Tre texter om skolan

Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson, Olle Ludvigsson, Pasi Sahlberg & Anders Nilsson

2

3

Tre texter om skolan

Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson, Olle Ludvigsson, Pasi Sahlberg & Anders Nilsson

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg

4

Författarna

Anna Johansson är ordförande för Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt och biträdande kommunalråd i Göteborg med ansvar för grundskola och förskola

Linus Glanzelius är ordförande för Göteborgs SSU-distrikt

Jan Nilsson är ordförande för LO Göteborg

Olle Ludvigsson är EU-parlamentariker för Socialdemokraterna

Pasi Sahlberg är skolforskare och generaldirektör för CIMO i Helsingfors

Anders Nilsson är stadssekreterare för Socialdemokraterna i kommunstyrelsen i Göteborg

Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i Tankeverksamhetens skrifter. Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se redaktion@tankeverksamheten.se ISBN 978-91-87077-31-9 Göteborg 2013

5

Innehåll

Regeringens skolmisslyckande

Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson & Olle Ludvigsson 7 Om den svåra farsoten GERM som angriper skolor världen över

Pasi Sahlberg 9 Essa Academy – ett exempel

Anders Nilsson 13

6

7

Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson & Olle Ludvigsson

Regeringens skolmisslyckande Regeringen har haft nära åtta år på sig att höja resultaten i skolorna. OECD:s jämförelse mellan länder om vad elever vet och kan, den s.k. PISA-studien, visar att den har misslyckats kapitalt. Svenska elever har den sämsta kun-skapsutvecklingen i samtliga 65 länder som ingår i undersökningen.

Det är extremt allvarligt. 22,7 procent av de undersökta 15-åringarna i Sverige visar sig sakna funktionell läsförmåga. Ja, ni läste rätt. Ännu fler, 27 procent, hamnar under PISA-minimum i matematik. År 2006 var det om-kring var tionde elev som hamnade där.

Man får aldrig glömma att det bakom procenttalen finns människor av kött och blod. En följd av misslyckandet är att den psykiska ohälsan bland barn ökar. Det handlar om oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter, ”ont i ma-gen” - något som blivit vanligare från elva års ålder. Det är då man på allvar börjar förstå att hur det går för mig i skolan idag är av betydelse för hur hela mitt liv kommer att gestalta sig.

Det är inte bara barnen och ungdomarna som drabbas direkt som får lida av detta. Vi är på väg in i en situation där vi på en och samma gång har brist på efterfrågad arbetskraft och allt fler som inte kvalificerar sig för arbets-marknadens krav. Att omkring var fjärde person i tillträdande årskullar enligt PISA sannolikt har svårigheter att få fotfäste i arbetslivet driver på obalanserna. Troligen kommer löner i bristyrken att drivas upp, vilket Riks-banken kommer att svara på med att höja räntan. Då ökar arbetslösheten för de som har det svårare att göra sig gällande. Obalanserna drabbar hela samhället.

Vad är förklaringen till misslyckandet? Det finns flera. En är en regerings-politik som sätter kommunerna under ekonomisk press och samtidigt har låtit riskkapitalister roffa åt sig mångmiljonbelopp ur friskolor. Sedan år 2007 har antalet hushåll i långvarigt beroende av försörjningsstöd för-dubblats i Göteborg, från drygt 5 000 till strax under 10 000. Till stor del beror det på överströmning av människor från a-kassan och Försäkrings-kassan till följd av regeringspolitiken. Sammanlagt går 1,3 miljarder kronor

8

till försörjningsstöd i Göteborg varje år. Tänk om vi hade haft hälften av de pengarna till skolan.

En annan förklaring är att klyftorna ökar utanför skolan i ett allt kallare moderatlett Sverige. Det avspeglar sig också i skolans värld. Den bristande likvärdigheten har ytterligare stegrats av skolans uppsplittring genom den praktiskt taget fria etableringen av friskolor under Reinfeldts styre.

Ännu en förklaring är att när skolsystemet splittras upp på många externa utförare måste man skärpa kontrollen. Resultatet har blivit en omfattande detaljstyrande dokumentationsskyldighet som inverkar menligt på kvalite-ten i undervisningen, dels därför att den stjäl mycket tid från lärarna, dels därför att den lämnar mycket litet utrymme över för deras professionella autonomi och hantverksskicklighet.

