Ett studiematerial om vardagsrehabilitering

Rebecka Arman

Aktivitet

Självständighet

Aktivitet

Självständighetoch

2

Bakgrunden till detta studiematerial om vardagsrehabilitering är en satsning i

Göteborgs Stad och stadsdelen Centrum som kallades för Träffpunktsprojektet. Inom

ramen för projektet gjordes en utbildningssatsning där all personal i hemtjänsten gick

en studiecirkel som handlade om vardagsrehabilitering. Eftersom det inte fanns

färdiga studiematerial att tillgå användes ett tillfälligt material. Detta har varit en

inspiration för materialet som du nu håller i din hand. Träffpunktsprojektet leddes av

Annika Strandberg som även tog initiativet till att utarbeta denna skrift.

FoU i Väst/GR sysslar med praktiknära forskning och utveckling inom välfärds-

området för Västra Götalandsregionen och kommunerna som ingår i Göteborgs-

regionens kommunalförbund, dvs. Göteborg och 12 näraliggande kommuner1. Arbetet

med utformandet av detta studiematerial har präglats av att det är ett nytt arbetsområ-

de för FoU i Väst/GR. Många råd och synpunkter har inhämtats genom intervjuer med

experter, ifrån personer som har läst materialet och ifrån referensgruppen. Ett stort tack

riktas till de grupper i hemtjänsten och på äldreboenden som har testat materialet i

Göteborg, på Öckerö och på andra platser i landet. Era synpunkter och er uppmuntran

har varit en stor hjälp. Ett särskilt tack också till cirkelledarna i Göteborgs Stad

Centrum: Sofia Bresland, Susanne Drotz och Karin Persson, som ställde upp på

intervjuer om hur det har varit att hålla i cirklar av det här slaget.

Några av texterna i materialet har vänligen lånats ut av andra författare. Det är

mycket tacksamt att få använda dessa eftersom de är relevanta och välskrivna.

Mycket nöje önskas för er som nu skall använda materialet i nya cirklar! Jag

hoppas att ni får intressanta och givande diskussioner med hjälp av detta underlag.

Rebecka ArmanFoU i Väst/GR, mars 2005Rebecka.arman@gr.toTfn 031-335 52 01

1 Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn ochÖckerö.

Föro

rd

Referensgruppens medlemmar var:• Leena Odebo, samordnare vid FoU i Väst, GR.• Annika Strandberg, utvecklare i stadsdelen Centrum, Göteborgs Stad.• Gill Asplin, sjukgymnast vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.• Eva Källen, MAS och verksamhetschef i äldreomsorgen, Stenungsund.• Kerstin Åkesson, chef för arbetsterapienheten i Stenungsund.• Orica Lundgren, MAS och utbildningsansvarig, Öckerö.• Lisbeth Sjöling, chef i vård- och omsorgen i stadsdelen Tynnered,

Göteborgs Stad.• Ingrid Öberg, medicinskt ansvarig för rehabilitering, i stadsdelen Härlanda,

Göteborgs Stad.

3

Guide: hur kan man använda detta studiematerial? .................4Om materialet, vad en studiecirkel är och dess yttre formerSamtalsklimat, mål och arbetsformer. Instruktioner till gruppen och ledaren

1. Inledning .........................................................................................6Aktivering i vardagenFallbeskrivning: Helgas möjligheter till rehabiliteringBegreppet rehabilitering och vardagsrehabilitering

2. Fysisk aktivitet och vardagsrehabilitering.............................10Fallbeskrivning: fortsättning på berättelsen om HelgaVikten av fysisk aktivitetExtra läsning: Naturens och trädgårdens betydelse för hälsa och livskvalitet

3. Hälsobegreppet och hälsans orsaker .......................................14Fallbeskrivning: Vad är det som gör att vi känner oss friska?Hälsobegreppet och och ett salutogent förhållningssätt

4. Målet med vardagsrehabilitering – attstödja eller hjälpa? .......................................................................18Fallbeskrivning: Pappa behöver hjälpHjälp till självhjälp

5. Motivation och relationens betydelse .....................................20Fallbeskrivning: Motivation och delaktighetMeningsfulla intressenBemötande och tillitExtra läsning: Kort om etik i vården

6. Rehabiliteringsprocessen ...........................................................23Fallbeskrivning: Människan som social varelseRehabilitering som en processExtra läsning: Att ta ansvar för kommunikationen

7. Rollen och yrket ...........................................................................26Fallbeskrivning: Hemma hos en välstädad madamSamarbete för vardagsrehabilitering och lagstiftningExtra läsning: Kort beskrivning av lagarAvslutning: Hur vill vi gå vidare?Förhållningssätt och visioner

Litteraturtips .......................................................................................................... 34Noter och referenser ............................................................................................. 35

InnehållInnehåll

4

Hur kan man användadetta studiematerial?

Om materialetStudiematerialet som du håller i din hand tar upp ett ämne som berör många personeroch yrkeskategorier. Det är tänkt att användas i studiecirklar och är främst riktat tillundersköterskor och vårdbiträden som arbetar närmast de personer som bor i ettpermanent boende, alltså hemma eller på ett särskilt boende. Det är fullt möjligt attblanda personer med flera olika yrken i cirklarna. Exempel på andra tänkbara yrken ärbiståndshandläggare och rehabiliteringspersonal, som också är viktiga personer iarbetet med vardagsrehabiliteringen.

Materialet består delvis av andras texter. Det framgår på de ställen där dettaförekommer. När faktakunskaper återges finns referenser till källor. Genom dessareferenser kan läsaren hitta mer information om de ämnen som väcker intresse.Ämnena berörs endast kortfattat i materialet, för att cirkeldeltagarna inte ska tyngas avför mycket läsning. Delar av materialet är markerat för kursiv läsning. Dessa delarhinns antagligen inte med under själva cirkelträffarna utan är till för de deltagare somfår lust att läsa lite extra. På slutet finns ytterligare litteraturtips för den som villfördjupa sig mer.

Materialet är uppbyggt så att det i princip skall kunna läsas gemensamt närgruppen träffas. Fallbeskrivningarna kan läsas högt och gruppen väljer själv vilkadiskussionsfrågor som används. Ett tips är att först läsa igenom alla frågorna innangruppen enas om vilka frågor ni vill diskutera. Faktarutorna är på så sätt det enda sombehöver läsas in mellan träffarna. Nedan följer fler tips om hur en givande studiecirkelgemensamt kan skapas av gruppens medlemmar och samtalsledaren.

Vad är en studiecirkel?Studiecirkeln är en arbetsform som används för att tillsammans inhämta kunskap ochför att bearbeta kunskapen genom diskussioner. Studiecirkeln bygger på ett gemensamtansvar för lärandet och inte på en lärar- och elevsituation. Ny och delad kunskapkopplas till den egna upplevelsen och vardagssituationer i arbetet. Meningen är attarbetet i cirkeln ska vara spännande och roligt. Som deltagare får jag tillfälle att tittanärmare på hur jag tänker och hur eller varför jag handlar på olika sätt, i mitt arbete.

Studiecirkelns yttre formerMaterialet är ämnat att vara så flexibelt som möjligt för att passa olika upplägg ocholika grupper. Planera gärna för relativt långa möten, minst två timmar, så att ordent-liga diskussioner kan hinnas med. Antalet träffar kan varieras: en träff per kapitel ellerfärre och längre träffar då flera kapitel diskuteras vid varje träff. Erfarenheter visar attkapitlen och ämnena tar olika lång tid i olika grupper, beroende på gruppens egnaerfarenheter och behov av att diskutera frågorna. En längre träff kan vara lämplig förförsta och sista träffarna eftersom dessa kapitel är de längsta och det tar tid att kommaigång och att avsluta. Gruppen kan också komma överens om att delar av texterna skaha lästs innan träffarna.

Gui

de

5

Det är viktigt att relatera diskussionerna till egna erfarenheter som deltagarna harifrån sitt arbete. Grupper som har prövat studiematerialet tidigare har haft glädje av attinför träffarna förbereda egna fallbeskrivningar för diskussionerna.

Samtalsklimat och arbetsformer – instruktioner till gruppenStudiecirkeln bygger på ett aktivt deltagande hos samtliga i gruppen. Gruppens arbeteska så mycket som möjligt karaktäriseras av öppenhet, humor, tillåtenhet och förmågaatt ge och ta. Samtalsledaren, som med fördel är en kollega, ska inte undervisa. Iställetär det diskussionerna i gruppen som är viktigast. Samtalsledaren är ingen lärare somhar de rätta svaren. Diskussionsfrågorna som finns i slutet på varje kapitel är intetänkta som något sorts läxförhör eller utfrågningar. De finns med som ett stöd fördiskussionen. Ni som är deltagare i cirkeln kommer säkert gemensamt hitta andrafrågor som ni också vill diskutera, eller som ni tycker är bättre att utgå ifrån. Ta gärnamed egna fall ifrån ert arbete, artiklar, dikter eller annat som kan vara intressant förgruppen.

Studiecirkeln bygger på en lyhördhet och öppenhet där det är viktigt att hjälpas åtatt skapa positiv självkänsla hos varandra. Sist men inte minst är cirkeln ett roligt sättatt mötas och utbyta erfarenheter med varandra.

Mål och förväntat resultat med cirklarnaAtt öka förståelsen för vårdtagarnas behov av meningsfullt innehåll i vardagen, attreflektera gemensamt över vårt förhållningssätt i arbetet samt att fördjupa kunskapenom vardagsrehabilitering.

Förslag på punkter att tala om i gruppen vid första träffen• Alla som deltar i en studiecirkel har rättigheter och skyldigheter att dela med sig av

sina kunskaper, erfarenheter, idéer och tankar. Alla deltagare är lika viktiga.• Deltagarna ska vara införstådda med och ha accepterat målen för cirkeln och

reglerna för cirkeln. Dessa kan med fördel göras upp gemensamt.• Alla har ett ansvar för att cirkeln blir bra.

Ledarens uppgifterSamtalsledaren ska fungera som en gruppledare för gruppens gemensamma arbete.Samtalsledaren ansvarar för att de praktiska ramarna fungerar:• Att material finns. Gruppen kan gemensamt bestämma hur man vill göra med pauser

och eventuell fika. Ofta är det nödvändigt med regelbundna pauser åtminstone föratt sträcka på benen, så att alla orkar med att diskutera aktivt.

• Att eventuell frånvaro anmäls till samtalsledaren så att den som varit borta kan fåinformation om vad den har missat. Därmed kan deltagare som varit frånvarandeändå ”hänga med”.

• Att gruppen håller sig till ämnet.• Att alla cirkeldeltagare kommer till tals och att inte någon eller några tar över.• Att utse en ställföreträdande samtalsledare i gruppen som kan hålla i samman-

komsten om den ordinarie samtalsledaren får förhinder.

6Källa: Sundsvalls Tidnings bildarkiv, fotograf Bo Holstad.

Aktivering i vardagen – av Per Ström, sjukgymnast

Inledning

Hur ska det bli när vi blir gamla? Den ljusa bilden är av oss själva i full fart med någotproduktivt och roligt, ungefär som mannen på bilden, här nedanför.

Rudolf skördade vid 99 års ålder ca 100 kg potatis på egen hand. Det är naturligt-vis få av oss förunnat att nå en så hög ålder men en naturlig förhoppning är att få slutavåra dagar medan vi fortfarande är aktiva. De flesta av oss har en rädsla för en mörkareframtidsvision, att bli sjuk och tvingas leva sina sista dagar genom att inte kunna tahand om sig själv utan vara beroende av vårdpersonal.

Kan vi undvika att bli beroende? Ja, jag tror det. Genom att vara inriktade på att viäven som gamla ska vara aktiva skapas förutsättningar för att få en bra ålderdom. Vikan själva skapa möjligheter för att vara aktiva med det vi fortfarande klarar av. Fiska,hugga ved, baka, promenera, allt som ingår i vår dagliga livsföring är utmärkta sätt atthålla kropp och själ i trim.

Men om man blir allvarligt sjuk då? Med stigande ålder ökar risker för attdrabbas av sjukdomar, allt från utslitna leder till stroke och annat.

