligaste formen av
anpassning till Sverige, den som uppkommit genom svensk skolgång.126
Vid
bedömning av rekvisitet anpassning till Sverige, kan barnets anpassning hit, inte ges
självständig väsentlig betydelse.127
I detta sammanhang, skall det även tas hänsyn till,
vilken anknytning en person har till hemlandet, faktorer som beaktas är kvarvarande
familjemedlemmar och hur länge personen bott i landet.128
Den typ av vistelse som
skall beaktas i detta sammanhang, är vanligen laglig vistelse.129
Vistelse från den dag
då ansökan lämnas, till att beslut fattas, skall alltså beaktas.130
Det krävs vidare, att den
långa handläggningstiden, inte berott på något förhållande, som utlänningen kunnat
påverka.131
Det framförs att den faktiska tiden, som sådan inte har någon oberoende
betydelse, vid prövningen.132
Tiden har bara betydelse som skäl till att personen skaffat sig en egen anknytning till
Sverige.133
Det krävs en längre vistelsetid, för att uppehållstillstånd pga. anknytning,
skall kunna komma i fråga.134
Någon specifik tid, som ensamt kan berättiga
uppehållstillstånd, kan dock inte fastläggas.135
8.4.4 Lite kort om verkställighetshinder
Regeringen anser, att man skall ta hänsyn till, om det finns ett verkställighetshinder vid
en bedömning enl. 5:6 UtlL.136
I förarbetena sägs det att, avvisningsbeslut inte skall tas,
om det redan vid en bedömning av ansökan, är tydligt att ett avvisningsbeslut inte går
att genomföra.137
I praxis har förekomsten av verkställighetshinder, lett till att ett
permanent, eller tidsbegränsat tillstånd kunnat meddelas med stöd av 5:6 UtlL.138
122
A.Prop. s 191. 123
A.Prop. s 191. 124
A.Prop. s 191. 125
A.Prop. s 191. 126
A.Prop. s 191. 127
A.Prop. s.281. 128
A.Prop. s 280. 129
A.Prop. s 191. 130
A.Prop. s 191. 131
A.Prop. s 191. 132
A.Prop. s 191. 133
A.Prop. s 191. 134
A.Prop. s 191. 135 A.Prop. s. 191. 136
A.Prop. s 193. 137
A.Prop. s 192. 138
A.Prop. s 193.
17
Verkställighetshinder som orsakas av den sökande själv och som kan lösas genom
dennes samarbete, har inte ansetts förorsaka en rätt att stanna här.139
Den sistnämnda
typen av verkställighetshinder, bör enligt förarbetena bedömas som tillfälliga hinder.140
8.4.5 Bevisbörda och syn på bevis
Utgångspunkten är att den sökande skall, uppge de grunder som görs gällande och sedan
presentera de förhållanden, som är relevanta för sitt fall.141
Beviskravet i den här typen
av ärenden, skiftar beroende av de grunder som åberopas.142
Också myndigheternas
utredningsskyldighet, är beroende av vilka grunder sökanden gör gällande.143
Som
exempel kan nämnas åberopande av sjukdom, då sägs det att den sökande skall bekräfta
svårighetsgraden i sin sjukdom alt. handikapp genom uppvisande av läkarintyg.144
9. Särskilt om ensamkommande barn
Begreppet ensamkommande barn, definieras enligt följande. ”Ett ensamkommande barn
är en person under 18 år som är åtskild från båda sina föräldrar eller från en person
som enligt lag eller sedvana har det primära ansvaret för barnet.”- (Ds 2004:54, s.19)
Obs. det finns några olika definitioner av begreppet, detta är en av dem.
9.1 Ensamkommande barn och 5 kap 6 § UtlL
Ensamkommande barn sägs det, erkänns sällan som flyktingar, men får desto oftare
uppehållstillstånd p.g.a humanitära skäl.145
Majoriteten av de ensamkommande barn,
som söker asyl i Sverige, får uppehållstillstånd med stöd av bestämmelsen i UtlL, om
synnerligen ömmande omständigheter.146
En vanlig orsak till att tillstånd meddelas, är
att man inte kan hitta barnets föräldrar.147
Vad gäller barn, som kvalificerar sig för uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL, har flykting-
politiska kommittén anfört, att barnets bästa skall balanseras mot det faktum, att
beviljande av uppehållstillstånd för barn kan leda till anhörig-invandring.148
9.2 Mottagning och rättsäkerhetsgarantier för ensamkommande barn
Europa kommissionen har uttalat följande, i förhållande till ensamkommande barn och
behandlingen av dessa. EU och medlemsländerna skall beskydda och hjälpa dessa barn,
139
A.Prop. s 193. 140
A.Prop. s 193. 141
SOU 2004:74 s 160. 142
A.SOU s 160. 143
A.SOU s 160. 144
A.SOU s 161. 145
Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 69. 146
Prop. 2005/06:46 Mottagande av ensamkommande barn s 9. 147
Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 72. 148
SOU 1995:75. s 239.
18
på ett sätt som överensstämmer med barnets bästa, samt skyldigheterna inom
internationell rätt, oavsett barnets medborgarskap.149
Det sistnämnda skall gälla, tills en
acceptabel lösning för barnet/en är beslutad. Så fort myndigheterna får vetskap, om ett
ensamkommande barn vid gränsen till EU, eller på dess område, så skall mottagnings
arrangemang vidtas och tillgång till lämpliga rättsäkerhetsgarantier finnas.150
Asylansökningar som görs av ensamkommande barn, skall prioriteras och det skall
eftersträvas ett snabbt och rättvist avgörande av ärendet.151
När staterna säkerställer ett
acceptabelt bemötande av ensamkommande barn, så skall non-refoulement principen
upprätthållas.152
Vid förekomst av indikation på att ett barn behöver internationellt
beskydd, så skall asylprocess påbörjas eller om lämpligt en process om andra typer av
skydd, inom nationell alt. internationell rätt.153
9.3 Ensamkommande barn och barnets bästa
Det är för nyssnämnda typ av barn, ytterst viktigt att värdera deras trovärdighet, detta är en
del i att ta reda på vad som är deras bästa.154
Principen om barnets bästa, skall
upprätthållas under alla steg, från upptäckt av ett ensamkommande barn, till dess att en
acceptabel lösning hittats.155
Överväganden i fråga om barnets bästa, skall regelbundet
sammanställas, under processens gång, som en del i förberedelserna inför ett avgörande av
stor vikt för barnet.156
Vidare skall en välkvalificerad vårdnadshavare väljas snarast möjligt, detta då det är en
väsentlig del i att väl fastlägga barnets bästa.157
Med anledning av detta, skall asylprocess
eller annan process, inte påbörjas förrän en vårdnadshavare valts.158
Det saknas enighet
inom EU, i fråga om vilka befogenheter och vilken roll, samt vilken kunskap en företrädare
för ett ensamkommande barn skall ha.159
9.4 Hållbara och godtagbara lösningar för dessa barn
Följande har sagts vad gäller acceptabla lösningar, av ett ensamkommande barns situation.
