#9 höst 2011 ISSN 1654-6660Magasin Nic.Ed

ited

by N

IC a

nd F

riend

s.

icke-kommersiell skrift om (gatu-)kultur, social ekonomi och livet självt

Allt är på riktigt

Vad ska vi med demokrati till?

vad är demokrati – egentligen? Det måste vara något mer än att rösta var fjärde år? magasin nic söker svaret hos folkbildare, forskare och politiker.

Sida 2 Magasin Nic

Sida 3 Magasin Nic

utgIvareHåkan Larsson Publik entre-prenör och en av två rektorer på Glokala folkhögskolan.hakan@glokala.se

redaktIoNStefan Karlsson Redaktör och huvudskribent. Författare till böckerna Garanterat aktiverad och Andligt sökande och förverkligande. stefan@sofielund.org

Henrik Eklundh Paglert Layout och redigering. Har gett ut fotoboken Ögonblick från ett Möllevången i förvandling. info@eklundhpaglert.se

Liv Zetterling NIC:s projektle-dare, och formansvarig för CFUK Gallery. Brinner för urbankonst och hållbarhets- och återvinnings-frågor. liv@glokala.se

övrIga medarbetareJenny Ljunggren, fotoSamira Nassadjpoor, illustrationerHelen Johansson, fotoKarin Olsson, textJohan Nyberg, text

preNumeratIoN2 nr/150 kr. Mejla stefan@sofielund.org

tryckHolmbergs AB

ISSN1654-6660

adreSSMagasin NICRolfsgatan 16, 214 34 Malmö

NIC ansvarar bara för beställt material. Vi vill gärna att ni hör av er med tips, kritik och beröm, och vi har ingenting emot att ni citerar oss.

redaktIoNell IdéNIC är en icke-kommersiell skrift som vill uppmärksamma det som varit, det som nyss blivit och det som ska komma. Urbankultur och alla former av hållbarhetsfrågor ligger oss varmt om hjärtat.I en värld då mediet blivit synonymt med budskapet har innehållet hamnat i skymundan. Vi vill ta fram det i ljuset igen. Vi ska vara en motvikt till snuttifiering och vi uppmuntrar slow-reading, eftertanke och handling. Vi gillar det som händer här och nu, men vi tror inte att vår tids tankar och idéer nödvändigtvis är viktigare än tidigare generationers. Vi söker ett sammelsurium av högt och lågt, nära och fjärran – och vi tror att det är folkbildning i ny kostym.

Magasin Nic.

Vi lever i en tid då människor har förutsättningar att komma närmare varandra än någonsin tidigare. Den nya informationsteknologin gör det möjligt att i realtid vara i kontakt med varandra, oberoende av var vi befinner oss på jordklotet. Nya kontak-ter knyts med människor som vi annars aldrig hade lärt känna. Den globala by som marshall mcluhan drömde om tycks inte långt borta.

Samtidigt verkar utvecklingen leda åt ett helt annat håll − mot en frikoppling från människor och från alla former av begränsningar. Det märks kanske allra tydligast hos det globala kapitalet, de finansiella marknaderna, men även i hur människor relaterar till varandra i den vir-tuella världen. när man tröttnar, eller när det ställs krav på en, drar man sig undan. off-knappen finns alltid inom räckhåll.

Politikerna har sedan några årtionden abdikerat inför den allsmäktiga marknaden. aktörerna på marknaden tar själva inget personligt ansvar för följderna av deras placeringar och transaktio-ner. att människor, djur och allt levande på jorden kan komma att ta skada av handlingarna döljs bakom den abstraktion som själva finansmarknaden utgör. Inte många människor förstår vad som verkligen händer, och ännu svårare är det att spåra effekterna.

Det paradoxala är att vi i våra demokratiska samhällen har goda materiella och tekniska förutsättningar för att leva vad man skulle kunna kalla för goda liv, samtidigt som vi håller på att krympa ramarna för våra handlingar. allt som hotar marknadens ”logik” anses vara omöjligt, eftersom det leder till att kapitalet flyr. Att i sanning agera ansvarsfullt på samhällelig nivå är inte möjligt så länge den ansiktslösa makt − numera även bokstavligt ansiktslös eftersom många trans-aktioner görs automatiskt av datorer − som det globala kapitalet idag utgör får härja fritt. Allt fler inser detta men vad ska vi göra åt det? går det att göra något och vill vi i så fall det?

Demokrati innebär att människor tillsammans löser de problem som vi alla står inför, det som är gemensamt för alla. i vår tid ser det ut som om utmaningarna är väldigt stora, men kanske också vinsterna om vi lyckas. Stefan Karlsson, redaktör

foto jenny ljunggren

ingång

klyftan mellan individ och grupp måste överbryggas i ett samhälle som gör anspråk på att vara en demokrati. vi har inom oss drivkrafter till både närhet och distans. I vår tid tar sig denna spänning nya uttryck och måste därför lösas på nya sätt.

VI TRYCK

– och tar ansvar för miljön.

www.holmbergs.com

Sida 4 Magasin Nic

Sida 5 Magasin Nic

8–15 NIC-essänÖverlever demokratin globaliseringen?

16–17 Mannekängerhelt vanliga människor svarar på frågan vad demokrati är.

18–19 KrönikanNär Kofi talar – lyssnar Mammon?

20–23 Folkbildning för demokratins skull, del 1På sundsgården skapar man teater för en bättre värld.

24–27 Folkbildning för demokratins skull, del 2glokala tankesmedjan om eu:s medbor-garinitiativ.

28–29 Mannekänger

30–31 Jämlikhetsandenrichard Wilkinson förklarar varför jämlika samhällen alltid är bättre.

32–33 NIC-intervjunmöt politikern carina nilsson som slåss för att kunna ställa krav vid offentliga upphandlingar.

34–35 Demokrati kontra folkvilja, del 1folket vill ha generell välfärd samtidigt som politiker skär ner.

36–37 Demokrati kon-tra folkvilja, del 2operation rädda sjukvården

37 ”När välfärden blir valfråga vinner vi”morgan johansson (s) om valförlusterna.

52–38 NIC Gallery

foto henrik eklundh paglert

Not in sync anymore.den världsekonomiska väderleken den 18 september 2011, enligt den hett eftertraktade lausanneprofessorn Stéphane garelli.

Sida 6 Magasin Nic

Sida 7 Magasin Nic

Regeringsformen1 kap. StatSSkicketS grunder

1 § all offentlig makt i Sverige utgår från folket.Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommu-

nal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för

hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och

familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller

den enskilde som person.

samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Creative Gathering, Sofielunds folkets hus, malmö, 2011 11 xx

foto jenny l junggren

alternativ demokrati

Sida 8 Magasin Nic

Sida 9 Magasin Nic

eSSä #9: demokrati enligt nic

Visst är det viktigt med demokrati? Det är ju framförallt genom de-mokratiska processer som folkets samlade vilja kan ta sig uttryck

i de så kallade demokratiska samhäl-lena. Och att man i diktaturer inget hellre vill än att införa demokratiska system med mänskliga fri- och rät-tigheter och fria val har blivit mer än tydligt under den gångna ”arabiska våren”. Men i vårt eget land har det på senare tid vuxit fram ett missnöje med de demokratiska institutionerna. Termen politikerförakt har kommit att beskriva den ökande klyfta som numera finns mellan de folkvalda politikerna – de främsta företrädarna för de demokratiska processerna i vår representativa demokrati – och folket.

Den studie som i somras publice-rades av World Values Survey kan ses som ett bevis på denna klyfta. Studien visar att en stor del av unga männis-kor i åldern 18–29 år tycker att demo-krati inte är särskilt viktigt. 26 pro-cent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val. Och 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa peng-ar. Endast 2,5 procent av dem som är 40 år eller äldre svarar likadant.

Hur kunde det bli så här? Sverige tillhör världens mest demokratiska länder. Enligt det demokratiindex som varje år sammanställs av tidning-en The Economist ligger Sverige i topp, även om vi i förra årets mätning hal-

Överlever demokra tin globaliseringen?

kade ner till fjärde plats. Nog borde vi väl vara rädda om och värna den frihet och de rättigheter vi därmed kommit i åtnjutande av? Eller är det så att vi tar dem för givna och därför inte inser vad vi riskerar att förlora om Sverige skulle förvandlas till en diktatur?

En sak tror jag är viktig att klargö-ra, och det är att människor är intres-serade av demokrati och dess praktik – politik; det gäller även ungdomar. Det märks inte minst när man diskuterar politiska och ideologiska frågor, det vill säga innehållet. Däremot är folk enligt min uppfattning trötta på ”det politiska spelet”, eller det ändlösa

”tjafsandet” om detaljer hit och dit.Politiska frågor griper djupt in i

människors privatliv och kan därför egentligen aldrig vara ointressanta för någon människa. Det medborgarna tröttnat på är det politiska spelet; po-litik och demokrati reducerad till un-derhållning levererad av våra medier, där spekulationer om vem som har störst chans att vinna nästa val eller omröstning blir viktigare än det sak-politiska innehållet.

Politiker och medier har skapat sig ett eget rum som har fjärmat sig från det rum där medborgarna rör sig. Det har möjliggjorts tack vare det repre-sentativa demokratiska systemet, som i sig skiljer politiker och medborgare åt. Denna rumsliga klyfta mellan po-litiker och medborgare utnyttjar me-dierna till att skapa sina dramer, det vill säga en dramatiserad verklighet med vinnare och förlorare, förnyare och bakåtsträvare, skurkar och hjäl-tar och så vidare. På så sätt, och tack vare mediernas makt i vårt av infor-

mationsflöden mättade samhälle, blir den dramatiserade verkligheten verk-ligare än verkligheten självt.

