i stood there

67
Förord! Den här berättelsen är började jag med för många år sedan. Jag närde en klen förhoppning att kunna skriva en berättelse på engelska, och därmed möta en bredare publik. En mycket god vän, som fick läsa mitt valhänta försök, gjorde tummen ner och tyckte att mitt språkbruk inte räckte till. Heder åt henne som vågade säga sin ärliga åsikt. Berättelsen fick ligga I träda tills för ett tag sedan när jag gjorde ett tappert försök att återuppväcka den. Jag skrev om den till svenska, men behöll själva berättelsen och den plats på världskartan den redan hade. Då tiden ändå flugit iväg en hel del sedan dess och situationerna, på flera sätt förändrats, tog jag tillfället I akt och verkligen spände bågen högt när det gäller vetenskapens utveckling inom ett område som många i min läsekrets är intresserade av. Lite av Science Fiction finns därför med och jag hoppas att det blir ett intressant inslag I berättelsen. För att ändå behålla historiens ursprung och plats på jorden har jag valt att behålla den titel jag först satte på berättelsen. Några jämförelser i övrigt med dagens situation i det land jag placerat mina huvudpersoner i skall heller inte göras, utan snarare se landet som det en gång var, möjligheternas land. Med detta önskar jag mina läsare en god läsning och tar tacksamt emot de synpunkter ni eventuellt har på min berättelse. EvaBirgitta I stood there! Av EvaBirgitta Jag stod där, något darrande, framför spegeln. I spegeln kunde jag se min spegelbild, endast klädd i en helt nytt behå- och trosset i det mest delikata material i renaste vitt och med mitt hår insvept i en handduk som en turban. Jag hade precis kommit ut från en varm och härlig dusch och hade använt de flesta av alla de parfymerade produkter som var en del av vårt badrum. Jag kände att min kropp hade en trevlig lukt och kändes smidig och mjuk. Bh och trosor var en gåva från min mor och behån hade inbyggda kuddar fyllda med en vätska som fick dem att kännas som verkliga bröst och gav mig en fin klyfta. Jag stod där och gjorde några små justeringar på min behå när jag hörde min mamma från rummet intill - Älskling, när du är redo kan du komma in till mig.

Upload: evabirgitta-persson

Post on 21-Jan-2018

248 views

Category:

Marketing


2 download

TRANSCRIPT

Förord!

Den här berättelsen är började jag med för många år sedan. Jag närde en klen förhoppning att kunna skriva en berättelse på engelska, och därmed möta en bredare publik. En mycket god vän, som fick läsa mitt valhänta försök, gjorde tummen ner och tyckte att mitt språkbruk inte räckte till. Heder åt henne som vågade säga sin ärliga åsikt. Berättelsen fick ligga I träda tills för ett tag sedan när jag gjorde ett tappert försök att återuppväcka den. Jag skrev om den till svenska, men behöll själva berättelsen och den plats på världskartan den redan hade. Då tiden ändå flugit iväg en hel del sedan dess och situationerna, på flera sätt förändrats, tog jag tillfället I akt och verkligen spände bågen högt när det gäller vetenskapens utveckling inom ett område som många i min läsekrets är intresserade av. Lite av Science Fiction finns därför med och jag hoppas att det blir ett intressant inslag I berättelsen.

För att ändå behålla historiens ursprung och plats på jorden har jag valt att behålla den titel jag först satte på berättelsen. Några jämförelser i övrigt med dagens situation i det land jag placerat mina huvudpersoner i skall heller inte göras, utan snarare se landet som det en gång var, möjligheternas land. Med detta önskar jag mina läsare en god läsning och tar tacksamt emot de synpunkter ni eventuellt har på min berättelse.

EvaBirgitta

I stood there!

Av

EvaBirgitta

Jag stod där, något darrande, framför spegeln. I spegeln kunde jag se min spegelbild, endast klädd i en helt nytt behå- och trosset i det mest delikata material i renaste vitt och med mitt hår insvept i en handduk som en turban. Jag hade precis kommit ut från en varm och härlig dusch och hade använt de flesta av alla de parfymerade produkter som var en del av vårt badrum. Jag kände att min kropp hade en trevlig lukt och kändes smidig och mjuk. Bh och trosor var en gåva från min mor och behån hade inbyggda kuddar fyllda med en vätska som fick dem att kännas som verkliga bröst och gav mig en fin klyfta. Jag stod där och gjorde några små justeringar på min behå när jag hörde min mamma från rummet intill

- Älskling, när du är redo kan du komma in till mig.

Jag tvekade en stund innan jag tog en sista blick på mig i spegeln och med något skakiga ben gick över till min mors rum. På tröskeln till hennes rum stannade jag och såg på henne. Hon satt på bänken framför hennes sminkbord och en av hennes fötter vilade uppe på bänken medan hon gjorde pedikyr. Men det var inte därför jag stannade upp och tvekade att göra min entré. Framför mig satt min mor i hennes födelsedagskostym och jag hade en perfekt utsikt över de mest intima delarna av hennes kropp. Hon hörde mig och lyfte huvudet och log till mig - Så fin du är, min kära. Snälla du, kom hit och sätt dig bredvid mig så att jag kan hjälpa dig att göra dig redo.

När jag fortfarande inte flyttade mig fortsatte hon

- Var inte så blygsam. Vi flickor har inga hemligheter för varandra.

Hon sträckte ut armen som en inbjudan till mig och jag kunde inte längre stå kvar utan började gå mot henne. Hon flyttade lite på sig på bänken så jag fick en plats på den andra halvan och även jag satte upp en fot på bänken på samma sätt som mor. Jag var fortfarande nervös och inte helt bekväm med att sitta där i bara behå och trosor trots att jag var mer klädd än min mor. Jag kunde ändå inte låta bli att beundra min mors kropp som vilken kvinna som helst skulle vara avundsjuk på. Hennes fasta bröst var nästan perfekta, en platt mage, och resten av hennes kropp var helt felfri. Du kan inte tro att hon passerat fyrtioårsåldern. Hon måste ha sett mina blickar men hon bara log och gav mig en uppskattande klapp på min nakna arm. Jag fick gåshud och log tillbaka mot henne innan jag tog de verktyg hon gav mig och lektionen kunde börja.

Med en expert på den motsatta sidan gick det smidigt och snabbt och snart blänkte mina tånaglar i klarrött medan min mors var i en djupt vinröd färg. Innan vi började med våra fingernaglar föreslog mor att vi skulle ta en paus och få i oss något att äta. Hon reste på sig och kom tillbaka med två morgonrockar, men innan hon gav mig den ena justerade hon något på min behå och klappade mig vänligt på ryggen. Vi svepte morgonrockarna om oss och gick ut till köket och började söka igenom kylen för att hitta några ätbart. Kylskåpet var nästan tomt eftersom vi i morgon skulle påbörja vår resa ner till Florida för att i första hand ha en semester men också att försöka göra en nystart i våra liv. Det fanns inte mycket att äta så mamma tog sin mobiltelefon och slog numret till pizzamannen och beställde två till oss. Efter ett par minuter dök en ung pojke upp vid vår entré och mor besparade mig mötet med pizzamannen endast iklädd morgonrock och gick själv för att möta honom. Han fick bra med dricks, men det var inte nödvändigt alls eftersom bara hennes klädsel var dricks i sig och jag kunde se från köksfönstret att han var mer än nöjd när han återvände till sin bil och vi kunde stilla vår egen hunger, fast av annat slag, och fundera på vad som låg framför oss.

De senaste månaderna har varit ett enda stort kaos i våra liv. Orsaken till detta kaos var att min pappa dog i en bilolycka och i ett försök att tränga undan sorgen och saknaden av hennes make och min far, ägnade hon dagarna med att storstäda huset. Under det arbetet

upptäckte hon alla mina tjejkläder, noga undangömda i min garderob. Du förstår, jag är inte en flicka utan en pojke. Inte den största här på jorden utan en smal kille ca 168 cm lång och väger bara en liten bit över 60 kilo. Jag är nyss fyllda 16 år och har gillat att klä mig i tjejkläder i många år. Min garderob har varit mycket begränsad och de flesta av mina kläder kommer från secondhand butiker och varit både föråldrade och passar dåligt på min kropp. Men för mig var det mina mest värdefulla saker och jag blev riktigt upprörd och rädd när mor upptäckte min hemlighet.

Om det bara var ett resultat av ännu en besvikelse i hennes liv eller om hon bara inte brydde vet jag inte, men hon gjorde inte något större affär över upptäckten. Hon konfronterade bara mig med kläderna och frågade om de var mina. Rodnande hade jag bekräftat det hela och de följande dagarna fick hon mig att tala om mina känslor och inre tankar när jag klär mig sig som en flicka. Hon hade också förklarat att om jag gillade att klä mig som en flicka så måste det vara i kläder som passade mig och göra mig presentabel.

Några veckor innan hennes upptäckt av mitt hemliga begär att klä mig som flicka hade hon tagit upp idén att vi skulle hyra ett hus i Florida under sommaren och ge oss en chans att hitta tillbaka till någon form av liv utan min far och hennes make. Denna nya upptäckt hade inte fått henne att ändra sina tankar utan vi hade gemensamt bestämt att vi skulle vänta till vår resa ner till Florida innan det var dags att släppa ut flickan inuti mig i det fria. Den sista veckan har varit hektisk. Vi hade packat de tillhörigheter vi skulle ta med oss och resten hade magasinerats. Huset var nu nästan tomt och också sålts till ett ungt par med en liten baby. De har lovat att ta hand om våra kvarvarande möbler och se till att lagra dem bland våra andra tillhörigheter tills vi beslutat var och hur vi ville bo.

Mor och jag hade också besökt ett antal butiker för att hitta mig en liten men korrekt garderob för en tonårsflicka. Mina gömda kläder hade förkastats av min mor och var nu ett minne blott men jag sörjde inte mycket efter dom utan jag litade på henne när hon sade att hon skulle hjälpa mig att hitta flickan inuti mig. Även om jag såg fram emot att följa henne till köpcentret för att hitta kläder till mig var det med viss tvekan jag gjorde det. Föreställ dig att jag träffade några av mina vänner medan vi sökte efter kläder. Även om jag gillar idén att verkligen släppa ut flickan inuti mig jag var nervös som bara den när jag var tvungen att möta denna utmaning. Men allt hade fungerat utan problem och nu var jag en stolt ägare av det mesta en flicka i min ålder känner sig behöva. Bh- och trossettet jag hade på mig nu var en av de uppsättningar vi köpt och jag var mycket stolt över hur väl de passade mig och hur kvinnlig de gjorde mig.

Efter att vi hade avslutat vår måltid vi gick tillbaka till min mors sovrum. Den här gången frågade hon mig om hjälp att hitta några underkläder till henne och snart hade jag valt ett liknande set som mitt. Naturligtvis behövde hon inte någon stoppning i hennes behå och det var med darrande händer jag uppfyllde hennes begäran om att jag också skulle sätta denna nätta sak på henne och knäppa ihop den i ryggen. Jag fick en snabb touch av hennes bröst under uppgiften och de var så mjuka men ändå fasta och det var med ren avundsjuka i mina

ögon när de doldes under det spetsförsedda plagget. Hon låtsades dock inte om mina blickar utan uppmanade mig att sitta ner på bänken och vecklade ut min turban. Håret var nu torrt och hon börjar kamma ut mitt ganska så långa hår, det nådde faktiskt ända ner på mina axlar. Normalt hade jag det uppsatt i en hästsvans, men för tillfället lät mamma det falla ut i all sin prakt för att se vad hon kunde göra för att förbättra min kvinnliga skepnad. Hon berättade att hon helst ville rulla upp mitt hår, men för det första så var hennes papiljotter redan nedpackade och för det andra trodde hon att jag behövde en god natts sömn innan vår långa resa i morgon, och att sova i rullar var inte en lätt uppgift, speciellt inte första gången du gjorde det.

Efter några förslag från henne bestämde vi att hon bara skulle trimma några kluvna toppar och även klippa till en lugg på mig. Inte för tjejig, men inte heller för manlig. Hon gjorde avsiktligt luggen lite längre så jag lätt kunde dölja hennes nästa steg. När hon var klar med mitt hår började hon omedelbart plocka mina ögonbryn. Hon gjorde det grundligt och nu missade hon inte chansen att göra dem så feminina som hon kunde. När hon visade mig resultatet kunde jag bara konstatera att de var perfekt. De var tunna och gick i en mycket feminin båge över mina ögon och inramade dem på ett mycket spektakulärt sätt. Jag var mer än nöjd med resultatet och spontant gav mamma en kram.

Vi tog sedan de verktyg som behövdes för en manikyr och samtidigt började vi arbeta på våra naglar. Mor visar mig hur man ger dem en rund och feminin form och när min första hand var klar kunde jag jämföra med min andra hand och se hur olika de nu var och hur illa skötta de tidigare varit. Snabbt började jag att göra de återstående naglar och lovade mig själv att aldrig låta dem bli i detta eländiga skick någon mer gång. Mor målade sina naglar i samma vinröda nyans som hon hade på tårna, men hon rådde mig inte att göra samma sak utan valde istället ut en ofärgad lack åt mig för tillfället. Jag blev lite besviken men när jag var klar var jag mer än nöjd över resultatet.

Det var nu mer än dags för sängen och vi kramade om varandra innan jag lämnade henne och gick till mitt rum för, kanske, den sista gången. På min säng låg redan mitt nattlinne och dess matchande trosor så jag behövde bara knäppa upp min behå och byta trosor innan jag lät det silkeslena nattlinnet glida ner över min kropp. Samtidigt som det var en sensationell känsla när den smekte min kropp var det ändå en känsla av att något saknades. Jag upptäckte snart att det var känslan av en egen byst som var det jag saknade, men jag ville inte använda min nya bh så jag lät den hänga på stolen bredvid min säng och såg fram emot morgonen när jag återigen skulle kunna fästa den runt min överkropp och känna den bekväma begränsning och de vackra utbuktningar den skapade på min kropp.

Morgonen kom och efter en härligt uppiggande dusch klädde jag på mig. Mina nya underkläder var givna, men sedan hade mor och jag varit överens om att jag skulle lämna Carbondale som kille men att vi så snart det var möjligt låta Sheryl, mitt valda flicknamn, fortsätta den långa resan ner till den lilla staden Marathon längst ner i södra Florida där vår bungalow väntade på oss. Jag klädde därför på mig de enda killkläder jag hade kvar i min

garderob och avslutade med en bylsig collegetröja med Southern Illinois Universitys logga prydligt på framsidan. Jag fixade också till min sedvanliga hästsvans så nu var det bara luggen och de prydligt manikyrerade naglarna som bröt mot mitt vanliga jag.

Mor nickade gillande mot mig när vi mötte varandra i köket och efter en snabb frukost och tömning av de sista resterna i kylskåpet gjorde vi oss redo för vår avresa. Samtidigt ringde det på dörren och vi kunde se en smärre delegation som stod utanför på vår veranda. Det var våra närmaste grannar som kommit för att önska oss lycka till på vår resa och både jag och mor blev en hel del överraskade över deras närvaro, men samtidigt utbytte vi gillande blickar till varandra att vi vidtagit försiktighetsåtgärden och låtit Sheryl hålla sig i bakgrunden ett tag till.

Det blev ett känslomässigt svårt avsked, för även om vi inte hade så nära kontakt med grannarna så hade de verkligen ställt upp för oss när min far omkom. Då fanns de där för oss och hjälpte oss med mycket av de praktiska och vardagliga göromålen när allt annat stod stilla i både huvud och kropp för oss. Med i sällskapet var också en jämnårig flicka, boende några hus bort, och vi hade varit tillsammans en del under åren och nu drog vi oss lite åt sidan från de övriga. Hon tittade noga på mig men väntade tills vi kommit utom hörhåll innan hon började

- Du är så förändrad. Du har klippt dig ser jag. - Ja, mamma klagade på mig och mitt hår så igår gav jag efter och lät henne klippa en

lugg. Ser det konstigt ut? - Nej, inte alls, bara så ovant att se dig så. Passar jättefint ihop med din hästsvans och

dina ansade ögonbryn. Säger jag något galet om jag säger att du ser väldigt söt ut. Nästan som en tjej.

- Det säger du, svarade jag lite undrande och funderade på hur detta skulle sluta. - Ta inte illa upp, jag menade inget illa utan tycker bara att det, på något sätt, passar

dig väldigt bra. Det är heller inget fel att se ut som en tjej. Tänk bara på alla tjejer som gör allt för att se ut som killar. Ingen tycker det ser konstigt ut så varför skulle det vara annorlunda om en kille vill se ut som en tjej. Är det det du vill? Jag menar, vill du se ut som en tjej?

Jag blev lite ställd över hennes direkta fråga och kände hur rodnaden steg upp i mitt ansikte. Jag såg på henne att hon också märkt det så jag sa bara till henne

- Kom så går vi in på gården där vi kan vara för oss själva

Hon nickade och när vi kom runt husknuten kände jag hur hennes hand sökte min och tog tag i den. Hon kramade den hårt men det kändes inte ovänligt och min blick sökte efter hennes. När våra blickar möttes log hon bara mot mig och lät mig finna orden jag sökte

- Du har rätt att jag gärna vill se ut som en tjej. Du ser ju hur jag ser ut! Hur många killar i min ålder är lika korta och väger lika lite som jag gör. Dessutom så låter jag mer som en tjej när jag pratar eftersom jag ännu inte kommit i målbrottet. Jag tycker inte jag passar in bland alla dessa testosteronstinna exemplaren som gör allt för att visa sig på styva linan.

Hon fnittrade till lite vid min beskrivning men sa inget utan lät mig fortsätta. Fortfarande utan att släppa min hand.

- Egentligen vet jag heller inte om jag passar in bland er tjejer, men det finns något inom mig som säger att jag är mer som er, både till sätt och utseende. Vad säger du?

- Jag kan hålla med dig om din beskrivning och jag kan också förstå om du känt dig utanför killarnas gemenskap. Jag har sett hur du gärna håller dig för dig själv. Jag har väl kanske också varit dålig på att ta kontakt under senare år och lite glömt hur roligt vi haft tillsammans när vi var yngre. Då spelade det liksom ingen roll att vi var en tjej och en kille som lekte ihop. När vi sedan kom i tonåren så blev det plötsligt inte ”godkänt” att man hade en kille som kompis. Det gick bara inte. Killar skulle man ogilla eller kila stadigt med, inte bara vara kompisar. Men är jag ofin om jag frågar vad som kommer hända nu. Jag förstår ju att det inte är utan ditt godkännande som din mamma har klippt lugg på dig och ansat dina ögonbryn. Har det hänt mer också? frågade hon och svepte varligt undan min lugg med sin fria hand för att närmare beskåda mina ögonbryn. Hon väntade inte på mitt svar utan fortsatte.

- Det är riktigt proffsigt gjort och mycket snyggt på dig. Jag är riktigt sotis. Faktiskt! - Jo, jag blev också glad när jag såg resultatet. Det här gjorde vi också, svarade jag och

visade upp min fria hand och de målade naglarna. - Oj, det har jag inte sett. Snyggt! Synd bara att du inte hade lite rosa lack istället. Det

skulle passa jättefint ihop. - Det skall bli så också, men vi ville inte göra för mycket innan vi åkte. Vi hade inte

räknat med att en så skarpsynt person som du skulle komma och vinka av oss. Jag ser också gärna att du håller den här saken för dig själv för jag vet knappt själv var jag står i den här saken, bara att det pirrar så där härligt som det gör när man gillar något. Om du lovar att hålla allt för dig själv kan jag berätta något annat också.

- Jag lovar! Svarade hon och tittade förväntansfullt på mig.

Jag kastade ett snabbt öga runt mig och såg att vi fortfarande var ensamma. Jag förde sedan hennes hand, som fortfarande vilade i min hand, sakta upp mot mitt bröst och placerade den rakt över den ena behåkupan. Hon flämtade till lite och log sedan brett med hela ansiktet.

- Du har behå på dig. Så häftigt. Den måste jag få se!

Jag tittade mig omkring än en gång innan jag släppte hennes hand och sakta förde upp min tröja så att min bringa blottades. Hon tittade på mig och sedan på min bringa innan hon fortsatte.

- Så fin den är! Det ser verkligen ut som om du har bröst. Är det en sån där behå som har inlägg?

- Nej det är inga inlägg utan det är någon vätska som gör att den känns mer som om det vore riktiga bröst därunder. Jag vet ju egentligen inte hur det känns att ha bröst, men för mig känns det väldigt naturligt.

- Får jag känna? - Visst gör det!

Hon la sin hand över mitt falska bröst och jag kunde faktiskt förnimma hur hennes hand sakta utforskade mina två oäkta tvillingar på bröstet. Hon släppte sedan taget och utan vidare diskussioner drog hon undan sina händer och lyfte upp sin topp och manade på mig

- Känn efter själv och säg om du känner någon skillnad. Jag tyckte i alla fall att det kändes väldigt äkta.

Jag var inte sen att följa hennes uppmaning men med mycket stor försiktighet smekte jag ömt hennes äkta liljekullar. Jag tyckte dock att det verkligen kändes att hennes var av äkta vara, men kunde ändå förstå hennes synpunkt att känslan, upplevelsen, låg väldigt nära varandra. Vi ville emellertid inte fortsätta våra utforskningar vidare utan kände att vi nog borde återvända till de andra innan de började undra var vi var. På vägen tillbaka fortsatte hon

- Jag kan bara önska dig lycka till och lova mig att du skriver och berättar om hur det går för dig. Jag lovar att allt du berättar stannar oss emellan och jag lovar att stötta dig om du har frågor som du kanske inte vill ställa till din mamma. Jag tycker det här är jättespännande och önskar dig all lycka.

- Tack skall du ha! Det här blir bara bättre och bättre ju mer jag pratar med dig. Jättebra om vi kan hålla kontakten. Jag tänker öppna ett nytt facebook-konto i mitt nya namn och då kan jag ju lägga till dig som vän.

- Jättebra. Vad kommer du att kalla dig? - Jag har bestämt mig för Sheryl. Jag tycker det låter fint. - Det tycker jag också. Lycka till Sheryl och jag tror du kommer att bli en jättetrevlig

tjej. Lova att skicka mig ett kort på hur du ser ut. - Jag lovar och tack för att du varit så rättfram och förstående. - Tack själv, fast nu tycker jag det blir ännu tråkigare att du skall flytta. Tänk vilken bra

väninna jag skulle haft om du stannat kvar.

Än en gång rodnade jag men jag kunde inte hitta något lämpligt svar och dessutom var vi nu tillbaka hos de andra. Det verkade dock inte som om de saknat oss men det kändes

ändå som vi kommit tillbaka i rätt tid för att undvika frågor. De andra såg oss komma och bara nickade mot oss och började säga hejdå till min mor och mig. I sedvanlig ordning fick vi välgångsönskningar med oss och en del adresser utväxlades innan vi åter stod ensamma och lite tafatt funderade på vad vi skulle göra härnäst.

Ganska snart samlade vi dock ihop oss och avslutade det vi höll på med när våra grannar kom förbi och efter en sista runda genom huset, där vi faktiskt hittade några kvarglömda saker, satte vi oss i bilen och rullade iväg mot vårt nya liv.

Sheryl hoppade på resan redan vid utfarten från Carbondale. Bilen skulle ändå tankas så då passade jag på att smita in på damernas och utföra den lilla förändringen av kläder som behövde göras och anlägga en enkel men ändå korrekt sminkning på en flicka i min ålder. Ett par sandaletter med lite klack på fullbordade bytet och med en härlig känsla i kroppen återvände jag till bilen och med en elegant rörelse satte mig tillrätta i bilen. Mor var inte riktigt klar än med sina göromål, så jag tog tillfället i akt när vi stod stilla och fullföljde förvandlingen med att lägga ett lager med rosa nagellack på mina slanka fingrar. Mor log gillande mot mig när hon återvände och nu kände vi båda att vår resa mot, visserligen ännu ett okänt mål men ändå starten på något nytt, verkligen hade startat.

På tredje dagen efter vår start närmade vi oss nu raskt vårt mål. Spänningen inom oss steg och den trötthet vi känt de senaste timmarna var nu som bortblåst. Resan ner till Florida hade också gått enligt planerna och på de bägge ställen där vi övernattat hade vi blivit väl emottagna och vi titulerades flitigt som ”mam” och ”miss” vilket gladde oss båda. Det fungerade också fint att dela dubbelsäng med min mor och jag kunde verkligen känna att det fanns en skillnad mot om jag fortfarande hade rest med henne som hennes son. Skillnaden fanns där trots att jag egentligen var precis samma människa och det ”bara” var min klädedräkt som förändrats.

Nu var det väl inte riktigt sant att det bara var min klädedräkt som förändrats. En av våra övernattningar skedde i Atlanta, alldeles intill ett stort shoppingcenter, och eftersom vi valt att inte pressa oss för hårt med vår körning hade vi gott om tid att botanisera inne i shoppingcentret efter att vi installerat oss på hotellet. För mig var det som ett eldorado nu när jag fritt kunde gå in i alla läckra butiker med tonårskläder och känna friheten att titta, prova och köpa det som vi gemensamt tyckte passade en ung dam. Inte minst var jag numer överlycklig ägarinna till både en läcker baddräkt och tjusigaste bikinin.