Eventuella lösningar skall vägledas av, vad som är bäst för det enskilda barnet och kan ta
sig uttryck i något av de följande:
Återkomst och återanpassning till ett liv i hemlandet.
Medgivande av tillstånd som flykting, skyddsbehövande i övrigt eller på annan
grund, vilket leder till att barnet kan vänjas in i ett liv i det nya landet.
149
Action Plan on Unaccompanied Minors (2010-2014) s 7. 150
A.a. s 8. 151
General comment no.6 , 2005 fr. The Committee for the rights of the child s 20. 152 A.a. s 10. 153
A.a. s 19-20. 154 Antoniou Vasilia.L, Ascher.H, Bierwirth.C, Bodegård.G, Finch.N, Floor.K, Foldspang.A , Guerassimova.K ,
Halvorsen.K, Hjern.A , Ingleby.D , Montgomery.E , Nilsson.E , Norman.K , Patchenkov.O , Reynolds.R ,
Smith.T, Söderbergh.C, Watters.C, van Willigen.L a.a. s 69. 155
General comment no.6 , 2005 fr. The Committee for the rights of the child s. 9. 156
A.a. 157 A.a. 158 A.a. 159
Action Plan on Unaccompanied Minors (2010-2014) s 9.
19
Överföring till ett annat land. 160
Ett avgörande av ett ensamkommande barns situation, skall tas av lämplig myndighet och
så fort som möjligt ( riktlinje inom ett halvår).161
Vid detta avgörande, skall man beakta
förpliktelsen att sträva efter att hitta barnets familj, undersöka andra alternativ för
återanpassning till ursprungssamhället och sist vidta en värdering av vad som är bäst för
barnet.162
9.4.1 Återföreningsfrågor
I förarbetena har det sagts kring ensamkommande barn och återföreningsfrågor följande. I
de fall där skyddsbehov inte finns, skall målet vara att familjen återförenas i barnets
hemland, eller det land där dess föräldrar bor.163
Det sistnämnda skall ske så fort som
möjligt.164
Visar det sig efter en grundlig utredning, att barnet är övergivet, så skall det
enligt regeringen medges permanent uppehållstillstånd.165
Tillbakavändande är bara en
lösning bland flera och även här skall barnets bästa vara vägledande.166
Frivillig återfärd
skall främjas.167
Eu-rätten reglerar inte förhållandena för barn, som inte kan skickas
tillbaka, vilket betyder att medgivande av tillstånd, som det enl. 5:6 UtlL är en fråga för
den inhemska rätten.168
Återkomst till hemlandet skall vanligtvis inte anordnas, såvida detta inte är förenligt med
barnets bästa.169
Det ligger dock oftast ingen motsättning i ”principen om familjens enhet”
och den om barnets bästa.170
Detta betyder att det vanligtvis är förenligt med barnets bästa
att ”återförenas” med mamma och pappa.171
Skulle principerna krocka, skall dock barnets
bästa väga över.172
9.5 Åldersfrågor
Det är viktigt att bestämma ålder, på den asylsökande, så att barnet får det särskilda
skydd/bemötande det har rätt till. En legal representant för barnet, skall vara med vid
åtgärder, för att bestämma ålder och barn skall bemötas som barn, tills det står klart att det
inte är fråga om ett barn.173
När det gäller bedömningen av barnets ålder, har sagts
följande. I fall där det är svårt att bestämma åldern på ett barn, så skall barnets uppgivna
160
A.a s 12. 161 A.a. s 12. 162 A.a s 12. 163
Prop. 1996/97:25 s.250. 164 A.Prop. s 250. 165
A.Prop. s 251. Se också Guidelines on policies and procedures in dealing with unaccompanied children
seeking asylum. s. 3 och 14. 166 Action Plan on Unaccompanied Minors (2010-2014) s 12. 167
A.a. s 12. 168
A.a. s 14. 169
General comment no.6 , 2005 fr. The Committee for the rights of the child s 23. 170
Guidelines on Policies and Procedures in Dealing with Unaccompanied Children Seeking Asylum s 14. 171
A.a. s 14. 172
A.a. s 14. 173
Action Plan on Unaccompanied Minors (2010-2014) s 11.
20
ålder godtas.174
Det som skall vara vägledande i detta sammanhang, är om personen beter
sig omoget och/eller verkar sårbar och därför behöver ett varsammare bemötande.175
10. Tillämpning i praxis av 5 kap 6 § UtlL
10.1 Referat av MIG 2007:25
A sökte asyl för sig och sin son B i mars 2005. Förutom skyddsskäl, uppgavs att sonen
lider av epilepsi och medicinerar regelbundet. Ur intyg framgick att B hade utretts för
en komplex krampsjukdom. Migrationsverket avslog ansökningarna och bestämde att
sökandena skulle avvisas till Eritrea. Som skäl för beslutet, angavs i fråga om B:s
sjukdom följande. Det finns ett starkt begränsat utrymme, för att medge
uppehållstillstånd av humanitära skäl, med stöd av 2:4 st.1 pt.5 89-års UtlL. I ärendet
framgår inga skäl, som omfattas av nyssnämnda lagrum i UtlL.
A har uppgett att B mottog vård i Eritrea. Med hänsyn till den förhållandevis korta
period B och hans mor vistats i Sverige, så är det i linje med B:s bästa att återvända till
Eritrea med sin mor. Ett återvändande kan inte förorsaka en allvarlig, varaktig skada i
hans psykosociala utveckling. A överklagade och anförde förutom skyddsskäl,
synnerligen ömmande omständigheter, med hänvisning till B:s sjukdom. Angående
B:s sjukdom uppgavs följande. B lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd, som
fortfarande inte blivit färdigutrett. Det faktum att B erhöll fel medicinering i Eritrea,
gör att man kan dra slutsatsen, att han inte kan få lämplig vård där. Av ingivna
läkarintyg, framgår att B:s epilepsi var svårhanterlig, när han anlände till Sverige.
Medicinerna han mottagit i Eritrea, är moderna och används också i Sverige, men
blandningen av dem var olämplig.
Migrationsverket bestred bifall och uppgav bl.a. följande. Pojkens hälsotillstånd når
inte upp till lagens krav, för medgivande av uppehållstillstånd p.g.a ”synnerligen
ömmande omständigheter.” Vad gäller anpassning till Sverige, så har de inte vistats
länge nog i Sverige, för att man skall kunna ta hänsyn till deras anpassning hit.
Migrationsdomstolen anser på samma grund, som migrationsverket att ”A:s
asylberättelse inte är trovärdig”. I fråga om ”synnerligen ömmande omständigheter”
fastslås, att B har en svårbehandlad epilepsi, men inte en livshotande sådan. De
uppgifter som framkommit, om de mediciner och den vård B mottagit i hemlandet, går
emot uttalanden om avsaknad av vård och medicin där.
Det finns möjlighet till vård i Eritrea, det är mest en fråga om skillnad i vårdkvalite.