Därmed närmar vi oss den fråga som bland andra journalisten och författaren Göran Rosenberg ställt, nämligen: Hur ska vi kunna skilja på verklighet och fiktion i en värld som blir alltmer virtuell och beroende av de enorma mängder information som dagligen sköljer över oss?

stefan karlsson ser problemen i möjligheterna och möjligheterna i problemen när han argumenterar för behovet av en ny demokrati.

text stefan karlsson i l lustrat ioner samira nassadjpoor foto helen johansson

"På grund av medier-nas makt i vårt infor-mations-mättade samhälle, blir den dramatise-rade verk-ligheten verkliga-re än verk-ligheten självt."

globaliseringen medför att tidigare existerande gränser och barriärer överskrids.

Sida 10 Magasin Nic

Sida 11 Magasin Nic

Elektroniska medier har förvisso funnits i flera decennier, men det verkligt nya sedan 1990-talet är de di-gitala medierna, det vill säga internet med allt vad det inneburit. Den stora skillnaden mellan de nya medierna och teve är interaktiviteten. Det är na-turligtvis ett stort framsteg. Numera är vi inte bara passiva konsumenter av informationen utan vi kan också vara aktiva deltagare. Vi kan själva påverka informationsflödet genom att skicka kommentarer och bilder; vi kan blog-ga och twittra och bygga hemsidor med mera. På så sätt ökar känslan av makt och kontroll, men frågan är om den inte är åtminstone i viss mån il-lusorisk. Hur många är till exempel inne på min hemsida eller läser just min blogg?

Det är i och för sig en intressant filosofisk fråga vad verkligheten skul-le vara utan massmedia. Enda möjlig-heten att få reda på det är att vara där på riktigt (i realtid) för att kunna bilda sig en egen uppfattning, utan mediers filter. Ett steg närmare verkligheten är de oredigerade livesändningar som numera möjliggörs genom till exem-pel mobiltelefoner, även om de själva naturligtvis utgör en begränsning och ett filter. Ingenting kan ersätta erfa-renheten av att vara på plats i verklig-heten själv.

Fjärmandet av politiker från folket innebär en allvarlig legitimitetskris för den representativa demokratin; en kris som blir ännu allvarligare efter-som politiken förlorat sin tidigare så starka makt i samhället. Genom den pågående globaliseringen övertar det ekonomiska systemet, och framförallt de finansiella marknaderna, alltmer av den makt som tidigare legat inom politiken.

Sociologerna – inte minst Manuel Castells med sitt trebandsverk Informationsåldern – har försökt beskriva och ge konturer åt den dra-matiska samhällsomvandling vi för närvarande bevittnar. De verkar över-ens om att det är en ytterst besvärlig situation vi befinner oss i. Det är en övergång till en ny typ av samhälle – informationssamhället – som i sin omvälvning kan jämföras med över-gången från bondesamhälle till indu-strisamhälle. Den gången sökte fattigt folk från landet lyckan som arbetare i de fabriker som växte upp i anslut-ning till städerna. Människor förlo-rade både sin autonomi och kontakten med sina rötter. Som en följd uppstod sociala problem så som trångboddhet

och alkoholmissbruk. Mönstret känns igen i de länder som idag går igenom en urbanisering, till exempel Kina.

Den här gången karakteriseras transformationen av att människor i allt större utsträckning arbetar med information och spenderar mycket av sin vakna tid i virtuella verkligheter. Uppmärksamheten förflyttas alltmer från det materiella till det immateriel-

la. Det är inte längre nödvändigt att fysiskt träffa människor för att arbeta eller umgås och utveckla nya relatio-ner. Men att ha 300 facebookvänner är inte samma sak som att ha 300 vän-ner i industrisamhället.

Frågan är hur många av de nya di-gitala relationerna som går att lita på. Inte helt oväntat har anonymiteten på nätet öppnat dörren för ljusskygga

individer som passar på att säga och göra saker som de annars inte skulle våga – öga mot öga.

Ett annat sätt att beskriva sam-hällsomvandlingen på – och som Zygmunt Bauman gör – är att se den som en vandring från produk-tionssamhälle till konsumtions- samhälle i en alltmer globaliserad

värld. Den varuproduktion som kan utföras av lågutbildad arbetskraft läggs numera ofta ut till företag i de länder som fortfarande inte genomgått resan från bonde- till industrisamhälle. I dessa länder är lönerna fortfarande mycket låga och företagen kan därför både sänka pri-serna och öka sina vinster. Kvar i våra västerländska demokratier

finns de tjänster som måste utföras här.

Följden av detta, och den fortsatta produktivitetsökningen, är en nu-mera permanent hög arbetslöshet. Medborgarnas stora uppgift här i livet blir, ur ett nationalekonomiskt perspektiv, att konsumera. Det är av största vikt i den samhällsform vi nu

"Det är en över-gång till en ny typ av samhäl-le – infor-mations-samhället

– som i sin omvälv-ning kan jämföras med över-gången från bon-desam-hälle till industri-samhälle."

För inte så värst länge sedan levde man helt andra liv, i ett helt annat samhälle. bilden är från västra torup, norra Skåne, och är från 1917. okänd fotograf

Sida 12 Magasin Nic

Sida 13 Magasin Nic

gått in i att vi använder våra relativt sett höga löner till att konsumera, för att hålla igång den numera globala ekonomin.

Människors fortsatta intresse för politik och den samtidiga legitimitets-krisen för den representativa demokra-tin märks bland annat genom den ofta hörda frasen: ”demokrati måste vara något mer än att rösta vart fjärde år”. Folk är engagerade i ideologiska och politiska frågor och vill vara delaktiga. Samtidigt är de medvetna om att för att kunna påverka politikens innehåll inifrån, genom att gå med i ett politiskt parti och driva frågor, krävs det mycket; för de flesta allt för mycket.

Lösningen som har förts fram på senare år, inte minst med tanke på de nya möjligheter som den digi-tala tekniken medför, vore att införa mer av direktdemokrati. Det finns till och med ett politiskt parti, Aktiv

demokrati, som arbetar för direkt-demokratiska reformer. Det direktde-mokratiska idealet liknar till formen mer den demokrati som utövades i det antika Grekland. Vi har i Sverige vissa direktdemokratiska inslag i form av folkomröstningar, men de används sällan och är endast vägledande.

Även demokratins innehåll anser många vara otillräcklig. Demokratins princip är stark i den svenska grund-lagen. I Regeringsformen 1:2 står

”Det allmänna ska verka för att demo-kratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden…” Det är en stark formulering, som naturligtvis kan tolkas olika. Av sammanhanget framgår att det man tänker sig är idén om alla människors lika värde och om individernas delaktighet och jämlikhet i samhället.

Formuleringarna ovan ger associa-

tioner till den indelning av politikens innehåll som görs i marxistiska kret-sar, där man tänker sig politik på tre nivåer:

1.politisk demokrati2.social demokrati3.ekonomisk demokratiNivå ett kan sägas vara uppnådd i

de mest demokratiska länderna idag där allmänna och fria val hålls. Liberal demokrati kallas ofta denna form av representativ demokrati för.

Andra nivån betyder att demo-kratin omfattar även den sociala sfären. Grundidén är att alla med-borgare är lika mycket värda oavsett inkomst. Den ser vi förverkligad i dagens Sverige genom den generella välfärdspolitik som ger alla medbor-gare (åtminstone i teorin) tillgång till sjukvård, utbildning, bra bostäder och goda levnadsvillkor; något som det idag råder så gott som politisk

konsensus kring. Det som det råder oenighet om är hur långtgående den sociala demokratin ska vara, eller formulerat på ett annat sätt: hur hög och hur omfattande jämlikheten ska vara i samhället. Hur lika ska dagarna i föräldraförsäkringen delas mellan föräldrarna? Och hur långt ska den ekonomiska jämlikheten drivas; hur mycket ska omfördelas från rika till fattiga via staten?

Tredje nivån handlar om hur mycket av företagens verksamhet som ska kontrolleras gemensamt av med-borgarna. Den här nivån får nog sägas vara den som varit svårast att demo-kratisera. I västvärlden finns numera omfattande arbetsrättslig lagstiftning som ger anställda vid ett företag vissa rättigheter, men det är fortfarande så att arbetsgivaren har rätt att styra och leda arbetet. Arbetsgivaren bestäm-mer även hur mycket vinst som ska

tas ut ur företaget. Lönerna förhand-las fram mellan anställd och arbetsgi-vare, men det finns en lägstalön som antingen fastställs genom kollektiv-avtal (i de nordiska länderna) eller en lagstadgad minimilön (vanlig i EU).

Det mest radikala försöket att de-mokratisera företagandet i Sverige var införandet av löntagarfonder på 1980-talet. Tanken med löntagar-fonderna var att de skulle öka fack-förbundens inflytande över det privata näringslivet genom andel i ägandet. Man ansåg att för att i grunden kunna demokratisera samhället be-hövs ett ökat gemensamt ägande, alltså en socialisering av privat egen-dom. Det var ett urvattnat förslag som infördes och senare avskaffa-des, eftersom reformen var starkt avskydd av de borgerliga och mötte hårda protester.

Det som ibland lyfts fram som lyckade exempel på demokratise-ring av arbetslivet är olika former av kooperativt ägande och socialt före-tagande. Det är ett företagande som till stora delar ägs och styrs av de anställda själva. Enligt företagsrådgi-varna Coompanion har intresset för kooperativt företagande ökat på se-nare år och speciellt kvinnor lockas av företagsformen.

