This article was downloaded by: [New York University]On: 05 December 2014, At: 22:17Publisher: Taylor & FrancisInforma Ltd Registered in England and Wales Registered Number:1072954 Registered office: Mortimer House, 37-41 Mortimer Street,London W1T 3JH, UK

Geologiska Föreningen iStockholm FörhandlingarPublication details, including instructions forauthors and subscription information:http://www.tandfonline.com/loi/sgff19

Till frågan omSjöfallssedimentens ochLedfatsområdets ställningBror AsklundPublished online: 06 Jan 2010.

To cite this article: Bror Asklund (1953) Till frågan om Sjöfallssedimentens ochLedfatsområdets ställning, Geologiska Föreningen i Stockholm Förhandlingar, 75:4,517-520, DOI: 10.1080/11035895309453386

To link to this article: http://dx.doi.org/10.1080/11035895309453386

PLEASE SCROLL DOWN FOR ARTICLE

Taylor & Francis makes every effort to ensure the accuracy of allthe information (the “Content”) contained in the publications on ourplatform. However, Taylor & Francis, our agents, and our licensorsmake no representations or warranties whatsoever as to the accuracy,completeness, or suitability for any purpose of the Content. Any opinionsand views expressed in this publication are the opinions and views ofthe authors, and are not the views of or endorsed by Taylor & Francis.The accuracy of the Content should not be relied upon and should beindependently verified with primary sources of information. Taylor andFrancis shall not be liable for any losses, actions, claims, proceedings,demands, costs, expenses, damages, and other liabilities whatsoever

or howsoever caused arising directly or indirectly in connection with, inrelation to or arising out of the use of the Content.

This article may be used for research, teaching, and private studypurposes. Any substantial or systematic reproduction, redistribution,reselling, loan, sub-licensing, systematic supply, or distribution in anyform to anyone is expressly forbidden. Terms & Conditions of accessand use can be found at http://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

Dow

nloa

ded

by [

New

Yor

k U

nive

rsity

] at

22:

17 0

5 D

ecem

ber

2014

OEOL. FOREN. FijRIIANDL. Dd 75. H. 4. 1953 517

dllfll5lrrndcIl O C B liritikcr

Till frHgan om Sjufallssedimentens och Ledfatsomrhdets stllllning

A \-

BROR ASKLUND

I senaste hgftet a\- G . F. F. (Bd. 75, H. 3, 1933) har professor Gavelin givit e t t intresseviicknnde inliigg, siirskilt i anledning av mitt anforande i diskussionen till E. Vilukselas foredrag den 9 april i Ar dlrbergets petrografi och stratigrafi inom Sjofall-Ultc\~isonirildet i Korrbottenw. Gavelin fram- hilller att Dheh friigestiillningen iir a\* ytterst vital betydelso for urbcrgs- stratigrafin i ovre R'orrland,, et t uttalandc vari jag vill livligt instiimma och framhilla a t t just denna synpunkt givit anledning a t t jag vid flcra till- fillen deltagit i diskussioncn kring densamma.

