Kulturhistoriskt reportage från Berlin

Holocaust Memorial

Oj, vad är det här? Vad häftigt!Vi har kommit till ett monument uppfört till minne av offren i förintelsen under andra världskriget. Det börjar skymma och stämningen vid Holocaust memorial är mystisk med de grå och hårda kanterna av formationen som breder ut sig på den stora platsen mitt i Berlins innerstad.Jag går med en grupp elever genom Berlin, på en guidad tur. Jens, som guiden heter, börjar närma sig slutet av rundturen, vilken han fyllt med intressant berättande om spännande platser och deras historia. Nu stannar gruppen av ganska trötta, men ändå fortfarande intresserade, ungdomar och bildar en klunga runt honom. Eftersom två vänner och jag har förberett en annan redovisning om monumentet till imorgon är vi lite spända över hur mycket av det som han kommer att berätta.

Holocaust Memorial designades av den amerikanske arkitekten och postmoderna teoretikern Peter Eisenman. Han grundade och driver sedan 1980 ett framgångsrikt arkitektkontor i New York. Verken kännetecknas ofta av abstrakta och geometriska konstruktioner. Eisenman har ritat främst för olika offentliga byggnader, men även privatägda hus. Det mest kända verk han gjort är nog ändå det monument som jag står vid nu. Holocaust Memorial var från början skapat speciellt för de judar som mördades under förintelsen, men i efterhand har man tyckt att även de andra utsatta grupperna skulle bli mer specifikt markerade vid platsen. Därför lät man göra skulpturer vid sidan av Eisenmans skapelse.

- Det finns många olika meningar om vad detta monument står för och människor får olika associationer. För min del, berättar Jens framför de sterila betongblocken, visar det en symbolisk bild av fascismen. Det är strukturerade block med exakta avstånd från varandra, man har försökt få

alla lika, men så ser man också att alla block har olika höjd. Några av blocken verkar luta som om de vill bryta sig loss, men det är svårt då de är så hårt rotade i backen. Fascismen formar dem, men det är svårare än man tror att forma och bestämma över liv, de vill åt olika håll.

Monumentet är ett enda stort fält av stora, rektangulära betongblock uppställda i ett stramt rutmönster. Det är släta och kalla ytor med strikta kanter. I det skymmande ljuset, som just nu faller på från den grå himlen, förstärks stämningen av lugn och tystnad som råder på platsen, trots att det ligger centralt i staden. Även om det är väldigt kalt och enkelt slås jag ändå av livet bland blocken, då deras olika längder utgör en mjuk vågformation tillsammans. Den grå betongfärgen får många nyanser och skepnader beroende på hur ljuset faller och skulle det vara ännu mörkare ute så hade effektfullt ljus tänts mellan betongblocken.

- Genom att ta sig genom monumentet får du känna hur blocken stänger in och omsluter mer och mer för varje steg in. Tänk det som en bild av fascismen du går igenom, ju längre in du kommer desto mer omsluten blir du och ju svårare blir det att ta sig ut. Jens fortsätter berätta om olika tankar människor skapar, för att han vill väcka nya synvinklar och påvisa hur olika tolkningarna kan vara. Genom att göra ett monument så abstrakt ger Peter Eisenman utrymme för fri tolkning, därför har han inte själv uttalat någon speciell tanke bakom det han formgett.

Förintelsemonumentet består av 2711 enskilda betongblock som alla har 95 centimeters avstånd från varandra. Dessa siffror ska inte ha något symboliskt värde, egentligen, utan det är bara tal som Eisenman tagit fram. Ändå är det människor som tolkar det till sina egna versioner som att det skulle ha en koppling till en helig skrift för judendomen. Betongblocken ska vara behandlade med ett slags kemiskt ämne som motstår klotter eller annan förstörelse - det rinner bara av vilket bevarar det tänkta utseendet. Det blev tyvärr en smärre skandal kring de anti-graffiti-kemikalier som hade producerats och tagits fram av Degussa, en kemikoncern flertalet gånger anlitades av nazisterna under kriget och vars dotterbolag tillverkade Zyklon B som man tror användes som gift i gaskamrarna vid förintelsen. Det blir en jobbig paradox som fått mycket uppmärksamhet speciellt under arbetets gång då man bestämde sig för att fortsätta samarbetet med företaget trots dess bakgrund. Men å andra sidan så finns det nog många fler företag som har skamfilat rykte från den tiden. Man kan ju fråga sig vad företaget hade för val och dessutom kan troligtvis det märkliga skapa ännu fler reaktioner av monumentet.

