Kroppsspråkets betydelse vid distanskommunikation

Ann-Louise Johansson & Christopher JohanssonBlekinge Tekniska Högskola, VT12

Sektionen för Management

Syfte

Studien åsyftade att undersöka hur högskolestudenter kontra lärare/handledare ser på kroppsspråkets betydelse för och påverkan

på kommunikation via distans i undervisningssyfte.

Problemområde

Få kan bestrida att kroppsspåket har en betydande roll i vår vardagliga kommunikation.

Hur påverkar således avsaknad av eller reducerade möjligheter till att bruka kroppsspråk

vår kommunikation?

Metod

- I vår undersökning utgick vi ifrån det kvantitativa förhållningsättet. Undersökningen skedde genom utskick av egenkonstruerade enkäter. Enkäterna konstruerade vi och formulerade för att få de svar som vi efterfrågade.

- Inför undersökningen skedde två utskick av enkäterna vid två olika tillfällen till valda grupper. Den ena gruppen bestod då av studenter och den andra gruppen av lärare, samtliga från Blekinge Tekniska Högskola.

- En dryg vecka efter att enkäten skickats ut för första gången skickades en påminnelse till deltagarna med en vädjan att i mån av tid besvara enkäten. Redan i första utskicket hade deltagarna upplysts om att deras svar skulle behandlas strikt konfidentiellt, att enkäten bara skulle ta ett par minuter att fylla i, att de vid önskemål kunde få ta del av undersökningens resultat efter att den sammanställts, samt att de när som helst självklart kunde välja att inte besvara en fråga eller avbryta undersökningen helt, allt enligt undersökningsetiska regler (1).

Metod, fortsättning

- Enkätens svarsalternativ utgjordes av en fyrgradig skala, där 4 innebar “instämmer helt” och 1 “instämmer ej”. Orsaken till att skalan bestod av ett jämnt antal svarsalternativ var för att respondenterna skulle vara tvungna att ta ställning och inte kunna helgardera med en medelväg, till exempel 3 på en femgradig skala. Även ett ”vet ej/vill ej svara”-alternativ fanns med.

- Efter en viss tid så skedde insamling av dessa enkäter, och de svar vi fick sållades slumpmässigt ut, bearbetades I SPSS och analyserades sedan av oss.

- Genom hela arbetet med denna undersökning var vi medvetna om att det lägre än förväntade antalet respondenter gjorde att vi inte kunde se vårt resultat som generaliserbart. Däremot menar vi att vår studie snarare är att betrakta som en fingervisning inom området, och kanske en inspirationskälla för framtida forskning i ämnet.

Möjliga förklaringar till bristande antal respondenter

Så väl studenter som lärare kan ha mycket att göra så här

under slutet av vårterminen, och kände således att de inte kunde

avvara tid.

Ren och skär ovilja att delta är givetvis ännu en möjlig orsak.

Respondenterna kanske var allmänt ointresserade av ämnet, eller helt enkelt generellt negativ till att svara på undersökningar.

Vi kan inte heller utesluta att somliga mottagare av

enkäten inte besökte It's learning under tiden då

enkäten var öppen för svar.

Eftersom enkäterna skickades elektroniskt via It's learning kan tekniska problem

ha bidragit till den låga svarsfrekvensen.

Resultat

Svarsalternativ 1:

Instämmer ej

Svarsalternativ 2:

Instämmer till viss del

Svarsalternativ 3:

Instämmer till stor del

Svarsalternativ 4:

Instämmer helt

Svarsalternativ 5:

Vet ej/vill ej svara

,566 1,000 ,141 ,242 ,459

- Vår nollhypotes (H0) visade att det inte finns någon påtaglig skillnad mellan hur lärare och studenter ser på kroppsspråkets betydelse för distanskommunikation. Den alternativa hypotesen (H1) å andra sidan pekade på att så är fallet. Vår SPSS-analys påvisade att samtliga signifikanta värden är högre (0,05). På grund av detta kan vi anta att vår nollhypotes stämmer, vilket som sagt innebär att det inte finns några skillnader de båda grupperna emellan gällande synen på kroppsspråk i distanskommunikation.