Den viktigaste förändringen för mig var dock när mor upptäckte en piercingstudio som dessutom enbart hade kvinnlig personal. Mor hade i sin ungdom gjort en del erfarenheter av piercing och även om det numer var ett avslutat kapitel för hennes del så

visste hon en hel del om hur det fungerade och vad man kunde göra. Jag förstod först senare att hon både funderat och tagit reda på saker utan min kännedom och nu tog hon kommandot och styrde in mig i butiken. Hon bad mig vänta lite vid sidan om medan hon följde med ägarinnan till ett rum bakom disken. Jag var givetvis nyfiken på vad mor hade i tankarna, men valde att låta henne föra samtalet i enskildhet. Jag litade helt på att hon hade mitt bästa i tankarna. Dessutom var hon ju utbildad sjuksköterska så allt det som hade med kroppen att göra hade hon fullständig koll på.

Efter några minuters frånvaro kom de bägge ut och verkade vara helt i samförstånd och överens om något. Kvinnan hälsade på mig och berättade att mor min berättat öppet om min situation och undrat om inte lite piercing skulle kunna hjälpa mig att känna mig mer kvinnlig, inte minst inför andra kvinnor. Mor hade haft sina funderingar och kvinnan hade både kompletterat och föreslagit vissa andra åtgärder, men för att verkligen konstatera om det var möjligt så ville kvinnan se hur allt skulle kunna göras direkt på mig. Om jag därför inte hade något emot det hela så bad hon oss att följa henne till ett av behandlingsrummen.

Vi kom in i ett vackert dekorerat rum i klart kvinnliga färger trots ganska kala väggar. Ägarinnan förklarade att de hade enbart kvinnor som kunder, men att jag absolut inte var den första av mitt slag som varit här. Enda möblemanget som fanns i rummet var en bänk och en konstig stol samt en liten avbalkning bakom ett par vackra skärmar. Dit pekade hon nu och bad mig klä av mig allt på underkroppen och sätta på mig en av rockarna som hängde där.

Utan att ifrågasätta något lydde jag och kom strax ut endast iförd rocken. Med en inbjudande handrörelse visade hon att jag skulle ta plats i den konstiga stolen och med lite hjälp kom jag upp i den och lutade mig bakåt. Det fanns dock inget vanligt ryggstöd utan jag hamnade mer eller mindre liggande i stolen med benen dinglande rakt ner vilket inte alls var någon bekväm ställning. Det blev dock lite bättre när hon tog tag i mitt ena ben och förde upp det och placerade det i en tubformad ställning som fanns en bit vid sidan om stolen och snett utåt. Mitt underliv öppnades därmed upp och när hon gjorde likadant med det andra benet låg jag där med ordentligt skrevade ben.

Utan minsta tvekan tog hon sedan och justerade min placering lite och vred även ut bägge benen en del så det mer kändes som om jag hamnat i spagat. Hon log roat mot mig när hon såg min fundersamma min och glatt kommenterade det hela

- Välkommen in i kvinnornas värld! Jag förstår att det här är din första kontakt med en gynekologstol, men för oss kvinnor är det en vanlig men kanske inte alltid en uppskattad upplevelse. Men den ger mig bra överblick och jag tror att du också kommer att känna dig tillfreds när vi är klara. Jag kommer nu att undersöka dig och se om, och i så fall hur, vi kan hjälpa dig att få ett mer kvinnligt utseende här nere.

Om vi gör något kommer vi att lokalbedöva dig så jag vill nog påstå att allt kommer att vara smärtfritt för dig.

Hon fortsatte sedan att förklara vad hon och mamma pratat om och mitt leende ansikte avslöjade mer än väl att jag var helt med på noterna. Jag hade själv funderat på hur jag skulle kunna få en slät front framtill. Gemensamt fortsatte mor och kvinnan att diskutera olika möjligheter och kände, klämde och drog lite här och där i mina nedre regioner. Till slut nickade de gillande och förklarade för mig att de var övertygade om att deras framdiskuterade metod skulle fungera och ge mig en slät front utan att vitala funktioner skulle hämmas.

Hon förklarade ingående hur allt skulle göras och jag kunde bara nicka instämmande att det lät bra. Med det så var det hela avgjort och jag hade bara att ligga stilla och invänta resultatet. Drygt en timme senare förklarade hon att allt var klart och med hjälp av en spegel visade och förklarade hon arrangemanget. Mitt organ hölls på plats med hjälp av två små ringar varav den ena gick att öppna på ett enkelt och genialiskt sätt som gjorde det möjligt att koppla loss organet om så behövdes. Testiklarna hade i sin tur tryckts upp in i min kropp och för att både hålla dom på plats och även skapa illusionen av blygdläppar hade ytterligare två ringar placerats så att de höll ihop det hudöverskott som blivit. Illusionen var i mitt tycke perfekt och jag var mer än nöjd. Som lite extra bonus så piercade hon mina öron också så nu kände jag mig verkligen som en tjej.

Med en del förhållningsorder och skötselråd den första tiden lämnade vi Atlanta morgonen därpå för att ta oss an nästa etapp ner mot vårt nya hem. Det var med en helt annan känsla av tillfredsställelse jag nu färdades mot ett okänt mål. Såväl kläder som denna nya känsla att jag också såg ut som en flicka gjorde att de besvär jag ändå kunde känna av efter allt de stökat om i mina nedre regioner var lätta att stå ut med. Bara en sådan liten feminin detalj som att vi köpt några bindor till mig som skydd under läkningen gjorde min känsla av kvinnlighet än större. Efter ytterligare ett uppehåll, och ännu mer kläder och andra nödvändiga kvinnliga tillbehör, på vägen ner började vi närma oss vårt mål och spänningen hos oss båda steg i takt med att avståndet minskade.

”Vår” bungalow låg alldeles intill flygplatsen i Marathon och på den sidan som vätte mot mexikanska golfen. Huset låg visserligen inte intill vattnet med inte långt därifrån och alldeles intill låg det ett litet naturreservat som skulle bli spännande att utforska. Självklart fanns det en swimmingpool på tomten och huset i övrigt såg ut att stämma väl med den beskrivning som mor fått av mäklaren. Vi gjorde oss hemmastadda och lite diskussion utbröt vem som skulle ha sovrummet som låg närmast swimmingpoolen. Jag förlorade den kampen, men jag tyckte att jag kunde bjuda på den förlusten. Jag kände redan att det här skulle bli något riktigt bra för mitt vidkommande och att jag skulle komma att trivas här.

Mitt rum måste dessutom ha bebotts av en flicka i min ålder för färgerna harmonierade med den rosa färgskalan och den stora sängen hade en härlig romantisk sänghimmel som nog inte enbart skulle vara dekorativ. Periodvis fanns det nog så många flygfän och andra kryp som det kunde vara skönt att hålla på avstånd, åtminstone när man sov. Förutom en hel garderobsvägg med flera speglar så fanns även en spegel mitt på golvet. Vid närmare betraktande stod den på hjul och själva spegeln var egentligen en dörr och där bakom dolde sig en finurlig förvaring för smycken och andra tillbehör. Givetvis fanns det en spegel även på insidan så det var lätt att beskåda resultatet direkt efter valet av dekorationer.

Jag försatte inte mer tid på att se mig om utan började den grannlaga uppgiften att sortera upp och hänga undan alla mina kläder och övriga inköp. De låg ju fortfarande kvar i sina påsar jag fick vid inköpet och det var nu ett stort antal kassar som tömdes och sorterades. Från att, i princip, bara haft de kläder jag hade på mig hade jag nu i stort sett en komplett garderob att välja och vraka från. Det plagg som jag hade minst av så var det byxor, och trots mors försök att påvisa riktigt kvinnliga varianter hade jag stått emot. Det enda i byxväg som funnit nåd hos mig var ett par tighta vita shorts som knäpptes i sidan och en blommig åtsittande jumpsuit med ett vackert urringat linne.

När jag fått någon slag ordning på alla mina kläder var jag alldeles genomsvettig och tvekade inte många sekunder innan jag satte på mig en av mina nyinköpta bikinis och drog mig ut till swimmingpoolen. Om jag trodde att jag skulle bli ensam i poolen trodde jag fel för mor låg redan där i eller rättare sagt satt i en uppblåsbar fåtölj, bekvämt tillbakalutad med en färgglad drink i ena handen. Hon nickade gillande mot mig gjorde ett ”OK” med den fria handen och visade samtidigt att det både fanns en fåtölj åt mig och en likadan drink stod och väntade vid sidan om poolen. Jag ville dock först svalka av mig och gjorde därför ett graciöst hopp ner i poolen och simmade några lugna längder innan jag drog mig upp i min fåtölj och paddlade mig fram till drinken och såg till att fåtöljen hamnade intill mor.

Det var skönt att bara guppa omkring i poolen och småprata med varandra efter en ganska omtumlande resa. Vi behövde verkligen varva ner och även finna oss själva. Vi är ju, båda två, inne på en stor omställning av våra liv men samtidigt också vårt livs äventyr. Saknaden efter far är stor men vi måste samtidigt leva vidare. Det kändes därför naturligt att bryta upp från vår miljö för att starta om på nytt på en ny ort. Att det blev Florida var inte alls självklart men det hade länge varit en dröm, både för henne och far, att flytta ner hit. Ingen hade någon koppling hit utan drömmen fanns bara där. Ironiskt nog var det också fars bortgång som gjorde flytten möjlig. Han efterlämnade ett betydande arv och livförsäkringen han hade tryggade vår framtid för många år framåt.

Nu tänkte väl varken mor eller jag att vi skulle leva på den resten av våra liv, men den gav oss möjligheten att stanna upp och finna oss själva igen. Inte minst för mig var det en viktig och betydelsefull del av flytten. Ville jag fortsätta min väg in i kvinnornas värld eller

var det bara något jag drömt om men sedan inte ville kännas vid. Jag var ju heller inte klar med skolan så till hösten skulle jag fortsätta mina studier, frågan var bara var och i vilken skepnad. Mor å sin sida var klar över att hon inte ville släppa sitt yrke men tyckte att några månaders uppehåll så här över sommaren inte kunde skada. Det ena hade gett det andra och nu satt vi bekvämt tillbakalutade och guppade stilla omkring i en pool i Florida.

- Jag tycker du blev väldigt fin i din nya bikini, kommenterade mor och bröt tystnaden - Tack! Ja, jag känner mig också nöjd med den. Jag är fortfarande nästan i någon form

av chock över hur fort allt gått, men jag är samtidigt väldigt nöjd. Jag är verkligen tacksam för all den hjälp och förståelse du gett och visat mig.

- En mor ser mer än vad man kan tro när det gäller ens barn. Jag har märkt under ganska lång tid att det varit något med dig så jag blev inte helt överraskad när jag hittade dina gömda kläder. Jag har också stött på personer i din situation via jobbet, inte direkt, men vi har haft utbildningar och information om deras livssituation och kollegor till mig har också haft andra som patienter, så din situation var inte obekant för mig, men ändå blir man överraskad. Jag vill heller inte styra dig och ditt val, men det som hände i Atlanta är inte ett försök från mig att påverka ditt val utan mer att ge dig bra förutsättningar för ett eget val och samtidigt ge dig en fair chans att också se ut som den flicka du vill vara. Inget av det du hittills gjort är oåterkalleligt utan du har fortfarande möjlighet att välja fritt.

- Ja, och det är jag mycket glad för. Just nu känns allt så rosenskimrande, men jag vet ju att det kommer en vardag också och jag vet ju egentligen inte hur jag skall uppträda som tjej. Tänk om jag gör bort mig direkt!

- Jag tror inte du skall bekymra dig så mycket för den delen. Var bara dig själv och försök inte föreställa någon förebild du eventuellt har. Ju mer du försöker föreställa dig desto större risk är faktiskt att du blir ”avslöjad” och det är nog en större risk att ta än att fortsätta vara dig själv fast nu i en flickas kläder. Tro mig när jag säger att de flesta flickor i din ålder, hur säkra de än ser ut att vara, söker sig själva och sin roll. Jag tror därför inte, om du verkar lite osäker, att de därför kommer att tro att du egentligen är en kille. Det är i ditt huvud den vetskapen finns och den skall du försöka släppa så fort du kan. Även om jag fött dig och vet exakt vem du är så ser i alla fall inte jag något annat än en söt och propert klädd flicka mitt i tonåren.

Jag rodnade vid mors ord men förstod att hennes analys säkert var helt korrekt. Jag blev också medveten om att jag verkligen måste våga visa mig som tjej och leva ett så normalt liv det någonsin gick. Jag kunde inte, hur trevligt det än var, bara umgås med mor och sitta kvar här på tomten utan måste ge mig ut och träffa jämnåriga. Vi pratade lite mer och började få lite hungerkänslor. Det var ju ett tag sedan vi åt. Kanske berodde våra hungerkänslor på att det började komma härliga dofter någonstans ifrån. Verkade som om någon höll på att grilla i närheten. VI hann inte tänka tanken klart utan blev avbrutna av att vår dörrklocka ringde. Först förstod vi inte vad det var utan vi satt lugnt kvar men

när signal två kom skyndade vi oss upp ur poolen och hastade mot dörren. Jag var snabbast dit och när jag öppnade dörren stod tre okända personer utanför. Det var en kvinna med två barn. En pojke i 10-12 års-åldern och sedan en flicka ungefär i min ålder. Flickan tittade på mig och jag fick en gillande blick innan mor slöt upp bakom mig och kvinnan presenterade sig.

- Hej och välkomna hit! Vi bor i huset intill och hörde och såg när ni kom. Jag heter Rosa och det här är mina två barn Carl och Rosalie. Vi ville först och främst välkomna er hit men också fråga om vi fick bjuda på lite mat i all enkelhet. Det blir inget märkvärdigt utan vi håller på att grilla lite ute på verandan. Det skulle glädja oss mycket om ni ville komma över till oss.

- Tack så mycket, och tack för inbjudan. Det är självklart att vi tackar ja till det. Låt oss bara byta om först. Vi låg och slappade lite i poolen och började faktiskt prata om att vi måste få något i oss. Glömde förresten presentera oss. Jag heter Mary och det här är min dotter Sheryl.

Än en gång fick jag gåshud på kroppen när jag hörde mors presentation. Jag blev så tagen att jag nästan missade när Rosa fortsatte

- Så roligt att ni vill komma över. Egentligen behöver ni inte byta om, vi tänkte nog också ta oss ett dopp efter maten, men ta i så fall bara något utanpå. VI bor som sagt bara i huset intill så kom så snart ni kan.

Vi nickade instämmande och Rosa och Carl vände på klacken och började gå. Rosalie blev dock stående och verkade tveka över något. Jag tog chansen och ställde en fråga till henne

- Du kanske vill se hur jag bor? - Ja, mer än gärna! - Kul, kom med mig så går vi till mitt rum

Jag hann se att Rosa nickade gillande till sin dotter och jag sträckte ut min hand och Rosalie tog villigt emot den. Hand i hand gick vi mot mitt rum och mor försvann diskret in på sitt.

- Ja, här är mitt rum. Alla möbler fanns här redan och jag tycker att det passar för en tjej i min ålder så jag kommer nog att gilla att bo här. Vad tycker du? Jag tror bestämt att vi är ungefär lika gamla, eller hur?

- Rummet är jättefint. Större än mitt. Jo, det tror jag också. Jag fyller 16 i höst. - Jag fyllde 16 tidigt i våras så jättekul och få en jämnårig så nära. - Ja, det skall bli roligt. Är det bara du och din mamma som flyttat hit? - Ja, tyvärr. Min far dog i en olycka strax efter jag fyllt 16 och några syskon har jag inte. - Så tråkigt och förlåt mig att jag frågade. Det måste kännas riktigt tomt att inte ha

någon pappa?

- Ja, det är det, och du behöver inte be om ursäkt för att du frågade. Hur kunde du veta vad som hänt. Dessutom tycker jag att det var bra att du frågade. Hade varit svårare för mig att bara berätta om det.

- Tack för att du säger så. - Nå, vad tycker du? Skall jag sätta på mig en vanlig klänning eller skall jag bara ta

strandklänningen som ligger där borta? - Ta strandklänningen. Din bikini är jättetjusig. Jag blir riktigt avundsjuk på den så den

duger utmärkt. - Så bra! Svarade jag och kvickt drog på mig strandklänningen, borstade till håret lite

grann och slank i mina sandaletter som stod vid dörren.

Vi mötte mor utanför och hon hade uppenbarligen bytt om helt för jag kunde inte se några spår efter bikinin hon haft. Hon kanske tyckte att det skulle vara alltför blottande så här första gången att hoppa i grannens pool. Att vi ungdomar skulle kunna göra det var helt ok lät hon mig förstå.

Vi gick de få stegen över till grannen under ledning av Rosalie. Vi passerade bara rakt genom huset och ut på deras gård där övriga var samlade. Vi nickade mot Rosa och Carl och blev sedan presenterade för Rosalies far som hette Carlos. Han var en kort och lite kraftigt byggd och hade ett leende som var smittsamt. Samtidigt som han presenterade sig höll han ett vakande öga på grillen och flitigt vände och vred på läckerheterna som låg där. Det här verkade bli en middag långt från ”i all enkelhet”, men våra magar tänkte inte protestera mot den, i vårt tycke, felaktiga benämningen.

Middagen gick heller inte av för hackor och vi både njöt av maten och av sällskapet. Det var mycket lätt att umgås med familjen Fuentes och vi fick höra hur de hamnat i Florida för många år sedan. Då var de invandrare från Mexico och kommit hit med båt över gulfen. De hade kommit utan vetskap om varandra och börjat jobba som hembiträde och på en bensinmack. Ganska snart hade de dock, via andra vänner, lärt känna varandra och flyttade ihop och hyrde ett litet hus utanför Miami. De arbetade vidare inom sina jobb och Carlos fick ett erbjudande om att ta över en mack och nappade på kroken. Den låg här i Marathon och var ganska nergången och kunderna sökte sig hellre till andra i området. Carlos såg dock möjligheterna och med Rosa vid sin sida restaurerade dom den och Rosa började sälja Mexikansk snabbmat till kunderna medan dom fick bilen tankad eller tvättad.

Succén lät inte vänta på sig och de kunde börja anställa personal. De kunde också köpa det här huset och snart så var Rosa gravid och väntade Rosalie. Expansionen fortsatte och nu äger Carlos och Rosa fem bensinmackar och tre fristående snabbmatsställen runt om i södra Florida. Han jobbade inte längre på någon av mackarna utan har sitt kontor här i huset och leder verksamheten härifrån. Han är dock sällan på kontoret utan vill vara ute och se till sina mackar. Samma med Rosa som har ansvaret för snabbmatsställena som hon ser till att de hela tiden förses med nya recept till maträtter så att kunderna

skall känna att det är något nytt och spännande när man kommer till dom, även om det är snabbmat det handlar om.

Mor berättade också om oss och vi fick många värmande ord och kände genuin medkänsla i vår saknad efter far. Vi berättade också om att vi sökt oss hit ner till Florida för att börja om på ny kula men att vi ännu inte bestämt oss för om det var här vi ville bo framöver. Vi fick förstående nickar till svar men jag kunde se på Rosalie att hon gärna ville ha mig kvar här nere. När maten var avklarad tyckte Carlos att det var OK att vi ungdomar fick göra vad vi ville och Rosalie ville genast ta med mig till hennes rum. Jag tackade för maten och följde efter Rosalie bort mot hennes rum.

Det var, precis som hon sagt, mindre än mitt, men så där trivsamt inbott. Att det var en tonårsflicka som bodde här var tydligt och hennes kläder låg strödda lite här och var. Hon såg min blick och urskuldade sig genast

- Jag brukar ha det mer städat, men just nu så känner jag mig så overksam. Har inte lust med nästan någonting.

- Jag tycker att rummet ser trivsamt ut. Du skulle sett mitt rum i Carbondale. Där kunde man prata om stökigt. Nu har jag bestämt mig för att leva ett annat liv och då skall jag också hålla ordning i mitt rum.

- Tänk om jag skulle kunna göra likadant, bara bestämma mig. Jag vill så mycket men det tar emot på något sätt.

- Vad är det som tar emot? - Det är nog för mycket att ta just nu. Jag vill heller inte belasta dig med min klagolåt,

speciellt inte när vi håller på att lära känna varandra. Dessutom vill jag hoppa i poolen för jag känner mig så svettig. Tycker du att den här bikinin duger?

Rosalie höll upp en blommig bikini som jag tyckte såg helt OK ut så jag nickade mitt svar. Jag var sedan inte beredd på fortsättningen men Rosalie klädde utan krusiduller av sig naken framför mig och skickligt hamnade bikinin snabbt på plats. Allt hade gått fort men jag hade ändå fått en perfekt överblick över hennes, i mitt tycke, perfekta kropp. Den var så välbalanserad med hennes ganska breda höfter, smal midja och två mycket vackra liljekullar som kronan på verket. Hennes skrev saknade nästan könshår så jag kunde lätt se hennes blygdläppar och springan dem emellan. Det jag såg och när jag i minnet försökte jämföra med hur jag numer såg ut därnere så tyckte jag att vi var rätt lika. Den stora skillnaden var att åtminstone en av ringarna som höll ihop ”anordningen” syntes tydligt, men enligt både mor och kvinnan i piercingsalongen var det inte alls ovanligt att unga kvinnor smyckade sina intimaste delar på detta sätt.

Jag försökte behärska mina, ännu så länge, manliga blickar och jag tror jag lyckades ganska väl för Rosalie verkade inte bry sig om att jag såg på henne. När hon knäppt fast behån och rättat till kuporna visade hon med en gest att hon var redo att gå ut till poolen. Vi gjorde sällskap och hon tog tag i min hand och ledde mig genom huset

samtidigt som hon berättade lite om rummen vi passerade. När vi kom ut till poolen låg både Carlos och Carl i vattnet och stimmade på medan våra mödrar satt vid sidan om och diskuterade något. De verkade verkligen komma bra överens för det var länge sedan jag såg mor delta så intensivt i ett umgänge, speciellt med en ny bekantskap. Jag blev glad å hennes vägnar och glädjen blev inte mindre när de uppmärksammade att vi anlänt och de uttryckte sitt gillande över våra kreationer. Givetvis mottog vi berömmet med högburet huvud och vi log glatt mot varandra innan vi förenade oss med de två i poolen genom att göra en riktig ”bomb” ner i vattnet. När vi kom upp till ytan blev vi ordentligt nerstänkta av dom andra, men vad gjorde det, vi var ju redan blöta.

Det blev en lång och trevlig kväll tillsammans med våra nya grannar. Tiden hade runnit iväg snabbt och vi hade hur många samtalsämnen som helst att prata om och alla sex deltog i samtalet. Det hade också dukats fram allehanda smårätter som vi förstod kom från Rosas matställen och vi lät oss väl smaka. Det var först sent på kvällen som vi insåg att vi nog borde dra oss in till oss och tackade för ett mycket trevligt initiativ som fick oss att verkligen känna oss välkomna. Rosa och Rosalie kontrade med att de också såg fram emot mer umgänge vilket vi också gärna såg att det blev. Trötta men glada släntrade vi över till oss och det var mer tur än skicklighet att vi nådde våra sängar innan ögonlocken stängdes för natten.

Jag och mor hade riktigt ”lyxiga” dagar den första tiden. Vi unnande oss verkligen att bara njuta av livet. Vi var dock inte stillasittande utan gjorde utflykter i omgivningarna och tittade på olika saker. Ofta var Rosalie med på våra turer och någon enstaka gång Carl, men vi kunde se på honom att han inte tyckte vårt sällskap var det roligaste. Två tonårstjejer och en ungdomlig dam i sina bästa år var inte det sällskap han sökte i första hand.

Rosalie och jag umgicks i princip alla dagar och vi kom varandra riktigt nära. Vi hade en hel del gemensamma intressen, men också många saker vi introducerade för varandra. Jag var tex nog mer en friluftsmänniska än Rosalie och det naturområde jag sett fanns på kartan såg Rosalie bara som en outnyttjad del av Florida Keys. När jag tog med henne dit och vi gick längs lederna var det som om hon upptäckte en helt ny värld, precis som hon, omedvetet, guidade mig in i en tonåring flickas värld. Det var ett givande utbyte av erfarenheter som vi säkert hade nytta av båda två.

Rosalie hade en cykel och jag kunde låna Rosas och då kunde vi göra längre turer och en dag hamnade vi intill skolan där Rosalie gick. Precis som jag så skulle hon börja på tredje året i High School, men hon funderade mycket på att utnyttja hennes rätt att hoppa av skolan när hon fyllt 16 år. Givetvis frågade jag varför hon funderade på det och efter ett en stunds funderande stannade hon och hoppade av cykeln intill en liten park. Vi satte oss på en bänk och hon började trevande

- Om du kommer ihåg första kvällen vi träffades så sa jag att det ”tar emot” för mig just nu. Orsaken är just skolan, eller rättare mina kamrater där. Jag trivs helt enkelt inte i deras sällskap, känner inte att jag har något gemensamt med dom. Självklart gäller det inte alla i klassen, men det är några få som retas och driver med mig och gör det på ett sätt som de andra märker men aldrig så mycket åt gången att lärarna reagerar. Men deras små ”nålstick” känns och kanske än värre är att mina kamrater inte reagerar. Jag har försökt några gånger att säga ifrån, men alla gånger så har blickarna riktats mot mig och det är jag som blivit ”syndabocken”, vilket naturligtvis har sporrat dom här tjejerna än mer att utföra sina ”nålstick” med kirurgisk precision. Annars så tycker jag att det är kul i skolan, men min koncentration har blivit lidande på allt detta och det senaste året har mina betyg sjunkit. Det å sin sida har gjort att mamma och pappa börjat undra vad som hänt och jag har haft svårt att förklara varför. Dom tycker att jag bara inte skall bry mig så mycket och ägna mig mer åt skolarbetet, men det är lättare sagt än gjort.

