Kärnkraftskrisen i Fukushima Februari 2013

_____________________________________________________________________ Översikt

Den 11 mars 2011 drabbades Japan av en kraftfull jordbävning med magnituden 9.0. Jordbävningen följdes av en tsunami som träffade landets östkust, ödelade samhällen och dödade tiotusentals människor. Händelsen utlöste den största kärnkraftsolyckan sedan Tjernobyl 1986. Den avslöjade också allvarliga brister i de japanska kärnkraftverkens säkerhetssystem, liksom hemligt samförstånd mellan regeringen och kärnkraftsindustrin. Härdsmälta

Jordbävningen orsakade ett strömavbrott vid kärnkraftverket Fukushima Daiichi som har sex reaktorer. Den efterföljande Tsunamin lade kärnkraftverkets dieseldrivna reservgeneratorer under vatten och strömmen slogs ut helt och hållet vilket ledde till att kylsystemen för reaktorhärden kollapsade. Eftersom kärnbränslet inte kunde kylas ned smälte det i reaktor 1, 2 och 3. Vätgas ackumulerades på grund av det skadade bränslet och exploderade i samtliga tre enheter samt orsakade stora skador på skyddshöljet i reaktor 4. Kärnkraftsolyckan rankades till nivå 7 på den internationella INES-skalan International Nuclear Event Scale), vilket är den högsta rankningen en sådan olycka kan få. Japans kärnsäkerhetsorgan NISA (Nuclear and Industrial Safety Agency) uppskattade att mängden radioaktivt cesium som spreds ut i atmosfären till följd av explosionen var jämförbar med 168 Hiroshimabomber. Risken för en härdsmälta vid en tsunami hade förutsetts i dokument som NISA publicerat redan 2008.Tokyo Electric Power Company (TEPCO), som äger kärnkraftverket, visste att det fanns en risk att kärnkraftverket i Fukushima inte skulle klara av en tsunami men vidtog inga åtgärder för att förbättra eller förstärka kärnkraftsanläggningen. Istället struntade både tillsynsmyndigheterna och TEPCO i faran. Deras underlåtenhet att satsa på säkerhetsåtgärder resulterade i katastrofen i Fukushima. Tre separata utredningar ledda av regeringen, parlamentet och en oberoende kommission, avslöjade "systematisk oaktsamhet" och konstaterade att det rörde sig om en "konstgjord katastrof." Mer än ett år senare medgav TEPCO slutligen att "bristen på säkerhetskultur" och "maskopin” mellan myndighet och kärnkraftsindustrin orsakat härdsmältorna. Evakuering

160 000 människor beordrades fly från de kontaminerade områdena upp till 50 km runt kärnkraftverket i Fukushima och tusentals lämnade området frivilligt. Av dessa är tiotusentals fortfarande hemlösa. Evakueringszonen på 20 km är fortfarande förbjudet område och experter räknar med att området kommer att förbli obeboeligt i decennier framöver. Många områden även utanför evakueringszonen är fortfarande förbjudna att tillträda. De flesta som evakuerades från andra områden har än så länge valt att inte återvända eftersom de är rädda för strålning, den efterföljande arbetslösheten och för att vara tvungna att bo i en ”spökstad”. Kontaminering

Utbredd radioaktiv kontamination har upptäckts utanför den ursprungliga evakueringszonen på 20 km, vilket resulterat i evakuering av städer så långt bort som 50 km från anläggningen. Allvarliga nivåer av radioaktivitet har återfunnits i Tokyo mer än 200 km från Fukushima, och ännu längre bort. Experter uppskattar att 40 kvadriljoner becquerel av radioaktivt cesium spreds ut i atmosfären, ca 20 procent av vad som frigjordes från Tjernobyl och långt mer än vad man först trodde. En studie genomförd av forskare från Woods Hole Oceanographic Society kallar katastrofen i Fukushima för ”det största oavsiktliga utsläppet av radioaktivitet i havet genom tiderna.” I april 2011 var halten av cesium-137 i havet utanför kärnkraftverket Fukushima Daiishi 50 miljoner gånger högre än innan olyckan.