Det är overkligt att höra utbildningsministern skylla på det socialdemo-kratiska styret för nästan åtta år sedan. Tydligen håller han sig själv helt utan ansvar: ”PISA 2012 är således inte en utvärdering av den nya skolpoli-tiken, utan spiken i kistan för den gamla".

Det av Björklund ofta upprepade påstående att resultaten i skolan ”har sjunkit som en sten” i mer än tjugo år är utan grund. Hur det var före den första PISA-studien år 2000 vet vi egentligen inte - och i den undersök-ningen klarade sig svenska elever tämligen väl i internationell jämförelse. I OECD:s stora studie av vuxnas kunnande PIAAC hamnar Sverige på fjärde plats bland 23 länder, vilket talar för att ”den gamla socialdemokratiska flumskolan” fungerade mycket bra. Det finns heller inget som styrker att raset i PISA-studierna 2009 och 2012 står i samband med kommunali-seringen av skolorna år 1989, som de borgerliga gör gällande. Däremot har den starkt tilltagande statliga detaljstyrningen av skolorna under de mode-ratledda regeringsåren omintetgjort vad som var ett av syftena med kom-munaliseringen: att frigöra skolorna från den statligt byråkratiska skolöver-styrelsen och ge större utrymme för lärarnas professionella autonomi.

Skolan måste nu stärkas från grunden. Vi socialdemokrater har en politik för det. Den grundas på den analys vi gör om vad det är som brister. Det be-hövs upprensning bland oseriösa friskolor och steg mot ett mer sam-manhållet skolsystem, investeringar i mindre klasser och fler lärare som utan att centralstyras i detalj av omfattande dokumentationsskyldighet får möjlighet att utöva och bli skickligare i sitt hantverk. I ett samhälle där vi bär på all världens kunskap i mobilen behöver vi större fokus på att stimu-lera människors förmågor och färdigheter – och det måste börja redan i för-skolan.

Slutligen – men inte minst - behöver vi en kraftfull politik för ökad jäm-likhet i samhället – och därmed också i skolan.

9

Pasi Sahlberg

Om den svåra farsoten GERM som

angriper skolor världen över

För tio år sedan rankades Finland – mot alla odds – som världens utbild-ningsnation nummer ett. Det var överraskande, därför att i Finland betrak-tas utbildning som en allmän och avgiftsfri nyttighet för alla, utan standardi-serade tester och konkurrerande privata skolor. När jag ser mig om runt om i världen ser jag konkurrens, fria skolval och testning av elever och lärare som de mest använda metoderna för att förbättra utbildningen. I Förenta staterna och många andra länder har denna marknadsorienterade, globala rörelse satt kvaliteten på spel i allmänna skolor. Men inte i Finland.

Man kan fråga sig vad det är som gjort finska skolor så speciella. Svaret förvånar många. För det första har Finland aldrig strävat efter att vara ”bäst på utbildning” utan snarare att tillhandahålla goda skolor för alla barn. Med andra ord har likställdhet när det gäller utbildning ställts före en ”tävling till

toppen”-mentalitet i nationella utbildningsreformer. För det andra har finländarna tagit lärare och undervisning på allvar ge-

nom att ställa krav på att alla lärare måste vara ordentligt utbildade vid akademiska universitet. Samtidigt har lärare professionellt oberoende och allmänt förtroende för sättet att sköta sin yrkesutövning. Som en följd har undervisning i tre decennier varit ett populärt yrkesval för unga finländare. I dag investerar den finska staten 30 gånger mer i lärares och övrig skolper-sonals professionella utveckling än på tester av elevernas prestationer i sko-lan.

För det tredje har skolfolket i Finland lärt sig systematiskt från andra länder hur utbildningen kan reformeras och undervisningen förbättras i skolorna. Alltsedan John Dewey för hundra år sedan har Förenta staterna varit en särskilt viktig inspirationskälla. Amerikanska undervisningsin-novationer som grupparbete, problembaserat lärande och portföljbedöm-

10

ning är exempel på metoder som skapats av lärare och forskare i Förenta staterna och som nu är vanligt förekommande i finska klassrum.1

En sak som har slagit mig är hur lika utbildningssystem är. Läroplaner standardiseras för att anpassas till internationella test och elever runt om i världen använder läromedel från samma globala producenter. Utbildnings-reformer i olika länder följer också samma mönster. Likriktningen är så tydlig att jag kallar den Global Educational Reform Movement eller GERM.2 Det är en virusepidemi som sprids världen över och vållar infektioner i ut-bildningssystemen. Smittan fortplantas genom experter, media och politiker. Utbildningssystemen tar efter inriktning från varandra och infekteras. Följ-derna blir sjuka skolor, lärare som mår dåligt - och elever som lär sig min-dre.