- Så tråkigt att höra, men jag kan förstå dig. Jag har väl inget bra ”recept” hur du skall göra men jag tror det är viktigt att du inte ger upp för då är det dom som har ”segrat”. Jag tror också att du ångrar dig om du slutar av den här anledningen. Visserligen är det säkert väldigt frustrerande för dig, men om två år så slipper du dom. Väg dom åren mot att du får bättre möjligheter för resten av ditt liv om du fullföljer High School.

- Jag förstår att du inte kan ge mig något ”recept”, men bara det du sa nu får mig att tänka lite annorlunda. Tack för att du lyssnar och både är klok och förståndig. Tack!

- Varsågod. Jag skulle gärna vilja bidra med mer, men spontant så är det jag sa som jag först tänkte på. Kommer jag på mer så kanske jag får återkomma.

- Det får du så gärna. Jag är så glad att du och din mor flyttade in bredvid oss. Det är så roligt att ha en jämnårig som granne och så här mycket som vi gjort de senaste dagarna har jag väl aldrig gjort någonsin.

- Tack detsamma. Du har hjälpt mig mycket också. Visat mig runt här och är en trevlig kamrat. Utan dig så hade jag haft det mycket tråkigare. Jag tänker heller inte lika mycket på min far, inte så att han är glömd, men jag vet nu att jag kommer att klara av att han inte finns vid min sida längre. Jag kan stå på mina egna ben, och jag tror att han gillar det han ser från sin himmel.

- Jag tror dig. Måste vara jättesvårt att mista sin förälder så tidigt. Om jag får tycka något så är det att ni nog gjorde klokt i att bryta upp från Carbondale. Jag vet inget om den stan men jag kan tänka mig att det varit svårare där att komma över sorgen. Han fanns liksom överallt.

- Du har rätt, men ändå är det så svårt. Även om minnena finns närmare så är inte alla minnen obehagliga att möta. På det viset har vi klippt banden, men kanske vi ser på våra minnen på annat sätt när vi har lite distans till dom. Jag hoppas i alla fall det och jag beklagar absolut inte att vi kom hit till Marathon. Det är en jättefin plats att bo på.

Rosalie gav mig en vänskaplig kram och vi kände oss nöjda med vår själsliga självrannsakan för denna gång och satte oss åter på cyklarna och trampade vidare genom området. Väl hemma igen ockuperade vi vår pool då Carl hade ett gäng kompisar hemma hos sig och vi ville inte blanda oss i deras lek i den poolen. Vi bytte snabbt om till bikini inne på mitt rum och jag kunde konstatera att min kropp mer och mer fick ett kvinnligt utseende. Mitt solande i bikini hade gett resultat och de vita fläckar som uppstått där bikinin suttit gjorde underverk när det gällde att framhäva mitt påstådda kvinnliga kön. Tom mina bröst såg ut att vara större än de i verkligheten var och jag kunde se på Rosalie att hon också ”synat av mig” under ombytet. Hon var säkert nöjd med att hon slog mig med hästlängder när det gäller hur utvecklade våra respektive byster var. Jag var i alla fall avundsjuk på hennes liljekullar och kände en saknad efter två egna prydnader på min framsida.

Rosalie var också en hejare på skönhetsvård och när vi badat klart och även duschat av oss i mitt badrum föreslog hon att vi skulle göra oss fina inför kvällen. Det var ju ändå fredag idag och lite mer högtidligt. Dessutom så brukade det vara lite ungdomar som samlades nere på stan fredagskvällar och Rosalie ville gärna ta med mig dit. Hon kände sig mer motiverad nu med mig som sällskap än hon tidigare gjort. Visst hade hon en del andra kompisar, men dom kom alltid i sällskap med någon och då kändes det mer motigt att ta kontakt och förena sig med andra.

Jag hade inga andra idéer utan vi tassade ut ur mitt badrum bara iförda våra handdukar och medan jag plockade fram rena underkläder utnämnde Rosalie sig självmant att välja ut en klänning och skor åt mig. Jag kunde inte annat än gilla hennes val. Det blev en svagt rosa fodralklänning i spetsmaterial och till det ett par av mina medelhöga sandaletter. Med kläderna i högsta hugg smet vi över till henne och osedda tog oss till hennes rum. Där blev det en ny striptease för både henne och mig när vi iklädde oss våra vackra underkläder.

Iförd bara dessa underverk bad hon mig sätta sig vid hennes vidlyftiga sminkbord. Hon frågade mig om jag hade några speciella önskemål, men då jag skakade på huvudet och svarade att jag gärna överlät åt henne att skapa något hon trodde skulle passa mig och de kläder vi valt ut nickade hon gillande och satte igång sitt arbete. Hon drog ut en av lådorna i sminkbordet och ett myller av färgglada spolar uppenbarade sig. Jag förstod genast vad det var för jag hade sett mor använda liknande saker men numer bara blåste hon håret eller möjligtvis använde en locktång.

Rosalie började med att kamma ut mitt numera mer än axellånga hår och tog sedan upp en av de större rullarna och började rulla upp mitt hår. Snabbt och smidigt arbetade hon samtidigt som vi småpratade om kvällens eventuella begivenheter. Jag tyckte det inte tog någon tid alls innan hon var klar och mitt huvud var ett enda organiserat kaos av

olikfärgade spolar. Hon letade upp ett hårnät och svepte det om mitt hår och visade mig sedan till en stol där det satt en torkhuv monterad på väggen ovanför. Hon riktade in den över mitt huvud och satte på den. Ett öronbedövande dån omgärdade mig och allt samtal blev omöjligt. Hon lämnade därför mig och satte sig på platsen jag suttit innan och utförde samma ritual, men nu på sig själv.

Jag kunde faktiskt inte annat än njuta när jag satt där och inte kunde göra annat. Framför mig satt en ung kvinna i bara underkläder och hennes vackra kropp framhävdes än mer när hon lyfte sina bägge armar över huvudet för att rulla upp hennes långa hår. Avundsjukan måste ha lyst i mina ögon men jag fick bara vänliga ögonkast då och då i spegeln från Rosalie. Genom de snedställda speglarna hade vi bra koll på varandra trots att hon satt i profil mot mig.

Mitt hår torkade snabbt och när vi bytte plats så uppmanade Rosalie mig att själv plocka ur spolarna, men innan jag gjorde det så bad hon mig att välja ut hennes kreation för kvällen. Det var ju som att komma in i nästa himmelrike. Hennes garderob var mycket välfylld och allt hängde i prydliga rader, sorterade efter färger och jag hade genast tanken på att hitta något som skiljde sig från min kreation men ändå matchade den i stil. Jag tyckte också att hon kunde bära upp starka färger så när jag hittade en lavendelblå klänning med smalt liv, klockad kjol och djupt urringad överdel var jag klart över mitt val. Jag hittade också ett par sandaletter i matchande färg och anade att de köpts in vid samma tillfälle.

När jag höll upp kreationen, medvetet framför mig och mot min kropp, visade Rosalie gillande mitt val. Jag förstod också att hon tyckte att jag kunde prova klänningen och jag var inte sen att dra ner dragkedjan i ryggen, befria klänningen från galgen och kliva in i den. Även ryggen var djup urringad så jag hade inga problem att få upp dragkedjan även om det var lite knepigt att göra det bakom min egen rygg. Den satt som gjuten på min kropp och det enda jag kunde önska mig var egentligen en lite smalare midja. I övrigt var den alldeles otroligt vacker och jag njöt av min spegelbild i de stora speglarna som klädde hennes garderobsvägg. Även Rosalie gjorde tummen upp innan jag med en suck drog ner dragkedjan och skalade av mig klänningen och försiktigt bredde ut den på sängen.

När Rosalie strax efter stängde av torkhuven bad hon mig ta plats vid sminkbordet igen. Först trodde jag att hon skulle fixa håret på mig, men hon tänkte sminka mig först. Skickligt lade hon en för mig mycket avancerad makeup. Många starka färger kring ögonen och jag började fundera vad hon egentligen höll på med, men ju längre hon höll på desto tydligare framträdde resultatet och jag blev helt häpen. Så här snygg hade jag aldrig någonsin varit och ändå var håret fortfarande upprullat. Hur skulle det bli när jag dessutom fick på mig känning och skor? Jag ryste till av välbehag och Rosalie uppfattade min rysning korrekt och log ett brett leende.

Håret befriades från sina spolar och med härliga kraftfulla tag borstade hon ut håret och det föll så fint i dess nyskapade lockar att man faktiskt kunde tro att jag hade lockigt hår trots att mitt hår, i normalt tillstånd, var mer eller mindre spikrakt. Hon botaniserade sedan lite bland sina smycken och hittade snart två stora guldfärgade ringar som hon placerade i hålen i mina öron och ett smalt halsband med ett vackert hängsmycke som hamnade precis vid min lilla men ändå synliga klyfta skapade en fin harmoni. Hon uppmanade mig sedan att klä på mig klänningen och få på mig skorna medan hon gjorde sig i ordning. Jag behövde inte få den uppmaningen i repris utan reste mig omedelbart upp, men hade ändå inte mer bråttom än att jag hann ge Rosalie en stor kram av uppskattning.

Snart stod två läckra unga damer redo att ge sig ut i sommarnatten och både Carlos och Rosa kom och beskådade oss och uttryckte sitt gillande hur vi såg ut. Carlos erbjöd sig att skjutsa oss till platsen för kvällens evenemang vilket vi gärna accepterade. Helst hade jag velat gå in till mor och visa henne hur fin jag var, men hon var borta hos en gammal bekant som hon sökt upp, men Rosa lovade att meddela henne var vi var och berätta vad vi skulle göra.

Vi bad att bli avsläppta en bit ifrån och gick den sista biten fram. Många ungdomar gick längs vägen och vi fogade in oss i det smärre lämmeltåg av välklädda ungdomar på väg mot kvällens begivenhet. Även om jag numer kände mig mycket bekväm i min kvinnoroll steg ändå spänningen inom mig ju närmare vi kom och desto fler ungdomar som anslöt sig till oss på vägen fram. Det var full fart utanför skolans gymnastiksal och Rosalie vinkade åt ett antal små grupper men vi stannade inte upp. Jag kunde dock se att förvånade blickar följde Rosalie och hennes okända följeslagare, dvs mig. Jag förstod att jag nog skulle bli kvällens samtalsämne nr 1 bland hennes kamrater och att vi säkert skulle möta en eller annan kommentar. Jag var dock fullt klar över att jag skulle stå vid Rosalie’s sida oavsett vad som hände. Egentligen var det här hennes kväll mer än min på något underligt sätt, men jag tänkte njuta av allt det härliga som just nu hände.

Kvällen blev så lyckad som jag bara kunde hoppas på i mina drömmar. Den trevligt dekorerade gymnastiksalen såg inte längre ut som en gymnastiksal utan mer som en marknadsplats. Längs väggarna fanns olika stånd där vi kunde köpa förfriskningar och små kafébord med stolar där vi kunde vila benen om det skulle behövas. En scen var uppbyggd och där spelade ett lokalt band sina covers och när inte det räckte till så fanns det flera olika DJ’s som varvade med sina favoriter. Full fart var det hela kvällen och vi dansade av hjärtans lust så mycket vi bara orkade. Hela golvet gungade av dansanta ungdomar och det var bara vid några tillfällen, då scenen skulle övertas av någon ny aktör, som det blev en stunds andhämtning.

Några gånger var vi själva tvungna att bryta dansen och det var antingen för att hämta in lite syre, som helt klart var en bristvara därinne, eller utföra nödvändiga behov eller bättra på vår skönhet. Det var under en av dessa seanser som vår vänskap ändå fick utstå sin första prövning. Vi stod prydligt sist i ledet fram till toaletten, Rosalie först och jag steget bakom, när tre tjejer bara kom och trängde sig in framför Rosalie, med tydlig hänvisning till att det var helt OK att tränga sig fram, speciellt när det var Rosalie som stod där. Dessutom vände sig en mot mig och inledde

- Du är ny här eller hur? Kom och ställ dig här hos oss så vi kan lära känna varandra och vi kan visa dig runt och du får lära känna folk som är som vi. Du är ju riktigt snygg så vi kan säkert få det trevligt tillsammans. Kom och ställ dig här!

- Tack, men jag står kvar här med min bästa vän. Dessutom så tycker jag ni skall ställa er sist och inte tränga sig förbi oss. Jag har heller ingen lust att lära känna folk som är som ni, för så ouppfostrade och arroganta personer som ni uppenbarligen är vill inte jag räkna in bland mina vänner. Rosalie däremot är precis en sådan person som jag trivs ihop med så jag blir stående kvar här och flyttar ni inte självmant på er så tillkallar jag vakten där borta och han får se till att ni följer normala umgängesregler och varken tränger sig före eller baktalar andra människor.

Under tiden detta pågått hade ledet fyllts på så nu var det ett antal personer även bakom oss som intresserat följde vår ordväxling. Även framför hade händelsen uppmärksammats och när jag avslutade mitt lilla tal utbröt spontana applåder. Tjejen som tilltalat mig öppnade munnen för att säga något, men hennes två kompisar tystade henne och bara lommade iväg. De ställde sig inte ens sist utan helt sonika försvann bort från ledet. Jag fick några ryggdunkningar och en något rörd Rosalie gav mig en kram. Jag fick höra att dessa tre tjejer ofta var en plåga på skolan och trodde alltid att de kunde bestämma och styra hur de ville.

Vi fortsatte vårt köande fram till toaletterna och uträttade vårt ärende där och passade på att rätta till något i vårt yttre som inte föll helt i vår smak. När vi återvände till dansgolvet var det som om alla hört talas om incidenten i toalettkön och det var många killar som flyttade sig närmare oss. När det, senare på kvällen, blev lite lugnare låtar och det utannonserades att det nu var pardans som gällde, blev vi också uppbjudna och utan minsta tvekan följde vi med våra kavaljerer. Tänk så mycket roligare det är att dansa i par med någon. Man blir liksom lite mer uppmärksammad och om den som bjuder upp dessutom kan dansa så blir det för stunden en härlig förening mellan två människor. Man svävar fram och verkligen njuter av dansen. Så också denna kväll. Det var visserligen första gången jag var i den positionen att jag skulle följa mina kavaljerer, men så som dom dansade var det inga svårigheter alls. Jag njöt av vartenda danssteg och inte minst av kavaljerernas sofistikerade uppvaktningar som gjorde att jag verkligen kände mig så där härligt åtråvärd som jag själv kom ihåg hur jag, som kille, hade uppskattat när flickorna gjort sig fina och strålade av sin kvinnlighet.

Det blev i det mesta en mycket trevlig kväll och Rosalie uttryckte ungefär samma tankar när vi tog en taxi för den korta färden hem. Vi stod ett tag utanför vår dörr innan vi gav varandra en kamratlig kram och puss på kinden innan vi skildes åt. Jag gjorde allt för att så tyst som möjligt ta mig till mitt rum och inte väcka mor, men allt visade sig helt onödigt för hon satt uppe och pliktskyldigast tittade lite på TV när jag gjorde min entré. Hon vände sig mot mig och såg på mig med stora ögon.

- Men så söt och fin du är. Klänningen klär dig perfekt och som du är sminkad och ditt hår! Helt perfekt! Har du och Rosalie gjort allt detta?

- Tack! Mest Rosalie faktiskt. Hon är suverän på att fixa med hår och smink. Jag tycker själv att det blev OK!

- ”OK” är nog dagens underdrift. Du ser helt underbar ut. Kom och sätt dig hos mig och berätta allt du varit med om.

Allt det roliga tar slut någon gång. Rosalie skulle hoppa in och jobba i en av sin mammas snabbmatsbutiker som ersättare för några som skulle ha semester. Mor hade också hittat lite sysselsättning genom att anmäla sig som volontär på ett sjukhus i närheten. Hon ville väldigt gärna börja jobba igen och det här var ett sätt att visa sina färdigheter och därmed hamna högre upp när någon tjänst som sjuksköterska blev ledig. Var det två med samma kvalifikationer som sökte jobbet så valde man oftast den som bott och verkat på platsen före den som kom ”utsocknes” ifrån. Jag skulle därför, alltmer få klara mig själv om dagarna.

Innan allt det här med far inträffade hade han och jag pratat mycket om min sextonårsdag. Han lovade mig att då skulle han övningsköra med mig och vi skulle se till att jag kunde ta ett körkort. Det löftet liksom allt runt omkring det löftet försvann den där dagen då far fick sladd på bilen och for av vägen. Allt skulle nog gått bra om det inte varit för att sladden skedde just vid en bergvägg och det var omöjligt för honom att styra bilen. Nu togs frågan upp igen, men nu var det mor som ville hjälpa mig att få mitt körkort och hon ställde också i utsikterna att hon kunde tänka sig att köpa en bil åt mig också. Jag blev naturligtvis eld och lågor och vi satte omedelbart igång med projektet.

När mor var på sjukhuset satt jag flitigt vid poolkanten och läste teori via datorn och genomförde den obligatoriska kursen. Med ett godkänt resultat från den kursen cyklade jag till det lokala DMV-kontoret där jag skulle göra ytterligare ett test för att få mitt efterlängtade ”Learners Permit”. Jag var ganska så nervös, inte så mycket för själva provet i sig utan att jag nu, för första gången officiellt skulle presentera mig som kvinna och även genomgå en enklare hälsoundersökning, bland annat lämna ett urinprov för att stadfästa att jag inte brukade några droger. Själva lämnandet av urinprovet var händelselöst, och även hälsoundersökningen var av det enklare slaget. Jag fick ta av mig min topp så hon kunde lyssna på mina lungor, mäta blodtrycket och titta i halsen på mig.

Även ett prov av mina reflexer utfördes innan hon bad mig klä på mig igen och vänta ute i väntrummet tills urinprovet analyserats klart. Efter en kort stund kom kvinnan, som tagit emot provet, ut och bad mig följa med henne in på hennes kontor. Pulsen steg lite inom mig när hon bad mig slå mig ner då hon ville ha en pratstund med mig. Jag blev dock genast lugnare när hon förklarade att allt såg bra ut. Hon fortsatte sedan med att ställa en fråga:

- Har jag förstått saken rätt att du är nyinflyttad till Florida? - Ja, det stämmer svarade jag lite fundersamt - Då vill jag gärna informera dig om några saker som är bra för dig att veta. Det kanske

tar en kvart eller så om du har tid. - Självklart är jag intresserad av att få reda på det du har att berätta, svarade jag men

ändå fortsatt fundersam vart det här samtalet skulle leda till. - Bra, svarade hon och fortsatte. Här i Florida har vi nämligen samtal med alla unga

kvinnor när de blir 15-16 år. Vanligast är det skolsköterskan som har samtalet, men även jag och mina kollegor har samma befogenhet att ha detta samtal just i en situation som din. Bakgrunden är att vi för ett antal år sedan märkte att det blev allt vanligare med unga mödrar i just din ålder. Våra politiker såg detta som ett växande problem och kom fram till att staten skulle erbjuda alla i din ålder fria P-piller för att motverka denna trend. Erbjudandet har gett resultat och vi ser allt färre unga mödrar. Det är helt frivilligt att ta erbjudandet men det är ändå något vi gärna rekommenderar. Kanske använder du redan något preventivmedel?

- Nej, det gör jag inte, svarade jag rodnande. Jag har sett och vet hur man använder kondom, men det är allt.

- Du behöver inte känna dig förlägen. Det är helt OK att inte ha sex i din ålder, men det är kanske just flickor i din situation som vi sett att de hamnat i situationer de inte kunnat kontrollera och med oönskad graviditet som följd. Nu kan vi tydligt se att vår satsning gett resultat. Jag tror inte för en sekund att det därigenom betyder att ni gör er sexdebut tidigare utan att vi genom detta ger er ett bra skydd om och när det händer.

- Jag förstår tanken och tycker att det är rätt tänkt. - Så bra! När vi ändå samtalar om lite mer intima saker kan jag nämna att jag noterade

att dina bröst inte börjat växa ut. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara i tex ett omklädningsrum där alla andra stolt visar upp sina liljekullar. Jag tänkte föreslå att jag även skriver ut en mild dos av östrogen för att sätta igång processen. Denna åtgärd gör inte dina kommande bröst större än de skulle bli utan hjälp utan det här är bara till för att sätta fart på din egen hormonproduktion. Storleken på de bröst man får är mer genetiskt betingat så om du är fundersam på hur stora dom blir så skall du titta på din mors bröst. Sannolikheten att dina blir ungefär lika stora är mycket hög. Låter detta OK för dig?

Jag var alldeles stum av förvåning inför det hon föreslagit och kunde bara nicka till svar samtidigt som jag lockades av tanken att få alldeles egna liljekullar. Hon måste ha sett min nick och min gillande min för hon fortsatte

- Gott! Då skriver jag ut recepten. P-pillerna kan du hämta ut gratis på vilket apotek du vill och gäller fram tills du blir 25 år. Östrogenet gäller bara för det här gången och om tabletterna tagit slut och du inte märkt någon förändring så bör du söka upp en gynekolog som får titta närmare på varför.

Vi fortsatte att prata lite allmänt om varför jag flyttat till Florida och en del annat. Jag fick sedan de bägge recepten och intyget att hälsoundersökningen utfallit med belåtenhet och inget hade framkommit som gjorde mig olämplig som bilförare.

Några dagar senare klarade jag provet galant och med hjälp av mor klarades alla frågor om namn, adress, kön etc utan några problem och ett foto togs som skulle pryda mitt körkort. Jag blev oerhört stolt när jag tog emot körkortet och jag kunde läsa ”Sheryl Flannigan, Female”.

När allt detta var avklarat kunde vi på kvällarna svänga ut på vägarna i trakten och jag fick träna på att köra bil. Det tog några veckor innan mor, trots mina teoretiskt visade kunskaper, ansåg att jag var mogen att framföra bilen själv. Mig ovetandes hade hon också besökt en bilhandlare i trakten och sett ut några lämpliga objekt och på slutet av den turen då hon förklarade att hon ansåg mig klar att hantera ett motordrivet fordon dirigerade hon mig skickligt till bilhandlarens affär. Mor hade valt ut tre riktigt fina bilar. Jag fick veta lite om alla tre och den jag fastnat för rent utseendemässig visade sig också vara den som kanske också var det bästa valet. Den var 5 år gammal, körd väldigt lite då det var en äldre person som haft den, men det var en liten vinröd Ford som skulle passa mitt behov utmärkt. Vi funderade inte mer utan mor köpte den kontant och stolt som bara den satte jag mig bakom ratten och följde efter mor hem.

Precis när vi kom hem mötte vi Rosalie som just kommit hem efter ett arbetspass. Hon gjorde stora ögon när hon såg mig bakom ratten och började hoppa jämfota av lycka. Trots uppmärksamheten lyckades jag parkera bilen snyggt på vår uppfart innan Rosalie vågade sig fram för en närmare besiktning av bilen. Givetvis ville hon gärna få sig en provtur och med både Carlos och mors tillåtelse fick vi göra en kortare runda. Nu, med tillgång till en bil, kunde vi ta oss ut på längre turer och det fanns så mycket att se. Rosalie ville visa var hon jobbade och då det kunde betraktas som en ”kortare tur” styrde vi dit.

Rosa blev mycket förvånad när vi dök upp och gratulerade genast mig till mitt körkort. Vi pratade en stund och jag fick se hur det såg ut i deras butik och i den intilliggande bensinstationen. När vi återvände till butiken stod Rosa redo att ge sig av hem då hennes avlösning för kvällen kommit. Det passade därför utmärkt att hon följde oss hem och hennes lovord över min förmåga att framföra fordonet var översvallande när vi

parkerade utanför vårt hus. Hon lovade, på stående fot, att om Rosalie också kunde bli lika duktig så skulle hon också få ta sitt körkort efter att hon fyllt 16 år.

Det gick ett par veckor, som jag i princip hade helt för mig själv. Jag hade fortsatt att öva på min körning samtidigt som jag upptäckte nya saker i vår omgivning. Jag hittade flera fina stränder att bada på och även om jag absolut inte var ensam så fanns det gott om plats för alla. Fina omklädningsrum fanns det också med dusch och andra bekvämligheter. Jag fick verkligen tillfälle att jobba på min solbränna och att vistas naken bland andra flickor och kvinnor var inget som jag längre drog mig för. Allt solande i bikini gjorde det mycket tydligt vilket kön jag åtminstone ville tillhöra. Jag hade också börjat ta mina p-piller och östrogenet, men jag hade ännu inte kunnat märka någon skillnad. När jag efter några sköna timmar på stranden återvände hem hittade jag Rosa och mamma ute i trädgården där de satt och konverserade. Jag tänkte först låta dom vara själva och gå in på mitt rum, men mamma ropade på mig

- Sheryl! Kom och gör oss sällskap.

