1

författare:

Muhsen Zaki

Bräckegatan 8, 5tr.

162 61 Vällingby

EMAIL: muhsengal@yahoo.com

3 timmar för att uppleva 20 år

Examinator/ handledare: Handledare/ lärare:

Magnus Rönn, Jonas E Andersson,

Docent Tekn Lic/ PhD Cand

Arkitekturskolan, KTH Arkitekturskolan, KTH

EXAMINATIONSUPPGIFT I FORT- OCH VIDAREUTBILDNINGSKURSEN: Arkitektur för ett åldrande samhälle/ Architecture fpr and Ageing Society, AD 222V

10 p, Arkitekturskolan, Kungl Tekniska Högskolan, KTH, Stockholm, VT 2009

2

3 timmar för att uppleva 20 år

Inledning:

Jag fick ingen adress inför besöket till Lönnen äldreboende i Jakobsberg onsdag den 18 mars

2009. Allt jag visste var att huset ligger på andra sidan Jakobsbergs station, bakom de bruna

husen som vetter mot järnvägen.

Det var inte svårt att hitta de bruna husen; en rad stora hus med en deprimerad färg, en

mörk rödbrun ton på en funktionalistisk arkitektur, det skapades en neutral form, med ett

identitetslöst uttryck, färgen passade ingen eller alla funktioner. Varför väljer man en sådan

färg? Dessutom i ett läge nära järnvägsstationen, på stora hus, där man får en första

uppfattning om Järfälla kommuns centralort Jakobsberg. Hur kommer det sig att en

centralort presenterar sig genom sådana hus och en sådan färg?

Inte precis bakom de bruna husen, men efter en kort promenad bakom låg Lönnens

äldreboende. Vibblaby skolan såg jag först. Lönnens äldreboende låg precis bredvid. Min

första reflektion var över vilka relationer som kan skapas mellan ett äldreboende och en

annan byggnad, som skola, ett gymnasium, en fabrik, eller kanske bara ett bostadsområde.

Eller vad blir då om ett äldreboende står ensam i naturen kanske, isolerat från stadens

kropp?

Själv såg jag inget fel med att äldreboende låg bredvid skolan, och att det var gymsalen som

öppnade sig mot Lönnens trägård. Jag antar att äldre inte tål ungdomar, kontakten mellan

de två åldersgrupper blir svagare än med barn. Ju äldre blir man, desto mer hämtar man

tillbaka barnsinnet och önskar tillbringa sin tid med dem.

Nu står jag alldeles i närheten, en lugn gata, en liten parkering till höger, och till vänster

ligger Lönnens äldreboende, ett hus som delat i två byggnader med en bro som förbinder

dem i andra våningen. Det är ett helt vanligt hus som man ser och möter varje dag. En typ av

3

byggnad som vi kallar funktionalistisk eller ”funkis”, även om byggnaden är byggd år 2000

som var det årtal som jag får från personalen eller som står på planlösningen.

Nästan allt i arkitekturen försöker ge sken av ett hus som är en bostad; storleken på

byggnaden speciellt i jämförelse med andra grannbyggnader, färgen, det vanliga sadeltaket,

fönstren, entréerna. Andra små saker följer inte med den känslan, till exempel är den fjärde

våningen mindre än andra tre våningar. Detta händer sällan i vanliga typiska bostäder. Jag

fick reda på att administrationen som äger rum i denna våning. Dessutom finns det en bro

som binder ihop andra våningsplanet, vilket inte är vanligt i bostadssammanhang. Jag undrar

om det är något särskilt med den andra våningen. Ville man lyfta bron från bottenvåning till

andra våningen av funktionella skäl, eller är det för att utforma en port för att attrahera

besökare mot gården? Men jag tycker att staketet som man möter strider mot den känslan.

Lönnens äldreboende är två byggnader med en tydlig symmetri, två likadana entréer, med

en bro som förbinder dem. En tanke slår mig att bron kanske byggdes från början, eller

senare efter att man upptäckte en brist på funktionen? Skillnaden i brons form och huset, i

materialen styrker mig i den tanken. Och frågan är om det är bron som förbinder eller skiljer

de båda byggnaderna åt?