Försöken att demokratisera den ekonomiska sektorn har inte bara mötts med motstånd från före-tagsvärlden, utan företagarna har även kunnat undfly faran genom att flytta både verksamhet och kapi-tal utomlands. Det har möjliggjorts av de avregleringar som politikerna själva har genomfört, vilket medför att kapital kan flöda både snabbare och billigare idag jämfört med för 20–30 år sedan. Det är detta, och dess

"I Reger-ingsfor-men 1:2 står 'Det allmänna ska verka för att de-mokratins idéer blir vägledan-de inom samhäl-lets alla områden…'"

den nya digitala tekniken öppnar nya möjligheter för direktdemokrati. I framtiden skulle vi kunna sitta framför våra datorer och besluta i en rad politiska frågor. I Sverige finns ett parti – Aktiv demokrati – som förespråkar sådana reformer.

den antika grekis-ka demokratin var en form av direkt-demokrati. Fria män hade rösträtt vid stadens torg – agora – där man samlades och beslutade genom handupp-räckning. Slavar, kvinnor och barn hade inte rösträtt. denna form av demo-krati förutsätter att befolkningen är relativt liten.

Sida 14 Magasin Nic

Sida 15 Magasin Nic

konsekvenser för samhället i övrigt, som brukar kallas för globalisering.

Hur skulle en möjlig lösning av de-mokratins kris på den politiska nivån kunna se ut? Och hur ser utsikterna ut för en demokratisering av samhället, det vill säga en kvalitetsförbättring av demokratins innehåll?

Demokratins kris består som vi har sett delvis i att politikens tidigare så starka ställning under det moderna samhällets framväxt idag har gått

"Det tycks som att vi ofta lägger allt för stort fokus på formen, medan verklig demokrati även måste ha ett innehåll. För att kunna förverkliga något be-hövs en drivkraft; vi måste vilja något. Saknas den blir demokratin reducerad till teknikaliteter, eller till politisk förvaltning."

förlorad. Den verkliga makten i sam-hället finns idag hos företag, banker, börsen och finansiella institut. Detta noterar naturligtvis medborgarna samtidigt som de fortsätter att kräva den välfärd och service som byggts upp genom politiska reformer.

Problemet är bara att det globala kapitalet – marknaden – kräver fort-satta avregleringar och nedskärningar av den skattefinansierade välfärden. Annars flyttar det vidare till något annat land där villkoren är gynnsam-

mare ur dess eget snäva perspektiv. Medborgarnas missnöje kommer där-för att fortsätta att växa innan nya sätt att demokratisera samhället har upp-funnits.

Bauman menar att det finns två sätt för medborgarna att reagera på den nya ”världsoordning” som har uppstått i kölvattnet av globalisering-en.

1 – kommunitarism (tribalism). Människor tyr sig till ”de egna” (tribe

= stam) och slipper på så sätt att soli-

och kommer inte att vara framgångs-rika i ett längre perspektiv, om vi ska tro Bauman. Han menar att en effek-tiv respons på globaliseringen bara kan vara global, och den hänger på bildandet av en global politisk arena.

I spåren av finanskrisen har röster höjts för globala initiativ, även från högsta politiska nivå. Vem trodde bara för några år sedan att Frankrikes och Tysklands ledare skulle förespråka in-förandet av en tobinskatt, det vill säga att en avgift läggs på finanstransaktio-ner? Men förslaget är förstås alldeles otillräckligt eftersom skatten bara skulle gälla Europa. Men det visar ändå på en öppenhet och en förståelse för att radikalt nya grepp behövs.

Filosofer har i alla tider drömt om en framtid då vi en gång för alla kan lägga krig och maktkamper bakom oss. Immanuel Kant hade en vision om en fullkomlig medborgerlig förening av den mänskliga arten. Den idén känns mer aktuell och av nöden tvungen än någonsin tidigare. Men hur skapar vi en känsla av samhörighet som leder till solidaritet och sammanhållning i en värld som är så brokig som vår? Det är vår tids ödesfråga.

Politik är att vilja, sa en gång Olof Palme. Det tycks som att vi ofta lägger allt för stort fokus på formen, medan verklig demokrati även måste ha ett innehåll. För att kunna förverkliga nå-got behövs en drivkraft; vi måste vilja något. Saknas den blir demokratin reducerad till teknikaliteter, eller till politisk förvaltning.

Det behövs människor som verk-ligen tror på de demokratiska idealen för att ett demokratiskt samhälle, så som man tänker sig i lagstiftningen (Regeringsformen), ska kunna för-verkligas. I demokratins fall handlar det om solidaritet; viljan att avstå något för egen del för att andra som behöver det bättre ska kunna få. Det behövs också en känsla av samhörig-het och en tro på att vi tillsammans

kan bygga en verklighet som är mer högtstående än den vi lever i idag.

Vi befinner oss i en potentiellt sett farlig situation. Demokratins ideal hotas av tribalismens lockelse. Vi ser i Europa många separatistiska rörel-ser, bland annat etniska och religiösa. Risken är stor att många faller för snabba och populistiska politiska lös-ningar till förmån för någon av grup-perna, på andras bekostnad. Vad som då sker har vi sett förfärande exempel på i världshistorien.

Utmaningen är att hitta denna känsla av samhörighet och anda av so-lidaritet i ett samhälle som är så olikt och uppvisar sådan mångfald som det gör idag. Det kommer att krävas både en öppenhet och villighet att möta det nya – det annorlunda – från alla med-borgares sida. Vi kommer att behöva fokusera på det som förenar istället för det som skiljer oss åt. Att förverk-liga det materiellt i form av nya demo-kratiska institutioner kan komma att ta ett tag, men ingenting hindrar oss från att i tanke, känsla och handling framförallt se oss som världsmedbor-gare och människor. •

Vilken framtid väntar oss? Att fly från den verklighet vi själva skapat är ingen lösning. Vi måste hitta nya politiska och institutionella lösningar till problemen i den värld vi lever i idag; lösningar som ger alla människor rättigheter och möjligheter att utvecklas.

darisera sig med ”de andra”, de som är annorlunda. Förhoppningen är att man ska kunna skippa den politiska processen helt och hållet, det vill säga det kollektiva ansvaret för och den so-ciala produktionen av rättvisa.

2 – att än en gång försöka få de ekonomiska krafterna att underkasta sig den demokratiska (etiska, poli-tiska och kulturella) kontroll som de redan har lyckats undfly.

Ingen av de här strategierna inne-bär någon lösning av problematiken

Sida 16 Magasin Nic

Sida 17 Magasin Nic

Vad är demo krati för dig?

nic-mannekäng # 1 nic-mannekäng # 2

märta JoNSSoN, peNSIoNär, malmö

vad betyder ordet demokrati för dig?– att alla har rätt att yttra sig, och välja represen-tanter i våra olika politiska val, till kommun, lands-ting och riksdag. Det är viktigt att alla deltar i att diskutera samhällsfrågor, även barn och ungdomar.

Hur gör man för att bidra till ett demokratiskt samhälle?– Det är viktigt att visa hänsyn. till sin familj, vänner och andra människor man möter. Det behöver alla lära sig. och vi behöver diskutera det som händer, till exempel hur ekonomin ska skötas i sverige och eu.

Har du makt över ditt liv?– ja, jag är pensionär och kan välja vad jag vill göra.

vIktor Feuk, 24, måNgSySSlare, malmö

Hur funkar demo-kratin i Sverige?– som politikerna vill att den ska funka. många tycker att sverige kommit långt, men det tycker inte jag. vi har en feg version av demokrati, och vi har fortfarande ingen egentlig kontroll över våra liv, utan kontrol-leras hela tiden av staten och rättsväsendet.

Har du någon makt över ditt liv?– ja, faktiskt! jag har gjort ett aktivt val att leva så mycket utanför systemet som möjligt. jag bor inneboende och jobbar med lite allt möjligt. jag kan försörja mig och ändå hinna med att vara aktiv och göra det jag vill.

Hur demokratiskt är eu?– jag vet inte, det ligger så långt från mig. eu känns mest som ett spel som vi inte kan påverka.

mannekängintervjuare karin olsson foto jenny l junggren

Sida 18 Magasin Nic

Sida 19 Magasin Nic

När Kofi talar – lyssnar Mammon?A

ldrig trodde jag att jag skulle få höra Kofi Annan tala inför en pu-blik bestående av säljans variga för världens mest exklusiva varumär-ken: Chanel, Dior, Pommery, Mont Blanc, Hermès, Georg Jensen,

Moët Hennessy, Kenzo, Porsche, Prada – ni förstår. Men så blev när jag besökte den årliga TFWA World Exhibition i Cannes, en på alla sätt överdådig bransch-mässa anordnad av taxfreeindustrin.

Jag var bland de första att ta plats i Palais des Festivals stora auditorium. Gästerna var oklanderligt klädda: herrarna i välskräddade mörka kostymer och damerna i dito dräkter – alla doftande och skinande av de skönhetsprodukter de var här för att försöka sälja ännu mer av.

Tre personer var inbjudna att öppningstala, däri-bland FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan. Vad skulle han prata om i ett sammanhang som detta? Branschorganisationen TFWA:s president, danske Erik Juul-Mortensen, gav få ledtrådar:

–  För att branschen ska lyckas öka sin omsätt-ning från 2010 års 39 miljarder dollar till målet för år 2015: 64 miljarder dollar, så måste vi möta de geo-politiska, makroekonomiska och sociala utmaningar som världen står inför, sade han och satte sitt hopp till nya sätt att kommunicera.

– Sociala medier är den moderna motsvarigheten till mun-till-mun-metoden. Det handlar inte längre om att indoktrinera köparna, utan om att låta dem själva sköta marknadsföreningen av våra produkter.

Michele Norsa, vd för modehuset Salvatore Ferragamo, som enligt uppgift lyckats ovanligt väl med att ta sitt traditionstyngda familjeföretag in i modern tid, hade ett annat fokus i sitt brandtal:

– Asiatiska konsumenter blir allt viktigare och för att vinna dem måste lyxvarubranschen bli lyxigare! Bort med flygplatsernas illaluktande snabbmat, ge bättre service och tillåt inga backpackers att sova på golven. På så sätt – och med hjälp av ny teknologi – ska tillväxten inom vår industri öka.

