This article was downloaded by: [Northeastern University]On: 30 November 2014, At: 08:40Publisher: RoutledgeInforma Ltd Registered in England and Wales Registered Number: 1072954 Registeredoffice: Mortimer House, 37-41 Mortimer Street, London W1T 3JH, UK

Konsthistorisk tidskrift/Journal of ArtHistoryPublication details, including instructions for authors andsubscription information:http://www.tandfonline.com/loi/skon20

Återkomster och försvinnanden. Ombildkonst och masskultur från tvåsekelKristoffer Arvidssona

a Göteborgs konstmuseum, Götaplatsen, SE-412 56 GöteborgPublished online: 28 May 2013.

To cite this article: Kristoffer Arvidsson (2013) Återkomster och försvinnanden. Om bildkonstoch masskultur från två sekel, Konsthistorisk tidskrift/Journal of Art History, 82:4, 347-350, DOI:10.1080/00233609.2013.769462

To link to this article: http://dx.doi.org/10.1080/00233609.2013.769462

PLEASE SCROLL DOWN FOR ARTICLE

Taylor & Francis makes every effort to ensure the accuracy of all the information (the“Content”) contained in the publications on our platform. However, Taylor & Francis,our agents, and our licensors make no representations or warranties whatsoever as tothe accuracy, completeness, or suitability for any purpose of the Content. Any opinionsand views expressed in this publication are the opinions and views of the authors,and are not the views of or endorsed by Taylor & Francis. The accuracy of the Contentshould not be relied upon and should be independently verified with primary sourcesof information. Taylor and Francis shall not be liable for any losses, actions, claims,proceedings, demands, costs, expenses, damages, and other liabilities whatsoeveror howsoever caused arising directly or indirectly in connection with, in relation to orarising out of the use of the Content.

This article may be used for research, teaching, and private study purposes. Anysubstantial or systematic reproduction, redistribution, reselling, loan, sub-licensing,systematic supply, or distribution in any form to anyone is expressly forbidden. Terms &Conditions of access and use can be found at http://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

»turk« lika obesvarat som hon gjorde i

Pennskaftet 1910? Knappast. Ordet turk och

andra, som arab, osterland och for den delen

ocksa orienten, har nya och framfor allt

mangfacetterade inneborder som bygger pa

andra ideologiska forhallanden och, hos den

enskilda individen, ett i basta fall storre matt

av omvarldskunskap och egna erfarenheter.

Birgit N. Schlyter

Professor i Centralasienstudier

vid Stockholms universitet och direktor for

Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul

E-mail: birgit.schlyter@sri.org.tr

# 2013 Birgit N. Schlyter

http://dx.doi.org/10 .1080 /00233609 .2013 .

779595

Douglas Feuk. Aterkomster och forsvinnan-

den. Om bildkonst och masskultur fran tva

sekel. Atlantis, Stockholm 2012 , 304 sidor.

ISBN 978-91-73535-88-5

Det fanns en tid nar bocker som Aterkomster

och forsvinnanden. Om bildkonst och mass-

kultur fran tva sekel recenserades pa samma

dag i alla storre tidningar. Douglas Feuks

essasamling har varit ute ett tag men i

skrivande stund har jag annu inte sett nagon

recension. Det bekraftar den kritiska syn pa

kulturens stallning i dagens svenska offen-

tlighet som tonar fram mellan raderna i,

och mer explicit i efterordet till, boken.

Kritikens undantagsposition ar valbekant.

Det lattsmalta och sensationslystna har

trangt undan en mer provande intellektuell

hallning. Idag praglas det offentliga samtalet

om kultur dessutom av en angslighet som ar

motsatsen till det fria, sjalvstandiga och

forutsattningslosa satt att narma sig konst

och bilder som Feuk praktiserar. Med ett

fuktat finger i luften och en radsla for att

saga fel kommer man aldrig att na fram till

nagon, inte heller till de djupaste skikten av

en sjalv. Ytterst handlar detta om att bevara

sin integritet som betraktare, inte lata

blicken dikteras av nagon for tillfallet

radande ideologi.