Det är här de stora insatserna kan göras. Vårdinrättningarna fungerar så att desom bedömts lämpliga för träning har lämnats över till experterna på området, sjuk-

gymnaster och arbetsterapeuter. I praktikengår det till så att ett vårdbiträde har fått iuppdrag att transportera patienten tillträningen. När hon gjort det återvänderhon till avdelningen för att de dagligasysslorna ska klaras av. Sjukgymnasten/arbetsterapeuten har sedan informeratavdelningen om vad patienten kan ochinte kan. Träningsdelen av rehabiliteringenhar varit helt skild från patientens övrigaliv, även på vårdinrättningen. Det kan föramed sig att patienten inte sett att det hantränat ska användas i livet på avdelningenoch avdelningspersonalen har inte sett atthan/hon verkligen kan göra vad sjuk-gymnasten/arbetsterapeuten sagt. Intesällan har resultatet blivit att en patientsom varit aktiv under träningen ganska

1Följande text är lånad ur en bok som inte säljs längre. Först ges en tänkvärdintroduktion över vad cirkeln kommer att handla om – aktivering i vardagen.Efter detta följer en fallbeskrivning. Så här skriver Per Ström:

7

Fallbeskrivning:Helgas möjligheter till rehabilitering, av Per Ström

Vad är rehabilitering?2 Vi tänker oss en äldre dam, vi kan kalla henne Helga Svens-son, 76 år, som hittills i huvudsak varit frisk, frånsett åldersdiabetes. Helt plötsligtfaller hon ihop vid morgonkaffet och maken ringer efter ambulans. Efter några timmarvaknar hon upp på medicinakuten med en förlamad vänstersida. Vilka möjligheter harhon och vad är det som avgör hur långt hon kan komma på sin väg åter till ett ”norma-liserat liv”?

Vi kan dela in möjligheterna i tre delar: psykologiska,fysiska och sociala. Ju bättre förutsättningar vi har i varje del,desto bättre blir slutresultatet. En boll som saknar delarrullar inte friktionsfritt och ju fler delar som saknas destosämre rullar den.

Psykologiska möjligheter: När Helga vaknar på medicin-akuten drabbas hon av en kris eftersom hon upplever att hontappat halva kroppen. Hur snabbt Helga tar sig igenom dettasorgearbete är betydelsefullt för när vi kan få resultat avövriga åtgärder. Så länge hon är kvar i krisens svåraste del ärhon förmodligen mindre mottaglig för aktivering. Viktigastför Helga under den här perioden är att det finns människor kring henne som hon lärsig känna igen och få ett förtroende för, det underlättar för henne att visa sin sorg.

En av de svåraste delarna av vårdarbetet är att kräva rätt sak vid rätt ögonblick avrespektive patient. Även om Helga rent fysiskt skulle klara av att själv sätta sig upp såkanske hon ännu inte är psykiskt mogen att klara det och av den anledningen behöverhon mer hjälp.

Om jag förväntar mig att livet inte är värt att leva längre på grund av mitt funk-tionshinder, är jag heller inte så lätt att motivera för att komma igång med aktiv re-habilitering. Det är viktigt att trösta och stödja samt att visa på möjligheter såväl till ettbra liv, och möjligheterna att förbättras. Även om vi inte kan tvinga någon till aktivitetär det vårt arbete att locka och stimulera så långt det är möjligt. Ibland hamnar vi ändåi situationen att vi måste ge upp eftersom vi inte kan tvinga någon. Målet är att det skavara så sällan som möjligt.

Fysiska möjligheter: Skadans/sjukdomens natur och utbredning kan vara avgörandeför hur vi kan lyckas med vår rehabilitering. Hur allvarligt man drabbas av en stroke är

snart tappar upptränade funktioner eftersom vårdpersonalen aldrig fått möjlighet attlära sig vilka krav de kan ställa.

I förlängningen påverkas även livet efter utskrivningen då vårdpersonalen inomäldreomsorgen oftast får en muntlig eller skriven information om att vårdtagarenexempelvis kan flytta sig själv från säng till stol. När det sedan inte fungerar i prak-tiken är det oerhört mycket enklare att själv förflytta personen istället för att försökahitta en sjukgymnast som kan visa hur man bär sig åt för att få vårdtagaren att självutföra förflyttningen.

2 Ström (1995) s 9

Med alla förmågor intakta rullar bollen friktionsfritt.Ju större bitar som saknas desto snabbare stannar bollen.

8

Rehabilitering och vardagsrehabilitering

Fakt

arut

a

Hur ska man definiera vad som menas

med rehabilitering? Olika personer lägger

olika betydelser i begreppet. Någon kallar

träning av ett opererat knä för rehabilite-

ring och andra använder rehabilitering för

att beskriva ungdomar som skall lära sig att

leva utan droger. Ordet ”vardagsrehabili-

tering” kan användas när 90-åriga farmor

skall träna på att tvätta sitt ansikte själv.

Är då i själva verket allt rehabilitering?3

Rehabilitering skiljer sig ifrån begrep-

pet habilitering. Habilitering används om

människor som aldrig haft full funktions-

förmåga, det vill säga som har fötts med

funktionshinder eller blivit funktions-

beroende av hur stor del och framförallt vilka delar av kroppen som blir utslagna. Föratt nå så hög funktionsnivå som möjligt måste vi så snart det är möjligt komma igångmed olika former av stimulerande träning. I det här skedet måste vårdpersonal ochsjukgymnast/arbetsterapeut snabbt komma överens om hur man ska fortsätta rehabili-teringen av Helga.

Sociala möjligheter: Alla som finns runt Helga har stor betydelse för hur långt hon kanrehabiliteras. Kräver vi för lite av henne blir det svårt för henne att utvecklas eftersomstimulansen uteblir. Sätter vi målen för högt och kräver för mycket i fel ögonblickkommer hon hela tiden att få en känsla av att ha misslyckats och det kommer atthämma hennes möjligheter att komma vidare. Vi måste skaffa oss en stabil kunskap attstå på för att lära oss att se när det är rätt ögonblick för olika insatser. I det arbetet ärvårdpersonalen enormt viktiga eftersom det är de som hela tiden har den största ochbästa kontakten med Helga. Det är till dem som hon förmedlar sina funderingar,förhoppningar och besvikelser som ska vara utgångspunkten för när hon är mogen förnya insatser.

Att få de anhöriga med sig i rehabiliteringsarbetet är en viktig länk. Med över-driven pessimism eller optimism kan de annars förhindra mycket bra rehabiliterings-arbete. Det är heller inte ovanligt att det är anhörigas välmenande överbeskydd somgör att Helga inte får möjlighet att använda sig av sina upptränade färdigheter.Inställningen ”inte ska du behöva göra det där själv, jag ringer på personalen, någotska dom väl göra” (eller ”det där kan hemtjänsten göra, du betalar ju dem”) är ingenovanlig reaktion. I sådana situationer är det viktigt att stålsätta sig och förklara vadman kommit överens om, att Helga ska göra det hon klarar själv, inte för att underlättaför personalen utan för att bli så självständig som möjligt. Det här är naturligtvis extrasvårt om man själv skolats i en omhändertagande vårdroll när man inte får ta i ochgöra ett rejält arbete själv. Det är dock så att alla erfarenheter visar att det är när vihjälper för mycket som vi tar ifrån Helga hennes utvecklingsmöjligheter. Ibland kan dettill och med vara en merit att göra jobbet med händerna i fickorna.

hindrade tidigt i livet. Målet är ändå

detsamma som för rehabilitering: att uppnå

och upprätthålla bästa möjliga funktions-

förmåga, utifrån sina önskemål, förutsätt-

ningar och behov.4

För äldre personer handlar rehabili-

tering oftast om både bibehållande eller

förebyggande och återställande aktiviteter.

Det senare kan vara efter till exempel en

operation, olycka eller sjukdom. Med

begreppet vardagsrehabilitering kopplas

träning på ett tydligt sätt till en viss

aktivitet och också till en tidpunkt, det vill

säga ständigt i vardagen.

Vardagsrehabilitering kallas också för ➧➧➧

9

Diskussionsfrågor:• Vad har du för förväntningar på den här cirkeln? Varför skulle det kunna vara

intressant att ha en sådan här cirkel, tycker du?

• Ingår rehabilitering i ditt arbete?

• Vad väckte texten om Helga för tankar och reaktioner hos dig? Håller du med ellertycker du att författaren har fel i något av det han skriver om, t ex personalens ansvaratt motivera? Om det är något du inte håller med om: förklara varför och på vilketsätt?

• Vad kan vara exempel på rehabilitering i vardagen för dina vårdtagare? Vilkafunktioner kan bibehållas och förbättras hos dina vårdtagare? Pröva att diskuterautifrån de tre perspektiven ovan i fallet Helga. Vet du några andra exempel påfysiska, psykiska och sociala möjligheter som dina vårdtagare har?

• Varför valde du det yrke som du har? Har arbetets innehåll och villkor förändratssedan du började?

• Vilken sorts kunskaper om rehabilitering har du sedan tidigare, har du gått någraandra utbildningar eller läst något om det?

• Vill du arbeta för att inte längre behövas? Vill alla bli rehabiliterade? Vad skullekunna göra att man inte vill bli det?

• Upplever du att begreppet rehabilitering är luddigt, eller menar alla samma sak närde använder det? Kan man välja vilken tolkning man vill använda av begreppetvardagsrehabilitering? Spelar det någon roll för dig, i det konkreta arbetet?

3 Langum Bredland, Linge och Vik (1996)4 Lindehag (1997) s 74 Det är i hemmet det ska börja. Lyckad rehabsatsning i Östersund (2002)

”ett rehabiliterande förhållningssätt” och

skulle dessutom kunna kallas för allmän

rehabilitering. Allmän för att den kan

utföras av all personal och med alla

vårdtagare och individer. På så sätt skiljer

det sig från den specifika rehabilitering som

sjukgymnaster och arbetsterapeuter är

ansvariga för.

Men allmän och specifik rehabilitering

hänger ihop. Genom allmän rehabilitering

kan man ibland förebygga behovet av

specifik. Det kan vara till exempel när

vardagsrehabilitering gör att en person

klarar sig själv längre och därför inte

behöver exempelvis sjukgymnastik. Ibland

måste den allmänna rehabiliteringen ändå

övergå till specifik. Det sker när en person

har behov av det och när det förebyggande

arbetet av en eller annan anledning inte

har lyckats.

En effektiv rehabilitering leder ibland

till att personalens arbete blir överflödig! I

Östersund minskade hemtjänstens

ärenden drastiskt efter nio månader med

tidig rehabilitering i hemmet och när

personalen arbetade med ett rehabiliter-

ande förhållningssätt. Där förklarar man

vad vardagsrehabilitering är så här:

Det handlar om att inte lära in hjälplös-het, utan ta vara på den kraft människorhar, både brukarens och vårdpersonalens.Utgångspunkten skall vara att ha enstödjande, inte hjälpande inriktning. Attuppmuntra till egen problemlösning ocheget handlande.5

➧➧➧

10

Fysisk aktivitet ochvardagsrehabilitering

Fallbeskrivning:Fortsättningen på berättelsen om Helga i kapitel 1

Per Ström6 avslutar sin beskrivning av Helga på följande sätt:

När avslutas rehabiliteringen? När träningen på institutionen närmar sig slutet är detdags att börja summera hur långt Helga nått i sin träning. Det är nära till hands att enbesvikelse infinner sig över att ha ett kvarstående funktionshinder. Hon kan behöva enhel del hjälp att dels acceptera sin nya situation men även att använda sig av deförmågor hon faktiskt har och inte ge upp, för att istället ställa krav på äldreomsorgenspersonal att de ska göra det hon klarar av själv.