For att i storsta korthet giva en iitcrblick pii tidigare bctraktelsesiitt a r de ovanstilende gcografiskt ganska vittsldda sedimentkomplesen iir fiirst a t t 6 g a nigra ord om d3jiifallssedimentenu. Svenonius, som beskrcv dem fir 1900 (G. F. F. 13d. 22), hiinforde dem till Hyolithusserien i vidstriickt bemiirkelse och menade a t t snndstenarna ickc sLwullc Lunna skiljas frdn ovcrliggande Hyolithusfdrnndc skiffrar, cmedan mcllan dem fanns et t for- band Dgenom viisellagringar och successiva ofvergingam. d andra sidan knoto sig sandstenarna Snmman med porfyrforande konglomerat och brcccior, vilka visa e t t nira snmband med blottadc porfyromrilden, t. cs. i Sup- patsch, varifrdn en sedan denna tid kind, ertremt kalirik porfyr anstlr. Sviirigheterna a t t avskilja Sjofnllssedimcnten friin do scnprcknmbriska och kambriskn scdimentardelningar, som tillhora fjiillkedjnn, framgii iinnu sB sent som ar Dr G. Kautskys framstiillning i dr, sc hans yttrnnde till I'iluk- sclas foredrag och hans gradunlavhnndling (8. 150-153). Kautsky dger a t t ,hyolithuszonen utan ndgon som helst vinkeldiskordnns overlagar Sjofalls- snndstenen och Snavvascrien pii en striicka nv 30 km,. Av dc viktiga resul- tat, som framkommit gcnom I'iluhelas kartcring, syncs frhmst vara pd- visondet av en mcd dc ertremt kalirika porfyrbergarterna niirbesliiktad effusivseric av pyroklastisk typ, vilken i overensstiimmelsc med porfyrerna har hSga kalihalter. Hela dcnna knlirikedom, som ju ockd framkommer i det av C)dmnn sh-idrade Ulterisomrildet, bide i dc s. k. Snavvasedimenten och hogre liggande porfyrer och lcptiter, i r av storsta intressc for dettas manganmineralisation, som diirmed ocksi i detta nordliga omriide visar en analogi till den mcllansrenska leptitformationens samband mellan knlirika silikatbergarter och manganmalmer. I yttrandct till I'ilukselas foredrag hnr jag berort dessa annlogier ooh den geogmfislia uppdelning i respcktivc er- trema kali- och natronbergarter, som alltmer borjnr skonjas hvcn i det Iapp- 1Hndsh-a malmrika urberget.

Betrakta ri i andra sidnii den geologiska sthllning som nntagits for Led- fatsedimenten sii framkommcr et t aiinat sammanhang. Scrim och dess bety-

35-530060. C. F. F. 1953.

Dow

nloa

ded

by [

New

Yor

k U

nive

rsity

] at

22:

17 0

5 D

ecem

ber

2014

518 ASXXLANDEX 0ClI K ~ I T I K E R [No\-. -Dcc. 1933

delsc upptiicktes av Alvnr Hogbom dr 1921. Tillsammans mcd Alvar Hcg- bom och Joscf Eklund bcsltgs omrddet dr 1927, db knllat Ledvattnct- omridet, av undertecknnd, som i 3:e upplagnn nv Rnmsays VGcologiens grunden torde ha varit den forste som givit en skildring av detsamma (a. a. s. 202, 1931). Ungefir samtidigt gav Alvar IIogbom i smnmanfattningen ,Nya inkttagelscr inom Norr- och Vasterbottens urbergr (G. F. F. 1931) en redogorelse for I'argforsformationens utbredningsforhdllanden och iaktta- gelserna av Rcrsundsgraniten sdsom rullstennr i \Targf~rsk~nglomcratet, Gcologernn i Visterbotten voro av den rncningcn, att i Ledfatsomrddets konglomerntkomples foreldg en utliggnre av Vnrgforsformntionen, och vid anforda eskursionstillfiille mennde vi oss i konglomeratcn ha dterfunnit rullstcnar niirstiende Revsundsgraniten (jfr mitt yttrande G. F. F. Bd. 66, 1941, s. 316). Notsvarandc forhhllanden omnamnas av Alrar Hogbom ockd frHn Giltjaur, dar i kontakten mellan Revsundsgranit och konglomera- tet forckommer en arkos med porfyrbollnr (Alvar Hogbom, Skelleftefdltet, S. G. U., Ser. C W:o 389,1937, 8.37). Gavelin anfor nu (G. F.F. 1953, 8.407) liknandc inkttngelser: arikligt forekommnndc bollnr av en grb granit nv Revsundsganittyp, - och ridare: DAtt dcssn sediment dlunda motsvnra Vnrgforsformntionen tordc vnra stiillt utom nllt trive1.o Uttalnndct giiller de starkt polymikta delarna av Ledfatsomrhdets centrnla del. Ser man p i utbredningen i stort for Vargforskonglomeratet sb iir det tydligt, a t t Led- fatsomrddet iiven passar viil in i dc spridda konglomeratresternas storre sarnmnnhang.