Feuk sager sig inte vara nagon konsthistor-

isk expert och kommer knappast med nagra

konsthistoriska avslojanden. Snarare ar det

just blickens integritet som gor dessa essaer

lasvarda, vare sig jag delar hans slutsatser eller

inte. Dessa kan for ovrigt omprovas fran en

mening till en annan. Feuk ar essaist i ordets

ursprungliga mening � av franskans essai som

betyder forsok � han provar och forkastar,

narmar sig sitt amne pa nytt fran en annan

infallsvinkel och samtalar fortroligt med

lasaren langs vagen. Var texten ska sluta vet

man inte. Det kanns inte bara overtygande

utan ar oavbrutet fangslande. Man kan val

tillagga att det i dagens konstkritik ofta

saknas inte bara kunskap om, utan ocksa

intresse for, vad bilder har att saga. Feuks

karlek till bilden ar i det sammanhanget en

viktig paminnelse om att det finns andra

mojliga satt att forhalla sig till den visuella

omgivningen an att inordna den i fardiga

teorier.

Kommersiellt ar essan en utdomd genre.

Essaer skrivs alltjamt, men hur nar de sina

lasare? Med det krympande utrymmet for

den har sortens texter blir universiteten an

viktigare som rum dar ett intellektuellt

samtal kan foras oberoende av kommersiella

intressen och krav pa att vara lattfattlig.

Inom det framvaxande faltet konstnarlig

forskning har essaformen odlats som ett

ideal. Tyvarr lyckas amnets foretradare sallan

na upp till den litterara niva som genren

kraver. Att fjarma sig fran den akademiska

L I T E R A T U R E 347

Dow

nloa

ded

by [

Nor

thea

ster

n U

nive

rsity

] at

08:

40 3

0 N

ovem

ber

2014

prosans etablerade form kan visa sig vara

forhastat. Den akademiska formen ar kanske

i vissa avseenden otymplig men har flera

fordelar, sasom oversiktlighet, tydlighet och

efterprovbarhet.

Aven Feuk skulle ha en del att vinna pa att

bli mer akademisk � inte sa mycket i sattet att

skriva som i inramningen. Jag kan sakna bade

metoddiskussion och hanvisningar till andra

uttolkare i Feuks texter. Varfor anlaggs just

detta perspektiv och inte ett annat? Vilken

trovardighet har metoden? Finns det andra

mojliga satt att tolka samma bild? Essaerna

sluter sig dar de hade kunnat leda vidare

till fortsatt reflektion och vidare lasning.

Det betyder inte att Feuks analyser ar grunda

eller oanvandbara. Saval hans metoder som

resultat ar intressanta. Jag skulle bara onska

att de var mer tydliggjorda som just metoder

och resultat.

Ur ett positivistiskt perspektiv skulle den

personliga rost som praglar Feuks texter

ifragasattas eftersom den utesluter en objektiv

position. Men ar den inte tvartom en

forutsattning for analysen? Feuk paminner

om att tolkning alltid ar beroende av den

som tolkar. Det finns ingen slutgiltig sanning

om vad Edvard Munchs Skriet (1893) han-

dlar om men vi kan fora en diskussion om

malningens olika betydelser. Essan ar en

idealisk form for ett sadant samtal.

Tolkningar ar nu inte bara personliga utan

ocksa tids- och platsbundna. Darfor ar det

synd att det inte skrivs ut var och nar texterna

i denna samling publicerats tidigare, aven om

de arbetats om for att passa in i helheten.

Bildreferenserna ar ocksa val knapphandiga.

Lasaren far inte reda pa var konstverken

finns.