4

Vad sker om man tänker om den bron? Skulle huset förlora en effektiv länk? Vilken ändring

särskilt i cirkulationen skulle huset få i fall byggdes den bron på ett annat våningsplan?

Trägården tycks inte spela någon roll i den relationen mellan byggnadskropparna, 2

byggnader eller 1 hus i 2 delar, den är inte tydligt, och även inifrån känns det ineffektivt och

isolerande.

Jag går igenom entré 97. Den är fin och ren men ganska trång. Två dörrar öppnas inom

denna golvyta, samt hissen. Till vänster om hissen finns spiraltrappan som löper genom

huset vertikalt och hämtar ljus och skapar en känsla av kontakt med andra våningsplan. Det

är alltid emotionellt och energirikt med spiraltrappa, men jag trodde aldrig att jag skulle se

den i ett äldreboende, det är helt enkelt inte möjligt för äldre personer att kunna använda en

sådan trappa. Tänkte arkitekten att bara friska personal skulle ta den trappan? Om det skulle

börja brinna i huset, vad finns det för alternativ, när den enda hissen går sönder? Ska man ta

den andra entrén och andra hissen för att ta sig till personal avdelning i fjärde våningen

t.ex.? Och vad ska man använda när det är strömavbrott och båda hissarna är stilla? Det

finns två trappor till, men det är inte lätt att nå dem. Jag ställer mig dessa tankar och går upp

i huset för att träffa personal i huset 97.

Entrén 99 trappan el. hissen (en låst dörr) Ekeliden99

tunneln Sandvik 97 (en låst dörr) trappan el. hissen (en

låst dörr) personalen.

Bredvid entréns dörr står ett runt bord med två stolar som viskar ”du är välkommen”, men

mellan trapparna och hissen ligger några pallar och en vagn som visar att entrén används

som en lastzon ibland. Det lugna hörnet kan störas då.

Att uppleva 58 själar

Vid entrén träffade jag en personal som ledde mig vidare in i huset. Varje avdelning har ett

namn; Bonäs, Ekeliden, Granskog, Sandvik, Molnsätra, och Lövholmen. Det ger varje

avdelning en viss identitet och känsla av närhet. Första intryck när man kommer in i huset är

5

att alla ytterdörrarna låser sig automatiskt och att bara personalen eller anhöriga till de

boende som har nyckelbrickor. Det är bara de som kan låsa upp dörrarna på äldreboendet.

Det kan ge en känslan av trygghet för några men innebär en begränsning och fårfång för

andra.

På varje avdelning ser man en tydlig skillnad mellan privata utrymmen (lägenheterna) och

gemensamma rum som består av tre delar; matsal, vardagsrum och korridorerna som har

blivit en integrerad del av dem. Egentligen har de boende inte så stort utrymme att röra sig

på. Vissa boende är pigga och håller på att gå runt flitigt. En kvinna går genom korridorerna

med sin rullator i den 2 meter breda korridoren. En annan kvinna går runt mellan korridoren,

matsalen och vardagsrummet.

De tre gemensamma rummen är ett utrymme med olika användning och egenskaper när det

gäller; ljus, utsikt och volym. Matsalen är livlig, ljus och har en bra utsikt mot gården. Den har

olika användningar och möjlighet genom kontakten via balkongen mot gården.

Vardagsrummet är mörkt, med en skymd utsikt och mindre livligt.

Korridoren har mycket kontrasterande upplevelse, livlig men inte tillräcklig bredd. Det är

många dörrar som öppnas mot korridoren. Den har fina stoppunkter (nischer) men finns

döda punkter vid städrummet där möter man blanka väggar, ljusa punkter med hög glans

och mörka partier.

Matsalen innehåller de mesta aktiviteterna för boende, att äta, fika, sitta tillsammans, få

medicin, få hjälp av personal, få gå ut på balkongen och titta på gården. Den är den verkliga

träffpunkten i huset.