Professor Stéphane Garelli, eftersökt pro-fessor vid Lausannes International Institute för Management Development, bjöd på en timmes stå-uppkomik med allvarliga undertoner när han talade om det rådande världsekonomiska läget. Hans svar på hur västvärlden ska hitta vägen ut ur krisen löd:

–  Vi behöver tänka globalt och agera lokalt; bli mer konkurrenskraftiga och mer innovativa. Entreprenörer ska inte fråga sig Hur? Inte heller Varför? Utan istället Varför inte jag? Och sedan jobba hårdare än alla andra som tänker likadant.

Så steg Kofi Annan upp på scenen, med en diskret

men statsmannalik pondus. Nobels fredspristagare 2001 arbetar idag med fattigdomsbekämpning och hållbar ekonomisk utveckling.

–  Mina damer och herrar. Jag är en av era vän-ner, men när det gäller försäljning av sprit och tobak måste jag varna er; ni har flera mäktiga fiender: pira-ter, terrorism, organiserad brottslighet och naturka-tastrofer. Ingen kan ensam lösa dessa problem.

– Vi lever inte bara i en global by, vi sitter också i samma båt. Och om det är ett hål i den andra änden av båten så är även ni i fara. Matförsörjning och till-gång till rent vatten är kanske den viktigaste frågan just nu. Det är den dolda faktorn bakom världspoliti-ken; inte minst händelserna i arabvärlden.

– Klimatförändringarna är nästa stora hot. Ni tror kanske att ni inte kan påverka dem; jag håller inte med. Det är i ert direkta intresse att jobba för miljö-vänliga transportmedel och ett socialt ansvarstagan-de. Flygtrafiken måste bli mer effektiv och vi behöver se mer social innovation.

Moderatorn, BBC-stjärnreportern Stephen Sackur, undrade om Kofi Annan ändå delar den opti-mism som taxfreebranschen gett uttryck för:

– Jag är född optimist, men just nu är världen "a messy place". Jag tror inte vi kommer att lösa proble-men inom de närmaste två åren.

– Tyvärr verkar det som att många ledare inte le-der, utan bara räknar röster. Regeringar måste ta ett större ansvar för välfärden. Om ledare inte leder, re-ser sig folket. Effekterna av den arabiska våren åter-står än att se.

Med de orden förklarades branschmässan med undertiteln A brand new world öppnad.

På vägen hem skavde frågan inom mig varför Kofi Annan var inbjuden. Var det för att dämpa lyxka-pitalisternas dåliga samvete över att deras levebröd bygger på människors okynnes-konsumtion och -re-sande – och för att få själva branschen att framstå som ansvars-tagande? Kanske det. Men om det är den enkla förklaringen kan jag inte låta bli att undra var-för Kofi ställde upp.

Ett besök på TWFA:s hemsida några månader se-nare fick mig att bli mindre cynisk: "TFWA Care in-vests in education in India's poorest provinces."

text o

ch

foto

henrik e

klundh p

ag

lert

The world is a messy place right now, sade Kofi Annan när han och bbc:s Stephen Sackur diskuterade världsläget och framtiden för taxfreeindustrin.

Kofi Annan backar upp cannes borg-mästare när denne inviger tFWa:s bransch-mässa "a brand New World".

nic-krönikan

"Regeringar måste ta ett större ansvar för välfärden.Om ledare inte leder, reser sig folket."

Sida 20 Magasin Nic

Sida 21 Magasin Nic

folkbildning för demokratinS Skull – del 1

Teater som fördj upar demokratin

Han är huvudlärare på Sundsgårdens teaterlinje, som inriktar sig på så kallad community-teater – en typ av

demokratisk teater som vill mer än att underhålla. På Sundsgården arbe-tar elever och lärare tillsammans fram det material som de sedan åker ut och spelar, bland annat på olika skolor i Skåne.

– Eleverna äger verkligen texten när det är dags för premiär. Jag tror att det är mer stärkande än traditionell teater, säger Magnus Florin.

Utanför smattrar höstregn, inne i teatersalen är repetitionerna i full gång. En elevgrupp jobbar med Du o jag – en föreställning om mänskliga rättigheter och skyldigheter.

På scenen förbereder sig Caroline Thernström Florin för den del av pjä-sen som hon själv skrivit manus till. Det handlar om en ung tjej som sö-ker bekräftelse genom att gå hem till okända killar och låta dem göra vad de vill med henne.

– Vi släcker ner, så det känns på rik-tigt, säger Magnus Florin, som regis-serar.

Tystnad. Caroline står vänd mot pu-bliken, de övriga skådespelarna med ryggen till. Hon är inte själv, men en-sam. Utsatt. Hon tittar rakt på Magnus, som guidar henne genom att agera

spegel och reflektera vilka känslor hon förmedlar.

Föreställningen har kommit till i samarbete med en lokal Amnesty-grupp, för att uppmärksamma att FN:s deklaration om de mänskliga rät-tigheterna fyller 50 år. För att närma sig ämnet har eleverna fått utgå från sig själva, och till exempel skriva om mobbning och andra kränkningar som de eller någon i närheten utsatts för. Syftet är att belysa att vi, förutom rättigheter, även har skyldigheter gen-temot varandra.

Mobilen piper, en kille vill ses. Tje-jens självkänsla sitter i ett par hög-klackade skor, som hon tar på sig för att sedan ta av sig dem igen.

– Varför gjorde du så? frågar Mag-nus.

– För att det gör ont, svarar Caroline.

Med jämna mellanrum frågar Mag-nus Florin vilka känslor som kommer upp inom Caroline. Hon svarar kort, fokuserad på sin monolog. Tar på sig skorna igen, går hem till killen, spelad av Johannes Persson. Han är våldsam och hårdhänt. Senare bryter hon ihop. Tystnad igen.

Efteråt kramar alla varandra, och ger beröm. Någon sätter på Bey-onces låt Run the world, för att få ny energi.

– Den här scenen fyller mig med job-

teater. en högaktad kulturform, bäst utförd av skådisar på Dramatens stora scen. nej. På sundsgårdens folk-högskola skapar elever och lärare teater tillsammans, för en bättre värld.– Det här sättet att jobba sprider sig. Det är en teaterrevolution på gång! säger magnus florin.

– Hur gör vi för att spela arga på varandra?, undrar Johannes persson och caroline thern-ström Florin när de repeterar en scen från Du o jag. magnus Florin regisserar.

text ka

rin olsso

n foto

jenny ljung

gre

n

Sida 22 Magasin Nic

Sida 23 Magasin Nic

biga känslor som pulserar i kroppen, berättar Caroline Thernström Florin. Manuset skrev hon med inspira-tion av en tidningsartikel om en ung tjej som söker sig till destruktivt sex, antagligen för att döva något inom sig. Caroline började läsa på olika nätfo-rum där tjejer och killar skriver ano-nymt om sina mörkaste känslor.

–  Jag tror att många kan känna igen sig i monologen, även om de inte skulle göra som hon, säger Caroline Thernström Florin.

I en annan sal repeterar andra hälf-ten av klassen Rätt vis, en kabaré om makt, på rätt vis. Pjäsen tar sig an frå-geställningar om ekologisk och rättvi-semärkt mat. Hur gör vi egentligen för att handla rätt? På scenen står en stor soffa: en symbol för alla soffliggare som inte orkar bry sig. Joe Toroczkay är mitt uppe i att leva sig in i rollen som en helt vanlig kille som skickats till affären av sin flickvän för att hand-la mjölk. Där träffar han en tjej som vill övertala honom att köpa rättvise-

Vad tycker du om att jobba med community­teater?elinor Johansson, 22.– Man möter publiken på ett annat sätt än med vanlig teater, och det är jättekul. vi får chansen att ta upp samhällsproblem, och genom att jobba med en pjäs om rättvisemärkt har jag blivit så pass insatt att jag nog skulle kunna bli fairtradeambassadör. det känns bra!

leo carlsson, 18.– Jag lär mig jättemycket av att jobba tillsammans med de andra. vi delar med oss av våra kunskaper, och får chans att uttrycka känslor på ett annat sätt än inom vanlig teater.

caroline thernström Florin, 20.– Innan jag började här hade jag bara stått på scen en gång tidigare, men det känns bra att vi kommit igång direkt med att sätta upp en föreställning tillsammans. vi lär oss genom att göra! det är väldigt utvecklande, men samtidigt lite läskigt.

märkta varor. Hon spelas av Isabelle Olsson Nordehammar.

Joe Toroczkay fingrar nervöst på sin plånbok när han inser hur mycket det rättvisemärkta kaffet kostar. Men ändå vill han inte sluta prata med tje-jen, och han köper till slut alldeles för många paket. Väl hemma uppstår ko-mik när han försöker bortförklara vad som hänt för sin flickvän, spelad av Eli-nor Johansson. Hon är inte road.

Även den här föreställningen är skriven av eleverna själva, tillsam-mans med regissören Tim Doolan.

– Vi har pratat om det här så mycket att hela min grupp har blivit besatt av att handla rättvisemärkt, säger Elinor Johansson och skrattar.

Utbildningens syfte är att utbilda unga människor inom communitytea-ter. En del av utbildningen fokuserar på att stärka eleverna och uppmuntra dem att engagera sig på olika sätt och arbeta vidare med communityteater

som redskap. Målet är inte att de ska söka sig vidare till teaterhögskolor.

– Det är nog den tydligaste skillna-den mellan oss och andra teaterlinjer, säger Magnus Florin.

Efter den tunga scenen i Du o jag repeteras en krampdans. Skådespelar-na ställer sig i ring för öva på att synka sina ryckiga rörelser.

– Föreställningen kommer till slut till en punkt där allt är förfärligt, och det enda som finns kvar är kramp, be-rättar Magnus Florin.

Att bryta ihop totalt är ett sätt att komma vidare. Och förhoppningen är att de som ser pjäsen ska leva sig in i känslorna och börja tänka på vad de själva kan göra för att bli en bättre vän eller medmänniska. Och att de ska vilja engagera sig i Amnesty.

