LATIN LOVER

THE

15#

REDAKTIONENEMMA RINGQVISTChefredaktör & ansvarig utgivare-Proviva Mango, godaste juicen som finns (det här är inget skämt).

SIMON THELAUSChefredaktör -Buljong. I kastrull. Från knorr. Av kyckling.

MY AHLKVISTRedaktionschef-Söderblandningen går alltid hem.

OSKAR TILLIANDERRedaktionschef-Jag tycker bäst om välling. om man vill festa till det extra, exempelvis på helgen, så kan man ha i russin också.

ANNIKA PÅLSSONRedaktionssekreterare-Varm nyponsoppa med mandelbiskvier!

SKRIBENTERELSA ÖSTERLUND -Avslagen julmust som ”stått framme sen i julas”.

FELIX LUNDIN-jag brukar göra nescafé i en sån där termosmugg. sen sörplar jag jättehögt på tunnelbanan och låtsas att det är asgott så folk ska bli avundsjuka.

JOEL VALOIS-Gul snö!

NICOLAS ALMQVIST TERAN-Linfrön med en klick bollnäsfil.

JOHANNA BUNGERFELDT-Varm choklad med vispad grädde och lite chili i. Namnam...

KATYA GUROVA-Vodka.... nej men kaffe, svart te eller varm choklad. svårt att välja!

INNEHÅLL3 Ledare 4 Redaktionen tipsar5 Spel 6 Guide8 Reportage10 Musik 12 Ett (för långt) Kåseri14 Klipp & Klistra15 Novell15 Södra i mitt hjärta16 Test18 Ett (lagom långt) kåseri20 Horoskop

ILLUSTRATION/FOTO

Meliss KorkmazAmada EffioAnnika PålssonMy AhlkvistEmma Ringqvist

LAYOUT

Emma Ringqvist

OMSLAGSBILD

Agnes Mührer Frida Frödeberg

Vad dricker du helst en kall vintermorgon?

LEDARE Text: Simon ThelausBild: Emma Ringqvist

Kära Södra Latinare, nyhetens behag är förbi. Den fräschör som era korridorers luft var fylld med under det nya läsårets början har ersatts av en unken odör. Det är svetten från frenetiskt provskrivande händer och den numer permanent inneboende cigarettröken ni smugglar runt i era kläder. Det är musikettorna som föredrar oralt umgänge med klarinetten framför tandborsten och allt mögligt mygel ni sakteligen börjar kunna sniffa er till någonstans bakom löshängande tapeter. Det är liken i garderoberna. Och maskarna som därpå parasiterar.

För somliga av er har det hänt för första gången, för andra ännu en gång, och för somliga en sista. Metamorfosen är framåt november fullkomlig, ni andas helt plötsligt Södra, era lungor rör sig symbiost med skolans portar, och medvetet eller omedvetet känner ni av allt som därigenom passerar. Var dag tar ni er till Södra Latin, och var dag tar ni Södra med hem. På ett eller flera plan i livet kan ni inte leva utan varandra. Södra Latin är en parasit i era huvuden, och ni alla har drabbats ett Stockholmssyndrom gentemot denna sinnenas kidnappare.

Men hur skulle ni kunna rå för det? Hur skulle någon? Vad är människan mer än ett värddjur för sina sinnens parasiter? Ett enkelt och slutgiltigt svar på flertalet existensiella och psykologiska dilemman skulle vi kunna finna här: Inte särskilt mycket mer. Se bara på den kyrkliga parasiten, den livnärde sig på det mänskliga värddjuret i mer än 1000 medeltidsseuropeiska år. Folk levde, handlade, dog å den kyrkliga parasitens vägar. De åt, drack, umgicks, klädde, roade, och försörjde sig efter vad som behagade den kyrkliga parasiten. Känns det igen?

Men visst människan har väl utvecklats sedan dess. Vi tar en titt över axeln och tänker ”Den där Luther var mig allt en riktig grottmänniska.” Precis så smarta, att vi utan större ansträngning kan göra den analysen, har vi ju trots allt blivit. Det fiffiga med parasiter är dock att de anpassar sig till sitt värddjur, en smartare människa innebär också en smartare parasit.

Det hela är så väl uttänkt, ett system tillsynes så naturligt att det inte finns några alternativ. Så fort du har köpt idén är du såld, och så fort du är köpt är det dags att börja sälja dig själv. Bit för bit, steg för steg, det är dit våra liv leder. Era tjänster, era verk,

era personligheter, allt är varor och varorna är i allra högsta grad till salu. Detta har den kommersialistiska parasiten i era huvuden intalat er ända sedan ni var gamla nog att både göra och reklam för Pampers Perfect Fit-blöjor.

Men var glada kära Södra Latinare, Södermalmsbourgeoiser, Macbookmarxister, ni är lyckligt lottade. Era västerlandsgener är så tätt sammanbundna med den kommersialistiska parasiten att ni själva blivit en. I en värld av konsumtion är det ni som är konsumenterna. I en värld där allt och alla konsumeras har ni i form av era plånböcker faktiskt en röst att ropa ut med på auktionen. Så länge ni fortsätter att fylla penningpungen genom att låta er själva bitvis konsumeras, kommer den kommersialistiska parasiten kunna ge er vad ni än kan tänkas önska er. Och det bästa av allt: Ju mer ni låter er konsumeras desto mer kan ni konsumera, och ju mer ni konsumerar andra, desto mer kan dessa andra konsumera! Så lyder stentavlorna; konsumera tills det är mer konsumtion i omlopp än vad det finns köpkraft, och ni, eller några andra, skall bli lyckliga. Det är vad den kommersialistiska parasiten intalar er, och det är idén som ni själva också parasiterar på. Ni är trots allt inte bara de 99% utan också de 13%.