GERM-infektionen har flera symtom. Det första är mer konkurrens inom utbildningssystemen. Många reformatorer tror att kvaliteten på utbildning blir bättre när skolor konkurrerar med varandra. För att kunna konkurrera måste skolorna få större självständighet, och med självständighet följer behov av ökad kontroll. Den marknadsliknande konkurrensen i många av dagens skolreformer leder till skolinspektioner, standardprov och utvärde-ringar av lärarnas effektivitet. Men när skolor ska konkurrera med varandra blir det mindre samarbete.

Det andra symtomet på GERM är fria skolval. Föräldrar placeras i en posi-tion som konsumenter när de får makten att välja skola för sina barn, och därmed främjas marknadsliknande former för konkurrens i systemen när skolor strävar efter att attrahera föräldrarna. Mer än två tredjedelar av OECD-länderna har ökat familjernas möjligheter att välja skola med motivet att marknadsmekanismer inom utbildningen ger likvärdig tillgång till hög-kvalitativa skolor för alla. Charter Schools i Förenta staterna, Secondary

School Academies i Storbritannien, friskolor i Sverige och Private Schools i Australien är exempel på hur politiken för fria skolval sprider sig. Ändå uppvisar enligt OECD länder som tillämpar detta både försämrade skolresul-tat och ökad segregation i skolan.

Det tredje tecknet på GERM är större uppföljningskontroll för skolor och därtill relaterade standardprov för eleverna. Många tror att det är som på marknaden, att om lärare och skolor ställs till ansvar för elevernas lärande leder det till förbättrade resultat. I dag är standardiserade tester det vanli-gaste sättet att avgöra om skolor gör ett bra jobb. Att mäta lärareffektivitet med standardiserade test är ett säkert symtom på GERM. Men enligt Center

for Public Education inriktar standardiserade tester lärandet på själva testet,

1 John Dewey (1859-1952), amerikansk psykolog och pedagog, framför allt känd som en av pragmatismens frontalfigurer. Myntade begreppet "learning by doing", en aktivitetspedagogik där teori, praktik, reflektion och handling kopplas samman. Kunskap måste vara till nytta och ha verklighetsanknytning. Dewey räknas till de progressiva pedagogiska teoretikerna med anknytning till den demokratiska socialismen och har kallats ”den funktionella psykologins fader”. 2 Eng. germ = bakterie, smittämne.

11

läroplaner snävas in till att prioritera språkförståelse och matematik, och undervisningen avlägsnar sig från pedagogikens konst till att bli mekaniska instruktioner.

Hälsosamma skolsystem är motståndskraftiga mot GERM och dess obe-hagliga symtom. I dessa länder förblir läraryrket ett attraktivt yrkesval för unga människor. Mitt syskonbarn Veera är ett bra exempel.

För sju år sedan när hon gick ut gymnasiet i Helsingfors tog hon kontakt med mig och bad om råd hur hon skulle kunna komma in på lärar-programmet på universitetet, där jag tidigare hade arbetat. Jag sade att som en student med goda betyg borde hon känna sig avspänd under inträdes-provet och helt enkelt vara sig själv under intervjun.

I Finland är utbildningen av lågstadielärare en akademisk, forsknings-baserad mastersutbildning på samma sätt som examina inom juridik, eko-nomi eller medicin. Hon läste de böcker som krävdes, gjorde inträdesprovet och kallades till sist till en slutlig intervju som bara gjordes med topp-kandidaterna. En månad senare ringde hon mig i tårar och berättade att hon inte kommit in. Jag frågade henne vilken av frågorna i intervjun som hade varit svårast. Hon svarade: ”Varför vill du bli lärare när du kan komma in på jurist- eller läkarlinjerna?”.

