Det dynamiska förhållandet mellan

kodifierad och icke-kodifierad kunskap

Paul S. Adler

2

3

Det dynamiska förhållandet mellan kodifierad

och icke-kodifierad kunskap

Kommentar till Ikujiro Nonakas ”Att styra innovation som

en organiserad kunskapsskapande process”

Paul S. Adler

Förord av Anders Nilsson och Örjan Nyström

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg

4

Om författaren

Paul S. Adler är professor i företagsledning och arbetsorganisation vid Marshall School of Business, University of Southern California. Tidigare har han varit ekonomisk rådgivare åt den franska regeringen. Adler är redaktör för The Oxford Handbook of Sociology and Organization Studies: Classical Found-ations (New York: Oxford University Press 2009) och har bl.a. skrivit The Firm as a Collaborative Community: Reconstructing Trust in the Knowledge Economy (tillsammans med Charles Heckscher; New York: Oxford University Press 2006). Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i Tankeverksamhetens skrifter. Översättning till svenska av Anders Nilsson Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se redaktion@tankeverksamheten.se ISBN 978-91-87077-25-8 Göteborg 2013

5

Förord Varför ger Tankeverksamheten ut en rapport om icke-kodifierad kunskap och dess interaktion med kodifierad? Är inte det ett lite väl perifert ämne, av föga intresse för arbetarrörelsen? Nej, vi menar att det inte är det. Icke-kodifierad kunskap är kunskap av ett slag som inte kan förmedlas av bokstäver, siffror eller grafiska framställningar. Om vi talar om arbetsrelate-rade färdigheter handlar det om yrkeskunnande som bara kan läras genom att arbeta tillsammans med någon som redan kan det. Ett klassiskt exempel är Bessemerprocessen, den nya teknik att tillverka götstål som i mitten av 1800-talet fick omvälvande betydelse för den industriella utvecklingen. Vid ett visst skede av processen måste tillförseln av luft regleras, och det var nödvändigt att det utfördes med hög precision i rätt ögonblick, i rätt tempe-ratur och med rätt tempo. Henry Bessemer sålde licenser med tillstånd att använda hans nya patenterade metod, men hamnade i rättsprocesser med fabrikörer som inte fick metoden att fungera. Bessemer anklagades för att vara en humbug och bluffmakare. Men saken var att det inte gick att skriva instruktioner som förmedlade den färdighet som krävdes; det var kunskap som inte var kodifierbar, enda sättet att lära sig var att arbeta tillsammans med någon som redan kunde det.1 Det förindustriella hantverket bestod i stor utsträckning av icke-kodifierad kunskap. För att bli gesäll måste man först tjäna som lärling i flera år och där-efter tränga djupare in i yrkeshemligheterna genom att under lång tid arbeta med en mästare, innan man var fullärd och själv kunde bli mästare. De tidiga kapitalister som anställde arbetare med rötter i skråväsendet hade att tam-pas med fackmän som noga vakade över sina yrkeshemligheter, sin icke-kodifierade kunskap. Det gav dem en maktställning i produktionen och en stark förhandlingsposition gentemot arbetsgivaren. Den amerikanske ingenjören Frederick Winslow Taylor ingrep med resolut handlingskraft i början av 1900-talet för att bryta detta kunskapsmonopol och låta företagsledningen ta makten över produktionen. Det gjorde han med

1 Med den svenske industrimannen Göran Fredrik Göransson förbättring av Bessemer-processen år 1858 blev den väsentligen enklare att hantera, vilket var en förutsättning för dess därefter stora spridning.

6

vad han kallade Scientific management, den vetenskapliga arbetsledningen, eller som den också kom att kallas – taylorismen. Det handlade om att avmystifiera yrkeskunskaperna, göra dem transparenta och åtkomliga för extern styrning. För att åstadkomma detta utvecklade Taylor en systematisk metod för att särskilja och kartlägga de olika sekven-serna i en arbetsprocess. I stället för att en arbetare skulle utföra alla sekven-ser i en av honom själv kontrollerad ordning, så delades de upp på flera arbe-tare som var och en i följd ständigt skulle repetera bara en sekvens. Tekniker som var lojala med företagsledningen utformade med vetenskapligt objektiva metoder det optimala och mest resurssnåla sättet att utföra varje sekvens. Därmed kodifierades kunskapen om arbetet och skiljdes från dem som utförde det.2 Med taylorismen blev standardiserad stordrift möjlig med stora produktivi-tetsvinster som följd. Hagel, Brown och Davison (2010) kallar det Push-orienterad produktion. Produktämnena skjuts fram genom en hårt styrd och kontrollerad lina av sekventiellt organiserade arbetsmoment som ständigt repeteras på samma sätt, tills den färdiga varan slutligen hamnar i lager för att utbjudas som en standardprodukt på en anonym marknad. Hagel, Brown och Davison menar att vi med globaliseringen och den digitala informationsrevolutionen nu befinner oss i ett omvälvande skifte (”The Big Shift”) från push- till pull-orienterad produktion. De enskilda varorna skjuts inte längre fram genom tillverkningen utan dras allt mer ut ur internationella produktionsnätverk av i modulsystem organiserade underleverantörskedjor. Det avgörande dragande momentet är det individuella kundvalet, och till-verkningen av varje produkt anpassas i ökad grad efter den enskilde köpa-rens preferenser och önskemål. I dag sätts inte produktionen av en enda bil i gång på Hisingen innan den är såld, det gäller såväl lastvagnar som person-bilar, och tillverkningen av varje fordon sker efter köparens val av olika alternativa utföranden och specialutrustning. Med digital flödesstyrning och flexibel mobilisering i exakt rätt tidpunkt av enbart de insatser som adderar kundvärde till den enskilda varan - och inget annat - kan produktionen organiseras ännu mer resurssnålt än under taylorismen. När på detta sätt den standardiserade stordriften överges blir taylorismens avskiljande av kunskapen om arbetet från den som utför det irrationell och kontraproduktiv. Vi träder allt mer in i vad vi kallar kunskapssamhället, där kraven på särskilda färdigheter, kognitiv förmåga, flexibilitet och social kom-petens stegras. Men vi befinner oss ännu i skiftet, och den vanligaste produk-tionsformen är i dag en blandform, en hybrid av push och pull, exempelvis

2 Dock fanns även under taylorismens glanstid i mitten av 1900-talet ofta kvar kritiska moment för produktionen som krävde en yrkeskunskap som bara kunde förvärvas genom att under lång tid arbeta tillsammans med någon som redan kunde detta. Men det betrak-tades i allmänhet som kvarvarande rester av det förgångna som snart skulle avlösas av ny, modern och kodifierad teknik.

7

Lean production eller New Public Management. Analysen talar dock om för oss i vilken riktning utvecklingen går. Man kan på goda grunder anta att dessa sinsemellan mycket olika produktionsformer, som båda har betydande tillkortakommanden ur ett pull-perspektiv, kommer att överskridas.3 I sammanhanget är det viktigt att inse att trots allt tal om att vi har lämnat industrisamhället bakom oss, så är varuproduktionen fortfarande ryggraden i samhällsekonomin. Cirka 80 procent av produktionsvärdet i den marknads-förda tjänstesektorn riktas mot varuförädlingen (Jansson 2008). Samtidigt har exporten aldrig spelat större roll för svensk ekonomi än vad den gör i dag, när den motsvarar i runt tal hälften av BNP. Pull-revolutionen, som tog fart under 1990-talet, har inneburit en kraftfull våg av produktionens sam-tidiga fragmentarisering och sammanknytning i världsomspännande under-leverantörskedjor. På samma gång intensifierar globaliseringen den internationella konkurren-sen. Den snabba tekniska utvecklingen innebär att produkters livslängd blir allt kortare. Det ställer stora krav på produktutveckling och innovationer. Men framgångsrika innovationer kopieras omgående av konkurrenter. Det har ökat uppmärksamheten på internationell bevakning av upphovsrätt, men det ger bara ett begränsat skydd. En mycket stor del, kanske merparten men tillförlitlig statistik saknas, av internationella näringslivssatsningar på forsk-ning och utveckling handlar inte om att uppfinna något nytt, utan om att kopiera redan gjorda innovationer på sätt som i legala former kringgår patenträttigheter. Det ökar betydelsen av icke-kodifierade kunskaper i produktutveckling och produktion, därför att de är mycket svårare att kopiera. Vi kan kanske tala om hantverkets återkomst på en högre teknisk nivå. Företag som lyckas utveckla sig till att bli lärande organisationer för interaktion mellan avance-rad kodifierad och kvalificerad icke-kodifierad kunskap i både produkt-utveckling och produktion (som allt mer tenderar att sammanfalla) stegrar sina förutsättningar att vara uthålligt framgångsrika och konkurrenskraftiga på dagens globaliserade marknader. Ikujiro Nonaka, som Paul S. Adlers text är en kommentar till, menar att inter-nationellt konkurrensutsatta företag som inte lyckas med detta är dömda att gå under på en världsmarknad vars strukturomvandling blir allt mer disrup-tiv till följd av den snabba utvecklingen av teknik och innovationer (Nonaka & Takeushi 1995; Nonaka, Toyama & Hirata 2008). Wall Street Journal listade

3 Lean production präglas starkt av amerikansk top down-management med en strävan efter total transparens och ständig benchmarking mot best practice, vilket vi ska se i det följande inte är förenligt med pull-revolutionens tendens och potential. Vad gäller New Public Mana-gement pekar Forssell & Ivarsson Westerberg (2011) på att endast cirka hälften (!) av den tillgängliga arbetstiden i kommuner och landsting ägnas åt direkt produktion av tjänster för medborgarna, resten går åt till interna processer. Det är mycket långt ifrån pull-orienterad flödesstyrning och flexibel mobilisering i rätt tidpunkt av insatser som adderar kundvärde till den enskilda produkten och inget annat.