Trots att vårdkvaliteten är högre i Sverige, kan inte detta i sig grunda
uppehållstillstånd här. Vad som framkommit i målet, pekar inte på att
kvalitetsskillnaden skulle inverka på B:s utveckling och livskvalitet på det sätt, som
krävs för tillstånd enl. 5:6 UtlL. Pojkens hälsa riskerar inte att ta skada, vid återkomst
till hemlandet, där pappan och tre syskon befinner sig.
174
Guidelines on Policies and Procedures in Dealing with Unaccompanied Children Seeking Asylum s 8. 175
A.a.
21
A överklagade till migrationsöverdomstolen och uppgav bl.a. följande. Tillgången till
lämplig medicin är i, ”bästa fall” oregelbunden och i ”värsta fall” icke existerande.
Vid avsaknad av medicin blir sjukdomen snart livshotande. A åberopade läkarintyg av
vilket framgår bl.a. följande. Pojken har haft ett antal större anfall under hösten. B:s
tillstånd försämrades efter årsskiftet och han togs in på barnkliniken. Ett antal
vårdåtgärder är planlagda och dessa, skulle inte gå att utföra i samma utsträckning i
Eritrea.
Vidare är de ”traditionella och gammaldags medicinerna”, inte adekvata för
behandling av B. Ett avbrott i behandlingen kan ”i värsta fall” leda till att tillståndet
blir livshotande.
I fråga om synnerligen ömmande omständigheter, gjorde migrationsöverdomstolen
följande överväganden. A har inte uppgett något, som pekar på att det inte skulle
finnas, lämplig vård för B i Eritrea, eller tillgång till medicin.
Migrationsöverdomstolens argumentering, i övrigt följer underinstansernas. Även efter
en samlad bedömning och med beaktande av 1:10 UtlL, finner domstolen att
överklagandet skall avslås.
10.2 Referat av MIG 2008:3
Familjen A lämnade in sin första ansökan om asyl i Sverige 2003. Asylansökningarna
avslogs av migrationsverket den 2 april följande år. Familjen överklagade till
Utlänningsnämnden. Nämnden avslog överklagandet och senare samma år avslogs en
ansökan enl. 2:5b 89-års UtlL. I september 2005 åkte familjen tillbaka till Serbien och
avvisningsbeslutet var verkställt. I augusti månad följande år, reste familjen tillbaka
till Sverige och sökte asyl omgående. Migrationsverket avslog på nytt ansökningarna i
februari 2007 och tog beslut om utvisning. Familjen överklagade och migrationsverket
motsatte sig bifall till överklagan.
Migrationsdomstolen medgav familjen permanent uppehållstillstånd. Domstolen
ansåg, att det fanns synnerligen ömmande omständigheter, därför tilläts familjen
stanna i Sverige, med stöd av 5:6 UtlL. Migrationsverket överklagade.
Verket angav som stöd för sitt överklagande bl.a. följande. Migrationsdomstolen
verkar inte ha prövat, hur ett återvändande skulle påverka barnens hälsa och
utveckling. Domstolen har åtminstone inte preciserat, på vilket sätt barnens
psykosociala utveckling, skulle bli varaktigt skadad vid ett återvändande.
Uppfattningen att de två äldsta barnen anpassat sig bra till Sverige, verkar grundas
enbart på uppgifter i andra hand från pappan, som denne lämnade vid en muntlig
förhandling i migrationsdomstolen. Familjen har vistats i Sverige totalt runt 3 år, vilket
inte är en avsevärd tid även för en barnfamilj. I tidigare praxis har ca. 4 års vistelse,
ansetts kunna grunda uppehållstillstånd p.g.a. humanitära skäl.
Det har inte framkommit något i målet, som tyder på att familjens hälsa är så dålig, att
enbart denna kan grunda uppehållstillstånd. Familjen har också uppgett, att barnens
22
hälsa och utveckling skulle skadas, av en avvisning och att förhållandena i hemlandet
utgör grund för uppehållstillstånd. I detta fall, skall det vara avgörande i vilken grad ett
barn kan förmodas lida varaktig skada, på sin psykosociala utveckling av att återvända
till Serbien. Det är inte visat i målet hur barnens hälsa och/ eller utveckling skulle
skadas av en hemkomst.
Situationen i hemlandet är inte av den natur, att uppehållstillstånd borde medges.
Sociala problem i hemlandet, kan vanligtvis inte grunda uppehållstillstånd i Sverige.
Inte heller vid en sammantagen bedömning, kan de aktuella omständigheterna klassas
som synnerligen ömmande. Bestämmelsen i 5:6 UtlL är därför inte tillämplig.
Familjen bestred bifall till verkets överklagan och uppgav väsentligen följande. De har
en väldigt ”stark anknytning” till Sverige, speciellt genom barnen, vilket flertalet intyg
bevisar. Vidare är det visat att barnens hälsa och utveckling, skulle komma till stor
skada vid återvändande till Serbien.
Migrationsöverdomstolen gjorde följande bedömning. Familjen har inte uppgett några
hälsoskäl av den typ som omfattas av 5:6 UtlL. I fråga om anpassning, till Sverige
gjordes dessa överväganden. Den nu aktuella ansökan är från 16/8-06 och prövades
därför enl. 2005 års UtlL. Endast tid som familjen vistats här i och med den senaste
ansökan, skall beaktas när de gäller anpassning till Sverige. Eventuell anpassning till
Sverige, som kan ha uppkommit vid tidigare ansökan, skall ha beaktats vid
bedömningen av denna. Familjen har inte vistats här någon ansenlig tid, även med
hänsyn till att barn är berörda. Trots att familjen i viss utsträckning anpassat sig till
Sverige, medger omständigheterna inte uppehållstillstånd av detta skäl. Inte heller
situationen i hemlandet, är sådan att den kan grunda uppehållstillstånd med stöd av 5:6
UtlL.
Även den samlade bedömningen, leder till att uppehållstillstånd inte kan meddelas enl.
5:6 UtlL. Bestämmelsen om barnets bästa, har beaktats. Migrationsverkets
överklagande bifölls därför.
10.3 Referat av MIG 2010:6
A och hennes barn B-D kom till Sverige 19/2-07 och sökte samma dag
uppehållstillstånd m.m. Familjen uppgav att de är skyddsbehövande, alternativt att det
finns synnerligen ömmande omständigheter. Den 5/10-07 avslog migrationsverket
familjens ansökan, samt beslöt att de skulle utvisas.
A-D överklagade beslutet. Familjen medgavs permanent uppehållstillstånd.
Domstolen motiverade sitt avgörande, med huvudsakligen detta. A-D omfattas inte av
4:1 och 4:2 UtlL. Vidare ansåg domstolen, att familjens hälsa och anpassning till
Sverige, inte kan grunda uppehållstillstånd. Domstolen tar uppgifterna, om upplevda
övergrepp som sanna, samt anser att familjens situation, vid återkomst verkar svår. Då
A saknar manligt kontaktnät, i hemlandet är det möjligt, att familjen skulle hamna i en
utsatt situation vid återkomst. Vidare anser domstolen, att man inte kan utesluta att A
23
löper en påtaglig risk, för social utstötning m.m. i hemlandet. Sistnämnda bedömning
grundades på, att A är en ensam ung mor med tre barn. En sammantagen bedömning
leder till att familjen bör medges uppehållstillstånd med stöd av 5:6 UtlL.