Forskare varnar för att radioaktivitetens inverkan på ekosystemen inte kommer bli helt känd förrän om flera decennier. Prover från havsmiljön som samlats in av Greenpeace har visat höga halter av radioaktivt cesium i tång och fisk. En analys som utförts av Asahi News med hjälp av data från TEPCO, visade att 462 TBq (terabecquerel = biljoner Becquerel) radioaktivt strontium har frigjorts i Stilla havet. Om radioaktivt strontium kommer in i näringskedjan ackumuleras det i skelettet och kan orsaka leukemi och skelettcancer. I Japan har man funnit kontaminerat ris, nötkött, frukt, grönsaker, mjölk och välling vilket orsakat rädsla bland invånarna och inneburit en svår belastning för den japanska ekonomin. Så sent som i januari 2013 fångades fisk utanför Fukushima med 254 000 Bq / kg av radioaktivt cesium, 2 540 gånger mer än vad som är den lagliga gränsen för mänsklig konsumtion. Hem, skolor och offentliga plaster måste genomgå omfattande sanering och stora jordmassor måste avlägsnas. Omkring 29 miljoner kubikmeter radioaktiv jord kommer att behove saneras bort enbart från Fukushima-prefekturen. Avfallshantering och lagring är ett aktuellt och växande problem. För närvarande har mer än fyra miljoner ton radioaktivt avfall grävts fram. Invånarna är oroliga för så kallade "tillfälliga" lagringsplatser, som innebär att en stor del av avfallet fortfarande finns nära hem, skolor och andra bebyggda områden. Under tiden har arbetet med att sanera städerna kantats av omfattande skandaler. Arbetare kontrakterade av TEPCO har åtalats för dumpning av radioaktivt material i floder, bäckar och skogar och medlemmar från organiserade brottssyndikat har infiltrerat processen där miljarder dollar står på spel. Tillståndet för reaktorerna i Fukushima

I december 2011 uppgav regeringen och TEPCO att reaktorerna hade nått ett tillstånd av så kallad kall nedstängning, trots att de fortfarande inte kunnat fastställa vare sig exakt var det nedsmälta kärnbränslet finns eller vad det har för temperatur. Kärnbränslet tros ha smält ned genom de tjocka stålgolven i reaktorernas tryckkärl och kanske till och med genom reaktorinneslutningens tjocka betongfundament. Byggnaderna är i ett tillstånd där förstörelsen syns tydligt, med nedfallna kablar och omkullvälta bilar som fortfarande efter nästan två år är på samma ställen som när den kraftiga jordbävningen och tsunamin drabbade kusten vid Fukushima. Det var främst politiska skäl som gjorde att regeringen uppgav att man åstadkommit en kall nedstängning. Sanningen är att två år efter katastrofen är tillståndet för de fyra kärnreaktorerna i Fukushima Daiichi inte säkert eller stabilt. Utsläpp av radioaktiva ämnen fortsätter än idag att kontaminera havet och förstöra grundvattnet. Strålningsnivåerna är fortfarande för höga för att arbetare ska kunna gå in i reaktorerna. I februari 2013 begärde en tidigare medlem av den parlamentariska kommissionen en ytterligare formell utredning för att undersöka om TEPCO uppsåtligen har hindrat insatser för att undersöka skador på reaktor 1 vilka orsakades av den första jordbävningen – innan tsunamin ens nåde kärnkraftverket. Om sådana skador upptäcks påvisar detta att jordbävningsstandarden på kärnkraftverken är otillräcklig i ett land som genomkorsas av förkastningssprickor. Försöken med att dekontaminera det mycket radioaktiva vatten som använts för att kyla ned reaktorerna har varit förenat med stora svårigheter. Experter uppskattar att det varje månad läcker 10 000 liter radioaktivt vatten från reaktorerna. För närvarande lagras över 200 000 ton förorenat vatten vid anläggningen. En närbelägen skog har förstörts av TEPCO för att utgöra plats åt de tankar som så småningom ska kunna lagra 700 000 ton vatten. Tjänstemän uttrycker redan oro över vad som kommer att hända när dessa tankar så småningom fylls. TEPCO planerar att dumpa det förorenade vattnet i havet efter att ha minskat dess radioaktivitet. Vid anläggningen är kylsystemen av de havererade reaktorhärdarna fortfarande provisoriska. De skadade reaktorerna fortsätter att kontaminera omgivningarna och är dessutom känsliga för skador som skulle kunna uppstå vid någon av Japans vanligt förekommande jordbävningar. Aktuella uppskattningar tyder på att avvecklingen av reaktorerna i Fukushima Daiichi kommer att ta minst 40 år.