8

år 2008 Nonaka som en av de mest insiktsfulla analytikerna om näringslivets utveckling i vår tid (2008-10-10).4 Återigen handlar det inte bara om direkt varuproduktion för export. Som vi har påpekat är merparten av den inhemska tjänstesektorn riktad mot, och beroende av, varuförädlingen. Även tjänsteproduktion som riktas direkt mot konsumenter kan plötsligt slås ut av importerade innovationer av varor som ersätter tjänster, eller av nya produkter i den digitala gråzonen mellan varor och tjänster. Samtidigt öppnar den nya globala, digitala infrastrukturen för att innovativa småföretag kan nå en internationell kundkrets och vinna på knock out i avsevärt tyngre viktklasser än deras egen. Vi lever i en nutida värld där små rörelser, om de är smarta, kan förflytta stora ting, som Hagel, Brown och Davison påpekar (2010). Nonaka, vars tankar vi diskuterade i boken Jämlikhetsnormen (2012), har ytterligare ett starkt argument i att interaktion mellan icke-kodifierad och kodifierad kunskap fungerar som en effektiv katalysator för innovationer, och att detta kan organiseras på företagsnivå. Men det innebär att konventio-nella modeller för arbetsorganisation och interna informationsflöden måste överges. Här hamnar kapitalismen i problem. Utgångspunkten för Taylors ursprung-liga program var att bryta de hantverksskickliga yrkesarbetarnas makt över produktionen genom att avmystifiera och erövra deras yrkeskunnande. Att etablera processer för att främja icke-kodifierad kunskapsproduktion på djupet i arbetsorganisationen får långtgående och svåröverblickbara konse-kvenser för maktordningen i den ekonomiska produktionen. En viktig förklaring till den socialdemokratiska arbetarrörelsens kapacitet att förändra samhället under 1900-talet var att den fann vägar skjuta fram lön-tagarnas och medborgarnas positioner på sätt som på samma gång löste ka-pitalismens problem. Den solidariska lönepolitiken och den generella väl-färdspolitiken accelererade push-revolutionens strukturomvandling och modernisering av den ekonomiska produktionen och dess konkurrenskraft med en effektivitet som inte företagen eller borgerligheten förmådde själv under rekordåren på 1950- och 60-talet - samtidigt som jämlikheten främja-des kraftfullt. I dag står vi inför uppgiften att göra om reptricket i den pull-revolution som nu driver strukturomvandlingen. Man kan säga att push-revolutionen ökade produktiviteten och den väl-ståndsbildande förmågan i samhället på ett sätt som gjorde det möjligt att skjuta fram löntagarnas positioner som medborgare. Det sociala medborgar-skapet med dess lika rättigheter för alla är det främsta signumet för 1900-talets socialdemokratiska välfärdsregim, medan ojämlikheten i högre grad bestod i arbetslivets hierarkier. Vår analys leder till slutsatsen att i den nu-

4 Ikujiro Nonakas banbrytande forskning om arbetsplatsen som en lärande organisation diskuteras i Nilsson, A. & Nyström, Ö, Jämlikhetsnormen, Göteborg: Tankeverksamheten/ABF 2012, ss 187 ff, 221 ff.

9

varande pull-revolutionen öppnas nya möjligheter att skjuta fram medborg-arnas positioner som löntagare. Att främja kvalificerad icke-kodifierad kunskapsproduktion på djupet i arbetsorganisationerna i interaktion med avancerad kodifierad kunskap skapar förutsättningar för arbetets förvand-ling från födkrok till självförverkligande över hela den sociala skalan – och skulle motverka den starka tendens till polarisering som i dag karaktäriserar inträdet i kunskapssamhället.5 Vi ser här ett fält för utveckling av nya fackliga strategier för att skjuta fram löntagarnas positioner genom att främja utvecklingen av högpresterande arbetsplatser som befordrar medlemmarnas självförverkligande i yrkesutöv-ningen. I detta ligger att frigöra individernas inre motivationsfaktorer, vilket minskar behov av yttre kontroll och styrning (Herzberg 1966; Herzberg et.al. 1993). Det handlar om att arbetsuppgifterna uppfattas som meningsfulla, att man har egen kontroll över situationen, att man känner samhörighet med dem man arbetar, att man kan utvecklas och använda hela sin kapacitet, att man känner sig stolt över och kan identifiera sig med arbetets resultat. Socialdemokratin har med sin alltjämt starka facklig-politiska förankring en unik plattform för reformer på arbetslivets insida med en samhällsföränd-rande kapacitet som inget annat politiskt parti förfogar över. Internationella förebilder finns. Sedan år 2010 sluter fackföreningarna, arbetsgivarorganisationerna och regeringen i Nya Zeeland upp bakom ett gemensamt program med en liknande inriktning – The High Performance Working Initiative. De nya zeeländska fackföreningarnas centralorganisation NZ Council of Trade Unions (CTU) har tillsammans med några medlemsför-bund givit ut en handbok för medlemmar och lokala fackliga företrädare: Building High Performance Workplaces. The Union Approach.6 Definitioner av High-Performance Workplace Practices (HPWP) finns i Kirk-man, Lowe & Young (1999). En tysk studie har med data från European Working Conditions Surveys (EWCS) visat att trots högre prestations- och resultatkrav, så är tillfredställelsen med arbetsförhållanden och arbetsmiljö större på ”holistiskt” självstyrande HPWP-arbetsplatser, där vertikala infor-mationskanaler spelar större roll än horisontella, jämfört med konventionella linjeorganisationer (Bauer 2004). Anpassat till svenska förhållanden skulle en sådan ny facklig inriktning kunna bli en plattform också för att restaurera partsrelationerna på arbets-marknaden, som har fått förfalla alltför länge. Vi ser konturerna av ett nytt Saltsjöbadsavtal i vår tid, där parterna bygger samförstånd i en gemensam strävan att utveckla produktionen för att svara mot kraven i det globalise-rade kunskapssamhället. Det förutsätter att Svenskt Näringsliv förmås överge

5 Vi tror att detta är ett nödvändigt, men inte det enda inslaget i en framgångsrik politik för att motverka de starka polariseringstendenserna i dagens samhällsomvandling. Vi behandlar frågan mer allsidigt i vår bok Jämlikhetsnormen (2012). 6 Se nya zeeländska arbetsmarknadsdepartementets hemsida: http://www. dol.govt.nz/. CTU:s handbok finns att ladda ner i pdf-format på http://newunionism.net