Migrationsverket överklagade till migrationsöverdomstolen. Som grund för sitt
överklagande, uppgav migrationsverket bl.a. detta. Enligt migrationsöverdomstolens
praxis, har den sökande bevisbördan för att visa att han/hon uppfyller lagens krav, för
medgivande av aktuell förmån. Migrationsdomstolen har ansett det tillräckligt att
nämnda omständigheter ”inte kan uteslutas”. Det saknas läkarintyg, avseende
familjemedlemmarna. Familjen har vistats här i ca. 2 år, vilket är en relativt kort tid.
När det gäller situationen i hemlandet, konstaterar verket att det finns ”fungerande
kvinnohus”, som erbjuder hjälp. I fråga om A:s avsaknad av manligt nätverk,
konstateras att A uppgett att pappan och bröderna finns i Montenegro och att hon
kommunicerar med dem. En sammantagen bedömning leder till, att det inte finns,
synnerligen ömmande omständigheter.
Familjen motsatte sig bifall och uppgav väsentligen följande. Påståendet om att
migrationsdomstolen tolkat bevisbördan fel stämmer inte. Det finns omständigheter,
som ytterligare försvårar A:s situation, vid en återkomst till hemlandet. A:s psykiska
hälsa är dålig och hon äter antidepressiva tabletter. Hon har även blivit socialt utstött i
hemlandet, som en konsekvens av de övergrepp, hon utsatts för. Barnen har
acklimatiserat sig väl i Sverige och går i skolan. De upplever dock en djup rädsla, som
bottnar i vad de upplevt i hemlandet. Familjen har fört fram viss skriftlig bevisning
bl.a. ett foto av A, efter misshandeln samt ett psykologutlåtande från 2/12-06.
Migrationsöverdomstolen diskuterade som följer. Domstolen finner att familjen inte
omfattas av 4:1,4:2 och 4:2a UtlL. I fråga om synnerligen ömmande omständigheter,
gjordes följande bedömning. Det saknas medicinsk utredning i målet, som ger stöd för
att någon i familjen är allvarligt sjuk, eller i behov av vård här. Familjen kan därför
inte medges uppehållstillstånd, på enbart medicinska grunder. Inte heller har A själv,
fått sådan anpassning till Sverige, som gör att tillstånd kan meddelas enbart på denna
grund. När det kommer till situationen i hemlandet, gjordes följande
ställningstaganden. Det är enligt domstolens mening klarlagt att hon misshandlats på
det sätt som framgår av åberopad bevisning. A:s berättelse om upplevelserna i
hemlandet läggs därför till grund för bedömningen.
Det är utrett i målet att hemlandets myndigheter lagfört svågern för misshandeln av A.
I hemlandet har hon tillgång till sina föräldrars och syskons stöd. A har därför både ett
socialt och ett manligt kontaktnät i hemlandet. A har inte gjort sannolikt att hon
riskerar social utstötning, eller andra svårigheter i hemlandet av den tyngd, som
motiverar uppehållstillstånd. Inte heller den sammantagna bedömningen, leder till en
annan slutsats.
I fråga om barnen gjordes följande överväganden.
24
Vad gäller barnens hälsotillstånd, saknas det skäl att meddela tillstånd bara på denna
grund. Barnen är 14,13 och 9 år gamla och har varit i Sverige i tre år. Utredningen
visar att de har gått i svensk skola sedan 2007. I tidigare fall har domstolen betraktat
en vistelsetid på ca. två år, som förhållandevis kort. Därav kan tre år inte betraktas som
en längre tid. Det skall tas särskilda hänsyn, i ärenden som berör barn. Barns
acklimatisering till Sverige, kan dock inte ensamt ges avgörande betydelse. Således
kan inte heller, bara barnens anpassning till Sverige, leda till att uppehållstillstånd
medges.
Vad gäller situationen i hemlandet för B-D, skall de svåra upplevelserna från
hemlandet beaktas. Först har de oväntat förlorat sin pappa och sedan har de tvingats
bevittna övergreppen mot mamman. För ett barn kan det vara lika skrämmande, att se
en förälder utsättas för övergrepp, som om de själva blivit utsatta. Att man ska beakta
denna typ av psykisk påfrestning, går att utläsa i förarbetena till UtlL. Dock görs
bedömningen, att inte heller barnens situation i hemlandet, ensamt kan grunda
uppehållstillstånd.
Följande uttalande förtjänar att nu nämnas: ”Socialförsäkringsutskottet anförde under
behandlingen av förslaget till den nu gällande bestämmelsen i 5 kap. 6 §
utlänningslagen(…) att någon skärpning i förhållande till den tillämpning som dittills
gällt inte var avsedd. Beträffande prövningen av ärenden som rör barn framhöll
utskottet att syftet med förslaget tvärtom var att mildra praxis så att portalparagrafen
i 1 kap. 10 § skulle få det genomslag som avsågs redan när den bestämmelsen
infördes.”
Migrationsöverdomstolen går vidare, med att konstatera att det även i barnärenden,
inte räcker med att omständigheterna är ömmande, eller särskilt ömmande. Anförda
omständigheter skall även i barnärenden vara synnerligen ömmande, det skall bara
vara lättare för barn, att nå upp till denna nivå. Efter en sammantagen bedömning,
finner domstolen att det inte finns synnerligen ömmande omständigheter. Barnets
bästa har beaktats. Verkets överklagan bifölls.
10.4 Referat av MIG 2009:31
A anlände till Sverige 21/7-06 och sökte uppehållstillstånd m.m. den 5/9-06. Samma
år fick hon sonen B. Migrationsverket ”avvisade” deras ansökningar följande år. Den
4/4-07 återförvisade migrationsdomstolen ärendet till migrationsverket, för fortsatt
handläggning. Som grund för sin ansökan om uppehållstillstånd, uppgav sökandena
bl.a. följande. De skall få asyl i Sverige, på grund av situationen i Sudan och den
väpnade konflikt som råder i landet.
Som svart ensamstående kristen mor, riskerar hon att bli offer för övergrepp och kan
inte räkna med att få hjälp av myndigheterna. Hon kan inte åka tillbaka till Egypten,
där hon bott sedan nio-års åldern, då hon inte kan få uppehållstillstånd där.
25
Migrationsverket avslog A och B:s ansökan och beslöt att de skulle utvisas till Sudan.