Ingen undkommer den kommersialistiska parasiten. Inte ens en ideell tidning som vår. Tankarna går ständigt i banor som: ”Hoppas jag blir uppmärksammad som skribent en dag, så att jag kan tjäna pengar på mina ord.” eller: ” Borde vi kanske ändå in sälja några annonsplatser i tidningen, det skulle kännas bra i fickan.” Ett ideellt projekt som detta är mest en tillfällig tillflyktsort från hur den vinstdrivna verkligheten ser ut, där vi bara kan vistas tills studentmössorna kastas i luften. Men jag lovar er, även här är huvudet fyllt av parasiter…

Hur som haver, nu är det snart juletider, och då kan inte ens vi på Latin Lover undgå att kontrolleras av den kommersialistiska parasiten. Därför ger vi er det kommersialistiska numret, mer slimmat och välansat än tidigare. Allt för att det ska bli mer lättkonsumerat för er, kära lättkonsumerade konsumenter.

Edra hängivna chefredaktörer,

Emma Ringqvist och Simon Thelaus

REDAKTIONEN TIPSAR

Nicolas Jaar, hypnotiserande ljud och otydbar sång. Det här är den perfekta pluggmusiken nu i provtider.

-Emma Ringqvist

Om du liksom jag är en nörd med social fobi som inte vågar gå på Caradhras möten men ändå vill ha någon som förstår dig, såhär när december levererar skyfall på skyfall och höstdepressionen smyger sig på, föreslår jag att du tar dig en titt på intranätets mest värda bok-och TV-blogg, Mark Reads (och systersajten, Mark Watches). Googla den. Seriöst, gör det bara.

-Annika Pålsson

Ruben Östlunds nya ”Play”- en film där ett sjukt svårt ämne behandlas på bästa sätt.

-My Ahlkvist

Stora fodrade mössor med öronlappar!!! Jag har ingen själv, men jag är av den starka övertygelsen att det kan vara skönt att täcka öronen om vintern. ett fashionabelt alternativt till öronmuffar helt enkelt.

-Oskar Tilliander

Zinkensdamm är knivsöders klaraste vinterkris-tall och när 22 glada män med jämna mellan-rum dansar omkring på dess isar kan man tro att en konståkningscirkus kommit till stan. Utan det är bandy som ytterligare en säsong där spelas för fulla termosmuggar efter parollen: Bajen, glögg och grabbar i trikåer.

-Simon Thelaus

Bild: Amada Effio

En fråga som verkar dyka upp med jämna mellanrum är om spel är konst. Sisådär en gång om året kan man räkna med ett vridande och vändande, ett (ibland inte så lågmält) missnöje över att inte bli tagna på allvar. Nu kan man väl ändå börja säga att spel också är en konstform, om film är konst är spel också det, det är ju inte mer än rättvist. Spel kan uttrycka minst lika många saker som film kan. Att vara kultur är att vara vuxen är att bli tagen på allvar. Man skulle kunna likna spelbranchen vid en bråkig fjortis som blir förbannad då ingen lyssnar när han säger vad han tycker, och blir portad från de roliga festerna. Inte konstigt egentligen, då spelmediet i för-hållande till andra kulturyttringar fortfarande befinner sig i puberte-ten. Ena dagen törstar man efter uppmärksamhet och pumpar ut spel om seriemördare som får re-daktionerna på Fox News att gå bananas. Dagen efter känner man sig förlägen och uppskrämd av den ilskna responsen man fått på sitt uppror, och släpper ett nytt Call of Duty. Innerst inne så vill vi ju alla bara bli älskade.

Men det finns vissa tecken på att spelvärlden börjar växa upp. Ut-vecklare som väljer att ta sig själva på större allvar än förut, spel som bryter tidigare satta gränser och regler för vad spel kan och ska vara för någonting. I belgiska The Path konfornteras sex systrar med sina inre demoner efter det att de väljer

att avvika från stigen på väg hem till mormor, och istället gå in i den mörka skogen. Dova toner från en cello smyger sig på, ibland hörs ett hysteriskt piano någonstans långt borta. På en stubbe ligger en an-vänd spruta, nålen är smutsig och avbruten. En av systrarna plockar upp den och leker med den. En annan går förbi utan att ägna den en blick. Långsamt rör man sig över mossan, längre och längre in. Där framme skymtar en gestalt i vitt.

I Heavy Rain följer vi småbarns-pappan Ethan när han kämpar för att rädda sin kidnappade son, mer desperat för varje minut som går. Regnet smattrar mot bilrutorna och det dricks surt automatkaffe i plastmuggar. Tidningarna skriver lögnaktiga skandalrubriker och poliserna har migrän.

Det finns många fler exempel på spel och utvecklare som försöker att vidga spelmediet, som försöker att växa upp. Det är en fin och bra utveckling som förhoppningsvis kommer att locka en annorlunda publik till spel i framtiden. Men lika lite som att det där nya actio-näventyret med Nicolas Cage i hu-vudrollen (underhållning för hela familjen!) platsar på konstgalleri, lika lite kommer alla spel i fram-tiden vara banbrytande, innovativa och ta upp svåra ämnen. Samma sak gäller för spel som för alla andra kulturyttringar. De är inte konst, men de kan vara.

SPELSurt kaffe och regnvåt mossa

Text & bild: Annika Pålsson

GUIDE:Om du vill överleva vintermörket gäller det att du hittar rätt grejer att göra, och det är precis vad vi ska hjälpa dig med här nedan. Ba göre okej?

Våffelbrunch på Hornstull Strand Lördagar klockan 11-16. Bakis eller icke bakis, som de säger på hemsidan, kom hit som du är och smaska godsaker från den fantastiska brunchbuffén. Dyrt men otroligt värt.

Soppteater Klarascenen på Stockholms stadsteater bjuder även i år på den beryktade soppteatern. Från tisdag till lördag klockan 12 varje dag får man samtidigt som man ser på kvalitétsteater äta soppa. Hur naiz?

Tyrestaskogen. Ta en lördag och åk ut i skogen med termoskaffe och mackor i folie. En alltid lika lyckad succé om hösten.

Så överlever du vintern!

