VAD ÄR POÄNGEN MED NOVELLEN?

Du har fått den korta och märkliga novellen Hemmakväll av Joakim Pirinen.

Läs den tyst för dig själv. Läs den gärna flera gånger. Samtala gärna om den.

Vad är detta för märklig text? Vad handlar den om? Vad får den dig att känna? Skrattar du? Gråter du? Känner du igen dig? Är den bara helt vrickad? Blir du berörd på något sätt?

Skriv en kort text om novellen och lämna in till mig. Texten ska innehålla detta:

Skriv gärna på dator och maila texten till: petrus.ohman@regiongavleborg.se

eller skriv för hand och ge den till mig eller lägg den i min brevlåda.

Mvh,

Petrus

1. En rubrik

2. En inledning där du presenterar novellen och författaren.

3. Ett referat – där du kort beskriver vad som händer i novellen.

4. En personlig analys – där du beskriver vad novellen får dig

att tänka och känna och hur du tolkar novellen.

5. En kort avslutning

Blev du klar tidigt? Kolla då in bilden på nästa sida. Det är Joakim Pirinen som ritat den. Vad handlar den om, tycker du? Vad känner du när du ser den? Skriv några rader.

Joakim Pirinen – ”Hemmakväll”Ur Den svenska apan (2001)

Vi var fullständigt utmattade, min fru och jag, men vi tänkte ändå unna oss ett

parti yatzy efter att barnen hade somnat. Jag öppnade ett paket fårost och räckte

min fru en bit på spetsen av en kniv för att hon skulle få smaka. Då började blod

rinna från hennes vänsteröra. Blodet forsade nerför halsen och hela örat verkade

lossna nerifrån och upp. Men jag gjorde ju inget, utbrast jag, jag var ju inte ens

nära med kniven. Hon började gråta och förklarade att hon tidigare på dagen

opererat bort en knöl bakom örat men inget vågat säga och nu hade stygnen

brustit. I samma stund fattade vasken eld. En väldig blå låga med en topp

svävade mitt i vasken utan synlig kontakt med underlaget. En tändsticka som jag

slängt dit måste ha varit otillräckligt slocknad och antänt ett skikt av fett.

Samtidigt såg jag hur vår ena högtalare var på väg ut genom ett cirkelrunt hål i

vardagsrumsfönstret. En psykiskt sjuk människa, jag hade sett honom förr ute på

stan, hade åstadkommit hålet med sin diamantring och nu lyfte han ut

högtalaren. Barnen skrek inifrån sitt rum. Dom satt uppflugna i bokhyllan fast

dom inte fick, medan en grävling for omkring på golvet och slet deras saker i

stycken. Den var löddrig kring munnen och hade förmodligen rabies vilket

förklarade hur den kunde vara så orädd att den gick in i ett hus med människor i.

Via en byggnadsställning och ett lastbilsflak täckt av en presenning hade den

hoppat in genom barnens öppna fönster, kanske lockad av skalken från en

skinksmörgås. När jag öppnade sovrumsdörren för att hämta hagelbössan var

sovrummet borta. Ett helt segment i byggkroppen hade gett vika ögonblicket

innan och gud vet ur många i våningarna ovanför som följt med ner i

rasmassorna. Jag började sjunga och dansa. Jag sjöng en judisk klezmermelodi

som jag knappt visste om jag hört förut och dansade vilt och sparkade och slog

ut med armarna. Varför gjorde jag så när det fanns hur mycket som helst

omkring mig som måste åtgärdas? Jag förstod inte mig själv. Jag började gråta.

Dom andra kom för att trösta mig, min fru med örat hängande rakt ut från

huvudet och barnen som hade hoppat från två meters höjd. Dåren vinkade

medlidsamt genom hålet i fönstret och till och med grävlingen hejdade sig och

stod och såg upp på mig. Någon ropade hurtigt till mig nerifrån rasmassorna att

jag inte skulle gråta. Men jag tänkte inte sluta gråta, och jag ville spela yatzy.

By Joakim Pirinen - Autograph in album "Socker-Conny" (late 1980s)., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25702373