Efteråt skrev hon ett brev till mig om sitt intresse för undervisning. Så här skrev hon: ”Först och främst är det en inre drivkraft att vilja hjälpa männi-skor att inse sina styrkor och talanger men också få förståelse för sina svagheter och tillkortakommanden. Jag vill bli lärare för att jag vill göra skillnad i barns liv och för det här landet. Mitt arbete med barn har alltid byggt på kärlek och omsorg, att vara en vän och skapa personliga relationer med dem jag arbetar. Det är det enda sätt jag kan tänka mig som skänker mig tillfredställelse i livet.”

Under våren som kom sökte hon igen. Hon blev antagen bland tiofalt fler sökande än det fanns platser, och nyligen fick hon sin examen som lågstadie-lärare. Om det finska utbildningssystemet hade varit infekterat av GERM som i så många andra länder, så skulle Veera och många av hennes likar aldrig ha valt undervisning som sin livsbana.

Att angripa pandemiskt ointresse för läraryrket med program som Teach

for America och Teach First kan lindra lokala yttringar men inte bota den pågående systeminfektion som orsakar utbildningsmässiga underpresta-tioner i många länder. I stället måste vi återupprätta den fundamentala betydelsen och värdet av skolundervisning. Utan allmänna skolor skulle våra länder och samhällen vara dåligt utrustade för att värdesätta humanitet, jämlikhet och demokrati. Enligt min mening ska vi inte utbilda barn att bli lika efter ett standardmått utan hjälpa dem att upptäcka sina talanger och lära dem att vara olika. Mångfald är rikedom i humanitet och en förutsättning för innovation.

Ett växande antal elever i Korea och Japan tar sina liv därför att de inte längre klarar trycket från vuxenvärlden. Två nyliga självmord av de keny-

12

anska 14-åriga skolflickorna Mercy Chebet och Sylvia Wanjuku är ännu ett tragiskt kapitel i boken om offren för GERM.

Vi måste stoppa GERM som sätter sådan press på barn i skolor genom konkurrens, fria skolval och utvärderande kontroll. Att välja samarbete, likställdhet och tillitsbaserat ansvar som drivkrafterna i utbildningsrefor-mer stärker immuniteten i våra skolsystem att motstå GERM och erbjuda goda skolor åt alla barn.

13

Anders Nilsson

Essa Academy – ett exempel Essa Academy är en grundskola i Bolton utanför Manchester i Storbritan-nien som på några år har förvandlats från att cirka 70 procent av eleverna misslyckades med att få godkända betyg till att resultatmässigt bli en av de bästa skolorna i sitt slag i landet med elever från socioekonomiskt resurs-svaga områden.

Som jag uppfattar det finns tre huvudfaktorer bakom framgången. 1) Medvetet institutionellt kulturbygge på normativ grund: "All will succeed" är grundsatsen. Man får intrycket av en näst intill totalitär regim med ett fast grepp om såväl helhet som detaljer. En entré för alla (elever, lärare, övrig personal) vars automatiska dörrar öppnas välkomnande redan när man är tjugo meter bort. Det är genomtänkt signalvärde i det. Man kommer direkt in i en gemensam matsal för lärare och elever - ett torg i centrum för samfälligheten. Upptagningsområdet är bland de socioekonomiskt mest depriverade i Storbritannien. Men eleverna måste bli antagna och det är fler som söker än det finns plats för. Ett visst urval således. Nästa fråga: Vad händer med elever som på ett eller annat sätt inte passar in? - Vi skiljer dem från den större gruppen och arbetar i mindre grupper eller individuellt. Vi arbetar också med familjen. “We can't change behaviour but we can change belief and that changes behaviour." Jag fick intrycket att de gör långtgående ansträngningar för att lyckas - grundsatsen "All will succeed" förpliktigar - men det förekommer att elever relegeras (vilket inte är möjligt i svenska skolor). Befäster man den gemensamma kulturen genom att informella ledare med dåligt inflytande (sådana finns alltid) plockas bort, först från gruppen och som en sista åtgärd även från skolan? Om det är så, är det ändå försvarbart därför att man skyddar andra som annars skulle hamna i riskzonen? Svåra frågor, men resultaten på Essa är imponerande när det gäller att förbättra livschanser för elever från socioekonomiskt resurssvag miljö.