10

den destruktiva och desorienterade konfrontationslinje som präglat organi-sationen under Urban Bäckströms affektdrivna ledning. Men om det ska bli möjligt får nog fackföreningarna ta de första konstruktiva stegen - och dämpa den lust till högre konfrontationsnivå som odlas på sina håll i de egna leden. Samtidigt måste svårighetsgraden i uppgifterna tas på allvar. Att organisera icke-kodifierad kunskapsproduktion på djupet i arbetsorganisationerna och främja dess interaktion med avancerad kodifierad kunskap i vår tid är att bryta ny, okänd mark. Det finns förutsättningar för ett internationellt erfa-renhetsutbyte. Till exempel har tio APEC-länder träffat en överenskommelse om samarbete på detta område, förutom Nya Zeeland även bl.a. Canada, Australien och Kina. Men de svenska fackföreningarna och arbetsgivarna måste utveckla egen praxis av systematiska metoder för detta. Då måste vi förstå vilka mekanismer som är i verkan.7 Det är ämnet för den rapport av Paul S. Adler som Tankeverksamheten nu ger ut. Det är en kvalificerad och akademisk skrift som ställer krav på läsarna, men dess ämne och innehåll är ingalunda enbart en akademisk angelägenhet. Tvärtom handlar det om frågor som för inte länge sedan stod högt uppe på arbetarrörelsens, och särskilt då fackföreningsrörelsens dagordning. Framförallt är de förknippade med tankarna inom Metall om ”det goda arbe-tet” och ”solidarisk arbetspolitik”, som formulerades på kongresser i mitten och slutet av 1980-talet. Även inom andra fackliga organisationer funderade man vid denna tid i liknande banor, exempelvis Statsanställdas förbund (nu-varande Seko) med sin kongressrapport Både hjärna och hand eller Industri-fackets Det utvecklande arbetet. Samma titel hade också en rapport till LO-kongressen år 1991. Hela denna diskussion hade sin bakgrund i den upp-görelse med tayloristiska arbetsorganisationer som präglat mycket av 1970-talets fackliga strider med start i gruvstrejken i Malmfälten år 1969, vilken inte så mycket handlade om lön utan mer var ett uppror mot en degraderad och underordnad ställning i arbetet som - med Folke Fridells ord – ”maskin-betjänter” (Fridell 1946). Metalls ordförande på 1980-talet, Leif ”Blomman” Blomberg, talade om att arbetarna fick hänga av sig huvudena i omklädningsrummet. Bakom idéerna i Metall fanns en livlig arbetsvetenskaplig debatt. Där spelade Harry Braver-mans (1974) teorier om arbetets utarmning, som Adler omtalar i sin skrift, stor roll som en av debattens utgångspunkter. En annan var frågan om vilken roll den begynnande datoriseringen och automatiseringen av arbetsproces-ser skulle spela för arbetsorganisationen och arbetets kvalifikationsgrad. En av dessa forskare nämns i Adlers text, Pelle Ehn och hans bok Work-oriented Design of Computer Artifacts (1988). Men vid sidan om Ehn kan man tala om

7 En erfarenhetsbaserad ingång till detta är den metodutveckling för validering av reella kompetenser som parterna inom några branscher, bl.a. teknik och byggnads, har medverkat till i främst Göteborgsområdet men även på andra håll. En diskussion om denna validerings-verksamhet finns i Johansson, Nilsson & Nyström (2003), Tursell (2005) samt Nilsson & Nyström (2011; 2012).

11

en veritabel flod av arbetsvetenskapliga studier under denna tid, som förde fram den svenska arbetsorganisations- och yrkespedagogiska forskningen till en internationell tätposition. Det var en forskning som i betydande utsträckning skedde i dialog med arbetsmarknadens parter, och på så sätt både inspirerades av och påverkade fackföreningsrörelsens debatt. Den fick även praktisk tillämpning t.ex. i utvecklingen av ”reflektiv produktion” vid Volvos Uddevalla- och Kalmar-fabriker, där forskare vid Göteborgs universitet som Lennart Nilsson och Kajsa Ellegård m.fl. spelade en viktig roll (Ellegård et.al. 1992). Men den kunskap som byggdes upp förskingrades av den målmedvetna och systema-tiska nedrustning av hela denna forskningsfront som den borgerliga rege-ringen genomförde så snart den kommit till makten år 2006. I det ljuset är Adlers text dubbelt viktig: den ger en koncentrerad inblick i hur den veten-skapliga utveckling som bröts i Sverige har utvecklats internationellt under de senaste årtiondena. Den fackliga idédebatten på området bröts i stor utsträckning redan under 1990-talskrisen, då fackföreningsrörelsen av arbetslöshetskrisen tvangs över i en defensiv position. De fruktbara frågor kring interaktionen mellan kodifi-erad och icke-kodifierad kunskap som Adler behandlar överröstades också i betydande grad av den diskurs kring ”kompetensutveckling” som alltmer präglade arbetslivsdebatten från 1990-talets senare del, och som mest handlade om hur kodifierad kunskap skulle ”föras ut” till ett arbetskollektiv som underförstått saknade adekvata kunskaper för sitt arbete; ett något snedvridet perspektiv mot bakgrund av att det parallellt med efterfrågan på ny kompetens råder en betydande misshushållning med det kunnande som faktiskt finns i arbetslivet. Forskningen visar att i runt tal en tredjedel av de arbetande i Sverige är överkvalificerade för de arbetsuppgifter de har (Åberg 2002; Böhlmark 2003; le Grand, Szulkin & Tåhlin 2004; Johansson & Katz 2007). Det finns uppenbarligen ännu i vår tid en betydande begåvningsreserv att ta till vara för produktionens och arbetslivets utveckling. I viss mån återkom frågorna då Metall ställdes inför det nya rationaliserings-koncept som vid denna tid började spridas i arbetslivet under beteckningen Lean production. En problematik som kom upp i den diskussionen var hur man i Lean-konceptet ville göra arbetsprocessen maximalt genomskinlig för arbetsledningen, i syfte att upptäcka flaskhalsar och fickor av ej värde-skapande eller på annat sätt oönskade inslag i produktionsflödet. Betydde inte detta att man från arbetarnas sida skulle tvingas öppna produktionens ”svarta låda” – alla de sätt varpå arbetarna genom icke-kodifierad kunskap även i taylorismen i varierande grad hade bibehållit eller återerövrat en viss kontroll över arbetsprocessen, och som fungerade som en balanserande maktresurs gentemot arbetsgivaren och företagsledningen, både i formella förhandlingar och i det dagliga livet på arbetsplatsen? Det var en frågeställning som öppnade för att återuppliva centrala makt- inflytande- och utvecklingsfrågor från 1970 och 80-talen. Men den diskussio-nen rann snart ut i sanden. I vad man idag inom If Metall talar om i termer av

12

”ett hållbart arbetsliv” står defensiva frågor kring trygghet och arbetsmiljö i centrum, vilket naturligtvis framstår som rimligt med tanke på hur arbets-villkoren utvecklats. Men i ett framtidsperspektiv måste arbetslivspolitiken också ha en offensiv sida, som handlar om hur man kan knyta an till den pågående strukturom-vandlingen på ett sätt som flyttar fram löntagarkollektivets positioner. Här är ”The Big Shift” från push- till pull-orienterad produktion en viktig hävstång, och här rymmer frågan om den ömsesidiga befruktningen mellan kodifierad och icke-kodifierad kunskap som Adler talar om centrala, grundläggande insikter. Att här dessutom finns ett fackligt idéarv i dialog med en svensk arbetsveten-skaplig forskningstradition att knyta an till gör inte Adlers text mindre utma-nande. Anders Nilsson & Örjan Nyström

13

Referenser

Bauer, T.K. (2004), High Performance Workplace Practices and Job Satisfac-tion: Evidence from Europe, Bonn: IZA

Braverman, H. (1974), Labor and Monopoly Capital: The Degradation of Work in the Twentieth Century, New York: Monthly Review Press

Building High Performance Workplaces. The Union Approach: http://newunionism.net

Både hand och hjärna: ett arbete för människor – 90-talets stora mål (1996), Stockholm: Seko

Böhlmark, A. (2003), Over- and Undereducation in the Swedish Labour Market – Incidence, Wage effects and Characteristics 1968-2000, Stockholm: SOFI

Det utvecklande arbetet (1995), Stockholm: Industrifacket Det utvecklande arbetet: Människor & möjligheter (1991), Stockholm: LO Ehn, P. (1988), Work-oriented Design of Computer Artifacts, Stockholm:

Arbetslivscentrum Ellegård, K., Engström, T., Johansson, B., Nilsson, L. & Medbo, L. (1992),

Reflektiv produktion. Industriell verksamhet i förändring, Göteborg: Volvo Media

Forssell, A. & Ivarsson Westerberg, A. (2011), ”Den osynliga och kostsamma administrationen” i Nilsson, G. (red.), Ekonomistyrningshandboken, Stock-holm: Bonnier Business Publishing

Fridell, F. (1946), Död mans hand, Stockholm: Federativs förlag Hagel, J., Brown, J.S. & Davison, L. (2010), The Power of Pull, New York: Basic

Books Herzberg, F. (1966), Work and the Nature of Man, New York: Cromwell Herzberg, F., Mausner, B. & Snyderman, B.B. (1993), The Motivation to Work,

New Brunswick: Transaction Jansson, J.O. (2008), Tjänstesektorn och skattepolitiken, Stockholm: Globalise-

ringsrådet Johansson, A., Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2003), Validering - att öppna dörrar

eller resa nya staket?. Göteborg: LO Johansson, M. och K. Katz (2007), Wage differences between women and men

in Sweden - the impact of skill mismatch, Working paper 2007:13, Uppsala: IFAU

Kirkman, B.L., Lowe, K.B. & Young, D.P. (1999), High-Performance Work Orga-nizations. Definitions, Practices, and an Annotated Bibliography, Greensboro: CLL

le Grand, C., Szulkin, R. och Tåhlin, M (2004), “Överutbildning eller kompe-tensbrist? Matchning på den svenska arbetsmarknaden 1974 – 2000” i Bygren, M., Gähler, M. & Nermo, M. (red.) Familj och arbete – Vardagsliv i förändring. Stockholm: SNS Förlag