– Helst spelar vi i ett sammanhang där publiken får möjlighet att disku-tera pjäsen efteråt, det hör ihop med att jobba med communityteater, säger Magnus Florin. •

communityteatercommunityteater används av en grupp, till exempel på en arbets-plats eller i en stadsdel, för att göra teater som angår dem själva och människor i omgivningen. ibland tar man hjälp av professionella skåde-spelare eller regissörer. Begreppet kan också syfta på teater spelad av professionella skådespelare som riktar sig till en särskild samhällsgrupp.

Sundsgårdenen av sveriges största folkhögskolor, som ligger i råå, utanför helsing-borg. har bland annat kurser i teater och musik, samt kurser som riktar sig till människor med olika funktionsnedsättningar. huvudman är evs, evangeliska fosterlandsstiftelsen. sundsgarden.se

nya föreställ-ningar21/11 Du o jag, grimslövs folkhögskola

23/11 Du o jag, june folkhögskola25/11 Du o jag, kunskapsskolan i trelleborg1/12, 2/12 Du o jag, kraftstatio-nen, malmö5/12 Rätt vis, ljungskiles folkhögskola15/12, 16/12 Du o jag, Bengtsfors

mer information om pjäserna på

teaterarken.se

”communityteater har alltid både ett konstnärligt och ett socialt fokus. vi arbetar med olika communitys såsom amnesty, Fairtrade eller Svenska kyrkan”, säger magnus Florin.

repetionerna av rätt vis, en kabaré om makt, på rätt vis är i full gång. Isabelle olsson Nordehammar hälsar på hemma hos Joe toroczkay för att se om han är nöjd med sina rättvisemärkta varor. Hans flickvän, spelad av Elinor Johansson, är måttligt road.

Sida 24 Magasin Nic

Sida 25 Magasin Nic

folkbildning för demokratinS Skull – del 2

ett slag för direkt-demokratin...

...eller ett slag i luften?

en ny möjlighet att kontakta eu-kommissionen direkt, genom ett så kallat "medborgarinitiativ", blir i vår till-gängligt för eu:s medborgare. ett steg i riktningen för att stärka demokratin i eu enligt lissabonfördraget. men hur tillgängligt är egentligen det nya medborgarinitiativet? nic ställde frågan till glokala tankesmedjan i malmö.

text johan nyberg foto jenny l junggren

Sida 26 Magasin Nic

Sida 27 Magasin Nic

I svenska kommuner har medborgarna på olika sätt möjlighet att lämna förslag till de politiska beslutsfat-tarna. I Malmö kan man

till exempel komma med ett så kall-lat "medborgarförslag", som presen-teras för den beslutsfattande stads-delsnämnd där de politiska partiernas förtroendevalda sitter.

Som en följd av Lissabonfördraget kommer det våren 2012 att bli möjligt att lägga fram liknande förslag på EU-nivå, för medborgarna inom unionen.

På Glokala folkhögskolans kurs "Glokala tankesmedjan" i Malmö, dis-kuterar man demokratins och medbor-garnas förutsättningar och möjligheter. Gunilla Andersson håller i kursen.

– I folkbildningens uppdrag ingår att stärka och utveckla demokratin, förklarar hon, att göra det möjligt för människor att påverka sin livssitua-tion och delta i samhällsutvecklingen.

–  Så i tankesmedjan ställer vi oss frågan: hur mår egentligen demokra-tin idag?

Makten i ett demokratiskt styrel-seskick utgår på ett eller annat sätt från statens medborgare – genom of-fentliga och fria val, oftast av förtro-endevalda representanter till statens parlament (Riksdagen i Sverige).

Men demokrati är inte ett statiskt begrepp. Sedan ungefär tjugo år till-baka är demokrati det styrelseskick de flesta länder på vår planet uppger sig ha, men skillnaderna i hur valsystem är utformade, vilka folkgrupper som har rösträtt och vilken nivå av repre-sentativitet som råder är stora. Möj-ligheten för enskilda medborgare, el-ler grupper av medborgare, att mellan valen komma med förslag till de folk-valda politikerna varierar likaså.

Gunilla Andersson berättar om hur tankesmedjan undersökt det sistnämn-da – hur medborgarnas inflytande kan hållas levande även mellan valen.

– En inspirationskälla vi funnit är staden Porto Alegre i Brasilien, där man efter militärdiktaturens fall be-stämde sig för att införa en så kallad

"deltagande budget". En mer öppen be-slutsprocess för att motverka korrup-tion och involvera medborgarna gäl-lande investeringsprioriteringar.

En beslutsprocess som visade sig lyckosam på flera sätt. Medan de gamla demokratierna i Europa just nu

verkar må ganska dåligt, ökar engage-manget och kunskapen hos medbor-garna i Porto Alegre.

– Större möjlighet att påverka be-slut har resulterat i en ökad tilltro till systemet och de folkvalda, och i en större vilja att engagera sig i politiska partier, förklarar Gunilla Andersson.

EU kom till för att få ett slut på kri-gandet i Europa, genom den så kallade kol- och stålunionen, och har sedan utvecklats till ett gigantiskt politiskt experiment med samarbete över hela det politiska och ekonomiska fältet.

Brysselbyråkratin har kommit att bli ökänd för sin komplexitet och i många unionsländer upplever med-borgarna avståndet mellan det egna landet och EU:s maktcentrum som mycket stort. Kan det nya Europeiska medborgar initiativet få unionens med-borgare att känna sig mer delaktiga?

Annika Andreasson, en av delta-garna i Glokala folkhögskolans tanke-smedja, känner sig tveksam:

– Det verkar vara en omåttligt byrå-kratisk procedur som jag tror många

kommer att backa undan ifrån innan de ens försökt, eftersom det kräver mycket arbete och samordning under en begränsad tid.

Ett medborgarförslag till den Eu-ropeiska kommissionen kräver att minst en miljon medborgare, i minst sju medlemsländer, organiserar sig i en kommitté som kan presentera sitt förslag till lagändring inom ett områ-de där kommissionen har befogenhet.

– Lyckas man inte få in en miljon namn räknas förslaget inte, fortsätter Annika Andreasson, och inte ens om man får ihop en miljon namn kan man vara säker på att EU-kommissionen bryr sig om det.

Kommissionen är skyldig att med-dela sina slutsater och de eventuella åtgärder man kommer att vidta. Några garantier till förändring ges inte.

En annan av tankesmederna, Christoffer Gradin-Fransén, menar att initiativet ändå pekar på en vilja att förbättra kommunikationen.

– Ju fler möjligheter att påverka som finns, desto bättre, säger han.

–  Om processen går att organisera digitalt kan den kanske vara hanterbar trots allt. Om det bara är att klicka på en knapp för att ansluta sig till kom-mittén för ett medborgarförslag, kan det gå fort att få ihop en miljon namn. Men det krävs förstås att det är en frå-ga som engagerar brett.

EU:s medborgarinitiativ blir till-gängligt för användning 1 april 2012. Återstår att se om det blir ett fung-erande demokratiredskap, eller bara en tungrodd flodpråm genom Bryssels byråkratidjungel. •

eu och medborgarinitiativetlissabonfördraget trädde i kraft 1 december 2009. Det ska ge eu:s institutioner "bästa tänkbara arbetsmetoder" för att hantera frågor som globalisering, klimatförändring, befolkningsutveckling, säkerhet och energi, samt stärka demokratin i eu.i ett så kallat medborgarinitiativ kan en miljon medborgare från minst en fjärdedel av eu-länderna uppmana kommissionen att lägga fram lagförslag på områden där den har befogenhet. initiativet ska organi-seras av en medborgarkommitté som består av minst sju eu-medbor-gare som bor i minst sju olika medlemsländer. kommittén har ett år på sig att samla in de stödförklaringar som behövs. eu-ländernas behöriga myndigheter ska intyga att kommittén har fått in tillräckligt många stödförklaringar.kommissionen har sedan tre månader på sig att pröva initiativet och besluta hur man ska gå vidare. europa.eu

"Det verkar vara en omått­ligt byråkratisk procedur", säger Annika Andreasson, en av deltagarna på Glokala folkhögskolans tankesmedja i Malmö.

gunilla andersson håller i glokala folkhögskolans kurs "tankesmed-jan", där de delta-gande ställer sig frågan "hur mår egentligen demo-kratin idag?"

tankesmederna analyserar och diskuterar, men engagerar sig också praktiskt, till exempel genom att skriva de-battartiklar. och ambitionsnivån är hög – man söker efter ett nytt sätt att leva, ett nytt sätt att organisera samhället lokalt och globalt.

christoffer gradin-Fransén funderar på hur eu:s nya medborgarinitiativ kan bli ett hanterbart instrument i händerna på den samhällsengagerade.

Sida 28 Magasin Nic

Sida 29 Magasin Nic

Vad är demo krati för dig?

nic-mannekäng # 3 nic-mannekäng # 4

aNdreaS NordIN, 35, traFIkplaNerare, malmö, med dotterN ella-maJ.

vad betyder ordet demokrati för dig?– oj, det är ett brett begrepp. men kärnan är att våra politiker är folkvalda, och att vi har fria val. ”fritt val”, det låter så ameri-kanskt, haha!

Hur demokratiskt är Sverige?– Det är en svår fråga. jag tycker att demokratin funkar rätt bra och att vi har ett system som fångar upp de flesta i samhället. men när det gäller jämställdhet lever vi inte upp till bilden av sverige som bäst i världen.

Hur demokratiskt är eu?– Där funkar det sämre och proble-men kommer fram nu när det är kris i grekland. Det finns så många grundläggande skillnader mellan eu-länderna: hur de ser på ekonomi och arbete, och även saker som barnuppfostran och miljöarbete. Det försvårar samarbetet. Dessutom är det inte demokratiskt att några domine-rande länder, till exempel frankrike och tyskland, har mer makt än övriga länder.

vIctorIa JerNryd, 37, perFuSIoNISt*, malmö, med SoNeN klaS.

vad betyder ordet demokrati för dig?– att folket har rösträtt och att vi väljer vilka ledare vi vill ha.