Bctraffnndc J'argforsformationcns Bldersstiillning och paralIelliscring skulle en detnljernd redogorclsc hiir hli for utforlig, men n3gra huvuddrng mil tagns i erinrnn. I anslutning till en av f. d. ovcrdircktorcn Per Gcijer och forf. foretagen studieresa i bl. a. ostra Finland dr 1927, frnmholl Gcijcr, ntt den av honom (fir 1927) utskilda och definierade Vakkoformationen, inbe- gripande Kirunaomriidcts owe Ilaukiscrie, nirmast vore a t t jiimforil med Finlands jntulformation. d r 1931 jiimforde forf. iiven Vnrgforsformationen med Finlands jatul och framhiill dess stratigrafiskcr likheter med 6vre Hauki- serien (Ramsays Geologiens grunder 3:e upplngan 11, sid. 203 ocli 212).

I snmtidiga foredrng i G. F. dr 1938 givo 0. Udmnn och E. Grip ut- tryck bt liknande uppfattningnr av de skildn konglomerntformntionernns stallning, stodda p i nya filtiakttagelser. For Pnkkoformntionens dcl mennde Udman, a t t i densamma borde inrymmas en miingd konglomeratkomples spridda over en vid del av Norrbottens urberg, medan Grip b andra sidan utstriicktc I'argforsformationen a t t omfatta iiven konglomeratkomples i det bottniska kustlandct, bl. a. delar av eKalix-serieno hT\' om Pited. Grip uttalar liven att J'nrgforsserien kan direkt konnekteras med o17akkosystemetr i norm Norrbottcn och vKarelidernnh i Finlnnd. Biigge systcmen eller serierno anses med siikcrhet iildre iin Lina- och Sorselegrnnitcrna, d i n sinsemellan jam- stlllas. De konstaterns Qnyo, m r a yngre an Rcvsundsgmnitcn ocli iirensb. Skelleftefiltets och Arvidsjaurfdltets p o r f p r och grnniter.

Aven om man knn stalls sig tveksam, om alIa de av de biigge senast niimnda forfathrna nnforda komplexen i r o samhoriga, iir det numera tydligt, a t t Vakkoformationcn-Vnrgforsformntionen har kunnat generellt isjirhdllns som en y n g e sedimcntavdclning inom preknmbrium. Om man for dennn cftcr finskt monster sknll uppratthdlls en ocykekindelning nv den nrt, sorn siir- sldt Odman gor sig till tolk for (Korrbottens lhns urbcrg i kort samman-

Dow

nloa

ded

by [

New

Yor

k U

nive

rsity

] at

22:

17 0

5 D

ecem

ber

2014

Bd 75. H. 41 ANSIXLASDEX OCU KRITIKER 519

hnng, G. F. F. 1953), synes betriiffandc huvuds~ken, den stratigrnfiska upp- delningcn av dct nordnorrkndska urbcrgct, vara av mindre avg6rnnde betydelso och mera en geologisk konvcnansfrign. Kvar s t i r som betydelse- fullaste jiimforelsc, ntt de av Geijer och forf. hiivdndc orercnsstiimmelserna mellan Vakkoformntionen i norr och Ynrgforsformationen i soder H ena sidnn och A andra sidan Finlands jatuliska sedimentformation stdtt sig. I’id e t t flertal tillfillen har forf. till dessrr rnder hiivdat, a t t den gamla finska indel- ningcn a v proterozoikum-arkeikum, enligt vilkcn jatulformationen frnmstdr sorn en iildsta protcrozoisk fennoskandisk formation med utliggnrc i utom- finska omridcn - Dnlformationen, Telcmarksformationen m. fl. och, vad det lnppliindska urbergct betriiffnr, \’argfors- och I’akkoformationerna in- liludernnde ovre Haukiserien i Kirunaomddet - dock har minga goda skal for sig och ej f i r glommas bort i diskusionen. Jng hanvisnr till Ramsay8 Geologiens grunder 8. 202, 212, 235-219, 262-268 och 304 snmt G. F. F. 1951 8. 713, yttrande i nnledning av A. IIetzgcrs foredrag oOni knrelidcrnns kaolinitforekomsten, och ,Rosteronrna etc.o, S. G. U. Ser. C N:o 517, s. 13 ff.