6

Vardagsrummet har färre aktiviteter, TV:n är inte på vid eftermiddagskaffe (själv kopplar jag

alltid min fika hemma till TV:n eller internet), jag hör en av de boende -en stillig gammal

man- som upprepar ”sätt på Tv:n, sätt på TV:n”.

Lägenheterna är väl planerade med en bra storlek, och möjligheter till att vända på sängen.

De boende får dags ljus, dock en mindre tillgång till dagsljus i de lägenheter som ligger mot

norr. Badrummet är rymligt med en dörr som inte är synlig från sängen. Det finns få hinder

att röra sig inom lägenheten. Vissa lägenheter är väl och rikt möblerade, medan andra är

ganska tomma. Möbleringen av den enskilda lägenheten är som i alla svenska äldreboende, en fråga

som beror på de boende själva och deras anhöriga. Varje lägenhet har en fransk balkong. Man kan

ifrågasätta om detta fyller boendes behov. En gemensam balkong med yta på (ca 10 m2) som

motsvarar (1m2/person) på respektive våning. Balkongen funkar som ett mellanrum mellan den

privata och den offentliga, och dementa behöver ett sådant mellanrum när de inte klarar direkt

kontakt med andra, annars isolerar de själva i det privata utrymmet.

Jag besöker en kvinna på Ekeliden som brukar låsa in sig i sin lägenhet. Hon berättar att hon är nöjd

med. Men hon vill inte vara med de andra i matsalen. Är hon verkligen önskar sig?

I matsalen klagar personalen att det är torr luft i huset. Den torra luften orsakar smärta i ögonen till

och med att man är tvungen att använda ögondroppar. De hoppas att någon skulle kunna förbättra

inomhusklimatet.

Inom arkitekturen brukar man beskriva design som relationen mellan Rum och Tomrum. Inne och

Ute. Och tomrummet är helt enkelt trädgården i detta fall. Hittar man någon balans mellan huset och

trägården här?

Många tecken visar på att gården har haft betydelse i designprocessen; den ligger mot söder, alla

matsalar och vardagsrum ligger mot gården, den har stor yta. Men sedan har trädgården förlorat den

betydelsen. Man kan skylla det på både designen och de som väljer att inte utnyttja gården till

aktiviteter.

Trädgården har blivit en dröm som man ser men inte kan nå. De boende kan bara titta på den

genom sitt fönster, eller från balkong. Det finns inget på gården som visar att den används av de

boende.

Och bottenvåning som har den direkta kontakten med gården (samma plan) har en helt annan

atmosfär. Den är mörk, deprimerad, och liknar mest en källare.

Men, huset har flera möjligheter för förbättring som kan ge en mer stimulerande boendemiljö.

Syftet:

Mitt syfte har varit att undersöka Lönnens äldreboende som ett föremål där det först gäller att

uppleva äldreboendet som människa. Jag skulle kunna hamna någon gång i det, av samma anledning

som de boende har hamnat här. Jag kommer att ha samma behov som de har nu.

7

Å andra sidan mitt syfte att analysera boendet som arkitekt och försöka hitta de problemen som de

boende och personalen upplever i huset, men kanske inte kan peka på eller känna till.

Slutligen är mitt mål att försöka komma med förslag som kan lösa dessa problem och förbättra

miljön där.

Jag tror att det är genom de små observationer som kan komma spontant genom denna

undersökning som man kan lära sig av; relationen mellan äldreboende och grannbyggnader,

äldreboendets läge i staden, byggnadens detaljers roller inom huset, sättet att använda husets delar,

även vilka slags musik som de boende lyssnar på kan ha sin roll för att förstå miljön.

Min undersökning har en liten roll i att kunna skapa en bättre bild av ett äldreboende, då är det en

fördel.

Metoder

Följande metoder har använts i olika utsträckningar för att förstå Lönnens äldreboende:

1- TESS metod som har använts vid det första besöket på Lönnens äldreboende. Metoden har

gett stora möjligheter att gå genom många punkter under en ganska kort tid och varit ett bra

verktyg för att formulera en lämplig bild av huset.

2- De klassiska arkitektoniska metoderna har använts för att analysera huset: foto, ritningar,

observationer, och jämförelser med likadana hus.