Som lydig dotter gjorde jag som mor bad mig och satte mig intill dom på en ledig solstol och sträckte ut mig

- Har du haft en bra dag? Frågade mor mig - Ja, jag har hittat en ny strand alldeles här i närheten. Den var jättefin. Skulle vara kul

att åka dit med dig eller Rosalie någon gång när ni är lediga. - Var du ensam där? - Ja!, men nej! Det var ganska många där men ändå var jag själv där. Lite tråkigt att

inte ha någon med sig. Nu pratade jag med några, men det är inte samma sak - Jag kan förstå det! Kan du komma och sätta dig med oss en stund? Rosa har något

intressant att berätta. - Självklart kan jag det! Jag skall bara lämna mina saker på rummet.

Några minuter senare anslöt jag till dom och då hade jag hunnit byta till en annan klänning och även bättrat på min makeup och stänkt på några droppar parfym på strategiska platser.

- Så fin du gjort dig, välkomnade mor mig med en uppskattande blick. - Ja, du ser verkligen fräsch ut, kommenterade Rosa. Precis så som en ung, vacker dam

skall se ut. Jag kom dock hit för jag ville fråga dig en sak. Det är nämligen så att jag plötsligt fått en vakans i en av mina butiker och undrar om du skulle vara intresserad. Det är precis samma jobb som Rosalie gör, men tyvärr så är det inte i samma butik. Den här ligger en bit härifrån och därför är det så praktiskt, om du är intresserad, att du faktiskt har egen bil du kan köra dit med. Vad säger du?

- Självklart är jag intresserad! Berätta mer!

Rosa fortsatta att beskriva jobbet och hon undanhöll inte något utan menade på att det både var ett slitsamt arbete med en hel del stress men att kamratskapet och kundernas uppskattning var klart positiva sidor av jobbet. Självklart skulle jag få en introduktion så att jag visste allt om det som såldes och likaså att jag fick ersättning för alla mina utgifter för att ta mig till och från jobbet. Jag tvekade inte en sekund utan sökte bara mors blick och när jag mötte den och hon nickade sitt ”ja” förstod jag att hon och Rosa diskuterat saken noga innan min ankomst.

Efter ytterligare prat om praktiska detaljer följde jag och mamma med Rosa över till deras hus och vi gick till ett rum där Rosa skötte sin verksamhet. Hon började plocka lite i en garderob och kom strax tillbaka med ett bylte kläder som hon ville jag skulle prova. Det var de arbetskläder jag skulle ha och jag skalade genast av mig allt jag hade på mig tills jag bara stod där i behå och trosor, dvs bara min enkla sommarklänning.

Klänningen jag sedan satte på mig var kort men med vid kjol och markerad midja. Överdelen var figursydd och dekolletaget var generöst men inte för stort och överdelen hade två korta ärmar med liten puff på. Färgen var ljusblå med mycket smala vita ränder som knappt syntes men som fick klänningen att ”leva” när jag rörde mig. Rosa knöt sedan ett bländvitt förkläde med krusade kanter runt mig och innan jag var klar att beskåda mig själv i spegeln ordnade hon snabbt till mitt hår och placerade ett vitt diadem i håret med tydlig likhet med förklädet. Nu var jag utrustad som servitris och expedit i hennes snabbmatsbutik och jag kunde också se i spegeln att kedjans namn var broderat i rött på min vänstra axel. Både mor och Rosa tyckte att jag passade bra i kläderna och jag kunde inte annat än instämma. När jag stod och beundrade mig själv i spegeln dök Rosalie oväntat upp och hon blev alldeles till sig i trasorna när hon förstod att jag skulle börja jobba jag med. Lite mindre glad blev hon när hon förstod att vi inte skulle jobba ihop, men Rosa tröstade henne med att hon skulle försöka ordna så att våra arbetspass låg ungefär lika så vi slapp gå om varandra och därmed knappast kunde ses under dagarna vi arbetade.

Redan dagen därpå följde jag med Rosa till butiken där jag skulle jobba. Vi möttes av Janet, en kvinna runt 30 år som var föreståndarinna för butiken, och tillsammans gick vi runt och jag blev presenterad för övriga anställda. Normalt var det bara kvinnor i den här butiken, men varorna levererades av en kille i 20-årsåldern som hette Ben. Han hjälpte också till om det var körigt och just nu skötte han mitt jobb eftersom vakansen kommit både plötsligt och oväntat så nu körde Ben nästan dubbla pass och såg till att både den här butiken och den i grannstaden alltid hade varorna på plats i butiken. Han såg mer än lättad ut när jag blev presenterad som hans ersättare, för även om dubbla pass innebar mer i lön så märktes det tydligt att han hade det jobbigt.

Efter presentationen gick vi till Janets kontor och jag fick mitt schema och lite andra praktiska detaljer presenterade för mig. När vi var klara med det praktiska och jag var nöjd

med den information jag fått ville Rosa ta med mig hem igen. Jag undrade dock om det inte var möjligt för mig att stanna där och börja lära mig hur allt gick till redan nu. Jag hade ändå inget planerat, varken för idag eller imorgon, som på schemat uppenbarligen var min lediga dag. Rosa och Janet tittade på varandra och log brett innan Rosa kommenterade

- Så glad jag blir för ditt förslag! Självklart kan du stanna. Jag vågade inte själv föreslå detta då du så hastigt hoppat in. Det gör inget att du inte har de rätta kläderna så här första dagen.

- Men jag har dom med! Dom ligger i bilen. - Du tänker då på allt. Men om det inte är något mer så lämnar jag er och än en gång,

tack för att du kunde hoppa in med så kort varsel. - Inga problem. Jag hade gått och funderat på hur jag skulle kunna få ett jobb. Lite

tråkigt att bara ligga på stranden hela dagarna, speciellt om man är ensam.

Vi vinkade farväl till Rosa och Janet visade mig sedan var omklädningsrummet låg. Hon ursäktade att också Ben använde rummet, men hon lovade att han var mycket hänsynsfull av sig och inte kom in utan att försäkra sig om att vi var anständigt klädda. Jag log till lite vid tanken ”om hon bara visste” men sa inget utan började klä av mig och hänga in kläderna i det klädskåp hon visade att det var mitt. Samtidigt berättade hon att jag kunde söka upp Ben när jag var klar och följa hans arbete under dagen. Dels var det just hans arbetsuppgifter jag skulle ta över, men han var också duktig på att förklara och visa hur arbetet bäst utfördes. Givetvis skulle hon också hjälpa mig tillrätta när så behövdes men just nu anförtrodde hon mig till Ben.

Ben visade sig vara en mycket trevlig och lättsam person, bara några år äldre än mig själv. Samtidigt som han visade mig mina arbetsuppgifter pratade vi ledigt om både det ena och det andra utan att för den skull tappa koncentrationen på att hjälpa våra kunder. När Ben försvann iväg för att servera en kund, något han ännu inte ville överlåta till mig, passade några av flickorna på att viska till mig

- Håll dina öron öppna för när som helst kan du få höra något som vi inte tror du förväntar dig på ett sådant här ställe!

Givetvis blev jag nyfiken men ingen sa något mer och dessutom återkom Ben till mig och vi fortsatte med min introduktion. Han visade mig runt och snart var jag välbekant med alla utrymmen och kunde hämta både det ena och det andra allteftersom sakerna tog slut. Runt lunch var jag riktigt varm i kläderna och när lunchrusningen slog till var jag redo att också bära fram maten till de som valt att äta sin måltid här. Det var då det hände!

Plötsligt hörde jag bara en härlig basröst bakom mig och när jag vände mig om stod Ben några bord bort och serverade maten samtidigt som han sjöng en sång för gästerna vid det bordet. Hela restaurangen bara stannade upp och lyssnade till skönsången som avslutades

samtidigt med att sista tallriken serverades vid det bordet. Applåderna ekade i lokalen och en nöjd Ben och en minst lika nöjd Janet återvände till ett mer normalt arbetsmönster. Jag var dock mycket imponerad av hans röst och när vi blev ensamma en stund senare kommenterade jag det hela

- Vilken fin röst du har!

Han sken upp som en sol och hans bländvita och perfekta tänder lyste i kapp med solen och kontrasterade fint mot hans mycket mörka hy.

- Tack så mycket. Jag gillar att sjunga och är det någon gäst som jag känner för att överräcka maten med en sång så brukar jag göra det. Det verkar som om det blir uppskattat.

- Uppskattat! Det är väl att ta till i underkant. Hela restaurangen gillade det ju, inklusive mig själv. Vilken upplevelse du bjöd på!

Vi hann inte samtala mer om detta, men jag såg att Ben uppskattade min kommentar och det kändes att gästerna var mindre otåliga i sin väntan på maten och vi blev heller inte lika stressade. Det lugnade ner sig efter lunchrusningen och Ben kunde visa mig vad alla olika maträtter innehöll. Det var viktigt att kunna då många frågade ofta om vad rätterna innehöll och en felaktig upplysning kunde göra att någon fick en allergisk reaktion. Var man osäker så fanns det en lista där allt som fanns i varje rätt var uppräknat och som man kunde ge till gästen som frågade. Jag fick också pröva på att portionera ut olika rätter från massvis av skålar i en kyldisk. Det såg nästan ut som en glassbar och kunderna kunde välja vad och hur mycket de ville ha ur de olika skålarna. Allt vägdes sedan och kunden fick sin mat.

Vi hann inte samtala mer om detta, men jag såg att Ben uppskattade min kommentar och det kändes lite mindre stressande nu och gästerna var mindre otåliga i sin väntan på maten. Lunchen fortsatte dock utan mer skönsång men gästerna som hört hans sång tackade honom och dricksen de lämnade var mer generös än den brukade vara enligt mina kamrater. Sent på eftermiddagen blev vi avlösta och även om vi inte var slutkörda kändes det ändå skönt att kunna sätta sig ner ute i personalrummet och låta benen vila. Att stå och gå en hel dag kan fresta på en hel del och är dessutom klackarna lite högre än normalt blir det än mer kännbart för den ovane. Det var också skönt att få sitta ner och lite bättre känna mina nya arbetskamrater. Vi hade ungefär samma ålder och likaså viljan att göra ett bra jobb samtidigt som vi givetvis uppskattade att tjäna en del pengar. Syftet med penningasamlandet visade sig dock olika. Vi tjejer tänkte mest på att utöka garderoben, medan Ben hade ett klart mål att få ihop så mycket pengar att han kunde börja på universitetet. Hade han tur så kanske han kunde få ett stipendium, men han ville inte chansa på detta utan sparade flitigt sina intjänade slantar. Jag blev nästan lite arg på mig själv hur lite jag tänkte på den framtiden och lovade mig själv att försöka sätta undan en slant jag också.

Tiden gick fort och plötsligt kom det in fler personer med arbetskläderna på sig och jag förstod ingenting innan Janet presenterade kvällsskiftet för mig. De såg också lite förvånade

på mig och det utväxlades en del blickar innan de förstod att jag var ny på jobbet. Ben pratade med en av flickorna och jag förstod snart att hon var den som avlöste oss båda. Även om vi alla i princip gjorde samma arbete var det alltid en viss person som avlöste en annan för att verkligen veta att skiftet var komplett. Vår avlösare hette Miriam och vi hann prata med varandra lite mer innan Ben tyckte att hon nu kunde ta över. Han hade också bråttom till bussen som strax gick dit han bodde

- Var är det du bor? frågade jag - Jag bor en bit bortanför Marathon, svarade han - Men det är ju åt mitt håll. Vill du så kan du åka med mig. - Gärna, men blir det inte till besvär för dig? - Inte alls! Jag behöver dessutom lära mig och hitta till olika ställen häromkring. Jag är

nämligen ganska nyinflyttad hit så jag lär mig mer och mer för varje dag var olika saker finns. Låt mig bara byta om så kan vi åka.

- OK! Jag väntar här.

Ben blev kvar i lunchrummet medan vi bytte om och en av tjejerna ville ta sig en dusch och utan vidare funderingar skalade hon av sig allt och naken trippade förbi oss och ställde sig i duschen. De två andra tjejerna och jag själv bytte bara om till våra vanliga kläder och jag drog på mig min sommarklänning innan jag hängde in mina arbetskläder i skåpet. En extra titt i spegeln på toaletten och lite nytt läppstift på läpparna fick bli min korrigering samtidigt som jag släppte ut håret från den hästsvans jag haft under arbetet. Jag återvände ut till Ben som gjorde stora ögon och kommenterade

- Redan klar! Jag trodde jag skulle få vänta länge. Ni kvinnor brukar ta lång tid på er men du var riktigt snabb. Så olik du blev när du släppte ut håret. Snyggt!

Jag log bara vid hans kommentar, men fick mig en liten tankeställare att kanske inte ha så bråttom vid ombyte. Kvinnor tog mycket längre tid på sig för att byta kläder. När vi kom fram till min bil gjorde han återigen stora ögon och undrade

- Har du egen bil! - Ja, svarade jag. Hoppa in så skall jag berätta hela historien.

På vägen hem berättade jag vad som fått oss att flytta hit och därigenom fått en del pengar som jag köpt bilen för. Ben uttryckte sin medkänsla för mig och gav mig en lätt klapp på armen. Han i sin tur berättade om sitt liv och att han också bodde tillsammans med sina föräldrar. Hans äldre systrar var utflyttade så nu hade han ett större rum i huset där han bodde. När vi passerade Marathon berättade jag att Rosa var vår granne och hur jag hamnat på jobbet.

- Så det var därför du kunde börja så fort. Visserligen visste vi att Rosa var bra på att leta upp duktigt folk, men att det skulle gå så fort trodde ingen.

- Vad var det som hände med hon som hade jobbet innan mig?

- Hon fick sparken i förra veckan. Någonting måste ha hänt för plötsligt började hon skälla på oss för ingenting. Först Janet och sedan Rosa försökte få reda på vad som hänt men hon ville inte berätta. När hennes ilska började gå ut över kunderna hade Rosa inget annat val än att sparka henne. Konstigt nog verkade hon inte arg eller ledsen att hon fick kicken utan bara lämnade restaurangen. Jag fick reda på igår att hon tydligen flyttat härifrån också.

- Ojdå! Undrar vad som hänt? - Ja! Det gör vi också, men vi kommer inte att sakna henne nu när du kommit. Jag och

flera andra tycker att du verkligen varit intresserad och läraktig idag. - Tack för dom orden men det beror väl mycket på dig. Du har verkligen lärt mig

mycket. Men, är du besviken för att du nu inte får jobba lika mycket och därmed tjäna mer pengar?

- Lite grann, kanske, men det är slitsamt också att ha två jobb så du behöver inte vara orolig. Jag kommer inte att vara arg på dig för att du tagit jobbet från mig. Du skall förresten svänga till vänster där framme.

Han dirigerade mig fram till huset där han bodde. Området var ungefär lika stort som där jag bodde och husen lika varierade. Ett typiskt medelklassområde här i Florida verkade det som. Han pekade ut huset där han bodde och han var på väg att stiga ur när jag frågade

- Skall jag hämta upp dig i morgon eller hur tar du dig till jobbet?

Än en gång fick jag beskåda hans leende innan han svarade

- Vill du hämta upp mig!? Jättebra i så fall för då behöver jag inte åka så tidigt. Åt det hållet stämmer busstiderna sämre.

- Bra! Då hämtar jag dig. Vad säger du om halv sju? - Det blir perfekt! Tack så mycket för idag och vi ses i morgon - Tack själv och vi syns.

Vi vinkade mot varandra när jag svängde ut och styrde hemåt. Huset var tomt när jag kom hem och jag beslöt mig för att ta mig ett dopp i poolen och kanske läsa en bok i väntan på mor. Jag drog av mig mina kläder och ställde mig naken framför spegeln och synade min kropp. Det hade nu gått nästan tre veckor sedan jag började äta pillren jag fått och bara om någon dag skulle första omgången p-piller vara slut och jag skulle göra några dagars uppehåll. Jag vet inte om jag såg eller kände någon verklig förändring, men jag tyckte att brösten var lite ömma och att de möjligen putade ut lite mer än vanligt. Kanske också att mina höfter kändes lite bredare och midjan lite smalare. Oavsett att det inte var vetenskapligt bevisat att några förändringar skett var jag ändå nöjd med det jag såg.

Jag var också nyfiken på hur det stundande uppehållet av p-piller skulle påverka mig. Av det jag läst så innebar denna period en hel del humörsvängningar och om det även gällde mig så hade jag föresatt mig att försöka kontrollera mig och inte bli en plåga för omgivningen. Å andra sidan kanske det var det absolut bästa som skedde, för då kanske min önskade status

som kvinna skulle bli än mer stadfäst om också mitt humör växlade med dessa regelbundet återkommande intervaller. Jag skulle i vart fall noga observera hur jag reagerade den kommande veckan. Nöjd med min undersökning drog jag vant på mig min bikini och gick ut och tog mig ett dopp i poolen innan jag sträckte ut mig på en av solstolarna.

Trots min uttryckliga vilja att läsa en bok verkade det som om jag somnat omedelbart och väcktes ett okänt antal minuter senare av att mor stod bredvid mig med en bricka med läskande dryck. Hon var också iförd bikini så det hade säkert gått lång tid som jag legat och sovit. Yrvaket tittade jag upp och tacksamt tog emot drinken samtidigt som mor kommenterade.

- Ledsen att jag väckte dig men du kanske inte skall ligga för mycket i solen. Men du såg verkligen ut att ha det skönt och såg verkligen vacker ut där du låg helt avslappnad. Har du haft en bra dag?

- Ja, verkligen! Jag tror att jag kommer att trivas bra där och det är kul att göra något vettigt och inte bara ligga så här och sola.

- Låter bra att du säger så. Jag tror det ger dig en hel del erfarenheter, av skilda slag, när du träffar andra. Hur är dina arbetskamrater?

- Det är bara tjejer där och så en kille. Han har hoppat in extra på min tjänst tills jag är upplärd. Han levererar annars varorna till två butiker och hoppar in då och då när det blir vakanser. Han har visat mig det mesta under dagen och just nu snurrar det av information i mitt huvud. Han bor förresten bara en bit bort så jag skjutsade hem honom också.

- Men det var väl snällt av dig. Kul att du verkar trivas. Det syns faktiskt på dig att du gillar att jobba. Dina ögon glittrar på ett annat sätt idag. Jättekul.

Vi fortsatte att prata lite om våra respektive arbetsdagar och det kändes trevligt att kunna utbyta erfarenheter från olika typer av jobb nu när jag också börjat få erfarenheter inom detta område. Min mor kommenterade än en gång att jag verkligen såg nöjd ut och att det uppenbarligen skett en förändring inom mig. Jag tänkte att det här var det rätta tillfället att berätta om det som hände när jag gjorde min hälsoundersökning för mitt körkort så jag inledde.

- Om du kommer ihåg den där hälsoundersökningen jag gjorde så berättade den kvinnliga läkaren för mig om hur det fungerade här i Florida för flickor i min ålder. Hon berättade att man tillhandahöll fria P-piller fram till 25 års ålder då man sett alltför många unga mödrar tidigare år. Utan egentligen några frågor så skrev hon ut recept till mig och jag har nu tagit nästan en hel karta. Hon noterade också att mina bröst var små och tyckte att det kunde vara lämpligt att hon också skrev ut en tablett som skulle göra att min egen hormonproduktion fick en liten hjälp att starta upp. Dom tabletterna har jag också tagit.

- Men flicka lilla, vad är det du säger! Äter du p-piller!? Kan du hämta dina piller så får vi titta på vad som står på burkarna.

Jag hämtade lydigt mina tabletter och mor tog under tiden fram sin dator så när jag kom tillbaka var hon redo och började knappa in namnen på preparaten. Givetvis stod det ingenting om vad som hände om pojkar började äta dessa saker, men mor kunde lite grann läsa mellan raderna eftersom hon var sjuksköterska och förstod hur saker och ting hängde ihop. När hon läst ett tag tittade hon på mig med en allvarlig blick

- Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, men jag föredrar att se detta från den positiva sidan. Det är ändå en doktor som skrivit ut recepten efter en hälsoundersökning så jag tror inte du kommer att fara illa av detta. Men det är ett mycket viktigt steg du tagit, medvetet eller ej, till att bli kvinna på riktigt så att säga. Lite fundersam blir jag eftersom dessa saker, helt riktigt, stimulerar din produktion av kvinnliga könshormoner, men jag kan varken se eller tro att de på något sätt minskar produktionen av dina manliga könshormoner. Jag är därför lite fundersam vilka reaktioner den mixen kan skapa. Jag kan bara se ett sätt att ta reda på detta, och vi hade nog hamnat där förr eller senare om jag får döma av ditt sätt att vara. Du fullkomligt strålar som en ung kvinna och jag har svårt att tro att du kommer att vilja återvända till ett liv som man. Om jag skall vara ärlig så har jag nog svårt att själv se dig som man. Jag tycker att vi på den här korta tiden har kommit varandra mycket närmare och det är inte enbart flytten och vårt behov av att vara tillsammans som gjort det, utan jag tror att ditt byte till en kvinnlig skepnad har betytt en hel del i det sammanhanget. För att kortfattat sammanfatta det hela så trivs jag väldigt bra med att du numer är min dotter. Men, nu när det är så som det är, måste vi ändå ta saken på allvar och få det här utrett ordentligt. Jag skall ta reda på lite mer om hur vi kan gå tillväga i morgon. Nu vill jag i alla fall ta ett dopp och sedan få lite mat i magen. Är inte du hungrig?

När vi reste på oss gav mor mig en varm kram och det kändes skönt att ha fått upp frågan på bordet och det kändes skönt att mor tagit mitt avslöjande så bra som hon gjort.

När vi möttes kvällen därpå såg jag att mor brann av iver att få berätta vad hon fått reda på. Sjukhuset hon jobbade på hade ett team för personer som ville byta kön och när hon tog kontakt med teamet hade de genast föreslagit ett möte. Jag såg genast att den dag de föreslagit inföll på en ledig dag så mor gick iväg och konfirmerade tiden per telefon. Nu var bollen satt i rullning.

På morgonen när vi skulle iväg till sjukhuset velade jag fram och tillbaka vilka kläder jag skulle ha på mig. Det var som om jag skulle gå på min första träff och inte visste om jag skulle vara klädd för att kunna bli förförd eller om jag skulle vara kyskheten själv. Till slut valde jag alternativet att bli ”förförd” och satte på mig min fina spetsklänning som

slutade strax över knäna. Under hade jag lika fina spetstrosor och en av mina geléfyllda behåar. Jag ville inte ha mina silicon proteser utan ville visa upp mitt verkliga jag. Jag sminkade mig måttligt och mor satte upp mitt numer långa hår i en dekorativ svinrygg. Ett par dinglande pärlörhängen och ett matchande halsband gjorde min uppenbarelse komplett och mor gav mig fina komplimanger när jag steg ut från mitt rum i mina medelhöga sandaletter där mina nylackade tånaglar lyste ikapp med mina fingernaglar.

Resan till sjukhuset var händelselös och när vi kom dit gick vi raka vägen till mottagningen och anmälde oss. Kvinnan i receptionen ringde ett samtal och visade oss sedan hur vi skulle gå för att komma till personen vi skulle träffa. En ung kvinna kom emot oss i korridoren och undrade om vi var mor och dotter Flannigan. Vi svarade ja på frågan och visades in i ett trevligt möblerat rum. Det fanns inget skrivbord utan bara en sittgrupp med några bekväma fåtöljer och ett runt bord mellan. Diverse drycker fanns på bordet och kvinnan visade att vi kunde slå oss ner.

- Välkomna hit! Jag heter Jennifer och är psykolog och brukar inleda ett besök som detta. Jag skulle därför gärna att du berättar om dina tankar och funderingar som lett fram till att du kontaktat oss.

Jag berättade hela historien och utelämnade inget. Lite då och då inflikade mor någon kommentar och ibland ställde Jennifer någon fråga. Jag kunde knappt tro att det var sant när jag tittade på klockan och såg att jag suttit där och berättat i mer än 2 timmar. Jennifer verkade dock nöjd med min berättelse och kunde sedan berätta om fortsättningen.

Hon berättade att det i rummet intill suttit flera personer som ingick i gruppen och lyssnat på vårt samtal. De gjorde så för att man funnit att det var mycket lättare att öppna sig och tala fritt om inte alla fanns i rummet samtidigt. Nu ville hon presentera mig för de övriga och även låta dem ställa eventuella frågor. Ytterligare 3 personer, alla kvinnor, kom in i rummet och när de presenterat sig förklarade de att även sammansättningen av teamet hade sina förklaringar. Var det som i mitt fall, att det var till kvinna man ville bli satte man ihop ett kvinnligt team och det omvända när det gällde de som ville bli män. Även där hade man märkt att patienten lättare tog till sig av behandlingen när man hade ett team bestående av det könet man ville tillhöra. Några kompletterande frågor ställdes också innan kvinnan som var gynekolog presenterade sig som Gloria bad mig följa henne till ett annat rum.