Niir professor Gavelin nu frnmhdller frigan om Leilfatssedimentens vitals betydelsc for urbergsstratigrafin i ovre Norrland sb vill forf. peka pB det sB betydelsefulla fnktum, a t t man just genom Vnrgforsformationcns yngre dldersstiillning till Revsundsgraniten har mojligheten ntt nnknyta den lapp- liindska prekambriska stratigafin till sodra och mellersta Sreriges. Knap- past nigon urbergsgcolog med storre overblick av vdrt lands preknmbriska bildningnr tordc bctvivla snmhorigheten mellan siidra Sveriges medel- nrkeiska p n i t e r av Filipstnds-Smilandsgrnnittyp och inre n’orrlands Rev- sundsnranitkomplcx. I‘nrgforsformationen frnmstdr dlundn sdsom yngre iin hela sebidra och mellersta Svcriges grnnitbcrggrund och intar diirmed en liknande stiillning till dennn grnnitbcrggrund som Dnlformntionen.

Gavelin frnmhiller emellertid svirigheterna a t t inom Ledfntsomridct gora en rndiknl klyvning m e h n ~‘nrgforsrrvdelningen, den orre polyniikta avdel- ningcn av komplcxcn, och den undrc avdelningen av mindre grora sediment, vilka jiimforns med Sjofnllssedimenten och i likhct med dessa ha betydlig inblandning nv pyroklastiskt mnterinl. Det frnmhbllcs, att denna sediment- ardelning icke uppvisnr ndgon hintus av storro betydelso gentemot konglo- meratavdelningen over. Frnmstiillningen ger r id hnnden, hur betydliga skill- naderna i uppfattning om det norrbottniska urbergcts indclning iinnu iiro, clA givetvis Ga\-elins uppfattning icke ger utrymme for en sidnn cyklisk ut\-eckling, som exempelvis C)dman i analogi med den nntngna cykliska utvccklingen i Finland inaugurerat.

Den intressnnta slccldring som prof. Gavelin ger on1 Ledfatsomriidets geologiska utveckling syncs mig emellertid ickc utcsluta mojlighcten, a t t diskordansen mellan den finsedimentrika pyroklnstiska avdelningen och de grova konglomeraten iir stor och djupgicnde. I stiillet for att dsom Garelin synes antaga den grovklastiska avdelningen skulle representera regressions- bildningar, iir det i sjiilva verket mycket som talar for ntt t r a n 8 g r e s- s i o n s b i 1 d n i n g 8 r foreligga. De stom nivfiforiindringar mcd djup- gdcnde denudation, som otvivelnktigt mdste forutslttas ha intriiffat iiren innnn det grovklnstiska Vargforskonglomeratet borjade bildns, behora ju knappast ha nigot direkt sambnnd med den till synes kontinuerliga sedi- mentation som kiinnetecknar Sjofnlls-Sna~7.n-sedimentens utveckling f d n

Dow

nloa

ded

by [

New

Yor

k U

nive

rsity

] at

22:

17 0

5 D

ecem

ber

2014

540 A N M ~ ~ L A N D E N OCII KRITIKER [Nor.-Dec. iDj3

en d k a n i s k period over till en avdttningsperiod med tuffitiska sedinietlt och mera finklastiska sandstenar.