Verket gjorde bedömningen att A och B inte omfattas av 4:1 och 4:2 UtlL. Vad gäller
synnerligen ömmande omständigheter, anförde verket följande. A och B lider inte av
livshotande sjukdom, eller annat allvarligt tillstånd, de kan därför inte medges
uppehållstillstånd p.g.a. detta. Vidare har de inte befunnit sig i Sverige någon längre
period, varför de inte kan ha fått särskild anpassning till Sverige. Situationen i
hemlandet är inte sådan att den kan grunda uppehållstillstånd med stöd av 5:6 UtlL.
Vid en sammantagen bedömning, där hänsyn togs till barnets bästa gjorde
migrationsverket bedömningen att 5:6 UtlL inte är tillämplig. A och B överklagade
beslutet. Migrationsverket motsatte sig bifall.
Migrationsdomstolen ”biföll överklagandet”, med huvudsakligen följande motivering.
A och B är inte att betrakta som flyktingar, eller skyddsbehövande i övrigt. I fråga om
synnerligen ömmande omständigheter, gjordes följande bedömning. A har inte vistats i
Sudan sedan hon var liten och saknar därför naturlig anknytning till landet. Vidare är
A en ensamstående mor, vars son fötts i Sverige. En viss acklimatisering till Sverige
har uppkommit då A är sambo med en svensk och fungerar som styvmamma för
dennes dotter. Migrationsdomstolen bedömer med anledning av det nyss sagda att det
finns synnerligen ömmande omständigheter. Därför medges A och B permanent
tillstånd med stöd av 5:6 UtlL.
Migrationsverket ”överklagade” till migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolen gjorde bedömningen att A och B inte omfattas av 4:1 eller
4:2 UtlL. I fråga om synnerligen ömmande omständigheter sades följande.
Migrationsöverdomstolen gör bedömningen att sökandenas hälsotillstånd och
acklimatisering till Sverige, inte i sig enskilt kan grunda tillstånd. I fråga om
situationen i Sudan och risken för social utstötning, gjordes följande överväganden.
Utrymmet för att beakta ”otillräckliga skyddskäl” inom ramen för 5:6 UtlL är starkt
begränsat. I detta mål finns det anledning, att ta hänsyn till de problem som A och B
kan förväntas få uppleva, vid återkomst till Sudan. Det finns inte skäl, att ifrågasätta
uppgiften att A inte vistats i Sudan på 14 år. A och sonen saknar anknytning till Sudan
och skulle inte ha tillgång till ett socialt kontaktnät där vid återkomst. Risken för social
utstötning i hemlandet, är så pass stor att en utvisning är stötande i ett humanitärt
perspektiv. Domstolen medger sökandena uppehållstillstånd med stöd av 5:6 UtlL.
10.5 Referat av UM 28607-10 från migrationsdomstolen
Migrationsverket avslog familjen Gajtanis, ansökan om uppehållstillstånd m.m. och
beslöt att de skulle avvisas till hemlandet. Till stöd för sitt beslut, uppgav verket bl.a.
följande. Det faktum att skolan för funktionshindrade, ligger en bit från hemmet, samt
att det kan ta tid innan Leona kan få gå i skola, betyder inte att 5:6 UtlL är tillämplig.
Det är vidare klart, att Leona mottagit vård i hemlandet. Familjen har vistats här en
relativt kort period och kan därför inte sägas, ha acklimatiserat sig till Sverige. Verket
anser därför, att det vid en sammantagen bedömning, saknas sådana omständigheter
som omfattas av 5:6 UtlL.
26
Familjen överklagar till migrationsdomstolen. Som skäl för sitt yrkande, uppger de att
det finns synnerligen ömmande omständigheter. Som grund för överklagandet, har de
uppgett bl.a. följande. Leona har ett funktionshinder och riskerar att bli utan
nödvändig vård i hemlandet. Familjen har inte fått motta behövlig vård och stöd. Den
enda vård de mottagit, är akut vård då de förstod att det var något fel på Leona. Vidare
kan hon inte gå i skolan och hon är socialt utstött. Till stöd för sitt yrkande, har de gett
in landinformation, samt olika intyg och utlåtanden.
Migrationsverket bestred bifall, med huvudsaklig motivering, att de ifrågasätter de
uppgifter familjen lämnat om Leonas hälsa. Vidare ifrågasätter verket avsaknaden av
behövlig vård i hemlandet.
Migrationsdomstolen diskuterade som följer. Vad gäller skyddsbehov, så saknas det
skäl att medge tillstånd, enl. 4:1,4:2 och 2a UtlL. När det kommer till synnerligen
ömmande omständigheter, sades följande. Utredningen i målet, visar att familjen reste
in i Sverige, 2010 de uppgav i huvudsak Leonas hälsa, som skäl för tillstånd. Leona
har i Sverige fått diagnosen cerebral pares och utvecklingsstörning. Handikappet
innebär, att hon har problem med att gå och ligger efter i psykisk utveckling. Leona
har mottagit viss vård i hemlandet, denna har bestått av tabletter och droppar, en
operation samt diverse kontroller. Den erhållna vården har endast obetydligt förbättrat
hennes tillstånd. Leona har inte haft möjlighet att gå i skola i Kosovo.
Vad gäller familjens anpassning till Sverige, gör domstolen denna bedömning.
Familjens vistelsetid på drygt ett år, är för kort för att kunna grunda uppehållstillstånd.
Vad gäller Leonas hälsa sades följande. Det går enligt domstolens mening, att dra
slutsatsen att Leona inte mottagit ”professionell utvärdering och diagnos” i Kosovo.
Vidare ansåg domstolen det klarlagt att Leona saknat vård och stöd i hemlandet,
anpassad efter hennes förutsättningar. Leonas chanser till att få en utbildning, bedöms
som ytterst begränsade. Utbildning är en förutsättning, för att hon skall kunna
utvecklas och leva ett bra liv i hemlandet. Domstolen finner att en återkomst, kan leda
till varaktig skada på Leonas psykosociala utveckling. Med anledning av detta, anser
domstolen att det finns synnerligen ömmande omständigheter. Hela familjen beviljas
därför permanent uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL.
10.6 Referat av MIG 2009:9
A en minderårig ensamkommande pojke, sökte asyl i Sverige 2007. Till grund för sin
ansökan uppgav han bl.a. följande. Hans far och mor har avlidit. Han har blivit
erbjuden pengar, för att locka poliser till en attentatsplats. Pojken uppgav, att han blev
utvald för uppdraget, i egenskap av föräldralöst barn.
Han lider av psykisk ohälsa och sömnproblem. I läkarintyg har han fått diagnosen
posttraumatiskt stressyndrom och har erhållit antidepressiva tabletter för detta. När
pojken överklagade migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen, angav han bl.a.
följande. Hans bror har under 2008 mottagit tre hotbrev. Vidare uppgav han, att han ett
27
flertal gånger, fått behandling för sin psykiska ohälsa här i Sverige.
Migrationsdomstolen avslog hans överklagan med bl.a. följande motivering.