Jag fick klä av mig allt och sätta på mig en rock som hängde bakom ett skynke. Jag blev också tillfrågad om jag ville vara ensam med doktorn eller om mor fick vara med. Jag ville verkligen att mor var med som stöd och berättade det och fick vänliga nickar tillbaka. Viss hjälp behövde jag för att komma upp i en liknande stol som den jag provat i piercingstudion och sedan placerades mina ben i de två benstöden som var vinklade utåt. När jag fått upp benen och de vilade rätt i stöden tryckte hon på en knapp och

stöden vek sig ut än mer och blottade mitt sköte. När jag precis trodde att jag skulle spricka i två delar stoppade hon det hela och tittade in på mitt underliv. Jag hörde riktigt hur hon hajade till och kommenterade

- Den här anordningen har jag aldrig sett förut. Den är ju smått genial. Verkligen! Förlåt om jag kommer med intima frågor, men hur har den här fungerat för dig? Jag menar med urinering, och skötsel i allmänhet. Ser väldigt fint ut, inga spår av inflammationer eller så.

- Jo, jag tycker det har känts bra. Jag har inga problem att gå på toaletten och så. Dessutom förenklar det väldigt för mig när jag byter om bland andra kvinnor. Det finns inget som syns som inte borde vara där.

- Verkligen, Det ser väldigt äkta ut. Det är bara nu när jag tittar så här direkt på som jag ser vad som finns där. Det här är så nytt för mig och säkert även för mina kollegor. Jag skulle gärna vilja ta både bilder och be dom komma och se själva, men om du tycker att det skulle kännas genant att fler står och beskådar ditt underliv så kan jag nöja mig med att ta bilder.

- Det är OK för mig om dom vill komma och titta. - Så bra, då ber jag dom komma omedelbart så du slipper ligga där alltför länge.

Hon slog bara in ett nummer på sin telefon och hann bara plocka fram kameran innan en försynt knackning på dörren förkunnade att teamet bad om att få göra entré. Gloria brydde sig knappt om dom utan ägnade sig åt att fotografera mig. Det samlade sig tyst runt henne och förstod genast varför hon kallat på dom. Intresserat följde de hennes fotograferande och bad ibland om någon viss vinkel. Fortfarande utan att knappt ett enda ord utväxlats nickade de vänligt mot mig och travade ut ur rummet och Gloria kunde fortsätta sin undersökning

- Nu skall jag bara klämma och känna lite grann från din anus. Kan kännas lite besvärande, och skulle det komma gaser och liknande så behöver du inte känna dig besvärad. Vi är vana med att sånt händer. När jag gjort det så vill jag se på dina bröst innan vi är klara härinne.

Hon utförde det hon skulle, uppenbarligen till belåtenhet och jag var lika belåten jag att inget av det hon beskrivet hände. När hon tagit av sig sina handskar och gjort sig ren vek hon undan min rock och synade mina bröst. Hon klämde och kände lite här och där innan hon var nöjd. Sedan tryckte hon än en gång på en knapp och mina ben fördes sakta men säkert ihop innan hon hjälpte mig ner från stolen.

- Klä på dig trosor och behå så skall vi gå in i nästa rum och ta en del prover innan vi har ett kortare samtal kring det vi sett och upplevt idag.

Jag följde hennes uppmaning och travade in i nästa rum där en i teamet väntade på mig för att ta proverna. Allt gick snabbt och smidigt och när jag både hade blivit mätt på alla sätt man kunde ta ett mått på och fått stå på vågen fick jag klartecken att klä på mig igen

och möta hela teamet i det första rum vi kommit till. Det var en uppsluppen stämning i rummet när jag kom dit och det kändes som om det var gamla goda vänner till oss som samlats där. Jag satte mig tillrätta och det var Jennifer som inledde samtalet

- Först vill jag säga att du verkligen varit mycket tillmötesgående. Alla våra frågor och undersökningar har du fixat utan problem och vi har fått en mycket bra bild av din situation. Jag varken kan eller vill föregripa vår gemensamma analys och förslag på vad vi kan hjälpa dig med, men så här långt så är vi väldigt nöjda med det vi sett och upplevt.

- Jag känner likadant, fortsatte Gloria. Det var mycket spännande att se din/er lösning på ett av de större problemen för personer i din situation har och jag tror dig, och det jag såg bekräftar också det, när du säger att det varit bekvämt och bra för dig. Jag har ju också hört när du berättat om hur du fick dina hormoner och p-piller och jag kan tycka vad jag vill om det sätt det gick till på, men jag kan samtidigt inte se att det orsakat någon skada på dig. Tvärtom har det väl, ur din synvinkel, haft avsedd effekt. Även om effekten ännu inte slagit till med full kraft så kunde jag känna och se att dina bröst börjat växa, precis så som tillväxten hos en normal flicka i början av puberteten skulle vara. De prover vi tagit kommer att bekräfta hur stor hormonproduktionen är och i vilket stadie du befinner dig i. Mitt råd är faktiskt att inte avbryta det du inlett utan fortsätta med samma intag tills vi sett vad proverna säger. För mig står det helt klart att du inlett ett steg till att bli kvinna och med all respekt för Jennifers mer korrekta hållning att inte komma med förslag i förtid så kan inte jag se att du vill återvända till ett liv som man. Hur långt du sedan kommer att gå låter jag vara osagt, men att du vill betrakta dig som kvinna känns för mig både naturligt och det enda rätta.

- Jag var lite medvetet återhållsam i mitt utlåtande eftersom jag inte riktigt hade din uppfattning klar för mig, fortsatte Jennifer, men nu när du sagt ditt kan jag bara konfirmera din analys. Jag tycker som du helt enkelt. Jag tycker att vi nu låter sakerna ha sin gång. Vi kommer att sammanfatta våra synpunkter och tillsammans med er diskutera hur vi går vidare och det kommer att dröja några veckor tills vi är klara. Men är det något som dyker upp så tveka inte att höra av er och jag får väl också säga som avslutning att vi upplever att du redan är mogen och väl etablerad i din kvinnoroll och att det mer blir vår uppgift att se till att du, i de flesta avseenden, också kan fungera i enlighet med din önskan.

Vet inte om det är ett vanligt sätt att lämna sina patienter på, men alla fyra i teamet gav mig varma kramar när vi reste på oss och det var med lätta steg som jag och mor återvände hem. Nu var bollen i rullning och vart det skulle sluta visste ingen av oss, men vi var mycket nöjda med att min framtida utveckling bevakades av proffs på situationer som denna.

Det tog en knapp vecka för mig att komma in i jobbet och Ben kunde återgå till sitt vanliga kneg. Under hela veckan skötte jag om att transportera honom både dit och hem så vi lärde känna varandra rätt bra. Även hans mor och far träffade jag och de var lika vänliga och hjälpsamma som Ben. Far i huset var lärare på en skola i Marathon och det var inte omöjligt att jag skulle få honom när skolan började. Modern var också lärare men i en skola för barn upp till 10 år.

En kväll när vi blev tvungna att jobba över så väntade en middag på oss och utsvultna som vi var, trots att vi jobbade på en restaurang, slängde vi oss nästan på maten till Ben’s föräldrars omåttliga förtjusning. Jag hade blivit förvarnad om detta evenemang så mor väntade inte med maten. Det var tur att jag var ledig dan därpå för det blev sent innan jag återvände hem. Vi hade det riktigt trevligt ute i deras trädgård och när Ben ville ta ett dopp i poolen letade hans mamma upp en av hennes gamla bikinis för mig att låna. Även Ben’s föräldrar anslöt till oss och det var riktigt avkopplande att guppa omkring på de flytande fåtöljerna de hade.

Precis som Rosa planerat så fick jag ett nästan identiskt schema som Rosalie så vi kunde fortsätta träffas på lediga stunder. Nu när jag hade min bil så kunde vi åka längre och en dag tog vi oss ända ner till Key West. Dit hade inte Rosalie varit, trots att hon bott här i hela sitt liv, men nu gjorde vi stan. Så mycket var det väl inte som var annorlunda där än på andra håll, mer än att det var USA's utpost mot Karibien och lite grann av en ändhållplats. Vi gjorde det obligatoriska besöket på Sloppy Joe’s bar och även om vi fick nöja oss med varsin lemonad eftersom ingen av oss var 21 år och fick inta alkoholhaltiga drycker var det med en viss känsla som vi satt på den berömda baren och tittade på den stora svärdfisken som fanns uppe under taket.

Vi besökte även Ernest Hemingways hem och skrivarlya och vi hade inte svårt att förstå att det var här han fick inspirationen till boken ”Den gamle och havet”. Vi såg också en del annat som var mindre uppmuntrande. Tyvärr fanns det alldeles för många uteliggare och andra människor som av olika anledningar hamnat på samhällets bakgård. Här fanns det säkert dubbla anledningar, både de egna problemen och problem att faktiskt ta sig härifrån. Det är långt till nästa samhälle och utan pengar är det inte lätt att förflytta sig. Men vi försökte skaka av oss olustkänslorna och istället se det vackra runt omkring oss. Ett lika obligatoriskt dopp där vi faktiskt simmade från Atlanten till Mexikanska Golfen blev ett fint minne, och även om vattnet och stränderna var minst lika fina hemma var det en annorlunda känsla att bada här. Mötet mellan de två haven var speciellt där man tydligt kunde se skillnaden mellan den kallare Atlanten och varmare Mexikanska Golfen. Dessutom hade jag i alla fall aldrig varit så här långt söderut.

Veckorna försvann iväg fort när vi jobbade. Det var knappt att mor och jag sågs ens på kvällarna då mitt schema varierade mellan dag och kvällsskift. På något sätt var det

roligare att jobba på kvällarna. Då hade kunderna mer tid verkade det som, även om det var färre som förlade sitt middags eller kvällsmål hos oss. De allra flesta köpte med sig maten hem, men de var mer pratsamma och nyfikna och valde oftare lite mer speciella maträtter än vad våra lunchgäster gjorde. Kamratskapet var också bra med de övriga i personalen men det var ingen som jag blev sådan ”bästis” med att vi även umgicks utanför jobbet. Min erfarenhet av hur det är på en arbetsplats är ju också begränsad, men en sak tyckte jag kändes väldigt speciell för en arbetsplats med bara kvinnor, Ben till trots. Det var just skillnaden mellan konversationen när han var där eller inte som fick mig att fundera.

När det bara var vi tjejer pratade vi mer om kvinnliga spörsmål, som kläder, familj, relationer och en hel del intima problem. När Ben var med handlade det mer om vad som hände i trakten, resor och andra sorters upplevelser. Ben hade också ett stort intresse i idrott och ofta diskuterades sådant i hans närvaro. I hans frånvaro var det inte ovanligt att diskussionen handlade om trilskandes pojkvänner, mens-problem, migrän och andra för mig väldigt okända områden. Jag kunde av naturliga skäl inte engagera mig för mycket i diskussionerna, men lite då och då blev jag ändå inblandad i diskussionen och jag försökte då svara så uppriktigt jag kunde. Ingen verkade dock reagera på min okunskap inom området och för varje dag som gick blev jag mer och mer kunnig i alla olika kvinnofrågor och kombinerat med min egen erfarenhet av hur det var att leva som kvinna blev mitt engagemang i diskussionerna större och intensivare ju längre tiden led.

Jag utvecklades också på ett annat plan. Nu var det inte längre någon tvekan att mina bröst växte och höfterna blev bredare. Tom den ganska vida kjolen i arbetsklänningen började kännas tight och överdelen accentuerade min kropp på ett fint sätt. Jag fick också några kommentarer i den riktningen och kunde helt sanningsenligt intyga att min förvandling till kvinna nu kommit igång på allvar och jag fick många varma kramar och berättelser om hur deras förväntan och ibland otåliga väntan på den utvecklingen varit. Där kunde jag verkligen känna att min och deras utveckling följde samma mönster även fast vår ursprungliga startposition var totalt olika.

När min kropp nu förändrades i rask takt blev det också lämpligt med ett återbesök hos mitt team på sjukhuset. Jag fick mycket fin feedback från första besöket och resultatet från alla prover och undersökningar presenterades sakligt och utan några undanglidningar. Jag fick reda på att även män hade halter av östrogen i sig men att mina värden visade på betydligt högre halter genom mitt intag av p-piller och rent östrogen i pillerform. Min testesteronnivå låg faktiskt under det normala och det kunde förklara min, relativt sett, avsaknad av typiska manliga drag som mörk röst, ökad muskelmassa, hårbeklädnad på kroppen etc. Men det testesteron jag ändå hade förde en kamp mot östrogenet och hindrade därmed östrogenet från att, mer eller mindre obehindrat, förändra min kropp till en kvinnas. Läkarna ville därför ge mig ytterligare en medicin som skulle dämpa testesteronproduktionen och öka dosen av östrogen lite.

Jag fick också genomgå ytterligare en undersökning i gynekologstolen, men den här gången var alla närvarande och aktivt deltagande i undersökningen. Hela min anordning var gjord på det sättet att allt gick att ”koppla loss” och nu gjordes det och än en gång konstaterade de att allt verkligen såg bra ut och att ingenting av mitt underliv blivit skadat. Tvärtom fascinerades de av hur naturligt, åtminstone vid ett flyktigt betraktande, allt såg ut. Mitt organ mättes och fotograferades ur alla upptänkliga vinklar och en hel del andra mått dokumenterades av mitt underliv. När undersökningen var klar hade de lite pillrigt att få allt på plats igen men med lite skratt och hjälpsamma kommentarer blev min nedre region återställd utan större besvär.

Min fysiska utveckling sedan förra besöket både noterades och kommenterades och jag kände en varm och positiv medkänsla från teamet. När undersökningarna var klara och vi samlades i samtalsrummet igen för en sammanfattning var deras gemensamma slutsats att de inte kunde se något hinder för mig att bli kvinna i en mer komplett version. De kunde dock inte presentera någon tidsplan men jag stod på listan för de som ville korrigera sina könsattribut till en mer korrekt uppsättning. Samtidigt poängterade de tydligt att jag, trots oviss tidpunkt för en fysisk könskorrigering genom operation, ändå kommit förvånansvärt långt i min korrigering och uppenbarligen redan nu hade en fungerande kvinnoroll.

Vi skiljdes åt efter sedvanligt kramkalas och även om ingen ny tid sattes ut var de väldigt tydliga med att det bara var för mig att ta kontakt om jag undrade något eller hade någon form av besvär, oavsett om det hängde ihop med min vilja att bli kvinna eller om det handlade om andra problem med min kropp eller hälsa. De ville ha full kontroll på mitt tillstånd och kunde klara det mesta med den kompetens de hade och om det var något verkligen speciellt så var det lättare för dom att hitta rätt person än om jag sökte via andra kanaler. Jag var deras patient, enkelt uttryckt.

Betydligt tryggare och mer bekväm i min situation återvände jag hem och kunde rapportera till mor på kvällen vad som gjorts och sagts. Hon blev också nyfiken på att se min utveckling och utan minsta tvekan klädde jag av mig och visade mig i min Eva-dräkt. Mor visslade till av hänförelse när hon såg mina väl rundade former och mina bröst som nu inte enbart stod ut som två strutar utan fått mer rundade former. Jag kom ihåg vad kvinnan vid hälsoundersökningen sagt om den troliga slutstorleken på mina bröst och när jag nämnde det för mor klev hon bara ur sin klänning och knäppte loss sin behå. Hon masserade lätt sina bröst innan hon vände sig mot mig med kommentaren

- Då kommer dina att bli ungefär så här stora då. Jag är och har alltid varit nöjd med storleken. Jag är glad att dom inte blev större för då hade dom knappast varit så här spänstiga utan förmodligen börjat hänga ner vilket jag tror säkert kommer att hända någon gång, men ju längre tiden går desto bättre tycker jag.

- Ja, dom ser verkligen väldigt fina och fräscha ut. Får jag känna på dom?

- Självklart får du det! Det är förresten något du själv skall lära dig. Varje dag skall du massera dina bröst och känna efter om du kan märka någon förhårdnad eller så. Jag vill absolut inte skrämmas, men det är bästa och enklaste sättet att upptäcka bröstcancer på. Även om det inte skulle vara cancer så är även vanliga knutor onödiga och kan skapa problem, så ju mer du känner dina egna bröst desto bättre är det.

Jag rörde försiktigt vid min mors bröst och hon lät mig göra det en stund innan hon fattade tag i min hand och visade hur jag skulle undersöka mina bröst. Jag kunde också jämföra med mina nyutsprungna klenoder och kunde konstatera att min mors bröst, frånsett att de var fullt utvecklade jämfört med mina, ändå kändes lika smidiga och känsliga som mina var. Det gjorde mig lycklig att jag nog aldrig skulle bli trött på mina klenoder utan alltid se dom som en tillgång på min kropp. Instinktivt så kändes det också som om jag kommit närmare min mor och antagligen kände hon likadant för när vi väl gjort oss lite mer ”anständiga” och fått på oss våra nattlinnen fortsatte vi vårt samtal ute i vardagsrummet. Mor tog även fram två glas och hällde upp vitt vin till oss båda som vi smuttade på medan framförallt mor delgav mig händelser och situationer hon varit med om under sin uppväxt och hur hon upplevt sin resa från en liten flicka till den vuxna kvinna hon är idag.

Speciellt intressant för mig var det när hon berättade om hur killar plötsligt blivit intresserade av henne och hur svårt och jobbigt hon haft ett tag att värja sig för deras intresse. Även om hon senare förstod att alla deras tafatta försök att göra sig märkvärdiga för henne var deras sätt att visa att de fanns till blev det mestadels jobbigt när de både var närgångna och inte speciellt finkänsliga i sina försök att visa vem som var tuppen i hönsgården. Deras försök kunde ta sig många konstiga uttryck, som tex den oerhört populära leken att dra i flickans behåband och sedan släppa den med ett ljudligt och inte alltid så trevligt ”smack” som resultat. Mor fortsatte sin beskrivning av hennes ungdom

Dom agerade gärna också i grupp och då kunde de vara riktigt otrevliga i sina försök att överträffa varandra. Kom man på tu man hand med någon av dom var de fromma som lamm och tom en smula tafatta när mor och hennes kamrater stod för initiativet.

- Den tid som jag, såhär i efterhand, upplevt som mest besvärlig är tiden från då jag

fick min första mens och kroppen började utvecklas från flicka till kvinna. Inte så mycket för själva utvecklingen i sig, för den var det ju något man förberett sig på och längtat efter, utan det var mer osäkerheten om vem man var eller skulle bli som var besvärlig att hantera. Pojkarnas begynnande intresse för flickor kom på något sätt i ofas med min egen utveckling. Jag kände mig inte alls så attraktiv som jag ville och när killarna gjorde sina närmanden var det mer eller mindre med avsky som jag besvarade dom.

Det var ändå några pojkar som jag gillade lite mer och även dejtade under kortare perioder. Självklart njöt jag av att bli uppvaktad och svarade kanske lite fel på deras inviter och när de trodde att jag var villig till det mest förbjudna, ett riktigt samlag, var jag långt ifrån beredd på det steget. Som liten och späd kvinna var det inte alltid det lättaste att hålla deras envetna försök stången, och några gånger höll det också på att sluta med något jag inte önskade. Turligt nog lyckades jag slingra mig ur greppet och det slutade alltid med att samvaron mellan oss båda avbröts och vi slutade dejta varandra. Ibland fortsatte obehaget efteråt då en del killar spred ryktet att de faktiskt gjort ”DET” med mig men att jag ändå inte passade dom av olika anledningar och därför gjort slut. Det var ingen ide att försöka dementera för vem trodde på en tjejs utsago.

Lite bättre blev det några år senare då jag hunnit finna mig själv och fått lite mer erfarenhet. Då hade jag börjat på college och flyttat hemifrån vilket bara var bra för mig. Även om jag hade god kontakt med mina föräldrar så var det först nu som jag riktigt fick klara mig själv utan deras inblandning. Pojkarna jag träffade hade också vuxit till sig och uppträdde inte lika ”valpigt” som tidigare utan var mer lyhörda för mina behov och önskningar. Men det var först när jag träffade far din som jag blev av med oskulden, och det är något som jag är stolt över att det också var ”den rätta” som jag fick dela den upplevelsen med.

- Är jag alldeles för ”ofin” om jag frågar du det kändes för dig den där första gången? - Absolut inte, min kära dotter! Jag behöver väl bara samla mina tankar lite. Vill du ha

lite mer vin? - Ja, tack, men inte så mycket. Det smakade väldigt gott och samtidigt så mysigt när

bara du och jag sitter här. Visst saknar jag far, men jag vet inte om vi två skulle kommit varandra så här nära om han fortfarande levde. Allt skulle nog varit ”som vanligt” då!

- Jag håller med dig även om jag saknar din far och min käre make väldigt mycket. Jag tror nog att även han skulle ha accepterat ditt nya ”jag”, men det hade nog tagit längre tid innan vi upptäckt din längtan till att bli kvinna. Kanske den aldrig ens kommit ut i ljuset utan du hade gått och burit den inom dig på ett helt annat sätt. Men nu kommer vi från ämnet lite grann. Om jag berättar om när din far och jag förenades för första gången så får du, en annan gång, berätta om hur du kom fram till att du hellre ville vara kvinna. Okej?

- Gärna, det ställer jag upp på. - Bra! Då börjar jag.

Egentligen var det helt oromantiskt den där kvällen när det skedde. Jag svävade inte på små vita moln, vare sig före, under eller efter vårt samlag. Jag tror heller inte din far hade planerat att förföra mig just den kvällen. Vi hade varit på bio och sett en ganska vanlig film, kommer inte ens ihåg vad den hette eller handlade om, men vi travade sakta hemåt och pratade om allt mellan himmel och jord. Plötsligt, utan

förvarning (eller om vi ändå varit ouppmärksamma) öppnade sig himmelen och regnet vräkte ner på oss. Det fanns inget skydd någonstans utan vi skyndade på så gott det gick mot hans studentlya som var den som låg närmast. Självklart var vi fullständigt genomblöta när vi kom fram och det var bara att skala av sig varenda tråd som fanns på kroppen. Vi försökte göra vår striptease så avskilt och diskret det bara gick inne på hans rum, men det var ju ofrånkomligt att vi i smyg försökte få en glimt av varandra. Jag fick dock en handduk att skyla mig med och med den runt kroppen gick jag in till badrummet för att ta mig en varm dusch. Det var ändå något speciellt med duschen så jag var tvungen att ropa på honom för att få igång den och när han kom in och fixat igång duschen tyckte jag att det var onödigt att han skulle stå utanför och vänta, speciellt efter att han nämnt att varmvattnet ofta tog slut fort. Vi klämde därför in oss i det lilla utrymmet och började duscha. Nu började åtminstone jag åtminstone få tillbaka mina livsandar och kunde känna en viss längtan spira inom mig. Jag kunde ju också se att hans mandom också börjat fatta vilka möjligheter som fanns inom räckhåll och reste sig i prydlig ”givakt”. Något mer hände inte i duschen utan vi avslutade den raskt då kallvattnet började komma. Väl ute i rummet igen konstaterade vi att mina kläder var fullständigt genomblöta och då han var betydligt större än mig var ett lån av hans kläder omöjligt. Dessutom fortsatte det att vräka ner och klockan sent på kvällen, så utan att något egentligen bestämdes så blev det mest naturligt att vi klämde ner oss i hans säng och försökte hitta ett sätt att ändå vara separerade, en uppgift som i princip var omöjlig att genomföra. Vi båda var nog ändå beredda på att det kunde bli en fortsättning för vi började smeka varandra och jag tog tag i hans ståtliga lem som inte sviktat en sekund i sin ståtliga ”givakt” och började smeka den lätt. Hade absolut ingen aning om hur jag skulle göra det utan det var som om det plötsligt var en uråldrig reflex som kom fram ur mitt inre. Uppenbarligen var det ändå skönt för honom för han började röra sitt underliv och, sakta men säkert, röra sig närmare mig medan hans fria hand sökte sig mot mina bröst och smekte dom varligt. Hans smekningar och mitt masserande av hans kön fick min kropp att reagera och jag kände hur mitt kön plötsligt blev alldeles vått, verkligen vått. Visst hade jag gång efter annan, i min ensamhet, smekt mig själv och hittat min känsliga punkt och känt hur jag blivit stimulerad, men aldrig tillnärmelsevis så som det nu hände. Jag började nu förstå vad klockan slagit och förstod att min oskuld snart skulle vara ett minne blott.

- Blev du inte orolig att bli gravid? - Nej, inte det. Jag hade skaffat mig p-piller så i den meningen var jag inte orolig.

Däremot så flög tanken genom mig att jag kanske skulle få någon könssjukdom med

mig och var på väg att fråga om han hade en kondom att sätta på sig. Samtidigt så var jag nu så ”i gasen” att jag inte ville bryta förtrollningen och missa det här tillfället. Jag makade mig därför ännu närmare honom och mer eller mindre tvingade honom att lägga sig på mig. Han gjorde också lydigt det och när jag skrevade mina ben gled han lätt ner mellan dom. Fortfarande höll jag hans lem i ett fast grepp men nu låg den precis utanför min öppning. Jag gnuggade den lite lätt mot min känsliga punkt och det var som om elektriska stötar farit genom min kropp. Jag flämtade bara till av upphetsning, släppte taget om hans lem och den hittade själv fram till mitt hål. Med ett enda drag, dock sakta men säkert, fyllde han mig med sin lem och min njutning var omedelbar och stor. Han vilade en stund när han nådde min botten innan han sakta drog ut den. Jag var nu med på noterna än mer och strax var våra kroppar synkroniserade i våra rörelser och hans lem for in och ut ur min kärlekskanal. Det dröjde inte så länge innan han stelnade till och hans kropp stod som en sprättbåge ovan min och han väntade på sin utlösning som också kom. Det kändes som en varm flod fyllde mitt inre och jag upplevde att det pågick i ”evigheter” innan han tömt sig själv. Då först kände jag också hur tung han var där han låg på mig, och jag märkte också att jag slagit knut på mig själv och hade mina ben korsade över hans ländrygg och höll honom fast som med en kniptång. Hur jag hamnat i den ställningen hade jag ingen aning om men nu var det praktiskt när jag vill behålla honom inne i mig så länge det var möjligt.