Hur demokratiskt är Sverige?– Det är svårt att säga. alla har kanske inte samma möjlig-heter och det är många som inte kan påverka, eller vet hur de ska göra. själv tycker jag att jag har makt över mitt liv, men det är odemokratiskt att så många ham-nar utanför det sociala systemet. Det är inte ett sådant samhälle jag vill ha.

Hur funkar demokratin i eu?– eu känns så stort, som att jag är en liten maktlös plupp i samman-hanget. men eu är inte enbart av ondo, även om det beror mycket på vilka personer som sitter i parlamentet om demokratin ska utvecklas i rätt rikt-ning. och tyvärr är det fortfarande väldigt gubbigt i eu-parlamentet. På den punkten är det bättre i vår riksdag.

*Medicinskt utbildad person som sköter hjärt-lungmaskinen under operation.

mannekängintervjuare karin olsson foto jenny l junggren

Sida 30 Magasin Nic

Sida 31 Magasin Nic

möte med richard wilkinSon

Richard Wilkinson och Kate Picketts bok The spirit level (Jämlikhetsanden på svenska) väckte viss

uppståndelse när den kom 2009. Den visar nämligen på något som arbetar-rörelsen länge hävdat − att ojämlikhet är nedbrytande.

Redan Hegel kunde med sin filo-sofi visa att herre-slav-förhållandet är otillfredsställande för båda parter. Ar-betarna har fått känna det in på bara skinnet. Det som verkligen är revolu-tionerande med boken är att den slår fast att alla mår bättre i ett jämlikt samhälle – till och med de rikaste. För-fattarna kommer fram till den slutsat-sen efter att ha sammanställt en stor mängd forskning från olika universitet och forskningsinstitut.

Det de tar som sin utgångspunkt är den ekonomiska ojämlikheten i form av inkomstklyftor. Genom att jämföra olika länder inom en rad områden så som spädbarnsdödlighet, fetma, psy-kisk ohälsa och antal interner och rela-tera detta till inkomstskillnader, kan de säga något om den roll jämlikhet spelar.

Betydelsen av rönen som presente-ras i boken kan knappast överskattas. För första gången kan man med veten-skapliga argument slå fast att ojämlik-het är skadligt för ett samhälle och att ett av de mest grundläggande politiska målen i en demokrati måste vara att sträva efter större jämlikhet.

– Ökad ojämlikhet i ett samhälle leder till fler sociala problem. I Eng-land är ojämlikheten dubbelt så stor som i Sverige, säger Richard Wilkin-son samtidigt som han visar tabeller

och diagram på en stor duk bakom sig. Vi befinner oss på Europaporten

i Malmö. Åhörarna är cirka 700 folk-bildare från hela världen som samlats till kongressen A world worth living in. Vad kan då vara lämpligare än att höra Richard Wilkinson förklara hur världen i ett slag skulle kunna bli en mycket bättre plats att leva i.

Richard Wilkinson säger att gra-den av jämlikhet är avgörande för en rad olika saker.

− I ojämlika samhällen är inte bara några få saker fel; det handlar om social dysfunktionalitet. De jämlika länderna visar bättre resultat på alla områden.

Ojämlikhet är en aspekt av samhäl-lets helhetsstruktur. Inom samhällsve-tenskaperna talar man om socialt kapi-tal, ett begrepp som speglar den grad av tilltro och känsla av samhörighet som medborgarna har gentemot varandra.

Författarnas forskning tycks styrka det som forskningen kring socialt ka-pital visar, att i ett samhälle med högt socialt kapital − där medborgarna i hög grad interagerar med och litar på varandra − så blomstrar samhället i öv-rigt. Det blir en positiv spiral som gör att hela samhället utvecklas. Det är till exempel lättare att göra klassresa i ett land med små inkomstskillnader.

− Lika möjligheter är inte förenligt med stor ojämlikhet. Om amerikaner vill leva den amerikanska drömmen ska de flytta till Danmark, säger Ric-hard Wilkinson samtidigt som han pe-kar på ett av diagrammen.

En annan viktig slutsats förfat-tarna drar är att det är jämlikheten i sig som är avgörande för ett samhälles

välmående, inte hur den åstadkoms.− Det spelar ingen roll hur ojämlik-

heten minskar. Om vi tittar på Sverige och Japan så är båda jämlika länder, men de skapar den på olika sätt. Sve-rige har stora inkomstskillnader och överbryggar ojämlikheten med höga skatter och ett generöst välfärdssys-tem. Japan har små inkomstskillnader innan skatt och behöver därför inte så höga skatter eller generöst välfärds-system.

Hur ser då förhållandet mellan jämlikhet och demokrati ut? Enligt en innehållsmässig definition innebär demokrati även jämlikhet. Det räcker alltså inte med den formella rätten att rösta, det krävs också en långtgående form av jämlikhet för att ett samhälle ska kunna kallas demokratiskt. Sve-rige, tillsammans med de nordiska länderna, brukar räknas till de mest demokratiska länderna i världen. Det sammanfaller väl med den definition av demokrati som säger att demokra-tiska samhällen även är jämlika, efter-som de nordiska länderna samtidigt är bland de mest jämlika i världen.

Slutsatsen efter att ha lyssnat till Richard Wilkinson blir att om vi vill få ett samhälle att utvecklas så bör vi minska den ekonomiska ojämlikhe-ten; ett budskap som lär få mothugg i en värld som alltmer styrs av globala ekonomiska intressen, och allt mindre av politiska visioner. •

fotnot: Bokens engelska origi-naltitel The spirit level refererar till luftbubblan på ett vattenpass. Det har alltså ingenting med andlighet att göra.

"Lika möjligheter är inte förenligt med stor ojämlikhet. Om amerikaner vill leva den amerikanska drömmen ska de flytta till Danmark."

richard Wilkinson visar på ett övertygande sätt att ojämlikhet i ett samhälle leder till en lång rad sociala problem.

boken Jämlikhets-anden övertygar med sin starka koppling till forsk-ning och statistik.

Jämlika länder är bättre på alla plan text och foto stefan karlsson

richard Wilkinson om boken Jämlikhetsanden

Sida 32 Magasin Nic

Sida 33 Magasin Nic

demokratier på kolliSionSkurS

Fortfarande är det osä-kert vad kommuner har rätt att kräva utan att bryta mot lagen om of-fentlig upphandling.

Det vet Carina Nils-son, social demokrat och kommunal-råd i Malmö stad, med ansvar för vård och omsorg. Hon är drivande i att kommunen ska ställa sociala krav på de företag som bedriver äldreomsorg. Och att vårdföretagen inte ska kunna slussa vidare sina vinster till skattepa-radis.

– Det är egentligen två olika krav, men kanske kan vi förpacka dem i ett eftersom det handlar om hur vi använ-der våra skattepengar, säger hon.

När vi träffar Carina Nilsson har hon en innehållsrik, men ändå rätt typisk, arbetsdag bakom sig. Hon har bland annat åkt på busstur i Mal-mö med en grupp pensionärer som fått tycka till om hur Malmö kan bli en bättre stad att åldras i (”De vill ha fler mötesplatser och grönområden.”), och tagit rättvisemärkt fikapaus som en del av en landsomfattande fair-tradeutmaning.

– Malmö har lyckats bra när det gäller grön upphandling. Vi har varit aktiva och drivit miljöfrågor, även på EU-nivå, säger Carina Nilsson.

Det kan tyckas lätt: kan kommu-nerna inte bara köpa de varor och

tjänster de tycker är bäst, och då be-stämma att så mycket som möjligt ska vara rättvise märkt och att de anställda ska ha bra villkor?

Nej, det är mer komplicerat än så. Kommunerna måste följa LOU, lagen om offentlig upphandling. Den ba-seras på ett EU-direktiv och reglerar hur myndigheter får agera när de kö-per varor och tjänster. Fri rörlighet är huvudprincipen, och myndigheter får inte ställa krav som anses diskrimine-rande mot vissa företag.

– Om vi säger att vi vill att en vara ska hålla en viss kvalitet är det ok, men när det gäller sociala och etiska krav på tjänster är det svårare, säger Carina Nilsson.

Det kan till exempel handla om att ställa krav på att det ska finnas kol-lektivavtal eller att en viss andel av de anställda ska ha utländsk bakgrund. Och att företagen inte får slussa sina vinster vidare till skatteparadis.

I Malmö stads budget för 2012 finns en formulering som rör det sist-nämnda. Kommunen ska undersöka möjligheten att kräva att tjänsteleve-rantörer inte får ha koppling till före-tag baserade i skatteparadis. Formule-ringen kom till efter att Kalmar varit först ut med liknande krav i sin budget för 2010.

– När vi såg vad de gjort det vågade vi också. Även om formuleringen är

carina nilssongör: kommunal-råd i malmö med ansvar för vård och omsorg.bakgrund: arbetsterapeut, socialdemokrat och aktiv i handi-kapprörelsen.bor: i kirseberg med man och två döttrar.om demokratin i Sverige: ”Det är ett stort hot mot vår demo-krati att folk inte engagerar sig i de politiska partierna. Den som vill påverka borde gå med i ett parti, vilket som!”

vag är det ett steg i rätt riktning, säger Carina Nilsson.

Anledningen till att kravet är vagt är för att undvika att bryta mot just lagen om offentlig upphandling, och därmed indirekt mot EU:s direktiv. Men ingen vet riktigt vad som räknas som lagbrott, eftersom något liknande inte prövats i rätten än.

– Dessutom vet vi inte exakt vilka vårdföretag det är som har kopplingar till skatteparadis. Ett första steg är att undersöka det, säger Carina Nilsson.

Just nu jobbar hon med kommu-

nens nya upphandlingar om särskilda boenden. Det är processer som tar tid.