14

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2012), Jämlikhetsnormen, Göteborg: Tankeverk-samheten/ABF

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2011), Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder, Stockholm: Arbetarrörelsens tankesmedja

Nonaka, I. & Takeushi, H. (1995), The Knowledge-Creating Company, New York: Oxford University Press

Nonaka, I., Toyama, R. & Hirata, T. (2008), Managing Flow. A Process Theory of the Knowledge Based Firm, New York: Palgrave MacMillan

Tursell, A. (2005), Validering i centrum i Göteborg och Malmö, Malmö: RUC Åberg, R. (2002), ”Överutbildning – ett arbetsmarknadspolitiskt problem?”, i

Abrahamsson, K., Abrahamsson, L., Björkman, T., Ellström, P.E. & Johans-son, J. (red.) Utbildning, kompetens och arbete. Lund: Studentlitteratur

15

Paul S. Adler

Det dynamiska förhållandet mellan

kodifierad och icke-kodifierad kunskap Kommentar till Ikujiro Nonakas ”Att styra innovation som en organiserad kunskapsskapande process”

Ny forskning inom till synes orelaterade områden har kastat ljus på de in-sikter som följer av att man skiljer på två typer av kunskap: explicit kunskap – i sin mest utvecklade form vetenskap – och icke-kodifierad kunskap – i sin mest utvecklade form konst. Explicit kunskap består av fakta, teorier och principer som kodifieras i vetenskapliga tidskrifter, lärs ut i skolor och mäts i den ekonomiska produktionen. I motsats härtill är icke-kodifierad kunskap personlig och svår att kommunicera. I den ekonomiska produktionen värde-rar vi särskilt icke-kodifierad kunskap i form av en arbetares yrkesfärdighe-ter eller en ingenjörs outtalade Know-how om produktionsdesign – i allmän-het handlar det om yrkeshemligheter som har ackumulerats på olika om-råden. Forskningen inom detta fält har emellertid en betydelsefull begränsning, vilket kanske är ett arv efter Michael Polanyis (1958, 1966) ursprungliga behandling av ämnet: den vilar på ett ömsesidigt uteslutande och statiskt särskiljande av icke-kodifierad och explicit kunskap. Men i verkligheten är inte förhållandet mellan icke-kodifierad och explicit kunskap statiskt. Ett exempel är att medan åtskilliga traditionella produktionsmoment i tillverk-ningsindustrin är beroende av betydande mängder icke-kodifierad ”konst” i form av yrkesarbetares färdigheter, så är dessa färdigheter ofta föremål för intensiva kodifieringsförsök. I första skedet görs färdigheter explicita som heuristik och blir sedan, genom fortsatta analyser, extraherade till veten-skap.8

8 Heuristik = Läran om metoder som fungerar i praktiken då det gäller att få fram resultat i ett arbete utan att metoderna som sådana är vetenskapligt helt bekräftade. Heuretisk kunskap benämns ofta ”beprövad erfarenhet”. Övers.anm.

16

I Att styra innovation som en organiserad kunskapsskapande process har Ikujiro Nonaka utvecklat ett konceptuellt ramverk som kategoriserar detta slag av kunskapsproduktion – han kallar det ”externalisering” (även om ”kodifiering” kanske skulle ha varit ett mer beskrivande begrepp) som ett av fyra slag av kunskapsproduktion: externalisering, internalisering, socialisa-tion och kombination.9 På så vis har han öppnat en väg till mera fruktbara studier av kritiska frågor som griper in i själva hjärtat i den tekniska inno-vationens processer. I sin text använder han detta ramverk för en rik analys av innovationsprocessen och de viktigaste utmaningarna för dess ledning; men mina kommentarer här sätter fokus på hans utgångspunkt. Innan vi utforskar den interna logiken i detta ramverk bör det påpekas att distinktionen icke-kodifierad/explicit bara är en av flera dimensioner i vilka kunskap kan karaktäriseras. Nonaka nämner flera andra dimensioner i en fotnot: universell/speciell, offentlig/privat, grad av observerbarhet, kom-plexitet, beroende. Det är inte på förhand givet att distinktionen icke-kodifi-erad/explicit är den mest fruktbara övergripande strukturen för en teori om tillblivelseprocessen för kunskap. Trots att rikedomen i Nonakas text ger starka skäl för just detta fokus, bör framtida studier undersöka vilka bidrag andra dimensioner kan ge till vår förståelse. Om vi utgår från Nonakas typologi så kan vi notera att tre av de fyra katego-rierna tidigare har granskats av forskare från andra fält, och framtida studier av teknikutveckling kan dra nytta av denna kunskapsbas. För det första har pedagoger studerat hur studenter ”internaliserar” kodifierad lärobokskun-skap: vi har börjat förstå vikten av ”aktiv” inlärning, och i synnerhet vilken nyckelroll som mobiliseringen av tidigare kunskap spelar för att främja eller motverka denna internalisering. Den som lär är inte ett tomt kärl i vilket kunskap hälls. För effektiv inlärning av explicita kunskapsformer måste den som lär ha möjlighet att koppla den nya kunskapen till sin redan existerande kunskap och dess underliggande förutsättningar, och för att detta ska inträffa är praktisk tillämpning av den nya kunskapen i naturlig miljö av kritisk betydelse. För det andra har sociologer och antropologer studerat överföringen av icke-kodifierad kunskap i den kulturella inlärningsprocessen; det ger oss en frukt-bar modell för den socialiseringsprocess vi kan iaktta i arbetslivet, till exem-pel i samband med lärlingsskap. Oaktat Nonakas (skämtsamma?) karaktäri-stik av den amerikanska Master of Business Adminstration-utbildningen (MBA) att den (bara?) är en kombination av redan existerande stoff av expli-cit kunskap med ny explicit kunskap, så har mer progressiva handelshögsko-lor strävat efter att utveckla pedagogiska metoder som riktar sig mot behovet att odla företagsledares icke-kodifierade kunskaper: det är syftet med Har-vard Business Schools berömda fallstudiemetod för att lära ut ”konsten” att göra affärer, som är något annat än företagsekonomi som akademiskt ämne.

9 “Managing Innovation as an Organizational Knowledge Creation Process” i Pogorel, G. (red.), Technology Strategies in the Nineties: A Tricontinental Handbook, Milan: Franco Angeli 1995.

17

För det tredje har vetenskapshistoriker studerat kombinationsprocessen, det vill säga bearbetningen av explicit kunskap till vidare explicit kunskap. Här stöter vi på en viktig begränsning i Nonakas ramverk. Som han själv påpekar fordrar en effektiv kombinationsinsats för det mesta en dos icke-kodifierad kunskap, i synnerhet i metaforens och förståelsens former. Kombinationens beroende av icke-kodifierad kunskap kastar ljus över en central begränsning i Nonakas 2X2-matris: distinktionen av icke-kodifierade och explicita former är viktig för att klassificera kunskap vid en given tidpunkt, men den kan ock-så vara användbar för att studera hur kunskap utvecklas över tid. Den fjärde cellen, ”externalisering”, handlar till skillnad från de andra tre om en process som vi ännu vet mycket litet om (eller i vart fall om vilken mycket litet har externaliserats!). Vinsterna av sådan externalisation kan vara stora. För det första kan en process som tidigare var beroende av en speciell arbe-tare lättare läras av andra arbetare. För det andra tillåter kodifiering standar-disering, och en standardiserad process är mer mottaglig för förbättringar. För det tredje tycks passagen från icke-kodifierat till kodifierat vara en kraftsamling: varje nytt steg till kodifiering stärker grundvalen för fortsatt undersökning. Men här möter vi igen den tidigare nämnda begränsningen för Nonakas ramverk när vi frågar: vilken roll spelar icke-kodifierad kunskap i ett nyligen kodifierat fält? De flesta som har förstått funktionerna av kodifierat stoff instämmer i att icke-kodifierad kunskap inte bara försvinner – den kodifie-rade kunskapen måste internaliseras för att använda Nonakas begrepp – men någon tydlig modell för det dynamiska förhållandet mellan icke-kodifierad och explicit kunskap har inte presenterats. Mitt mål med dessa kommentarer är att använda Nonakas ramverk som en språngbräda för att utveckla en sådan dynamisk modell. Mina kommentarer är i två delar. Den första är en kortfattad genomgång av olika forskningsfält där distinktionen mellan icke-kodifierad och explicit kunskap har kommit till användning, till att börja med en översikt av Polan-yis definition av icke-kodifierad kunskap, och sedan en genomgång av hur begreppet har utvecklats inom olika områden. Den andra delen fokuserar på den dynamiska interaktionen mellan icke-kodifierad och explicit kunskap, i synnerhet som den inträffar i externalisations/kodifieringsprocessen.