Betraktar man ocksd dc iakttngclser som gjorts over, huru djupt denuda- tionen ndtt i den nrkciska berggrunden i samband mcd Vargforskonglome- ratens avsiittning, ha ispnerhet Alvar Hogboms uppgifter om Duobblon- omrddet i Sorsele, S om Stomindeln, storsta intresse, t y hiir vilar Vargfors- lionglonieratet nied djupghnde diskordans direkt ovnnpd det inre h'orrlands stora Rersundsgranitomrdde. Detta hnr dlunda redan vnrit blottat, niir lionglomeratformationen kom till avsiittning, coh dirmed icke endast sb a t t d g a topparna a\- Rersundsgmnitens nordligarc sntellitomrdden. Dessa miirk- liga forhillanden gora n t t man EndB - aven om pslngringsforhb~nndcnn i Ledfatsomridct tc sig diffusa och synns tala for liontinuitet i sedimenta- tionen - mdste hilla oppet, ntt Vargforsformationen iir hogst riisentligt yngrc iin sitt underlng. En detaljredogorelse for forhiillandet mellan ovrc konglomemtavdelningen och de undre finliornigare sedimenten, som bebiidns i Gnvelins inliigg, emotses diirfor med stor forviintan, a t t frdgan ldter sig uppklaras.

I mitt diskussionsinliigg till I'ilukselas foredrag har jag som forut niitnnts framhdllit det utomordentligt intressanta drag soni frnmliommit med de kemiska utredningorno. Pdvisandct nr do hoga knlihnlterna i Sjofnllssand- stenens pyroklnstiska clement syncs ju i storleksordning erinra om utred- ningen av cxtremt nntronrikn bergnrter inom Kirunnomrddets malmfomndc formation. Gavelin mennr nu, ntt riktigheten av nnalysmaterialet bor lion- trolleras. Likviil tordc det riil knappast kunna riida niigon tvelian om berg- nrternns inmiirkningsviirt hoga kalihalt. Denna synes ju liarakterisera driil Sjofallsserien som Snavvaserien och iiven deras porfyrunderlng. Enligt E)dmnn (Ultevisomriidet, S. G. U. Ser. C KO 487, s. 8 ff.) forekomnia emeller- tid porfyrbiddar iivensom inlagringar i den ovrc vulkaniska serien i Ultcvis- omrddet. Ocksii denna serie kiinnetecknas ju av hog kalihalt i sdviil porfyrer som leptiter. Kalirikedomen har sdlunda en bctydlig utbrcdning i vertikal led, varfor det knappast syncs behova ifrsgnsiittas sdsom Gnvelin nu gor, n t t en sb stor diskordnns ellcr lngerlucka skulle forefinnns mellnn Sjofnlls- sedimenten och derns porfyrunderlag.

Skulle det visa sig, ntt den nnmiirkningsviirt hoga kalihalten iiren in- kommer i dc finkornign, dclvis pyroklastiskn elementen i sedimentomrddet vid Ledfnt, sd vorc dctta ett riktigt liriteriuru pzi et t nlra sammanhang med Sjofnllsserien och de n~rdriistlappliindslia effusivserierna i gemen. I vnrjc fall iir det a t t hoppas, a t t friigan om den kemiska sammnnsiittningcn hos den undre sedimentardelningen frAn Ledfnt fdr sin belysning \.id dc pagiende detaljutredningarna.

Forf. till dessu rader iir naturligen helt medvctcn om dc hogst bctydande svbrigheter, som foreligga for de pdgdendc arbctena incd indelningen a\- Lapplands prekambrium. Blitt inliigg menar diirfor ickc ntt polemisera mot de uppfattningnr soni frnmkonimit, utnn avset utgom ett bidrag till dis- kussioncn om dc omriiden, son1 formcdla overgdngen till mellersta och sodra Sveriges prckambriuni och som diirfor tilldmgn sig alldeles drskilt stor uppmiirksamhct.

Dow

nloa

ded

by [

New

Yor

k U

nive

rsity

] at

22:

17 0

5 D

ecem

ber

2014