My Ahlkvists

Filmfrukost på BioRio BioRio, också det vid Hornstulls strand,

erbjuder några söndagar varje månad en delikat och givande filmfrukost där man tillbringar några timmar med just vad namnet säger oss: frukost och film. Allt från smal

kortfilm till riktiga klassiker. Något att prova om du inte redan är stammis.

Fotografiska Ta dig en promenad ner till Stadsgårdskajen och gå på fina fotografiska.

Plugga på Kaffe Cafét Kaffe erbjuder en av Söders billigaste espresso på 15 kronor, och ligger på Sankt Paulsgatan bara en tvärgata från Södra. Ett äkta pluggställe, där man kan bälja utan att bli ruinerad.

Ha picknick inomhus

Dra en rutig filt, lite mormorskakor, några sköna polare och raggsockor en söndag på golvet så slipper du definitivt ångesten.

Åk skridskor i Vasaparken

Ett dag att tagga för: åk skridskor i Vasaparken. Världens bästa grej, allvarligt talat.

Forsgrenska badet Lugn musik efter klockan 17 på fredagar! Bästa förfesten i år.

REPORTAGE

I kölvattnet av Håkan Juholts påstådda bostadsfusk är kanske debatten om mediernas maktsituation mer aktuell än på länge. För samtidigt

som Socialdemokraternas väljarstöd faller i takt med Greklands BNP visar det sig att Aftonbladet tummat på sanningen med sin beskrivning av riksdagens regler som ”glasklara.” Åklagaren har lagt ner förundersökningen mot Juholt med motiveringen att reglerna är oklara och att det inte finns någon gällande praxis, men för Socialdemokraterna och dess partiledare är skadan redan skedd.

Det går självklart att debattera om Juholt agerat felaktigt rent etiskt, men det går i alla fall att konstatera att hans agerande inte bryter mot några tydliga regler. Hur proportionerligt har drevet mot honom egentligen varit? Har Aftonbladet i all sin iver och återuppstånden toblerone-affärs-eufori glömt dubbelkolla när de beskriver reglerna som ”glasklara”, eller är de helt enkelt beredda att töja på sanningen för att sälja lösnummer? Oavsett finns det en

problematik, rent demokratiskt, i att en tidning kan fälla en partiledares förtroende på så pass lösa grunder.

Om man tycker att mediesituationen i Sverige idag är ungefär pest eller kolera, vad ska man då läsa till morgonkaffet? Med den tanken i huvudet promenerar jag den knappa kilometern till Skarpnäcks industriområde en sen onsdagseftermiddag. För här, i förortens periferi, ligger nämligen Fria Tidningars Stockholmsredaktion, där jag oannonserad klampar rakt in och undrar om jag kan få ställa några frågor. Trots att det hela är som hämtat ur en handbok över dålig journalistik får jag direkt prata med Bodil, som är chefredaktör för den rikstäckande utgåvan, Fria Tidningen, en av de sju tidningar som företaget ger ut.

Av henne får jag veta att Fria Tidningar grundades 2001 i syfte att erbjuda ett alternativ till den etablerade mediebranschen och dess ensidiga bild av verkligheten. Man ville bidra till en öppen debatt och i längden ge upphov

till samhällsförändringar. Företaget ägs som ett mediekooperativ och rättvisetanken är viktig för de som arbetar där, att det inte är aktieägare utan de själva som äger sitt eget arbete. De tillämpar också likalön, vilket innebär att lönen är densamma för alla företagets fyrtio medarbetare oavsett arbetsuppgift (kundtjänst, chefredaktör, osv.), återigen baserat på en idé om rättvisa.

Förutom den rikstäckande utgåvan Fria Tidningen, som getts ut sedan 2008, finns också lokala utgåvor i form av Stockholms Fria, Göteborgs Fria och Landet Runt (som även innehåller delarna Malmö Fria och Uppsala Fria). I nuläget kommer Fria Tidningen ut två gånger i veckan, men målsättningen är att utöka till fem dagar i veckan under 2012. De lokala tidningarna kommer ut en gång i veckan. Vill man prenumerera på Fria Tidningen och sin lokala tidning kan man prova gratis i en månad genom att fylla i ett formulär på fria.nu. Lösnummer går att köpa lite varstans, bland annat på tidningsbutiken vid Designtorget på Götgatan, Konsum Slussen, m fl.

Ett alternativ på frukostbordet

Ledarsidan betecknas som ”frihetlig” och är partipolitiskt obunden. Genom sina stadgar har tidningarna också ett antal bestämda fokusområden, vilka sedan starten har varit bl.a. miljön, djurrätt, HBT-frågor, jämställdhet och fred. Bodil berättar att vissa av dessa ämnen ansågs vara mer radikala i början av Fria Tidningars existens, idag är både miljö- och HBT-frågor mer normaliserade i samhället. Annat, som exempelvis djurrätt, är fortfarande inte så uppmärksammat i övrig media.

Men tidningarna är inte heller tänkta att vara som övrig media. Då företaget inte har något vinstintresse går prenumerationsintäkter och det presstöd de får direkt till att fortsätta driva tidningarnas fokusområden. De är inte beroende av att sälja lösnummer och just den nyheten på samma sätt som exempelvis kvällstidningar, istället kan de arbeta långsiktigt, eller som Bodil formulerar det:Vi tappar inte våra fokusfrågor när de inte passar i tiden.

Men samtidigt som det kan bli problematiskt när den slutgiltiga målsättningen för andra tidningar är vinst, finns det också fördelar med vinstdrift. Hon tar upp de större tidningarnas finansiering som ett exempel. Med en större budget har de råd att granska mer

och betala bättre till frilansare än vad Fria Tidningar klarar av att göra.

Granskningar som Fria Tidningar genomför är oftast rena demokratifrågor, exempelvis har man undersökt tillgängligheten på svenska kommuners hemsidor, kartlagt svensk nazism och mediebranschens utveckling. Kollar man på Fria Tidningens hemsida, fria.nu, är de flesta artiklarna kopplade till fokusområdena, det är mer samhällsfrågor än klassisk nyhetsrapportering – fler reportage om infrastrukturprojekt än TT-flashar om trafikolyckor.