Tidigare forskning om icke-kodifierad kunskap Michael Polanyi Michael Polanyi (1958, 1966) utvecklade begreppet icke-kodifierad kunskap som en reaktion på doktrinen om vetenskaplig objektivism, som han spårade

18

till Lockes och Humes skrifter.10 Objektivismen gör gällande att vetenskaplig teori måste kunna prövas mot erfarenheten. Teori som motsägs av erfarenhe-ten måste antingen revideras eller avvisas. Även teori som inte relaterar till erfarenheten eller kan prövas bör revideras så att den kan jämföras med erfarenheten. Denna doktrin lämnar inget utrymme för personligt omdöme – all relevant kunskap är per definition snarare objektiv än personlig. Polanyi höll denna uppfattning för felaktig, då han menade att det alltid finns ett kvardröjande personligt element i vetenskapen. Icke-kodifierad kunskap – förhållandet att ”vi vet mer än vi kan berätta” – är det personliga elementet. Runt denna idé byggde Polanyi sitt filosofiska system. Polanyi visade på vikten och den allmänna betydelsen av icke-kodifierad kunskap genom en analys av perceptionen. På en nivå, den fokuserade med-vetenhetens, befinner sig själva objektet vi ägnar oss åt. På en annan under-ordnad nivå befinner sig dess enskildheter. I det fokuserade medvetandet kan vi identifiera objektet i dess helhet men då ser vi inte enskildheterna, vilka befinner sig i vad man kan kalla vårt underordnade medvetande – de är icke-kodifierade. När vi känner igen ett ansikte är vi bara medvetna om det som en helhet. Trots att vi använder anletsdragen för att identifiera perso-nen, så kan vi inte samtidigt rikta vår uppmärksamhet mot de enskilda dra-gen och ansiktet i dess helhet. Inriktar vi oss på enskildheterna förlorar vi meningen med objektet. Vi känner delarna icke-kodifierat genom vårt under-ordnade medvetande medan vi fokuserar på ansiktet i dess helhet. Distinktionen mellan icke-kodifierat och explicit bidrar inte bara till förkla-ringen av primitiva psykologiska processer som varseblivning, utan också till förståelsen av prestationer av en högre ordning, som ett ekvilibristiskt dans-uppträdande eller kognitiva funktioner i samband med vetenskapliga under-sökningar. I de ekvilibristiska uppträdenas värld manifesterar sig icke-kogni-tiv kunskap i föreställningens rutin. Den som uppträder kan inte rikta upp-märksamheten mot föreställningens enskilda delar, för då skulle den falla isär. Under ett ekvilibristisk uppträdande måste den som uppträder fokusera på helheten och hålla föreställningens enskildheter i det underordnade medvetandet. Icke-kognitiv kunskap är också närvarande i vetenskapen, och det på minst tre sätt. För det första krävs icke-kognitiv kunskap för att identifiera en forskningsfråga – ett problem för undersökning. Identifikationen av ett ”bra” problem sker genom icke-kodifierad vetskap om att något som är värt att undersöka ligger runt hörnet.

10 Michael Polanyi (1891-1976) var en mångsidig ungersk fysiker som även gav viktiga bidrag till teoribildningen inom nationalekonomin och filosofin. Han var en stark kritiker av Karl Popper och positivismen. John Locke (1632-1704) och David Hume (1711-1776) var förgrundsgestalter för den brittiska empirismen och portalfigurer för den liberala läran. Övers.anm.

19

För det andra krävs icke-kodifierad kunskap för att vetenskaplig teori ska bli meningsfull. För att kunna använda en teori måste vi låta den ”flytta in” eller med Nonakas terminologi internalisera den – för att förstå den sammanlän-kade meningen med teorin och de fakta som den refererar till krävs en intui-tiv förståelse för hur kopplingen mellan teorin och fakta ser ut. Det betyder att förståelsen ett experiments resultat kräver mer än en enkel empirisk be-kräftelse eller förkastelse av ett teorem; tolkningen av resultaten kräver en djupare förståelse som bygger på icke-kodifierad kunskap. Slutligen hjälper icke-kodifierad kunskap forskaren att förstå när och hur formella metoder ska användas. Vetenskap fordrar intuition, inte bara meto-dologisk prövning av teori. Polanyi skildrar hur forskaren kan möta resultat som inte bekräftar en hypotes, men ändå inte avvisar den. Forskaren under-söker då om det möjligen finns metodfel, kontrollerar data en andra gång, och om resultatet ändå kvarstår helt enkelt avvisar det som orimligt, därför att det finns en slags outtalbar tilltro till hypotesen – det finns någon icke-kodifierad kunskap som stödjer teorin trots de objektiva resultaten. Kuhns analys av de vetenskapliga revolutionerna kan tas som ett stöd för denna syn på forskningens praktik.

Icke-kodifierad kunskap i organisationsforskning Vi hör ekon av dessa frågor på flera av organisationsforskningens område: • Gerwin (1981) drar slutsatsen att det finns två dimensioner av tekno-

logi, mångfald och tydlighet. En parallell är Perrows (1972, 1984) dis-tinktion mellan mängden undantag och svårighetsgraden i att förklara dem. Tydlighet i denna mening sammanfattar förutsägbarhet och kontrollmöjlighet.

• March och Simon (1958) analyserar betydelsen av såväl icke-kodifie-

rade som kodifierade rutiner i organisationer. De identifierar rutiner som ett väsentligt inslag i organisationers liv och noterar att de utövar ett signifikant inflytande på individer och grupper.

• Ett antal forskare (t.ex. Daft & Lengel 1986) har undersökt hur kommu-

nikationsmedia och organisatoriska arrangemang varierar med graden av otydlighet och tvetydighet i den information som behöver processas. Icke-kodifiering är en nyckelkomponent för mångtydighet.

• En stor del av litteraturen om organisationskultur argumenterar för att

kultur är mest effektiv för att forma beteenden när dess relevanta kom-ponenter är icke-kodifierade. Till exempel Schein (1984) visar att kul-tur hämtar mycket av sin förmåga att påverka beteende i organisationer genom inflytandet av djupt rotade antaganden om hur världen funge-rar. Dessa antaganden, menar han, är kraftfulla för att de är osynliga – icke-kodifierade.

20

• Forskning om byråkrati och formalisering i organisationer betonar kontrasten mellan ”organiska” och ”mekaniska” strukturer (Hall 1987; Burns & Stalker 1961) – vilket i grund och botten handlar om skillnader i graden av icke-kodifiering av organisationsrutinerna. Allmänt sett överlappar kontrasten mellan formella och informella organisations-aspekter distinktionen mellan kodifierat och icke-kodifierat.

Icke-kodifierad kunskap i arbetets sociologi Sociologer har tillämpat distinktionen mellan icke-kodifierat och explicit på frågan om teknikförändring och ”arbetets utarmning på kunskap”. Problem-ställningen går tillbaka på idéer hos Karl Marx, men det var Harry Braverman (1974) som gav den dess uttalade formulering. Braverman menade att strä-van efter produktionseffektivitet driver företagsledningar att öka kontrollen – genom att eliminera arbetarnas autonomi – och minska kostnaderna – genom att reducera behoven av kunskaper. ”Scientific management” som utvecklades av Frederick Taylor förser företagsledningen med en teknik för att nå båda målen – systematiska tids- och rörelsestudier reducerade beho-vet av kunskaper, och dessa studiers praktiserande av företagsledningar (eller lojala produktionstekniker) reducerade arbetarnas autonomi. Braver-man hävdar att arbetarna därmed lämnades med arbetsuppgifter som inte krävde tänkande. Braverman ser automatisering som ytterligare en möjlighet för företagsledningen att eliminera kunskaper från arbetarnas sysslor, sär-skilt inom industrin, genom användningen av automatiskt maskineri. En arbetar som tidigare hade bruk för betydande yrkeskunskaper har nu bara att sköta en maskin. Manwaring och Wood (1984) använde Polanyis teori för att kritisera anta-gandet om arbetets utarmning på kunskap. De menar att arbetare förfogar över icke-kodifierade kunskaper som ledningen inte kan ta bort. I samman-hanget identifierar de tre typer av icke-kodifierade kunskaper. För det första ackumulerar arbetare icke-kodifierade färdigheter genom rutinerfarenheter – till exempel att köra ett fordon, skriva maskin eller sköta en svarv. Även utövandet av enkla uppgifter förbättras med ackumulation av sådan icke-kodifierad kunskap. För det andra fordrar effektivt utövande även av repeti-tiva aktiviteter icke-kodifierade ”yrkesknep”. De exemplifierar med hur arbetarna fortlöpande måste göra mindre anpassningar som inte finns med i den formella arbetsbeskrivningen, utan är något arbetarna har lärt sig genom erfarenhet. Slutligen kräver effektivt arbete vanligen samarbetsförmåga, en nödvändighet som har sin grund i arbetsprocessernas kollektiva natur. Man-waring och Wood (1984) menar att även om det finns viktiga motstridiga intressen mellan kapital och arbete, så är företagsledningen beroende av arbetarnas icke-kodifierade kunskaper. Det sätter en gräns för effektiviteten i det tayloristiska systemet.