En av bokens forsta essaer agnas Edouard

Manets sista stora verk, En bar i Folies-Bergeres

(1882). Feuk ror sig ledigt i malningen med

den unga kvinnan som star bakom bardisken,

vand frontalt mot betraktaren, men som i

en perspektivisk omojlighet ocksa ses snett

bakifran till hoger i spegelbilden dar hon

moter en hattkladd man pa andra sidan

disken. Metodiskt och overtygande avtacker

Feuk verkets komplexa erotiska dimension.

Fastan jag last analysen tidigare var det

fangslande att atervanda till texten. Efter att

nyligen ha studerat malningen i original laste

jag Feuks essa med en annan ingang, mer

forberedd for hans slutsatser. Samtidigt

bidrog texten retrospektivt till en delvis annan

forstaelse av malningen som ett sista magnum

opus fran den syfilissjuke konstnaren, en

storartad hyllning till livet (och eros) i dodens

skugga.

Essan vager kanske lattare an Michel

Foucaults filosofiskt intrangande analys i La

peinture de Manet (1971), inriktad pa hur

blickrelationer konstrueras med spegelns

hjalp i en meditation over maleriet sjalvt.

Konstvetare som T. J. Clark, Stephen F.

Eisenman och Griselda Pollock har, i kortare

eller langre format, behandlat Manet som

konstnarlig pionjar och grundlaggare for

impressionismen liksom hans relation till

moderniteten. Feuk utelamnar allt i den vagen.

Snarare an att avtacka bilders filosofiska

komplikationer eller roll i konsthistorien vill

han redogora for, och ge en forklaring till, sin

egen upplevelse av dem.

Feuks texter ar sokande, nastan trevande,

men pa ett sympatiskt satt, nagot han beror i

efterordet dar han proklamerar sin karlek

till bilden och definierar sig som frivillig

amator. Han odlar ett oppet och personligt

satt att narma sig bilder bortom dagskritikens

krav pa snabba omdomen a ena sidan, och

konsthistorikernas ibland ratt inkrokta his-

toricism och sysslande med inomkonstnarliga

referenser a den andra.

348 K R I S T O F F E R A R V I D S S O N

Dow

nloa

ded

by [

Nor

thea

ster

n U

nive

rsity

] at

08:

40 3

0 N

ovem

ber

2014

Att Feuks sprak ar njutbart och hans

hallning avvapnande gor forvisso inte tex-

terna invandningsfria. I denna samling kan

val en tendens att hanfora bildformer till

den manliga konstnarens langtan tillbaka

till en ursprunglig oceanisk existens mani-

festerad i kvinnliga halrum (livmodern) �eller omvant hans skrack infor kvinnokonets

avgrund � kannas besvarande, just for att

den aterkommer och varieras i text efter

text utan att problematiseras, lat vara att

bilderna later sig tolkas pa detta satt. Detta

psykoanalytiska, idag trots allt ganska

ifragasatta, perspektiv ges ingen teoretisk

underbyggnad. Lasta var och en for sig

upplever jag inte tolkningarna som sa

problematiska, men i helheten blir upprep-

ningen storande och psykoanalysen till en

alltfor ofta aterbrukad lasmetod, om inte

annat sa av dramaturgiska skal.

Man kan ju ocksa tanka sig andra perspek-

tiv. Just for att bildens upplaggning antyder

att det dunkla halrum som cypresserna vaxer

ur i Arnold Bocklins Dodens o (1880 �1886)

ska ses som ett skote � en symbolistisk

motsvarighet till Gustave Courbets Varldens

ursprung (1866) � hade det varit mer

overraskande om Feuk narmat sig malningen

ur en annan synvinkel; varfor inte fran en

‘‘kvinnlig’’ blickpunkt? Vad galler exempel har

essasamlingen overlag ocksa en oreflekterad

manlig slagsida. A andra sidan ger denna

upprepning en fingervisning om vilken

stark arketyp denna manliga langtan ar i var

kultur.

I ett fall ar Feuks psykoanalytiska angrepps-

satt direkt langsokt: nar han i himlen i

Munchs Skriet ser ett avbildat kvinnokon.