Även om en begränsad budget också ger ett begränsat innehåll är det väldigt lätt att måla upp Fria Tidningar som en journalistikens riddare i jämförelse med övrig medias koncentrerade ägande, sensationsjournalistik och borgerliga tendenser (som mest tydliga i Expressens bevakning av Fredrik Reinfeldt, som innehåller oförglömliga artikelrubriker och citat såsom ”Tappade nallen – men Reinfeldt såg till att hon fick tillbaka den”, ”Statsministern är bamsesnäll”, ”Reinfeldt – barnens favorit”, ”Emil, 6, fick krama sin idol – statsministern”, m.m.).

Sanningen är den att både kommersiell, vinstdriven media

och alternativ som Fria Tidningar fyller viktiga roller i vår demokrati. Men när större delen av svensk media ägs av ett fåtal aktörer och alla större tidningar hoppar på Aftonbladets drev mot Juholt utan större efterforskningar om regelverket han uppges ha brutit mot, då är det tydligt att media inte klarar av rollen att granska sig själva. Som S-bloggaren Viktor Tullgren så bra skriver, vem granskar egentligen granskarna?

Text: Felix Lundin

Med motvilja skruvar jag på rat-ten åt höger, mot de där kanalerna som man helst bara vill glömma. Kanalerna med den kommersiella musiken. Jag ryser bara av att höra ordet.

Som om jag hamnat i ett avsnitt av ”Glee” slår den emot mig, den glättiga, färgsprakande musiken med en catchy refräng där tjejer med långt, glänsande hår markerar sin självständighet gentemot de bad boys som krossat deras hjär-tan. Eller? Det jag hör är Human. The Killers. Ett band vars första skiva jag äger. Ett band som har en låt som heter Glamorous Indie Rock & Roll. Är det här kom-mersiell musik? Jag påminns om att det mest oindie som finns är att kalla ett band som ligger på samma skivbolag som Justin Bei-ber för indie. Saken är klar, The Killers är kommersiella, men när blev det egentligen mainstream att lyssna på The Killers eller har det alltid varit det? Och varför slu-tade jag att gilla dem så fort Rix FM gjorde Human till hitvarning?

Förklaringen hittar jag i mitt egna mellanstadie-jag.Jag var 11 år och hade precis upp-täckt Kent. Mina vänner, som hellre lyssnade på en kille som hette Jimmy och sjöng om att gunga, skrattade åt mig. När vi ef-ter jullovet i detta materialistiska samhälle skulle säga vad vi fått i julklapp, berättade jag ivrigt om de sex stycken skivorna som jag fått. Nu skrattade även min lärare och sa: ”Kent antar jag?”. Ja, det var fem med Kent, den sista var Led Zeppelin IV som jag ointresserat kastade in i min växande skivsam-ling för att inte lyssna på förrän år senare.

På min 12-årsdag låg jag nedbäd-dad med feber i mitt rosa rum med prinsesstapeter(Det ska på-pekas att väggutsmyckningen inte var mitt eget val) och kände mig åh-så-träffad när en viss Jocke Berg sjöng om att jag var sjuk ”I en dröm sjöng du sånger på mitt rum, jag var sjuk som du och du kallade mig älskling”, men i högstadiet förändrades allt. Det värsta möj-

liga hade hänt. Min bästa kompis började lyssna på Kent, hon som tidigare hatade dem. Det hade all-tid varit Kent och jag mot världen och plötsligt var det tvärtom. Jag blev besviken.

MUSIK

Varning för skivbolagKommersiell musik. Ett uttryck vi använder för musik som ingen erkänner sig lyssna på. Vad är då egentligen kommersiell musik och varför lyssnar ingen på den?

Kents sångare Jocke Berg släppte tidigare i år låten ”Det känns perfekt” som soundtrack till filmen ”Bilar 2”. Körar gör Bröderna Rongedal, som 2008 var med i Melodifestivalen och sen får man inte heller glömma att låten är baserad på låten ”You Might Think” av Weezer.

Kommersiell fakta

Musik som alla andra lyssnar på är helt enkelt inte lika spännande, hur bra man en gång än tyckte att den var. Den ängsliga indiepopp-aren avfärdar snabbt att hen skulle lyssna på kommersiell musik, det är medelålders kvinnor som är den kommersiella radions konsument. Om indiepopparen inte sitter där

med Gert Fylking i öronen, vem är det då som varnar dem när deras musik börjar spelas på Rix FM?

Jag sätter punkt och beger mig till min skivsamling, bläddrar förbi Led Zeppelin, Kent och en fan-tastisk skiva med Skriet till det mörkaste av hörn. Jag kollar mig

diskret omkring och när jag har försäkrat mig om att jag är ensam, klickar jag på play. Jag dansar åter-igen till gammal hederlig Indie Rock & Roll.

Text: Emma RingqvistBild: Meliss Korkmaz

”I can see where you’re going” sa den unge, skäggige mannen som stod lutad mot dörren, tillsynes väntande på någon. Han pekade mot mitt magparti, log och tog ett steg åt sidan.”It’s on the fifth floor”

Den femte våningen var varken en knarkarkvart eller en bordell om det nu var det som dök upp i dina tankar. Nej, bakom den anonyma, svarta dörren utan någon som helst skyltning fanns den, vindsvåningen med hyllmeter efter hyllmeter fyllda med polaroidkameror. Jag hade kommit rätt.

Två killar med svarta plastbågar, keps och skägg alternativt mustasch posade bakom kassan och frågade upprymt om jag ville ha någon hjälp. Jag som inbillat mig att jag stått emot den svenska främlingsängslan hade plötsligt överväldigats av det stora äpplets öppenhet och därmed tackat nej trots att det jag faktiskt kommit dit för var just hjälp med min polaroidkamera som helt omotiverat slutat fungera. Killen med mustasch som antagligen hade förstått att jag var en sådan där dryg, inåtvänd människa från Switzerland som säger annat än vad jag menar, dök ändå upp vid min sida. Han undersökte min kamera och det hela slutade med att jag gick därifrån med ett extra paket polaroidfilm, ett litet filter och massa klisterlappar som den skägggmannen smugit ner i påsen medan mustaschkillen förklarade för mig hur mycket de

olika, identiska mynten var värda. I butiken bredvid nere på gatan låg American Apparel. Jag gläntade på dörren trots min rädsla för butikspersonalens påträngande ”Can I help you with something?”.