21

Icke-kodifierad kunskap och datorbaserad system design Ett tredje vetenskapsområde som har använt distinktionen icke-kodifie-rat/explicit med goda resultat är forskning om design av uppgiftsorienterade eller brukarorienterade datorsystem. Ehns (1988) analyser av utformningen av datorbaserade system vilar tungt på distinktionen icke-kodifierat/explicit. Han argumenterar för att ”icke-kodifierad kunskap varken kan eller bör for-maliseras till algoritmiska procedurer”. Argumentet bygger både på begrep-pet om icke-kodifierad kunskap från Polanyi och Heideggers analys av Zuhan-den, gripbarhet (1962) och på den spelteoretiska analysen i Wittgensteins senare arbeten, i synnerhet i Filosofiska undersökningar (1953).11 I slutet av boken sammanfattar Ehn en intressant diskussion hos Janik (1986) om tre former av icke-kodifierad kunskap som kan kodifieras: 1. Kunskap som har bevarats icke-kodifierad av politiska eller ekonomi-

ska skäl – till exempel vissa yrkeshemligheter 2. Kunskap som kan göras explicit, men det har inte inträffat därför att det

inte har legat i någons intresse att göra det. Till exempel bör det mesta, om än inte allt, av en smeds hantverkskunnande, menar Janik, kunna göras explicit genom en analys av det slag Fredrick Taylor introducera-de. Här ger Ehn och Janik en intressant vinkling av Polanyis analys: de argumenterar för att all relevant färdighet inte kan göras explicit utan att arbetet samtidigt utarmas på kunskap och arbetaren degraderas.

3. Kunskap som ligger till grund för vardagspraktik, som det aldrig reflek-

teras över utom när det inte fungerar. Här hänvisar Ehn och Janik till Polanyis analys att om alltför mycket av denna bakgrundskunskap blir explicit, så försämras utövandet av den uppgift man har.

Vid sidan av dessa tre slag av icke-kodifierad kunskap som åtminstone i prin-cip och i delar kan göras explicita, så finns det ett annat slag av icke-kodifie-rad kunskap som är fullkomligt motståndskraftig mot kodifiering: icke-kodi-fierad kunskap i form av estetiska och moraliska omdömen. Sådan kunskap kommuniceras av erfarenhet av att ledas av någon som är kunnigare.

11 Martin Heidegger (1889-1976) skilde mellan Vorhanden (närvarande) och Zuhanden (ingripande). Det första är attityden hos en vetenskapsman som observerar och teoretiserar om världen men inte tar aktiv del. Det andra handlar om att göra något i världen för att uppnå ett syfte. En hammare finns där Zuhanden, vi använder den utan att teoretisera om den. Skulle vi försöka att betrakta den Vorhanden samtidigt som vi hamrar är risken stor att vi slår oss på tummen. Ludwig Wittgenstein (1889-1951) är en av 1900-talets mera betydande gestalter inom den akademiska filosofin. Hans fåtaliga skrifter är emellertid svårförståeliga och olika tolkningar förekommer. Övers.anm.

22

Icke-kodifierad kunskap och den tekniska evolutionens ekonomi Konventionell ekonomisk analys av kunskap (t.ex. Arrow 1962) fokuserar enbart på explicit och offentlig kunskap. Ekonomisk forskning om explicit kunskap antar att kunskap kan överföras utan kostnad genom duplicering. Men åtskillig viktig teknisk kunskap är icke-kodifierad. I den grad kunskapen är icke-kodifierad kan den inte överföras kostnadsfritt genom enkel duplice-ring. Den kan faktiskt vara omöjlig att överföra från ett ställe till ett annat om det inte handlar om att flytta på de personer som besitter kunskapen. Tillväxt av icke-kodifierad kunskap beror mindre på de traditionella faktorerna för teknologiska framsteg, som publikationer och patent, och mer på företags-specifika insatser och det kumulativa lärande som följer. Dosi (1982, 1988) argumenterar för att icke-kognitiv kunskap är en nyckel-faktor för innovativa processer. Han utgår från ett koncept av ”teknologiska paradigm”. I Kuhns (1970) efterföljd definierar Dosi ett teknologiskt para-digm som en ”modell”: ett mönster av problemlösningar som följer av utvalda principer från naturvetenskaperna och utvalda materialistiska teknologier (kursiveringar i original). Dosi menar att den teknologiska utvecklingens riktning följer en ”teknologisk bana” vilken bestäms av ”mönstret av ’normal’ problemlösningsaktivitet”. Tekniskt kunnande är inte lika välkodifierat som vetenskaplig kunskap. Kuhns analys av vetenskapsrevolutioner visar på bety-delsen av icke-kodifierad kunskap för att forma den vetenskapliga kunska-pens utvecklingsbanor, och icke-kodifierad kunskap är av ännu större bety-delse för den tekniska utvecklingen. Dess färdriktning är inte en enkel reflektion av efterfrågan på marknaden eller vetenskapliga rön. Dessa teman genljuder hos Teece (1988) i hans arbete om tekniköverföring. Han ser distinktionen icke-kodifierat/explicit som central för valet av meka-nismer för tekniköverföring. För det första ökar närvaron av icke-kodifierad kunskap transaktionskostnader. För det andra, i fall där icke-kodifiering gör kunskapsöverföring svår, kan fördelen av att vara förelöpare större. Slutligen tenderar icke-kodifierad kunskap att vara kumulativ, då kunskap från ett projekt med personerna följer med in i nästa. När det handlar om icke-kodi-fierad kunskap dominerar därför icke marknadsförda överföringsmekanis-men – dvs. vertikal integration av aktiviteter inom produktion, forskning och utveckling - över externa kontraktsrelationer.12 I sin analys av ekonomisk tillväxt använder även Nelson och Winter (1982) Polanyis begrepp om icke-kodifierad kunskap, både uttryckligen och implicit. De menar att konventionell ekonomisk teori inte kan förklara förändringens dynamik därför att denna teori fördunklar väsentliga drag i hur företag fungerar. Konventionell ekonomisk teori antar att företag maximerar vinst genom att från en allsidig och kodifierad uppsättning av teknologiska alter-

12 Man kan tillägga att det betyder, som Nonaka framhåller och Nilsson & Nyström påpekar i förordet, att vertikala informationskanaler inom (och mellan) företag är viktigare för att främja innovationer än den konventionella linjeorganisationens horisontella. Övers.anm.

23

nativ (metoder) välja det optimala. Nelsons och Winters modell för utveck-ling följer March och Simon i antagandet att företag har ett tämligen fixerat sätt att göra saker på, ett antal rutiner som är svåra att ändra. Dessa rutiner motsvarar på en organisatorisk nivå Polanyis icke-kodifierade kunskap. När förhållanden i omgivningen förändras ställs företag inför ett utbytesförhål-lande: om de som ett svar på förändrade omständigheter försöker förändra sina rutiner så blir de mindre effektiva, om än samtidigt mer livsdugliga – den ständigt närvarande spänningen mellan ”att göra saker på rätt sätt” och ”att göra rätt saker”. Företags förlitan på rutiner är inte irrationell, men den indikerar att de inte optimerar i begreppets verkliga mening. Den konventionella modellen för ekonomisk optimering ignorerar centrala drag för hur organisationer funge-rar. Först när villkoren har försämrats tillräckligt mycket söker företag nya rutiner; de utvärderar sina nuvarande och försöker modifiera eller byta ut dem. Den särskilda omgivning de verkar i – marknadsförhållanden och karaktären av andra företag i branschen – bestämmer om företag som tillämpar en viss sort av rutiner kommer att växa eller krympa.

Dynamikens betydelse Distinktionen mellan icke-kodifierat och explicit bidrar på viktiga sätt till vår förståelse av flera betydelsefulla fenomen, men man kan inte annat än slås av den nästan totala frånvaron av diskussion om den dynamiska frågan: hur blir icke-kodifierad kunskap explicit och kodifierad? Vilken är den nya rollen för icke-kodifierad kunskap när den har kodifierats? Polanyi själv var fullt upptagen med uppgiften att visa att icke-kodifierad kunskap är allestädes närvarande. Det är bara i några händelsevisa sidospår han erkänner att explicit kunskap erbjuder några viktiga fördelar.13 Denna dynamiska process av kodifiering är inte särskilt väl omhändertagen i den forskning som vi just har granskat: • Med hänsyn till den roll icke-kodifierad kunskap spelar i organisations-

teori undrar vi över frågor som dessa: Hur transformerar organisatio-nen icke-kodifierad kunskap till explicit teknik? Har det någon betydel-se för Marchs analys om rutiner är icke-kodifierade eller explicita? Vad händer när rutiner blir mer explicita? Organisationsforskning har ofta kontrasterat organisationer med hög och låg grad av formalism, men hur ska vi förstå formaliseringens processer? Det handlar i grund och botten om en process av att kodifiera Know-how av icke-kodifierade procedurer; hur utspelas denna process? Kulturförändring är ibland

13 I kapitlet ”Articulation” i Personal Knowledge (1958) diskuteras bara det parallella mellan icke-kodifierad och mer explicita former av kunskap i det att båda utvecklas progressivt.