- Så du kunde faktiskt känna att han fick utlösning och tömde sin säd i dig? - Ja, det kändes verkligen. Kom liksom i vågor och värmen kändes tydligt. Underbar

känsla egentligen. Efter att jag inte kunde behålla hans numer slaka lem inom mig så låg vi bara och kelade med varandra. Regnet öste fortfarande ner utanför och kläderna mina var inte torra på långa vägar så det bästa vi kunde göra var att fortsätta ägna oss åt varandra. Och det gjorde vi!

Så snart han kunde få stånd igen, och i den åldern han var tog det inte lång tid, så var vi igång igen. Den här gången tog vi det lite lugnare och jag hann bättre med. Plötsligt kände jag hur alla mina muskler blev spända som fiolsträngar och kroppen började skälva i vild frenesi. Skulle detta ha hänt vid ett annat tillfälle än under en underbar älskog skulle vem som helst ringt efter ambulans, men underligt nog kändes det aldrig obehagligt utan bara ack så skönt. Jag hade fått min första orgasm!

Den följdes av fler under natten och det var tur att regnet fortsatte att forsa ner även dagen därpå för vi var helt slutkörda efter nattens eskapader och behövde verkligen vila en del också. Men vi var inte mer slutkörda än att vi hann pröva på att älska i duschen också vilket också var en upplevelse. Ja, det är väl vad jag kan berätta om min sexdebut. Jag är väldigt nöjd med hur min debut föll ut och vi blev ju också ett par så småningom och fick ett barn vi alltid varit stolta över och jag tror inte att jag någonsin kommer att bli besviken på dig. Olika åsikter kommer vi säkert att ha, men besviken? Nej! Det tror jag aldrig kommer att bli.

Jag blev så rörd att jag flyttade mig närmare mor och vi föll varandra i armarna och bara höll om varandra. Plötsligt märkte jag att mor grät och när jag tittade på henne och försökte både trösta henne och torka hennes tårar snyftade hon fram ett svar

- Förlåt mig! Jag blev bara så ledsen när jag tänker på hur glad din far skulle ha blivit att se vilken fin dotter han har. Jag är så stolt över dig och hur du fungerar i din nya roll som kvinna.

Nu var det min tur att börja ”lipa” och det slutade med att vi båda började småskratta åt situationen och omfamnade varandra än en gång, men nu styrkta av den samhörighet mellan mor och dotter som vi upplevt denna kväll. När vi ändå var igång med att penetrera våra personliga förhållanden så undrade mor hur vi skulle göra. Skulle vi bo kvar här i Florida eller åka tillbaka till Carbondale? Även om vi båda visste svaret så var det ändå bra att vi pratade om saken och kunde känna att vi var eniga i beslutet att bli kvar här. Mor konstaterade glatt att hon genast i morgon skulle meddela detta till mäklaren att vi ville utnyttja klausulen i hyreskontraktet att vi hade rätt att köpa huset till överenskommen summa.

Jag å min sida konstaterade att jag måste ta kontakt med skolan och anmäla mig som elev. Det pirrade till lite i min mage när jag insåg att det var som kvinna jag skulle fortsätta mina studier. Mor insåg samma sak och vi fick ännu en sak att sätta upp på vår dagordning. Vi misstänkte att vi behövde ordna med en del papper för att pojken Sean skulle fortsätta sina studier som kvinnan Sheryl. Jag föreslog att jag skulle ta kontakt med mitt team på sjukhuset och höra vad dom eventuellt kunde bidra med.

Dom blev lite förvånade och en smula oroliga när jag ringde till dom på sjukhuset, men när jag väl förklarat mitt ärende bad dom nästan om ursäkt att de själva inte tagit upp den detaljen under mitt besök. Självklart hade dom både möjligheter och kontakter att ordna med den saken. Jag skulle också få ett dokument som jag kunde skicka till min gamla skola så att de kunde skicka betyg etc med mitt nya kön och namn inskrivet. Avslutningsvis fick jag en hälsning med mig att de var glada att vi bestämt oss att stanna i Florida och hälsade oss välkomna.

Rosalie blev jätteglad när jag berättade att allt nu var klart att vi både köpt huset och jag hade skrivit in mig på Marathon Middle High School och jag skulle börja mitt Junior Year där. Vi jämförde våra kurser och det var några som vi hade gemensamma, tex Engelska och Drama. Sedan hade jag valt mer naturvetenskapliga ämnen och Rosalie sociala. Men glädjen att vi skulle bli skolkamrater var inte att ta fel på och vi båda såg fram emot skolan med tillförsikt. På något sätt spred sig nyheten snabbt att vi skulle bli kvar i Florida och när jag träffade Ben igen på jobbet någon dag senare var han lika entusiastisk och just då var det lite lugnt så vi kunde smyga undan och dela några heta kyssar med varandra av lycka.

Ben blev så exalterad att han genast frågade om jag ville ”kila stadigt” med honom, något som han länge tänkt på men inte vågat fråga då det varit så osäkert om jag skulle vara kvar i

trakten. Jag hade själv tänkt tanken och skulle verkligen gilla att ha en pojkvän av den kalibern som Ben var, men varit lika osäker som han kring var jag skulle slå ner mina bopålar. Mitt svar till honom blev därför ett rungande ”Ja!” och för att lägga extra tyngd vid mitt svar ställde jag mig på tårna och sträckte mig riktigt ordentligt så jag kunde nå hans mun och kyssa honom. Det var tydligen ett tilltag han både gillade och accepterade för han slöt mig genast i sin famn och kramade mig innerligt samtidigt som han lät min tunga utforska hans mun.

Om det syntes, när vi återvände till våra stationer, för våra arbetskamrater vad vi haft för ”möte” där bakom affären brydde vi oss föga om, men vi bemödade oss verkligen att ge våra kunder det bemötande som var vårt varumärke och att våra mungipor var högt upphissade och Ben allt oftare sjöng sina små sångarior mottogs med stor glädje bland kunderna. Jag själv anade att det i själva verket var till mig han sjöng, och våra arbetskamrater höjde sina ögonbryn en smula och verkade börja förstå sammanhanget. Vi båda höll dock masken och avslöjade inget då vi tyckte att våra familjer borde få veta det först.

Arbetsdagen tog slut och i sedvanlig ordning skjutsade jag hem Ben. Riktigt som vanligt var det inte då vi nästan tittade mer på varandra än på vägen, vilket väl inte var helt lyckat. Vi tog oss dock hem utan incidenter och istället för att bara lämna av Ben bad han mig följa med in. Självklart följde jag honom och hans mor såg genast våra ihopflätade händer och gissade sammanhanget helt klart och kom genast glädjestrålande emot oss båda. Ben behövde bara nicka lite lätt för att ge henne bekräftelsen innan hon kramade om oss båda i en enda omfamning, hennes litenhet till trots.

När hon släppte taget om oss ropade hon genast på sin make och även om han hade det lite svårare att se och förstå uppståndelsen i hallen dröjde det inte heller lång stund innan han förstod sammanhanget och uttryckte sin glädje till oss båda. Han var väl inte riktigt lika fysisk i sitt sätt att visa sitt gillande, men att han gav oss sitt samtycke var det inte minsta tvekan om. Jag var på väg att berätta att jag också skulle börja på ”hans” skola då han självmant tog upp saken

- Jag får väl gör att dubbelt välkomnande då till dig, Sheryl! Först och främst önska dig välkommen till vår familj och sedan att du också är anmäld som elev på skolan jag jobbar.

- Så du visste om att Sheryl skulle bli kvar här, kommenterade Ben! Hur länge har du vetat det?

- En knapp vecka tror jag. Jag ville inte berätta det för dig utan jag misstänkte att Sheryl ville berätta det för dig personligen, och nu när jag får reda på detta så kan jag inte säga annat än att det var ett rätt beslut. Till dig Sheryl kan jag väl dock säga att jag nog ändå skall berätta för mina kollegor om att du numer är en del av min familj så får dom avgöra om jag fortfarande skall stå som en av dina lärare, vilket vi preliminärt har bestämt. Hoppas du förstår att detta inte är något gentemot dig som person utan för att undvika diskussioner om favorisering etc. Jag kan väl tillväga att

jag och mina kollegor på den naturvetenskapliga institutionen samarbetar som ett enda arbetslag för att ge våra elever en lika bred och likvärdig utbildning oavsett i vilken av våra klasser de går.

- Jag förstår dig till fullo, svarade jag. Det skulle glädja mig oerhört om jag kunde få dig som lärare, men det är nog bäst att göra så som du föreslår.

- Sheryl! Har du bråttom eller vill du göra oss sällskap? Middagen är snart färdig, frågade Miranda mig.

- Tack gärna, mor jobbar ikväll så jag skulle ändå bli ensam ikväll. Kan jag hjälpa dig med något?

- Gärna! Följ mig så visar jag var vi har saker och ting.

När jag släppte taget om Ben för att följa med Miranda ut i köket såg jag i ögonvrån hur Arthur, Ben’s pappa, tog ett steg fram och omfamnade sin son. Med ett leende på läpparna slog jag följe med Miranda ut i köket. Väl där fick jag ännu en uppskattande kram av henne och sedan några kortare instruktioner var jag hittade allt för att kunna komplettera dukningen med ytterligare ett kuvert.

Efter en trevlig samvaro med mycket prat om allt mellan himmel och jord som inte hade med vårt förkunnande att göra utan om allt annat som hände runt om oss började det ändå bli tid för mig att förflytta mig hemåt. När jag förklarade att jag nog måste bryta upp vände sig Arthur mot Ben och bara gav honom en diskret blinkning. Ben reagerade omedelbart

- Jag följer med dig hem, så att vi också kan berätta för din mor. - Tack, det uppskattar jag verkligen.

Vi tackade för oss och båda två följde med oss till dörren för att se till att vi kom iväg och än en gång få välgångsönskningar.

Mor hade uppenbarligen precis kommit hem och blev lite överraskad när hon såg att Ben var med mig. Först blev hon uppenbarligen lite orolig att något hänt mig, men när hon såg hur vi tittade på varandra och upptäckte våra sammanflätade händer drog hon samma slutsats som Miranda och scenerna från tidigare under kvällen gick nu i repris, dock med den skillnaden att jag inte kunde ropa till mig min far och berätta för honom. Jag tror att vi alla tre upplevde samma sak för jag fick några extra smekningar på kinden, både från Ben och mor innan vi satte oss lite mer bekvämt i soffgruppen och delgav mor vår önskan om att börja på ett liv tillsammans. Mor hade heller inga invändningar utan Ben fick hennes välsignelse att bli en del av vår familj och vi var två unga lyckliga som satt i soffan och njöt av livet.

Med stor förväntan men ändå med spänning såg jag fram emot min första skoldag som flicka. Mor märkte min spänning dagarna innan och gjorde allt för att få mig att tänka på annat. Bl.a. bokade hon tid åt oss båda hos en hårfrisörska och det var riktigt skönt att få

håret ompysslat efter allt badande och solande under sommaren. Det stärkte också självförtroende att ha en härligt böljande kvinnlig frisyr som inramade mitt ansikte. Tillsammans med färgen på min gyllenbruna kropp och dess vita fält på väsentliga delar var det ingen som helst tvekan om vilket kön jag hade om man betraktade min nakna kropp. Gymnastik och andra fysiska aktiviteter i skolan skulle därför inte bereda mig några större problem. Jag var dock mindre klar över hur jag skulle fungera socialt med såväl mina manliga som kvinnliga skolkamrater. På tu man hand hade jag uppenbarligen inga problem med att hitta min roll, men hur det skulle bli i en grupp svävade jag fortfarande i ovisshet om.

Jag delgav Rosalie mina funderingar kring att komma till en ny skola och hon lovade att stötta mig och kunna ge mig tips hur olika personer brukade vara utan att för den skull ge mig förutfattade meningar. När jag berättade för henne att jag och Ben nu ”kilade stadigt” blev hon väldigt glad och tyckte det var jättehäftigt. Samtidigt berättade hon att det var bra om hon fick tillåtelse att ”sprida” den nyheten till några för då fick jag dels lite högre status och dels blev jag heller inte lika hårt utsatt av killarna. En som redan ”kilade stadigt” behandlade man inte hur som helst, enligt Rosalie.

Vi åkte tillsammans till skolan första skoldagen. Rosalie var omåttligt stolt att få åka med mig för hon visste att en ny elev alltid väckte uppmärksamhet, inte minst när hon kom i egen bil till skolan. Rosalie’s kamrater skulle bli gröna av avund och det skulle gynna henne en hel del och det tackade inte hon nej till. Jag å andra sidan kände mig tryggare när jag hade henne vid min sida som kände till skolan och ”alla” som gick där. Helt enkelt en ”win-win”- situation.

Det blev också som Rosalie förutspått en viss uppmärksamhet när jag svängde in på parkeringen och vi klev ur bilen. En klasskamrat till henne kom genast fram och att det var en av Rosalie’s bästa kompisar märktes genast och jag gillade spontant hennes enkla och lediga stil. Vi blev presenterade för varandra innan vi tre fortsatte in mot skolan. Det kändes nästan som att gå på en catwalk där alla tittade intensivt på oss. Kanske var det inte riktigt så dramatiskt, men för mig var upplevelsen nästintill obehaglig. Rätt snart märkte jag dock att intresset för oss tre svalnade och när fler kamrater till Rosalie anslöt sig till oss var jag snart helt lugn och i tryggt sällskap.

Jag hade ju fått mitt schema och nu vandrade vi iväg så att Rosalie kunde visa var mitt skåp fanns och vart jag skulle gå för att komma till mitt första klassrum. När vi var tvungna att gå åt varsitt håll kramade Rosalie mig och från henne och hennes kamrater fick jag ett ”lycka till” med mig. Utan problem hittade jag mitt klassrum för denna lektion och letade upp en ledig bänk. Det verkade som om de flesta andra kände varandra, men när jag kom in tystnade sorlet för en stund innan en i en klunga av flickor lösgjorde sig och kom emot mig och sträckte fram sin hand och med ett brett leende frågade

- Hej, jag heter Ashley och jag antar att du är ny här men jag känner ändå igen dig på något sätt?

- Hej, jag heter Sheryl och är mycket riktigt ny här på skolan. Jag har jobbat Joe’s Mexican Food under sommaren så det kanske där du sett mig.

- Det stämmer nog. Välkommen hit förresten. Jag tror du kommer att trivas här. Den här kursen har, tycker jag, skolans bästa lärare och lyssnar och deltar man bara på lektionerna så är minst halva hemarbetet avklarat redan. Bara ett tips så där. Vi får prata mer senare.

Sorlet hade tystnat då läraren för dagen gjort sin entré. Han presenterade sig och noterade med tydlig glädje att han kände igen de flesta. Det var bara två nya ansikten för honom och han vände sig först till damen i sällskapet, dvs mig, och frågade om Jag var Sheryl Flannigan. När jag svarade att så var fallet bad han mig att kort presentera mig.

- Hej! Jag heter som sagt Sheryl Flannigan och har flyttat hit till Marathon med min mor. Jag har tidigare bott i Carbondale, Illinois, men efter att min far dog i en trafikolycka bestämde sig mor och jag för att börja på ny kula och det blev här i Florida. Jag har fyllt 16 år och har inga syskon. Under sommaren har jag arbetat på Joe’s Mexican Food i en av deras restauranger. Både mor och jag trivs jättebra här och jag tycker det skall bli kul och intressant att börja i den här skolan.

- Tack för den presentationen, och jag beklagar verkligen att din far gått bort. Bra dock att du nämner det för då kan du få bättre stöd när det behövs. Varsågod nästa som bör vara du min herre. Är det månne Curt Tomkin?

Det var Curt och han gjorde också sin presentation och sedan satte lektionen igång. Ingen startsträcka här inte utan direkt in i verkligheten. Men, precis som Ashley sagt, verkade läraren kunnig inom sitt område och hade förmågan att presentera ämnet på ett lättfattligt sätt. Jag satt i alla fall helt koncentrerad och lyssnade till hans sätt att föra oss in i ämnet och stimulera våra hjärnor med intressanta frågor och påståenden. Jag blev därför förvånad när klockan ringde och förkunnade att det var dags för oss att byta lektionssal.

Hela skoldagen försvann iväg och jag var mycket nöjd med hur dagen blivit. Jag hade redan hunnit bekanta mig med flera av mina kamrater och började så smått lära mig deras namn och ungefär var de bodde. Jag hade å min sida fått en hel del följdfrågor efter min presentation och det handlade mest om mina intressen. Några kändes som om jag skulle vilja bli närmare bekant med, andra verkade mest fråga för att få tillfälle till att tala om deras egen förträfflighet. Jag frågade Rosalie på vägen hem om mina funderingar och hon kunde i princip bekräfta mina iakttagelser.

Givetvis blev jag även utfrågad av mor om hur min första skoldag varit och jag kunde ju inte annat än konstatera att det varit intressant ur många aspekter. Ny skola, nya kamrater, ny identitet så inte undra på att jag kände mig lite tagen efter dagens aktivitet. Jag kunde emellertid lugna mor på en viktig punkt och det var att det kändes helt rätt för mig att gå till skolan i min nya roll som kvinna. Jag tvekade inte en sekund på att det kändes helt rätt och att min uppfattning var att det heller inte rådde någon tvekan bland mina nya klasskamrater

att jag också var den kvinna jag utgav mig för att vara. Jag menade också på att det självklart var viktigt att alltid vara observant på olika reaktioner från min omgivning, men ändå inte vara så misstänksam och försiktig så att den inställningen i sig skapade frågor som kunde leda fram till min rätta identitet. Jag kände att det inte var min strid att ta, här på en ny plats med nya kamrater. Hade vi återvänt till Carbondale hade situationen varit annorlunda. Där fanns liksom min historia och bakgrund redan inplanterad hos min omgivning och den hade jag behövt hantera på ett helt annat sätt. Mor höll med mig, helt och hållet, i mitt resonemang och för att fira min första skoldag som kvinna plockade hon fram en flaska vitt vin som jag fick äran att dela med henne under middagen som vi nu gemensamt ordnade till. Utan förvarning dök också Ben upp lagom till middagen för att också efterhöra hur det var att åter sitta på skolbänken. Han var inte nödbedd när han fick frågan om han ville äta med oss och han tackade genast ja. Tillsammans fick vi en trevlig och avkopplande kväll som även innehöll ett uppfriskande dopp i poolen.

Det har nu gått några veckor och jag känner mig numer helt bekväm i skolan och med mina skolkamrater. Rosalie och jag gör alltid sällskap till skolan och det är mycket tack vare henne som jag så snabbt funnit mig tillrätta. Lite jobbigt kan det kännas ibland för det tar mycket längre tid för mig att göra mig klar på morgonen, men ”betalningen” för det nedlagda arbetet är alla de uppskattande blickar jag får från killarna. De flesta tjejer kan också säga något i stil med ”så snygg du är”, men man märker direkt om det är ärligt menat eller bara något man säger för att vara till lags. Konkurrensen mellan de populäraste tjejerna är stenhård och är inte alltid så trevlig att se på, men bland mina och Rosalie’s vänner är vi, tycker jag, öppna och ärliga mot varandra, men så tillhör vi heller inte det ”inre gänget” på skolan utan håller oss utanför alla intriger och konspirationer som florerar i den gruppen. Mycket trevligare att kunna umgås som vanligt folk och lita på varandra.

Även om jag lärt känna många flickor så finns det även en hel del killar som platsar i min vänkrets. Vi är ett gäng, killar och tjejer, som pluggar tillsammans och jag tycker det är mer givande när man är en blandad grupp. Det kommer helt enkelt fram fler synpunkter på det problem vi är satta att lösa och den lösning vi sedan presenterar inför klassen blir mer komplett och belyser mer hur komplex, en till synes enkel uppgift, kan vara. Vi umgås också en del utanför skolan och en av killarna har också försökt att dejta mig, men jag har snällt och vänligt berättat att jag redan ”kilar stadigt” med Ben och det har accepterats utan några försök att tränga sig emellan oss.

Trots min önskan att vara och göra kvinnliga saker så finns mitt sportintresse kvar och genom det tar jag gärna del i killarnas diskussioner om olika idrottsevenemang. Jag tror att killarna uppskattar min närvaro i deras diskussioner för de frågar gärna mig om mina synpunkter och jag är inte rädd att delge dem mina åsikter. Själv deltar jag inte i så många idrotter men jag är ändå en aktiv kvinna och gillar att vara med där saker och ting händer. Vår skola har tex ett väldigt bra fotbollslag och både deras träningar och matcher samlar

stora skaror av både studenter och vanligt folk i trakten. En del flickor trånar verkligen efter dessa killar, som ser så muskulösa ut när de kommer med sin fulla utrustning, men när man ser dom i skolan är dom inte märkvärdigare än andra killar. Själv tycker jag mer om att titta på vår Cheerleader-trupp och deras härliga kostymer. Där kan jag gott tänka mig att försöka komma in i den truppen, men konkurrensen är stenhård och ingen som redan finns i truppen släpper frivilligt sin plats.

Ett litet steg att ändå utveckla mina kvinnliga förmågor är att jag lockades med av Rosalie att gå med i skolans dramagrupp och där har vi träffats några gånger och pratat om vilken föreställning vi skall sätta upp detta året. Förslagen är många men det lutar åt någon musikal. West Side Story eller Fame är de hetaste kandidaterna just nu. Så mycket mer lär jag inte hinna med, för jag fortsätter även att jobba, men nu bara varannan helg.

En kväll när jag kom hem från skolan satt Ben och mamma i vardagsrummet och pratade. Genast när jag kom in mötte Ben mig och gav mig en varm kram och, obekymrad om mammas närvaro, även en het kyss som varade både länge och väl. Jag blev givetvis glad för det oväntade mottagande, men förstod samtidigt att något hade inträffat som föranledde detta besök. Något nervös följde jag efter och tog plats i soffan bredvid honom. Fortfarande med våra händer ihopslingrade vände han sig mot mig och började

- Sheryl! Jag fick ett brev hem till mig idag och jag fick ett besked som jag både gläder mig men samtidigt gör det svårt för mig.

Jag tittade på Ben med undran i blicken och blev för en stund riktigt orolig, men eftersom Ben, fortfarande strålade och hans kritvita tänder lyste mot mig inväntade jag lugnt hans fortsättning

- I brevet stod att jag blivit antagen till juristutbildningen vid University of Miami och skall börja där om bara några dagar. Jag har också fått ett stipendium som, förutsatt att jag klarar av alla tentor på vägen, garanterar att jag kan fullgöra utbildningen.

- Men så glad jag blir. Det är ju precis detta du alltid drömt om och kämpat för! Grattis! Svarade jag och föll honom runt halsen och återgäldade den kram och kyss jag själv fått en stund tidigare.

- Tack, älsklingen min! Tyvärr innebär det att jag måste vara ifrån dig under stora delar av terminen. Jag kommer att bo på campus och trots närheten till Miami så kommer mina möjligheter att åka hem vara små. Jag själv har ingen annan önskan än att vi fortfarande kan vara tillsammans, men jag har även förståelse för om du vill känna dig fri under min frånvaro.

- Men Ben, så du säger. Självklart skall vi klara av att vara tillsammans även om du måste vara borta längre perioder. Jag har heller ingen önskan att släppa dig fri, vem vet vad du då kan hitta på med alla vackra flickor i Miami. Nej, jag skall nog hålla koll på dig och troget vänta på dig, svarade jag och föll honom än en gång runt halsen.

Vi kramade om varandra en längre stund ända tills mamma harklade sig lite och gav sig in i diskussionen

- Om jag får säga något så är det först ett stort grattis till dig Ben. Jag tror att du kommer att sköta dina studier med stor målmedvetenhet och även lyckas med dina föresatser. Sedan är det underbart att se er två och hur mycket ni månar om varandra. Det kommer säkert att bli många prövningar för er båda att vara på skilda håll, men prövningar är till för att övervinnas och när man övervunnit dom är man både starkare och säkrare var man står och är. Detta gäller er båda. Ni har båda stora utmaningar framför er och lika lite som jag kan sia om framtiden, lika lite kan ni, men den kärlek ni visar varandra är viktiga delar i att få ett förhållande att bestå och det är den ni skall bygga vidare på. Jag kommer givetvis att finnas till hands när och om ni behöver min hjälp, likaså är jag övertygad om att dina föräldrar, Ben, kommer att säga liknande saker till dig. Sheryl vet ju inte om det, men jag känner mig verkligen hedrad att du kom först till oss och meddelade detta. Nu tycker jag att du pallrar dig iväg hem till dig så att dina föräldrar får reda på denna glada nyhet även dom. Än en gång, grattis och lycka till!