Jag fasade för att detta skull vara som i Brunogallerian med trevlig personal som ångestframkallande nog säger hej och plötsligt har man fått dåligt samvete över att man kanske inte kommer köpa något. Strax efter inträffar den där stunden när man efter en lång tids tvekan om det verkligen är värt 499 kronor för en T-shirt, går in i provhytten och med darrande händer drar på sig något som är alldeles för trångt, genomskinligt och viskos-igt. Då märker man en keps och sedan ett litet ansikte sticka upp över kanten som frågar om det går bra. DET GÅR BRA, utbrister man med kvävd röst, halvt skrämd, halvt överraskad över att plötsligt ha besök i det 1 x 1m stora utrymmet med huvudet halvt ute ur polokragen.Röd i ansiktet av skam och med elektriskt hår lägger man försiktigt tröjan på sin rätta plats, piper fram ett hejdå och skyndar sig så snabbt som möjligt därifrån.

När jag precis lämnat den hetsiga New York-gatan utanför möttes jag av en kvinna klädd som skyltdockorna i Bruno. Hon verkade ha stått vid dörren och väntat på just mig. ”I like your camera” sa hon och nickade mot kameran runt min

hals. Hon frågade var jag köpt den och jag tipsade om den undangömda butiken bredvid som hon förvånat konstaterar att hon aldrig hört talas.

Jag begav mig in i djungeln av rundade kragar och ärmlösa skjortor och jag hann komma till de neonfärgade bodysarna innan nästa skyltdocka stoppade mina nyfikna tankar om vem som egentligen bär dessa neonfodral.

”That’s a cool camera!” sa han som just har lämnat sitt klädvikeri. Han berättade att han en gång ägt en Polaroidkamera som han slängde när han insåg hur svårt det var att få tag på film. Återigen tipsade jag om denna tydligen hemliga butik som inte heller han har hört talas om. Han sa att han skulle köpa en ny och ta upp fotograferandet igen.

Vid incheckningen på flygplatsen några timmar senare frågade jag kvinnan bakom disken om det det går att checka in film utan att den förstörs. Hon tuggade på sitt tuggummi och stirrade förvirrat på mig. ”What kind of film?” Jag tänkte att hon föreställt sig mitt bagage fullt av DVD-filmer och viftade med filmrullarna framför hennes välmålade ögon. ”Analog film for cameras” förtydligade jag, smått irriterad över dagens historielösa befolkning. Hon ryckte på axlarna. ”I guess so” Tveksamt lämnade jag in min väska och vände mig om för att mötas av orden ”DO NOT CHECK IN FILM” på en skylt intill kön.

Det nya hundtricketKÅSERI

Samtal med främlingar i New York skapade utifrån en polaroidkamera och svårigheterna med gammal teknik på en ny flygplats

Jag snurrade tillbaka, livrädd för att den amerikanska säkerheten och terroristrädslan skulle sätta stopp för mig att få tillbaka väskan som säkert redan försvunnit iväg på ett rullband någonstans. Tuggummikvinnan gav mig en lång blick och hämtade sedan min väska.

Framme vid väskkontrollen kom nästa hinder. Röntgenmaskinen. Som tur var hittade jag snabbt skylten om att den var ”Film safe” men om man var av den oroliga typen kunde man få en manuell undersökning av dessa mystiska och smått opraktiska rullar. Jag bestämde mig för att jag var av den orolig typen men innan jag ens hunnit säga ett ord pekade mannen vid väskkontrollen mot min mage och utbrast: ”That’s a classic!” Jag meddelade att jag gärna ville ha manuell kontroll av filmerna och han svarade att han mer än gärna skulle ta sig an mina filmrullar.

Så var det dags att gå igenom själva kontrollen. Jag observerarde att det fanns två vägar igenom, genom nakenscannern eller genom den andra vägen, kryphålet från det överdimensionerade FRA. Jag tackade mentalt mina föräldrar över min oskyldiga uppsyn när jag blev skickad till vänster istället för till nakenscannern. Mina fördomar målade upp en bild av en gubbe som gottar sig i alla dessa nakna kroppar som dyker upp på storbildsskärmar i HD-kvallité, nöjd över att dessutom få betalt för kalaset! Antagligen reagerar dessa kontrollanter snarare med fullkomligt likgiltighet efter att se samma sak varje dag.

Väskkontrollanten ler och vinkar åt mig när jag kommer ut på andra sidan. Jag får frågan för tredje gången på några timmar om var jag köpt kameran och sedan förklarar han att jag aldrig, aldrig någonsin ska skicka filmen genom röntgenmaskinen. Det kändes ju

betryggande att veta efter att jag genom hela flygplatsen fått veta att ”det är lugnt”.

Stockholm. Jag och några vänner sitter på Twang där två ur sällskapet precis har haft spelning. Jag har just berättat historien om kameran när servitrisen anländer med mackor till bandet. Hennes blick landar på min kamera. Hon är på väg att gå, men stannar tvekande och säger sedan besvärat: ”Fin kamera”. Hon berättar att hon har en hemma men att hon inte får tag på film. Jag tipsar henne om var man hittar denna ljusskygga film, hon skruvar på sig och skyndar sig sedan därifrån.

Det är tyst ett tag och sedan säger min kompis: ”Det där är det nya hundtricket ”

Text & Bild: Emma Ringqvist

KLIPP & KLISTRA-Vare sig det är medvetet eller ej så är det är ingen lögn att stilen förändras efter 3 år på Södra Latin. Klipp ut ditt ansikte ur ett fotografi och klistra in

innanför den streckade linjen för att se din Egna Unika Stil. Inte behövs någon spåkula, det här är du på studentdagen.