24

medvetet organiserad, och för denna process kan förvandlingen av implicita antagande till explicita spela en nyckelroll. Swidler (1986) diskuterar vilken roll mer explicita kulturelement spelar i processen av samhällsförändringar.

• Manwaring och Wood adresserar inte betydelsen av en tayloristisk

strävan att kodifiera icke-kodifierade färdigheter. De visar att det alltid behövs åtminstone en rest kvar av icke-kodifierad kunskap för att effektivt sköta en maskin eller en explicit rutin, men detta är knappast en kritik av Bravermans tes att krav på färdigheter överlag reduceras i tilltagande grad. En viktigare kritik av Braverman är att hans grundläg-gande tes helt enkelt var fel: i verkligheten leder teknikförändringar under kapitalistiska förhållanden mer ofta än inte till högre färdighets-krav (Adler 1986, 1987). Men dessa högre färdigheter är ofta mer tek-niska och mindre hantverksmässiga; av vilket följer en rad frågor om nya former för fortbildning på och utanför arbetet för den nya arbetskraften.

• Ehn noterar att datorer ofta fullständigt förändrar sättet som arbetet

utförs på; därmed adresserar han åtminstone delvis den dynamiska fråga vi studerar. Han uppfattar att denna förändring av arbetsproces-sen kan verka på två olika sätt. Antingen blir icke-kodifierad kunskap kodifierad, som i Janiks andra form, och i så fall menar han utarmning på kunskap och degradering är en ofrånkomlig följd. Eller så genomgår den inträffande konfigurationen av icke-kodifierad och kodifierad kunskap ett ”överskridande” – den kunnige vet när han ska bryta med etablerade, icke-kodifierade förståelser och försöka att skapa en helt ny väv av förståelse. Från Ehns polanyianska perspektiv kan ett sådant överskridande bara förstås som ett ej teoretiserbart språng, då kodifie-ring är liktydigt med degradering. Ibland äger verkligen förändring rum på detta mystiska sätt; men ofta har kreativiteten ett mindre mystiskt upphov i en uthållig och oförtruten insats av kodifiering – en process som Ehns ansats inte erbjuder några insikter.

• Dosis diskussion om teknologiska banor tycks övertygande, men ropar

efter en undersökning av den bana som kan förflytta en massa av icke-kodifierad kunskap till en form av kodifierad vetenskap. Vilket inflytan-de skulle en sådan transformation ha på utvecklingens dynamik?

• Teece analys av tekniköverföring tycks klart överlägsen redovisningar

som underlåter att ta med transaktionskostnader för att överföra icke-kodifierad kostnader i beräkningen. Men hans analys stannar vid en statisk jämförelse. I praktiken kan valet av överföringsmekanism påverkas av sannolikheten för att icke-kodifierad Know-how inom en relevant tidsrymd kan transformeras till explicita instruktioner.

Notera att både Dosi och Teece behandlar icke-kodifierat och kodifierat som skilda domäner av kunskap. Sålunda uppfattar de kodifierad kunskap som något en organisation utan transaktionskostnader kan överföra från en annan,

25

medan icke-kodifierad kunskap är mer företagsspecifik. Men Polanyi såg icke-kodifierad kunskap i ett integrerat sammanhang med kodifierad; explicit kunskap har alltid ett inneboende icke-kodifierat element och är oanvändbar utan detta (jämför mellan Nonakas ”internalisering” och Polanyis ”inbädd-ning”).

• Slutligen fäster Nelson och Winters analys ljus på de icke-kodifierade rutiner som präglar organisationslivet. Det leder till en mer realistisk tillväxtmodell. Men vad händer när dessa rutiner blir explicita? Mer explicit uttalade rutiner både reducerar beroendet av särskilda indivi-duella aktörer och förbättrar antagligen sannolikheten för framgångs-full implementering av nya rutiner.

Det dynamiska förhållandet mellan icke-kodifierad och explicit kunskap: en hypotes I detta avsnitt ska jag först kortfattat redovisa ett fall av externalisering som jag har studerat i industrin, nämligen kodifiering av Know-how om design för ”tillverkningsbarhet”. Därefter använder jag detta exempel för att skissera en modell för det dynamiska, ömsesidiga förhållandet mellan icke-kodifierad och explicit kunskap.

Know-how om DFM: en fallstudie av övergången mellan konst och vetenskap Allt fler industriföretag lägger växande vikt vid att säkerställa optimal anpassning mellan en produkts konstruktion å ena sidan, och tillverknings-processens förutsättningar å den andra – en anpassning som vanligen kallas Design for Manufacturability (DFM) – design för ”tillverkningsbarhet”. Bättre DFM ger lägre tillverkningskostnader, högre tillverkningskvalitet och snab-bare anpassning till stigande efterfrågan. En nyckelmekanism för att uppnå DFM är att involvera produktionstekniker tidigt i produktutvecklingscykeln. Men när produktionstekniker bjuds in tidigt i konstruktionsprocessen finner vi att de inte sällan känner att deras kunskap om tillverkningsavdelningens processkapaciteter är otillräcklig. Till en del beror detta på att det är kunskap i icke-kodifierad form – det är erfarenhetsbaserad Know-how. I den grad deras kunskap om tillverknings-barhet är icke-kodifierad har produktionstekniker svårt att förklara deras ”känsla” för att den här designen fungerar men den där gör det inte. När organisationen utvecklar större tillit mellan konstruktörer och produktions-tekniker upplöses en del av laddningen kring värderingen av sådana ”käns-lor” – när allt kommer omkring är dessa intuitiva omdömen ofta frukten av många års erfarenheter – men den icke-kodifierade formen skapar vissa oöverstigliga hinder för förädlingen av DFM-kunskap. Två begränsningar är uppenbara:

26

• För det första, när kunskapen finns i icke-kodifierad form kan produk-tionstekniker bara respondera på föreslagna designer – det är svårt för dem att i förväg artikulera hur långt potentialerna i tillverkningens pro-cesser sträcker sig. Att arbeta tillsammans i blandade designgrupper är ett sätt att främja tillgängligheten till kunskap om tillverkningsbarhet även när den föreligger i icke-kodifierad form. Att göra kunskapen explicit i form av en uppsättning riktlinjer för tillverkningsbarhet kan sätta konstruktionstekniker i stånd att undanröja många av de enklare problemen kring detta, och kan vara ett sätt att effektivisera konstruk-tionsarbetet och minska antalet möten som behövs i den blandade arbetsgruppen.

• För det andra, när kunskap om tillverkning befinner sig i sin icke-

kodifierade form är det mycket svårt att driva program för systematisk testning och förädling. Därför ägnar många DFM-medvetna organisatio-ner betydande resurser åt att överföra sin kunskapsbas om tillverk-ningsbarhet från den icke-kodifierade till den vetenskapliga sidan av spektrumet. Jag diskuterar en del av inslagen i dessa kodifierings-ansträngningar i Adler (1992).

Men jag har också funnit att en del företagsledare och tekniker tror att en sådan överföring från icke-kodifierade kunskap till vetenskap, om den förs tillräckligt långt, helt kan eliminera beroendet av varje element av icke-kodifierad kunskap. Såväl anekdotiskt material från mina egna fältstudier som erfarenheter av andra kodifieringsansträngningar pekar på att detta antagande med största sannolikhet är felaktigt. För det första kommer designregler för tillverkningsbarhet aldrig att fånga all kunskap om detta. För det andra kommer intelligent interaktion mellan produkt- och processdesign, även om båda områdena är fullt ut vetenskapliga, alltid att kräva omdömen som baseras på icke-kodifierad kunskap. För det tredje, allt eftersom tillverk-ningen utvecklas kommer icke-kodifierad kunskap att behövas för att man ska veta hur designriktlinjerna ska uppdateras och utvecklas. Så vi kan förvänta oss att organisationer som odlar DFM i världsklass (a) fortsätter att använda sig av blandade utvecklingsgrupper med både konst-ruktörer och produktionstekniker, och (b) säkerställer att deras konstruk-tionstekniker får tillräckligt med erfarenhet av tillverkning så att de får den kunskap om sammanhangen som behövs för att de ska förstå när de bör hålla fast vid, och när det är dags att överskrida, fastställda riktlinjer för tillverk-ningsbarhet.