14

Det syns ingen graffiti eller skadegörelse alls. Toaletterna är rena som

operationssalar. År 2009 flyttade skolan från ett gammalt, mycket nerslitet skolhus till en helt ny byggnad med genomtänkt arkitektur från helhet till detaljer för att främja den gemensamma kulturen och moraliska ordningen. Inga klassrum, man arbetar i större och flexibelt anpassningsbara lokaler. Skoluniform är obligatorisk. Vad man kallar "extrema frisyrer" (inklusive rakade skallar), make up eller smycken tillåts inte. Ganska många flickor har sjal på muslimskt vis men någon heltäckande burkha eller liknande syntes inte. Religiösa symboler måste i varje enskilt fall få uttrycklig tillåtelse av skolan. Man får intrycket av en stark social kontroll. Vikten av fullständig transparens i skolan understryks - allt ska vara synligt. Elevernas ordning, uppförande och studieresultat följs systematiskt och dokumenteras som "grönt" (OK), "gult" (varning) och "rött" (akut ingripande av nöden). Detta kommuniceras kontinuerligt med föräldrarna, vilka man håller nära kontakt med och betraktar som en viktig resurs för skolarbetet. Samverkan mellan skola och omgivande "Community" ses som en nyckelfaktor för framgång. Ömsesidig respekt mellan elever och mellan elever och lärare betonas starkt. Atmosfären som man uppfattar den intuitivt känns inkluderande, öppen och vänlig – det är nästan lite för bra för att vara sant. Med svenska ögon ter sig eleverna osannolikt välartade och disciplinerade – men samtidigt frimodiga och det är lätt att få kontakt. Utifrån demokratiska ideal, kritiska förhållningsätt och deliberativ diskurs finns det otvivelaktigt risker med en stark moralisk ordning i kombination med omfattande social kontroll och strävan efter total transparens. Men de goda studieresultaten väger mycket tungt i den andra vågskålen. 2) Kontinuerlig kollegial reflektion och formativ uppföljning/metod-utveckling bland lärarna. På fredagar slutar eleverna vid lunch, och efter-middagen ägnas åt reflekterande pedagogisk utveckling och produktion av läromedel. Skolan använder inga läroböcker utan lärarna ställer samman allt kursmaterial själv. Alla har fri tillgång till och arbetar vidare på kollegornas arbete. "Academy" i England är en slags friskola som måste leva upp till läroplanens kunskapskrav men i övrigt kan strunta i den helt. Det ger stort utrymme för lärarnas professionella autonomi. Man har arbetat fram en helt egen pedagogisk plattform med "Mind the gap" som grundsats - minimera gapet mellan utlärning och inlärning. Essa Academys stora framgångar kan uppfattas som ett starkt argument i debatten om företräde för formativt eller summativt kvalitetsarbete.

3) Fokus på kognitiv utveckling i stället för traditionell kunskapsöver-föring. Man är medveten om de första levnadsårens betydelse för individens

15

kognitiva utveckling och den traditionella skolans svaga förmåga att i efter-hand kompensera för bristande kognitiv stimulans tidigt i livet, men anser att en alternativ pedagogik som verkligen utgår från individens förutsätt-ningar kan åstadkomma detta, vilket man menar sig ha stöd för både i forskning och i den egna praktiken.

Man arbetar inte med klasser och årskurser. Första året (eleven är då sju år) arbetar två lärare plus skiftande övriga resurspersoner beroende på innehåll med 60 elever som delas i mindre grupperingar allt efter uppgifter i fyra ämnen: matematik, engelska, gymnastik och "New Basics". Det sistnämnda är problemorienterade temaarbeten om allt möjligt med "tvär-vetenskaplig" inriktning. En stor del av matematiken och engelskan är i praktiken sammanfört i ett ämne som kan beskrivas som systematisk kognitiv stimulans och träning. Därefter är det tre nivåer fram till en slutlig sammanknytande nivå. De tre nivåerna kallas "Söt chili", "Medium chili" och "Het chili". Man använder pepparfrukter som beteckningar därför att de i detta sammanhang saknar de associationer som "grades", "levels" eller "degrees" har. Man har nio ämnen eller "strands": matematik, engelska, naturvetenskap, gymnastik, språk, "En värld", entreprenörskap, konst och välbefinnande. Inom varje "strand" finns på varje chilinivå fem till tio mer eller mindre fantasifullt utformade delkurser i okonventionella och prob-lemorienterade former.