Det finns fortfarande brister i rapporteringen från institutionen till hemtjänstenoch hemsjukvården om den funktionsnivå som Helga och hennes likar har uppnått. Ettskrivet formulär om vad Helga klarar eller inte klarar räcker inte som informationmellan olika personalgrupper. För att överföra kunskapen om hur hon exempelvisflyttar sig från säng till stol måste man visa varandra hur det går till. Det kan skeantingen inne på institutionen eller i Helgas hem, oberoende av om det är på särskiltboende eller i egen lägenhet. Det enda vi med säkerhet vet är att Helga ganska snarttappar det hon tränat upp om hon inte får använda sig av det. Lyckas vi med att arbetaså att vi får alla länkar i vårdkedjan att ställa samma krav, har vi också skapat bästamöjliga förutsättningar för Helga att fortsätta sitt liv med så hög livskvalitet sommöjligt. På köpet får vi som vårdpersonal ett arbete som blir både intressantare och somsliter mindre på den egna kroppen. Om Helga sköter sig mer själv behöver inte vi göradet åt henne utan kan använda tiden hos Helga till att stimulera andra delar avhennes tillvaro.

Rehabiliteringens gyllene regel: Alla har rätt till att klara så många av sina funktioner sålänge som möjligt.7

2

6, 7 Ström (1995) kapitel 1

11

Nedsatt rörelseförmåga hos äldre personer

beror inte bara på det naturliga åldrandet

utan också på en minskning av musklerna

som orsakas av minskad fysisk aktivitet.

Därför är det viktigt att uppmuntra äldre

att fortsätta att röra sig så mycket som

möjligt och i en del fall att till och med

träna upp mer muskler och kondition.

Fysisk aktivitet påverkar också våra

möjligheter att kunna behålla vår integri-

tet, vårt oberoende och möjlighet till

kvarboende när vi åldras. Fysisk aktivitet

är hörnstenen i rehabilitering och i före-

byggande hälsovård för äldre8.

Muskelstyrkan minskar naturligt med

cirka 30 procent mellan 65- och 85-

årsåldern. Men ända upp i 90-årsåldern

ger träning resultat, precis som hos yngre

människor. Styrka i musklerna hjälper

också till med balansen och koordinations-

förmågan, vilket gör att fall och fallskador

kan undvikas. Att behålla konditionen

skyddar hjärta och kärl så att de klarar

stress och sjukdom bättre och förbättrar

även immunförsvaret. Några studier har

till och med visat att fysisk aktivitet kan

skydda mot demens. Sammantaget

handlar det alltså om att öka reserverna

hos personer som annars lätt riskerar att

bli beroende av hjälp.

Faktaruta

Vikten av fysisk aktivitetFör mycket hjälp ger biverkningar. Denna biverkan ärförlorade funktioner.

Precis som för yngre personer är en

känsla av glädje och stimulans viktig ihop

med träningen, för att man ska vilja

fortsätta vara fysiskt aktiv när man blir

äldre. Regelbunden men lättare former av

aktivitet brukar rekommenderas, såsom

promenader. Promenadgrupper kan ge

dubbel verkan eftersom det ger sociala

kontakter. Vilken sorts aktivitet man

föredrar är ofta ganska konstant genom

livet. Det kan därför löna sig att ta reda på

vad vårdtagarnas intressen är.

Det har också visat sig att hushålls-

arbete för äldre personer ger motsvarande

konditionsträning som promenader.

Aktiviteter som yngre betraktar som lätta

kan för äldre upplevas som tunga. Att klä

och tvätta sig kan därför bli konditions-

och styrketräning. Detta är ännu en

anledning att uppmuntra till att göra så

mycket som möjligt själv och att arbeta

med vardagsrehabilitering.

Om en person försämras i sin fysiska

förmåga är det viktigt att rehabiliterings-

personal kopplas in, det vill säga sjuk-

gymnast och arbetsterapeut, eftersom det

innebär risker för den äldre. Fallolyckor på

grund av dålig balans och styrka är ett

exempel på riskerna.9

8 Aniansson, Frändin, Mellström & Rundgren (1995) s 5169 Aniansson, Frändin, Mellström & Rundgren (1995)

12

En upplevelsebaserad övning:Alla i gruppen hjälps åt att göra denna övning. Övningen är gjord för att du ska fåkänna på hur det kan vara att röra sig med en gammal eller funktionshindradkropp.

Gör följande i olika steg, gå sedan ut på promenad med en rollator utomhus:Ta på mörka solglasögon och tejpa för ena ögat så att det inte går att se. Sätt fast ettskärp runt benen ovanför knäna. Lägg i ett högt inlägg i ena skon, sätt på tyngderrunt ben och armar.

Pröva att ta rollatorn över en trottoarkant eller att gå en kort sträcka i kuperadteräng. Alla måste inte pröva övningen själva om den som går med rollatornberättar för de andra om hur det känns! Ni kan själva komma på ytterligare sätt attgöra övningen realistisk.10

Diskussionsfrågor:• Fundera igen på fallet Helga och hennes fysiska möjligheter. Hur viktiga är de för

hennes rehabilitering? Kan de psykiska och sociala möjligheterna kompensera hospersoner som har dåliga fysiska möjligheter, och tvärtom? Berätta om dina erfaren-heter av detta.

• Rör sig dina vårdtagare tillräckligt mycket? Skulle de kunna röra sig mer? Har duerfarenhet av vårdtagare som av någon anledning passiviserats? Vad kan varaskälet?

• Vilka aktiviteter skulle kunna vara lämpliga för dina vårdtagare? Diskutera gärnaexempel på fysisk aktivitet som dina vårdtagare kan använda i vardagen.

• Skulle dina vårdtagare regelbundet kunna besöka en träffpunkt eller annan öppen-vård, dagvård eller frivilligverksamhet som finns i kommunen? Vad finns det förresurser som vårdtagarna kan utnyttja i din kommun/stadsdel? Vilka personer kandu vända dig till för att få hjälp med fysiska aktiviteter eller träning för dina vård-tagare?

• Finns det några alternativa former av aktivitet som dina vårdtagare skulle kunna hanytta av? Det kan vara till exempel Chigong, seniorgym och jympa eller natur- ochträdgårdsrelaterade aktivteter (se den kursiva läsningen om betydelsen av densistnämnda).

• Vad gör du om en vårdtagare upplever smärtor vid vardagsrehabilitering?

• Vill vårdtagaren ibland fortsätta ha hjälp hellre än att klara så mycket som möjligtpå egen hand? Diskutera om ni har några sådana erfarenheter och vad det i sådanafall kan bero på.

• Hur upplever du hjälpmedlens roll i vardagsrehabilitering?

10 Idén kommer ifrån cirkelledare Susan Drotz, hemtjänsten Centrum i Göteborg

13

Trädgården och dess skötsel har stort värdeför många människor och påverkar bådehälsa och livskvalitet. Det är en ny och viktigkunskap att hälsoeffekterna är stora av ennaturbaserad livsstil. Risken för stroke ochhjärt-/kärlsjukdom kan halveras och möjlig-heten till ett oberoende liv som äldre förläng-as med 8-10 år. I naturbaserade aktiviteteringår exempelvis skötsel av trädgård ochsommarstuga, friluftsliv och sällskapsdjur.

Under 1980-90 talen har mycket av dennya kunskapen fått belägg och det är ännurätt få som känner till de nya forsknings-resultaten. ”Naturbaserade aktivitetertillsammans med gemenskap med släkt ochvänner har till och med en mer positivhälsoeffekt än kultur, föreningsliv, spel,idrott, m.m.” En viktig anledningen till attträdgård och friluftsliv har så stor betydelseär att det ger både psykisk, fysisk och socialstimulans eller träning samtidigt, vilket ärsärskilt hälsofrämjande.

Traditionella kulturella aktiviteter gervanligen god psykisk stimulans men mindrefysisk och social. Detta har visats ha storbetydelse i jämförelser mellan grupper i olikaåldrar som mår bra eller dåligt. Man har dåmätt hur hög vårdkonsumtion och livskvali-tet åldersgrupperna haft. Skillnader i livsstilhar större påverkan än materiella tillgångar.De som mår bättre är mera allsidigt aktiva:psykiskt, socialt och fysiskt.

Det vanligaste sättet att få denna stimu-lans är att ägna sig åt naturbaserade aktivi-teter. De naturbaserade aktiviteterna är bredaoch innehåller psykiska inslag som intellek-tuell stimulans, problemlösning, estetiskaupplevelser, spänning och naturupplevelservia syn, lukt, hörsel och känsel. De personersom mår sämre är vanligen mera passiva,psykiskt och fysiskt.

Någon form av natur finns alltid inärheten. Blomkrukan, trädgården, parken,skogen är lätta att nå. Få är hindrade attägna sig åt dessa aktiviteter och även kortastunder kan bli givande. När vi talar om

Extra läsning: Naturens, trädgårdens och sällskaps-djurens betydelse för hälsa och livskvalitet

trädgårdsskötsel och kontakt med växter såkan det ta sig många olika sorters uttryck.Allt ifrån skötseln av blomkrukan tillvården av den kompletta trädgården, åretrunt. På så sätt är växter och trädgård extraviktiga för olika hindrade grupper somäldre och funktionshindrade. Personer medvårdansvar (såsom anhörigvårdare), som ärbundna till hemmet med många samtidigasysslor och ont om tid kan ha mycket glädjeoch nytta av dessa aktiviteter.

Även kontakt med sällskapsdjur somtill exempel hundar förmedlar naturkontaktoch ökar normalt den fysiska aktivitets-nivån hos ägarna. Hälsovärdet av djuren ärförvånansvärt högt, och särskilt i åldrarnaöver 60 år. Värdena är till och med högre änför motionsidrott.

Minnena är viktiga: ”Även om självasysslandet och kontakten med djur ochväxter är det centrala så ägnar vi mer tid åtatt efteråt, ibland långt efteråt, minnas ochbearbeta dessa minnen.” Detta blir särskiltviktigt senare i livet när kapaciteten förfysiskt arbete ofta minskar. Studier visar attbearbetningen av minnen också ger viktigahälsoeffekter. Om sinnesstämningen höjsgenom minnena ger det i sin tur olikakedjor av medicinska effekter. Ett sätt attutnyttja denna kunskap är användningenav minnesbearbetning i grupp. Dettaanvänds allt mer inom äldreomsorgen. Detär även viktigt att växter som används iboendemiljön är tillräckligt gammaldags föratt knyta an till tidigare erfarenheter ochminnen.

Naturbaserade intressen och vissaandra (som att spela musikinstrument) harden extra fördelen att de kan vara livslånga.De går bra att anpassa till åldersföränd-ringar. Just äldre personer har visats hastörst möjligheter att påverka sin hälsa ochlivskvalitet genom fysisk aktivitet. Dennaturbaserade aktiviteten kanske inte kanbli lika omfattande som för en ung person,men kan ändå ge ett gott resultat.11

11 Norling & Larsson (2004)

14

Hälsobegreppet och hälsansorsaker

Detta fall utspelar sig på en läkarmottagning vid en vårdcentral och är baserat på ettradioprogram om hälsa12. Huvudpersonen i fallbeskrivningen är kanske yngre ochfriskare än de flesta av dina vårdtagare, men fallet visar hur vår syn på hälsa påverkarmötet. Det handlar om en man som heter Ove. Ove är i 70-årsåldern och bor ensamutan hjälp. Följande samtal utspelar sig mellan honom och läkaren vid deras förstamöte.

Läkaren tar emot Ove och börjar samtalet med att fråga:– Jag har läst i dina journaler, men jag skulle gärna vilja att du berättar lite hur du

har det för närvarande?– Ja, jag känner en viss oro. Jag har ont och känner mig så yr ibland.Ove suckar:– Och jag tror att jag har något fel på mig! Det börjar på morgonen när jag vaknar,

jag tappar balansen när jag går upp. Det känns som om benen inte bär.– Du säger att du har oro. Är du orolig över din situation?Ove nickar. De diskuterar sedan vidare och Ove berättar att han har träffat flera

läkare och varit inneliggande på en medicinavdelning. Eftersom proverna inte harvisat något fel fick han inga mediciner mot sin värk. Ove var vid detta tillfälle väldigtensam, tyckte att vardagen var händelselös och tråkig och hade dessutom svårt attsova. Han mådde kort sagt inte bra, och detta berättade han nu för läkaren.