En modell för det dynamiska förhållandet mellan icke-kodifierad och explicit kunskap Vi kan använda exemplet med DFM-kodifiering för att utveckla en begrepps-lig modell av förvandlingen av icke-kodifierad kunskap till explicit, och klar-göra vilket roll den icke-kodifierade kunskapen spelar i den processen. Figur 1 på nästa sida visar en sådan modell för kunskapstillväxt.

27

I utgångsläget, T[0], är kunskapen inom ett givet område helt och hållet icke-kodifierad. Genom en process av kartläggning och dokumentation blir denna kunskap mer explicit. Nonaka (1991) har karaktäriserat denna process som ett framskridande från metaforer via analogier till modeller, men det är ännu inte klarlagt om detta antagande är allmängiltigt. Oavsett hur processen ser ut innehåller kunskapsfältet i läge T[1] både explicita, kodifierade former av tidigare icke-kodifierad kunskap, och rester av den gamla icke-kodifierade kunskapen som förblir i icke-kodifierad form. Men nu behövs nya element av icke-kodifierad kunskap för att göra den nyligen tydliggjorda explicita kun-skapen begriplig. Här förefaller Polanyis analys trovärdig. Ytterligare en tred-je kategori av icke-kodifierad kunskap tycks nödvändig – den icke-kodifiera-de kunskap som behövs för att identifiera nya möjligheter till kodifiering. Här är Polanyis analys av intuitionens betydelse för vetenskapliga upptäckter tillämplig.

Figur 1. Modell för kunskapstillväxt

28

När kunskapen utvecklas vidare, från kodifierad heuristik (T[1]) till strikt vetenskap (T[2]) är ytterligare en serie av förändringar trolig.14 För det första kvarblir alla tre kategorierna av förevarande icke-kodifierad kunskap, men deras innehåll förändras något. För det andra kan man anta att den kodifierade heuristiken genomgår en liknande transformation som den icke-kodifierade kunskapen i första skedet: en del explicit heuristik förblir i den formen, som en rest; en del ny heuristik utvecklas som underlag för den nya vetenskapliga kunskapen, och en del ny heuristik kan framträda för att vägleda utvecklingen av ny vetenskap.

Detta externaliseringsscenario – den kodifierade kunskapens syntes med start i icke-kodifierad kunskap – representerar en formation av ny vetenskap ”underifrån”. Men Nonakas analys påminner oss om att det finns ett andra scenario också som vi måste ta i beaktande – kombination, som represen-terar ”revolution från ovan”: här kommer inte explicit vetenskaplig kunskap från formaliseringen av tidigare icke-kodifierad kunskap eller heuristik utan från ”någon annanstans”, från en extern och relativt fristående vetenskapens värld. Här framträder nya former av explicit heuristik och understödjande icke-kodifierad kunskap som en del av kombinationsprocessen, som ett svar på erkännandet (en icke-kodifierad funktion!) av tillämpningen av en föreva-rande mängd vetenskaplig kunskap. Dessa två scenarion kan ses som stiliserade versioner av den långvariga diskussionen om förhållandet mellan vetenskap och teknik (se Layton 1971, 1974, 1976, 1979). Om teknik främst är sammansatt av Know-how och heuri-stik, då är det andra scenariot här det klassiska scenario i vilket teknik ”bara” är tillämpad vetenskap. Icke-kodifierad kunskap är således viktig också i detta scenario, men enbart för att möjliggöra ett erkännande av vetenska-pens tillämplighet och för att vägleda ett effektivt tillvaratagande av denna nya kunskap. Sammanfattning Dessa kommentarer har fokuserat på de begreppsmässiga grunderna för Nonakas essä snarare än på hans modell för innovationsprocessen. Men distinktionen mellan icke-kodifierad och explicit kunskap är avgörande både för Nonakas modell och för ett brett spektrum av forskningsinriktningar. Frågan om den dynamiska interaktionen mellan dessa två former av kunskap är själva hjärtat i teknikutvecklingens processer. Fortsatt forskning kommer förhoppningsvis att kasta ytterligare ljus över denna interaktion.

14 Se fotnot 8 om heuristik. Övers.anm.

29

Referenser Adler, P.S. (1992), ”Organizational Learning: The Case of Manufacturability

Assurance in the Product Development Process”, IBEAR Research Conference on Comparative Strategies for Change in the U.S. and Japan, University of Southern California, May 10-12

Adler, P.S. (1986), “New Technologies, New Skills”, California Management Review, Fall

Adler, P.S. (1987), “Automation and Skill: New Directions”, International Journal of Technology Management, 2, 5-6

Arrow, K. (1962), “Economic Welfare and the Allocation of Resources for Invention” i National Bureau of Economic Research, The Rate and Direction of Inventive Activity, Princeton, NJ: Princeton University Press

Braverman, H. (1974), Labor and Monopoly Capital, New York: Monthly Review Press

Burns, T. & Stalker, G.M. (1961), The Management of Innovation, London: Tavistock

Daft, R.L. & Lengel, R.H. (1986), “Organizational Information Requirements, Media Richness, and Structural Design”, Management Science, 32

Dosi, G. (1982), “Technological paradigms and technological trajectories: A suggested interpretation of the determinants and directions of technical change”, Research Policy, 11: North Holland Publishing Company

Dosi, G. (1988), “The nature of the innovative process” i Dosi, G., Nelson, R., Silverberg, G. & Soeter, L. (red.), Technical Change and Economic Theory, London: Pinter

Dreyfus, H.L. & Dreyfus, S.D. (1986), Mind over Machine, Glasgow, Basil Black-well

Ehn, P. (1988), Work-Oriented Design of Computer Artifacts, Stockholm: Arbetslivscentrum

Gerwin, D. (1981), “Relationships between structure and technology”, i Nyström, P.C. & Starbuck, W. (red.), Handbook of Organizational Design, New York: Oxford University Press

Hall, R.H. (1987), Organizations: Structures, Processes and Outcomes, Englewood Cliffs: Prentice Hall

Heidegger, M. (1962), Being and Time, New York: Harper and Row Janik, A. (1986), Tacit Knowledge, Working Life and Scientific Method, Brenner

Archive, Innsbruck University Kuhn, T.S. (1963), i Crombie, A. (red.), Scientific Change, New York: Basic

Books Kuhn, T.S. (1970), The Structure of Scientific Revolutions, Chicago: University

of Chicago Press Layton, E.T. (1971), “Mirrow Image Twins: The Communities of Science and

Technology in 19th Century America”, Technology and Culture, 14:4

30

Layton, E.T. (1974), “Technology as knowledge”, Technology and Culture, 15:1 Layton, E.T. (1976), “American Ideologies of Science and Engineering”,

Technology and Culture, 17:4 Layton, E.T. (1979), “Scientific Technology, 1845-1900: The Hydraulic

Turbine and the Origins of American Industrial Research”, Technology and Culture, 20:1

Manwaring, T. & Wood, S. (1984), “The Ghost in the Machine: Tacit Skills in the Labor Process, Socialist Review, nr 74 vol. 14:2

March, J.G. & Simon, H.A. (1958), Organizations, New York: Wiley Nelson, R.R. & Winter, S.G. (1982), An Evolutionary Theory of Economic

Change, Cambridge: Harvard University Press Nonaka, I. (1991), “The Knowledge Creating Company”, Harvard Business

Review, November-december Perrow, C.B. (1972), Complex Organizations: A Critical Essay, Glenview: Scott

Foresman Perrow, C.B. (1984), Normal Accidents: Living with High Risk Technologies,

New York: Basic Books Polanyi, M. (1958), Personal Knowledge: Towards a Post Critical Philosophy,

Chicago: University of Chicago Press Polanyi, M. (1966), The Tacit Dimension, New York: Doubleday Anchor Schein, E.H. (1984), “Coming to a New Awareness of Organizational Culture”,

Sloan Management Review, vinter Swidler, A. (1986), “Culture in action: Symbols and Strategies”, American

Sociology Review, 51 (april) Teece, D.J. (1988), “Technology change and the nature of the firm” i Dosi, G.

et.al. (red.) op.cit. Winograd, T. & Flores, F. (1986), Understanding Computers and Cognition,

Norwood: Ablex Wittgenstein, L. (1953), Philosophical Investigations, Oxford: Basil Blackwell

31

32

Paul S. Adler är professor i företagsledning och arbetsorganisation vid Marshall School of

Business, University of Southern California. Tidigare har han varit ekonomisk rådgivare åt den

franska regeringen och bl.a. skrivit The Firm as a Collaborative Community: Reconstructing

Trust in the Knowledge Economy (tillsammans med Charles Heckscher; New York 2006).

Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se

redaktion@tankeverksamheten.se

ISBN 978-91-87077-25-8