– Även om vi är ute i god tid är det inte självklart att vi kan få in det nya budgetkriteriet i upphandlingarna, sä-ger Carina Nilsson.

Hur tycker du att demokratin på-verkas av EU?

– Egentligen tycker jag att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Men när det gäller miljön kan det vara bra att gröna initiativ tas på högre nivå, säger Carina Nilsson. •

NIC träffar politikern som slåss för att kunna ställa krav vid offentliga upphandlingar.

carina Nilsson på sitt kontor i stadshuset i malmö. Hon blev kommunalråd för tre år sedan, efter nästan 30 år som fritids-politiker. ”demokratiarbete måste få lov att ta tid”, säger hon.

2006 blev malmö stad sveriges första fairtrade city, efter att ha vågat ställa krav vid upphandling av mat till kom-munens verksamheter. för det är inte helt enkelt att stå på sig mot eu-regler som gynnar den fria marknaden.

text karin olsson foto jenny l junggren

"Den som vill påver-ka borde gå med i ett parti

– vilket som!”

malmö stads budgetformule-ring för 2012:”vi förväntar oss att våra tjänsteleverantörer uppvisar hög affärsetik och bidrar till det gemensamma på samma sätt som andra företag. Därför vill vi undersöka om vi kan kräva att de inte får ha någon koppling till företag baserade i så kallade skatteparadis.”

carina Nilsson lyfter gärna fram malmö stads miljö-arbete, och bjuder på kravodlade äpplen och rätt-visemärkt choklad.

Sida 34 Magasin Nic

Sida 35 Magasin Nic

Det svenska välfärdssystemet har starkt stöd hos befolkningen, visar forskning. samtidigt har regering-arna – både borgerliga och social-

demokratiska – med folkets stöd, sakta urholkat den generella välfär-

den. hur hänger detta ihop? stefan svallfors, mannen bakom forskningen,

hjälper oss att reda ut frågan.

folket vill ha v älfärd – men politiker skär ner

Tar svenskarna ett långsamt farväl till välfärdsstaten?

Den frågan ställer so-ciologen Stefan Svallfors med anledning av att Soci-aldemokraterna som bru-

kar förknippas med välfärd förlorat två val på raken. Det intressanta är att han genom sin forskning faktiskt kan ge ett svar.

I en undanskymd föreläsnings-sal på Malmö högskola presenterar Stefan de data som borde locka fler än det 30-talet personer som sökt sig dit, om man ser till betydelsen av det som

presenteras. Hans forskning är unik i sitt

slag och har använts av många som vill försvara den svenska välfärdspolitiska modell som bygger på omfördelning av re-surser via skatter; det som brukar kallas för den generella välfär-

den. Den kallas för generell där-för att den ska vara tillgänglig för alla medborgare, oavsett tjocklek på plånboken.

när demokratin inte fölJer folkvilJan del 1

text stefan karlsson foto matt ias pettersson

– Jag tror inte att genomsnittsväl-jaren uppfattar det som att Moderata samlingspartiet av 2010 års snitt är ute efter att lägga ner välfärdsstaten. Sedan är frågan hur mycket som är re-torik. Jämför man regeringarna Bildt och Reinfeldt så är skillnaderna i reto-rik mycket större än i handling.

Stefan pekar på det faktum att Nya moderaterna varit skickliga på att profilera sig som ett mittenparti och att skillnaden mellan dem och social-demokraterna faktiskt inte är så stor längre, åtminstone inte i retoriken.

Att den borgerliga regeringen se-dan fört en skattesänkarpolitik som Socialdemokraterna inte skulle ha gjort verkar vara något som betyder mindre.

– Numera är det fullt möjligt att rös-ta på moderaterna trots att man är en stark förespråkare för välfärdsstaten. Välfärdsfrågan tycks ha tagits ut ur den politiska konkurrensen.

Kvarstår gör den fråga Stefan Svall-fors forskning sätter fingret på – den bristande överensstämmelsen mellan folkviljan och hur styrande politiker agerar i välfärdsfrågor.

Kanske är det så att den represen-tativa demokratin är ett alltför trub-bigt instrument; att folkvilja och de-mokrati blir två olika saker. Och hur skulle vi i så fall kunna lösa det? Med fler direktdemokratiska val, där be-folkningen får ta ställning till hur man vill att välfärden ska se ut? •

Välfärdsförsvararna har kunnat använda sig av Stefans forskning där-för att den visat att stödet för den svenska välfärdsmodellen har varit massivt ända sedan de första under-sökningarna gjordes på 1980-talet.

Men hur ser det ut idag, efter alla avregleringar, utförsäljningar och valfrihetsreformer? Nu när medbor-garna likt kunder på en marknad kan välja skola, vård och omsorg borde väl stödet för den svenska modellen med dess ibland stelbenta och byråkratiska organisation ha minskat?

Paradoxalt nog, och på tvärs mot många politikers löften att valfrihets-revolutionen medför både billigare och bättre service, visar den senaste undersökningen att stödet för den svenska välfärdspolitiska modellen är fortsatt starkt, och dessutom ökat.

– Om man vill uttrycka det lite till-spetsat kan man säga att den socialde-mokratiska välfärdsstaten vann, men det socialdemokratiska partiet förlo-rade, säger Stefan när han redovisat mängder av siffror och tabeller för den intresserade åhörarskaran.

Han har kommit fram till den slutsatsen genom att undersöka svenska folkets attityder till skatteut-gifter för olika områden. Det slående intrycket är hur stabila attityderna är genom åren och hur massivt stödet är.

Andelen som vill öka utgifterna för hälso- och sjukvård har ökat från 45 procent 1981 till 79 procent 2002. Se-dan sjunker det till 66 procent 2010. För de äldre (pensioner, äldreomsorg) sker en stadig ökning från 30 till 70 procent. Även stödet för skolan är nu-mera starkt. Det ökar från 26 procent 1981 till 71 procent 2002, för att sjunka till 60 procent 2010.

Men frågan är hur mycket ovan-stående attityder är värda i praktiken. Det har Stefan försökt uppskatta ge-nom att fråga om de tillfrågade indi-

viderna själva kan tänka sig att betala mer i skatt, om det går till specifika välfärdsområden.

75 procent av de tillfrågade 2010 kan tänka sig betala mer skatt om den går till hälso- och sjukvård. 1997 var siffran 67 procent. För äldreområdet är siffrorna 73 procent 2010, jämfört med 62 procent 1997. För skolans del sker en ökning från 62 procent 1997 till 71 procent 2010.

– Här finns det en påtaglig föränd-ring som innebär en uppgång på up-pemot 10 procents högre skattebetal-ningsvilja. Jag tror att det ska tolkas som en effekt av de ökade ekonomiska resurser många fått på grund av skat-tesänkningar.

Så till frågan om svenska folket anser att offentliga instanser är lämp-liga leverantörer av välfärden.

Här noterar Stefan att stödet för stat och kommun har sjunkit mellan 1986 och 2010. Konstigt vore det i och för sig annars eftersom det tillkommit fler privata alternativ, och politiker har pratat om både valfrihetsrevolu-tioner och effektivitetsvinster. Men stödet är fortfarande starkt; 85 pro-cent av de tillfrågade 2010 anser att stat eller kommun är bäst lämpad att sköta utbildning, jämfört med 91 pro-cent 1986.

För sjukvården är siffrorna 83 pro-cent 2010 och 91 procent 1986. Äldre-omsorgens siffror är 78 procent 2010 mot 81 procent 1986. Inom barnom-sorgen däremot har stödet ökat från måttliga 55 procent 1986 till 69 pro-cent 2010.

Hur kan man förklara det para-doxala i att regeringarna sedan 90-ta-let– både borgerliga och socialdemo-kratiska – med folkets stöd sakta men säkert urholkat den generella välfär-den, när stödet för den är så starkt? Och varför har så många röstat bor-gerligt de senaste valen?

"Den soci-aldemo-kratiska välfärds-staten vann, men det soci-aldemo-kratiska partiet för-lorade".

Stefan Svallfors visar att stödet för den svenska välfärdspoli-tiska modellen är fortsatt starkt. 75 procent av befolkningen kan tänka sig att betala mer i skatt om den går till hälso- och sjukvård. foto stefan karlsson

Sida 36 Magasin Nic

Sida 37 Magasin Nic

när demokratin inte fölJer folkvilJan del 2

en kulen september lördag samlas ett hundratal per-soner på gustaf adolfs torg i malmö. Inte för torg-handel utan för att rädda sjukvården.

Nätverket för gemensam välfärd, som står bakom den rikstäckande manifestationen, menar att patientsä-kerheten är i fara och att arbetsmiljön har försämrats på grund av de senaste årens nedskärningar.

– En applåd till sjukvårdspersona-len! utropar Gunilla Andersson som just vittnat om vilket fantastiskt jobb sjukvårdspersonalen gör och vilken kvalificerad sjukvård vi har, när man väl får tillgång till den. Hon varnar för den situation nedskärningarna lett till; att många valt att skaffa privat sjuk-försäkring för att vara säker på att få vård.

– Det innebär att just nu växer ett helt nytt samhälle fram; ett samhälle där vi inte längre har vård på lika

villkor. Ett samhälle där den som har tecknat privat sjukförsäkring får före-träde till vården, istället för den som är sjukast.

Gunilla fortsätter med att beskriva hur riskkapitalbolag årligen tar emot mångmiljardbelopp av våra skatte-pengar för att bedriva vård och om-sorg.

–  Enligt skatteverket nolltaxerar de i Sverige. Vinsterna gömmer de undan i skatteparadis. I ett civiliserat ekonomiskt kretslopp borde pengarna gå tillbaka till sjukvården. Förslagsvis kan Region Skånes dyra konsulter ägna sig åt det problemet istället för att fylla sina dagar med att skära ner sjukvårdspersonalen.