Efter samtalet som utspinner sig med läkaren går Ove hem och gör stora föränd-ringar i sitt sätt att leva. Han flyttar till en ny bostad i ett seniorboende och får där nyavänner att umgås med. Han tar också kontakt med några gamla bekanta och hittar påsaker att göra med dem. Han tar en viktig roll i ett socialt nätverk som han inte hadetrott att det fanns och känner sig uppskattad. När Ove träffar läkaren en tid efter dessaförändringar utspelar sig följande samtal.

Läkaren frågar:– Finns oron för din situation kvar?– Nej, inte sedan jag träffade dig och vi pratade. Och jag har inte haft värken!– Jaha, du har blivit av med den? Det har nog mycket att göra med att din situation

har förändrats. Att du har förändrat din situation så radikalt som du har gjort. Som attflytta.

3Fallbeskrivning:Vad är det som gör att vi känner oss friska?

Med rehabilitering – både i vardagen och vid specifika tillfällen – vill vi underförstått hjälpapersoner till största möjliga hälsa. Därför handlar detta kapitel om hälsobegreppet. Vad ligger iordet ”hälsa”, och vad har det för betydelse att känna sig frisk?

12 Utdrag ifrån radioprogrammet ”Hälsosamt” där Dr Hans Hallberg medverkade, Sveriges Radio

15

– Men jag tror i alla fall att det var ditt och mitt möte som gjorde det, som fick migatt ändra på mig. För det kändes så jättebra när vi hade pratat. Jag berättade ju för digockså, för att jag skulle koppla av helt och somna så var jag tvungen att ta sömntab-letter.

– Det är ju ovanligt att en person så spontant tar upp ett sånt här område som oroför sin läkemedelskonsumtion. Och som vi pratade om, svårigheterna att sova och demånga sömntabletterna kan ha mycket att göra med din yrsel på morgnarna.

– Sedan jag träffade dig har jag inte tagit en enda tablett. Bara de som du rekom-menderade för värken, när jag känner att det behövs. Men värken har minskat nu närjag inte är så rädd att det är något fel på mig längre.

– Fantastiskt! Men det är du som har ändrat på spelplanen. Du har fått litemedicinsk information om vad som kan ligga bakom, men det är du som har gjort helaförändringen.

Ove fortsätter berätta hur han ser på orsakerna till förändringarna:– Men det är ju för att jag träffade en läkare som jag vågade prata med, och som

jag fick prata med. Jag har bett att få prata med läkarna tidigare. Jag ringde för att fåbeställa en ny tid och då tog jag upp dom här frågorna och att jag kände den här oron.Då svarade han: ’Det här har jag inte tid med, jag har tre minuter till varje patient närjag ska ringa. Du får beställa en tid.’ Det var en jättesten som föll när jag fick prata meddig.

Läkaren svarar då:– Det är väldigt roligt att höra dig berätta, för du visar verkligen vilken kraft som

människor har. Vi missar nog ofta det i vården för att vi är så upptagna med vår egenroll. Att det är vi som ska hjälpa och stödja och stå för ”nådegåvorna”. Alltså våra råd,mediciner, remisser och anvisningar, ja allt vad vi nu kallar det.

16

Fakt

arut

aOm man enbart utgår ifrån riskfaktorer

kan man inte förklara varför vissa personer

blir sjuka och vissa inte blir det. Detta har

forskare funnit som har följt personer som

överlevde koncentrationslägren och sett

hur de förmått behålla sin hälsa efteråt13.

Hälsoforskarna har utvecklat en

förklaringsmodell för hälsans orsaker

(salutogenes). Synsättet bygger kortfattat

på att:

– Man kan i varierande grad ha sjukdom

och hälsa samtidigt. Man har inte

automatiskt ”hälsa” bara för att man

saknar sjukdom. Sjukdom och hälsa är

alltså inte nödvändigtvis motsatser.

– Hela människan med sin levnadshistoria,

livssituation och sina aktuella problem

står i fokus och inte enbart sjukdomen.

– Sökandet efter förhållanden som

förbättrar hälsa är det centrala och inte

vad som kan utgöra en risk för hälsan.

Alltså: friskfaktorer i motsats till risk-

faktorer. För friskfaktorerna spelar

framtiden, möjligheter och problem-

lösning större roll än historiska orsaker

och förklaringar.

– Vissa så kallade riskfaktorer kan i

speciella sammanhang vara hälso-

samma, istället för sjukdomsframkallan-

de. Det beror på individens livssam-

manhang.

Exempel på personer som har klarat av

svåra livssituationer med hälsan i behåll är

brandmannen Lasse Carlsson och skid-

åkaren Thomas Fogdö. De arbetar bägge

med att föreläsa för andra om hälso-

mekanismer och motivation.

Begreppet känsla av sammanhang

(förkortas ofta till KASAM) används för att

förklara den förmåga som vi alla har att på

ett konstruktivt sätt hantera svårigheter

såsom sjukdomar och olycksfall. KASAM

består av tre delar. Delarna är begriplighet,

hanterbarhet och meningsfullhet.

Begriplighet har att göra med i vilken

utsträckning en person upplever sig själv

och yttre händelser som begripliga. Mot-

satsen är att händelser upplevs som

kaotiska, oväntade, slumpmässiga och

oförklarliga. En människa med hög känsla av

begriplighet förväntar sig alltså att de

erfarenheter som hon kan möta i framtiden

– även om de inte alls är önskvärda – ändå

på något sätt går att ordna in i ett samman-

hang och förklara eller förstå.

Hanterbarhet beskriver i vilken ut-

sträckning en person upplever att det finns

resurser att använda för att möta de olika

krav och påfrestningar som livet innebär.

Resurserna kan vara både egna och andra

personers. En hög känsla av hanterbarhet

innebär att inte uppleva sig hjälplöst

utlämnad som ett offer för omständigheter-

na eller att vara orättvist behandlad. Det är

möjligt att hitta ett sätt att ta sig igenom

svårigheter. Hanterbarhet bygger oftast på

begriplighet.

Meningsfullhet är kanske den viktigas-

te komponenten i KASAM-modellen. Den

visar på motivationens betydelse och är

starkt känslomässig. Det som händer i

tillvaron är ofta utmaningar som är värda

olika former av känslomässig investering och

engagemang. En människa med hög känsla

av meningsfullhet som utsätts för svåra

händelser möter utmaningen och försöker

efter bästa förmåga att finna en mening i det

som hänt.14

Forskning har kunnat visa att teorin

om KASAM hänger ihop med hälsa i

praktiken, både fysiskt och psykiskt. Det

betyder att om man kan öka sin känsla av

sammanhang är det troligt att man kan må

bättre.

Hälsobegreppet och ett salutogent förhållningssätt

13 Se Antonovsky (1991)14 Hallberg (2000)

➧➧➧

17

Diskussionsfrågor:• Vad spelar känsla av sammanhang och meningsfullhet för roll i vardagsrehabilite-

ring? Är det något i KASAM-modellen som du inte håller med om eller tror på?Diskutera gärna detta med varandra.

• Känner du till någon person som mår bra fast han eller hon har en, eller flera,sjukdomar? Hur kommer det sig? Känner du till det omvända: att någon mår dåligtfast personen inte är sjuk?

• Vad är hälsa för dig? Vad tror du är hälsa för dina vårdtagare?

• Hur kan man påverka sin egen hälsa? Vad kan vi göra för att få mer motståndskraftmot ohälsa? Ge exempel på hur du kan höja livskvaliteten för någon av dina vård-tagare.

• Väcker fallbeskrivningen om Ove några tankar eller funderingar hos dig? Har duträffat någon som gjort stora förändringar i sitt liv för sin hälsa?

• Hur tycker du att begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet passar ihop medbeskrivningen av bollen i kapitel 1 och de tre perspektiven på rehabilitering (fysiska,psykiska och sociala möjligheter)?

15 Utdrag ifrån radioprogrammet ”Hälsosamt” där Dr Hallberg medverkade, Sveriges Radio

Vikten av KASAM illustreras också

när läkaren i fallbeskrivningen ovan

berättar om hur han ser på hälsa:

Det är inte alltid som den medicinskasynen på vad som är hälsosamt stämmeröverens med vad den egna personenupplever. Hälsa kan inte vara ettöverordnat mål, när det blir en konfliktmellan vad som är ”hälsosamt” och vadsom är individens definition av vad somär meningsfullt, viktigt och angeläget. Dåkan kompromisslösningar vara lösning-en, i respekt för individens definitioner.Jag tror att man ska vara väldigt försiktigmed att ge råd och tala om för andramänniskor vad de ska göra. Det är dåligpedagogik. De allra flesta vet redan vadsom är bra för dem.15

➧➧➧

18

Fallbeskrivning: Pappa behöver hjälp

Målet med vardagsrehabilitering– att stödja eller hjälpa?4Lennart är en äldre man som lever ensam i sitt hem med hjälp ifrån hemtjänsten. Hanär närmare 80 år gammal och ”allmänt skröplig”. Han har bland annat haft flerahjärtinfarkter. Hemtjänsten hjälper honom med städning och handling.

Lennarts två döttrar bor i närheten och hälsar ofta på. Den äldsta dottern är oroligför sin pappa och hur han klarar sig. Hon har på senare tid märkt att det tar väldigtlång tid för honom att laga sin mat. Bara att skala potatis kan ta närmare en timme.Hon frågar biståndsbedömaren om det inte är dags att hennes pappa ska få matenordnad åt sig, hon ser ingen annan utväg.

Hemtjänstens undersköterska Sara är den som oftast går till Lennart och är hanskontaktperson. Sara frågar honom om det är hans eget önskemål om att få hjälp medmaten. Lennart är modstulen och förklarar att han inte klarar av något längre, nu närhan är så gammal. Hans döttrar diskar t.ex. hans disk en gång till när de kommer påbesök, trots att han själv redan har gjort det. De tycker inte att det är rent nog, vilket fårhonom att känna att han inte klarar av det. Han kommenterar också att han känner sigsom en belastning för sina barn. Förut var det han som hjälpte dom!

Sara frågar Lennart vad han skulle göra med tiden som blir över, om han intelängre skulle laga sin mat? Han tycker ändå att han har mycket tid att fylla om dagar-na. När Lennart funderat lite framkommer det att han gillar att pyssla med matlagning.Efter att ha rådgjort med en sjukgymnast bestämmer Sara och biståndsbedömaren attde ska diskutera med döttrarna om vad Lennart egentligen vill.

I diskussionen med de anhöriga förklarar Sara och biståndsbedömaren att dearbetar med vardagsrehabilitering, och vad detta innebär. När dom har förklaratförstår dottern idén med att den bästa hjälpen kanske inte är att ta över det somLennart fortfarande klarar av och vill. Det slutar så småningom med att dottern stödjersin pappa med att fortsätta med matlagningen, trots all den tid det tar.16

16 En liknande fallbeskrivning återfinns i en väldigt läsvärd rapport av Peter Westlund ifrån Kalmar: Socialt synsätt iäldreomsorgen. Emmaboda serviceområde. Fokus-Rapport 2002:2.

19

Faktaruta

Diskussionsfrågor:• Det är känt att vi människor ofta svarar på de förväntningar som ställs på oss. Vilka

förväntningar tror du att de anhöriga i berättelsen har på Lennart?

• Vem ser du framför dig när du tänker på någon som behöver hjälp att rehabiliteras,vilken sorts person är det?

• Vilket tar längst tid, att själv göra och hjälpa eller att ge stöd till att personen gör detsjälv? Är det svårt att stå bredvid och inte hjälpa? Berätta gärna om några exempel.Om du måste prioritera mellan sysslor på grund av tidsbrist, vilka sorters sysslortycker du är viktigast? Diskutera om ni resonerar olika om detta.

• Är det möjligt att alla gemensamt arbetar mot bestämda mål med vårdtagarna, ellermåste var och en göra på sitt eget sätt? Vad finns det för för- och nackdelar meddessa olika arbetssätt? Dela gärna med dig av exempel på realistiska mål och delmålför vardagsrehabiliteringen hos dina vårdtagare.

• Hur gör ni/du på din arbetsplats med vårdtagare som upplevs som jobbiga ellersvåra att ha hand om, som kanske försöker ”utnyttja” er eller som spelar ut olikapersoner i personalgruppen emot varandra?

• Hur tar man hänsyn till både den enskildes integritet och personalens arbetsmiljö?