Kostnader

Japans centrum för ekonomisk forskning (The Japan Centre for Economic Research) har uppskattat att hela kostnaden för olyckan i Fukushima ligger på mellan 48 miljarder och 169 miljarder euro. I augusti 2012 tvingades den japanska regeringen att nationalisera TEPCO, eftersom dess skulder översteg dess tillgångar. Regeringen har hittills skjutit till cirka 45 miljarder USD i företaget för att hålla det flytande och har godkänt cirka 36 miljarder USD i statligt stödda finansieringar för att kompensera katastrofens offer. Dessa kostnader måste axlas av skattebetalare och konsumenter i form av högre elpriser och de förväntas dessutom öka. Kompensationsprocessen

Två år efter katastrofen har ingen fått tillräckligt med kompensation för att bygga upp sina liv och ännu har ingen fått tillräcklig kompensation för att täcka de hela förlusterna av hus eller egendom TEPCOs sätt att hantera kompensationsprocessen har varit komplicerad och restriktiv, vilket har bromsat upp antalet ansökningar. TEPCO begärde från början att de sökande skulle fylla i ett formulär på 58 sidor med hjälp av en handbok på 158 sidor. Som jämförelse kan nämnas att en av TEPCOs manualer för kärnkraftsolyckor var på tre sidor, och en annan bara sex sidor lång. De drabbade har klagat på formuläret och företaget har nu förenklat det. Samtidigt har mer än 10 000 människor lämnat in stämningsansökningar mot företaget för bland annat vårdslöshet, hälsoproblem och egendomsskador. Politiska och sociala effecter

Katastrofen i Japan påverkade hela världen. Många länder har omvärderat säkerheten för sina egna kärnkraftverk och dess förmåga att klara av at stå emot en naturkatastrof. Tyskland stängde omedelbart flera reaktorer och har valt att avveckla all kärnkraft till år 2022. Katastrofen i Fukushima har väckt allvarliga frågor kring myten om den säkra kärnkraften. Japan ansågs ha en industri med hög säkerhet, stram reglering och teknisk skicklighet. Avslöjanden om omfattande korruption inom kärnkraftssektorn har dock uppdagats, både i form av försök att vilseleda allmänheten samt den svågerpolitik som råder mellan kärnkraftföretagen och de statliga myndigheter som övervakar dem. Uppdrag granskning 8 februari 2012. visade tydligt att vi har exakt samma situation i Sverige. Allmänhetens stöd för kärnkraften i Japan har till stor del försvunnit och massiva protester mot kärnkraften med upp till 100 000 människor inträffat regelbundet i landet. I maj 2012 stängdes landets samtliga 50 reaktorer på grund av regelbundna avbrott och underhåll, vilket gjorde landet kärnkraftsfritt för första gången på 42 år. Trots rädsla bland kärnkraftsindustrin och varningar för strömavbrott fanns inga större problem med elförsörjningen, vilket visar att Japan kan överleva utan kärnkraft. I september 2012 lovade dåvarande premiärminister Yoshihiko Noda att avveckla all kärnkraft i Japan till 2030-talet. I december kom emellertid en ny administration till makten och under ledning av premiärminister Shinzo Abe har man sagt att man ska se över detta mål och verka för att starta flera av landets reaktorer. Trots omfattande motstånd från allmänheten återstartades i augusti 2012 de två reaktorerna vid Ohi kärnkraftverk i Fukui-prefekturen, som dock kommer att stängas ned igen i september 2013. Det kan ta lång tid innan många av landets reaktorer får tillstånd att starta igen, detta som följd av de nya och strängare reglerna från landets nyetablerade myndighetm, Nuclear Regulation Authority (NRA). Kostsamma och tidskrävande uppgraderingar kan hålla många av kärnkraftverken stängda under en lång tid framöver, vilket återigen gör Japan kärnkraftsfritt.