De förhållanden pojken åberopat, är inte tillräckliga för att han skall betraktas som
”flykting”, eller ”skyddsbehövande i övrigt.” Några av hans släktingar, finns kvar i
hembyn Kirkuk. Migrationsdomstolen går därefter in på att bedöma, om det föreligger
”synnerligen ömmande omständigheter.” Lagrummet 5:6 UtlL är en
undantagsbestämmelse och har därför ett begränsat tillämpningsområde. Även i fall,
där den sökande är under 18 år, krävs det att den totala situationen, kan betraktas som
”synnerligen ömmande”.
Det har uppgivits att självmordsrisk finns. Bottnar uttalanden om att vilja ta sitt liv,
eller försök till detta i grav ”psykisk ohälsa” så skall detta ges stor vikt, vid
bedömningen. I detta fall, har det inte gjorts några uttalanden, eller handlingar av
denna typ. Det sistnämnda, tillsammans med de uppgifter, som förts fram om pojkens
”personliga förhållanden”, har gjort att migrationsdomstolen anser att det i hans
situation saknas ”synnerligen ömmande omständigheter.”
I migrationsöverdomstolen anför pojken till grund för sitt överklagande, bl.a. att det
framgår av läkarintyg, från den 2/9-08 att han fortfarande lider av PTSD och
depression. Migrationsöverdomstolen var ense med övriga instanser i frågan om
skyddsbehov. Bedömningen övergick därefter i huruvida det finns ”synnerligen
ömmande omständigheter”.
Migrationsöverdomstolen gör samma ställningsstagande som migrationsdomstolen
tidigare gjort, i fråga om karaktären och tillämpningsområdet för 5:6 UtlL. Den
sökande är ett barn, som kommit hit själv från hemlandet. Hans föräldrar är döda och
kan därför inte ge honom, det han behöver som stöd och trygghet. Säkerhetsläget i
hemlandet kan betraktas som djupt allvarligt.
Migrationsöverdomstolen ser ingen orsak att ifrågasätta sökandens uppgifter, i fråga
om upplevelser i hemlandet, samt känslorna inför ett återvändande. Utredningen visar
att pojken lider av grav psykisk ohälsa, som tar sig uttryck genom PTSD och
depression. Pojkens hälsotillstånd bottnar i vad han upplevt i hemlandet.
Trots det faktum att pojken skulle kunna erhålla vård, vid ett återvändande, måste
hänsyn tas till att hans ohälsa, bottnar i upplevelserna i hemlandet. Vidare leder detta
till, att pojkens prognos kraftigt skulle försämras, om han återvänder till Irak.
Säkerhetsläget i hemlandet är mycket labilt och pojken saknar kontaktnät i Irak, vilket
är ämnat att hämma rehabiliterings möjligheterna i hemlandet.
Domstolen anser med hänvisning till det ovanstående och att A är ett barn, att
sökandens hälsa och utveckling skulle äventyras om han återvänder. De upplevelser
han haft i hemlandet, samt förhållandena där leder till att synnerligen ömmande
omständigheter anses finnas. Sökanden medges permanent uppehållstillstånd.
28
10.7 Referat av MIG 2009:8
A ett ensamkommande barn kom till Sverige den 22/9-06 och sökte asyl här med en
gång. Hos migrationsverket berättade hon bl.a. detta. Om hon återvänder till
hemlandet, riskerar hon att mördas av personer, som jagar familjen. Flickans farbror
och farfar har blivit mördade och de män som fängslades för brotten. Hon uppgav
vidare att familjen blivit plågad och fått motta hotbrev. Flickan uppgav också att hon
blivit misshandlad och hotad under skoltid.
Hennes ansökan om uppehållstillstånd m.m. avslogs och det beslutades att hon skulle
utvisas. Verket uppgav som motivering till sitt beslut bl.a. följande. Den typen av hot
familjen mottagit, är inte förenliga med Burundisk lag. Verket ansåg att hemlandets
myndigheter, inte är ovilliga eller oförmögna, att skydda sina invånare mot sådana
övergrepp. De problem A upplevt, är därför en sak för hemlandets myndigheter att
lösa. Flickan har därför inte gjort troligt, att hon löper risk att drabbas av
skyddsgrundande behandling, som ger rätt till uppehållstillstånd.
Sökanden har vidare inte uppgett några hälsoskäl, som omfattas av 5:6 UtlL och har
vistats i Sverige en relativt kort period. Hela hennes familj och övriga släkt finns kvar i
hemlandet. Då A är ett barn, gjordes följande ställningstagande i fråga om 1:10 UtlL.
Verket finner att det inte är oförenligt med flickans bästa, att återvända till hemlandet.
Det saknas vidare anledning, att anta att flickan kommer att åsamkas bestående skada,
i sin utveckling vid ett återvändande.
Flickan överklagade verkets beslut och uppgav i tillägg till ovanstående bl.a. följande.
Hon känner en fruktan för förföljelse, som grundas i hennes etnicitet och politiska
tillhörighet. Flickan uppgav vidare, att hon inte vet var hennes familj är och att hon
anpassat sig till Sverige. Slutligen uppgav hon att hon lider av ”psykisk ohälsa.”
Migrationsverket uppgav i anslutning till ovanstående bl.a. detta. Situationen i
hemlandet, är inte tillräcklig för att grunda uppehållstillstånd. De omständigheter
flickan uppgett är inte tillräckliga för att kunna grunda uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL.
Vad gäller skyddsbehov så ansåg migrationsdomstolen att flickan ej omfattas av 4:1
eller 4:2 UtlL. Därefter gick domstolen över på bedömningen av om det finns
”synnerligen ömmande omständigheter”. Domstolen diskuterade som följer.
Ur läkarintyg kan utläsas att, A är ”måttligt till djupt deprimerad”. Flickan har
självmordstankar och svåra sömnproblem och tar antidepressiva tabletter. Läkaren får
en känsla, av att flickans depression blivit djupare, i anslutning till avvisningsbeskedet.
Det bedöms finnas en risk, att flickan skadar sig själv och därför sägs fortsatt
uppföljning vara viktig. Flickan har ingen kommunikation med föräldrarna eller andra
anhöriga i hemlandet. Hon pratar svenska och det går bra för henne i skolan. A skulle
vid ett återvändande, hamna i en svår situation. Migrationsdomstolen gör därför
bedömningen, med hänsyn till hennes hälsotillstånd och situation i Burundi att hon bör
29
medges uppehållstillstånd i enl. med 5:6 UtlL. I denna bedömning har hänsyn tagits
till att det är fråga om ett barn.
Migrationsöverdomstolen instämmer i underinstansernas bedömning, att flickan inte är
”flykting eller skyddsbehövande i övrigt”. Vad gäller frågan om ”synnerligen
ömmande omständigheter”, diskuterar migrationsöverdomstolen som följer. Det har
inte tillkommit några uppgifter, om att flickans hälsa nu är vacklande. Därför finns det
inget som pekar på att hälsotillståndet är ämnat, att äventyra flickans utveckling, på ett
väsentligt sätt vid ett återvändande. Uppehållstillstånd på medicinska grunder, skall
således inte ges.