• Vilka andra personer eller yrkeskategorier i din omgivning kan du ha nytta av ivardagsrehabiliteringen av dina vårdtagare? Vilka yrkeskategorier och andraverksamheter har du kontakt med, eller kan ta kontakt med?

Hjälp till självhjälpOlika personer som du möter kan uppfatta

detta med att ”få hjälp” väldigt olika.

Mottagaren av den erbjudna hjälpen ser den

kanske inte alltid som positiv. Att få hjälp

leder inte alltid till större tillfredställelse.

Den som blir hjälpt kan istället känna vrede

eller beundran för den som hjälper, hjälplös-

het eller beroende. Han eller hon kan bli

avundsjuk på hjälparen som har styrka och

resurser att hjälpa till, vilket personen själv

saknar. Att bli hjälpt kan också leda till

känslor av skuld och tacksamhet.

Om man har detta i bakhuvudet kan

det vara lättare att ha förståelse för olika

sorters reaktioner och att bättre hitta rätt

nivå för sin hjälpinsats. Vardagsrehabilitering

är att ge den hjälp personen behöver, inte

mer och inte mindre. Naturligtvis är mycket

av den hjälp som ges idag på en lagom nivå

och mycket uppskattad. Genom att tillsam-

mans sätta upp mål för arbetet kan hjälpen

ibland bli bättre.

Mål och övergripande aktiviteter i

vardagsrehabiliteringen

Målen för vardagsrehabilitering behöver vara

realistiska för att de ska ha någon betydelse i

arbetet. I begreppet vardagsrehabilitering

ligger att målen utgår ifrån personens egen

vardag och närmiljö och de resurser som

finns där. Det kan vara en utmaning att se

dessa resurser.17

Utifrån individens egna mål eller delmål kan

du arbeta genom att:

– undanröja hinder för att personen ska

uppnå målen

– hitta bra tillfällen att ta tillvara för

rehabilitering

– motivera personen att ta vara på dessa

tillfällen. 18

Hur dessa tre punkter skall genomföras

måste bestämmas i varje enskilt fall, efter-

som målen skiljer sig åt. Ofta är det de små

detaljerna som avgör. Du som arbetar

närmast vårdtagaren kan förhoppningsvis

tillsammans med denne se vilka detaljer det

skulle kunna vara.

17 Langum Bredland m.fl. (1996)18 Är du beredd att satsa friskt? (1996)

20

Motivation och relationensbetydelseFöljande fallbeskrivning har lånats ut av författarna och är översatt ifrån deras bok som ärskriven på norska. Författarna är lärare i sjukgymnastik och arbetsterapi. Fallet illustrerar hurvi tolkar andra personers behov på olika sätt, beroende på vilket synsätt vi använder. En personkan motiveras till vitt skilda saker, beroende av vad målet är. Ibland har vi skilda behovsamtidigt: trygghet och självständighet.19

Fallbeskrivning: Motivation och delaktighetElvi Johansson har fått en liten hjärnblödning. Vårdcentralens läkare lägger in henne påsjukhus. Förlamningen i höger ben går tillbaka, men armen blir inte helt återställd.Hon känner sig hjälplös och ”underlig”. Efter en vecka kontaktas biståndsbedömaren ihemkommunen och hon skrivs ut. Elvi är änka och bor ensam på tredje våningen i etthyreshus utan hiss. Dottern tar ledigt och kommer för att hjälpa modern ett tag. Dotternär skärrad över det som har skett och orolig vid tanken på att modern bor ensam.Oron förstärks första morgonen när hon kommer in i sovrummet och ser hur hjälplösmodern blivit. Elvi snurrar tröjan bak och fram och hittar inte i sitt klädskåp. Dotternser hur förtvivlad modern är, och ber henne att inte överanstränga sig. Hon hjälpermodern tillrätta på en stol och hjälper henne på med kläderna. Senare på dagen villElvi göra i ordning kaffe. Dottern blir förskräckt när hon ser att modern tar kaffe ivattenbehållaren och inte hittar var hon skall fylla på vattnet.

Nu kan man tänka sig två alternativa fortsättningar på denna berättelse. Skillna-den ligger bland annat i det fokus som personalen väljer för att förstå Elvis situationoch behov.

Alternativ 1: Biståndshandläggaren kommer på besök lite senare på förmiddagen. Honber Elvi och hennes dotter berätta vad som är svårt och vilket behov av hjälp som dehar. Dottern säger att hon helst ser att modern får en vistelse på sjukhem så att hon kanhinna bli lite piggare och få hjälp att klara sig själv. Dottern berättar också om det somhon observerat under morgonen och att hon är rädd för vad som kommer att ske närhon reser hem. Dessutom behöver modern träning av armen.

Förslaget blir att hemtjänsten ska komma varje morgon och hjälpa till medmorgonbestyren. Vidare erbjuder sig hemtjänsten att ta ansvar för inköp, matleveransoch hushållsarbete. De ska göra vad de kan för att hon ska känna sig trygg och få denhjälp hon behöver. Trygghetslarm föreslås också. Om armen inte blir bättre kan honkanske börja gå på dagrehabilitering. Det är också möjligt att få en rehabiliteringsvis-telse som inneliggande patient. Elvi och dottern känner sig trygga i att de kommer attfå den hjälp som de behöver.

Alternativ 2: Två representanter ifrån kommunens ”hjälpapparat” (biståndsbedömarenoch en person som arbetar i hemtjänsten) kommer på besök på förmiddagen och fårsamma beskrivning av situationen som ovan. De vill veta hur mycket Elvi klarar självnu, hur livet innan stroken varit och vad hon tycker är viktigast att klara, i denna nyasituation. Elvi är upptagen av att hon skulle resa med pensionärsföreningen till Wientill sommaren och att hon fortsatt önskar att klara sina förmiddagsturer till köpcentret.

5

19 Langum Bredland m.fl. (1996)

21

FaktarutorDen hjälpande relationen bygger ofta på

tillit, vilket behövs för att stödja någon

till att våga och vilja. Tilliten beror

mycket på det som vi ofta kallar för

”bemötande”. Men vad betyder det?

Finns det något recept för vad som är ett

gott bemötande? Det är svårt att veta

hur man ska vara mot vårdtagarna

eftersom alla människor är olika och

unika, både vi som bemöter och den som

blir bemött. Det kanske inte går att vara

likadan emot alla personer som du

möter, hur ändrar man i så fall sitt

bemötande? För vissa personer läggs

grunden för hur bra relationen och

mötet skall bli av hur väl personalen

utför sina praktiska sysslor. För andra är

det tvärtom: först när de känner sig

trygga och litar på en ny person så får

denne fritt fram att utföra de praktiska

(biståndsbedömda) sysslorna. Att skapa

och bibehålla förtroende i relationen är

alltså något grundläggande även för det

praktiska arbetet såsom vardagsrehab-

ilitering.

Oftast tar det tid att bygga en

djupare tillit. I de fall när du träffar

samma person under en längre tid ökar

därför möjligheten. Det kan vara när du

är kontaktperson för en vårdtagare eller

träffar denne regelbundet av annan

anledning. Ett vårdbiträde som arbetar i

hemtjänsten skriver såhär om detta:Det gäller att lära känna pensionären såatt man vet hur hon fungerar men sam-tidigt alltid våga vara sig själv. Man fårförsöka hitta någon del av sig själv sompensionären känner igen sig i och somman kan använda som kontaktyta. 23

Är arbetssättet detsamma för alla du möter? Ibland är

arbetssättet detsamma men målet och syftet med

arbetet är bäst när det är individuellt. Att arbeta för att

få personen att kunna ägna sig åt det den själv upplever

som meningsfulla aktiviteter har ett stort värde. För att

bestämma mål och syfte måste en avvägning göras för

varje enskild person kring vad som är viktigt att lägga

energi och kraft på. Meningsfullhet och motivation

hänger ihop. Var i livet befinner sig personen just nu?

Om meningsfullheten finns i vardagen så kan

man utifrån den bygga vidare. Intressen kan vara en

väg att skapa mening, antingen genom att hitta ett nytt

eller återuppta ett gammalt och ge möjlighet till social

samvaro. Intressen har en läkande kraft som skänker

lugn, avkoppling och tid till eftertanke. De hjälper oss

att glömma svårigheter och fungerar som en morot i

tillvaron för att orka med kanske ibland svåra uppgifter.

I vår tid har isolering blivit ett problem för många

äldre personer. I och med att vi betonar den enskildes

integritet innebär det ibland att en äldre människa, som

inte vågar eller orkar ta kontakt med omgivningen,

också blir utan den stimulansen. Resultatet kan bli en

alltför snabbt utvecklad demens beroende på under-

stimulering. En dåligt stimulerad själ leder oftast till att

den fysiska aktiviteten minskar. Vardagsrehabilitering

måste därför ibland vara att försöka bryta en begyn-

nande isolering med förslag på aktiviteter som

individen upplever som attraktiva21.

För personer med demens är det bra att ha gamla

vanor som personen haft förut i åtanke, när man ska

hitta på aktiviteter. Vanorna är av stor betydelse för att

kunna hjälpa dessa personer att bevara olika färdig-

heter och att fungera i sin vardag. Genom att guida en

dement person genom olika göromål och bara tillrätta-

lägga miljön då det behövs kan personen klara att göra

mer själv.22

Om en person inte är motiverad till vardags-

rehabilitering så kan du som personal försöka att hitta

ett sätt att inspirera. Ett tips är att fokusera på det som

personen vill, istället för på vad den inte vill. Frågor

som: ’Vad vill du ändra på och vad drömmer du om?’ är

då centrala.

Meningsfulla intressen Bemötande och tillit

20 Langum Bredland m.fl.(1996)

21 Ström (1995), kapitel 122 Är du beredd att satsa

friskt? (1996)23 Engblom & Hellberg

(2004), s 16

De kommer överens om att dessa önskningar är viktiga att ha som mål. Tillsammansförsöker de att komma på vad Elvi måste jobba med för att klara av detta. Vidare skissarde på en plan för hur personalen i hemtjänsten kan arbeta tillsammans med Elvi för attuppnå målen. Elvi och dottern ser efter mötet optimistiskt på situationen.20

Det handlar alltså inte bara om att ge

tilliten tid, utan också om att vara

intresserad av att hitta ett sätt att

mötas och att bemöta.

22

Diskussionsfrågor:• Vilka möjligheter har Elvi i sin rehabilitering? Gå tillbaka till modellen i kapitel 2

med bollen och de tre möjligheterna i rehabiliteringen: fysiska, psykiska och sociala.Vad tycker du att det är för skillnad mellan de två alternativa förhållningssätten iberättelsen om Elvi? Vad får skillnaderna för konsekvenser för hennes vardags-rehabilitering, tror du?

• Vilka erfarenheter har du av anhöriga i arbetet med vardagsrehabilitering? Vad kanman kräva av dem? Vilka förväntningar tror du att det finns på anhöriga? Vad trordu får anhöriga att känna sig trygga?

• Vilka möjligheter har du i ditt arbete att tillgodose personers önskningar beträffandetill exempel intressen? Brukar du tänka på detta i ditt arbete? Är intressen till någonhjälp i vardagsrehabiliteringen?

• Kan du hjälpa dina vårdtagare till en meningsfull vardag? Hur tar du reda på vadsom är meningsfullt innehåll i vardagen för dina vårdtagare? Känner du till dinavårdtagares historia?

• Hur motiverar man någon? Måste/kan vi ge upp försöken att motivera en person ivissa situationer?

• Hur mycket kan du ändra på dig själv för att passa vårdtagarens behov av ett gottbemötande? Måste du ändra dig själv och hur du kommunicerar för att vissapersoner skall känna tillit? Berätta gärna om egna exempel.

Extra läsning: Kort om etik i vården

24 Ottosson (1995), s 44

Etik är en grundläggande fråga förvården, och i hjälpande yrken,eftersom det handlar om vilka värdensom är goda och vilka handlingarsom är de rätta. Fyra värden ellerprinciper har lyfts fram som styrandei sjukvården. Rehabilitering räknasin här. Principerna är:• Göra gott. Bota, lindra och trösta.