Resultat, gemensamma svar (1/3)

Till vardags använder jag mig ofta av kroppsspråk i min kommunikation.

Att inte kunna använda kroppsspråk vid distans-kommunikation är ett problem.

Webbkamera är ett bra komplement för att vid distans-kommunikation kunna förmedla kroppsspråk.

Det är lättare att förstå och följa med i det som sägs om jag kan se den talandes kroppsspråk och gester.

56,1%

Instämmer

helt

56,1%

Instämmer

delvis

36,6%

Instämmer

delvis

39%

Instämmer

delvis

Resultat, gemensamma svar (2/3)

När jag inte harmöjlighet attkommunicera viakroppsspråk läggerjag större vikt vidden verbalakommunikationen.

Kommunikation blir rikare och merfyllig om deltagarna kan använda sig av kroppsspråk ochgester.

När en persons kroppsspråk inte överensstämmer (inkongruens) med vad vederbörande säger blir jag distraherad.

Att kunna uttrycka sina känslor och åsikter kroppsligt snarare än verbalt kan vara en trygghet.

43,9%

Instämmer helt

43,9%

Instämmer helt

26,8%

Instämmer delvis,

26,8%

Instämmer till stor del

43,9%

Instämmer delvis

Resultat, gemensamma svar (3/3)

Är din uppfattningatt kroppsspråket ärav mindre betydelseän det verbala dådet gäller vårkommunikation?

Är din uppfattningatt kroppsspråk ärav större betydelseän det verbala dådet gäller vårkommunikation?

Tycker du att du fårsamma möjlighetermed dinutbildning/ditt jobbdå det sköts viadistans-kommunikation somom dustuderat/jobbat påplats?

Vid kommunikationvia IT är risken förmissförstånd och-tolkningar större änvid kommunikationansikte mot ansikte?

36,6%

Instämmer ej

39%

Instämmer ej

29,3%

Instämmer

delvis

39%

Instämmer

helt

Slutsats resultat

- Sammanfattningsvis anser båda grupperna gemensamt att vårt kroppsspråk är av betydelse vid kommunikation.

- Enligt vår undersökning finns det ingen skillnad mellan gruppernas uppfattning då det gäller bruk och avsaknad av kroppsspråk i vår kommunikation.

- En brist i vår undersökning då det gäller vårt resultat är det låga antalet respondenter som påverkar vår reliabilitet negativt.

- Respondenter från gruppen studerande uppgick till 68,3% som svarade, och respondenter från gruppen handledare och lärare uppnådde 31,7% av de inkomna svaren.

Tidigare forskning på detta och närliggande områden

Det finns forskning som pekar på att upp till

50% av vår kommunikation utgörs av kroppsspråk (3).

I en studie angav enbart en utav sju tillfrågade lärare att de vid kommunikation där

kroppsspråk inte kan användas lägger större vikt

vid det verbala (2).

Föga förvånande finns det indikationer på att distanskommunikation saknar den kontinuitet

och fyllnad som kännetecknar ”vanlig” kommunikation (4).

Referenser

Bernhardsson, L., Hattinger, M. & Östlund, C. (2001). Pedagogiska funderingar på distans. Teknisk eller pedagogisk fokus I det flexibla lärandet, en diskussion kring lärarens förändrade roll I distansutbildningar. Göteborgs Universitet. (2)

Cohen, L., Manion, L. & Morrison, K. (2007). Research methods in education. London: Routledge. (1)

Hörnfeldt, K. & Lidman, M. (2003). Medvetenhet om kroppsspråk. Luleå Tekniska Universitet. (3)

Vrasidas, C. & Zembylas, M. (2003). The nature of technology-mediated interaction in globalized distance education. International Journal of Training and Development, 2003, Vol. 7, Nr. 4. (4)