Ben reste genast på sig och mötte mor mitt på golvet och fick en kram av henne samt kyss på kinden. Rodnande vände han sig mot mig och frågade mig

- Jag ser gärna att du följer med mig hem. Det skulle kännas bra för mig om du är med. Vill du det?

- Självklart följer jag med, svarade jag och gav honom ännu en kram.

Vi fick ett lika varmt och kärt välkomnande när vi kom till hem till Ben. Ännu fler gratulationer och kramar fick Ben efter sitt tillkännagivande och även om jag bara var perifert inblandad så fick jag väl så mycket uppskattning. Middagen stod också på bordet så snabbt plockades ytterligare en tallrik fram och vi njöt av en trevlig middag tillsammans med många funderingar och tankar om den framtid som stod för dörren. Det blev ordentligt sent innan jag fann det nödvändigt att dra mig hemåt. Jag hade ju ännu en skoldag i morgon.

Två år senare! Tiden bara rinner iväg och jag fattar inte att jag snart skall fylla 18. Ett magiskt årtal för mig, för då blir jag myndig och bestämmer mer själv om min framtid. Inte för att jag och mor är oense om mina vidare steg mot den kvinna jag strävar mot, men snart har jag saken i egna händer. Förutom anpassningen av min kropp till det kön jag upplever mig som, så är jag väldigt bekväm och tillfreds med min tillvaro. Jag anser mig nog fullt utvecklad numer och det finns egentligen ingenting, förutom mitt bihang, som avslöjar vem jag egentligen är. Teamet på sjukhuset är också väldigt nöjda med vad de ser och dokumenterat via en mängd

olika prover och meddelat mig att jag står på tur för att inleda den sista, men ack så betydelsefulla, operationen för att bli kvinna på alla sätt och vis. Självklart är jag redo inför detta och ser fram emot operationen.

Skolan fungerar också bra och även om jag inte lyckades komma med som cheerleader så är jag nöjd med mina resultat. Jag har bra betyg, många vänner och ett arbete på fritiden som ger mig ganska bra inkomster, i alla fall för en flicka som fortfarande går i skolan. Jag och Rosalie är ännu mer bästisar nu och hon och hennes familj vet numera om min bakgrund. Allt fungerade bra och även om det höjdes några ögonbryn och en hel del frågor ställdes var det ingen tvekan om att de fortfarande betraktade mig som den kvinna jag utgett mig för att vara. De påstod att de inte misstänkt ett endaste dugg och förvåningen blev därför stor, men för mig betydde det mycket att de tog beskedet så bra och naturligt.

Genom den erfarenhet som avslöjandet mottogs i den familjen började jag med nästa projekt, att komma ut inför Ben. Jag och Ben håller fortfarande ihop och även om avståndet i och för sig inte var stort mellan oss, så blev det inte så ofta vi kunde träffas och umgås. De tillfällen som erbjöds tog vi väl vara på och både Ben och jag kände oss nu mer säkra på att vi hade en framtid tillsammans. För mig fanns det många möjligheter att tillfredsställa Ben när vi började mer intim samvaro. Jag måste dock uppträda som den lite mer kyska personen och ville inte släppa in honom till mitt allra heligaste. Han försökte aldrig övertala mig eller göra något utan min tillåtelse, men jag kunde ända tydligt märka att han ivrigt väntade på den stund han skulle få tillträde innanför mina trosor.

En kväll när vi satt i cafeterian på hans campus och umgicks med hans kamrater medan vi slötittade på TVn som stod i ena hörnet blev jag plötsligt varse att filmen som just började var Transamerica där en transexuell kvinna mötte sin, dittills, ovetande son. Vi blev sittande och tittade på filmen och när den var slut så drog vi oss mot Bens rum för att avrunda kvällen. Turligt nog var hans rumskamrat inte där utan vi kunde slå oss ner och kela lite innan det var dags för mig att återvända hem. Ben började prata om filmen och gav den ett fint betyg och uttryckte sitt gillande hur stark kvinnan ändå agerade i en svår situation. Han tyckte också att hon gjorde rätt som inte gav upp sin roll som kvinna bara för att sonen oväntat kom in i hennes liv. Jag knöt an till diskussionen med att ställa en ledande fråga

- Så du skulle inte ha något emot andra som är som henne? - Inte det minsta. Självklart så beror det mycket på hur personen själv är, men det

viktigaste är att hon är sig själv och är stolt över den hon är……. Men nu får du mig att börja undra! Är det något du försöker säga mig?..... Är det därför som vi kan göra det mesta tillsammans, även nästan vara helt nakna, men du alltid vill behålla dina trosor på?

Jag kunde bara nicka, medan jag halvt tittade bort och fick en tår i ögat. Samtidigt tog Ben varligt tag i mig och vred på mig så att jag tittade rakt in i hans varma bruna ögon. Han

tittade på mig, torkade bort tåren ur mitt öga och smekte sedan mig på kinden innan han fortsatte

- Visst blir jag överraskad, men jag kan inte säga att jag är besviken på dig. För mig har du alltid varit den ljuvligaste varelse jag mött och vi har, och kommer att ha, många härliga stunder tillsammans. Jag misstänker att du säkert haft svårt att berätta detta för mig. Bara att gå till mig själv om jag varit i din situation och jag börjat inleda ett förhållande, skulle jag direkt sagt: Hej, jag är transsexuell och vill dejta dig! Jag tror inte det riktigt skulle gått till så för vem kunde veta att vårt första möte skulle leda till vårt nuvarande förhållande. Det måste ha varit svårt för dig att veta när och hur du skulle berätta för mig, för jag är helt säker på att länge gått och funderat på hur du skulle berätta det. Stämmer inte det?

- Jo, jag har velat göra detta länge, men inte funnit ett bra tillfälle. Ikväll blev det bara så perfekt. Nu eller aldrig, tänkte jag.

- Ibland kan man behöva lite hjälp utifrån. Jag förstår dig helt och hållet och har inga synpunkter på när eller hur jag skulle få reda på din situation. Även om jag nu vet så måste du tro mig när jag säger dig att jag älskar dig. Vi har upplevt så mycket tillsammans och kommit varandra nära så den här vetskapen betyder i det sammanhanget inte så mycket. Istället tror jag att det kommer att bli mycket lättare för dig att fortsätta mot dina egna mål nu när jag också finns med och kan stötta dig. Vet just nu inte hur långt du vare sig har eller vill komma på din resa, men det jag har sett av din kropp och ditt sätt att vara så är du tillräckligt mycket kvinna för mig. Jag är stolt när jag är tillsammans med dig. Du är min kvinna!

Nu fällde jag bara inte en tår utan brast ut i ohejdad gråt, men det var av ren och skär lycka. Jag kramade hårt om Ben och han tryckte mig än närmare honom och hans mun sökte sig fram mot min. Villigt lät jag hans tunga komma in i min mun och efter en smärre brottningsmatch, våra tungor emellan, kunde min söka sig över i hans och utforska honom. Medan jag höll på med det sökte sig hans ena hand in under min topp och lyfte sonika bort behån och omfamnade mitt ena bröst med sina stora händer. Jag flämtade till av njutningen när han försiktigt masserade mitt bröst och förde ner min hand mot hans skrev och kunde efter lite besvär lirka mig in innanför hans jeans och möta hans styva lem som nu sökte sig upp mot ljuset. Jag fångade in den med mina välmanikyrerade fingrar och började massera honom vilket genast fick gensvar, både av hur lemmen styvnade än mer och ett ljudligt vällustigt stön från hans mun som fortfarande var klistrad mot min. När jag slutligen måste sära på oss för att få lite luft, flämtade jag fram

- Jag älskar dig!

Nästa gång Ben kom hem träffades vi, som vanligt, hemma hos honom. Min närvaro i huset var numer så etablerad att jag både hade nyckel och kände mig väl så hemma i detta hus som hemma hos mig och mor. Till kvällens middag hade jag inhandlat en hel del godsaker från min arbetsplats och tillsammans med Miranda höll vi nu på att ordna till middagen,

medan Ben och Arthur läppjade på varsin öl ute på verandan, men med full insikt på våra förehavanden i köket. Jag försökte vara som vanligt, men kvällen hade ett viktigt tillkännagivande och det var inte utan att jag var nervös inför detta. Ben tog det emellertid lugnt och menade på att jag inte hade något att oroa mig för. Så väl tyckte han sig känna sina föräldrar att det här inte skulle orsaka ett jordskred.

Middagen förflöt precis så som den brukar och när vi sedan städat av och satt oss ute i trädgården och hörde syrsornas spel i buskar och träd runt om oss tryckte sig Ben närmare mig, om det nu gick, och vi utbytte även en varm kyss oss emellan medan jag försökte hitta en öppning. Jag hann dock inte börja innan Miranda tog till orda

- Jag ser att det är något som bekymrar dig, min flicka. Vad är det du vill berätta? - Helt rätt, det är något ni inte vet om mig. Ben har jag berättat för och nu vill jag också

att ni skall få reda på det. Jag är nämligen inte född som flicka utan det var först när jag flyttade ner hit till Florida som jag började leva som den flicka jag länge gått och drömt om att få vara. Det har inte varit min mening att lura någon, men samtidigt har det varit svårt att också berätta, inte minst när alla betraktat mig som den flicka jag önskat att vara. Det kan tyckas vara en motsägelse, men alla bekräftande ord och gärningar jag mötts av har gjort det svårare att berätta sanningen. Nu har jag ändå kommit till slutsatsen att skall jag kunna gå vidare så måste mina nära och kära, i vilken krets ni ingår i, få veta sanningen.

- Men kära barn! Och det här har du gått och oroat dig för! Jag förstår dig helt och hållet för det måste kännas väldigt kluvet att se och uppleva en omgivning som accepterar dig som den kvinna du utger dig för att vara, men ändå ha vetskapen om att ditt ursprungliga kön ändå finns kvar i någon mening. Du behöver inte känna dig tvungen att berätta mer om ditt tidigare liv, om du inte vill förstås, men för mitt vidkommande så är jag glad för att du delat detta förtroende med oss och jag kommer ändå, för alltid, att se dig som den trevliga och sympatiska kvinna du en gång presenterade dig som när vi träffades.

- Jag håller helt och hållet med Miranda, fortsatte Arthur. Ditt tillkännagivande, som vi givetvis uppskattar för det förtroende du visar oss, ändrar ingenting och om jag läser av Ben rätt så har han sagt ungefär samma sak till dig och jag ser på er båda att ni forfarande håller hårt i varandra. Jag tycker heller inte att du skall gå runt och ha dåligt samvete för att du inte sagt något tidigare. Hur mycket vet vi egentligen om varandra när vi träffas första gången? Jag berättade i alla fall inte mitt livs historia när jag träffade Miranda, och jag fick inte höra hennes, utan det har kommit i etapper, allteftersom vi lärt känna varandra. Det finns säkert saker som vi ”borde” veta om varandra än idag, men som av skilda anledningar är begravda i det förflutna. Viktigast är ändå att man tycker om och har respekt för varandra, och det är något ni två verkligen visar upp i ert förhållande.

- Jag förstod att något hänt er emellan, så väl tycker jag mig känner er båda, men att det var det här hade jag aldrig kunnat gissa. Jag trodde mer på att det var något annat, fortsatte Miranda

- Det säger du, inflikade Arthur. Vad trodde du då? - Vet inte om det är rätta tillfället att torgföra mina tankar, men eftersom jag sagt ”A”

så får jag väl säga ”B” också. Hoppas bara jag inte trampar i klaveret bara. - Nu förstår jag, sken Arthur upp. Du menar att Sheryl skulle vara med barn! - Precis! Nu är det sagt och hoppas att du, Sheryl, inte tar illa upp, för jag inser ju nu att

det inte är möjligt för dig.

Miranda reste på sig och kom emot mig. Jag frigjorde mig från Ben och mötte henne mitt på golvet och fick en innerlig kram, samtidigt som hon viskade i mitt öra.

- Förlåt mig att mina tankar sprang iväg. Jag kunde ju inte veta. - Det gör inget. Jag är ju helt och hållet medveten om detta faktum, men än har inte vi

ens börjat prata om att sätta barn till världen. Det finns ju andra möjligheter också, så jag vill i alla fall inte vara barnlös, om jag kan påverka det. Men riktigt än är inte den frågan aktuell, för både Ben och jag vill avsluta våra studier först. Samtidigt är jag glad för dina ord för det visar att du ändå ser mig som kvinna.

- Tack, och jag är så glad att du finns till. Det är så trevligt när du kommer och jag får någon att prata med. Killarna har ju sina intressen och bryr sig inte alltid om samtalsämnen jag tycker om. I dig har jag fått den dotter vi aldrig fick, men som vi så innerligt önskade.

Vi stod länge och bara höll om varandra innan vi diskret torkade bort några tårar och återvände till våra respektive. Jag kunde se hur Arthur ömt klappade om sin hustru, samtidigt som Ben gav mig samma omtanke. Vi satt tysta en lång stund innan samtalet sakta men säkert återtogs. Först kom frågor och funderingar lite trevande, men efter en stund diskuterade vi min och mina gelikars situation flitigt och ingående och sammantaget blev det en intressant diskussion om både mig och min situation, men också om framtiden i stort och det som planerades för nu när jag fyllt arton. Att jag kände deras stöd för mig när jag skulle ta nästa steg in i kvinnornas värld rådde det ingen som helst tvekan om.

Jag var väldigt lycklig och tillfreds när jag sent på kvällen återvände hem. Till min förvåning satt mamma uppe och hennes, till en början, ängslig och orolig blick sprack plötsligt upp när hon såg hur hela jag fullkomligt sprittade av glädje. Vi satte oss givetvis ner och jag fick berätta om alla mina upplevelser den senaste tiden. Mor delade min glädje och uttryckte även att en sten försvunnit från henne. Även hon hade känt pressen av att våra närmaste vänner inte kände till min bakgrund, men ansåg ändå att det var upp till mig att fatta beslut om när och ifall någon skulle bli informerad. Nu hade jag tagit det steget och hon blev jätteglad för det.

Vi satt länge och pratade och när jag ändå kände det nödvändigt att gå till sängs följde mor med mig in på sovrummet. Hon slog sig bara ner på min säng, vänd mot mig, och lugnt inväntade på att jag skulle göra mina nattrutiner. Jag lät henne vara kvar och klädde av mig naken innan jag började ta bort min makeup och smörja in mig med nattkrämen som jag gjort de senaste åren. Efter ett besök på toaletten återvände jag in i rummet och ställde mig framför min mor, som genast överräckte mitt tunna nattlinne till mig. Samtidigt kommenterade hon

- Så fin du är! Jag kan inte riktigt ta till mig hur du har utvecklats under de här åren. Om jag inte visste vad som finns gömt där i ditt skrev så skulle jag absolut inte kunna säga annat än att du verkligen är den kvinna som jag så tydligt ser står framför mig. Jag ser att du också är lycklig och du skall veta att jag är stolt mor till mitt vackra barn.

Jag rodnade under hennes monolog och sakta lät jag orden sjunka in samtidigt som mitt florstunna nattlinne sakta gled ner och gjorde fåfänga försök att dölja min kropp. Mamma reste på sig och jag kunde krypa ner under täcket. Hon hjälpte mig och såg till att bädda om mig riktigt innan jag fick en kyss i pannan och hon tyst lämnade rummet och stängde dörren efter sig när hon släckt ljuset.

Min artonårsdag firades tillsammans med våra närmaste vänner och dagen till ära hade jag och mamma gjort ett gemensamt besök på en skönhetssalong och gjort oss extra vackra. Speciellt skönt hade det varit när jag fick mitt hår klippt, inte så att det egentligen blev kortare men det fick en helt annans följsamhet när de slitna topparna klipptes bort. Faktiskt blev intrycket att jag nu hade längre hår än tidigare och min stylist visade på mig olika sätt jag kunde sätta upp håret på. Även om jag numer behärskade tekniken att sminka mig fullständigt så var det ändå spännande att se och notera en del nya knep och trix för att göra mig fin. Jag blev också helnöjd med resultatet och innan vi lämnade salongen bytte jag om till min nyinköpta klänning. En härligt rosa klänning med massvis av tunna lager, i olika rosa nyanser, smockat liv och två tunna axelband som höll upp hela härligheten. Någon behå var varken nödvändig eller lämplig utan mina välformade bröst visades upp i det väl tilltagna dekolletaget utan att därför bli vulgärt. Matchande skor med dryga 10cm stilettklackar gjorde sitt till för att jag verkligen kunde känna mig tillfreds inför resterande delen av min födelsedag.

Jag fick många presenter, men det som värmde mig allra mest var när Ben kom fram till mig med en liten ask. När han öppnade den såg jag en vacker ring med en liten infattad sten högst upp. Han ställde sig framför mig, gick ner på knä och frågade

- Sheryl! Vill du mottaga denna ring och därmed acceptera mig som din blivande make? Ringen är inte äkta på något sätt, den är vad en fattig student har råd med, men min kärlek till dig är desto mer äkta.

Vad säger man! Självklart accepterade jag hans förlovningsgåva och han trädde ringen på mitt utsträckta finger med stor varsamhet. Tillsammans förenades vi i en kyss som livligt applåderades av alla runt omkring oss som andäktigt hade upplevt Ben’s frieri till mig. När vi särades på oss kom alla fram till oss och ville lyckönska oss till förlovningen och inte minst för vår gemensamma framtid. Vilken födelsedag det blev!

Veckorna gick och jag fick ett brev där mitt team på sjukhuset ville ha ett möte med mig. Jag svarade med en fråga om det var OK att Ben följde med mig denna gång och det var inga som helst problem med detta. Två nervösa ungdomar stegade därför in på sjukhuset några dagar senare och mötte ett avslappnat team. Denna gång behövdes inga större undersökningar, bara några blodprover som skulle analyseras och läggas till handlingarna. När detta var avklarat bjöd de in oss till sitt lunchrum där de dukat upp med en enkel lunch som de gärna ville bjuda på som present till mig. Vi tackade givetvis ja till detta och under lunchen hade vi ett otvunget samtal om mig och min situation.

Det visade sig att Ben hade många intressanta frågor, och jag blev innerligt glad för jag förstod att han verkligen läst på och sök information om hur det är för en transsexuell person. Teamet blev också imponerade och besvarade hans frågor och undringar efter bästa förmåga. Vi fick också en del frågor om hur vi såg på framtiden, med studier, arbete och framtida familjebildning. Sammantaget fick vi en hel del praktiska upplysningar om hur mitt liv, strax före och efter operationen skulle bli och det var jättebra att Ben var med och fick ta del av hur mitt liv i det skedet skulle gestalta sig. Innan vi gick fick jag också en lapp med ett datum, några månader framåt, som de just nu hade bokat in mig på för min operation. Datumet kunde justeras åt bägge hållen beroende på yttre omständigheter, och även om jag, givetvis, skulle sköta om mig och min hälsa, så fick jag just nu inga direkta förhållningsorder. Vi skiljdes åt och skulle, om inget oförutsett inträffade, inte ses förrän det blev dags för operation.

Det gick en månad och jag var inne i slutspurten på mitt Senior Year. Det kändes härligt att skolan nu snart var slut och jag kunde se fram emot min operation utan att ha en massa annat att tänka på. Jag var just på väg att byta om för att åka till mitt jobb på Joe’s Mexican Food när telefonen ringde. Mor var snabbast på luren men hörde genast att samtalet var till mig. Jag tog luren och hörde Jennifers lugna stämma. Det hördes dock att hon inte hade tid att kallprata utan gick direkt på sak

- Hej, vi skulle vilja att du omedelbart, och när jag säger det så menar jag omedelbart, kommer intill sjukhuset. Bäst är om du får med dig någon, för du bör nog inte själv köra hit. Vill Ben komma med så är han också välkommen. Jag vill inte säga mer nu i telefonen men det handlar om din operation och en möjlighet som har öppnat sig. Vi kommer att ge dig all information så fort du kommer hit.

Samtalet blev inte längre utan jag la på luren. Mor hade hört det mesta och istället för att byta om så fick jag packa det allra nödvändigaste medan mamma ringde Rosa och meddelade att jag blivit kallad till sjukhuset och därför inte kunde jobba på ett tag. Hon ringde också Ben och han kunde ansluta, från sitt håll, till sjukhuset och kunde nog vara före oss dit.

Självklart blev jag ändå lite nervös efter det korta men dramatiska samtalet och undrade vad som var på gång. Jag försökte dock hålla huvudet kallt och skyndsamt packade ihop mina saker. Jag hade redan förberett en lista på vad jag ansåg som nödvändigt att ta med mig, den dag kallelsen kom och nu kunde jag i all hast plocka ihop sakerna utifrån min lista. Det tog mig nog bara en kvart innan jag stod redo att ge mig av.

Trafiken var lugn efter vägen och dryga timmen senare svängde vi in och parkerade vid sjukhuset. Grindvakten vid parkeringen var uppenbarligen informerad om vår ankomst och visade var vi skulle parkera bilen för att snabbt och enkelt komma till rätt avdelning. Vi möttes på avdelningen av Jennifer och hon förde oss genast in i ett av samtalsrummen där alla utom Gloria var samlade. Även Ben fanns i rummet och han tog genast plats intill mig och tog min ena hand i sin. Jag gav honom en vänlig puss och log tacksamt emot honom. Jennifer ödslade ingen tid utan tog genast ordet

- En sak har inträffat som vi tycker erbjuder dig en stor möjlighet, men som samtidigt också är mer komplicerad. Till saken hör att vi heller inte har lång tid på oss att bestämma hur vi skall göra, men för den skull så skall vi heller inte slarva över detta utan att låta er tre verkligen fundera, kort dock, om ni vill acceptera denna möjlighet. Jag skall nu kortfattat redogöra för vad vi har att prata om, men först en liten bakgrund.

Under ganska lång tid har det utförts operationer på kvinnor som saknat eller haft en skadad livmoder, där man transplanterat in en frisk livmoder. Som i alla organdonationer är det viktigt att donator och mottagare har samma profil och hittills så har det varit mycket lyckade operationer som utförts runt om i landet och även här på vårt sjukhus. Nu är situationen denna att vi fått in en patient som avlidit men som har en oskadad livmoder. Vi har sökt lämpliga mottagare, men ingen genetisk kvinna i vår närhet har stämt med denna kvinnas profil. Däremot fick vi en träff, och det var på dig Sheryl, och vid en snabb konferens denna morgon fann vi det möjligt att erbjuda dig denna möjlighet att få en funktionsduglig livmoder och tillhörande vagina. Jag betonar än en gång att det är en komplicerad operation, men du kan vara övertygad om att vi aldrig skulle erbjuda denna möjlighet bara av den anledningen att vi skulle tycka det vara ”kul” att genomföra en operation av detta slag. Patientens säkerhet går alltid i första hand, men våra kirurger har sett på dina uppgifter och kontrollerat allt flera gånger under dagen och anser att de har ett gott underlag för att ge dig detta erbjudande. En sak som komplicerar det hela är att kvinna just nu hålls vid liv, i väntan på ditt besked, och att det inte går att vänta hur

länge som helst. Jag överlämnar därför beslutet till dig. Vi stannar gärna kvar här, men vill ni diskutera i ensamhet så lämnar vi gärna rummet.

Jennifer gick fram till mig och gav mig en kram och jag såg på henne att hon inväntade mitt svar. Jag kunde bara nicka och väsa fram att jag gärna såg att de stannade kvar. Sedan vände jag mig mot min mor och Ben, men kunde bara inte få fram ett ord. Mor förstod mig och började mer prat för sig själv utan någon egentlig mottagare, men hennes summerande prat fick min hjärna ända att börja fungera igen. Jag lät mor prata medan jag, inom mig, försökte värdera uppgifterna vi fått och även kalkylera riskerna med en möjlig framgång. Jag tittade även på Ben och försökte läsa av vad han tyckte och tänkte innan jag, det kändes som en mindre evighet, harklade mig och tog till orda

- Ni pratar en hel del om riskerna med operationen, men om jag inte tar fel så innebär även den operationen som jag tänker, och accepterat, genomgå inte heller är utan risk. En fråga jag har är om jag accepterar ert förslag, men att det blir en avstötning, kommer ni ändå att kunna göra en fungerande vagina på mig, eller är den möjligheten borta då?

- Ja, svarade Jennifer, det är en fråga vi också haft och det svaret är, från kirurgerna, att det skall gå att göra. Jag kan komplettera min tidigare redogörelse med att man anser att ingreppet som sådant inte är avsevärt mycket större och tar längre tid än en vanlig könskorrigering. Man gör bara på ett annat sätt eftersom det är en del nytt som skall in i din kropp.

Jag nickade till svar och tittade på både mor och Ben för att på något sätt få stöd för vilket beslut jag skulle ta. Även om jag förstod att beslutet, helt och hållet, var mitt så skulle, oavsett utgång, bägge två bli påverkade av mitt beslut. Samtidigt så hade jag gått och drömt om att få bli kvinna, fullt ut, och med denna möjlighet inom räckhåll var det som att spela på roulette. Kanske ändå att jag trodde mer på läkarnas förmåga och tidigare erfarenhet av liknande ingrepp på genetiska kvinnor gjorde att jag trodde mig ha större chanser till ett lyckat resultat än att satsa allt vid roulette-bordet. Det verkade som om både Ben och mor kunde läsa mina tankar för när jag tittade på dom än en gång kunde jag se tydliga, men diskreta, nickar. Jag gick därför fram till dom, fick dom att ställa sig upp, innan jag gav dom varsin kram och sedan vände mig om till de övriga i rummet

- OK! Jag går med på en operation!