Vad gäller hennes acklimatisering till detta land och situation i Burundi görs dessa
överväganden. Flickan har varit i Sverige sedan september månad 2006. Detta kan inte
betraktas som en längre vistelse, även med hänsyn till att hon är underårig. Trots den
anpassning hon hunnit få till Sverige, så har hon en avsevärt djupare anknytning till
Burundi. Förhållandena får anses peka på, att hennes familj befinner sig i Burundi.
Därför antas att flickan kan få godtagbar omvårdnad, i hemlandet av föräldrar eller
lämplig organisation etc. Hon har vidare tidigare fått sina behov tillfredställda i
Burundi. Det saknas indikation på att flickan vid hemkomst, inte skulle få dessa
tillfredställda igen. Situationen i hemlandet anses inte sådan att den berättigar
beviljande av uppehållstillstånd för A. Det hon upplevt under skoltid i Burundi kan
inte heller det grunda uppehållstillstånd med stöd av 5:6 UtlL.
Migrationsöverdomstolen kan inte heller efter en sammantagen bedömning, finna att
grund för uppehållstillstånd enl. 5:6 UtlL finns. Detta trots sökandens underårighet.
Migrationsverkets beslut fastställs.
11. Analys:
Det är enligt min mening visat att principen om barnets bästa, skall beaktas i alla
ärenden enligt utlänningslagen, alltså även vid bedömning enl.5:6 UtlL. Dock är
barnets bästa, ett luddigt koncept, vilket leder till tillämpningsproblem.176
Artikel 3 i
Barnkonventionen i dess originallydelse på engelska, talar om att barnets bästa skall
vara en tung faktor, i bedömningen.177
Av nyssnämnda artikel, framgår det dock inte
att barnets bästa, alltid skall komma först i alla situationer.178
Det sistnämnda har man enligt min uppfattning tagit fasta på i förarbetena till
bestämmelsen om barnets bästa i UtlL. Barnets bästa får i mål enligt 5:6 UtlL vägas
mot andra intressen, sägs det i förarbetena.179
Regeringens tolkning av principen om
barnets bästa kan leda till att barnets bästa får stå tillbaka för samhällsintressen som
bedömts väga tyngre.180
Hur man utfört avvägningen mellan barnets bästa och andra
176
Mc Adam/Jane a.a s 255. 177
FN:s konvention om barnets rättigheter art.3 178
A.a. art.3 179
Prop. 1996/97:25 s.249. 180
A.Prop. s 249.
30
intressen har inte klart redovisats i de mål jag behandlar i uppsatsen. Enligt min
mening är detta förvånande, då man för att kunna vidta en korrekt bedömning av
barnets bästa bör göra en grundlig utredning. Enligt min uppfattning kan man inte
utesluta att domstolen i de redovisade fallen gjort en grundlig utredning av vad barnets
bästa kräver, trots att det inte klart framgår av domarna. Enligt min mening är det dock
önskvärt ur rättsäkerhetssynpunkt, men även för att underlätta framtida tillämpning, att
hänsynen till barnets bästa bättre redovisas i praxis. Det är tveksamt hur mycket
vägledning, som kan fås av de fall jag redovisat, då barnets bästa är ett högst
individuellt begrepp.
När det gäller samspelet mellan 1:10 och 5:6 UtlL kan sägas att den främsta
innebörden av barnets bästa, är att det kan leda till en generösare bedömning när det
gäller barn.181
Detta ligger klart i linje med barnets bästa, då barn många gånger är
mycket utsatta. Dock måste det även i ett barns fall, vara fråga om synnerligen
ömmande omständigheter.182
Enligt min mening måste det många gånger vara svårare
för ett barn att visa att omständigheter av tillräckligt allvar föreligger. Detta gäller
speciellt när barnets situation vägs mot samhällets intressen. Denna uppfattning får
stöd av det faktum, att det är finns en övervikt mot avslag i redovisade fall. Det faktum
att det är lättare att hitta fall som leder till avslag än fall som leder till bifall kan ha en
naturlig grund i 5:6 UtlL:s karaktär av undantagsregel. Nyssnämnda lagrum ger inte en
absolut rätt till tillstånd, om den sökande uppfyller lagens krav utan det får medges
tillstånd.183
Barnets bästa verkar enl. min uppfattning beaktas i mindre utsträckning i
praxis, när det är fråga om barn i familj, än i fråga om ensamkommande barn. I fråga
om barnfamiljers ärenden, är min uppfattning att föräldrarnas skäl ges större utrymme.
Detta behöver enl. min uppfattning inte vara ett problem, men det kan bli ett om det
leder till att barn som borde fått stanna inte får det. Dock är ju barn som kommer hit
med sin familj självklart inte lika utsatta som ensamkommande barn, utan de har
vuxna anhöriga med sig som vanligtvis ser till deras bästa. Enligt min mening löper
barn i familj därför en mindre risk att möta en osäker situation vid återkomst till
hemlandet. Ensamkommande barns situation, vid ett återvändande kan många gånger
vara mer osäker av naturliga skäl. Detta har lett till, att man i Sverige inte skickar hem
ett ensamkommande barn om det inte finns ett godtagbart mottagande vid
återkomst.184
Det sistnämnda leder i sin tur till, att barn som är övergivna får stanna
med stöd av 5:6 UtlL.185
Det nyss sagda är ett exempel på ett konkret samspel mellan
aktuella lagrum, som är typiskt för barnärenden.
I enlighet med artikel 26 i Wien konventionen om traktat rätten, skall staterna tolka
sina internationella förpliktelser så brett som möjligt. Att beakta barnets bästa, är en
181
Prop. 1996/97:25 s 284. 182
Se MIG 2009:9 183
Se citatet ovan av 5:6 UtlL. 184
A.Prop. s 251. Se också Guidelines on policies and procedures in dealing with unaccompanied children
seeking asylum. s. 3 och 14. 185
A.Prop. s 251. Se också Guidelines on policies and procedures in dealing with unaccompanied children
seeking asylum. s. 3 och 14.
31
internationell förpliktelse för Sverige, vilket framgår ovan, bestämmelsen skall därför
tolkas extensivt. Min uppfattning är att den tolkning som nyss nämnda konvention
förespråkar, hindras när det gäller barnets bästa av otydligheten i principen.
Bland redovisade fall, finns exempel på bredare beaktande av barnets bästa. Detta är
en positiv utveckling enl. min mening då dessa fall kan tjäna som vägledning, vid
framtida tillämpning och leda till att principen får ett större genomslag vid
bedömningar enl. 5:6 UtlL. När det kommer till vilket genomslag principen var tänkt
att få så framgår det ovan att principen var tänkt att få ett stort genomslag.
Avslagsfallen stödjer dock en restriktiv tillämpning, som innebär att barn ibland nekas
tillstånd trots principen om barnets bästa. Detta är dock naturligt då det bästa för
barnet ibland kan vara att återvända, med sin familj eller återförenas med denna. När
det gäller de ensamkommande barnen, stöds denna uppfattning enl. min mening av
principen om familjens enhet. Huruvida principen fått det genomslag den var tänkt att
få, kan jag inte bedöma. Klart är dock att den har en inverkan vid bedömningar enl.