Bild: Meliss Korkmaz

NOVELL Text: Johanna Bungerfeldt

En blixt ven genom luften och det mullrade oroligt runt omkring mig. Jag såg ner på dragkedjan. Glänsande och silvrig ringlade den sig upp för de gröna byxorna. Jag vred på mig för att se mig själv i profil. Alla skulle döma mig, det var det ingen tvekan om... Jag kunde nästan känna allas blickar på mig.– Kom igen nu… Stå inte där och dröm. Vi är under tidspress. Vi har inte hela dan på oss här. Hon var alltid stressad, alltid ville hon skynda. Jag visste att vi hade bråttom, men jag ville ha tid att döma själv innan alla andra gjorde det. Någon trummade otåligt med fingrarna. Det var oväder i luften. Jag drog på mig jackan. Jag såg mig själv öppna dörrarna och gå ut i världen, jag kunde redan känna folks blickar i nacken. Detta var hur de dömde mig, detta var hur de avgjorde mitt värde. Utseendet var allt. Jag knöt åt kapuschongen. Antingen gillade alla det, och då var problemen lösta för dagen. Då kunde jag med gott samvete köpa mig en fika när dagen var slut. Men om det inte gjorde det… Och varför skulle de gilla det jag hade på mig om jag inte ens gjorde det själv? Jag vägde den stickade halsduken i händerna. Tung som bly, fastän den var gjord av ull. – Handskarna, och så hatten… ta dem på dig! En dörr smällde. Folk började röra sig omkring mig. Någon räckte mig en väska.

– Ha på dig den här med. Den kommer bli populär och då kommer du bli populär. Varför fick jag aldrig välja själv? Varför kunde jag inte få vakna upp en morgon och tänka: Idag, idag får du ha på dig vad du vill för idag kommer ingen bry sig. Idag är du osynlig. Idag är du fri. – Ärligt talat, det här går inte. Om du inte ökar takten kommer vi bli försenade … Alla står redan och väntar på oss. Vakna! Vakna! Vakna… Ja, ärligt talat… jag hade ju faktiskt valt det själv. Det krävdes… Det var något jag måste göra. Jag måste hålla skenet uppe, för att överleva i denna ytliga värld. Måste hålla skenet uppe, fastän det blixtrade runt omkring mig. Måste få allt att klarna. Jag tvingade mig själv att skaka på mig, och oron föll av. Jag knäppte snabbt knapparna. Någon drog år min halsduk. Jag sträckte på mig, tog på mig handskarna. Snurrade runt tre varv, log, och kände oron rinna bort. Jag såg slutligen mig själv stå i full mundering framför spegeln. Byxorna var tajta, jackan pösig och halsduken varm. Och så cigaretten i handen. Jag var klar. Klar att möta världen. Jag öppnade dörren och gick ut för att möta mitt öde.– Bra! Nu kör vi. Reklamfilmen måste bli klar innan fyra idag. Ett, två, tre… En fotoblixt smällde av.

Gymnasiemässan 12:04Står här i Stockholmsmässan, har på mig en vit, långär-mad tröja med loggan ”Södra Latins Gymnasium”.

Ska försöka sälja in skolan och ge folk ett bra intryck av Södra Latin. Ska bara hålla mig till det som är bra med skolan. Ser bort mot de andra skolornas montrar, kan inte undvika att slås av tanken om vår skola är så bra som det sägs. Vad är det som gör Södra Latin till en sån prestige-fylld skola?

På min första skoldag sa vår lärare: Välkomna elever, till

Sveriges bästa utbildning!

Är det verkligen det? När jag skulle välja gymnasium, hade jag jättesvårt att välja mellan Södra och Globala. Varför? Jo, för att det är södra man har hört talas mest om. Men vad skulle hänt om jag hade valt globala? Skulle jag lärt mig mindre? För jag tror nog inte att utbildningen är bättre på södra än på globala. Enda skillnaden på de två skolorna är väl kanske att på södra lär man sig vad pretto betyder.

Gymnasievalet kanske inte har så stor betydelse trots allt...

SÖDRA I MITT

Vad ska du göra efter studenten?

1. Hur har du upplevt gymnasiet hittills? a) Nä fyfan, Södra förstör oss. b) Jag trivs jättebra i min klass! c) Det är så jävla soft alltså. d) Usch. Jag passar inte riktigt in.

För vissa av oss är det mindre än sju månader kvar till studenten. Andra har något/några år kvar. Men en sak som är säker för oss alla är att detta år börjar gå mot sitt slut och att tiden faktiskt går. Alla ska vi ju ta studenten NÅN gång. Men vad händer sen? Vissa har kanske redan bestämt sig och bokat resan till Aix-en-Provence eller anmält sig till nån kurs på Stock-holms Universitet. Medan andra inte har någon aning om vad som ska hända. Som tänker att det löser sig. Det gör det väl alltid. Eller?

Se detta som en hjälp på vägen. Svara på quizet och ta reda på hur ditt liv efter Södra Latin ser ut. Vågar du?

2. Det är engelskaprov imorgon. Vad gör du? a) Hänger med kompisar. Är inte direkt pepp på provet. b) Tittar på ett avsnitt Simpsons innan jag sätter mig med engelskaböckerna. c) Äh har inget speciellt för mig. Sätter mig vid datorn kanske. Provet imorgon? Äsch det löser sig. d) FAN provet! Vad fan har jag för användning av Shakespeares tidigare verk i framtiden!?

3. Hur ser din familj ut? a) Jag har tre småsyskon och tre storasyskon. Mina föräldrar är fortfarande gifta. Det händer alltid nåt oväntat i vår familj! b) Jag är enda barnet. Har alltid velat ha ett äldre syskon, men det är ju fysiskt omöjligt :P c) Mina föräldrar är skilda, men rätt bra vänner. Har en lillasyster. Hon är ganska töntig. d) Har en halvbror. Han är typ gay…

4. Vilken är din favoritmat? a) Har ingen direkt favorit. Men inte kött och potatis med brunsås i alla fall! b) Italienskt! Pasta, pizza, straciatellaglass. Delizioso! c) Lagar inte mat direkt. Men Gorbys piroger är sjukt goda. d) Fläskkarré och bea.