Jag behövde inte säga mer innan det blev liv och rörelse i rummet. Alla utom Jennifer lämnade genast rummet med sammanbitna ansiktsuttryck och jag insåg genast hur allvarligt de sett på detta erbjudande. Jennifer kramade dock om mig och försökte, så gott det nu gick, att stärka mig inför de prövningar som nu obevekligt kom närmare mig och min familj. Hon ödslade dock ingen längre tid på detta utan drog iväg med mig, och med Ben och mor i släptåg, för att skriva in mig som patient och påbörja förberedelserna för operationen.

Tiden rinner iväg fort, speciellt om man är upptagen med något spännande och utvecklande. Så även i mitt fall och när jag nu kan konstatera att det gått 3 månader sedan jag genomgick min operation så finner jag bara att tiden flugit iväg. Visst har det funnits stunder då jag undrat vad jag gett mig in på, men alla glada miner från läkarna och mina anhöriga när jag väl vaknade upp gav mig hur mycket kraft som helst att övervinna den smärta jag ändå kände i mina nedre regioner. Rent operationstekniskt så fick jag reda på att allt gått precis i enlighet med planerna, men att det fortfarande var för tidigt att konstatera om min kropp och dess nya beståndsdelar skulle kunna arbeta ihop eller om det skulle bli konflikter dem emellan. Men just nu såg allt bra ut och mina nya organ fick sin försörjning med blod i tillräcklig omfattning och alla nervtrådar som varit inblandade i operationen hade också börjat lugna ner sig efter den chock de utsatts för när de flyttades från en kropp till en annan. Sakta men säkert började de skicka sina signaler upp till min hjärna, som mer och mer förstod att något nytt hade hänt med min kropp och började svara på deras anrop.

När väl läkningen kommit så långt att jag med hjälp av speglar kunde studera min nya anatomi var jag full av beundran för läkarnas skicklighet. Jag blev också ganska så mycket berörd av situationen som sådan att det nu fanns delar från en avliden kvinna som fortsatte att leva inuti min kropp. Om detta hade jag och Jennifer många och långa samtal, och även om hon inte kunde berätta mer om min donator, så fick jag ändå reda på att hon varit någonstans i min ålder och råkat ut för en olycka. Hon hade tidigt i sin levnad deklarerat att hon ville att hennes kropp, den dag då det var dags, fick användas för organdonation.

Men kanske hon inte tänkt på att detta inte enbart skulle betyda att någon annan fick möjlighet att leva vidare, utan att hennes donation skulle innebära att ett nytt liv skulle, förhoppningsvis, kunna skapas genom hennes donation. Även detta faktum gjorde att jag fick fin hjälp av Jennifer att bearbeta mina funderingar och tankar.

Allteftersom läkningen fortskred blev jag uppmanad att undersöka mig själv och lära känna mitt nya underliv. När den akuta krisen för avstötning var över började jag återvända till ett normalt liv, men med täta återbesök på sjukhuset. Jag blev nog lite för väl ompysslad av både mor och mina extramammor i form av Rosa och Miranda. Även Rosalie gjorde sitt bästa för att jag skulle anstränga mig så lite som möjligt, trots att läkarna uttryckligen sagt att jag skulle vara så normalt aktiv jag kunde vara. Tur nog var Ben djupt inne i sina studier så att han inte hade så mycket tid att dalta med mig.

Med mig hem hade jag instruktioner att dagligen penetrera mig själv och stimulera min klitoris snällt och vänligt, men mer eller mindre oupphörligt. I början hände ingenting och jag började tro på att något gått snett när det plötsligt hände något när jag vidrörde mitt nya organ. Utan förvarning for det elektriska impulser genom min kropp som både spändes och slappnade av på ett fullständigt okontrollerbart sätt. Jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare och ivrigt fortsatte jag mitt smekande tills jag fullkomligt badade i svett. När jag tog mig till duschen märkte jag hur det rann något längs benen och trodde först att jag kissat på mig, men när jag kände efter så rann det vätska ut ur min vagina. Jag förstod nu att klitoris

svarat på mina smekningar och skickat signaler till vaginan att göra sig redo att ta emot en gäst i sin trånga men välkomnande kanal. Jag blev full av glädje när jag förstod sammanhanget att mina kroppsdelar svarade upp på givna signaler och hade sina funktioner i behåll. Jag gick genast iväg och ringde till Jennifer som gratulerade mig till min första orgasm och lovade att föra beskedet vidare inom gruppen.

Vid mitt nästa återbesök blev det till att klättra upp i gynekologstolen och bli ordentligt dissikerad. Jag började förstå de kvinnor som hatade denna stol då de kände sig helt och hållet utlämnade till, relativt sett, okända personer som höll på i deras mest intima kroppsdelar. Visserligen hade jag lyckan att ha ett helt kvinnligt läkarlag som behandlade mig och därmed hade större känsla och insikt i hur det var att ligga där, men ändå kändes det som om jag inte var närvarande på något sätt. Men undersökningen stadfäste det som jag upplevt och att funktionen fungerade som den skulle. Man enades om att man nu aktivt skulle stimulera en ägglossning för att se att även den funktionen med en avslutande menstruation fungerade som den skulle. Efter undersökningen fick jag också en alldeles egen speciallektion i kvinnlig intimhygien och en genomgång hur kvinnans menscykel såg ut och dess olika faser.

Trots att jag var förberedd på vad som förhoppningsvis skulle ske i min kropp, kom det ändå som en överraskning när det väl började hända. Det hade gått någon vecka efter besöket och det var helg när jag vaknade med ett fullständigt uselt humör. Det var min smala lycka att detta inte var en helg som jag och Ben planerat att träffas, för då vet jag inte hur den historien kunnat sluta. Nu var det istället mor som blev utsatt för mitt dåliga humör och även hon blev fundersam vad som hänt och började fråga ut mig en massa konstiga saker, bland annat om något hänt mellan mig och Ben. Till slut verkade något klicka till inom henne och hon sken upp som en mindre sol och gick mig tillmötes och gav mig världens björnkram. Jag förstod ingenting, men när hon tog mig i handen och drog iväg mig till mitt badrum började jag ana sammanhanget.

Fram plockades hela sortimentet av mensskydd som vi inhandlat och efter ytterligare en genomgång av ett proffs på området, min mor, kom vi fram till att en binda nog skulle vara det bästa till att börja med. Sagt och gjort och jag blev utrustad med en dylik och fick mina förhållningsregler noga inpräntade. Nu dröjde det nästan 2 dygn innan jag upptäckte den första antydan till att min menstruation satt igång, men sedan blev det ”full fart”. Jag tyckte att jag knappt hann med att byta innan det var dags igen och mor föreslog att jag skulle gå över till tampong, och för säkerhets skull, även binda, tills det började lugna ner sig igen. Nu fungerade det lite bättre, men fortfarande kändes det som om jag inte gjorde annat dessa dagar än att springa på toaletten och sköta om min hygien. Ganska snart klingade det dock av och även om jag använde binda ytterligare några dagar så kändes det ända, på något sätt, härligt att mina kvinnliga kroppsfunktioner uppenbarligen fungerade.

Nu blev det dock inte lika regelbundet så som ”instruktionsboken” sa utan de första månaderna var min mens ytterst oregelbunden. Jag var inne på kontroll och då de inte

kunde se att något inträffat som kunde orsaka denna oregelbundenhet så kom den samlade expertisen fram till att det helt enkelt handlade om att alla organ inte var samtrimmade utan fortfarande jobbade lite på egna initiativ. Det verkade som om slutsatserna var korrekta för ganska snart därefter kunde jag nästan ställa klockan efter när min period skulle börja.

Mitt underliv var nu också helt läkt och läkarna gav mig tummen upp att också leva mitt eget liv. Det var därför med stor förväntan och innerlig längtan jag såg fram emot den stundande helgen. Ben skulle komma och mor skulle jobba på nätterna samma helg. Allt var som upplagt för en trevlig kväll på tu man hand.

Jag förberedde allt extra noga, tänkte bjuda Ben på hans älsklingsrätt, en grillad t-bonestek som var stor nog att räcka till oss båda. Till det ett lämpligt vin och lite tilltugg och en smärre entrérätt. Med lite klassisk musik i bakgrunden borde han sedan vara mogen för kvällens efterrätt, som jag hoppades skulle bli en alldeles perfekt avslutning på vår kärleksmiddag. Jag hade också noga valt ut mina kläder och sminkat mig extra noga. Extra möda hade lagt ner på mina läppar för att dessa skulle vara röda och fina under hela kvällen och inte mattas av eller bli utsmetad av vare sig mat eller kyssar.

Det verkade också som om Ben känt att detta skulle bli en speciell kväll för när han ringde på dörren och jag öppnade stod han där, ståtlig i sin finaste kostym och bländvit skjorta som kontrasterade fint mot hans mörka hy. I handen hade han en bukett med rosor som han överräckte till mig samtidigt som jag riktigt såg hur han avsynade mig och när våra ögon åter sökte sig till varandra kunde jag se att jag till fullo motsvarat hans förväntningar. Vi möttes i en innerlig kyss och bara den kyssen var ”betalning” nog för hela kvällen.

Tätt intill varandra drog vi oss dock ut på baksidan av huset där middagen var dukad. Grillen var tänd och även om det var jag som stod för maten så visste jag att Ben gärna ville sköta grillen. Allt var dock förberett så han tog av sig sin kavaj och satte på sig sitt förkläde innan han inspekterade köttstycken som jag marinerat och förberett. Han nickade gillande och efter ännu en kyss hettade det till ordentligt när köttet lades på den varma grillen.

Middagen blev precis så fin och härlig som jag hoppats på och vi tog god tid på oss att njuta av maten. Att det tog lång tid kanske också berodde på att vi, mer eller mindre efter varje tugga, ägnade en bra stund åt varandra där vi satt tätt intill varandra och skådade ut över en mörk men stjärnklar himmel. När vi så småningom ändå avslutat varmrätten och vinflaskan var helt urdrucken tog jag helt sonika tag i Bens hand och drog honom med in i huset och mot mitt sovrum. Väl där spillde jag ingen tid utan började smeka av honom hans kläder och han lät mig villigt utföra uppgiften. Jag kunde redan se att en stor tältpåle rest sig i den övre regionen på hans byxa, men inte förrän hans skjorta åkt av och jag gav hans bringa en kyss började jag knäppa upp hans gylf. Lite fick han själv hjälpa till för att bli befriad från både byxor och kalsonger, men snart stod han där naken med sin påle stolt pekande direkt mot mig.

Jag behövde bara ge honom en diskret nick innan han sträckte sig fram mot mig och lite fumlande sökte efter blixtlåset på min klänning. Snart nog hittade han den och drog ner den till min midja. Jag skakade lätt på kroppen och mitt skyddande fodral gled sakta ner för min kropp och visade upp mig i min nya skrud. Lite häpet konstaterade han att jag såväl saknade behå som trosor under och enbart haft på mig min klänning under middagen. Jag såg hans nöjda blick men spillde ingen ytterligare tid utan greppade varligt tag i hans ståtliga lem och började gå mot min säng. Lydigt följde han med och utan att släppa greppet placerade jag mig på ryggen i min säng och fick honom att följa efter och placera sig mellan mina särade ben.

Jag var nu så redo som jag någonsin kunde vara och tvekade inte en endaste sekund innan jag förde upp hans lem mot mitt väntande sköte. Han följde lydigt efter och utan vidare kunde jag föra in honom i min väntande kärlekskanal en liten bit innan jag var tvungen att släppa mitt grepp och låta honom sköta resten. Sakta men säkert fyllde han upp mitt hålrum och känslan var obeskrivlig. Helt underbara känslor omsvärmade mig blandade med skräckfyllda tankar om att jag skulle spricka så stor som han var. Min kanal svarade dock upp på högt ställda förväntningar och kunde utan större besvär härbärgera hans lem i sin fulla längd. Ben lät den vila lite när den var längst därinne innan han sakta, och en smula retfullt kändes det som, drog tillbaka sitt organ ända ut till min öppning.

Ytterligare en stunds vila innan han bestämt och resolut förde tillbaka lemmen in i mig och sedan började med ett jämt och rytmiskt arbete likt ett ånglok som frustande försökte få upp farten. Jag å min sida försökte hjälpa till så mycket jag kunde och med mina ben låsta vid hans ländrygg kunde jag öka på hans egen takt. Det hela slutade i ett crescendo där han tömde sin sperma inne i mig och jag klockrent kände hur det sprutade och än mer fyllde upp mitt inre. Ljuvliga tankar passerade min hjärna att hans spermier nu tävlade om att ta sig in i min livmoder med förhoppningen om att bli först fram att befrukta ett av mina ägg. Nu skulle dock inte detta hända, ännu, för jag använde fortfarande mina p-piller, men bara känslan att det var så här liv skapades var underbar och jag ville verkligen uppleva denna känsla utan att vara hindrad av andra sorters skydd. Jag ville verkligen känna Bens nakna kropp mot min denna första kärleksakt. Så här långt hade den motsvarat mina högt ställda förväntningar.

Jag kunde också känna hur hans lem började slakna inom mig, men jag var inte så pigg på att släppa ut den i det fria utan höll fast Ben mot mig med hjälp av mina ben. Med små mjuka rörelser med mitt underliv kände jag hur den åter började ta plats inne i mig och Ben började också bli mer aktiv och förde den sakta in och ut. Vi njöt nu av varandra och att det tog längre tid denna gång innan vi började nå ett nytt crescendo var bara skönt och härligt. Nu kunde jag också koppla av på ett annat sätt och därmed ökade min egen njutning avsevärt. Det var nästa att jag gjorde Ben lite orolig när jag kved som mest, men han fortsatte ivrigt med sina rörelser och plötsligt exploderade det inom mig och jag kände så väl igen signalen från mitt första försök när jag stimulerade mig själv. Min kropp skälvde av konvulsioner och

jag fullkomligt skrek ut min härliga känsla när både jag och Ben kom samtidigt och jag än en gång fylldes av han livgivande sperma. När allt var över orkade jag inte längre behålla honom inom mig utan den behövde nog också vila efter dessa två stora utlösningarna den presterat.

Det var med en ljuvlig känsla i kroppen jag vaknade upp och insåg att vi somnat in efter vår älskog. Det var också en underbar syn som mötte mig när jag tittade mig omkring. Ben låg naken på rygg vid min sida och snarkade gott. Jag kunde dock inte nöja mig med att bara titta utan började smeka hans slaka lem och tacka den för det gedigna arbete den utför tidigare. Den tackade genast för uppmärksamheten och reste på dig, trots att hans ägare fortfarande snarkade gott och med ett belåtet leende i sitt ansikte. Jag kunde dock inte motstå inbjudan utan sakta satte mig grensle över Ben och placerade mig rakt över den i givakt stående lemmen. Den gled villigt in i min fuktiga grotta och med ett svagt sörplande ljud nådde jag ner till roten av den. Sakta och försiktigt fortsatte jag att rida på Ben utan att få någon reaktion från honom. Inte förrän jag inte längre kunde hålla tillbaka mina lustar utan ökade tempot en hel del vaknade han och log sitt bredaste leende. Villigt lät han mig fortsätta och när jag greppade tag i hans händer och placerade dom mot mina bröst var han helt med på noterna.

Jag nådde nog klimax alldeles innan honom men hann ändå uppleva den ljuvliga känslan när han, än en gång, fyllde mig med sin sperma. Jag föll utmattad ihop och hamnade på hans bringa. Ben kramade om mig ömt och smekte min rygg medan jag återhämtade mig. När jag började få normal andhämtning igen sökte jag mig mot hans mun och vi förenades i en innerlig kyss. Det fanns bara ingen hejd på de lyckokänslor som for igenom mig och att jag kunde dela denna glädje med en sådan härlig person som Ben.

Det blev ingen mer älskog den natten, men när vi vaknade på morgonen och kände behovet av en uppfräschade dusch väckte våra uråldriga lustar till livs igen och inne i duschen utförde vi än en gång ett fullbordat samlag. Lite knepigt var det då Ben är längre än jag, men när jag ställde mig på en liten pall som fanns i badrummet blev det helt perfekt. Samtidigt som vi förenades utförde vi noggrant tvättning av varandra och det blev ytterligare ett härligt minne efter en härlig natt. När vi kom ut ur duschen tog jag oblygt fram en tampong och förde upp den i min slida medan Ben tittade förvånat på mig. Jag förekom hans fråga och berättade själv

- Du har pumpat mig så full med din härliga säd så jag måste göra något. Dels vill jag ha allt ditt kvar så länge det går inom mig, men skulle jag inte göra detta kommer det nog att börja rinna längs benen på mig och det tänkte jag undvika.

Innan Ben hunnit svara planterade jag en kyss på hans mun innan vi gick ut i mitt sovrum för att klä på oss. Nu satte jag på mig både behå och trosor och för säkerhets skull placerade jag även en binda i mina trosor. Jag valde också en mer sedesam klänning som jag lät Ben dra upp dragkedjan på. När jag höll undan mitt långa hår passade han på att kyssa mig i nacken och en rysning av välbehag for igenom mig.

Gemensamt åt vi sedan frukosten tillsammans innan Ben kände sig tvungen att återvända mot sitt studenthem. En tenta väntade under morgondagen, men han bedyrade att bättre förberedelse än den gångna natten kunde han inte haft. Nu fanns hur mycket energi och inspiration som helst att ta itu med sina studier, menade han på.

10 år senare! Åren bara rinner undan och det börjar kanske bli dags att avrunda min berättelse och färden från man till kvinna.

Jag och Ben är sedan ett antal år tillbaka gifta och har numer 3 barn. Två flickor och en pojke, 8, 7 och 5år. Alla tre har ärvt Bens vackra hudfärg och är så där vackert gyllenbruna. Våra bekanta, som inte känner till hela historien, har många gånger sagt till mig hur lika de ändå är mig. Självklart suger jag till mig detta och gläds åt det samtidigt som det får mig att fundera hur mycket det genetiska och hur mycket uppfostran och daglig samvaro betyder för allas vår utveckling till den vi är. Kanske är det också sådan tillfällighet att min donator och jag hade drag av varandra, vad vet jag. Jag blir i alla fall stolt och har aldrig någonsin betraktat mina barn som någon annans. De har kommit till inom min kropp, jag har burit på dom i nio månader och de har fötts fram genom mitt värkarbete. Jag är en stolt trebarnsmamma.

Inte minst stolt är jag också över att det är mina bröst som gett dom föda deras första tid i jordelivet. Det har aldrig saknats tillgång till den varan och känslan har varit obeskrivlig att jag också har förmått att ge dom deras livsnödvändiga näring på helt naturlig väg. Att bara kunna hitta en bekväm ställning, knäppa upp behån och låta det lilla underbarnet ivrigt söka sig fram och förse sig med det som fanns i mina bröst slår det mesta. Nästan att det slår den gemenskap som jag och Ben haft under åren, men bara nästan….

Med tre så små barn har jag tillfälligt lämnat arbetslivet, men hoppar in då och då som den Sjuksköterska jag utbildade mig till. Det är väl föga förvånande, med min bakgrund, att jag sökte mig och fick arbete på den klinik som opererade mig. Redan från början fick jag en bra lön – jag hade ju specialistkompetens menade man på. Jag har numer mina tidigare läkare och sjuksköterskor som vänner och kollegor och lite då och då får jag lite speciella uppdrag att berätta om min resa för de som vill känna sig för en extra gång innan beslutet fattas.

Ben jobbar också. Han slutförde sin utbildning med bravur och fick genast erbjudande om jobb på en advokatbyrå. Han har ännu inte fått titeln Advokat, men tids nog blir han utnämnd som sådan. Nu ingår han i en grupp som hanterar civilrättsliga frågor, och lite då och då kommer situationer likt min upp och då har han så att säga förstahandserfarenhet av hur en slipsten skall dras. Så fort han fått sin examen gifte vi oss och även om vi inte slog på ett stort bröllop så blev det både vackert och underbart för alla närvarande. Min klänning

hade Miranda erbjudit sig att sy och att den blev vacker kan alla gå ed på. Självklart var den lång och verkligen visade upp en smal midja. Inget ”fusk” i förtid här inte, var åtminstone det intryck vi ville förmedla. Däremot så var det nog i absolut sista stunden vi genomförde bröllopet, för vi var bägge helt ovetandes om att jag faktiskt var gravid på bröllopsdagen. Åtta månader senare föddes vår dotter Tracy och givetvis så var det under stor uppsikt från hela läkarteamet under hela min graviditet. Naturen har uppenbarligen en fullständigt unik förmåga att anpassa sig till verkligheten, för en av de stora funderingar som fördes fram var huruvida jag skulle kunna föda på ett naturligt sätt. Men hormonerna gjorde sitt jobb och löste upp mitt bäcken så att det fanns gott om utrymme för Tracy’s huvud att passera och komma ut den alldeles naturliga vägen.

Jag tror nästan att teamet var minst lika stolta som Ben och jag själv över denna nedkomst och vi var rörande överens om att alla fyra i det ursprungliga teamet skulle bli Tracy’s Gudföräldrar. Mellanpojken, Steve, döpt efter min far som aldrig fick möjligheten att uppleva vare sig en dotter eller 3 barnbarn, går i tvåan och nästa år tar lillflickan, Rosemary, steget in i skolvärlden. Jag har börjat fundera på om vi skall satsa på ett barn till eller om jag skall gå tillbaka till arbetslivet på heltid. Jag får ta mig en funderare och sedan blanda in Ben, för givetvis måste han, på alla sätt och vis, vara delaktig.

Apropå delaktighet så har verkligen Ben gjort vad han kunnat för att underlätta för mig vid förlossningarna. Sin vana trogen har han fortsatt att uttrycka sin glädje och sin nöjdhet med att sjunga. Första gången det hände i förlossningsrummet uppstod en viss tvekan från de övriga närvarande, men när de såg att jag inte tappade koncentrationen på det jag hade att utföra utan snarare blev sporrad av hans sång fick han fortsätta. Så till acapellaversionen av triumfmarschen ur Aida kom Tracy till världen. Med liknande storslagna körverk hälsades de övriga två familjemedlemmarna välkomna till världen. På ryktes vägnar har jag också hört att han, vid väl valda tillfällen, gjort sina slutpläderingar i rätten med sång och hittills har det uppenbarligen attraherat domstolen som följt hans linje vid dessa tillfällen.

Mina graviditeter har alla varit olika, men ändå så lika. Jag har både mått riktigt illa om morgnarna och däremellan svävat på små moln av lycka och verkligen känt hur min kvinnlighet fullständigt blommat ut. Jag tror inte att jag varit unik, som blivande mamma, i den meningen att min bristande erfarenhet som kvinna påverkat min graviditet. Jag tyckte mig märka att samma funderingar, samma oro, samma konstateranden fanns hos alla oss förstagångsmammor när vi samlades och fick träffas och lyssna till förståndiga och erfarna personer. Första gången en kvinna blir gravid är unik, oavsett bakgrund, och jag kände mig definitivt inte som en särling i de övrigas sällskap. Visst finns det litteratur och andra källor att ösa erfarenhet ut, men ändå är den egna upplevelsen fullständigt unik och den erfarenheten går inte att så där direkt att överföra till någon annan.

Vårt sexliv under graviditetstiden har alltid hållit en hög nivå. Givetvis kunde jag inte förneka möjligheten för Ben och hans lem att ”hälsa på” intill det liv det varit med om att skapa. I början var det inga konstigheter men ju större magen blev desto mer uppfinningsrika fick vi

bli. Det var också en erfarenhet att bjuda på sig själv för att en annan, nära och kär, person skulle få sina lustar tillfredsställd. Jag skall absolut inte frånsäga mig att jag också njöt vid dessa tillfällen, inte minst när jag fick rida på Ben, men det var inte alltid som jag kände mig så där i form för att ”fara upp och ner” med ett antal extra kilon och en putande mage. Skönare var det då när Ben kom in i mig bakifrån och jag kunde vara lite mer passiv.

Min resa tar inte slut nu, utan den fortsätter såklart till livets ände, men så här långt är jag mycket tillfreds med hur mitt liv gestaltat sig. Samtidigt som jag skriver detta kommer min make hem från jobbet och just nu smeker bort mitt hår och ger mig en kyss i nacken. Ungarna är spridda i grannskapet hos sina kompisar och väntas inte hem förrän om någon timme. Kanske skall jag ta den där diskussionen nu, som jag funderade på tidigare. Vilket fall som helst har vi en stund för oss själva nu. Bäst att passa på tillfället när det ges……….

Slut

Personer:

Sean/Sheryl Flannigan

Mary Flannigan, Sheryl's mor

Rosa

Rosalie, Rosas dotter

Carl, Rosas son

Carlos, Rosas man

Ben

Miranda, Bens mor

Arthur, Bens pappa

Janet, Arbetsledare

Jennifer, Psykolog

Gloria, Gynekolog

Ashley, klasskamrat