Rehabilitering kan ses som en formav lindring.

• Inte skada. Vanligtvis innebär detatt minimera riskerna för skada,såsom biverkningar. Att inte ge”hjälp” som gör personen passiv ärett exempel.

• Vara rättvis. Detta bygger på denallmänna etiska principen om allamänniskors lika värde. Alltså skaalla behandlas lika, oavsett bak-grund eller andra faktorer.

• Respektera autonomi, självbe-stämmande och integritet. Dennarespekt uttrycks bäst genom att

individen får möjlighet att ta ställningtill den vård som erbjuds. Samtycketbygger på att personen har fått full-ständig och begriplig information.

De fyra principerna ska gälla i allasituationer utom när de kommer i kon-flikt med varandra. I ett sådant fall fårman efter en noggrann genomgång avkonsekvenserna bestämma vilken avprinciperna som ska få gå före de andra.Den lagstiftning som finns (se t.ex. hälso-och sjukvårdslagen i kapitel 7) speglardessa vårdetiska principer. 24

I praktiken är det ibland svårt att tilläm-pa principer som dessa. Vissa före-språkar därför en etik som är situations-anpassad istället för styrd av regler somgäller alla. Ett exempel på detta äromsorgsetiken. Denna etik bygger på attdet goda livet är ett liv med omsorgsfullarelationer. (Du kan läsa mer om omsorgs-etik i boken ”Med kvinnors röst” avCarol Gilligan, 1985, Prisma Förlag.)

44 ETIKPRINCIPERI VÅRDEN:

• Gör gott

• Skada inte

• Var rättvis

• Respekteraautonomi,självbestämmandeoch integritet

23

Rehabiliteringsprocessen

Detta fall handlar om en 80-årig man vid namn Gösta. Han har de senaste åren tagithand om sin fru som varit sjuk. För ett halvår sedan gick frun bort. Paret hade haft ettlångt och lyckligt äktenskap. De har barn som har bosatt sig på andra orter.

Gösta sörjer sin fru och har tappat mycket av sin initiativkraft. Redan när frunblev sjuk så förlorade han kontakt med många av sina vänner och hade heller inte tidatt syssla med några av sina egna intressen. Dessutom är det för Gösta så, som förmånga andra äldre, att flera av hans vänner, bekanta och släkt har dött eller har svårtatt umgås på grund av sin ålder.

När Gösta vårdade sin fru hade de hjälp ifrån hemtjänst med städningen varan-nan vecka. Nu berättar Gösta för omvårdnadspersonalen ifrån hemtjänsten att hanmest ligger i sängen och att han har slutat att laga mat. Det är så tråkigt att äta själv,säger han. Han känner sig dessutom väldigt trött och matt när han går upp. Han harbörjat duscha allt mer sällan, vilket personalen kan känna på lukten. När undersköter-skan Åsa kommer för städningen är hon alltid väntad. Gösta ser det som att han ”fårbesök” när hemtjänsten kommer. Då går han gärna upp ur sängen och pratar lite.

Åsa är den som berättar om Göstas situation för biståndsbedömaren. De beslutarsig för att gå hem till honom för att se om han behöver ett förändrat bistånd. Underdetta besök berättar biståndsbedömaren att man startat en träffpunkt för äldre, näraGöstas hem. Gösta är först väldigt tveksam till att gå dit; vad kan det vara för ”typer”som går till ett sånt ställe? Han får en broschyr om träffpunkten och lovar att funderapå saken. Under tiden får han utökad hemtjänst för hjälp med att handla och duscha.När Gösta läst på lite ser han att träffpunkten har en eftermiddag med musikaktivitetervarje vecka. Han låter meddela till Åsa att han vill pröva att åka dit.

Träffpunkten visar sig bli en framgång och Gösta plockar fram sin gitarr som haninte spelat på flera år. Han får mycket uppskattning för sitt spelande och ser fram emotatt träffa dem som han lär känna vid träffarna.

Hemtjänstpersonalen där Gösta bor arbetar med vardagsrehabilitering. Mankommer gemensamt överens om att de ska fråga Gösta om han ska följa med när det ärdags att handla, så att han inte slutar helt med den aktiviteten. Det är han oftast medpå. Men vissa dagar orkar han inte och då är det inget tjat. Efter några veckor märkerhan själv att han är mycket starkare och gladare. ”Jag har nog fått lite bättre konditionÅsa. Jag kanske klarar Vasaloppet nästa år”, skojar han.

6Fallbeskrivning: Människan som social varelse

24

Diskussionsfrågor:• Är Göstas situation vanlig? Vilka erfarenheter har du av att äldre påverkas av

förluster av sociala kontakter, i ditt arbete? Hur kan du som personal uppmärk-samma en vårdtagares sociala behov?

• Kommer du ihåg vad Per Ström skrev om Helgas sociala möjligheter som ennödvändig del i rehabiliteringen, i kapitel 1? Vilket socialt nätverk har dinavårdtagare? Ge några exempel på möjliga stödåtgärder för olika individer.

25 Langum Bredland m.fl. (1996), s 2726 Asplin & Lindahl (2005)

Rehabilitering som en process

Rehabilitering är inte bara olika aktiviteter

som personal sysslar med, det är en indivi-

duell process som brukaren går igenom. Den

processen kan liknas vid den process som

äger rum när man går igenom en kris.

Krishanteringsprocessen innebär tre delar

eller faser:

- sorg över förlorade funktioner/möjligheter

- erkännande av möjligheter ochbegränsningar

- orientering mot nya tillfredställandefunktionsformer och livsmål

Det kan behövas stöd av personaleller andra medmänniskor för detta.Som personal blir frågan, i varje enskiltfall, vilken kapacitet individen har attklara krisen själv och vilken hjälp ochstöd man kan ge.25 I början av en kriskan det vara svårt att arbeta framåt motett framtida mål, vilket gör att motiva-tion saknas för rehabilitering. För vissaär förlusten så stor och upptar såmycket av livsrummet att det blir ennästan omöjlig uppgift att ta sig vidare.I en studie om äldres upplevelse av sinrehabilitering återfinns följande be-skrivning:

Att ha ramlat och brutit höften eller hadrabbats av stroke innebar ett brott i livetskontinuitet. De konsekvenser som följdepå händelsen eller skadan ställdes mot hurlivet hade sett ut innan. /…/ För personersom var försvagade av ålder och andrasjukdomar kunde kroppsskadan ochhändelsen innebära krav på stora omställ-ningar i livet.

Den som arbetar bredvid personen får

komma ihåg att dessa omställningar är en

oönskad process som ofta handlar om både

fysiska, psykiska och sociala förändringar. De

psykosociala effekterna kan ha minst lika

stor betydelse som de fysiska funktions-

förlusterna.26 De fysiska förändringarna och

den minskade psykiska orken ger påfrest-

ningar på personens sociala relationer som

kanske helt upphör eller försvinner.

Det sociala livets betydelse

Det är inte bara fysisk aktivitet som har en

positiv betydelse för hälsan, vilket framgår

av kapitlet om KASAM. Sociala aktiviteter är

ofta avgörande för att personer ska känna

att livet är meningsfullt. Eftersom det sociala

livet påverkar hälsan är det särskilt viktigt

för de sköra äldre. Till och med grannar och

ytligare kontakter i närsamhället och

grannskapet har visats ha större betydelse

än förväntat.

Det är inte bara den drabbade perso-

nen som påverkas av en kris- eller rehabili-

teringsprocess. Det kan också vara så att

anhöriga befinner sig i någon av de tre

faserna. I den första fasen kan det vara svårt

för dem att ta in verkligheten, vilket lätt kan

leda till konflikter och missförstånd med

omvårdnadspersonalen. Anhörigas sociala

situation är lika betydelsefull som den

äldres, då de deltar i vården och omsorgen.

I nära relationer och familjer påverkas allas

liv av varandras.

Fakt

arut

a

25

Skillnaden mellan ett vanligt samtal ochkommunikation mellan personal ochvårdtagare är bl.a. ansvaret. Ett sätt attdefiniera ett professionellt bemötande äratt vara den som tar ansvar för hurkontakten i relationen utformas ochutvecklas. En utmaning i detta är att varaså medveten som möjligt om sina egnakänslor och behov så att de inte omed-vetet tar över samtalet.

En metod för att som professionellhjälpa till att skapa förutsättningar för engod kommunikation är att härbärgeraandras känslor. Det betyder att vågalyssna och stå ut med alla de känslorsom kommer till uttryck. När egnakänslor väcks härbärgerar man ocksådessa. Tanken är att den som orkarlyssna förmedlar trygghet och visarrespekt. I många samtal med vårdtagarenär denne oerhört sårbar och mycketkänslig för ”signaler”. Om man då taröver samtalet genom att t.ex. ge infor-mation och förslag på åtgärder så kanpersonen känna sig övergiven ochavvisad.

Extra läsning: Att ta ansvar för kommunikationenOro som väcks hos en person

smittar lätt av sig, vilket förklararvarför det kan vara svårt att baralyssna och härbärgera. När manutsätts för någons ilska ligger detockså nära till hands att försvara sig.En annan fallgrop är att man vill tabort det svåra genom att säga t.ex. ”Dublir nog bättre ska du se”. Genom attsäga så lägger man locket på ochförsvårar för personen att säga mera.Om vi vågar och orkar lyssna, bekräf-tas personens tankar och känslor.

Ibland känns det som att man intehar de rätta orden utan är rädd att detman säger ska bli fel och förvärrasituationen. Att orka finnas kvar utanatt säga så mycket kan ändå vara tillhjälp. Det kan räcka med att mansäger att man förstår att det kännssvårt, och visar att man verkligenmenar det.27 Detta sätt att arbeta kanvara nödvändigt med de personer somär i krisliknande processer för attvardagsrehabiliteringen skall blimöjlig.

27 Geijer Edgren och Rausch (1999), s 23

Praktisk övning i två steg:1) Räkna efter hur många sociala kontakter du har på en dag, ungefär. Allt ifrån

att busschauffören säger Hej när du går ombord och fikaprat med kollegor, tilllängre samtal eller kontakter med familj och vänner.

2) Räkna efter hur många kontakter med andra människor som dina vårdtagarehar på en dag, ungefär. Jämför resultaten och diskutera vad det har för betydelse.

• Känner du igen faserna i kris- och rehabiliteringsprocessen ifrån personer som duhar mött i arbetet? Hur hanterar du att råka ut för någons sorg, när det uttrycks somilska, eller när det uppstår konflikter? Ge gärna varandra exempel på egna erfaren-heter och diskutera svåra situationer.

• Tror du att en gradvis försämring och förlust av funktioner utan plötsliga händelser,som stroke eller brutet ben, också kan innebära en krisprocess för den äldre?Påverkas motivationen till vardagsrehabiliteringen under processen?

• Hur kan du som personal skapa förutsättningar för bra kommunikation underrehabiliteringsprocessens olika faser? Läs gärna det kursiva stycket om kommuni-kation. Har du tid att samtala om annat än rent praktiska frågor? Finns det någrafördelar eller nackdelar med att ta sig den tiden?

• Finns det någon annan som du kan vända dig till om en vårdtagare verkar behövaannan hjälp med att komma vidare i sin krisprocess? Ingår det i ditt arbete attstödja med detta eller finns det andra resurser att använda i din kommun?

26

Fallbeskrivning: Hemma hos en välstädad madam

Följande text beskriver nyanställda Lisas syn på sitt första möte med en äldre dam ochhennes reflektioner över arbetet i hemtjänsten. Berättelsen är skriven av Kjell Engblomsom arbetar som vårdbiträde i hemtjänsten i Stockholm.28 Såhär skriver han:

Ellen Stark är 87 år och änka. Hon har en son och en dotter som bor i närheten och

Rollen och yrket

Att arbeta i hemmet innebär att kunna och vara många olika saker.Vårdbiträdet blir ofta som vårdtagarens ben och armar.Källa: Omarbetad bild efter Annika Danielsson, hemtjänsten SDF Centrum, Göteborgs Stad.