Området utgör ett 19.000 kvadratmeter stort fält med en placering precis intill Brandenburger Tor. Läget var utvalt sedan tidigare för detta ändamål, men man visste inte vem som skulle utforma minnesplatsen. Det anordnades en tävling, vilken Peter Eisenman vann och med hjälp av ingenjören Buro Happold kunde han genomföra sitt uppdrag. Bygget kom att kosta 27,6 miljoner Euro, men då är även informationscentret och museet, som finns beläget under monumentet, inräknat i priset. Det kan tyckas dyrt, men stället har blivit välkänt sedan det stod klart 2004 och uppskattningsvis var ca. 3,5 miljoner besökare där bara under första året. Platsen man valt är betydelsefull på grund av alla de historiska byggnader och platser som finn runtomkring.

Brandenburger Tor utgör exempelvis ett landmärke för Berlin. Det är en stadsport som funnits på Pariser Platz sedan den byggdes mellan åren 1788–1791. Kung Fredrik Vilhelm II lät bygga denna triumfbåge som en symbol för freden, vilken ironiskt nog Napoleon marscherat in genom och nazisterna använt som symbol för sin makt. I kontrast till det moderna monumentet på andra sidan några byggnader så är stadsporten av nyklassicistisk stil och ritat av arkitekten Carl Gotthard Langhans. Kulturhistoriska blandningen gör Berlin till en väldigt häftig stad, då kontrasterna är så stora. Historia bryter igenom den moderna kulturen som nu växer fram och ger en spännande blandning av gammalt och nytt. Även den mytomspunna Führerbunkern finns bara några hundra meter från förintelsens minnesplats. Man har hittills inte grävt upp den och de andra bunkrarna som finns i ett organiserat system under marken. Man är rädd för att det ska bli en hyllningsplats för Hitler eftersom att man tror att han tog sitt liv där.

Det strikta formspråk som Eisenman har använt sig av speglar väldigt bra den ideologi och de ideal som fanns under tiden vid förintelsen och framför allt var Adolf Hitler förespråkare av detta. Det var viktigt med struktur och ordning, vilket märks på inte minst Hitlers stränga utseende. Enkelheten och strukturen har Eisenman ändå gett rörelse och effekter som frambringar spekulationer och tankar. Det är närmast omöjligt att återge offrens lidande genom ett monument, men på något vis blir man ändå påmind av det fruktansvärda som hänt. Berlin och dess historia har återspeglats väldigt bra på många platser runt om i staden och det finns mycket att se. Genom att sätta upp ett så stort monument visar man att det förfärliga tider som varit inte är bortglömda. Talmannen för bygget, Wolfgang Thierse, talade på invigningen och formulerade orden: ”Ingen annan nation har ställt minnet av sitt största brott mitt i sin huvudstad” då han förklarade att ett enat Tyskland nu tog ansvar för sin historia. Det förskräckliga har hänt, men man förnekar inte eller gömmer undan sanningen.

Vi får nu avsluta vår stund vid monumentet genom att gå igenom det. Jag börjar gå och blir väldigt tagen av den gripande upplevelse alla dessa block frambringar. De blir större och större runt mig och ljuden från staden blir allt svagare. Jag går ännu lite längre in och hör i princip bara mina egna fotsteg som försiktigt tar sig fram mellan de nu väldigt höga blocken. Det är både läskigt och fascinerande, vilket gör detta till en av de mest berikande platser jag besökt. Jag kan nu gå härifrån stärkt inför redovisningen som väntar i morgon kväll.

Av Lisa Orvang, Es3