5:6 UtlL, vilket redovisade fall visar.
Bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter utgör ett extra ”skydd” för
barn och vuxna, som är ett ytterst intressant inslag i Svensk rätt. Bristen på praxis enl.
5:6 UtlL är naturlig, då lagrummet är en undantagsregel. Det återstår därför att se, hur
lagrummen kommer att samspela med varann i framtiden, då nya situationer som inte
förutsetts av lagstiftaren uppkommer. En viss utökning av tillämpningsområdet för 5:6
i barnärenden kan skönjas, jag tänker då på fallet med den sexuellt utnyttjade och
bortgifta flickan. Barnets bästa samspelar med 5:6 UtlL på det sättet, att barn kan ha
lättare att nå upp till tillståndsgrundande omständigheter. Det sistnämnda visar klart,
att barnets bästa inverkar på bedömningen i dessa fall.
12. Slutsats
Att ta reda på vilket genomslag principen om barnets bästa har fått har varit en del av
syftet med denna uppsats. Av redovisad praxis går att dra slutsatsen att domstolarna
drar sig för att utförligt diskutera, barnets bästa i enskilda fall. Dock tycker jag mig
kunna dra slutsatsen, att principen har haft ett genomslag i praxis vilket framgår av
refererade fall. Denna slutsats grundar jag på, det faktum att majoriteten av de
redovisade fallen, tar upp barnets bästa om ej inte så utförligt. Ytterligare en slutsats
kan dras vad gäller principens betydelse nämligen att den riskerar att tappa betydelse
om regeringens ovannämnda tolkning används hårdnackat. Dock minskas denna risk
avsevärt enl. min mening av att barn i vissa fall omfattas av skyddsgrunderna och då
har en ovillkorlig rätt att stanna.
Vad gäller frågeställningen för denna uppsats kan sägas följande. Jag har inte kunnat
bilda mig en klar uppfattning av hur barnets bästa samspelar med 5:6 UtlL. Det
sistnämnda beror på att det inte framgår av redovisad praxis på vilket sätt barnets bästa
bidragit till utfallet. Det råder dock brist på praxis kring 5:6 UtlL, också detta är en
bidragande orsak till att jag inte kan redovisa en entydig slutsats. Som framgår i
32
tidigare avsnitt så kan viss vägledning i fråga om lagrummens tänkta samspel hämtas i
förarbetena till dessa. Följande slutsats tycker jag mig kunna dra av behandlade
förarbeten. Lagstiftarens avsikt var att barnets bästa skulle samspela med 5:6 UtlL
genom att legitimera mildare bedömningar av barnärenden. Det sistnämnda innebär att
barn kan ha lättare att nå upp till synnerligen ömmande omständigheter. Som jag
tidigare beskrivit under analysen så tyder mängden fall som leder till avslag på att
tillämpningen är ganska restriktiv också i barnärenden. Detta är dock enligt min
mening naturligt med tanke på lagtextens formulering. Det går dock att diskutera om
praxis överenstämmer med lagstiftarens avsikter med bestämmelserna som de kommer
till uttryck i redovisade förarbeten. Avslutningsvis drar jag slutsatsen att det framgår
tydligare hur lagrummen var/är tänkta att samspela än hur de faktiskt samspelar i
praktiken.
33
Källförteckning
Förarbeten
Regeringens proposition 1996/97:25, Svensk migrations politik i ett globalt perspektiv
Regeringens proposition 1997/98:182, Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige.
Regeringens proposition 2004/2005:170, Ny instans och processordning i utlänningsärenden.
Regeringens proposition 2005/06:46, Mottagande av ensamkommande barn
Ds 2011:14 , Synnerligen ömmande omständigheter och verkställighetshinder - en
kartläggning av tillämpningen.
Ds 2004:54
SOU 1995:75, Flyktingpolitik i ett globalt perspektiv
SOU 1197:116, Barnets bästa i främsta rummet
SOU 1196:115, Barnkonventionen och utlänningslagen
SOU 2004:74, Utlänningslagen i ett domstolsperspektiv
Praxis
Migrationsöverdomstolen:
MIG 2007:25
MIG 2008:3
MIG 2009:9
MIG 2009:8
MIG 2009:31
MIG 2010:6
Migrationsdomstolen:
UM 28607-10 hämtad från Infotorg Juridik och Rättsbanken.
Litteratur
Barn i rättens gränsland, Om barnperspektiv vid prövning om uppehållstillstånd, Nilsson/Eva,
Iustus förlag 2007.
34
Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige, En rättsvetenskaplig undersökning,
Schiratzki/Johanna, Iustus förlag, uppl.2, 2005.
Utlänningslagen med kommentarer, Wikren/Gerhard, Sandesjö/Håkan, Norstedts Juridik,
uppl.9, 2010.
THE ASYLUM SEEKING CHILD IN EUROPE: Antonoiu Vasilia/Lilian, Ascher/Henry,
Bierwirth/Christoph, Bodegård/Göran, Finch/Nadine, Floor/Kirsti, Foldspang/Anders,
Guerassimova/Katerina, Halvorsen/Kate, Hjern/Anders, Ingleby/David, Montgomery/Edith,
Nilsson/Eva, Norman/Karin, Patchenkov/Oleg, Reynolds/Rachel, Smith/Terry,
Söderbergh/Carl, Watters/Charles, van Willigen/Loes, Centre for European Research at
Göteborg University, 2005.
Seeking Asylum under the Convention on the Rights of the Child: A Case for
Complementary Protection, Mc Adam/Jane, The International Journal of Children`s Rights nr
14/2006.
The best interests of the child principle in Swedish asylum cases: the marginalization of
childrens rights, Lundberg/Anna, Journal of Human Rights Practice Vol 3 nr 1/2011, hämtad
fr. http://jhrp.oxfordjournals.org 120321. Publicerad av Oxford University Press.
The best interests of the child in the Swedish Aliens Act, Schiratzki/Johanna, International
Journal of Law, Policy and the Family nr 14, (2000), s.206-255
Internationellt material
FN:s konvention för barnets rättigheter 1989
Handbok om barnkonventionen, hämtad 120422 fr. http://unicef-porthos-
production.s3.amazonaws.com/handbok-om-barnkonventionen.pdf
Guidelines on Policies and Procedures in Dealing with Unaccompanied Children Seeking
Asylum fr. Office of the united nations high commissioner for refugees, Geneva
The Committee for the rights of the child, General Comment no.6, 2005.
UNHCR Guidelines on Determining the Best Interests of the Child
Action Plan on Unaccompanied Minors 2010-2014 fr. Europakommissionen
Vienna Convention on the law of treaties 1969
Övrigt material
Artiklar från Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14201713.ab, publicerad 120112 författare,
Josefin Karlsson.
35
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14200624.ab, publicerad 120112 författare,
Joachim Kerpner.
top related