5. Hur ser dina betyg ut? a) Rätt bra faktiskt! Men vissa ämnen lägger man ju mer tid på än andra… b) Skitdåliga… Har några VGn men flest MVGn såklart. Men gud jag är så himla dålig! c) Helt ok. d) Alltså det går fett bra nu. Kanske till och med klarar G i matten!

6. Vad gör du på sommarlovet? a) Brukar hänga med kompisar och jobba lite kanske. Jag VILL så gärna åka till nåt land långt borta men jag har inte riktigt råd. b) Då hinner jag läsa alla faktaböcker om konstiga saker (exempelvis korallrev) som jag inte hinner annars! Haha, sån är jag ;) c) Hänger på stranden och äter glass typ. d) Brukar jobba extra och så. Annars är jag väl mest hemma.

TEST: Elsa Österlunds

FLEST D: Du får jobb hos bilmekanikern din mamma hade en flört med förra året.Och stannar där för alltid. Du hatar skolan och vill bara bort härifrån. Du kommer att trivas jättebrapå jobbet, i alla fall till en början. Sen blir det liksom för sent att skaffa nåt annat. Men du är intebitter, det blev som det blev helt enkelt.

7. Vilken är din favoritfilm? a) Darjeeling limited. b) Sagan om ringen-trilogin. c) American Pie – Beta House xD d) Tillbaka till framtiden.

9. Hur har det gått för dig i Killergame? a) Det har gått bra, jag lever fortfarande! Om jag vinner tänker jag skänka pengarna till välgörenhet. b) Skitbra! Har typ 30 lappar. Det är ju lätt när man har maskering… Tänker fan vinna detta. c) Dog första dagen d) Är inte med i Killergame.

10. Okej, sista frågan. Vad VILL du egentligen göra efter gymnasiet?

a) Jag vill åka till Sydamerika och bli fåraherde. Eller kanske Indien. Vill hitta min inre kraft! b) Jag ska börja plugga direkt. c) Hm, jag vill väl jobba antar jag. Skrapa ihop lite pengar så att säga. d) Tänker fan inte plugga vidare i alla fall. Jag vill skaffa ett jobb och stanna där.

FLEST A: Du flyttar till Indien för att hitta dig själv. Du åker iväg ”utan någonting” för att leva i enkelhet och fattigdom, för att få förståelse för andra människors lidanden och bli hel som person. Sanningen är dock att du har sparat pengar till denna resa ett bra tag och inte alls lever i fattigdom. Du har med dig kamera och bloggar lite då och då om din stora resa. Du kommer att vandra mycket i bergen. Se upp för de indiska poliserna.

FLEST B: Du börjar plugga direkt efter studenten på KTH eller SU.Skolan är livet. Du vill inte riktigt ställa dig på egna ben än, tryggheten och säkerheten i skolan lockar fortfarande. Du är målmedveten och vet precis vad du ska bli i framtiden. Nu är det bara att hoppa på första året på utbildningen och fortsätta kötta uppsatser.

FLEST C: Du blir arbetslös. Eller som du själv vill kalla det; ”arbetssökande” eller “mittemellan två jobb”. Men egentligen är du inte så aktiv i ditt sökande av jobb. Du sitter mest och degar i soffan och äter sourcream -and onionchips. När någon ringer säger du att du har fullt upp med arbetsförmedlingens hemsida och absolut inte kan ses.

8. Bästa TV-program då? a) Har ingen TV. b) Vetenskapens värld. c) 2 and a half men. d) Mythbusters på Discovery Channel.

Det är kallt ute. Solen går ner när man är på väg hem från sko-lan. Man vill bara bort, långt bort, bort till ett land där hösten ännu inte har berövat träden sitt klo-rofyll och oss möjligheten att gå runt utan jacka. Man ser mycket på film under den här årstiden. En sminkad, amerikaniserad tolkning av vad kultur och en resa till en av Europas metropoler innebär kan-ske. Man kanske längtar dit, ”åh, tänk att få spendera en vecka till tonerna av dragspel och att få se Mona Lisa på riktigt.” Jag föll för dessa dagdrömmar, som likt sire-nerna lockade mig till att spendera mitt höstlov i Paris. Här är dock någonting man bör akta sig för i crêpens och smörsångarnas förlo-vade hembygd:

En av de saker som man kanske mest känner att man bör göra i den-na stad är att sitta på ett litet kvar-tersfik och dricka becksvart kaffe med baguette, samt röka en egen-rullad cigarett. Så morgonen efter att vi hade anlänt drog vi såklart på oss våra baskrar och bestämde oss för att göra just detta. Passande nog bodde vi just i det franskaste av alla kvarter, Montmartre, och behövde alltså inte mer än korsa gatan för att hitta ett sådant litet fik, ett boulangerie. Vi gick in och beställde tidigare nämnda mat och dryck och satte oss alltså ner för att inta detta. Efter denna oerhört genuina och på kontinenten upp-

skattade måltid tänkte vi, som vem som helst i samma sits, ta varsin cigarett. Vårt enda aber var att det inte fanns någon askkopp utställd på bordet, och för att kunna röka med någon form av klass och ele-gans så fordras ju nästan en sådan. Då jag var den enda i sällskapet som hade någon form utav bild-ning inom det franska språket gick jag in till damen bakom disken och försökte, på något knackig fran-ska, fråga om det möjligtvis skulle kunna vara så att de har askkop-par bakom disken. ”Öh, avez-vous peut-être- öhh- quelque chose que on peut mettre la chose gris de la cigarette dans quand on fume?” och det mottogs ungefär som jag hade väntat mig, med en typiskt fransk blick som signalerar oför-stående, dryghet och överlägsenhet på samma gång. Jag försökte åter igen: samma harang, denna gång illustrerandes med ena handen askandet av en cigarett och med andra handen ett askfat, genom att hålla den under den första handen. Fortfarande samma blick. Jag gick ut och hämtade en penna i väskan och försökte rita ett askfat på bak-sidan av kvittot. Ingenting. Det hela liknade mest scenen i ’Picassos äventyr’, då Gösta Ekman försöker fråga hotellreceptionisten om det skulle kunna vara möjligt att få ett glas vatten. Då jag inte hade med mig en parlör, vilket egentligen krävs för att göra sig förstådd i det-ta gudsförgätna land smsade jag till