Analysen ar for den skull inte ointressant men

Feuk skulle ha vunnit over fler lasare pa sin

sida om han redogjort nagot for sitt val av

metod och de problem som ar inskrivna i

densamma. Misstanken om att skribenten

projicerar en tolkning pa, snarare an

blottlagger nagot i, bilden infinner sig nar

samma innehall kan utlasas ur en mangd

olikartade exempel.

Upprepningen avslojar att essasamlingen ar

just en samling texter som skrivits vid olika

tillfallen och nu inramats av ett vagt tema.

Forfattaren narmar sig bilden fran olika

infallsvinklar: det romantiska maleriet

(Friedrich, Bocklin), medvetandets gransland

mot galenskap (Hill, Munch, Strindberg),

popularkulturens lockande bildvarldar som

amatorfoton, skyltfonster, kvinnligt mode,

serieteckningar och frimarken, tysk konst

med dess romantik och primitivism (Baselitz,

Beuys, Kiefer, Polke, Richter, Trockel) och

slutligen den amerikanska konst som under

1960-talet gav uttryck at en romantik och

primitivism av ett helt annat slag: en langtan

tillbaka till ett ursprung, fore eller bortom

europeisk kultur, en ny borjan, ett mer fysiskt

och omedelbart uttryck (Newman, Nonas,

Smithson, Warhol).

Feuk, fodd i Landskrona 1943 , har framst

gjort sig ett namn som uttolkare av sin

generations konstnarer, som under 1960-talet

framtradde med en mer nyfiken installning

till massbilden an deras foregangare. Dessa

generationskamrater var bland andra nyreal-

ister som Dick Bengtsson, Ola Billgren,

John-E. Franzen, Jan Hafstrom och Ulrik

Samuelsson. Har ar det ett annat material

som behandlas, namligen bilder fran sent

1800-tal och sent 1900-tal, i det senare fallet

alltsa framst med tyska och amerikanska

exempel. Feuk ror sig obehindrat mellan

konstbild och massbild och kan folja ett

motiv genom exempel fran flera konstformer,

som nar han studerar spiralen utifran Alfred

Hitchcock, Herman Melville, Edgar Allan Poe

och Robert Smithson.

L I T E R A T U R E 349

Dow

nloa

ded

by [

Nor

thea

ster

n U

nive

rsity

] at

08:

40 3

0 N

ovem

ber

2014

Feuk kan ta sig sjalv som exempel � i en

essa behandlar han amatorfotografi med

utgangspunkt i det egna fotoalbumet � och

utgar som regel fran egna upplevelser. Men

han har ocksa formaga att stiga ut ur sig sjalv

for att se de storre sammanhangen. Jaget ar

ingen o. Var identitet formar vi i motet med

andra och bland annat i motet med konst,

vilket Feuk visar pa ett inspirerande satt.

I hans texter blir konsten en personlig

angelagenhet som kan vara livsavgorande,

i stort och smatt. Konsten beror ju � kan

atminstone berora � allt fran historien och

samhallsutvecklingen till den manskliga

existensens villkor i allmanhet. Har lar jag

mig en hel del, inte genom en faktaspackad

forelasning utan genom att nagon visar mig

ett satt att betrakta varlden pa genom ett

konstverk. Essans styrka ar att den pa ett litet

utrymme och utan att beratta allt kan vidrora

stora omraden. Douglas Feuk ar en god

foretradare for den genren.

Kristoffer Arvidsson

Goteborgs konstmuseum

Gotaplatsen

SE-412 56 Goteborg

E-mail: kristoffer.arvidsson@kultur.goteborg.se

http://dx.doi.org/10 .1080 /00233609 .2013 .

769462

350 K R I S T O F F E R A R V I D S S O N

Dow

nloa

ded

by [

Nor

thea

ster

n U

nive

rsity

] at

08:

40 3

0 N

ovem

ber

2014