3- Känna in rummet och uppleva miljön i huset och i omgivningar har varit ett sätt att tillämpa

de tankar och idéer vi har fått genom kursen.

Analys av Lönnens äldreboende

Lönnen äldreboende, Vibblaby gatan 97 & 99, Jakobsberg Lönnen är ett äldreboende som består av två hus i (4) våningar, och (58) lägenheter med (58) boende, alltså (1) boende/ lägenhet. Hus nr. 97 består av (1) avdelning för demens med (9) boende, och (2) avdelningar för somatiska med (10) boende i varje avdelning. Hus nr. 99 består av (1) avdelning för somatisk med (10) boende, och (2) avdelningar för demens med (9) boende i en och (10) boende i den andra. Huset byggdes år 2000, med (2) demens och (4) somatiska avdelningar. Nu är de 3 likadana avdelningar i huset. Boendet drevs av kommunen t.o.m. november 2006 då tog Attendo ansvaret för att driva det.

8

Boendet har 65 fast anställda. Det finns totalt 112 anställda (hel och deltid tjänster). Antal personal är 18-20 per dagen, alltså 3-4 per dag och avdelning.

BESKRIVNING AV HUSET

Huset ligger norr om Vibblaby skolan i Jakobsberg. Huset består av 2 byggnader med en länk i andra våning kallas för tunneln. Den är en bro med en tunnelkänsla.

Tunneln är ganska svag som länk, och dörrarna är låsta nästan hela tiden, så huset delas i 6 avdelningar (förutom administrationen). Huset öppnar sig mot en gemensam gård mot söder mellan huset och Vibblaby skolan, gymnastik salen gränsar mot gården. Gården ser inte aktiv ut och har inte utrustning som passar demens och somatisk. I varje avdelning är matsal och vardagsrum öppna mot gården, men när det gäller lägenheter, är det bara 3 lägenheter som är öppna mot gården, och 7 lägenheter (6 på bottenvåning) ligger på andra sidor. Visuell kontakt har boende mot gården. Dörrarna är låsta och det är bara personalen eller anhöriga som har nycklar (brickor). Gården är ungefär 40 X 15 m, då ytan är ca 600 m2, höjden runt om gården är ca 12 m utom taket. Och så blir det ca 10 m2/boende öppet utrymme gården, ”personalen som skulle följa med räknades inte här”. En snabb kalkylering för varje avdelning ger oss de här siffrorna: – total yta är ca (645)m2 – boende (inkl. väggar)= (405)m2

– rent boende utrymme = (300)m2 – vardagsrum = (35)m2 – matsal=(44)m2

9

– korridorer =(86)m2 – service =(75)m2 – gemensamrum (inkl. vardagsrum, matsal och korridorer) = (165)m2 Konklusioner: När man jämför ytorna mellan boende utrymme 300 m2 och gemensamt utrymme 165 m2, blir proportionen är ca 2 – 1 eller dubbelt så mycket, vilket visar att boendet är mer individuellt än gemensamt. Korridorerna i varje avdelning består av två delar med (L) form, och varje del är ca (20m*2m) och inkluderar ca 10 dörrar som öppnas in och ses tydligt. På första våningen blir känslan fördubbla p.g.a. tunneln som anknyter två avdelningar, det är verkligen en bro men de brukar kalla den tunneln trots att den täcks med glas fasader med stora fönster, komplett ljust, och många krukväxter på sidorna.

Orientering Huset har en bra orientering med några undantag: – gården ligger med längden mot söder- – alla vardagsrum ligger mot gården och söder. – bara 20 % av lägenheterna ligger mot norr. – 25 % av lägenheterna ligger mot öster. Men: – bara 30 % av lägenheterna ligger mot gården. – 25 % av lägenheterna ligger mot väster.