slut en kär vän med större vokabu-lär än mig och frågade vad i helvete det egentligen kan heta. Fick svaret centrier. Med triumf i sinnet gick jag åter igen fram till disken. ”Av-ez-vous un centrier, sil-vous plaît?” Oförstående blick tillbaka. Jag för-sökte igen. ”CENTRIER?” Ingen-ting. Och igen. ”Santrieeee? San-tRRRRRieeee?” Nu var det som att ett ljus dök upp hos henne. ”Ah, un santRRRRRieeeee? Non, pas ici.” Precis som i ’Picassos äventyr’. ”Nähä”, tänkte jag, ”då får de väl fan ta och skylla sig själva” och så satte jag mig ner igen, förklarandes för resten av sällskapet att de sin välkända tradition att röka till varje måltid till trots inte hade förstått att det kanske är trevligt att sepa-rera askan ifrån resten av måltiden. Så vi satte oss ner och askade ner i springorna på plastbordet och la sedan fimparna i en kaffekopp. ”Ha så jävla kul nu då, grodätare, jag sa ju att ni skulle skylla er själva.”

Att som oskuldsfull stockholmare besöka en världsmetropol

Text: Monsieur SwagBild: My Ahlkvist

Stenbocken22/12-19/1Du kommer att få hångla med en span-jor i Berlin.

Vattumannen20/1-18/2Du kommer att ligga på hallgolvet och hånglaMed den finaste du någonsin sett.(hen du varit fasligt upp-över-öronen hemligt förälskad i ett år)och i tredje spotifyreklamen kommer du samla tillräckligt mycket mod och frå-ga: -Är vi ihop nu?-Vill du det?-Ja- Jag med. (får jag chans på dig)-( Ja)

Fiskarna19/2-20/3Du kommer få ett kärleksbrev av den finaste personen du vet. Hen kommer att ha skrivit I flera tim-mar mitt i natten och helt och totalt blottat sina känslor. Det är det ärli-gaste någon män-niska någonsin kommer ge dig.

Väduren21/3-19/4Du kommer att vara ensam hemma och hen kommer komma hem till dig. Där kom-mer ni spendera hela dagen och det kommer vara jättejättebra för ni kommer inte göra något annat än att äta spaghetti, prata i timmar om inget alls och så råka somna nära var-andra på din minisäng.

Oxen20/4-21/5Hen kommer att trycka sina öppna handflator mot din midja och hen kommer att ha på sig en stor vit t-shirt som har din bästa Kenttext skriven över sig med vattenfast spritpenna. Hen kommer att hålla sina händer tätt mot dig och under hens handflator står det med svart spritpenna att ’du och jag ska aldrig dö’.

Tvillingarna22/5-21/6På fredag kommer det komma fram en hen med mörka ögon och fin fri-syr och tala till dig på ett sätt som ingen annan tidigare gjort. Hen kommer att kyssa dig inne på krog-toaletten och sedan kommer ni att kyssas flera tusen gånger om på en svartklubb under bar himmel. Hen kommer vilja ses igen, tyckte att ni kanske skulle kunna döda ekorrar ihop (men inte på riktigt förstås)..

Kräftan22/6-22/7Du kommer att få ångest och gråta, och då kommer din partner också gråta för att hen inte kan trösta dig.

Lejonet23/7-22/8Du kommer ha förbjuden öl i kroppen och benen kommer inte kunde gå rakt då den långa snyggingen med det röda håret och de fina fräknarna kom-mer komma upp för trappan och le mot dig. Hen kommer ta din hand och ni kommer landa alltför tätt i en mjuk liten soffa. Där kommer ni dela på en öl till.

Skopionen23/10-21/11Du och den finaste i klassen över dig kom-mer att stå på busshållplatsen och vänta på din sista buss en snöig natt. Hen kommer ta dina kalla händer och fastän ni står bland tio andra kommer hen sakta att dra dig tätare och tätare till sig. När bussen kom-mer så kommer hen att fråga om du verkligen behöver åka. Då du försik-tigt nickat kommer hen att lägga sin varma hand bakom din nacke och kyssa dig. Kyssa dig så att all kyla i din kropp smälter och glöms bort.

Skytten22/11-21/12Du kommer att cykla hem till hen i spöregn och åska (just en rejäl storm är ju i sig så rysligt roman-tiskt) sen kommer ni att sitta på hens balkong och kyssa varandra efter varje ord. Ni kommer att röka upp hens sista cigg och det kommer att vara alldeles vanligt men ma-giskt på samma gång.

Horoskop Text: SpåKVinnanBild: Annika Pålsson

Vågen23/9-22/10Du kommer stå i ett mörkt kök med en utlänning med snedlugg som krullar sig lite i sidan. Hens händer kommer hamna om din midja och ni kommer att andas ikapp, med nä-sorna precis vid varandra. Men du kommer att dra dig undan och säga att du nog inte vill kyssa henom, du kommer ju sakna hen så förbaskat. Men hen kommer att lägga håret bakom ditt öra och luta sig fram. Era läp-par kommer att mö-tas, och hens tunga kommer smaka apel-sinjuice.

Jungfrun23/8-22/9Du kommer att, tillsammans med ett dussin andra individer, bli fast i en liten stuga och kolla på då-liga filmer. Den som du spanat på kommer vara där och ni kommer tala om vardagliga saker. Mitt under den sämsta filmen kommer hen ta tag om din haka och sen kommer ni kys-sas fast alla märker.

SpåKVinnan har inte tittat så mycket i stjärnorna den här gången. Mest på bloggaren Niotillfems kommentarer faktiskt.