I arbetet med vardagsrehabilitering är din yrkesroll viktig. Detta kapitel ägnas därför åtden speciella roll som du har genom att du arbetar med omsorg. Rollen sätter ramarnaför relationen som arbetet med vardagsrehabilitering sker inom. Fallbeskrivningen ikapitlet gäller en person som bor hemma i ordinärt boende. Om er cirkel handlar omvardagsrehabilitering på särskilt boende kan det eventuellt vara intressantare attanvända egna fallbeskrivningar om upplevelsen av mötet med vårdtagarna.

7

28 Engblom & Hellberg (2004) s 16

27

med vilka hon har en god kontakt. Ellen har vissa hjärtproblem och rörelsesvårigheter.Hon är pigg för sin ålder. Hon har beviljats hjälp med handling två gånger i veckan,samt städning med dammning varannan vecka.

Jaha, så håller man på att avsluta ytterligare en städning med lite finputs. Hon som jaghjälper är en fin och prydlig gammal dam. Hon är jättesöt med sina vakna ögon ochsitt självlockiga hår och sin vita välstrukna blus och en enkel blå klänning som verkli-gen är fin och passar henne. Hon har dragit sig tillbaka och sitter i köket så att hon inteskall vara i vägen när jag drar fram med dammsugaren. Hon verkar så snäll men honvet vad hon vill. ”Nu dammar du ordentligt. Det brukar bli lite si och så med det. Ochglöm inte att hänga ut mattorna på balkongen och dammsuga i soffan ”, hann honsäga innan jag ens hade fått fram dammsugaren. Hon blev riktigt syrlig när vi gickigenom handlingen. Hon ville ha kanelhjärtan och två hekto drömmar från konditoriet.Jag kunde inte låta bli att skoja lite så jag sade: ”Varken hjärtan eller drömmar är tillsalu.” Hon visade sig vara kvicktänktare än jag trodde och svarade med sin ovanligtljusa stämma: ”Är de inte? Varför byter man då ut hjärtan och har du inte hört talas omdrömfabriken?” Jovisst hade jag det, men det här var ingen Hollywoodfilm utan mer enrapport från en skurhink och den diskbänksrealistiska verkligheten i hemtjänsten, såjag hade ingen bra motreplik.

Jag mumlade något om biståndsbedömningen och tid när hon bad mig att ävenslinka in till tobaksaffären och apoteket. Hon behövde Alvedon därför att hon hade ensån förskräcklig huvudvärk. Hon snoppade av mig med ett surt och kort: ”Det brukarAlva alltid göra.” Jag var ställd. Jag hade inget val. Det var bara att lyda order. Man villju inte ta risken att hon skall ringa och klaga. Vem skulle dom då tro på? Har man barajobbat knappt två veckor har man inte mycket att sätta emot.

Man får ta det lite försiktigt med vad man säger till pensionärerna trots attcheferna har sagt att man skall följa biståndsbedömningarna. Jag har läst lite om varjepensionär som jag skall gå till och jag har läst hemtjänstens kvalitetsgarantier också,så jag vet vad det är för löften som jag skall försöka hålla. Men det hjälpte inte såmycket när jag vid morgonmötet påpekade att jag inte fick den tid på mig som den härdamen skulle ha. ”Vi hinner inte hålla tiderna idag, det är så mycket att göra” var detsvar som jag fick. Det sa dom igår också. Vad skall jag svara på det? Biståndsbedöm-ningarna stämmer inte riktigt och är svåra att följa. Det har min korta erfarenhet lärtmig. Många av pensionärerna har inte riktigt klart för sig vad de har hjälp med och berom en massa andra småsaker istället. Sånt som inte finns med i biståndsbedömningen.Och det är ju mänskligt. Allt kan ju inte biståndsbedömas, men var går gränserna?

Det är inte så lätt att säga nej när de ber en om att sätta i en ny lampa eller skruvai en propp. Man vill ju inte lämna någon i totalt mörker. Man vill lysa upp tillvaron förde gamla. Man vill visa att man bryr sig och skämma bort dem lite. Många sitter juensamma hela dagarna och det enda de har att se fram emot är att hemtjänsten skallkomma. Jag skulle då inte vilja vara i deras kläder. De har det värre än fångarna påfängelserna. De kommer i alla fall ut en gång om dagen.

Det värsta är när pensionärerna är ledsna och vill att man skall stanna och manär tvungen att ge sig iväg. Det är inte heller så lätt att göra det som egentligen skallgöras. Det är åtminstone två pensionärer som jag inte har fått duscha och i måndagstog det mer än en timme att duscha en dam istället för den halvtimme som man har påsig. Hon var så nervös och omständlig att jag nästan var på väg att bryta ihop. Jag varalldeles slut efteråt.

Och vilken tid det kan ta med handlingen. Bara att få färdig handlingsnotan. Det

28

skall tänkas och diskuteras och vägas för och emot och vridas och våndas och vändaspå pengar och rabattkuponger. Det är synd att man inte har längre tid på sig. Det är såmysigt att sitta och småprata om mat med pensionärerna och komma med förslag ochtips.

Jag är alldeles slut och känner mig helt tom i huvudet efter en arbetsdag. Det ärett himla pysslande för att hinna med allt och alla och det är typiskt att det skullekomma så mycket snö just nu. Det tar på krafterna att släpa sig uppför de tunga, brantabackarna med alla matkassarna. Och långt är det mellan pensionärerna.

Den här välstädade madamen har också damning beviljad. Jag kan inte riktigtförstå varför. Hur mycket jag än spanar och spejar kan jag inte hitta ett endaste damm-korn. Likadant var det med städningen. Det var inte mycket som rasslade in i damm-sugaren. Det doftar gott om såpa från golven och en svag arom av kaffe ringlar sig intill vardagsrummet och in i mina näsborrar. Oh vad gott det skulle smaka!

Det är konstigt med städningarna. Varför jag skall damma hos den här prydligadamen när det finns så många andra som skulle behöva det bättre men inte har detbeviljat. Men det är kanske så enkelt som att människor är olika. För vissa är detoerhört viktigt med ordning och reda och att ha det rent och snyggt omkring sig. Andrabryr sig inte. Det är inte min sak att döma. Var och en blir lycklig på sitt sätt och det ärändå deras hem. Den här damen till exempel, där det egentligen inte skulle behövastädas, har städning varannan vecka medan andra har var tredje och till och med varfjärde. Den här damen går det inte att snabbstäda hos. Förra veckan var jag på en städ-ning där det inte hade räckt med en månad för att det skulle bli snyggt och rent. Det toginte mycket mer än en halvtimme. Tanten var så plågad och besvärad av min närvaroatt hon inte visste hur fort hon ville bli av med mig.

Annars kan det vara skönt och riktigt avkopplande att städa, om man inte gördet för ofta förstås, och om dammsugaren inte har tappat sugen och vägrar att göranågon nytta. Man struttar runt i lägenheten och får vara lite för sig själv. Och samtidigtsom man får en överblick av hemmet så får man en inblick i en annan människas livoch lär känna henne lite utan att hon är medveten om det. När man dammar ser manallt på närhåll. Det är mycket som man skulle vilja fråga om.

Vem är mannen med den stora, svarta slokmustaschen som tittar ner så strängtfrån bokhyllan och vem är mannen med sjömansmössan och vilka är alla barnen iolika åldrar?

Man skulle vilja fråga för att veta mera, men man har inte hjärta. Det skulle varaså förolämpande om hon började prata om sitt liv och sedan skulle man börja tittaoroligt på klockan och vara tvungen att ta henne bort från hennes minnen.

Jag har dammat färdigt och går in i köket. Den söta lilla damen har dukat så fintmed sina finaste kaffekoppar och fat och sirliga små silverskedar. Hon vänder sig ommot mig där hon sitter, gör en liten graciös gest med den porslinsvita handen och lervarmt när hon säger: ”Välkommen till drömfabriken. Får jag bjuda på lite drömmar ochhjärtan? Slå dig ner och känn dig som hemma.” Jag sneglar på bonaden som honantagligen sytt själv. ”Borta bra men hemma bäst. Hemma hos dig själv är du ingengäst” står det skrivet svart på vitt.

Dofterna av kanel och kaffe blandas som små aningar eller löften om någothimmelskt gott. Vad har jag att välja på? Jag kan inte annat än att säga: ”Ja tack. Detskall bli himla gott.” Fastän jag borde vara någon annanstans vid det här laget.Hemma hos någon annan.

29

Faktaruta

Samarbete för vardagsrehabiliteringArbetet med vardagsrehabilitering kansäkert kännas ensamt ibland. Då gällerdet att försöka hitta andra personer,kanske med andra yrken, att samarbetamed. Det skapar bra förutsättningar förvardagsrehabilitering. Det varierar dockvilka resurser och personer som finnstillgängliga i olika stadsdelar och kom-muner. Det kan handla om bistånds-bedömare som kan besluta om mer tid,sjukgymnaster som kan ha idéer omträningen, arbetsterapeuter som kanordna hjälpmedel eller hitta på aktiviteteroch träffpunkter eller liknande dagverk-samheter som ordnar sociala aktiviteter.

Genom att hitta andra personer attsamarbeta med kan alla tillsammanshjälpa den individuella vårdtagaren medsina behov av vardagsrehabilitering.Kanske finns det tillfällen att träffas ochdiskutera med varandra och att bildateam. Omvårdnadspersonalen arbetarnärmast personen och kan därför varasom spindeln i nätet genom att kontaktaandra personer och påtala vårdtagarensbehov. Ibland kanske det krävs mod atthitta vem det går att vända sig till och attställa frågor till de som kan ha ytterligarekunskap som behövs. Vårdtagarens egnakompetens är dock avgörande. Teametoch samarbetet är inte fruktbart om dettaglöms bort. Han eller hon är expert på sitteget liv och vilka mål och prioriteringarsom ska gälla.

En annan avgörande faktor är attansvaret för vardagsrehabiliteringen ärklargjord. Hemtjänstpersonal beskriver i

intervjuer om vardagsrehabiliteringsvårigheter som beror på skilda förvänt-ningar och attityder. Problem uppstår t.ex.när vårdtagaren inte förstått att bistånds-beslutet bygger på hjälp till självhjälp.Denna information är inte alltid tillräckligttydlig. Närstående saknar också oftatillräcklig information om syftet medbiståndet och på vilket sätt insatserna skautföras.29 Situationen kan förebyggas omalla som arbetar för vårdtagaren kom-municerar med varandra och är överensom målen och vägen dit. Om anhöriga ärinblandade och informerade kan de iställetvara en resurs i arbetet, inte minst med attmotivera vårdtagaren.

LagstiftningArbetet med rehabilitering lyder underolika lagar. Specifik rehabilitering (sekapitel 1) lyder under hälso- ochsjukvårdslagen. Det innebär till exempelatt den måste delegeras om den inte utförsav personer som är legitimerade. Allmän-eller vardagsrehabilitering lyder undersocialtjänstlagen eller lagen om stöd ochservice till vissa funktionshindrade.

Individerna som rehabiliteras kan gåfram och tillbaka mellan lagarna, särskiltnär olika yrken är inblandade samtidigt.Därför är det extra intressant att känna tilllagarna och övergångarna. Det kan ocksåvara en hjälp om du vill påverka något iditt arbete. Nedan finns en kortfattadbeskrivning av lagarna, för dig som vill vetamer om dessa.

29 Thilén & Wikberg (2000), s 7

30

Två viktiga och grundläggande lagarär hälso- och sjukvårdslagen (HSL)och socialtjänstlagen (SoL). När dettainte räcker finns lagen om stöd ochservice till vissa funktionshindrade(LSS), som beviljas för personer närde är under 65 år.30

HSL (HSL 1982:763) beskriver vård-givarnas ansvar och skyldighet.Denna lag täcker uppgiften att gespecifik rehabilitering. Rehabiliteringär en del av det allmänna ansvaret attförebygga, utreda och behandlasjukdomar och skador. Om du fårnågon uppgift delegerad ifrån sjuk-sköterska, sjukgymnast eller arbets-terapeut så lyder du under denna lag.