Duktiga elever kan bli godkända redan efter en delkurs och får då i det "strandet" gå vidare till "Medium chili". Men de flesta behöver gå igenom flera delkurser för att kvalificera sig för nästa nivå. På samma sätt sker övergången från medium till het. Studietakten anpassas därmed helt till individen. Ålder har ingen betydelse, det är kognitiv utveckling och mognad som bestämmer rörelsen genom modellen: ett modulsystem där eleverna arbetar i skiftande mindre grupper utifrån sina val av delkurser. Eleverna väljer själv dessa och lägger således upp sitt eget program. En formidabel logistisk uppgift att lösa för skolan (jag vet, vi hade en liknande uppläggning på Järnet, ett större arbetslöshetsprojekt vi drev på LO Göteborg i slutet av 1990-talet). Efter att ha passerat "Het chili" i alla "strands" följer en avslu-tande sammanknytande individuellt utformad nivå där man säkerställer att varje elev verkligen når upp till kunskapskraven för grundskolan, vanligtvis ett halvår. Eleven är kvar på Essa till 16 årsåldern. För dem som blivit klara med grundskolan innan dess erbjuder man ett stort urval av gymnasie-kurser. Teknikstöd Varje elev har en egen iPad som ger tillgång till alla läromedel och studie-arbetet sker med den. Pedagogiken är helt och hållet utformad utifrån den nya teknikens förutsättningar och möjligheter i appar för multimedia som

16

Book Creator, iBook Author och iTunesU. Till skillnad från den allmänna tren-den (i hela världen) presterar pojkar lika bra som flickor i skolarbetet. Kanske handlar det om det gamla knepet att få män att tvätta: köp en svart tvättmaskin med fjärrkontroll. Teknik tenderar att attrahera pojkar. Men här finns också en problematisk fråga. Skolan har ett nära samarbete med Apple. I vilken grad företaget har ställt resurser till förfogande för teknik och utvecklingsarbete förefaller inte helt transparent. Academy-formen medger sponsring och externa finansiärer. På direkt fråga svarar Apples represen-tanter, som var med vid studiebesöket, att de har en reguljär kundrelation med Essa, inget annat - men Apple använder skolan och dess framgångar som ett skyltfönster för att marknadsföra sina produkter i skolvärlden. Inne-bär samarbetet att Essa har tillgång till extraordinära resurser utan vilka det kan vara svårt för andra skolor att upprepa framgången? Konklusion Man kan undra om detta är Brave new world eller efterföljansvärt exempel. Mycket att fundera över. Det sätt som de arbetar med den nya tekniken imponerar. Man inser hur betydelsefull en stark gemensam kultur eller normbaserad institutionell ram är för goda skolresultat överlag för elever från studieovana och socioekonomiskt resurssvaga miljöer. Den formativa uppföljningen (i stället för den Björklundska kontrollskolan med stark slag-sida för summativ dokumentation och uppföljning) förefaller föredömlig, i synnerhet som den också är kopplad till lokal och kollektiv utveckling av läromedel. Särskilt intressant är fokuset på kognitiv utveckling snarare än på traditionell kunskapsöverföring. Man får konstatera att med nuvarande obligatoriska kursplaner och detaljstyrande dokumentationskrav i Sverige är det nog svårt att realisera något liknande fullt ut här. Men Essa Academy bör ändå kunna tjäna som en riktningsgivare för utveckling av skolor i Sverige och i Göteborg:

• Rektors pedagogiska ledarskap – forma en kultur på normativ grund

med fast grepp om både helhet och detaljer i vardagen • Systematiskt kvalitetsarbete – kollegial reflektion och formativ

uppföljning i en skola som blir en lärande och kunskapsproducerande

organisation även för lärarna

• Det kompensatoriska uppdraget – fokusera på och utveckla metoder

för att främja individens kognitiva utveckling Mer information om Essa Academy finns på: http://www.essaacademy.org

17

18

Resultatet i OECD:s PISA-studie 2012 om vad skolelever vet och kan är en katastrof för

Sverige. Ingenstans bland 65 undersökta länderna är kunskapsraset så stort. Med anledning

av det borgerliga skolmisslyckandet publicerar Tankeverksamheten tre texter om skolan.

Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se

redaktion@tankeverksamheten.se

ISBN 978-91-87077-31-9