Förslaget möts av rungande applå-der från den alltmer engagerade åhö-rarskaran. Kön börjar också ringla sig lång fram till namnlistan där man kan skriva under på att nedskärningarna måste upphöra. Därmed är manegen krattad för dagens huvudtalare – Per Björgell.

Han är den före detta överläkaren

på akutmottagningen i Malmö som sade upp sig när ledningen inte lyss-nade på honom.

– Vet ni att kvällar och nätter sköts av lika lite personal som på 80-talet; samtidigt har befolkningen och ande-len äldre ökat. Det innebär att kom-mer det två tillbud samtidigt kan man inte vara på akuten, utan får lämna pa-tienterna där åt sitt öde.

Enligt Per är hela personalstyrkan sedan länge underdimensionerad. Han menar att situationen nu är så allvarlig att folk riskerar att bli sjukare än vad de behöver bli, och till och med kan dö i onödan.

– Det händer att unga jourläkare sitter och gråter på morgnarna, efter att ha haft fyrtio patienter vardera efter en nattjänstgöring. Antalet be-sökare på akuten i Malmö har ökat med nästan 50 procent på fem år. Ökningen av akutbesök ökar för varje år över hela Sverige.

Ett annat problem är att antalet vårdplatser minskat drastiskt sedan 1980-talet.

Morgan Johansson satt med i Soci-aldemokraternas kriskommission ef-ter valförlusten 2010. Han håller med om den bild som Stefan Svallfors pre-senterat (se föregående uppslag).

Stödet för välfärdsstaten är fortsatt starkt, så den förklaringen håller inte om man vill hitta orsaken till de två se-naste valnederlagen. Det har socialde-mokraterna kunnat komma fram till på egen hand eftersom de gör opinionsun-dersökningar sedan slutet av 1950-talet.

– Tiotusenkronorsfrågan blir: om det nu är så att stödet för välfärdssta-ten – socialdemokratins mest grund-läggande idé – inte har sviktat, var-för vinner vi då inte valet? frågar sig Morgan.

– Vi vet ju också att den grundläg-gande tanken om välfärd efter behov, skatt efter bärkraft, inte bara har stöd av socialdemokratin utan sträcker sig långt in i borgerligheten.

Morgan ger flera exempel som visar att när välfärden är uppe till dis-kussion i medierna, bland annat den borgerliga regeringens försämringar av a-kasse- och sjukförsäkringssyste-men, så har socialdemokraterna ökat på sina opinionssiffror.

– Hösten 2009 talade man mycket om att kanske 50 000 människor skul-le utförsäkras från sjukförsäkringen. Då drog vi ifrån i opinionen. De sista två veckorna innan valet kom sjukför-säkringsfrågan upp igen i debatten. Då ökade vi återigen.

Å andra sidan har socialdemokra-terna, enligt Morgan, tappat mark när andra frågor uppmärksammats.

–  2006 förlorade vi valet därför att de borgerliga lyckades få oss att framstå som ett parti som inte klarar av sysselsättningsfrågan. 2010 års val förlorade vi i stor utsträckning på för-troendet i den ekonomiska politiken. De borgerliga hade stärkt sin ställning efter finanskrisen 2008.

Morgans slutsats blir därför:– När välfärdspolitiken är uppe till

diskussion och anses vara partiskiljan-de, då vinner vi. När andra frågor kom-mer in kan det utnyttjas av våra politis-ka motståndare. När välfärdsfrågorna avpolitiseras då får vår sida bekymmer.

Han ger även andra förklaringar till valförlusten, bland annat ett alltför svagt valmanifest och två impopulära punkter i budgeten 2010: en liten höj-ning av bensinskatten och en höjning av fastighetsavgiften för de rikaste.

–  Det exploaterades jättehårt av våra politiska motståndare och gav in-trycket av att vi skulle återinföra fast-ighetsskatten och att folk inte skulle kunna köra bil mer. På en månad ra-sade stödet för vårt parti med nästan fem procentenheter.

Politik på riksnivå handlar enligt Morgan om en kamp om opinions-siffror, där det gäller att få ut just sitt budskap i medierna. Det gäller att vara taktisk och skicklig på att vrida debatten dit där man själv tjänar på att ha den. Men vart tar då det politiska innehållet vägen? Det är förmodligen det som någon i åhörarskaran försöker få fram när han efterlyser självkritik hos Morgan: "Men är det inget fel på er politik då?".

Kanske är det det här som är gro-grunden för politikerföraktet. Med-borgarna förstår inte den verklig-het som proffspolitikerna lever i; en verklighet för medier och politiker där yta, person och tillfälliga opinio-ner blir viktigare än långsiktighet och ideologi. Därmed försvinner också det mänskliga hos politikerna; de framstår som alltmer robotaktiga i medierna med sina inövade svar.

Och politiker som tar en valförlust för att det är fel på politiken får vi nog leta efter, även om socialdemokra-terna tycks ha idkat en viss självkritik efter senaste förlusten. Morgan Jo-hansson lyckas i alla fall ge politiken ett mänskligt ansikte, åtminstone när man möter honom öga mot öga.•

– Man har dragit ner på antalet vårdplatser i Sverige från 120 000, 1980, till drygt 25 000 i år. Motivet har varit att öka hemsjukvården, men allt kan inte ersättas med det. Inom sjuk-vården brukar vi skoja lite om det så kallade ”ståprovet”. Kan man stå upp så kan man också åka hem. Det är cyniskt, men det är också verklighet.

Per berättar att rationaliserings-ivern gått så långt att man till och med arbetar efter en metod – lean – som Toyota använder när de producerar bilar. Enligt den så ska rätt saker göras direkt. Men istället uppstår en tröghet i systemet, säger Per:

– Trögheten beror på att det är för lite personal och budgeten är allt-för otillräcklig. Enligt OECD så har Sverige år 2009 hamnat i bottenpla-cering med 2,04 akutvårdsplatser per tusen invånare, jämfört med övriga Europa. Dessutom ligger Skåne sär-skilt illa till. Vi håller på att rationali-sera bort vår hälsa och välfärd.

När Per Björgell avslutar sitt tal med orden ”bevara Sveriges sjukvård” är åhörarnas applåder givna. Fler ta-lare tar vid och vittnar om bland an-nat en försämrad arbetsmiljö. När alla har sagt sitt återstår att se om besluts-fattarna lyssnar på de folkliga pro-testerna. Det var åtminstone Gunilla Anderssons förhoppning med dagens manifestation:

– I ett demokratiskt samhälle lyss-nar beslutsfattarna på medborgarna och de lyssnar på personalen. Jag vill leva i ett civiliserat och demokratiskt samhälle. •

"När välfärden blir valfråga vinner vi"

morgan Johansson (s) kommenterar valförlusterna.

"Man har dragit ner på antalet vårdplat-ser i Sveri-ge från 120 000, 1980, till drygt 25 000 i år".

"Det händer att unga jourläkare sitter och gråter på morgnar-na".

operation rädda sjukvården

många skrev under på att nedskärning-arna inom sjukvården måste upphöra.

Sjukvårdspersonal vittnar om den allt svårare arbetsmiljön på våra sjukhus och att patientsäkerheten numera är i fara på grund av nedskärningarna.

foto stefan karlsson

text stefan karlsson foto helen johansson

..........................Extended Version.............................................. ..........................Extended Version..............................................

“Summertime”

...................................Extended Version...........................................................CFUK gallery.........................................“Primetime”

Antipoeten Nicanor Parra

........

........

........

........

...Exte

nded

Versi

on....

........

........

....CF

UK ga

llery.

........

........

........

........

........

“Destruktör I” “Destruktör I”“Destruktör II”

...................................Extended Version.........................................................................CFUK gallery.........................................

Under arbete “Janis Joplin”

...................................Extended Version.........................................................................CFUK gallery.........................................

...................................Extended Version.......................................................................................................................................

.......................................CFUK gallery..........................................................................................................................................

Under arbete “Chaplin”

...................................Extended Version.......................................................................................................................................

.......................................CFUK gallery..........................................................................................................................................

Att finna en plats

Marco Leal

...................................Extended Version.....................................

“Konst är att söka. Bilden eller symbolerna ska ha en kraftfullt emotionellt laddning, det ska uppmuntra till reflektion, man ska söka efter ett svar genom tvivlen”.

......................................CFUK Gallery................................................

Han är eftertänksam. Han ger sig verkligen tid att tänka över saker och ting. Samtidigt som hans energi är påtaglig. Han skriver mycket. För mycket säger han. Som om det inte vore han själv som håller i pennan! “Det vi kallar instinkt, det lärde jag mig först när jag blev lite äldre och levde bland vuxna människor. Jag började acceptera det ganska sent eftersom jag växte upp, hur kan man säga, tamt. Det vilda i mig kom först med åren. Jag lärde mig att bli medveten om detta och därmed fick jag möjligheten att lära och verkligen känna det vi kallar frihet. “ “Min fantasi stimulerades mest av en stor uteplats hos min mormor. Hon berättade många historier som handlade om mina föräldrars politiska konversationer, om deras syn på Gud, om en bror som ”jagade dinosaurier”… Där och då började jag dagdrömma om en annan värld, en värld full av kärlek. En kärlek som vi alla alltid söker”.

...................................Extended Version.....................................

Chilenaren Marco Leal föddes 1965 men är nu svensk medborgare. Han är filosofie kandidat i konst och har studerat vid Universidad Arcis i Chile. På grund av sitt politiska engage-mang mot diktaturen i Chile blev han tvungen att lämna landet och hamnade då i Sverige.

Marco Leal är medlem i konstkollek- tivet ”Konst nu!”, på spanska “Arte Ahora!”, en mångkulturell konst- närlig grupp vars främsta mål är att utveckla gatukonsten. Besök deras hemsida:

......................................CFUK Gallery................................................

www.arteahora.com

..........................CFUK Gallery .......................................................................................Centrum För Urban Konst..............................

Extended Version #9

Marco Leal