Enligt HSL är målet med hälso-och sjukvården ”en god hälsa och envård på lika villkor för hela befolk-ningen. Vården skall ges med respektför alla människors lika värde och förden enskilda människans värdighet.”Kraven på en god vård innebär attden ska:– vara av god kvalitet och tillgodose

patientens behov av trygghet ivården och behandlingen,

– vara lätttillgänglig,

Extra läsning: Kort beskrivning av lagar som styrarbete med rehabilitering

– bygga på respekt för patientens själv-bestämmande och integritet, samt

– främja goda kontakter mellan patien-ten och personalen. Vården skall sålångt det är möjligt utformas ochgenomföras i samråd med patienten. 31

SoL (SFS nr 2001:453) är en så kalladramlag som anger målen för kommunensarbete. Den föreskriver inte i detalj vilkainsatser de äldre har rätt till. I en skriftifrån Socialstyrelsen om SoL förklarasdelar av lagtexten såhär:

Äldre ska kunna leva ett bra liv.Äldre ska kunna påverka samhället ochsin vardag. Äldre ska kunna känna sigtrygga och fortsätta att klara sig själva såmycket de kan. Äldre ska behandlas medrespekt. Äldre ska få god vård ochomsorg.

Socialtjänsten ska ge äldre den hjälpde behöver för att kunna bo kvar hemma.Man ska erbjuda särskilda bostäder närde äldre inte kan bo kvar hemma längre.

Den som är äldre kan ansöka omhjälp från socialtjänsten, i form avbistånd. Hemtjänsten kan hjälpa till medpraktiska saker som att städa, tvätta,handla och laga mat eller att gå tillposten eller banken. Hemtjänsten kan

Diskussionsfrågor:• Vad tycker du om bilden med spindeln i nätet? Känner du igen dig, eller inte? Vilka

svårigheter och möjligheter ser du med din yrkesroll, i förhållande till vardagsreha-bilitering?

• Lisas synsätt och upplevelse som beskrivs i fallbeskrivningen: är detta en vanligsituation? Vilka utmaningar och möjligheter ser du i detta fall? Vad gör du när jobbetär stressigt och det är för kort om tid?

• Är samarbete med andra yrken eller grupper en möjlighet eller skapar det problem?Hur tar man i så fall vara på möjligheterna och löser problemen?

• På vilket sätt kommer du i kontakt med lagstiftningen i ditt arbete?

31

30 Lindehag, A-G (1997), s 1031 Ottosson (1995), s 43. Lagtexten finns i sin helhet på www.notisum.se under ”Lagboken”. SFS nr 1982:763 (det har

tillkommit flera ändringar under åren).32 Socialstyrelsen (2002). Lagtexten finns på http://www.riksdagen.se/debatt/ under ”författningar i fulltext”. SoL har SFS

nr: 2001:45333 LSS Lättläst (1994). Se http://www.riksdagen.se/debatt/ eller Svensk författningssamling för lagtexten SFS nr: 1993:387.

också hjälpa till med personlig omvård-nad. Den äldre kan också få hjälp medsociala kontakter, till exempel genom attnågon följer med ut för att träffa vänner.

Äldre kan ansöka om att få delta idagverksamhet för att lättare kunna bokvar hemma. Man kan också ansöka omatt tillfälligt flytta hemifrån till ett kort-tidsboende. Den äldre kan överklaga idomstol om ansökan om bistånd lett tillett nej.32

LSS (SFS nr 1993: 387) kallas för enrättighetslag eftersom rätten kan ut-krävas i domstol av de personer somomfattas av rättigheterna. LSS-insatserges bara till personer med varaktigafysiska eller psykiska funktionshindersom inte beror på normalt åldrande. Denanger vilka skyldigheter kommunen ochhälso- och sjukvården har gentemotdessa personer, utöver HSL och SoL.

Målet med lagen är att människorsom får hjälp genom LSS ska kunna levaett liv så likt andra människors liv sommöjligt. Man ska kunna delta i det somhänder i samhället. Det kan handla omatt kunna bo själv och/eller arbeta, medstöd. Hjälpen ska enligt lagen vara lättatt få och individuellt anpassad.33

32

Hur vill vi gå vidare?

Nu har cirkeln pågått under en tid och går mot sitt slut. Ni har säkert haft mycket attdiskutera. Tillsammans har ni förhoppningsvis också gjort nya erfarenheter genom detsom ni har läst och diskuterat. Som avslutning ges nu tillfälle att summera vad nikommit fram till. Blicka gärna tillbaka mot förväntningarna som ni hade i början avcirkeln. Det kan också vara spännande att fundera på vad diskussionerna som ni harhaft kommer att leda till, i framtiden. Vad tror ni blir konsekvenserna av cirkeln? Somavslutning uppmuntras ni också att fundera över era egna värderingar som har medvardagsrehabilitering att göra.

Värderingar, människosyn, förhållnings-

sätt, etik och ideologi är alla ord och

begrepp som handlar om överordnade

idéer som ligger till grund för våra

handlingar. Idéer av detta slag styr både

vad vi uppfattar att rehabilitering är och

hur det görs. Även om alla har samma

mål, att tänka på vårdtagarnas bästa, så

har vi olika idéer och uppfattningar om

vad som är det bästa och hur det uppnås.

Idéerna styr vilken information vi tar in,

vad vi ser och ställer frågor om. Det

påverkar i sin tur vilka lösningar vi

väljer34. Att klargöra sina värderingar,

föreställningar och idéer kan göra att

man ser hur dessa påverkar det praktiska

arbetet.

Avs

lutn

ing

Förhållningssätt och visionerNär man har diskuterat och jämfört

nuläget kan många idéer för framtiden

uppstå. Att aktivt välja vilka idéer och

värderingar som ska användas påverkar

den fortsatta utvecklingen. Vilka visioner

har vi om framtiden? Vårt förhållningssätt

styr hur vi tänker om svaret på denna

fråga. Hur vi tänker påverkar också hur

det blir. Om du tycker att ordet vision låter

högtravande så tänk helt enkelt på

framtiden. En ”vision” består av många

små delar. Vår syn på framtiden kan också

skilja sig åt, utan att vi tänker på det. Om

eventuella skillnader i vår syn klargörs och

diskuteras går det lättare att samarbeta för

att nå visionen35.

34, 35 Langum Bredland m.fl. (1996)

33

Avslutande frågor:• Vilka förutsättningar för vardagsrehabilitering skulle behöva förändras på din

arbetsplats, om du fick bestämma? Hur borde framtiden se ut? Vad vill du/ni uppnåhos vårdtagarna?

• Har gruppen kommit på några praktiska förslag på förbättringar under träffarnaoch diskussionerna som varit? Ni kanske redan har genomfört några förändringar?Hur skulle man kunna gå till väga för att förverkliga era visioner?

• Håller du med om att idéer styr hur vi gör saker? Vilka idéer ligger i sådant fall tillgrund för hur man utför vardagsrehabilitering? Vilka värderingar och förhållnings-sätt tror du styr Lisas sätt att möta och arbeta hos ”den välstädade madamen”?Tycker du att det är till någon nytta i det dagliga arbetet att tänka på sin ”ideologi”?

Förslag till utvärderingsfrågor:

• Vad har varit det viktigaste eller bästa med dessa cirkelträffar?

• Vad tycker ni hade kunnat göras annorlunda?

• Blev det som ni hade tänkt er?

• Vad blev annorlunda?

34

Litteraturtips

Litt

erat

urti

ps Några webbplatser med bra information:• Socialstyrelsens webbplats www.sos.se. Sök under ”Publicerat”.• Vårdalinstitutet har flera ”tematiska rum” på sin webbplats med forskning och

information om ämnen som demens och mat och näring www.vardalintitutet.net.• På FoU i Väst/GR:s webbplats www.fouivast.com kan du hitta rapporter och skrifter

om lokala projekt och arbeten.• Det finns en webbplats för alla forsknings och utvecklingsverksamheter i Sverige

inom välfärdsområdet www.fouvalfard.com. Där kan du söka efter ämnen ellerfrågor som du är intresserad av.

Tidskrifter:• Svensk rehabilitering, se www.svenskrehabilitering.com.• Utbildningsföretaget Fortbild ger också ut en tidning vid namn Äldreomsorg. Se

www.fortbild.se/ao för information om vad tidningen innehåller.

Böcker och rapporter:• En intressant bok är ”Goda miljöer och aktiviteter för äldre” av Helle Wijk (2004),

Studentlitteratur. Ett kapitel handlar om djur i vården och naturbaserade aktivitetersbetydelse.

• Rapporten ”Rehabiliteringsinriktat synsätt – en handbok för arbete i andras hem”(1998), Stockholms läns landsting, Nordöstra sjukvårdsområdet, ÖstermalmsRehabiliteringsprojekt. Handboken handlar om vardagsrehabilitering för olikadiagnosgrupper. Handboken innehåller många praktiska tips.

En bok om att leda studiecirklar:• ”Studiecirkeln – Idéer och metoder” (2000) av Christerson, R. och Levihn, U.

Se också fotnoterna tidigare i studiematerialet.

35

Referenser

Referenser

Aniansson, A., Frändin, K., Mellström, D. & Rundgren, Å. (1995). Geriatrisk aktivering.I O. Höök (Red.), Rehabiliteringsmedicin. Stockholm: Liber Utbildning/Almqvist &Wiksell medicin.

Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.

Asplin, G. & Lindahl, L. (2005). En förändrad livsvärld – Äldres upplevelser av sinrehabiliteringssituation efter en sjukhusvistelse. Göteborg, FoU i Väst/GR. Finns påwww.fouivast.com under ”Publicerat”.

Det är i hemmet det ska börja. Lyckad rehabsatsning i Östersund. Tema Samverkan.Äldre i Centrum, Nr 4: 2002.

Engblom, K. & Hellberg, Å. (2004). Den undanskymda vrån – Mötet mellan vårdbiträdet ihemtjänsten och pensionären. Rapport 21, Kompetenscentrum, Stockholms länssjukvårdsområde. Finns att läsa på www.slpo.sll.se/kc.

Geijer Edgren, M. & Rausch, B. (1999). Asta och hennes närmaste. De anhörigas roll i vårdenav demenssjuka. Stockholm: Liber AB.

Hallberg, H. (2000). Transibiriska järnvägen var för kort. Allmänläkarens möte med den äldrepatienten ur ett salutogent perspektiv. Dalarnas forskningsråd, arbetsrapport.

Hälsosamt, Sveriges Radio, programmet sändes 2002-07-05.

Langum Bredland, E., Linge, O. och Vik, K. (1996). Det handler om verdighet. Ideologi ogpraksis i rehabiliteringsarbeid. Oslo: Universitetsforlaget. Finns också i nyare upplagaifrån 2002 vid Gyldendal Norsk Forlag.

Lindehag, A-G (1997). Rehabilitering – helhetsperspektiv. Nyköping: Athena Lär.

LSS Lättläst. (1994) (Rev. 2001). Socialstyrelsen, Studieförbundet Vuxenskolan och FUB.Se http://www.llstiftelsen.se/laddaned/LSS_pa_lattlast.pdf

Norling, I. & Larsson, E-L. (2004). Ett gott och friskare liv som äldre – för en aktiv livsstil inatur och trädgård. Göteborgs botaniska trädgård och Sektionen för vårdforskning,Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ottosson, O. (1995). Bemötande och relationer mellan patienter och vårdpersonal. I O.Höök (Red.), Rehabiliteringsmedicin. Stockholm: Liber Utbildning/Almqvist &Wiksell medicin.

Socialstyrelsen (2002). Socialtjänstlagen – Vad gäller för dig, från jan. 2002? Lättlästversion.

Är du beredd att satsa friskt? Handbok i kommunal vardagsrehabilitering. – Ett rehabili-teringsinriktat arbetssätt. (1996) Linköpings kommun, projektledare: Andersson-Nordberg, B.

Ström, P. (1995) Aktivering i vardagen. Stockholm: Liber utbildning.

Thilén & Wikberg (2000) Vårdbiträden inom hemtjänsten – tankar och resonemang kringrehabilitering. Uppsats vid Göteborgs universitet, Institutionen för arbetsterapi ochfysioterapi.

FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDETBesök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • Tel 031-335 50 35

Fax 031-335 51 17 • e-post fou@gr.to • www.fouivast.com