10

Ljus Huset öppnar sig mot söder inom gården och det verkar som att det är en bra orientering, men det är bara 30 % av lägenheterna ligger mot gården (3 i varje avdelning och våning). 20 % av lägenheterna (4 i varje våning) ligger mot norr. 25 % av lägenheterna i varje våning ligger mot öster som får morgonljus på förmiddag, vilket är bästa ljuset för äldre som lägger sig tidigt och vaknar tidigt. 25 % av lägenheterna ligger mot väster och får det ointressanta djupa ljus från väster under de sista timmarna på eftermiddag, ljuset kan orsaka allvarlig glans. Det kan vara bra om de boende spenderar tiden på gemensamma aktiviteter i vardagsrum; titta på TV:n, äta middag, fika eller träffa anhöriga, men risken för bländning är större på sommar då sker solnedgången i sena tider.

Ljud Huset ligger i ett lugnt område. Alla lägenheter har bra akustiska möjligheter. Enda störningen är ljudet från skolan (Vibblabyskolan) som ligger söder om huset, gymmet ligger mot gården.

Lägenheter Planlösning

Lägenheter är väl planerade, ca 40 % till service (badrum, pentry, och dörr), och 60 % som sovrum och vardagsrum med utrymme för matbord. Det är möjligt att vända på sängen.

11

Lägenheten får tillräckligt ljus, och ljudet är dämpat. Lägenheterna har franska balkonger som kanske inte fyller de boendes behov. Badrummet och pentryn saknar fönster i de flesta lägenheterna.

Några förslag till förbättring av Lönnens äldreboende

Lönnens äldreboende har olika möjligheter som ger byggnaden kapacitet att acceptera många

ändringar för att lösa dess problem särskilt arkitektoniska brister.

Förslagen är olika omfattande från enkla med låga kostnader till stora som kan ge huset en helt

annan form och andra planlösningar.

1- Problemet: Glansen som sker mest i slutet av korridoren mot söder.

Förslaget: Det kan lösa det med att täcka fönstret med någon parasol, bygga till en balkong,

eller en nisch.

12

Ljuset från söder glansen kan stör det hörnet

2- Problemet: Brist på dagliga ljus i slutet av korridoren mot norr p.g.a. städrum som stänger

korridoren.

Förslaget: En lösning är att ta bort städrummet så finns möjligheten att ersätta det inom

service yta, och öppna korridoren med ett fönster som släpper in dagsljus.

13

3- Problemet: Långa korridorer och stängda gemensamrum.

Förslaget: Möjligheten finns att öppna båda vardagsrummet och matsalen mot korridorer,

och behålla förrådet och toaletten bredvid och köket i samma ställe.

14

Att öppna vardagsrummet och matsalen mot korridorer och behålla köket, förrådet

och toaletten i stället för att minska kostnaden.

ELLER

15

Att ta bort förrådet och toaletten, och flytta på köket i stället för dem.

4- Problemet: Kommunikationen i entré, bron, spiraltrappa och relationen till gården.

Förslaget innebär att få bort tunneln och fylla hela volymen mellan två byggnader med en ny

entré, ny hiss, ny trappa, och 2 nya lägenheter i 2 våningar. Det är en omfattande åtgärd som

ger möjlighet till en bättre arkitektur samtidigt som kommunikationen förbättras.

Bottenvåning

16

Typiska (2,3) våningar

5- Problemet: Trägården är passiv, isolerad, och har inte utrustning som passar boende och

deras behov.

Förslaget är att stänga in gården så att den blir en del av huset. Då kan alla boende röra sig

under båda säkerhet och trygghet. Dessutom slipper personalen stänga in boende under

dagen. De boende kan utnyttja gården för att; gå, sola, äta, fika, grilla, plantera osv.

17

Referenser:

- Andersson, Jonas E, 2005: Rum för äldre. Stockholm: Skolan för Arkitektur &

Samhällsbyggnad, Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

- Rönn, Magnus, 2007: En fråga om kvalitet. Stockholm: Santérus, cop, medverkande

författare: Mats Hultman ...

- Huber, Andreas, 2008: New Approaches to Housing for the Second Half of Life. Zurich:

ETH Wohnforum – CCSA, Faculty of Architecture, Swiss Fedral institute of Technology

Zurich.

- Neufert, 2000:Ernst Architects' data / Ernst and Peter Neufert .Oxford : Blackwell Science